De senare åren
Kapitel 13
De senare åren
1, 2. a) Vilka problem kan uppstå sedan barnen flyttat hemifrån? b) Hur försöker somliga ta itu med åldrandets problem?
OM VÅRT liv inte är fyllt av verksamhet av något slag, kroppsarbete eller intellektuellt arbete, blir vi uttråkade. Livet verkar tomt, meningslöst, och vi blir rastlösa. Det här problemet uppstår ibland för föräldrapar, när deras barn har vuxit upp och flyttat hemifrån. Under de många år som gått har livet för dem varit fyllt av föräldraskapets förpliktelser. Nu är det plötsligt slut med all denna verksamhet och alla de plikter det innebär att fostra upp en barnskara.
2 Därtill kommer att allteftersom åren går börjar fysiska förändringar inträda. Rynkor uppenbarar sig, håret börjar gråna, hårfästet viker kanske allt högre upp på hjässan, och smärta och värk, som vi aldrig förr kände av, börjar besvära oss. Vi är faktiskt på väg att bli äldre. En del människor, som vägrar att erkänna fakta, gör våldsamma ansträngningar för att söka bevisa att de är lika unga som någonsin. De blir plötsligt mycket aktiva. De hastar från den ena tillställningen till den andra eller ägnar sig med liv och lust åt sport och idrott. Denna rastlösa verksamhet ger dem något att göra, men medför den varaktig tillfredsställelse? Får den en människa att känna att hon verkligen behövs, så att hennes liv får verklig mening?
3. Det kan visserligen vara roligt med olika slag av förströelse, men vad bör man undvika?
3 Visst kan det vara roligt med olika slag av förströelse. Och under de senare åren i livet kanske du finner att du har tid att göra sådant som du inte kunde göra när barnen var små. Men om man gör nöjesjakten till sitt främsta intresse, kan det medföra allvarliga problem. — 2 Timoteus 3:4, 5; Lukas 8:4—8, 14.
ATT BEVISA SIG LOJAL ÄR DET SOM ÄR VACKERT
4, 5. Vad kan det leda till, när en äldre människa anser sig behöva bevisa att hon fortfarande är tilldragande för det motsatta könet?
4 Vid den här tiden i livet är det inte så få människor som tycks anse att de måste bevisa att de fortfarande är tilldragande för det motsatta könet. De kan börja flirta med någon på en bjudning eller någon annanstans. Män, i synnerhet, har ”affärer” med yngre kvinnor, och i denna tid med dess ”nya moral” finns det också många kvinnor som söker ny tillförsikt genom utomäktenskapliga ”affärer”. Somliga människor kan, fastän de varit gifta i många år, börja ge näring åt idéer om att börja ett ”nytt liv” med en ny äktenskapspartner. De kanske försöker rättfärdiga sitt handlingssätt genom att framhålla sin nuvarande partners fel — samtidigt som de vanligen tar lätt på de egna tillkortakommandena, som inbegriper deras brist på lojalitet, både mot sin partner och mot rättfärdiga principer.
5 Kanske vet de att Jesus sade: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt [porneia: grov sexuell omoraliskhet], och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” Fastän Jesus här påvisar att det inte är rätt att skilja sig från sin partner på ”vilken grund som helst”, är de beredda att utnyttja vilken som helst skilsmässoorsak som samhällets lagar godtar. (Matteus 19:3—9) Sedan skaffar de sig en ny partner, ofta någon som de haft förbindelse med redan innan det blev tal om skilsmässa. De vet visserligen vad Guds ord säger om ett sådant uppförande, men de kanske resonerar som så att Gud i sin stora barmhärtighet skall ”förstå”.
6. Hur betraktar Jehova Gud vanvördnad för äktenskapsförbundet?
6 För att undgå att bli frestade genom ett sådant omoraliskt tänkesätt gör vi väl i att besinna vad Jehova, genom sin profet Malaki, sade till Israels folk: ”För det andra gören I också detta: I betäcken Jehovás offerbord med tårar, gråt och suckan, så att han icke mer vänder sig [med gillande] till offergåva eller tager emot med välbehag av eder hand. Och I sägen: ’Varför?’ Därför att Jehová är vittne mellan dig och din ungdoms hustru, mot vilken du har handlat trolöst. ... Vakten därför på eder ande, så att du icke handlar trolöst mot din ungdoms hustru. Ty jag hatar skilsmässa, säger Jehová, Israels Gud.” (Malaki 2:13—16, Åkeson) Ja, att man handlar trolöst mot äktenskapspartnern, visar vanvördnad för äktenskapsförbundet — det är handlingar som Gud fördömer; de skadar en människas förhållande till livgivaren.
7. Varför leder inte vanvördnad för äktenskapsförbundet till lycka?
7 Är detta ett sätt att uppnå ett bättre liv? Knappast. Varje nytt äktenskap som sådana människor ger sig in i vilar på osäker grund. För det första har de visat att de inte ens i denna, den allra värdefullaste, gemenskap är att lita på. Må så vara att de kanske ser något tilldragande i den nya partnerns personlighet som den förra inte hade. Men när de velat komma åt detta, har de sökt tillfredsställa sig själva utan att ta hänsyn till den skada och hjärtesorg de vållar. Detta är helt visst inte någon egenskap som bidrar till äktenskaplig lycka.
8. Vad är värdefullare i äktenskapet än att vara vacker till det yttre?
8 Att förbli trogen en äktenskapspartner är något långt vackrare än kroppslig skönhet. Det är oundvikligt att den kroppsliga skönheten avtar med åren, men det vackra i lojal tillgivenhet tilltar med varje år som går. Att du söker en annan människas lycka och är villig att sätta hans eller hennes intressen före dina egna kan medföra varaktig tillfredsställelse, eftersom det verkligen är ”lyckligare att ge än att få”. (Apostlagärningarna 20:35) Om två människor har varit gifta under ett antal år och om de haft ett fritt tankeutbyte sig emellan och anförtrott sig åt varandra, om de har delat arbete och mål och förhoppningar, de svåra tiderna med de goda — och har gjort detta av kärlek — kommer deras liv att vara verkligt förenade, sammanflätade. De har mycket gemensamt — mentalt, känslomässigt och andligt sett. Förälskelsen, som i viss mån kan ha gjort dem blinda för varandras fel före giftermålet, har fått vika för en varm tillgivenhet som får var och en av dem att uppfatta den andres tillkortakommanden som ett tillfälle att vara till hjälp, att fylla ett behov. Mellan dem råder en känsla av sant och äkta förtroende, en trygghetskänsla; de vet att de kommer att stå vid varandras sida vilka problem som än kan uppstå. För dem är det bara naturligt att vara lojala mot varandra. Så här uttrycks det i Mika 6:8 (NW, fotnoten): ”Han har sagt dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska lojal kärlek och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?”
VUXNA BARN — ETT NYTT FÖRHÅLLANDE
9—11. a) Är det Guds mening att förhållandet mellan föräldrar och barn skall förbli vid detsamma genom hela livet? b) Hur inverkar detta på de råd som föräldrar kan ge sina vuxna barn? c) När barnen gifter sig, vems ledarskap skall föräldrarna då respektera?
9 Man och hustru skall visserligen leva tillsammans genom hela livet, men detta är inte Skaparens anordning för föräldrar och deras barn. Det är sant att när dina barn växte upp, behövde de dig varje dag. De hade inte bara fysiska behov som måste fyllas, utan det krävdes också vägledning. När de inte var särskilt villiga att lyda, kanske du genomdrev vissa saker som var till deras eget bästa. Men när barnen bildar egna familjer, förändras förhållandet mellan dig och dem i viss mån. (1 Moseboken 2:24) Det betyder inte att dina känslor för dem förändras, utan förändringen har med ansvarsbördan att göra. Därför måste det sätt, på vilket du gör saker och ting för dem, förändras.
10 De kanske fortfarande behöver råd ibland. Och det är ett tecken på vishet från deras sida, om de lyssnar till sunda råd från dem som har större erfarenhet av livet. (Ordspråksboken 12:15; 23:22) Men när du ger råd åt söner eller döttrar som har egna hem, är det förståndigt att du gör det på ett sätt som vittnar om att du inser att det nu är de själva som måste fatta beslut.
11 Detta är mycket viktigt om de är gifta. Det finns länder, där hävdvunna sedvänjor föreskriver att bruden skall stå under sin svärmors överinseende. På andra håll övar de släktingar man får genom giftermål kraftigt inflytande på familjeangelägenheterna. Men medför detta verkligen lycka? Han som är Skaparen av familjen vet vad som är bäst, och han säger: ”En man [skall] övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru.” (1 Moseboken 2:24) Ansvaret att fatta beslut vilar nu varken på mannens föräldrar eller på hustruns föräldrar, utan på den äkta mannen. ”En man är sin hustrus huvud, liksom den Smorde är församlingens huvud”, heter det i Guds ord. (Efesierna 5:23) Det nöje du kan ha av att göra saker och ting för dina vuxna barn, och längre fram för dina barnbarn, kan bli mycket större om du tar hänsyn till denna anordning.
FINN GLÄDJE I ATT GÖRA SAKER OCH TING FÖR ANDRA
12. a) Hur kan föräldrar, sedan deras barn skaffat sig egna hem, fördjupa sin kärlek till varandra? b) Vad mera kan de göra för att ge större mening åt sitt liv?
12 Alla har vi behov av att känna att vårt liv är till någon nytta, att det har innehåll och mening. Att detta behov tillgodoses är viktigt för ditt eget välbefinnande. Frånsett dina barn finns det många andra, hos vilka du kan hjälpa till att fylla något behov i livet. Hur förhåller det sig med din egen äktenskapspartner? Medan era barn växte upp, var er uppmärksamhet i hög grad inriktad på dem. Nu har ni möjlighet att göra mera rent personligt för varandra. Detta kan bidra till att fördjupa förhållandet er emellan. Men varför skulle du begränsa din välvilja till den egna familjen? Ni kan ”vidga” er genom att hjälpa grannar som blir sjuka eller genom att tillbringa tid tillsammans med äldre människor som är ensamma eller genom att ge materiellt bistånd, på ett eller annat sätt som står er till buds, åt människor som utan eget förvållande råkat i materiellt trångmål. (2 Korintierna 6:11, 12) Bibeln berättar om Dorkas, en kvinna som tillvann sig stor kärlek, därför att hon ”överflödade i goda gärningar och barmhärtighetsgåvor som hon ägnade” behövande änkor. (Apostlagärningarna 9:36, 39) Den lovordar dem som tar sig an de betryckta. (Ordspråksboken 14:21) Skriften inbegriper omtanke om ”föräldralösa och änkor i deras betryck” i det som utgör en viktig del av den gudsdyrkan som är välbehaglig för Gud. (Jakob 1:27) Och bibeln uppmuntrar oss alla: ”Glöm inte att göra gott och att dela med er åt andra, ty Gud finner välbehag i sådana offer.” — Hebréerna 13:16.
13. Vilken bevekelsegrund gör det verkligt givande att hjälpa andra?
13 Betyder detta att nyckeln till lycka består i att man går upp i rent humanitär verksamhet? Om inte bevekelsegrunden är andlig, om man inte drivs av en önskan att efterlikna Gud i att visa kärlek, kan det faktiskt medföra besvikelse. (1 Korintierna 13:3; Efesierna 5:1, 2) Varför det? Därför att du mycket väl kan känna dig missräknad, när människor inte uppskattar din välvilja eller när de ofint försöker dra fördel av din frikostighet.
14, 15. Vad är det som gör livet verkligt lyckligt och tillfredsställande?
14 När en människa däremot uppriktigt använder sitt liv i Guds tjänst, kommer hennes största tillfredsställelse av vetskapen att det hon gör är välbehagligt för hennes skapare. En sådan människas förmåga att göra saker och ting för andra är inte heller begränsad av materiella tillgångar. Hon har Jehovas, ”den lycklige Gudens”, ”härliga goda nyheter” och har privilegiet att få dela med sig av dem till andra. (1 Timoteus 1:11) Genom bibeln vet hon hur hon skall ta itu med livets problem nu och vad det storslagna hopp är som Gud erbjuder i framtiden. Och hur roligt är det inte att få dela med sig av sådana goda nyheter till andra, och att sedan få rikta deras uppmärksamhet på ursprunget till dem, Jehova Gud! Så här uttryckte den inspirerade skrivaren av Psalm 147:1 det: ”Loven Jehová, ty det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång är passande.” — Åkeson.
15 Det är när vi förstår vad som är Jehovas vilja ja i förbindelse med livet och när vi ärar honom som vårt eget liv blir meningsfullt. (Uppenbarelseboken 4:11) Du kommer att erfara verklig tillfredsställelse om du, i den mån som dina omständigheter medger det, helt och fullt tar del i att sprida bibelns sanningar till andra människor. Även om dina egna barn nu är vuxna, kan du glädja dig åt att hjälpa ”andliga barn” att växa. Och när du ser dem utvecklas till mogna kristna, skall du känna det såsom aposteln Paulus gjorde då han skrev till några som han hade bistått på det sättet: ”Vad är vårt hopp eller vår glädje eller vårt jubels krona — är det inte just ni? . . . Ni, ja ni, är vår ära och glädje.” — 1 Tessalonikerna 2:19, 20.
SÖK ANPASSA DIG NÄR OMSTÄNDIGHETERNA FÖRÄNDRAS
16, 17. a) Vad bör man söka undvika, när det uppstår problem? b) Även om någon mister sin partner genom döden, vad kan då hjälpa honom eller henne att inte känna sig ensam inför nya, uppfordrande situationer?
16 Med tiden upptäcker flertalet människor att de inte längre kan göra så mycket som de en gång brukade göra. De behöver anpassa sig, vara beredda att vidta förändringar. Om det uppstår problem med hälsan, kräver detta uppmärksamhet. Men det är förståndigt att bevara jämvikten, att inte så gå upp i dessa ting att man försummar att se de möjligheter som varje dag i livet erbjuder. Det kommer att finnas problem, och om man kan göra något positivt åt dem, då är det förståndigt att man gör det. Men oro uträttar ingenting, och en önskan att förhållandena skulle vara annorlunda kan inte förändra dem. I stället för att längta efter gångna tider bör man således gripa nuets möjligheter.
17 Detta gäller också om du, under de senare åren i livet, åter finner dig ensam. Om du har kunnat glädja dig åt ett lyckligt äktenskap, har du helt visst ljusa minnen att tänka tillbaka på. Men livet går vidare, och i din nuvarande situation krävs det förändringar. Du ställs inför nya uppfordrande situationer, och om du lever på ett sätt som vittnar om tro på Gud, då kommer du inte att vara ensam att möta dem. — Psalm 37:25; Ordspråksboken 3:5, 6.
18—20. Vilka faktorer kan göra livet meningsfullt också under de senare åren?
18 Trots livets obehagliga sidor finns det mycket som vi kan finna nöje i — präktiga vänner, möjligheter att göra saker och ting för andra, den njutning en god måltid kan ge, en praktfull solnedgång, fågelsång. Och även om våra nuvarande omständigheter kanske inte är idealiska, har vi dessutom Guds försäkran att han skall göra slut på ondskan och skall från hela människosläktet avlägsna all sorg, ängslan, sjukdom och rentav döden själv. — Uppenbarelseboken 21:4.
19 Det är sant att den människa, som har haft en i hög grad materialistisk syn på livet, kan komma att tycka att hennes senare år är mycket tomma. Den man som skrev Predikaren sade följande om utgången av ett sådant liv: ”Allt är fåfänglighet!” (Predikaren 12:8) Men om trons människor, t. ex. Abraham och Isak, säger bibeln att var och en nådde slutet av sin levnad ”gammal och mätt på livet”. (1 Moseboken 25:8; 35:29) Vari bestod skillnaden? De här männen hade tro på Gud. De var övertygade om att de döda skall komma till liv igen vid Guds bestämda tid, och de såg framåt mot den tid då Gud själv skall upprätta en rättfärdig regering för hela mänskligheten. — Hebréerna 11:10, 19.
20 Också i din situation är det möjligt, om du inte låter nuets problem göra dig blind för de många goda tingen omkring dig och den underbara framtid som Gud har i beredskap åt sina tjänare, att ditt liv kan få innehåll och mening, och varje dag kan skänka dig tillfredsställelse, ja oavbrutet under de senare åren.
[Frågor]
[Bild på sidan 176]
Ju mera två liv sammanfaller, desto mera kan två bli till ett
