Kapitel 7

Barn — ett ansvar och en belöning

1—4. a) Vilka häpnadsväckande detaljer beträffande ett barns utveckling i sin mors liv kan man nämna? b) Hur kan kunskap om detta hjälpa dig att uppskatta Psalm 127:3?

 ATT vänta barn är en upplevelse som både skapar spänning och framkallar besinning. Barnafödande är en alldaglig händelse bland människor, det är sant. Likväl är varje födelse resultatet av häpnadsväckande, invecklade processer. När vi lär känna något om dessa, kan vi lättare inse varför den inspirerade psalmisten kände sig manad att säga: ”Se, söner är en arvedel från Jehova; livsfrukt är en belöning.” (Psalm 127:3, NW) Tänk över vad det är som sker.

² En sädescell från en man sammansmälter med en äggcell hos en kvinna. De två cellerna blir en enda, och denna börjar dela sig. Den blir två, de två blir fyra, de fyra blir åtta, tills slutligen denna enda cell, i en fullvuxen människa, har blivit uppskattningsvis 60.000.000.000.000 celler! Till en början var de nybildade cellerna alla likadana, men sedan började de förändras och blev av olika slag — benceller, muskelceller, nervceller, synceller, hudceller osv.

³ En del av fortplantningens och differentieringens mysterier har blivit avslöjade, men många återstår. Vad är det som får den ursprungliga cellen att börja dela sig?  Vad kan det vara som gör att cellerna — medan denna delning fortsätter — börjar förändras och blir av många olika, differentiella, slag? Vad är det som får dessa från varandra avvikande slag av celler att sluta sig samman i speciella former, storlekar och verksamheter, att bli till en lever, en näsa, en liten tå? Dessa förändringar inträder vid förut bestämda tidpunkter. Vad är det som bestämmer över ”tidtabellerna”? Vidare är detta växande embryo i sin mors liv en kropp som till sin genetiska beskaffenhet avviker från hennes. I normala fall stöter hennes kropp bort främmande vävnader, t. ex. hudtransplantat eller organ som överförts från andra personer. Varför stöter den då inte bort detta genetiskt främmande embryo, utan livnär det i stället omkring 280 dagar?

⁴ Alla dessa häpnadsväckande, mångsidiga faser av verksamhet inträder på utsatt tid, eftersom Jehova Gud programmerade dem i den enda cell som bildades av spermien, sädescellen, och ägget. Psalmisten antyder detta när han riktar dessa ord till Skaparen: ”Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok blev alla dess delar nedtecknade beträffande de dagar då de bildades och det ännu inte fanns någon av dem.” — Psalm 139:16, NW.

UTVECKLING OCH FÖDELSE

5—8. Vad händer bland annat i livmodern från graviditetens fjärde vecka och fram till ett barns födelse?

⁵ Embryot utvecklas snabbt. Fyra veckor gammalt har det en hjärna, ett nervsystem och ett cirkulationssystem med ett hjärta som pumpar blod genom redan befintliga kärl. Blod produceras i gulblåsan under sex veckor; sedan övertar levern denna uppgift, som benmärgen slutligen kommer att svara för. I femte veckan börjar armar och ben bildas; efter tre veckor till framträder fingrar och tår. Senast under sjunde veckan bildas större buntar av muskeltrådar, liksom ögon, öron, näsa och mun.

 ⁶ ”Benen i min kropp”, fortsätter psalmisten, i det han vänder sig till Jehova Gud, ”voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda.” (Psalm 139:15) I nionde veckan har en omvandling av brosk till ben tagit sin början, då skelettet får fastare form, och det i utveckling stadda barnet, fostret, kallas inte längre ett embryo. ”Du har skapat mina njurar.” (Psalm 139:13) Den gudomliga process som reglerar detta äger rum i fjärde månaden, och nu renar njurarna blodet.

⁷ Vid den här tiden rör och vrider sig det växande fostret, kröker fingrar och tår, när handflatan eller fotsulan känner en kittling. Det griper tag i föremål med finger och tumme, det suger på tummen och uppövar på så sätt de muskler som längre fram skall användas när barnet äter vid sin mors bröst. Det hickar, och mamman känner att det spritter. I sjätte månaden är många organ så gott som fullständiga. Näsborrarna har öppnats, ögonbrynen har framträtt, snart skall ögonen öppnas och öronen börja fungera, så att barnet till och med i livmodern kan skrämmas av starka ljud.

⁸ Efter 40 veckor sätter födslovärkarna in. Musklerna i mammans livmoder drar sig samman, och barnet är på väg ut i världen. Under förlossningen kläms barnets huvud ofta ihop, så att det ser oformligt ut, men på grund av att benen i skallen ännu inte är slutna återtar huvudet ganska snart sin normala form. Ända till den här tidpunkten har mamman gjort allting för barnets räkning: sörjt för att ge det syre, mat, skydd, värme, liksom för att avlägsna slaggprodukterna. Nu måste det nyfödda barnet sätta i gång med att sörja för sig på egen hand, och det måste ske fort, annars kommer det att dö.

9. Vilka förändringar måste ske snabbt, om ett barn skall kunna leva utanför livmodern?

⁹ Barnet måste börja andas för att lungorna skall kunna  tillföra syre till blodet. Men om detta skall kunna ske, måste en annan drastisk förändring ögonblickligen inträffa: blodkretsloppet måste ändras! Medan fostret befann sig i livmodern, fanns en öppning i den vägg i dess hjärta, som skiljer det högra och det vänstra förmaket åt, och tack vare öppningen hindrades en stor del av barnets blod att över huvud taget flyta till lungorna. Merparten av det blod som likväl tog vägen åt lungorna shuntades dessutom av ett stort kärl förbi dem. I livmodern var det bara omkring 10 procent av blodet som cirkulerade genom lungorna; efter födelsen måste allt blodet göra det, och det måste börja omedelbart! För att detta skall kunna ske sammandrar sig på några sekunder efter födelsen det stora kärl som shuntade blod förbi lungorna, och det blod, som skulle ha flutit genom det, dirigeras nu till lungorna. Samtidigt sluts öppningen i skiljeväggen i hjärtat, och allt blod som pumpas från högra hjärthalvan går nu till lungorna för att bli syrsatt. Barnet andas, blodet blir syrsatt, dramatiska förändringar har skett, och det lilla barnet lever! Det förhåller sig som den inspirerade psalmisten så skönt hopsummerar det: ”Du sammanvävde mig [höll mig avskärmad, NW] i min moders liv. Jag tackar dig, för att jag är danad så övermåttan underbart.” — Psalm 139:13, 14.

10. Hur bör föräldrar, när de tänker på ett barns häpnadsväckande utveckling i sin mors liv, känna det vid tanken på barnen?

¹⁰ Hur tacksamma bör inte gifta par vara, då de tänker på denna gåva från Jehova! Förmågan att frambringa en mänsklig varelse, ett barn som är en del av dem båda men är annorlunda än var och en av dem! Sannerligen ”en arvedel från Jehova”!

OMSORG OM DENNA ”ARVEDEL”

11. Vilka frågor bör de som överväger att bilda familj ställa sig, och varför?

¹¹ Det var inte bara för moralens skull som Jehova  Gud stiftade den lag som säger att könsumgänge skall begränsas till dem som är gifta med varandra. Han tänkte också på att det skulle komma barn. Ett barn behöver både en far och en mor som älskar varandra och som kommer att älska sina små och kärleksfullt ta vård om dem. Ett nyfött barn behöver ett hems värme och trygghet, där det finns en far och en mor som välkomnar det och som skall sörja för den miljö som krävs för barnets tillväxt och personliga utveckling. En man och en hustru som överväger att skaffa barn bör fråga sig: Vill vi ha barn? Kan vi sörja för vad ett barn behöver — inte bara fysiskt, utan också känslomässigt och andligt sett? Skall vi kunna fostra det rätt och vara goda föredömen för det? Är vi villiga att axla det ansvar som föräldraskap innebär, och är vi redo till de offer det för med sig? När vi var barn kan vi ha tyckt att våra föräldrar höll oss för stramt i tygeln, men när vi blir föräldrar finner vi vilket tidsslukande företag det faktiskt är att fostra barn. Och ändå kan föräldraskapets ansvar vara förbundet med stor glädje.

12—14. När en kvinna väl är gravid, hur kan hon då bidra till att ett friskt barn utvecklas genom a) sin kost, b) sitt förhållande till alkohol, tobak, vanebildande droger, c) sin förmåga att behärska sina känslor?

¹² Beslutet har fattats — antingen på grund av ett avgörande från föräldrar eller på grund av biologiska omständigheter. Du är gravid. Din omsorg om denna ”arvedel från Jehova” tar sin början. Det finns sådant som du måste äta och annat som du måste undvika eller skära ner på. Födoämnen rika på järn * är viktiga, för barnet lagrar, medan det är i livmodern, tillräckligt med järn för att det skall räcka åt det under sex månader efter födelsen. Du behöver mera mjölk (ost är också bra) för att du skall kunna förse ditt barn med det kalcium det behöver för benens uppbyggnad. Och med en väl avvägd mängd  kolhydrater i kosten * kan du undvika alltför stor viktökning. Visst äter du för två, men en av er är mycket, mycket liten!

¹³ Det finns andra faktorer som du kanske eller kanske inte behöver tänka på; det beror på ditt levnadssätt. Alkoholhaltiga drycker förmedlar alkohol till fostret, och därför måste man vara försiktig, eftersom ett övermått kan vålla mentala och fysiska hämningar. Somliga barn har varit druckna när de fötts, därför att deras mödrar varit svårt alkoholiserade. Om man röker, tillför man fostrets blodström nikotin och vållar dessutom att syret i dess blod byts ut mot koloxid. Barnets utsikter till normal hälsa kan således obotligt skadas redan före födseln. Missfall och dödfödslar är mycket vanligare bland kvinnor som röker. Vanebildande droger som den blivande mamman tar kan vålla att barnet föds som narkotikaslav, och vissa icke vanebildande droger som hon tar in av medicinska skäl kan också visa sig vara farliga, kanske vålla att barnet blir missbildat. Till och med omåttligt kaffedrickande misstänks för att vålla en del skada.

¹⁴ Därtill kommer att känslomässiga påfrestningar kan ändra hormonflödet hos mamman och göra fostret överaktivt, vilket medför att det nyfödda barnet är oroligt och lättretligt. Det växande barnet är visserligen avskärmat i sin mors liv, men det vore ett misstag att tro att det är helt avskuret från världen omkring det. Det kan påverkas genom sin mor; hon är den enda förbindelse det har med världen utanför, och därför är det i första hand på henne det beror om denna påverkan är bra eller dålig. Hur hon sköter sig och hur hon reagerar för olika omständigheter betyder oerhört mycket. Det säger sig självt att hon i denna sak behöver det samarbete hon kan få av sin omgivning  och i synnerhet sin mans kärlek och omsorg. — Jämför 1 Samuelsboken 4:19.

BESLUT DU MÅSTE FATTA

15, 16. Vilka beslut kan man behöva fatta om var och enligt vilken metod förlossningen skall ske?

¹⁵ Skall du föda ditt barn på BB eller hemma? I vissa fall kanske det just inte finns något val. På många håll finns det kanske inte ens ett förlossningshem. På andra håll är det kanske mycket ovanligt att föda barn hemma, och det kan vara riskfyllt därför att man inte har någon erfaren hjälp, t. ex. av en barnmorska. Det är alltid bra att du, om det alls är möjligt, går till en läkare och låter undersöka dig under graviditeten, så att du får veta om du kan räkna med en normal förlossning eller om komplikationer kan tänkas tillstöta.

¹⁶ Skall du föda ditt barn under narkos eller enligt den ”naturliga” förlossningsmetoden? Du och din man måste bestämma om detta, sedan ni har vägt fördelar och nackdelar mot varandra. ”Naturlig” förlossning innebär vanligen att mannen också är med i det så viktiga ögonblicket. Barnet får omedelbart komma till sin mor. Somliga tror att detta är fördelar som man allvarligt bör överväga, om läkarundersökningar tyder på att födelsen kommer att ske utan komplikationer. Vissa forskare har den uppfattningen att barn som blivit födda under de mera fridfulla förhållanden som kännetecknar ”naturlig” förlossning har färre känslomässiga problem och psykosomatiska besvär.

17—19. Vad har forskning uppenbarat om det tillrådliga i att låta barnet komma till sin mor så snart som möjligt efter förlossningen?

¹⁷ I tidskriften Psychology Today för december 1977 hette det:

” Psykologer har i årtionden vetat att ett barns allra första år i livet kan ha ett förblivande inflytande på dess senare  mentala och fysiska utveckling. Det tycks nu som om barnets första dag — kanske rentav dess första 60 minuter — är precis lika avgörande. Det känslomässiga band som modern utvecklar till barnet och det slags omsorg hon börjar ge det är särskilt viktiga faktorer efter förlossningen. Nyligen företagna undersökningar har också utvisat att de första timmarna kan ha en hel del att göra med utformningen av moderns inställning till barnet, med styrkan i hennes engagemang för det och med hennes förmåga att vara mor.”

¹⁸ Om mamman inte får narkos under förlossningen, kommer den nyfödde att vara pigg, ha ögonen öppna, se sig omkring, följa vad som sker, vända sig åt det håll som han hör mänskliga röster komma ifrån och vara särskilt medveten om den kvinnliga rösten med dess högre tonläge. Ögonkontakt kan mycket snabbt uppnås mellan mor och barn. Detta tycks vara viktigt, och i samband med några undersökningar har mammor sagt att när deras lilla barn väl har tittat på dem, har de känt att de kommit det mycket närmare. Att mor och barn får kroppskontakt, hud mot hud, genast efter födelsen anses vara fördelaktigt för dem båda.

¹⁹ Forskare påstår att problem hos spädbarn som behandlats vid sjukhus ibland kan spåras till de allra första timmarna i livet. Jämförelser som har gjorts mellan barn som fått normal sjukhusbehandling vid födelsen och andra som omedelbart fått komma till sina mammor antyder att efter en månad redde sig de barn bättre, som fötts enligt den ”naturliga” förlossningsmetoden. ”Ännu mer överraskande” är det, enligt Psychology Today, att ”vid fem års ålder hade barnen med förlängd mammakontakt betydligt högre värden i intelligenstester och mer avancerade resultat i språktester än barn som behandlats enligt det normala tillvägagångssättet vid sjukhus”.

20. För att kunna fatta ett klokt beslut i dessa frågor, vad annat måste man då tänka på?

²⁰ Men i allt detta måste man ta omständigheterna under  allvarligt övervägande. Vi bör inte glömma bort att våra första mänskliga föräldrar har lämnat ofullkomlighet i arv åt oss. Det är ofrånkomligt att detta berövar den ”naturliga förlossningen” i dag något av dess naturlighet, och våra medfödda brister kan vålla komplikationer. (1 Moseboken 3:16; 35:16—19; 38:27—29) Låt dig i dina beslut vägledas av de omständigheter du själv befinner dig i och av vad du tror är det förståndigaste i ditt fall, vare sig detta stämmer med den ”idealiska” förlossning som andra kan sträva efter eller inte.

21, 22. Vilka är några av fördelarna med att amma?

²¹ Tänker du amma ditt barn? Fördelarna är många både för dig och för ditt barn. Modersmjölken är fulländad kost för spädbarn. Den är lättsmält, och den är ett skydd mot infektioner, tarmbesvär och andningssvårigheter. Under de allra första dagarna avsöndrar brösten råmjölk, kolostrum, en gulaktig vätska som är utmärkt för de nyfödda på grund av att den 1) har låga halter av fett och kolhydrater och således är lättsmält, 2) har långt flera immunicerande faktorer än den modersmjölk, som rinner till efter några få dagar, och 3) verkar milt laxerande, vilket hjälper till att rensa ut celler, slem och galla som samlats i barnets tarmkanal före födelsen.

²² Det är en fördel för mamman att amma sitt barn. Det minskar blödningar hos henne, eftersom barnets sugande bidrar till att livmodern drar sig samman. När barnet suger, blir också brösten stimulerade till att alstra mer mjölk, och mammor som har fruktat att de inte skulle kunna producera nog mjölk upptäcker att det inte alls är ont om varan. Regelbunden digivning kan i några fall förhindra att ägglossning, och menstruationscykeln i övrigt, åter kommer i gång och visar sig i den utsträckningen vara ett naturligt preventivmedel. Amerikanska cancersällskapet har framhållit att ”mödrar som ammar företer  färre fall av bröstcancer”. Amningen har också fördelar för familjen ekonomiskt sett!

BARNETS UTVECKLING — HUR SKALL DU RIKTA PILEN?

23. Vilka principer, när det gäller fostran av barn, ligger i orden i Psalm 127:4, 5?

²³ ”Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner, som man får vid unga år [ens ungdoms barn, An American Translation]. Säll är den man, som har sitt koger fyllt av sådana.” (Psalm 127:4, 5) En pils värde avgörs av hur välriktad den är då den lämnar bågen. En pil måste man rikta med omsorg och skicklighet, så att den träffar sitt mål. Likaså är det mycket viktigt att ni, såsom föräldrar, förtänksamt och under bön tänker över vilket slags start i livet ni skall ge ert barn. Skall pojken eller flickan, när det blir dags att lämna er vård, bli en välbalanserad och mogen vuxen människa, som är aktad av andra och en ära för Gud?

24. a) Vilket slags hemmiljö bör föräldrar söka skapa åt sina barn? b) Varför är det viktigt?

²⁴ Beslut bör fattas, redan innan barnet har kommit, om dess vård och fostran. Föräldrarna är praktiskt taget den förstföddes hela värld. Hurdan skall den världen vara? Skall den vittna om att föräldrarna har tagit till hjärtat följande råd från Guds ord: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er jämte all uselhet. Men bli hänsynsfulla mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er”? (Efesierna 4:31, 32) Hurdant hemlivet än är, kommer det att återspeglas i spädbarnet. Sök göra ditt lilla barns värld till en fridens och trygghetens, värmens och kärlekens värld. Det barn som är älskat och varmt omhuldat tar till sig av dessa egenskaper, och de formar  dess känslostämningar i enlighet med detta. Barnet uppfattar era känslor; det kommer att följa ert exempel. Skaparens genetiska lagar, ärftlighetslagarna, sörjde på ett förunderligt sätt för barnets utveckling i livmodern; hur kommer ni nu att styra den utanför? Oerhört mycket beror på de hemförhållanden ni ger barnet. Detta avgör, lika mycket som generna, vad slags vuxen människa barnet skall bli. ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.” — Ordspråksboken 22:6.

25, 26. Varför är det rimligt att föräldrar ägnar en hel del tid och uppmärksamhet åt sina barn?

²⁵ Varken man eller kvinna kan frambringa ett enda grässtrå, men tillsammans kan de frambringa en annan människa, som är ofantligt invecklad och annorlunda än varje annan människa på jorden! En häpnadsväckande prestation, så häpnadsväckande att det är svårt att tänka sig att så många människor i dag inte tycks kunna inse hur heligt det ansvar är som följer med den! Folk planterar växter, vattnar dem, gödslar dem och håller ogräset borta — allt för att skapa en vacker trädgård. Bör vi inte ägna mycket mera tid och göra oss mycket större möda för att barnen måtte bli vackra?

²⁶ Ett gift par har rätt att ha barn. Deras barn har på motsvarande sätt rätt att ha föräldrar, inte bara till namnet utan till gagnet. En kristen som är överlämnad åt Gud kan använda en hel del tid och kraft till att dela med sig av bibelkunskap i hopp om att göra en enda lärjunge, och likväl inte alltid ha någon framgång. Bör då inte kristna föräldrar använda ännu mera tid till att fostra upp sina barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”? (Efesierna 6:4) Om de fostrar ett enda barn till att vara en utmärkt tjänare åt livgivaren, Jehova Gud, är detta då inte orsak till stor glädje? Då visar sig det förhållandet  att de har fött detta barn, vare sig det är son eller dotter, ge dem rik belöning. — Ordspråksboken 23:24, 25.

27. Varför bör man ta hänsyn till barnets egen personlighet, när man vill leda ett barns utveckling?

²⁷ I Psalm 128:3 liknas barn vid olivtelningar: ”Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru därinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn omkring ditt bord.” Träd kan man forma genom att få dem att växa på olika sätt. Somliga låter man växa rakt upp vid en väggspaljé. Andra får breda ut sig tätt över marken. En del söker man rentav göra små och dvärglika genom att tukta rötterna och med olika hjälpmedel hindra grenarna att växa. Så gör man t. ex. med de så kallade bonsai. Det finns ett gammalt ordspråk som framhäver hur tidig fostran likaså formar ett barn: ”Det skall böjas i tid som krokigt skall bli.” Sinne för jämvikt behövs likväl här. Å ena sidan behöver barnet ledning för att det skall foga sig efter rättfärdiga normer. Men samtidigt bör man inte förvänta att det skall foga sig efter någon förutfattad idealbild som föräldrarna har med avseende på precis den personlighet som det skall lägga i dagen. Du kan inte få ett olivträd att bära fikon. Vänj barnet vid rätta vägar, men försök inte tvinga in det i en förutbestämd gjutform som inte låter dess alldeles egna personlighet och medfödda gåvor ta sig fullt normalt uttryck. Ge er tid att lära känna detta barn som ni har frambringat. Ge sedan ert barn, såsom vore det ett vekt, ungt träd, ledning som är kraftfull nog till att ge det skydd och stöd att växa i rätt riktning, men ändå är varsam nog för att inte hämma barnets utveckling i full omfattning till det som är gott.

EN BELÖNING FRÅN JEHOVA

28. Vilken nytta har vi av vad vi kan läsa i 1 Moseboken 33:5, 13, 14 om Jakobs omtanke om sina barn?

²⁸ Forntidens Jakob visade omtanke om sina barns  vård. Inför en föreslagen färd, där farten kunde ha blivit för snabb för dem, sade Jakob till honom som kom med förslaget: ”Min herre ser själv, att barnen äro späda och att jag har med mig får och kor, som giva di; driver man dessa för starkt en enda dag, så dör hela hjorden. Må därför min herre draga åstad före sin tjänare, så vill jag komma efter i sakta mak, i den mån boskapen, som drives framför mig, och barnen orka följa med.” När Jakob tidigare träffade sin bror, Esau, blev han tillfrågad: ”Vilka äro dessa som du har med dig?” Jakob svarade då: ”Det är barnen, som Gud har beskärt din tjänare.” (1 Moseboken 33:5, 13, 14) Föräldrar i denna tid bör inte endast visa sina barn barmhärtig omtanke, som Jakob gjorde, utan bör också betrakta dem såsom han gjorde — såsom något Jehova ”beskärt” eller förunnat dem. Redan innan en man gifter sig, bör han förstås allvarligt överväga om han kan försörja hustru och barn. Bibeln ger rådet: ”Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.” (Ordspråksboken 24:27) Enligt detta praktiska råd bör en man på förhand göra förberedelser för äktenskap och familjeliv. Då kan till och med en icke planerad graviditet hälsas med glädje och inte accepteras med bävan såsom en ekonomisk börda.

29. Varför bör man i förväg allvarligt begrunda frågan om man skall skaffa sig barn?

²⁹ Det är uppenbart att frågan om man skall skaffa sig barn förtjänar att begrundas mycket allvarligt, inte bara när det gäller det förstfödda, utan också andra barn därefter. Finner föräldrar det svårt att mätta, ta vård om och fostra de barn de redan har? Respekt för Skaparen, såväl som egenskapen kärlek, bör då sannerligen få dem att betänka hur de genom självbehärskning kan bromsa vidare tillökning i familjen.

30. a) Varför kan vi säga att ett barn faktiskt tillhör Gud? b) Hur bör detta påverka föräldrarnas ståndpunkt?

 ³⁰ Vems är barnet i själva verket? Ert, i en bemärkelse. Men i en annan bemärkelse tillhör barnet Skaparen. Ni är betrodda med vården av det, liksom era föräldrar var betrodda med vården av er såsom barn. Men ni var faktiskt inte era föräldrars tillhörighet, som de kunde behandla alldeles som de själva hade lust till; och ert barn är inte heller er tillhörighet i den bemärkelsen. Föräldrar kan inte styra eller kontrollera befruktningsögonblicket eller barnets utveckling i livmodern. De kan inte ens se eller fullständigt fatta de förunderliga processer som är inbegripna. (Psalm 139:13, 15; Predikaren 11:5) Om någon fysisk ofullkomlighet vållar ett missfall eller en dödfödsel, kan de inte återföra det döda barnet till livet. Vi måste alltså ödmjukt erkänna att Gud är livgivaren åt oss alla, och alla tillhör vi honom: ”Jorden och det som fyller den tillhör Jehova, det alstringsrika landet och de som bor i det.” — Psalm 24:1, NW.

31, 32. a) Vilket ansvar inför Gud har föräldrar? b) Vad för det med sig att man på tillbörligt sätt avbördar sig detta ansvar?

³¹ Ni är ansvariga för de barn ni sätter i världen och likaså skyldiga att avlägga räkenskap inför Skaparen för hur ni fostrar dem. Han skapade jorden, avsåg att den skulle vara bebodd och utrustade våra första mänskliga föräldrar med förmågan att fortplanta sig för att hans uppsåt skulle fullbordas. Att de avvek från honom förde dem över på motståndarens sida, hans som bestred Guds rätt att utöva sin suveränitet över sin familj av skapelser i himmel och på jord. Genom att ni fostrar era barn till att växa upp som ostraffliga människor inför sin skapare kan ni och er familj bevisa att denne motståndare har fel och Jehova Gud rätt. I Ordspråksboken 27:11 läser vi: ”Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.”

 ³² När ni fullgör era plikter mot era barn, såväl som ert ansvar inför Gud, kan detta ge er en känsla av att verkligen ha åstadkommit något i livet. Ni kan då helhjärtat instämma i orden i Psalm 127:3 (NW): ”Livsfrukt är en belöning.”

[Fotnoter]

[Frågor]

 [Bild på sidan 93]

Genom närhet nu undviker man generationsklyfta senare