Guds namn genom tiderna

JEHOVA Gud vill att människan skall känna till och använda hans namn. Detta är uppenbart av det faktum att han uppenbarade sitt namn för de två första människorna på jorden. Vi vet att Adam och Eva kände till Guds namn, eftersom Eva, sedan hon hade fött Kain, enligt den hebreiska grundtexten sade: ”Jag har fått en man med Jehovás hjälp.” — 1 Moseboken 4:1, Åkeson.

Senare läser vi att trogna män som Hanok och Noa ”vandrade med den sanne Guden”. (1 Moseboken 5:24; 6:9; NW) De måste alltså också ha känt till Guds namn. Namnet överlevde syndafloden med den rättfärdige mannen Noa och hans familj. Trots det stora upproret i Babel någon tid senare fortsatte Guds sanna tjänare att använda hans namn. Det förekommer hundratals gånger i de lagar som Gud gav Israel. Enbart i Femte Moseboken förekommer det 551 gånger.

Under domartiden drog sig israeliterna tydligen inte för att använda Guds namn. Man använde det till och med när man hälsade på varandra. Vi läser (enligt den hebreiska grundtexten) att Boas hälsade sina skördemän med orden: ”Jehová vare med eder.” De besvarade hans hälsning genom att säga: ”Jehová välsigne dig.” — Rut 2:4, Åkeson.

Israeliternas historia igenom, ända fram till den tid då de återvände till Juda efter fångenskapen i Babylon, fortsatte man att i dagligt tal använda Jehovas namn. Kung David, en man i överensstämmelse med Guds hjärta, använde Guds namn i stor utsträckning — det förekommer hundratals gånger i de psalmer som han skrev. (Apostlagärningarna 13:22) Guds namn ingick också i många israelitiska egennamn. Vi läser således om Adonia (”Min Herre är Jah” — ”Jah” är en kortform för Jehova), Jesaja (”Frälsning från Jehova”), Jonatan (”Jehova har gett”), Mika (”Vem är lik Jah?”) och Josua (”Jehova är frälsning”).

Utanför Bibeln

Det finns också vittnesbörd från källor utanför Bibeln om det utbredda bruket av Guds namn i forna tider. År 1961 frilades en gammal begravningsgrotta ett litet stycke sydväst om Jerusalem, enligt en rapport i Israel Exploration Journal (årgång 13, nr 2). På dess väggar fanns hebreiska inskriptioner som tycks vara från den andra hälften av 700-talet f.v.t. Inskriptionerna innehåller sådana uttalanden som: ”Jehova är hela jordens Gud.”

År 1966 publicerades en rapport i Israel Exploration Journal (årgång 16, nr 1) om lerskärvor med hebreisk skrift som hittades i Arad i södra Israel. De hade skrivits under andra hälften av 600-talet f.v.t. En av dem var ett personligt brev till en man vid namn Eljasib. Brevet börjar: ”Till min herre Eljasib. Må Jehova be för din frid.” Och det slutar: ”Han bor i Jehovas hus.”

Åren 1975 och 1976 grävde arkeologer som arbetade i Negev fram en samling  hebreiska och feniciska inskriptioner på putsade väggar, stora förrådskrukor och stenkärl. Bland inskriptionerna fanns både det hebreiska ordet för Gud och Guds namn, JHVH, med hebreiska bokstäver. I själva Jerusalem har man funnit en liten, hoprullad silverremsa som tydligen kan dateras till tiden före den babyloniska fångenskapen. Forskare säger att man, när man rullade upp den, fann Jehovas namn skrivet på hebreiska på den. — Biblical Archaeology Review, mars/april 1983, sidan 18.

Ytterligare ett exempel på användningen av Guds namn har vi i de så kallade Lakisbreven. Dessa brev, som är skrivna på lerskärvor, hittades mellan åren 1935 och 1938 i ruinerna efter staden Lakis, en befäst stad som hade en framträdande plats i Israels historia. De tycks ha skrivits av en officer vid en judeisk utpost till en överordnad vid namn Jaosch i Lakis, uppenbarligen under kriget mellan Israel och Babylon mot slutet av 600-talet f.v.t.

Av de åtta läsbara skärvorna börjar sju med en hälsning som: ”Må Jehova åstadkomma att min herre får uppleva denna årstid vid god hälsa!” Guds namn förekommer sammanlagt elva gånger i de sju budskapen, vilket klart visar att Guds namn användes i dagligt tal mot slutet av 600-talet f.v.t.

Även hedniska härskare kände till och använde Guds namn när de åsyftade israeliternas Gud. På den moabitiska Mesastenen skryter således kung Mesa av Moab över sina militära bedrifter mot Israel, och han säger bland annat: ”Kemos sade till mig: ’Gå och ta Nebo från Israel!’ Jag drog därför dit under natten och kämpade mot det från dagbräckningen till middagen och intog det och slog alla. ... Och jag tog därifrån Jehovas [kärl] och drog dem inför Kemos.”

Angående detta icke-bibliska bruk av Guds namn sägs det i Theologisches Wörterbuch zum Alten Testament (Teologisk ordbok till Gamla testamentet), band 3, spalt 538: ”Omkring 19 dokumenterade bevis för tetragrammaton i formen jhwh vittnar således i det avseendet om tillförlitligheten hos MT [den massoretiska texten]; mer kan väntas, speciellt från arkiven i Arad.”

Guds namn har inte glömts

Man kände till och använde Guds namn ännu på Malakis tid, omkring 400 år före Jesu tid. I den bibelbok som bär hans namn framhåller Malaki Guds namn i hög grad — han använder det sammanlagt 48 gånger.

Tiden gick, många judar kom att bo långt borta från Israels land, och en del kunde inte längre läsa Bibeln på hebreiska. Därför började man på 200-talet f.v.t. översätta den del av Bibeln som då fanns (”Gamla testamentet”) till grekiska — det nya internationella språket. Men man försummade inte Guds namn. Översättarna behöll det och skrev det i dess hebreiska form. Forntida exemplar av den grekiska Septuagintaöversättningen som har bevarats till vår tid vittnar om det.

Hur var då situationen då Jesus vandrade här på jorden? Hur kan vi veta om han och hans apostlar använde Guds namn?

 [Bild på sidan 12]

I detta brev, skrivet på en lerskärva under andra hälften av 600-talet f.v.t., förekommer Guds namn två gånger.

[Bildkälla]

(Bilden publicerad med tillstånd från Israel Department of Antiquities and Museums)

[Bilder på sidan 13]

Guds namn har också hittats i Lakisbreven och på den moabitiska Mesastenen