Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Fostran av barnen från späd ålder

Fostran av barnen från späd ålder

Kapitel 9

Fostran av barnen från späd ålder

1—4. Vilka bevis finns det för att ett litet barn har en ofantlig förmåga att lära?

 ETT nyfött barns sinne är som ett oskrivet blad, säger man ibland. I själva verket fick det nyfödda barnets sinne ta emot många intryck redan då det befann sig i sin mammas livmoder. Och vissa karaktärsdrag är outplånligt inskrivna i det genom det genetiska arvet. Men från det ögonblick då barnet föds har det en ofantlig förmåga att lära sig saker och ting. Hellre än att tala om ett enda blad, kan man säga att sinnet är ett helt bibliotek som väntar på att upplysningar skall inpräglas på bladen i dess böcker.

2 Vid födelsen väger ett barns hjärna bara en fjärdedel av vad den kommer att väga när barnet nått vuxen ålder. Men hjärnan växer så snabbt att den på bara två år kommer upp i tre fjärdedelar av den vikt den kommer att ha när barnet blir vuxet! Intellektet växer lika snabbt. Forskare menar att ett barns intelligens växer lika mycket under de fyra första levnadsåren som under de tretton därpå följande åren. Ja, somliga påstår att ”de begrepp som barnet lär sig före sin femte födelsedag är bland de svåraste det någonsin kommer att möta”.

3 Sådana grundläggande begrepp som höger och vänster, upp och ner, full och tom, såväl som jämförelsegrader beträffande storlek och vikt, allt detta förefaller oss så naturligt. Men ett barn måste lära sig dessa och en stor mängd andra begrepp. Själva talbegreppet måste inpräglas och befästas i det lilla barnets sinne.

4 Att lära sig språk är enligt somliga ”förmodligen den svåraste intellektuella prestation som det någonsin krävs av en människa att utföra”. Om du någonsin har försökt lära dig ett nytt språk, håller du säkert med om det. Men du har i varje fall den fördelen att du vet hur språk fungerar. Det vet inte ett litet barn, och ändå förmår dess sinne tillägna sig språkbegreppet och göra praktiskt bruk av det. Ja, små barn som växer upp i tvåspråkiga hem eller områden kan ofta med lätthet tala två språk — redan innan de börjar skolan! Intelligensen finns således, den väntar bara på att utvecklas.

BÖRJA MED EN GÅNG!

5. Hur snart skall man börja fostra ett barn?

5 I ett brev till sin följeslagare Timoteus påminde aposteln Paulus denne om att han från sin ”späda barndom” hade känt de heliga skrifterna. (2 Timoteus 3:15) De föräldrar är förståndiga, som erkänner att ett litet barn har en naturlig längtan efter att få lära. Småbarn är mycket uppmärksamma, ständigt på helspänn. Vare sig föräldrar är medvetna om det eller inte tillägnar sig barnen flitigt kunskaper, magasinerar dem, ökar ut dem, drar slutsatser. Om föräldrar inte är på sin vakt, kan ett litet barn på kort tid lära sig synnerligen väl precis hur det skall manövrera dem för att få sin vilja fram. Den förmaning som ges i Guds ord gäller därför alltifrån födelsen: ”Vänj [Uppfostra, 1878 års sv. övers.] den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.” (Ordspråksboken 22:6) De första lektionerna handlar förstås om kärlek och ges med slösande kärleksfull omsorg och varm tillgivenhet. Men tillsammans med detta måste man ge behövlig tillrättavisning, varsamt men bestämt.

6. a) Vad slags språk skall man helst använda, när man talar med ett barn? b) Hur bör man reagera inför de många frågor ett barn kan ställa?

6 Tala till ditt barn, men tala inte ”babyspråk”, utan använd enkelt vuxet talspråk, sådant som du vill att det skall lära sig. När barnet börjar lära sig tala, kommer det att överösa dig med frågor: ”Varför regnar det? Var har jag kommit ifrån? Vart tar stjärnorna vägen på dagen? Vad gör du? Varför det? Varför då?” I en aldrig sinande ström kommer frågorna! Lyssna till dem, för frågor hör till ett barns allra bästa inlärningsverktyg. Om man söker hejda strömmen av frågor, kan man hämma den mentala utvecklingen.

7. Hur kan ett litet barns frågor bäst besvaras, och varför?

7 Tänk likväl på, såsom aposteln gjorde, att ”när jag var barn, brukade jag tala som barn, tänka som barn, resonera som barn”. (1 Korintierna 13:11) Svara på frågorna så gott du kan, enkelt och kort. När ett barn frågar: ”Varför regnar det?”, vill det inte ha ett krångligt, detaljerat svar. Det kan räcka med att svara: ”Molnen blir tunga av vatten, och så faller vattnet ner.” Ett barn kan inte koncentrera sig länge på var sak; det tar snart itu med något nytt. Liksom du ger barnet mjölk, tills det kommer så långt att det äter stadig mat, bör du därför ge det enkla upplysningar, till dess det förstår detaljrikare kunskap. — Jämför Hebréerna 5:13, 14.

8, 9. Hur kan man steg för steg lära ett barn att läsa?

8 Undervisningen bör ökas ut steg för steg. Timoteus var som sagt förtrogen med de heliga skrifterna från sin späda barndom. Hans allra tidigaste minnen från barnaåren inbegrep tydligen att han fick undervisning från bibeln. Helt visst var det en fortlöpande undervisning han fick, som mycket påminde om hur en far eller mor i dag kan börja lära ett barn att läsa. Läs för barnet. Medan barnet ännu är litet, kan du ta det i knä, lägga armen om det och läsa med behaglig röst. Barnet kommer att känna den värme som trygghet och glädje framkallar, och läsningen blir en behaglig upplevelse, oavsett hur litet det kan fatta. Längre fram kan du lära barnet alfabetet, kanske genom något slags lek. Sätt sedan samman ord och bilda slutligen satser av orden. Och gör inlärandet till ett nöje, så långt det är möjligt.

9 Ett föräldrapar brukade till exempel läsa högt tillsammans med sin treåring och peka på varje ord, så att barnet kunde följa med under läsningen. När de kom till vissa ord, brukade de hejda sig, och pojken brukade läsa ut ordet, t. ex. ”Gud”, ”Jesus”, ”man”, ”träd”. Efter hand ökade antalet ord som han kunde läsa ut, och när han var fyra år gammal kunde han läsa flertalet ord. Skrivkunnighet följer läskunnigheten åt, först enskilda bokstäver och sedan hela ord. Med vilken hänförelse skriver inte ett barn själv sitt namn!

10. Varför är det förståndigt att hjälpa varje barn att utveckla sina egna slumrande förmågor?

10 Alla barn är olika. Vart och ett har en alldeles egen personlighet och bör få hjälp att utvecklas enligt sina personliga, av arv betingade möjligheter och gåvor. Om du fostrar varje barn till att utveckla de starka sidor och de förmågor som just det har fått i arv, skall det inte behöva avundas andra barn deras färdigheter. Varje barn skall vara älskat och uppskattat för sin egen skull. När du hjälper ett barn att övervinna eller behärska orätta böjelser, bör du inte söka tvinga in barnet i en förutbestämd gjutform. Hjälp det i stället att på bästa sätt utnyttja de goda dragen i dess egen personlighet.

11. Varför är det oförståndigt att på ett ofördelaktigt sätt jämföra ett barn med ett annat barn?

11 En far eller mor kan uppamma en självisk tävlingsanda genom att antyda att ett barn antingen är överlägset eller underlägset i jämförelse med ett annat. Även om små barn tidigt i livet visar tecken till medfödd själviskhet, finns det hos dem från början inga tankar på rangordning, överlägsenhet, och inga känslor av egen vikt och betydelse. Därför kunde Jesus ta ett litet barn som exempel för att förebrå sina lärjungar för den äregirighetens ande och den omsorg om sin egen betydelse som de lade i dagen vid ett visst tillfälle. (Matteus 18:1—4) Se därför till att du inte på ett ofördelaktigt sätt jämför ett barn med ett annat. Barnet kan annars få den känslan att du inte vill veta av det. Först känner det sig sårat, och om den här behandlingen fortsätter, är det troligt att barnet blir fientligt. Det barn, som framställs såsom överlägset, kan däremot bli högmodigt och kan utsättas för andras ogillande. Du som är far eller mor får aldrig låta din kärlek och ditt gillande vara beroende av hurdant ett barn är i jämförelse med ett annat. Variation är något underbart. I en orkester finns det många olika slags instrument för att ge variation och fyllighet, men alla är samstämda. Olika personligheter ger liv och färg åt familjekretsen, men samstämdheten blir ändå inte lidande, när alla formar sig efter Skaparens rätta principer.

HJÄLP DITT BARN ATT VÄXA

12. Vilka fakta, som gäller vuxna, vittnar om att ett barn behöver lämplig vägledning?

12 Guds ord säger om människan: ”Det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” (Jeremia 10:23) Människor påstår att de kan styra sina steg. Därför försmår de vägledning från Gud, godtar mänsklig vägledning, råkar i den ena svårigheten efter den andra, och slutligen bevisar de att Gud är sannfärdig när allt kommer omkring. Jehova Gud säger att en människa kan hålla sin väg för att vara den rätta, men slutligen leder den likväl till döden. (Ordspråksboken 14:12) Människor har länge följt den väg som har förefallit dem vara den rätta, och det har lett till krig, hungersnöd, sjukdom och död. Om den väg, som en vuxen, erfaren människa håller för att vara den rätta, slutligen leder till döden, hur kan då den väg, som ett barn tycker vara den rätta, leda någon annanstans? Om det inte står i den vuxne ”vandrarens makt att rätt styra sina steg”, hur kan det då stå i barnets makt, där det tultar fram, att rätt styra sina steg på livets väg? Skaparen ger vägledning åt både föräldrar och barn genom sitt ord.

13, 14. Hur kan föräldrar undervisa sina barn i överensstämmelse med förmaningen i 5 Moseboken 6:6, 7?

13 Till föräldrar säger Gud: ”Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.” (5 Moseboken 6:6, 7) Undervisning skall ges vid alla tider, närhelst ett lämpligt tillfälle erbjuder sig. Om familjen äter frukost tillsammans, kan man — även om många har bråttom på morgonen för att komma i väg till arbetet eller skolan — genom att i bön tacka Gud för maten rikta tankarna mot Skaparen, och denna bön vid frukostbordet kan inbegripa andra saker av andligt värde för familjen. Kanske tiden medger att man talar om vad man skall ha för sig under dagen eller om vad som kan hända i skolan, och goda råd kan ges om hur man kan ta itu med problem som kan tänkas uppstå. Sängdags, ”när du lägger dig”, kan vara en lycklig stund för små barn, om föräldrarna ägnar dem lite extra uppmärksamhet då. Att man läser eller berättar något för barnen, sedan de kommit i säng, kan betyda mycket för dem och kan ge utmärkta möjligheter att lära dem saker och ting. Bibeln innehåller mycket stoff som bara kräver en viss fyndighet och värme från föräldrarnas sida, när de berättar, för att barnet skall tycka att det är mycket roligt. Era egna upplevelser i livet kommer särskilt att tilltala era barn och kan ge dem många utmärkta lärdomar. Och även om det kan kännas som en uppfordran att hitta på nya saker att berätta, kommer ni ofta att märka att ett barn tycker om att höra detsamma om och om igen. Ni kan få uppleva att ni, genom att ge barnen denna extra tid, kan få ett mycket livligare tankeutbyte med dem. Att man ber en bön tillsammans med de små vid läggdags kan också bidra till en tidig kontakt med honom som kan göra allra mest för att vägleda och skydda dem. — Efesierna 3:20; Filipperna 4:6, 7.

14 Var ni än befinner er, ”när du sitter i ditt hus” eller ”när du går på vägen”, har du tillfällen att fostra ditt barn på stimulerande och verkningsfulla sätt. En hel del undervisning kan barnen få genom olika lekar. Ett gift par har berättat följande om hur de på ett sådant sätt kunnat hjälpa barn att påminna sig olika detaljer från ett möte där man studerat bibeln:

 En kväll tog vi en liten pojke med oss som är sex år gammal och vanligen inte särskilt uppmärksam på mötena. På väg till Rikets sal sade jag: ”Låt oss leka en lek. På hemvägen skall vi se om vi kan komma ihåg sångerna som vi sjunger och några huvudpunkter av det som gås igenom på mötet.” På vägen hem blev vi mycket förvånade. Den yngste pojken, som vanligen är ouppmärksam, var den förste som fick berätta, och han kunde påminna sig många detaljer. Sedan var det våra egna barns tur, och slutligen kom turen till oss två vuxna att kommentera mötena. De tog det inte som en mödosam uppgift utan som en rolig lek.

15. Hur kan man uppmuntra ett barn att göra saker och ting bättre?

15 När ett barn blir äldre, lär det sig att uttrycka sig i ord, att rita, att utföra en del arbete, att frambringa musik på ett instrument. Barnet upplever att det har åstadkommit något. Det som barnet gjort är på sätt och vis ett slags utvidgning av barnet självt. Det är något mycket personligt för barnet. Om du ser på det och säger: ”Så fint”, blir barnets sinnesstämning upprymd. Sök finna något i det som du uppriktigt kan berömma, så blir barnet uppmuntrat. Om du korthugget kritiserar det som barnet åstadkommit, blir pojken eller flickan troligen mycket bedrövad och tappar modet. Ställ en fråga om en viss detalj hos ”konstverket”, om det behövs, men fråga inte som om du ogillade det. I stället för att t. ex. ta barnets egen teckning och göra om den kan du ta ett annat stycke papper och visa hur teckningen kan bli bättre. På så sätt får barnet möjlighet att själv ändra på sin teckning om det vill. Genom att uppmuntra de ansträngningar barnet gör uppmuntrar du dess växt; genom barsk kritik kan du göra barnet missmodigt eller undertrycka dess önskan att försöka om och om igen. Ja, principen i Galaterna 6:4 kan tillämpas också på barnen: ”Han må pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre.” Ett barn behöver uppmuntran, i synnerhet när det gäller dess första ansträngningar. Om resultatet är bra med tanke på barnets ålder, beröm det då! Om det inte är det, beröm då själva ansträngningen och uppmuntra barnet att försöka på nytt. Tänk på att det inte kunde gå vid det första försöket.

HUR SKALL JAG BESVARA FRÅGOR OM SEX?

16. Vilka slags svar bör man ge på ett barns frågor om sex, med tanke på vad som meddelas i bibeln?

16 Du brukar svara på ditt barns frågor och uppmuntrar det att tala. Men så får du oväntat en fråga om sex. Svarar du då uppriktigt eller ger du ett undvikande, vilseledande svar genom att till exempel säga att ni kom över en liten bror eller syster på sjukhuset? Skall du ge riktiga upplysningar eller låta barnet få dåliga, rentav felaktiga, svar — kanske i ett slipprigt sammanhang — från äldre barn? Bibeln innehåller rättframma omnämnanden om en hel del olika ting som har med det sexuella eller könsorganen att göra. (1 Moseboken 17:11; 18:11; 30:16, 17; 3 Moseboken 15:2NW; 1878 års sv. övers.) När Gud instruerade sitt folk beträffande sammankomster, där man skulle läsa högt ur hans ord, sade han: ”Församla då folket, män, kvinnor och barn [och de små, NW] . . . på det att de må höra och lära.” (5 Moseboken 31:12) Små barn skulle således få höra alla sådana omnämnanden i en allvarlig, aktningsfull atmosfär, inte i form av något ”gatspråk”.

17—19. Hur kan förklaringar om sex ges undan för undan?

17 Att besvara frågor om sex behöver faktiskt inte vara så svårt som många föräldrar föreställer sig. Barn blir mycket tidigt medvetna om sina kroppar och upptäcker dess olika delar. Du talar om för barnet vad de kallas: händer, fötter, näsa, mage, stjärt, penis, vulva. Det lilla barnet blir inte generat, såvida du inte plötsligt ändrar attityd och börjar med något ”hysch-hysch”, när det blir fråga om könsorganen. Vad som förskräcker föräldrar är att de tänker att de måste förklara allting, när utfrågandet väl kommer i gång. I verkligheten brukar frågorna komma en i sänder, allteftersom barnet når olika stadier i sin utveckling. Då nya stadier uppnås, behöver du bara ge barnet det rätta ordförrådet och mycket enkla, allmänna förklaringar.

18 En dag kanske du till exempel får frågan: ”Var kommer de små barnen ifrån?” Du kan bara ge ett enkelt svar genom att säga något i den här stilen: ”De växer inne i sina mammor.” Vanligen är det allt som behövs just då. Senare kanske ditt barn frågar: ”Hur kommer barnet ut?” ”Det finns en särskild öppning för det.” Och detta är vanligen nog för stunden.

19 Lite längre fram kan frågan komma: ”Hur började barnet växa?” Då kan du svara: ”En pappa och en mamma vill ha ett barn. Säd från pappan träffar på en äggcell i mamman, och ett barn börjar växa, precis som ett frö i marken växer och blir en blomma eller ett träd.” Det är således en fortsättningsberättelse, där varje stycke räcker till för att för stunden tillfredsställa barnet. Vid ett senare tillfälle kan barnet fråga: ”Hur kommer pappans säd in i mamman?” Du kan då säga: ”Du vet hurdan en pojke är. Han har en penis. En flicka har en springa i sin kropp som den passar in i. På det sättet kommer säden in. Människor är gjorda så, för att små barn skall gro och växa till i mamman och till sist komma ut som färdiga barn.”

20. Varför är det bra att det är föräldrarna som ger barnen förklaringar beträffande sex?

20 Sådana uppriktiga förklaringar är mycket bättre än osanningar eller något ”hysch-hysch”, som får ämnet att förefalla fult och stötande. (Jämför Titus 1:15.) Det är också bättre för barnet att få reda på fakta från sina föräldrar, som jämte sina förklaringar kan ge skäl till att barn egentligen bara bör sättas till världen av gifta par, som älskar varandra och som tagit på sig ansvaret att älska barnet och sörja väl för det. Detta medför att ämnet förläggs till ett välgörande, andligt plan, i stället för att barnet får höra det dryftas inom en ram som får alltsammans att förefalla orent.

HUR MAN GER LIVETS ALLRA VIKTIGASTE LÄRDOMAR

21. Med tanke på vilken benägenhet hos barnen är det viktigt att föräldrar är goda exempel för sina barn?

21 Jesus liknade en gång människor på den tiden vid ”små barn som sitter på torgen och ropar till sina lekkamrater och säger: ’Vi har spelat flöjt för er, men ni har inte dansat; vi har jämrat oss, men ni har inte slagit er själva av sorg.’” (Matteus 11:16, 17) Barnens lekar var efterhärmningar av de vuxna och av deras fester och begravningar. Eftersom barnet har en naturlig benägenhet att härma efter, har föräldrarnas exempel en mycket stor uppgift att fylla vid fostran av barnet.

22. Hur kan föräldrars uppförande påverka deras barn?

22 Ända från födelsen lär sig barnet saker och ting av dig; inte bara genom vad du säger utan hur du säger det, genom den ton du använder när du talar: till barnet självt, till din äktenskapspartner och till andra människor. Det lägger märke till hur föräldrarna uppträder mot varandra, mot andra familjemedlemmar och mot gäster. Ditt exempel, när det gäller dessa ting, kan börja ge barnet lärdomar som är långt viktigare än att det lär sig gå eller räkna eller läsa. Det kan lägga en grundval för den kunskap och insikt som medför verklig lycka i livet. Detta exempel kan göra barnet mottagligt, villigt att lära sig rättfärdiga normer, när det är gammalt nog att undervisas genom tal och läsning.

23, 24. Om föräldrar vill att deras barn skall leva efter vissa normer, vad måste de då själva gärna göra?

23 ”Bli . . . Guds efterliknare, som älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek”, lyder apostelns uppmaning till de kristna. Strax dessförinnan påvisade aposteln vad som krävs för att man verkligen skall efterlikna Gud, då han skrev: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er jämte all uselhet. Men bli hänsynsfulla mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er. Bli därför Guds efterliknare, som älskade barn ...” (Efesierna 4:31, 32; 5:1, 2) Om de röster ett spädbarn hör, eller de handlingar det bevittnar, ger barnet lektioner i lättretlighet, t. ex. genom högljutt och gällt tal, jämmerlig klagolåt, högmod eller häftigt uppflammande vrede, tar barnet intryck som är svårt att utplåna. Om du är vänlig och hänsynsfull mot alla, om dina moralnormer är höga och dina principer goda, då skall ditt barn ha lätt för att efterlikna dig i detta. Uppträd så som du vill att dina barn skall uppträda, var sådan som du vill att dina barn skall vara.

24 Föräldrar skall inte ha två slags principer, ett slag som de predikar och ett annat som de praktiserar, ett för sina barn och ett annat för sig själva. Till vilken nytta är det att du förbjuder barnen att ljuga, om du ljuger själv? Om du inte håller dina löften till dem, kan du då förvänta att de skall hålla sina löften till dig? Om föräldrar inte visar varandra hänsyn, hur kan de då förvänta att deras barn skall lära sig hänsyn? Om ett barn aldrig får höra sin far eller mor ge uttryck åt ödmjukhet, hur kan ödmjukhet då bli en av barnets normer? En allvarlig fara, som är förbunden med att en förälder ger intryck av att alltid ha rätt, är den att barnet då kan få för sig att allt den föräldern gör är rätt — också när föräldern gör sådant som vittnar om en ofullkomlig, syndig natur och är orätt. Att säga, men inte göra, är att likna de skrymtaktiga fariséer, om vilka Jesus sade: ”Allt vad de säger er” ”skall ni göra och hålla . . . men ni skall inte göra efter deras gärningar, för de säger men handlar inte därefter”. Om ni, föräldrar, inte vill ha små fariséer i er familj, får ni således inte vara stora fariséer! — Matteus 23:3.

25. Hur kan man lära barn kärlek?

25 Barn lär först känna kärleken genom att iaktta den, och de lär sig att ge kärlek genom att få kärlek. Kärleken kan inte köpas. Föräldrar kan överösa sina barn med gåvor. Men kärleken är i första hand en andlig angelägenhet, som hör samman med hjärtat och inte med plånboken, och enbart gåvor kan aldrig ersätta sann och äkta kärlek. Genom att söka köpa kärleken förringar man den. Mycket mer än materiella gåvor bör du ge av dig själv, din tid, din kraft, din kärlek. Du skall få lika gott igen. (Lukas 6:38) Så här heter det i 1 Johannes 4:19 om vår kärlek till Gud: ”Vi älskar därför att han först älskade oss.” — 1974 års sv. provövers.

26, 27. Hur kan man lära barn vilken glädje som kommer av att ge?

26 Barn kan lära sig en del om att ge genom att få. Man kan hjälpa dem att lära sig hur roligt det är att ge, att tjäna, att dela med sig. Hjälp dem att förstå att lycka är förbunden med att ge — åt dig, åt andra barn, åt vuxna. Det händer ofta att vuxna inte vill ta emot gåvor av barn, därför att de felaktigt tror att det är kärleksfullt att låta barnen själva behålla det som de vill ge som gåva. En man har sagt:

 Jag brukade tacka nej, när ett barn bjöd mig på något av sitt godis. Jag trodde att jag var snäll, när jag inte tog av det som jag visste att barnet tyckte så mycket om. Men när jag tackade nej och lät barnet behålla alltsammans, märkte jag inte den glädje jag trodde att det skulle visa. Då insåg jag att jag försmådde barnets givmildhet, försmådde dess gåva och försmådde barnet självt. Sedan dess har jag alltid tagit emot sådana gåvor, för att låta barnet känna den glädje som kommer av att ge.”

27 Ett föräldrapar ville hjälpa sin lille son att bli lik dem som beskrivs i bibeln, i 1 Timoteus 6:18, som ”frikostiga, redo att dela med sig”. Därför brukade de, när de gick till en plats där man studerade bibeln, ta de pengar de ämnade lämna i bidrag och ge dem åt sin son och låta honom lägga dem i bidragsbössan. Detta medverkade till att hos sonen inskärpa värdet av att understödja andliga angelägenheter och av att hjälpa till med att fylla vilka som helst materiella behov som sådana angelägenheter kan inbegripa.

28, 29. Hur kan man lära barnen att det är viktigt att be om ursäkt när man handlat fel?

28 Liksom barnen kan lära sig att älska och att vara frikostiga, om en rätt fostran åtföljs av goda exempel, så kan de också lära sig att be om ursäkt när det är tillbörligt. En förälder har sagt: ”När jag handlar fel mot mina barn, tillstår jag det inför dem. Kort och gott säger jag dem varför jag handlade fel och att det var ett misstag av mig. Det gör det lättare för dem att tillstå inför mig att de har handlat fel, eftersom de vet att jag inte är fullkomlig och kommer att förstå dem.” Den här synen på saken kan belysas av vad som hände då en främling hälsade på hos en familj och far i huset presenterade familjemedlemmarna för honom. Besökaren berättade senare:

 Alla i rummet blev presenterade, och så kom en leende liten pojke in. Pappan sade: ’Och det här är vår yngste son, han med sylt på skjortan.’ Pojkens leende försvann, och man kunde tydligt se att han kände sig sårad. När pappan såg att förlägenheten var nära att få pojken att börja gråta, drog han honom snabbt till sig och sade: ’Det skulle jag inte ha sagt; förlåt mig.’ Pojken snyftade till, gick ut ur rummet, men var snart tillbaka igen, med ett ännu bredare leende — och han hade en ny ren skjorta på sig.”

29 Tillgivenhetens band stärks sannerligen av sådan ödmjukhet. Längre fram kan en förälder ju förklara för ett barn hur man kan få en balanserad syn på livets problem, såväl små som stora. Man kan hjälpa barnen att lära sig att inte ta bagateller för allvarligt, att kunna skratta åt sig själva och att aldrig förvänta fullkomlighet av andra, liksom de inte vill att det skall förväntas av dem.

GE BARNEN EN SAMLING SANNA VÄRDEN

30—32. Varför är det utomordentligt viktigt att föräldrar mycket tidigt börjar hjälpa sina barn att inse vilka som är de sanna värdena i livet?

30 I vår tid är många föräldrar osäkra om vad livets sanna värden är. Det medför att många barn aldrig får några sanna värden. Somliga föräldrar tvivlar rentav på sin rätt att påverka barnens inställning till saker och ting. Om föräldrarna inte gör detta, kommer andra barn, grannar, filmer och televisionsprogram att göra det. Generationsklyftor, ungdomsrevolter, narkotika, nya uppfattningar om moral och den sexuella revolutionen — allt detta förskräcker föräldrar. Men sanningen är den att barnets personlighet redan är väl utvecklad innan dessa frågor möter det i livet.

31 Av undersökningar som redovisats i en vetenskaplig tidskrift framgick det att ”en människas personlighet till största delen är grundlagd innan skolan börjar. Det är ju allmänt känt att förskolebarn är ytterligt mottagliga för intryck och formbara... . Men vi har upptäckt att vad de har mött i sin barndom, vad det gäller inställningar och erfarenheter, ofta grundlägger bestående och ibland oföränderliga beteendemönster.”

32 Orätta mönster kan ändras, men en annan forskare förklarar vad som händer, om dyrbara år tillåts att förrinna: ”Barnet förblir formbart under sina sju första år, men ju längre man väntar, desto mera radikalt behöver man ändra barnets miljö — och sannolikheten för en förändring blir lite mindre med varje år som går.”

33. Vilka är de viktigaste begreppen som barnen bör få lära?

33 Det är många grundbegrepp som små barn måste lära sig, men de viktigaste är begreppen om vad som är sant och vad som är osant, vad som är rätt och vad som är orätt. När aposteln Paulus skrev till de kristna i Efesus, uppmanade han dem att skaffa sig exakt kunskap, då han sade: ”Vi [skall] inte längre . . . vara spädbarn, som kastas av och an liksom av vågor och förs hit och dit av varje lärdomsvind genom människors knep, genom slughet i att finna medel till förvillelse. Låt oss i stället, i det vi talar sanningen, genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus.” (Efesierna 4:13—15) Om föräldrar är sena att hjälpa de små att utveckla kärlek till sanning och ärlighet, kärlek till vad rätt och gott är, då kommer barnen att vara försvarslösa mot sådant som är oriktigt och orätt. Åren innan skolan börjar förgår nästan innan föräldrarna hinner fatta det. Låt dem inte bara försvinna; använd dessa få, betydelsefulla, formbara första år tillsammans med era barn till att ge dem en samling sanna värden. Det kan bespara er hjärtesorg under senare år. — Ordspråksboken 29:15, 17.

34. Varför är stabila normer av betydelse, och vilken är sådana normers bästa källa?

34 ”Denna världens skådeplats håller på att förändras”, skrev den inspirerade aposteln, och detta gäller verkligen om dess materiella, känslomässiga och moraliska normer. (1 Korintierna 7:31) Stabiliteten i världen är minimal. Föräldrar måste inse att de också, eftersom de är människor, kan sakna en viss stabilitet. Om föräldrar är måna om sina barns sanna bästa och verkligen tänker på deras framtida lycka, kommer de att hänvisa barnen till en samling normer som är verkligt stabila. Detta kan de göra genom att få barnen, alltifrån deras späda barndom, att förstå att vilka frågor som än kan uppstå, vilka problem som än kan behöva lösas, så är det till Guds skrivna ord, bibeln, som man bör vända sig för att få svar som är avgörande och till verklig hjälp. Hur förvirrande eller oklara förhållandena än kan få livet att förefalla ibland, skall det ordet fortsätta att vara deras ”fötters lykta och ett ljus på” deras ”stig”. — Psalm 119:105.

35. Hur viktig är föräldrarnas fostran av sina barn?

35 Ja, detta är en tid med gyllene tillfällen för er att hos era barn bygga in en samling sanna värden, som kan uppehålla dem under hela livet. Ingen livsuppgift är större, inget arbete är viktigare för er än att fostra era barn. Tidpunkten då man skall börja är så snart barnen är födda, i deras späda barndom!

[Frågor]

[Bild på sidan 117]

Gör det roligt att inhämta kunskap