Hur du kan glädja dina föräldrars hjärta
Kapitel 12
Hur du kan glädja dina föräldrars hjärta
1. Varför är det rätt att man hedrar sina föräldrar?
VARE sig vi ännu är mycket unga, håller på att bli vuxna eller nu är fullvuxna män och kvinnor, är vi alla barn till någon. Det skulle vara svårt att uppskatta värdet av alla de omkring 20 år av omsorg, arbete, utgifter och självförsakande möda, som har lagts ned på flertalet av oss från vår späda barndom till vuxen ålder. Och faktiskt har våra föräldrar gett var och en av oss något som vi omöjligen kan ge dem igen. För vadhelst annat som vi kan ha att tacka dem för, så har vi dem att tacka för vårt nuvarande liv. Utan dem hade vi inte varit till. Denna uppenbara sanning i sig själv borde vara ett mer än tillräckligt skäl för oss att bry oss om den gudomliga befallningen: ”’Hedra din far och din mor’, vilket är det första budet med ett löfte: ’För att det må gå dig väl och du må vara kvar en lång tid på jorden.’” — Efesierna 6:2, 3.
2. Varför bör vi känna att vi står i tacksamhetsskuld till våra föräldrar?
2 Först och främst står vi i tacksamhetsskuld till vår skapare, som är allt livs verkliga källa, men vi bör vara livligt medvetna om den tacksamhetsskuld vi står i till våra föräldrar. Vad kan vi ge dem som ersättning för vad de har gett oss? Guds Son sade att man med alla världens ägodelar inte kan köpa livet, för man kan helt enkelt inte sätta någon prislapp på livet. (Markus 8:36, 37; Psalm 49:7—96—8) Guds ord bjuder oss: ”Var inte skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra.” (Romarna 13:8) På ett alldeles särskilt sätt bör vi känna oss manade att fortsätta att älska våra föräldrar, medvetna om att det är något vi är skyldiga dem så länge de och vi lever. Vi kan visserligen inte ge dem liv, såsom de gav liv åt oss, men vi kan ge dem något som gör livet värt att leva. Vi kan bidra till att de känner glädje och djup tillfredsställelse. Vi kan göra detta på ett alldeles särskilt sätt som förmodligen inga andra människor kan, eftersom vi är deras barn.
3. Vilka kännetecken hos ett barn kan, enligt Ordspråksboken 23:24, 25, bidra till föräldrarnas glädje?
3 I Ordspråksboken 23:24, 25 heter det: ”Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom. Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.” Föräldrar har en naturlig önskan att kunna vara stolta över vad deras barn gör, att ha glädje och nöje av dem. Har våra föräldrar det?
4. Vad bjuder Kolosserna 3:20 barnen att göra?
4 Det beror i hög grad på om vi verkligen har försyn för deras ställning och lyssnar till deras råd. Guds råd till dem som ännu är unga lyder: ”Barn, var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” (Kolosserna 3:20) ”Allting” betyder uppenbart inte att föräldrar har rätt att kräva sådant som inte överensstämmer med Guds ord, men av detta ord framgår det att våra föräldrar, medan vi ännu är unga, har ansvaret att vägleda oss på alla livets områden. — Ordspråksboken 1:8.
5. Vad kan en ung människa fråga sig med avseende på vad hon skulle förvänta av egna barn, om hon hade några?
5 Är du ung nu? En dag kan du vara far eller mor. Skulle du då vilja ha barn som behandlade dig hänsynsfullt eller barn som var trotsiga, som kanske låtsade att de hörde på men som var olydiga, när de var utom synhåll för dig? Sådant medför inte glädje, utan tvärtom heter det i Ordspråksboken 17:25: ”En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.” I samma mån som det står i din särskilda förmåga att göra dina föräldrar lyckliga, i samma mån kan du, mer än några andra människor, göra dem djupt sorgsna och besvikna. Ditt uppförande kommer att avgöra hur det blir.
DET TAR TID ATT FÖRVÄRVA VISHET
6. Hur kan man belysa att vishet vanligen kommer med åren?
6 Det är bra att ungdomar gör klart för sig att tidens gång är en viktig faktor när det gäller att förvärva vishet. Är du 10 år gammal nu? Du inser då att du vet mer än du gjorde när du var fem, eller hur? Är du 15? Då vet du mer än du gjorde när du var 10, eller hur? Är du snart 20? Då inser du helt visst att du vet ännu mer än du gjorde när du var 15. Det är lätt att blicka tillbaka och se att tidens gång gör dig visare, men det är svårt att blicka framåt och erkänna att detta är sant. Hur vis och förståndig en ungdom än må känna sig, bör han eller hon inse att framtiden kan och bör medföra större vishet och förstånd.
7. Vilken lärdom beträffande vishet kan vi inhämta av de råd kung Rehabeam fick?
7 Vad är den springande punkten här? Att dina föräldrar, därför att de är äldre än du och har större erfarenhet än du, rimligtvis också är förståndigare än du, när det gäller att ta itu med livets problem. Detta är svårt för många unga att acceptera. De kallar gärna äldre människor för ”gamla stofiler”. Några kanske är det, men många är det inte, lika litet som alla unga människor är oansvariga bara därför att några är det. Det är inte ovanligt att unga människor anser sig vara förståndigare än de gamla. En kung i Israel gjorde ett sådant misstag, vilket fick katastrofala följder. När den 41-årige Rehabeam efterträdde sin far Salomo som kung, begärde folket att deras bördor skulle göras lättare. Rehabeam rådfrågade äldre män, som rådde honom att vara mild och välvillig. Sedan vände han sig till yngre män, och de tillrådde stränga åtgärder. Han följde deras råd. Vad blev följden? Tio av de 12 stammarna gjorde uppror, och Rehabeam stod där med bara omkring en sjättedel av sitt rike. Det var de äldre, inte de unga, som gav ett förståndigt råd. ”Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.” — Job 12:12, 1 Konungaboken 12:1—16; 14:21.
8. Vilken inställning till äldre människor, föräldrar inbegripna, uppmuntrar bibeln till?
8 Räkna inte dina föräldrars råd för att vara föråldrade, bara därför att de inte längre är ungdomar. Gör i stället som Guds ord säger: ”Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.” De äldre förtjänar att bli respekterade. ”För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära; du skall frukta din Gud. Jag är HERREN”, Jehova. Visst nonchalerar många unga människor dessa bud. Men att de gjort så har inte inneburit lycka — nej, inte för dem själva och sannerligen inte för deras föräldrar. — Ordspråksboken 23:22; 3 Moseboken 19:32.
GÖR DIN DEL
9. Hur påverkas en familj när en av dess medlemmar knotar och klagar i onödan eller är upprorisk?
9 Det är ofrånkomligt att vad du gör påverkar andra människor. Om en familjemedlem lider, känner alla oro. Och om en knotar och klagar eller är upprorisk, störs friden i hela familjen. Om man skall kunna glädjas åt ett lyckligt familjeliv, måste var och en göra sin del. — Jämför 1 Korintierna 12:26.
10. Varför är det nyttigt för barn att lära sig utföra ett gott arbete?
10 Det finns positiva, uppbyggande ting du kan göra. Föräldrar arbetar strängt för att sörja för familjens behov. Om du är ung och bor hemma, kan du hjälpa till. En stor del av livet går åt till att arbeta. Vissa människor klagar över att det är så. Men om du lär dig att utföra ett gott arbete och att göra det med ett gott och rätt motiv, kommer du att känna verklig tillfredsställelse. Den människa däremot, som inte gör sin del utan förväntar att andra skall göra allting för henne, känner aldrig denna tillfredsställelse, och hon är orsak till irritation hos andra, enligt bibelns uttryckssätt: ”såsom rök för ögonen”. (Ordspråksboken 10:26; Predikaren 3:12, 13, NW) När du får sysslor att uträtta hemma, utför dem då och utför dem väl. Och om du verkligen vill göra dina föräldrar glädje, gör då något extra, utan att de ber dig om det. Helt visst kommer du att finna det arbetet vara det allra roligaste — därför att du gjorde det helt enkelt av ditt hjärtas önskan att göra dem lyckliga.
11. Hur kan ett barns ord eller handlingar ställa föräldrarna i ett fördelaktigt ljus?
11 När människor imponeras av en pojke eller flicka, vill de nästan alltid veta vems barn han eller hon är. När den unge David visade ett anmärkningsvärt slag av mod och tro, frågade kung Saul med en gång: ”Vems son är denne yngling?” (1 Samuelsboken 17:55—58) Du bär din familjs namn. Vad du gör och det slags människa du är kommer att påverka människors sätt att betrakta detta namn och de föräldrar som gav dig det. Det finns så många sätt som du kan hedra dina föräldrar på — bland grannarna och i skolan — genom att du visar dig omtänksam, hjälpsam, hänsynsfull och vänlig mot andra. Därigenom hedrar du samtidigt din skapare. — Ordspråksboken 20:11; Hebréerna 13:16.
12. Varför är det nyttigt för barn att samarbeta med föräldrarna i deras bemödanden att fostra dem?
12 Dina föräldrars lycka är förknippad med din egen. Deras bemödanden att fostra dig syftar till att ge dig en god start på livets väg. Samarbeta med dem, så blir du en källa till välbehag för dem, för de är angelägna om ditt bästa. Så här uttryckte den inspirerade skribenten det: ”Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta.” (Ordspråksboken 23:15) Om dina föräldrar erkänner det ansvar de har inför Gud att vägleda dig på den sanna vishetens vägar, hjälp dem då att troget avbörda sig detta ansvar. ”Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.” — Ordspråksboken 19:20.
13. Vad kan hjälpa ett barn att ha en rätt syn på de förbud som föräldrarna meddelar?
13 Det kan komma tillfällen, då du tycker att dina föräldrar kräver för mycket av dig eller att förbuden är för många. Att uppnå den rätta jämvikten, när det gäller att hålla efter barn, är inte lätt. En dag kan du, om du får familj, ställas inför samma problem. Om dina föräldrar begränsar ditt umgänge med vissa ungdomar eller söker skydda dig mot narkotika eller i viss mån drar gränser för din kamratliga samvaro med representanter för det motsatta könet, hejda dig då och tänk på hur mycket bättre det är att ha föräldrar som säger ifrån än att ha sådana som inte alls bryr sig om en! (Ordspråksboken 13:20; 3:31) Låt dem fostra och tukta dig. Det blir till din egen nytta, och du gläder deras hjärta. — Ordspråksboken 6:23; 13:1; 15:5; Hebréerna 12:7—11.
14, 15. När det uppstår problem bland familjemedlemmar, vilka bibliska principer kan ett barn då tillämpa för att få hjälp att bevara friden?
14 Många situationer, som uppstår hemma, beror förstås inte på dig. Men ditt sätt att reagera påverkar stämningen i hemmet. Bibelns råd lyder: ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Romarna 12:18) Det är inte alltid lätt att göra detta. Alla är vi olika; vi ser saker och ting på olika sätt och reagerar olika. Det kommer att finnas motsatta åsikter och önskningar. Antag att det råder motsättningar mellan dig och din bror eller syster. Du kanske anser att han eller hon är självisk. Vad skall du då göra?
15 Somliga barn skulle genast högljutt börja anklaga sitt syskon och kräva att far eller mor ingriper. Eller också kan de ta saken i egna händer och börja knuffas och slåss för att få det som de vill. Men ett inspirerat ordspråk lyder: ”En människas insikt dämpar i sanning hennes vrede.” (Ordspråksboken 19:11, NW) På vilket sätt? Genom att den får henne att ta hänsyn till förmildrande omständigheter. (Kanske den andre inte gjorde det med flit.) Insikten påminner henne om att hon själv många gånger har haft fel. (Och hur tacksam är hon inte över att Gud förlåter!) Insikten kan också få ett barn att förstå att även om en bror eller syster har orätt, skulle det ändå vara orätt för barnets del att låta sin vrede störa friden i hela familjen. Om en människa som vunnit sådan insikt heter det vidare i ordspråket: ”Det är skönhet å hennes sida att överse med överträdelse.” — Se också Kolosserna 3:13, 14.
16. Genom vilket slags uppförande kan barn få gudfruktiga föräldrar att glädjas?
16 Det som på det hela taget får gudfruktiga föräldrar att glädjas är just det som får Jehovas hjärta att glädjas. Det som sårar dem är det som sårar honom. (Psalm 78:36—41) Föräldrar som inte har lärt känna Jehova Guds sinne kanske gläder sig om deras barn blir uppburna i världen, skapar sig ett namn, förtjänar en massa pengar osv. Föräldrar som har Jehova som sin Gud vet emellertid att den här världen och dess begär är på väg att försvinna men att ”den som gör Guds vilja, han består för alltid”. (1 Johannes 2:15—17) Det som verkligen gör dem lyckliga är därför att se att deras barn lyder sin skapare, gör hans vilja och återspeglar hans egenskaper. Visst gör det gudaktiga föräldrar lyckliga, när deras barn lyckas väl med sina studier i skolan. Men de är lyckligare när barnens uppförande i skolan och på andra håll vittnar om lojalitet mot Guds normer och en önskan att behaga honom. Och det är särskilt välbehagligt för dem, när dessa barn fortsätter att finna välbehag i att oavbrutet vandra på Jehovas vägar genom hela sitt vuxna liv.
ANSVARET ATT SÖRJA FÖR FÖRÄLDRAR
17—19. Hur kan vuxna söner och döttrar visa att de sätter värde på sina föräldrar?
17 Vår omtanke om våra föräldrar bör inte svalna, om vi flyttar hemifrån när vi har vuxit upp. Vi vill att de skall vara lyckliga hela livet ut. De sörjde i många år för våra behov, ofta med avsevärda självuppoffringar. Vad kan vi nu göra för att visa att vi sätter värde på detta?
18 Vi kan betänka det av Gud uppställda kravet: ”Hedra din far och din mor.” (Matteus 19:19) Vi kanske har mycket att bestyra. Men vi måste göra klart för oss att det betyder en hel del för våra föräldrar att de får höra från oss och att vi hälsar på dem.
19 Med åren kan vi ”hedra” dem på andra sätt. Om de behöver materiell hjälp, visa då att du sätter värde på allt de har gjort för dig och att du därtill har full förståelse för Jehovas rättfärdiga krav. Aposteln Paulus skrev följande om dem som är till åren komna: ”Om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon.” — 1 Timoteus 5:3, 4.
20, 21. a) Vad är inbegripet i att man skall hedra sina föräldrar, enligt orden i Matteus 15:1—6? b) Finns det något som kan frita en människa från att hedra sina föräldrar på det sättet?
20 Att uppmaningen att man skall ”hedra” sina föräldrar kan inbegripa materiellt stöd framgår klart och tydligt av Skriften. Vid ett tillfälle hade fariséerna gått fram till Jesus och anklagat hans lärjungar för att ha brutit mot traditionerna. Jesus motsade detta: ”Och ni, varför överträder ni Guds befallning på grund av er tradition? Gud har till exempel sagt: ’Hedra din far och din mor’; och: ’Den som förolämpar far eller mor, han skall sluta i döden.’ Men ni säger: ’Vemhelst som säger till sin far eller mor: ”Vad jag än har, som du kunde få nytta av genom mig, är en gåva tillägnad Gud”, han behöver inte alls hedra sin far.’ Och så har ni gjort Guds ord ogiltigt på grund av er tradition.” — Matteus 15:1—6.
21 Genom att förklara att deras pengar eller ägodelar var ”en gåva tillägnad Gud” var de, enligt sin tradition, fritagna från ansvaret att sörja för sina föräldrar. Men Jesus var inte av samma mening. Och vi i denna tid behöver ta detta till hjärtat. Visst är det så, tack vare insatser från samhällets sida i många länder, att en del behov, som till åren komna föräldrar har, blir väl tillgodosedda. Men är anordningarna verkligen tillräckliga? Om de inte är det eller om det inte finns några sådana anordningar alls, kommer barn som hedrar sina föräldrar att göra vad de kan för att avhjälpa den faktiska bristen. Ja, att man sörjer för sina till åren komna föräldrar, som är i behov av hjälp, är såsom aposteln Paulus framhöll ett bevis på ”gudaktig hängivenhet”, på ens hängivenhet för Jehova Gud själv, för honom som är familjeanordningens upphovsman.
22. Vad bör vi ge våra föräldrar utom materiella ting?
22 Vi bör emellertid aldrig tänka att om föräldrar under sina senare år i livet har mat, kläder och bostad, allt lämpat efter behovet, är det inget mer som behövs. De har också känslomässiga och andliga behov. De behöver kärlek och uppmärksamhet, som ger dem ny tillförsikt; många gånger är det behovet trängande. Under hela livet behöver vi veta att det finns någon som älskar oss, att vi tillhör någon, att vi inte är ensamma. Barn skall inte vända sig ifrån sina gamla föräldrar, varken i fråga om deras fysiska eller deras känslomässiga behov. ”Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.” — Ordspråksboken 19:26.
23. Hur kan ett barn vara en glädjekälla för sina föräldrar?
23 Från sina unga år och upp i vuxen ålder intar barnen en viktig plats i sina föräldrars liv. Många barn är en källa till djup sorg och besvikelse. Men om du respekterar den ställning dina föräldrar intar och lyssnar till deras råd, om du visar dem verklig kärlek och tillgivenhet, kan du vara en daglig glädjekälla för deras hjärta. Ja, låt din far och din mor ”få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig”. — Ordspråksboken 23:25.
[Frågor]
