Kapitel 8

Skaparen befolkar ”rymdskeppet Jorden”

1. a) Hur står jorden i kontrast till månen och till människogjorda rymdskepp? b) Hur visar många människor att de egentligen inte uppskattar vår jord? (Psalm 10:4)

VID slutet av Guds skapelses ”fjärde dag” var jordens yta vacker att se på. Den var levande och färgrik. Mycket längre fram, nu på 1900-talet enligt vår tideräkning, betraktade en astronaut jorden från månens livlösa yta och sade:

”När man betraktar jorden på ett avstånd av tre hundra åttio tusen kilometer, i synnerhet över en horisont som blivit bombarderad tidsåldrarna igenom, ser man att vår planet är det enda i universum som har någon färg. ... Vi har en sådan vacker planet. ... Det man förvånar sig mest över är varför i all världen vi inte kan uppskatta det vi har.”

 Genom egen erfarenhet kom denne astronaut att lära känna kontrasten mellan det tyngdlösa livet i ett människogjort rymdskepps trånga utrymme och det normala liv som människan kan åtnjuta just här på ”rymdskeppet Jorden” i den miljö som Gud beredde åt henne. Men inte nog med att de flesta människor underlåter att uppskatta vad de har, utan vanligen ignorerar de också jordens upphöjde formgivare och danare. Många människor väljer att likna de oförnuftiga, som ”säga i sina hjärtan: ’Det finnes ingen Gud.’” — Psalm 14:1.

”FISKSJÄLAR” OCH FLYGANDE VARELSER

2. a) När började Gud befolka vårt ”rymdskepp”? b) Vad är en ”själ”? (Uppenbarelseboken 16:3, NW) c) Vilka själar skapades på ”femte dagen”?

² Inte för millioner år sedan i det förflutna, enligt människors teorier, utan jämförelsevis nyligen, började Gud enligt sin egen tidtabell att befolka vårt ”rymdskepp”. Han skapade de första ”själarna”. Ordet ”själ” (hebreiska: neʹfesch) har i sitt sammanhang här i bibelns skapelseberättelse avseende på en varelse som andas och har förnimmelser, och det kan avse en fisk, en fågel, ett djur eller en människa. På denna femte ”skapelsedag” frambragte Gud ”själar” i form av fiskar och fåglar. — 1 Moseboken 1:20—23, NW.

3. a) Hur har människan kunnat använda principer som hon finner i skapelsen, men vad måste hon medge? (Job 12:7—10) b) Hur har fiskarna och fåglarna varit till välsignelse för mänskligheten?

³ Vilket överflöd av gudomlig vishet finner man inte i dessa levande varelsers uppbyggnad! I någon utsträckning har människan lyckats efterbilda principer som hon finner i skapelsen, till exempel bläckfiskens jetdrift, fladdermusens radar och en del av fåglarnas aerodynamik. Men det finns många förbryllande hemligheter, när det gäller hur dessa ”själar” är danade, som människan inte varit i stånd att uppdaga. Fiskarna och  fåglarna har gjort människans jordiska hem ännu vackrare och intressantare och har också utgjort smakliga tillskott på hennes matsedel, alltsedan Gud påbjöd att människan skulle ha dem ”till föda”. — 1 Moseboken 9:2, 3.

LEVANDE SJÄLAR PÅ JORDEN

4. a) Vad danade Gud på ”sjätte dagen” och hur? b) På vilka sätt har djuren tjänat människan? (1 Moseboken 1:25)

⁴ När den sjätte ”skapelsedagen” började, sade Jehova:

”Må jorden frambringa levande själar efter deras arter, husdjur och djur, som rör sig, och vilda djur på jorden efter deras arter.” (1 Moseboken 1:24, NW)

Guds osynliga ande blev verksam med att forma en förunderlig mångfald ”djurarter”, av vilka några tjänade ett tillfälligt ändamål, medan andra har levat kvar ända till denna dag till gagn för människan. En del av dessa djur är mycket mer än sällskapsdjur: Det finns hästar att rida på, hundar som kan valla boskap, elefanter som kan hjälpa till med olika transporter, oxar att plöja med, får som ger ull, för att bara nämna några. ”Djursjälarna” har verkligen tjänat till mänsklighetens gagn och lycka.

5. Varför bör vi tacka Gud för dessa skapelser? (Psalm 8:4, 6—9)

 ⁵ Vi kan sannerligen tacka Jehova för dessa skapelser! Som psalmisten säger:

”Jag vill sjunga om HERRENS [Jehovas] nådegärningar evinnerligen. ... Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.” — Psalm 89:2, 12.

DEN JORDISKA SKAPELSENS HÄRLIGA KRONA

6. a) Vilken hjälpare hade Jehova vid sin sida i samband med skapelsen? (Johannes 1:1—4) b) Vad sade Gud till sin medarbetare, och vilket förhållande skulle människan alltså ha till djuren?

⁶ Under all denna skaparverksamhet hade Jehova en hjälpare vid sin sida — en ”mästerlig arbetare” — den som han älskade mest av alla sina änglasöner i de osynliga himlarna. (Ordspråksboken 8:30, NW) Mot slutet av den sjätte ”skapelsedagen” sade Jehova till sin medarbetare:

 ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.” — 1 Moseboken 1:26—28.

7. a) Genom vilken process skapade Gud människan? (Job 33:4) b) Vad bevisar att människan inte kan ha blivit till genom en evolutionsprocess? (Psalm 100:3)

⁷ Gjorde Gud och hans ”medarbetare” människan genom någon komplicerad evolutionsprocess? Nej, det var mycket enklare än så. Bibeln säger nämligen:

”Jehova Gud grep sig an med att dana människan av stoft från arken och att i hennes näsborrar blåsa in livets andedräkt, och människan blev en levande själ.” (1 Moseboken 2:7, NW)

Bibeln säger här ingenting om att människan utvecklades uppåt från håriga, grymtande, aplika varelser. Hon kunde sannerligen inte förvärva uppskattning av skönhet och musik, förmågan att se in i det förflutna och in i framtiden, uppfinningsförmåga, ett samvete, som kan skilja mellan rätt och orätt, och de underbara egenskaperna omtänksamhet och kärlek, enbart till följd av en slumpartad evolutionsprocess! Endast en högre, intellektuell personlighet — Gud — kunde ge människan sådana egenskaper. Jehova Gud skapade den första människan till sin egen ”avbild”, inte till en avbild av någon tidigare skapelse på jorden, till exempel ”fåglar och fyrfotadjur och krypande djur”. (Romarna 1:23) Mellan de mållösa, oskäliga djuren och den intelligenta, upprättgående skapelsen människan finns en klyfta som ingen evolutionsprocess i världen någonsin skulle kunna överbrygga.

8. a) Vad visar att den första människan behärskade sitt språk väl? b) Hur var kvaliteten på hela Guds skaparverk? (5 Moseboken 32:4)

⁸ När Gud längre fram tog ett revben från mannen, medan denne sov, byggde det till kvinnan, Eva, och förde denna förtjusande hustru fram till Adam, var mannen inte begränsad till blott och bart urtidsgrymtningar för  att uttrycka sin glädje. Spontant uttalade han de första poetiska orden i människans historia:

”Ja, denna är nu ben av mina ben

och kött av mitt kött.

Hon skall heta maninna,

ty av man är hon tagen.”

(1 Moseboken 2:21—23)

I och med att Gud skapade människorna till ”man och kvinna” förde han alltså sitt jordiska skaparverk till dess fullbordan.

”Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.” — 1 Moseboken 1:31.

ORSAKER TILL TACKSAMHET MOT VÅR SKAPARE

9. Nämn några detaljer i människokroppens utformning som bör få oss att lovprisa vår Skapare.

⁹ Mästerverket i Guds jordiska skapelse — människan — var verkligen något ”mycket gott”. Som avkomlingar av denne förste man och denna första kvinna bör vi ständigt vara tacksamma för Guds händers förunderliga verk. Tänk vilken glädje vi kan få av våra sinnen — smaken av utsökta måltider, beröring av kärleksfulla händer, åsynen av natursköna landskap, ljudet av fåglar eller av ljuvlig musik, blommors vällukt och maträtters aptitretande doft! Och i sin frikostighet har Gud gett oss dubbel uppsättning av ögon, öron, näsborrar, för att inte tala om andra vitala kroppsdelar. Tio fingrar samordnar fullkomligt sina rörelser, när vi utför vårt arbete, och trettiotvå utsökt formade tänder sätter oss i stånd att bita av och tugga föda och att le mot människor i vår omgivning. Vår förmåga att ge uttryck åt nöje och humor genom att skratta (något som djuren inte kan göra) är ännu en av våra många välsignelser. Vilken glädje kan vi inte få av livet tack vare våra gudagivna förmågor att gå, springa, hoppa och simma! I uppskattning av de tusentals  förunderliga egenskaper hos vår kropp som Skaparen gav oss bör vi önska uttrycka oss på samma sätt som kung David:

”HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. Jag tackar dig, för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.” — Psalm 139:1, 14.

10. Hur vittnar människans fortplantning vältaligt om Jehovas vishet? (Predikaren 11:5)

¹⁰ En särskilt underbar gåva som Gud gett människan är förmågan att fortplanta sin art. Även om en fördärvad värld har missbrukat det sexuella och använt det för omoraliska syften, så är det inte något orent, när äkta makar använder det i överensstämmelse med Guds uppsåt och bud. Vilken förunderlig process är inte människans fortplantning! Kvinnans äggcell — som inte är större än spetsen på en nål — befruktas av en manlig sädescell, vars storlek endast är 1/85.000 av denna äggcells storlek. Från dessa båda små partiklars förening mognar så småningom en fullständig människa fram, som ärver olika egenskaper från båda föräldrarna enligt den sammansatta ”ritning” (DNA) som bildas i det ögonblick cellerna förenar sig med varandra. Nutida arkitekter fyller ibland många pärmar med ritningar för en byggnad som är under uppförande, men Gud kan innesluta ”ritningen” för en hel människas uppbyggnad — som är långt mer komplicerad än något mänskligt byggnadsverk — i en cell, som är nära nog osynlig. Kung David talar om denna ”ritning” till en människa och erkänner att Jehova har förmåga att se allting, också det oändligt lilla:

”Du höll mig avskärmad i min moders liv. Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok blev alla dess delar nedtecknade beträffande de dagar då de bildades och det ännu inte fanns någon av dem. Hur dyrbara är alltså inte för mig dina tankar! O Gud, hur mycket går inte summan av dem upp till!” — Psalm 139:13, 16, 17, NW.

11. För vilka förmågor hos människohjärnan bör vi tacka Gud?

 ¹¹ Ja, Guds tankar är verkligen dyrbara! Och vi kan vara ytterst tacksamma för att Gud har gett oss en hjärna som är i stånd att tänka hans tankar. Vilket storslaget organ är inte detta! Människohjärnan innehåller ett minnessystem som är så effektivt och så invecklat att om människan själv skulle bygga en elektronisk dator, som skulle utföra samma arbete, så måste den vara lika stor som Empire State Building i New York. * Jehova vet verkligen hur han skall spara utrymme! Enligt biokemisterna överträffar människohjärnan vida djurens hjärnor. Den beräknas ha den häpnadsväckande förmågan att lagra en milliard gånger fler upplysningar än en människa nu lagrar under en livstid på sjuttio till åttio år. På grund av att det var Guds uppsåt att människan skulle leva för evigt på jorden, gav han henne också en hjärna som kunde fortsätta att minnas nya ting i all evighet! Hur viktigt är det då inte att vi är noga med att fylla vårt sinne med ”berömvärda” tankar! — Filipperna 4:8.

 GUDS UPPSÅT MED ATT SKAPA MÄNNISKAN

12. a) Vad var Guds uppsåt med att skapa människan? b) Vad skall vår jord bli, trots mänsklighetens fördärvliga handlingssätt, och när skall detta ske? (Jesaja 65:17, 18)

¹² Gud hade ett uppsåt med att skapa människan, och det bör vara vår åstundan att leva i samklang med detta uppsåt. Då Jehova skapade människoparet, välsignade han dem och sade till dem:

”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.” (1 Moseboken 1:28)

Men vad är det vi lägger märke till i våra dagar, sex tusen år senare? I somliga trakter har jorden blivit fylld av människor, men de flesta av dem erkänner inte att de är beroende av sin Skapare, Jehova Gud, och inte heller dyrkar de honom. Och i stället för att lägga jorden under sig, så förorenar och fördärvar de den i stor utsträckning, så att till och med en stor del av djurlivet kommit i farozonen. Men vi kan vara tacksamma för att Gud har tillkännagett sitt beslut att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden” och att vid slutet av hans stora ”vilodag” ha låtit hela jorden bli förvandlad till det härliga paradis som det från begynnelsen varit hans uppsåt att den skulle bli. — Uppenbarelseboken 11:18.

13. Vilken strålande framtidsutsikt kan vi vara tacksamma för? (Psalm 145:11, 15, 16)

¹³ Ja, framtidsutsikterna för ”rymdskeppet Jorden” är sannerligen hänförande! Samma sak kan sägas om människans framtidsutsikter! Enligt Guds storslagna uppsåt skall hans ”vilodag” sluta med att jorden förvandlats till ett paradis, befolkat av ett rättfärdigt människosläkte, som råder över alla andra skapade själar på jorden. Vi kan tacka Jehova för att han skapade ”människan till sin avbild” och för att han försörjer oss så underbart här på jorden — nu och till evig tid. — 1 Moseboken 1:27.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bild på sidan 66]

Jorden överträffar i alla avseenden varje rymdskepp som människan gjort

[Bild på sidan 69]

En stor klyfta skiljer Guds mänskliga skapelse från djuren och bevisar att ”evolutionsläran” är falsk

[Bild på sidan 73]

En dator med samma minneskapacitet som människan skulle fylla en skyskrapa