Synden berövar människorna lyckan
Kapitel 9
Synden berövar människorna lyckan
1. Vilket slags hem gav Jehova människoparet, och var kan det ha legat? (1 Moseboken 2:8, 10, 14)
JEHOVA GUD gav det första människoparet ett ljuvligt hem i den parkliknande ”Edens lustgård”. Namnet Eden betyder ”ljuvlighet, välbehag”. Lustgården tycks ha legat nära Ararats berg i det nutida Turkiet, i det område där floderna Eufrat och Tigris (Hiddekel) ännu i dag har sin källa. — 1 Moseboken 2:15; 8:4.
2. a) Vilken framtidsutsikt hade Adam och hans hustru? (1 Moseboken 1:28) b) Hur ämnade Gud bevara människosläktets endräkt, och varför var detta på sin plats? (Jeremia 10:23)
2 Vilken hänförande framtidsutsikt hade inte Adam och hans hustru — att få förvandla hela jorden till ett paradis och uppfylla den med tusentals millioner av sina avkomlingar, allesammans danade till Guds ”avbild” och till att vara honom ”lika” och lydiga mot hans vilja här på jorden! I en så stor familj skulle det vara högst väsentligt att bevara friden och endräkten. Det var inte Guds uppsåt att åstadkomma detta genom att låta människorna styra sig själva, utan genom att utöva sin egen kärleksfulla suveränitet över mänskligheten. När allt kommer omkring, vet Gud, människans Danare och Skapare, vad vi behöver för att vara verkligt lyckliga innan vi ens ber honom om det. — Matteus 6:8.
3. a) Vilken enkel befallning gav Gud människan? b) Varför gjorde inte detta det svårt för dem? (1 Johannes 5:3) c) Vad skulle lydnad leda till? (Ordspråksboken 3:1, 2, 7)
3 Mitt i lustgården placerade Gud ”kunskapens träd på gott och ont” och gav människan en mycket enkel befallning:
”Av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.” (1 Moseboken 2:17)
Detta krav gjorde det inte svårt för människoparet. De kunde ju äta så mycket de ville av alla de andra födoämnena i lustgården. Gud begärde helt enkelt att de skulle respektera hans suveränitet och visa att de ville underordna sig den. Om de och deras milliarder framtida avkomlingar lydde honom, skulle mänskligheten för evigt vara enad kring dyrkan av den ende högste Suveränen.
4. a) Hur stördes harmonin i paradiset? (Jakob 1:14, 15) b) Vilket mål förfelade Eva och sedan Adam, och vad blev följden? (1 Timoteus 2:14)
4 Det dröjde emellertid inte länge förrän harmonin stördes i detta ljuvliga paradis! Den upproriska andevarelsen Satan talade genom en beskedlig orm och uppmuntrade Eva att äta den förbjudna frukten och därigenom bryta mot Guds befallning. Satan ljög för Eva och sade:
”Ingalunda skolen I dö; men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån, vad gott och ont är.” (1 Moseboken 3:4, 5)
Orätt begär fick övertaget över Eva, och hon åt, varigenom hon förfelade sitt mål att visa Gud fullkomlig lydnad. Adam blev inte bedragen, som Eva hade blivit, till att tro att döden inte skulle bli följden av att han var olydig och åt av frukten; men i en anda av uppsåtligt oberoende gjorde han gemensam sak med henne i att vara olydig mot Gud. De valde att ”gå sin egen väg” och visade därigenom ifrån sig Guds suveränitet.
5. Vad blev följden för Adam och Eva och för deras avkomlingar? (1 Moseboken 3:5, 6, 21—24)
5 De blev nu generade över att de var nakna och gjorde höftskynken av fikonlöv och försökte gömma sig för sin Gud. När han ställde dem till svars för vad de hade gjort, försökte de var för sig ”rädda ansiktet” genom att skjuta skulden på någon annan. Gud dömde det upproriska paret till döden och drev ut mannen och kvinnan ur det ljuvliga paradiset till att kämpa med törne och tistel på en jord som nu blivit ”förbannad” för människans skull. (1 Moseboken 3:16—19) De barn de fick där var syndiga, precis som de själva, och följaktligen också döden underkastade. Aposteln Paulus sammanfattar det så här:
”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Romarna 5:12.
VAD SYND ÄR
6. Vad betraktar somliga människor som ”synd”, men hur definierar bibeln begreppet?
6 Somliga har förfäktat att orätta gärningar är ”synd” endast om de leder till skada för andra. Men det är inte vad bibeln lär. Grundbetydelsen i verbet ”att synda” är i bibeln ”att förfela”, i bemärkelsen att komma till korta i fråga om ett mål eller en norm. När det gällde Adam och Eva, ”förfelade de sitt mål” att visa sin kärleksfulle Skapare fullkomlig lydnad. Trots att de var danade till Guds ”avbild” och till att vara honom ”lika”, kom de nu till korta i fråga om att återspegla hans personlighet. De uppfyllde inte längre Guds rättfärdiga normer, och hela människosläktet ärvde denna oförmåga från dem. Som Paulus säger: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet.” — Romarna 3:23.
7. a) Hur kan vi bekämpa syndfulla tendenser? (Romarna 12:1) b) Vilken grundval för tro gav Gud människan i Edens lustgård?
7 Det är dock möjligt för människor som respekterar Guds suveränitet att bekämpa arvsynden. De kan utveckla gudalika personligheter och göra bruk av sina ofullkomliga kroppar till att tjäna Gud och utföra trosgärningar. Gud lade en grundval för sådan tro, då han uttalade domen över ”ormen” och sade att Han från sin symboliska ”kvinna” — sitt himmelska husfolk av heliga änglar — skulle frambringa en ”säd”, en befriare, som skulle ”söndertrampa” och oskadliggöra Satan och alla som följer honom. — 1 Moseboken 3:15.
8. Vilket slags tro visade Abel, och hur? (Hebréerna 11:4)
8 Abel var den första människa som visade godkänd tro på löftet om denna ”säd”, Messias. Trots att Abel hade fått synden i arv från sin far Adam, visade han sin tro genom att frambära ett offer åt Gud av det bästa av ”det förstfödda i hans hjord”. Detta pekade framåt omkring 4.000 år till den tid då den utlovade ”säden” eller Messias skulle offras såsom ”Guds lamm”. — 1 Moseboken 4:4; Johannes 1:29.
9. a) Vad varnade Gud Kain för? b) Vilket slags synd begick Kain?
9 Men Abels bror Kain frambar ett offer åt Gud av ”markens frukt”. På grund av att Gud godtog Abels offer men förkastade Kains offer, ”blev Kain mycket vred”. Gud varnade honom för att synden lurade vid dörren, och om han inte gjorde sig till herre över den, skulle han komma att begå en svår synd. Kain lyssnade inte till varningen. Han mördade sin bror. (1 Moseboken 4:3—8) Den här synden skilde sig från arvsynden, som härstammade från Adam. Det var en ond handling, som härrörde från det själviska hat som Kain hade närt i sitt hjärta. Aposteln Johannes varnar oss för att utveckla en sådan benägenhet som Kain och säger:
”Vi skall älska varandra; inte vara såsom Kain, som härstammade från den onde och tog livet av sin bror. Och av vilket skäl tog han livet av honom? Därför att hans egna gärningar var onda, men hans brors rättfärdiga.” (1 Johannes 3:11, 12)
Abel var en syndig avkomling av Adam, men Gud räknade honom för att vara ”rättfärdig” på grund av hans trosgärningar. Kain å andra sidan ökade på sin arvsynd genom att bli ond. Gud fördömde och förvisade honom.
10. Hur framgår skillnaden mellan arvsynd och uppsåtlig synd i Enoks fall? (Hebréerna 11:5, 6)
10 Skillnaden mellan arvsynd och uppsåtlig synd framgår också av skildringen om Enok, den andre man med godkänd tro som bibeln talar om. Enok var en Jehovas profet. Han förkunnade oförskräckt Guds budskap mot de onda människorna på hans tid och sade:
”Se! Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom mot alla och för att bevisa att alla de ogudaktiga var skyldiga till alla sina ogudaktiga handlingar, som de hade begått på ett ogudaktigt sätt, och till alla de chockerande ting, som ogudaktiga syndare hade uttalat mot honom.” (Judas v. 14, 15)
Enok var en ofullkomlig människa, en syndare, men han avskydde den uppsåtligt onda, ogudaktiga världen omkring honom. Genom tro vandrade Enok ”i umgängelse med Gud”. Han behagade Gud väl, och Gud tog i tysthet bort honom i döden från de farliga, onda människorna på den tiden. — 1 Moseboken 5:24.
11. a) Hur kunde Noa vara rättfärdig trots att han var syndig? (Hebréerna 11:7) b) Hur var jorden fördärvad, och vad beslöt Jehova därför att göra? (1 Moseboken 6:6—8)
11 Ett annat framträdande exempel på skillnaden mellan arvsynd och ondska finner vi på Noas tid. Också Noa och hans familj var syndiga människor, som var benägna att begå misstag, precis som vi i denna tid. Men de utövade tro på Gud och lydde honom. Bibeln säger därför:
”Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.” (1 Moseboken 6:9)
Men de övriga människorna var fördärvade och onda. Mycket av detta var en följd av att Guds andesöner i himmelen lämnade den ställning de fått och steg ner till jorden för att leva tillsammans med människornas fagra döttrar. Avkomman i dessa oheliga äktenskap var de jättelika nefilim, övermänskliga ”väldiga män”, som uppfyllde jorden med våld.
”HERREN [Jehova] såg, att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda. Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld. Och Gud såg, att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.” (1 Moseboken 6:5, 11, 12)
Jehova beslöt att förinta denna onda värld genom en översvämning.
12. Hur åstadkom Gud en syndaflod som översvämmade jorden? (2 Petrus 3:5, 6)
12 Denna syndaflod skulle inte bara bli ett lokalt skyfall eller en översvämning som var begränsad till Eufrats floddal. I så fall kunde Gud helt enkelt ha fört Noas familj och djuren till närbelägna berg för att ge dem skydd. Men det gjorde han inte! Den här översvämningen skulle vara världsomfattande. Gud lät därför Noa bygga en ark, där de skulle bli bevarade, och han gav honom anvisningar om hur den skulle göras. Sedan Gud hade stängt dörren om Noa och djuren i arken, lät han vattnet ”ovan fästet” — det stora djup som han hade skilt från vattnet på jorden under skapelsens ”andra dag” — falla ner på jorden.
”Alla det stora djupets källor [bröto] fram, och himmelens fönster öppnade sig, och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.” — 1 Moseboken 1:6—8; 7:11, 12.
13. Vad hände med Noa och hans familj, och vad hände med de onda människorna och änglarna? (Judas v. 6)
13 Föreställ dig vilken väldig översvämning det rörde sig om! En hel himmel av vatten störtade ner på jorden och översvämmade allt levande, ja vattnet steg till och med över alla bergen! Det väldiga tryck som vattenmassorna utövade skulle åstadkomma stora förändringar på jordytan genom att pressa upp bergskedjor och åstadkomma sänkor, där vattnet kunde samlas. När omkring ett år hade gått, hade vattnet dragit sig tillbaka och bildat de oceaner som finns i våra dagar. Det var endast genom ett Guds underverk som den bräckliga arken kunde bli bevarad med sin dyrbara last av åtta människor och två exemplar av varje djurart och fågelart (eller sju exemplar, när det gällde rena djur). De onda nefilim och människorna och alla andra levande varelser på jordens yta förintades. Och Guds upproriska ”söner” blev tvungna att återvända till andevärlden, där de nu enligt Guds påbud ”förvaras för dom” för att sedan avskäras. — 2 Petrus 2:4, 5, 9.
14. Vad utgör händelserna på Noas tid en förebild till? (Matteus 24:21, 22, 44)
14 Det som inträffade på Noas tid visar att Jehova Gud verkligen kan frälsa, och han kommer att frälsa vanliga syndiga människor, som sätter tro till honom och hans frälsningsanordning, vilken nu har sin medelpunkt i ”Människosonen”, den utlovade ”säden” och Messias, Jesus Kristus. (Galaterna 1:4) Människosonen talade själv om den tid vi nu lever i, då han skall komma för att förinta ”den nuvarande onda tingens ordning”. Han sade:
”För alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara. För såsom de var i de dagarna före syndafloden, då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän syndafloden kom och ryckte dem alla bort, så kommer Människosonens närvaro att vara.” (Matteus 24:37—39)
Alla människor som väljer att själviskt ignorera Jehovas föranstaltning skall inom kort ”förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren”. — Psalm 37:38.
15. a) Gör arvsynden det omöjligt för oss att behaga Gud? b) Vilka av Abels, Enoks och Noas egenskaper och gärningar bör vi söka efterlikna, och varför det? (3 Johannes v. 11)
15 Men du behöver inte mena att det syndfulla köttet, som du ärvt av din förfader Adam, och de ouppsåtliga misstag, som du begår dag för dag, placerar dig i samma kategori som dessa ogudaktiga och onda människor. Precis som Abel kan du visa tro som behagar Gud, och du kan nu grunda denna tro på Jesu lösenoffer. Precis som Enok kan du vandra i umgängelse med Gud och tala med andra om hans domar mot den nuvarande ogudaktiga världen. Precis som Noa kan du vara en ”rättfärdighetens predikare” och tala med dina medmänniskor om Jehovas löfte att skapa ett mänskligt samhälle där ”rättfärdighet [skall] bo”. (2 Petrus 2:5; 3:13) På så sätt kan du vistas på en trygg tillflyktsort i denna världskrisens tid.
[Frågor]
[Ruta på sidan 83]
VITTNESBÖRD OM DEN VÄRLDSOMFATTANDE SYNDAFLODEN
Jesus Kristus vittnar: ”I Noas dagar ... kom [syndafloden] och tillintetgjorde dem alla.” — Lukas 17:26, 27.
Det finns fysiska bevis för att jorden före syndafloden liknade ett världsomfattande ”drivhus” med enhetligt klimat under den vattenbaldakin som Gud sedan lät falla ner för att åstadkomma syndaflodens väldiga översvämning:
Scientific Monthly, augusti 1949: ”På den tiden hade jorden ett tropiskt eller subtropiskt klimat över en stor del av sin landyta. ... Marken var låglänt, och det fanns inga höga berg.”
Science et Vie, juli 1966: ”[Antarktis] var en gång ett grönskande land, där vattenströmmar flöt fram bland blommor, där fåglar sjöng i träden.”
Science News, 4 oktober 1975: ”I så gott som varje kultur ... uppträder slående likartade historier om en stor översvämning, som spolade bort uppstigande civilisationer och förändrade jordens yta. Nya vittnesbörd från borrkärnor som hämtats på havsbottnen ... bekräftar att det förekommit en sådan världsomfattande översvämning.”
The Deluge Story in Stone, av Byron C. Nelson: ”Det sätt på vilket fiskar i millioner är begravda i bergen i England, Skottland, Wales, Tyskland, Schweiz, Klippiga bergen i Amerika; det sätt på vilket elefanter och noshörningar ligger begravda i milliontal i Alaska, Sibirien, England, Italien, Grekland; ... det sätt på vilket reptiler är begravda i millioner i västra Canada, Förenta staterna, Sydamerika, Afrika, Australien, för att nämna endast en del av dessa exempel, fordrar absolut att man räknar med stora katastrofer såsom en förklaring.”
Monarchs and Tombs and Peoples—The Dawn of the Orient, av furst Mikasa: ”Har det verkligen inträffat en syndaflod? Resultatet av arkeologernas utgrävningar på senare år har givit övertygande bevis för att floden verkligen inträffade.”
[Karta på sidan 75]
(För formaterad text, se publikationen)
TURKIET
Edens lustgård
Sjön Van
IRAK
Tigris
SYRIEN
Eufrat
Medelhavet
[Bild på sidan 76]
Eva syndade och sedan Adam. De ”förfelade sitt mål” att visa Gud fullkomlig lydnad
[Bilder på sidan 81]
Trots att Abel, Enok och Noa var syndare, blev de godkända på grund av tro; uppsåtliga syndare blev straffade
