Kapitel fem

Vad är upphovet till mästerverket?

SOM vi har sett i tidigare kapitel har nutida vetenskapliga upptäckter gett oss en mängd övertygande bevis för att både universum och livet på jorden har en begynnelse. Vad orsakade denna begynnelse?

Många som granskat de tillgängliga bevisen har dragit slutsatsen att det måste finnas en yttersta orsak, men de undviker att tillskriva denna orsak en personlighet. Denna motvilja mot att tala om en Skapare präglar somliga forskares inställning.

Albert Einstein var till exempel övertygad om att universum har en begynnelse, och han gav uttryck åt sin önskan ”att få veta hur Gud skapade världen”. Men Einstein bekände sig inte tro på en personlig Gud. Han talade om ”en kosmisk religiositet, som icke känner några dogmer och ingen efter människans beläte formad gud”. Nobelpristagaren och kemisten Kenichi Fukui sade sig tro på en stor grundstruktur i universum. Han sade att ”denna stora föreningslänk och grundstruktur kan beskrivas med sådana ord som ’det Absoluta’ eller ’Gud’”. Men själv kallade han den en ”naturens egenart”.

Visste du att en sådan tro på en opersonlig orsak har stora likheter med österländskt religiöst tänkande? Många orientaler tror att naturen kom till av sig själv. Den tanken finns till och med uttryckt i de kinesiska tecknen för natur, vilka har den bokstavliga innebörden ”bli till av sig själv” eller ”självexisterande”. Einstein menade att hans kosmiska  religiösa känsla kom väl till uttryck i buddhismen. Buddha ansåg att det var oväsentligt om en Skapare hade frambringat universum och människan. Shintoismen ger inte heller någon förklaring till hur naturen kom till, och shintoisterna tror att gudarna är de dödas andar som kan bli en del av naturen.

Det är intressant att notera att sådana uppfattningar i mycket liknar de föreställningar som var vanliga i det gamla Grekland. Filosofen Epikuros (341–270 f.v.t.) sägs ha ansett att ”gudarna är så långt borta att de inte kan göra dig vare sig gott eller ont”. Han hävdade att människan är en produkt av naturen, möjligen genom självalstring och naturligt urval av de bäst lämpade. Liknande uppfattningar i vår tid är alltså sannerligen inte nya.

Samtidigt med epikuréerna levde de grekiska stoikerna, som gav naturen ställningen som Gud. De ansåg att när människor dör, återgår opersonlig energi från dem till det hav av energi som utgör Gud. De menade att det enda verkligt goda var att leva enligt naturen. Har du hört liknande tankar i vår tid?

Tvist om en personlig Gud

Vi bör emellertid inte avfärda all upplysning från det gamla Grekland som bara kuriös historia. Med utgångspunkt i grekernas uppfattningar höll en bemärkt lärare i det första århundradet ett av historiens mest betydelsefulla tal. Läkaren och historikern Lukas skrev ner talet, och vi finner det i Apg. kapitel 17 i bibelboken Apostlagärningarna. Det här talet kan hjälpa oss att avgöra vad vi skall tro om den yttersta orsaken och att se var vi kommer in i bilden. Men vad kan ett tal som hölls för 1.900 år sedan ha för betydelse för uppriktiga människor i vår tid som  söker en mening med livet?

Den berömde läraren, Paulus, hade inbjudits till Athens högsta domstol. Där konfronterades han med epikuréer och stoiker, som inte trodde på en personlig Gud. I sin inledning nämnde Paulus att han i deras stad hade sett ett altare med inskriften ”åt en okänd Gud” (grekiska: A·gnọ·stoi The·ọi). Det är intressant att somliga tror att biologen Thomas H. Huxley (1825–1895) anspelade på detta när han myntade uttrycket ”agnostiker”. Huxley använde ordet om dem som menar att ”man inte vet eller kan veta något om den yttersta orsaken (Gud) och tingens innersta väsen”. Men kan man verkligen inte ”veta något om” Skaparen, vilket många påstått?

Att dra en sådan slutsats av Paulus’ ord skulle vara en feltolkning; det var inte det han menade. Paulus sade inte att man inte kan veta något om Skaparen, utan helt enkelt att athenarna inte visste något om honom — han var okänd för dem. Paulus hade inte tillgång till alla de vetenskapliga bevis för en Skapares existens som vi har i våra dagar. Men han tvivlade inte på att det finns en personlig,  intelligent Skapare, vars egenskaper bör dra oss till honom. Lägg märke till vad Paulus vidare sade:

”Vad ni alltså ovetande ägnar gudaktig hängivenhet åt, detta förkunnar jag för er. Den Gud som har gjort världen och allting i den, denne som verkligen är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel gjorda med händer, inte heller betjänas han av människohänder som om han behövde något, eftersom han själv åt alla ger liv och andedräkt och allt. Och han har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta.” (Apostlagärningarna 17:23–26) Ett intressant resonemang, inte sant?

 Ja, i stället för att antyda att man inte kan veta något om Gud framhöll Paulus att de som hade gjort altaret i Athen, och även många av hans åhörare, ännu inte visste något om Gud. Sedan uppmanade Paulus dem — och alla som senare skulle komma att läsa hans tal — att söka Skaparen och lära känna honom, eftersom han ”inte är långt borta från någon enda av oss”. (Apostlagärningarna 17:27) Du märker att Paulus taktfullt påpekade att man kan se bevis för att det finns en Skapare genom att iaktta hans skaparverk. Genom att göra det kan vi också urskilja några av hans egenskaper.

Vi har undersökt bevis av olika slag som talar för att det finns en Skapare. Ett bevis är det väldiga universum som är organiserat på ett sätt som vittnar om intelligens och som helt uppenbart har en begynnelse. Ett annat bevis är livet på jorden, bland annat utformningen av cellerna i vår kropp. Ett tredje bevis är vår hjärna som är så konstruerad att vi är medvetna om oss själva som individer och kan intressera oss för framtiden. Men vi skall nu betrakta två andra exempel på Skaparens verk som påverkar oss dagligen. När vi gör det, så fråga dig: Vad visar mig det här om personligheten hos honom som har utformat och tillhandahållit det?

Vad vi lär oss av hans verk

Vi lär oss mycket om Skaparen bara genom att betrakta det som han har skapat. Paulus nämnde ett exempel på detta, när han sade till en skara människor i Mindre Asien: ”I de gångna generationerna har han tillåtit alla nationerna att vandra vidare på sina egna vägar, fastän han sannerligen inte låtit sig vara utan vittnesbörd, i det att han har gjort gott och  gett er regn från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och munterhet.” (Apostlagärningarna 14:16, 17) Lägg märke till att Paulus som exempel på hur Skaparen har uppenbarat sin personlighet nämnde att han har sörjt för att människorna kan få mat.

I vissa länder i vår tid kanske man tar tillgången på livsmedel för given. På andra håll sliter många hårt för att få tillräckligt att äta. Under alla omständigheter beror möjligheten att över huvud taget få livsuppehållande föda på vår Skapares vishet och godhet.

Tillgången på föda för både människor och djur är resultatet av invecklade kretslopp — däribland vattnets, kolets, fosforns och kvävets kretslopp. De flesta vet att växterna i den viktiga process som kallas fotosyntesen framställer socker av koldioxid och vatten som råmaterial och med solljuset som energikälla.  Under fotosyntesen avger växterna syre. Kan syret betecknas som en ”avfallsprodukt”? För oss är den här biprodukten knappast en oönskad rest. Det är absolut livsnödvändigt att vi andas in syre och utnyttjar det för att omsätta, eller förbränna, födan i vår kropp. Vi andas ut den koldioxid som blir följden av förbränningen, den koldioxid som växterna återanvänder som råmaterial i fotosyntesen. Den här processen kanske vi har läst om på biologilektionerna i skolan, men det gör den inte mindre viktig och häpnadsväckande. Och det här är bara början.

I kroppens celler hos oss och hos djuren är fosfor viktigt för energiförmedlingen. Varifrån får vi fosforn? Återigen från växterna. De tar upp oorganiska fosfater ur marken och omvandlar dem till organiska fosfater. Vi äter växter som innehåller fosfor i den här formen och utnyttjar den i livsviktiga processer. Därefter återgår fosforn till jorden i form av ”avfall” från kroppen och kan återigen tas upp av växterna.

 Vi behöver också kväve som ingår i alla protein- och DNA-molekyler i kroppen. Hur får vi det här grundämnet som är så viktigt för livet? Omkring 78 procent av luften omkring oss är kväve, men varken växter eller djur kan ta upp det direkt. Kvävet i luften måste därför omvandlas till andra former, innan det kan upptas av växterna och sedan utnyttjas av människor och djur. Hur sker den omvandlingen eller fixeringen? På olika sätt. Ett sätt är genom blixturladdningar. * Kvävefixering sker också med hjälp av bakterier som lever i rotknölarna hos baljväxter, till exempel ärter, sojabönor och alfalfa. De här bakterierna omvandlar luftens kväve till föreningar som växterna kan tillgodogöra sig. När du äter gröna grönsaker får du därigenom i dig det kväve som kroppen behöver för att framställa proteiner. Förvånande nog finner man arter av baljväxter i tropiska regnskogar, i öknar och till och med på tundror. Om ett område härjats av brand, är baljväxter vanligtvis de växter som kommer tillbaka först.

Vilka häpnadsväckande återvinningsprocesser! I varje process tillvaratas avfallsprodukter från de andra kretsloppen. Den energi som behövs kommer huvudsakligen från vår sol — en ren, stabil, aldrig  sinande källa. Vilken kontrast till de metoder som vi människor använder för att återvinna råvaror! Inte ens så kallade miljövänliga produkter som människor tillverkar bidrar alltid till en renare planet, eftersom de mänskliga återvinningsprocesserna är så komplicerade. I det sammanhanget påpekade U.S.News & World Report att produkter bör utformas på ett sådant sätt att deras värdefulla beståndsdelar lätt kan återvinnas. Är det inte vad vi lägger märke till i naturens kretslopp? Vad visar alltså detta om Skaparens förutseende och vishet?

Opartisk och rättvis

Vi skall lära känna några andra av Skaparens egenskaper genom att betrakta ett annat system — immunsystemet i vår kropp. Också här är bakterier med i bilden.

I The New Encyclopædia Britannica sägs det: ”Människors intresse för bakterier gäller ofta deras skadliga verkningar, men de flesta bakterier är ofarliga för människor, och många är faktiskt nyttiga.” Ja, de är livsviktiga. Bakterier spelar en viktig roll i kvävets kretslopp som just nämnts och även i de kretslopp som inbegriper koldioxid och vissa grundämnen. Vi behöver också bakterier för matsmältningen. Vi har omkring 400 bakteriearter enbart i tjocktarmen, och de hjälper till med syntesen av vitamin K och med bearbetning av avfallsprodukter. Vi har också nytta av bakterierna genom att de hjälper korna att omvandla gräs till mjölk. Andra bakterier är viktiga i jäsningsprocesser — när man gör ost, yoghurt, pickels och surkål. Men hur blir det om det kommer in bakterier i kroppen som inte hör hemma där?

 Ända upp till två biljoner vita blodkroppar i vår kropp tar då upp kampen med de bakterier som skulle kunna skada oss. Daniel E. Koshland j:r, redaktör för tidskriften Science, förklarar: ”Immunsystemet är konstruerat för att identifiera inkräktare. För det ändamålet producerar det cirka 10¹¹ [100.000.000.000] olika slag av immunologiska receptorer. Oavsett vilken form eller gestalt inkräktaren har, finns det därför en lämplig receptor som kan identifiera den och tillintetgöra den.”

En typ av celler som vår kropp använder för att bekämpa inkräktare är makrofagen. Namnet betyder ”storätare”, och det är mycket passande, eftersom den äter upp främmande ämnen i blodet. Sedan makrofagen ätit upp ett invaderande virus, bryter den ner det i smådelar. Den presenterar sedan en del protein från viruset. Denna proteinmarkör fungerar som en röd flagga för immunsystemet och sänder ut larm om att främmande organismer härjar i vårt inre. Om en annan cell i immunsystemet, hjälpar-T-cellen, känner igen virusproteinet, utväxlar den kemiska signaler med makrofagen. Dessa kemiska ämnen är själva speciella proteiner med en förbluffande mängd funktioner som reglerar och stärker immunsystemets reaktion på invasionen. Denna process resulterar i en häftig kamp mot det speciella viruset. På så sätt lyckas vi vanligtvis övervinna infektioner.

I själva verket är mycket mer inbegripet, men redan den här korta beskrivningen visar hur invecklat vårt immunsystem är. Hur fick vi den här komplicerade mekanismen? Vi fick den gratis, oberoende av vår familjs ekonomiska eller sociala ställning. Jämför detta med hur missgynnade de flesta är  när det gäller möjligheten att få hälsovård. ”För WHO [Världshälsoorganisationen] är de växande orättvisorna bokstavligen en fråga om liv och död, eftersom de fattiga med sin hälsa betalar priset för de sociala orättvisorna”, skrev före detta generaldirektören för WHO, dr Hiroshi Nakajima. Man förstår varför en av invånarna i São Paulos slumkvarter klagade: ”För oss är god hälsa ungefär som en vara i skyltfönstret i ett flott köpcenter. Vi kan titta på den, men vi kan inte skaffa oss den.” Miljoner människor världen över känner det på samma sätt.

Det var sådana orättvisor som fick Albert Schweitzer att bege sig till Afrika för att ge de sämre lottade medicinsk hjälp, och hans arbete gav honom nobelpriset. Vilka egenskaper förknippar du med män och kvinnor som har gjort liknande behjärtansvärda insatser? De menar att människor i utvecklingsländerna också har rätt till god hälsovård, och du tycker nog att detta vittnar om att de har kärlek till människor och känsla för rättvisa. Vad skall man då säga om den som har tillhandahållit det fantastiska immunsystemet, som är inbyggt i oss alla  oberoende av vår ekonomiska och sociala ställning? Vittnar inte det i ännu högre grad om att Skaparen är kärleksfull, opartisk och rättvis?

Hur vi lär känna Skaparen

Vi har nu nämnt bara några få grundläggande exempel på Skaparens verk, men visar inte det vi har sett att han är en verklig och intelligent person med tilltalande egenskaper? Vi skulle kunna betrakta många fler exempel, men i det dagliga livet har vi nog alla upptäckt att bara detta att iaktta en persons verk inte är nog för att vi skall lära känna honom väl. Vi skulle till och med kunna missförstå honom, om vi inte fick en fullständig bild av honom! Om han dessutom har ställts i en oriktig dager eller förtalats, skulle det då inte vara bra att få träffa honom och höra hans version av saken? Vi skulle då kunna tala med honom och få veta hur han reagerar under olika omständigheter och vilka egenskaper han lägger i dagen.

Vi kan naturligtvis inte tala ansikte mot ansikte med universums mäktige Skapare, men han har uppenbarat mycket om sig själv som en verklig person i en bok som finns tillgänglig, helt eller delvis, på mer än 2.000 språk, däribland ditt. Den boken — Bibeln — uppmanar dig att lära känna Skaparen och uppodla ett nära förhållande till honom. ”Närma er Gud, så skall han närma sig er”, säger den. Den visar också hur det är möjligt att bli hans vän. (Jakob 2:23; 4:8) Skulle du vara intresserad av att bli det?

I så fall uppmanar vi dig att undersöka Skaparens sakliga och fascinerande redogörelse för sin skaparverksamhet.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 79]

En förnuftig slutsats

Flertalet forskare är eniga om att universum har en begynnelse. De flesta är också eniga om att något verkligt måste ha existerat före denna begynnelse. Somliga forskare talar om energi som alltid har funnits. Andra hävdar att ett ursprungskaos föregick det nuvarande tillståndet. Vilka termer som än används förutsätter de flesta att det fanns något — något utan begynnelse — som hade existerat i det oändliga.

Frågan kan därför reduceras till huruvida vi förutsätter att det rör sig om något evigt eller någon evig. Vilket alternativ tycker du verkar vara förnuftigast, sedan du betraktat vad forskarna har kommit fram till när det gäller universums uppkomst och struktur och livet på jorden?

[Ruta på sidan 80]

”Vart och ett av dessa grundämnen som är nödvändiga för livet — kol, kväve, svavel — omvandlas av bakterier från en oorganisk gasformig förening till en form som växter och djur kan tillgodogöra sig.” — The New Encyclopædia Britannica.

[Diagram/Bild på sidan 78]

(För formaterad text, se publikationen)

Vad är din slutsats?

Universum

↓ ↓

har ingen har en

begynnelse begynnelse

↓ ↓

utan något med ett

upphov upphov

↓ ↓

i form av i form av

NÅGOT evigt NÅGON evig

[Bild på sidan 75]

Många orientaler tror att naturen kom till av sig själv

[Bild på sidan 76]

Paulus höll ett tankeväckande tal om Gud medan han stod på den här kullen med Akropolis i bakgrunden

[Bild på sidan 83]

Gud har gett var och en av oss ett immunsystem som överträffar allt som den moderna läkarvetenskapen kan erbjuda