Guds seger — vad den betyder för den nödställda mänskligheten

1. Vad menas med uttrycket ”Guds seger”?

GUDS SEGER! Den segrande gudom vi tänker på är inte de gamla grekernas bevingade segergudinna Nike, vars namn förknippats med den amerikanska luftvärnsraketen av typ Nike-Herkules. Nej, vi tänker på den Gud som har skapat himmelen och jorden och som har skapat människorna på jorden. Det är hans seger som verkligen skall betyda något för den nödställda mänskligheten i våra dagar.

2. Varmed har ordet ”seger” i stor utsträckning varit förbundet?

² Hela den mänskliga historien igenom har ordet ”seger” i stor utsträckning varit förbundet med krig — eller åtminstone med en kamp, en tvist eller ogynnsamma förhållanden som måste övervinnas. Den nöd och ångest som för närvarande hemsöker alla jordens nationer är sannerligen ett ogynnsamt tillstånd som behöver övervinnas till mänsklighetens eviga bästa.

3. Vilka frågor framställer vi om Gud i betraktande av den betydelse som ”Guds seger” är förbunden med, och vad bör vi därför göra?

³ Nåväl, skall vi då av uttrycket ”Guds seger” dra den slutsatsen att hela skapelsens Gud står i begrepp att engagera sig i ett krig, en kamp, en tvist? Kommer en sådan sammandrabbning, om det är Gud som beslutat om den, att ha något att göra med mänskligheten? Kommer den att beröra hela  mänskligheten — till godo för oss i vårt nödläge? Om svaret på dessa frågor är Ja! så kräver förnuftet att vi bör intressera oss för ett sådant krig. Ja, vi bör känna till på vilken sida i det kriget vi bör ställa oss, eftersom vi verkligen önskar att Gud skall segra.

4. Varför innebär nöden och ångesten bland alla nationer i våra dagar en uppmaning till oss att skaffa oss den rätta insikten om vad ”Guds seger” innebär?

⁴ Olika människor har olika uppfattningar om den som kallas ”Gud”. De antireligiösa kommunisterna har sin uppfattning om Gud. Den så kallade kristna världen, kristenheten, har sin uppfattning om Gud. Den muhammedanska världen har sin uppfattning om sin Allah. Den judiska världen har sin speciella uppfattning. De andra icke-kristna delarna av mänskligheten har många slags religioner, och var och en av dem har sin egen uppfattning om Gud. Alltså kan varje religiös grupp eller icke-religiös grupp ha sin egen uppfattning om vad en ”Guds seger” i framtiden skulle betyda för mänskligheten. Det är självklart att det inte kan råda någon samstämmighet mellan alla dessa uppfattningar om vad ”Guds seger” betyder. Det är därför inte underligt att den annalkande, verkliga Guds seger blir annorlunda än vad de alla förväntar. Den nöd och ångest som råder bland alla nationer i våra dagar kräver otvivelaktigt att vi skaffar oss en rätt insikt i frågan.

5. Till vilken auktoritet måste vi vända oss för att få upplysningar angående detta krig, och med vilket tema slutar denna auktoritet sin framställning?

⁵ Det är tydligt att vi måste vända oss till en auktoritet när det gäller det krig som skall krönas med Guds seger. Den auktoriteten är en bok, som har blivit spridd över hela jorden i milliarder exemplar, på hundratals betydande språk. Den boken är bibeln. Det är den enda bok i världen som talar  om detta universella krig, i vilket Gud, han som ensam är Skapare av himmel och jord, kommer att upphöja och rättfärdiga sig genom en avgörande seger. Vi måste alltså vända oss till bibelns heliga skrifter för att få auktoritativ upplysning i detta livsviktiga ämne. Med bibeln menar vi inte bara ”de heliga skrifternas tjugofyra böcker”, som hebréerna eller judarna begränsar sig till, utan den fullständiga bibeln, som innehåller inte bara dessa hebreiska heliga skrifter, utan också de inspirerade kristna skrifterna. Den sista boken i denna fullständiga bibel skrevs för nitton hundra år sedan av den kristne aposteln Johannes och kallas Uppenbarelseboken. Det är helt på sin plats att denna bok avslutar Guds inspirerade bibel med att behandla temat om Guds seger.

6. Vilka är de delade uppfattningarna om huruvida kristenheten kan få gagn av en sådan Guds seger?

⁶ Det är sant att kristenhetens olika bibelsällskap har gjort mycket för att ge bibeln världsvid spridning. Kristenheten själv gör också anspråk på att hålla fast vid bibeln. I betraktande härav kan man fråga: Är det kristenheten som skall få gagn av Guds kommande seger? Skall det kommande krig som förutsagts i bibeln utkämpas för kristenhetens skull och för att bevara den? De religiösa människorna i kristenheten skulle gärna vilja tro det. Den ateistiska kommunismen och den icke-kristna världen önskar inte tro detta, och de har goda skäl att inte önska något sådant.

7. Hur förhåller sig kristenhetens länder och de kommunistiska länderna till varandra med hänsyn till befolkningsmängden, och varför menar kristenheten att den skulle vinna i ett krig?

⁷ När förhållandena betraktas från religiös ståndpunkt, tycks situationen utåt sett vara gynnsam för kristenheten. Dess kyrkomedlemmar och präster menar att den inte har någon tvist med bibelns  Gud. Men vad de radikala kommunisterna beträffar, så befinner de sig i öppet krig med Gud, inte bara bibelns Gud, utan en gud av vad slags religion det vara må. Europas kommunistländer påstod sig en gång vara kristna, men nu förkastar de kristenheten och betraktar sig inte som någon del av den. De vill inte desto mindre gärna begagna de religiösa organisationer, som de tillåter att verka i sina länder, för politiska syften och till hjälp i krig. Vad antalet angår tycks den antigudliga kommunismens styrkor i Europa, Asien och Afrika överstiga den religiösa kristenhetens styrkor. Enligt de senaste beräkningarna har kristenhetens kyrkor ett medlemsantal av 985.363.400. Kristenheten tar emellertid för givet att Gud är på dess sida och menar att den skall kunna övervinna alla antigudliga styrkor.

8. Vad har kristenhetens nationer i krigstider överlämnat åt Gud att bestämma, och vad avgjorde vem som skulle vinna seger?

⁸ Det är inte ovanligt att religiösa nationer förbinder sin gud eller sina gudar med sina nationella krig. Det har förhållit sig så sedan långt tillbaka i forntiden, ja, det var så innan kristenheten ens blev till på 300-talet v.t. De forntida egyptierna, assyrierna, babylonierna, mederna och perserna, grekerna och romarna hade alla sina gudar, som de åkallade för att få seger i sina erövringskrig. Även välunderrättade kommunister känner till detta. När det gäller kristenheten har dess nationer egendomligt nog stridit inbördes, och medan nationerna varit i krig har de bett till samme Gud. Katoliker stred mot katoliker. Katoliker stred mot protestanter. Protestanter stred mot protestanter. På så sätt överlämnade de åt Gud att avgöra vilken sida av kristenheten han skulle gynna med seger och vilka nationers böner han skulle ge gynnsamt svar. Så var det i första världskriget, som började  i kristenheten, och så var det i andra världskriget, som likaledes började i kristenheten. Var det under dessa omständigheter så att det var Guds avgörande som bestämde vilken sida som skulle vinna i alla dessa kristenhetens krig, eller var det militär utrustning och förmåga att föra krig som avgjorde detta?

9. Varför skulle det inte leda till någon varaktig lättnad för den nödställda mänskligheten, om Gud gav kristenheten seger?

⁹ Men kommer ett kärnvapenkrig mellan den religiösa kristenheten och den internationella, gudlösa kommunismen att tvinga Gud att ingripa och gynna den religiösa sidan emot den antireligiösa? Som vi vet har förberedelserna för ”det slutliga kriget” mellan det kapitalistiska, demokratiska nationsblocket och det ateistiska, kommunistiska nationsblocket pågått under årtionden. Kan man lita på att den ende levande och sanne Guden skall komma till kristenhetens hjälp? Seger för kristenheten skulle betyda att den bevaras för framtiden. Men är kristenheten värd att bevaras, om man skall döma av dess historia intill nu? Kristenhetens präster erkänner öppet att det är kristenhetens skrymteri och uraktlåtenhet att leva enligt sann kristendom som har lett till att den internationella kommunismen kunnat uppstå som en världsmakt. Om kristenheten bevaras, vilket skäl finns det då att tro att detta inte skulle leda till att den gudlösa kommunismen ännu en gång får erfara ett kraftigt uppsving, vilket slutligen skulle leda till att båda sidorna drabbar samman med varandra på nytt? En seger för kristenheten erbjuder alltså ingen garanti för att den nödställda mänskligheten skall få någon lättnad.

 MÅ VI LÅTA GUDS SKRIVNA ORD TALA FÖR HONOM

10. Hur får vi reda på om Gud är på endera sidan eller på ingendera, och vad blir alltså svaret?

¹⁰ Den frågan tränger sig därför nu på oss: Skulle Gud ta ståndpunkt för endera sidan i en sådan militär sammandrabbning mellan den religiösa kristenheten och den antireligiösa kommunismen? Har han ens stått på endera sidan i det ”kalla krig” som pågått i åratal mellan de båda nationsblocken? Det enda sätt varpå vi som opartiska personer skall kunna få ett tillfredsställande, korrekt svar är att låta Gud tala för sig själv. Detta gör han genom sitt inspirerade, profetiska ord: bibeln. Hans svar är klart och omisskännligt. Han gynnar ingetdera av nationsblocken. Båda är emot honom.

11, 12. Enligt vilken gudomlig regel är det inget misstag att betrakta kristenheten som en fiende till Gud?

¹¹ Det är självklart att Gud inte skulle strida för sina fiender. Men är kristenheten Guds fiende? Se på dess hundratusentals kyrkor. Se på de tusen eller fler religiösa sekter som den består av. Se på dess hundratusentals präster och predikanter som tjänar i dess kyrkor och ber högtidliga böner till Gud i Jesu Kristi namn. Nog måste det väl vara fel att räkna kristenheten bland Guds fiender! Men det är inget misstag att göra så. Gud är inte bara emot dem som öppet är hans fiender, utan han är också emot dem som är vänner till hans fiender. När en forntida kung i Jerusalem kom tillbaka sedan han gett militär hjälp åt en ogudaktig kung, sade Gud till honom: ”Skall man då hjälpa den ogudaktige? Skall du då älska dem som hata HERREN [Jehova]? För vad du har gjort vilar nu HERRENS förtörnelse över dig.” (2 Krönikeboken 19:1, 2) Och långt senare sade samme Gud genom den kristne lärjungen Jakob:

¹² ”Veten I då icke, att världens vänskap är  Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.” — Jakob 4:4.

13. Varför är det förhållandet att kristenheten befinner sig i ”kallt krig” mot kommunismen inget bevis för att den inte är denna världens vän?

¹³ Vem kan förneka att kristenheten är en nära vän till denna världen? Det ”kalla kriget”, fiendskapen, mellan kristenhetens nationer och kommunistblocket motbevisar inte att kristenheten är en nära vän till hela världen. Svårigheterna mellan kristenhetens nationer och det kommunistiska blocket beror inte på religionen. Det är politiken striden står om. Två vitt skilda politiska ideologier är inbegripna i tvisten. Kristenhetens ledande nationer hade det kommunistiska Ryssland som sin bundsförvant under andra världskriget. Och i Förenta nationernas organisation, som består av 132 medlemsnationer, är nu praktiskt taget alla kristenhetens nationer medlemmar, jämsides med det kommunistiska Ryssland, det kommunistiska röda Kina och andra kommunistiska nationer. I själva verket är åtminstone hälften av Förenta nationernas medlemmar inte så kallade kristna nationer. Kristenhetens nationer upprätthåller diplomatiska förbindelser med denna världens regeringar. De bedriver regelbundet handel med dessa nationer enligt överenskommelser och fördrag. De har kulturellt utbyte. Vatikanstaten, som leds av den största religiösa organisationen i världen, utbyter diplomatiska representanter med så många länder i världen den kan.

14. a) Skulle Jakob säga att kristenheten genom sitt handlingssätt gjort sig till en världens vän? b) Hur betraktar Gud saken, och vad bör man förvänta av honom, när kristenheten blir föremål för ett slutgiltigt angrepp?

¹⁴ Kristenhetens nationer försöker bibehålla vänskapliga förbindelser med nationerna utanför kristenheten. De blandar sig i denna världens politiska  spel. Och när kristenhetens nationer efterliknar de världsliga nationerna och tillgriper dödsbringande vapen för att avgöra sina tvistefrågor, ställer sig kristenhetens kyrkor helt på sina respektive politiska regeringars sida, och deras präster och predikanter försöker få Gud med i internationella konflikter genom att åkalla honom i bön. Skulle den kristne lärjungen Jakob kalla detta ett uttryck för ”världens vänskap” från kristenhetens sida? Skulle han säga att kristenheten, såsom en sådan världens vän, gör sig till ”Guds ovän”? Ja! Det finns inget annat korrekt svar att ge. Trots all sin religiositet står kristenheten överbevisad som en synnerligen klandervärd fiende till Gud. Den är jämte den gudlösa kommunismen och andra världsliga element emot honom. Och därför är han emot den. Han är inte med den. Gud kan inte förväntas träda upp till gagn för kristenheten, när världens radikala styrkor förenar sig i ett världsomfattande angrepp på religionen, innan de själva blir indragna i kriget vid Harmageddon. (Uppenbarelseboken 17:1—16) Från kristenheten kan den nödställda mänskligheten inte vänta någon hjälp.

15. Vad måste sägas om huruvida det är ett religiöst krig som de stridande parterna planerar för, och vem fortsätter alltså att få lida?

¹⁵ Kristenheten kan inte förväntas få dela Guds seger i det kommande kriget framför alla andra, tidsåldrarna igenom. Att dess nationer förbereder sig för krig mot det materialistiska kommunistblocket sker i själva verket inte i avsikt att bevara kristendomen. Avsikten är att bevara politisk suveränitet, rätten för dess olika politiska styrelseformer att överleva. Det är inget religiöst krig som dessa rivaler planerar för. Den förnämsta tvistefrågan är: Vem äger jorden? Vem skall styra jorden? Och på grund av den våldsamma tvisten angående denna  stridsfråga från politiskt delade nationers sida får mänskligheten fortsätta att lida nöd och ångest.

16. Vilken är den förnämsta stridsfråga som nu skall avgöras en gång för alla, och vilken bön som handlar om detta kommer därmed att bli besvarad?

¹⁶ Som aldrig förr i mänsklighetens historia har tiden nu kommit för denna stridsfråga angående herraväldet: Vem skall styra jorden? att avgöras en gång för alla och för all framtid. Den ende som rättmätigt kan avgöra den stridsfrågan och införa förblivande fred är Gud, jordens egen Skapare och Ägare. Vem har större rätt än han att säga vem som skall styra hela mänsklighetens jordiska hem? I sitt oföränderliga skrivna ord, bibeln, har han förklarat sitt uppsåt att i sin rätta tid säga hur han vill ha det. Den tiden är kommen! Tiden har kommit då han skall besvara den bön som uppsänts till honom under de gångna generationerna. Det är den bön som hans egen Son, som kom från himmelen för nitton hundra år sedan, lärde ut. Det är den bön som Jesus Kristus lärde sina sanna lärjungar att bedja. I lydnad härför har hans trogna efterföljare ända till våra dagar framburit denna bön: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” — Matteus 6:9, 10.

BÖNEN OM GUDOMLIG STYRELSE BESVARAS

17. a) Vad begärs i den bönen, och har kristenheten visat sig vara svaret på den? b) Vad måste därför bort? Vad måste komma i stället, och på vilkas bön är det svaret?

¹⁷ Detta är en bön om Guds styrelse, Guds regering, ja, om Guds seger! Utan att ha förstått innebörden i bönen har kristenhetens tusentals millioner människor i århundraden framburit den bönen i sina hem och kyrkor, men de blodiga krig som kristenhetens nationer utkämpat har inte kunnat  införa detta rike. Deras sätt är inte Guds sätt att införa sin gudomliga styrelse. Kristenheten har inte visat sig vara Guds rike. Den har inte visat sig vara Kristi rike, vilket namnet kristenhet för tanken till. Kristenheten har inte uppfyllt bibelns profetior om den härlighet, den skönhet och de välsignelser som Kristi rike skall skänka hela mänskligheten. Kristenheten har framställt Guds rike i oriktig dager. Gud kan inte gilla och godta kristenheten som hans Sons, Kristi Jesu, sanna rike. Kristenheten måste bort! Guds verkliga rike under Kristus måste komma! Den bön som Guds älskade Son lärde oss skall inte förbli obesvarad. Hans sanna, uppriktiga lärjungar har inte framburit den bönen förgäves.

18. a) Över vilka kommer svaret på den bönen att innebära seger? b) Hur har präster och predikanter visat sig försumliga i förhållande till politikerna i fråga om hedningarnas tider?

¹⁸ I olikhet med Jesu Kristi sanna efterföljare önskar massorna i kristenheten och i den övriga världen inte att Guds rike skall komma. Det är därför upprättandet av hans rike med fullständigt välde över hela jorden sannerligen kommer att betyda en Guds seger. Seger över vilka? Över alla de religiösa och politiska makter som ignorerar Guds äganderätt till jorden och som kämpar för fortsatt nationell suveränitet för människogjorda politiska regeringar. Dessa som kämpar för att jorden skall fortsätta att behärskas av mänskliga, politiska regeringar vägrar att erkänna att hedningarnas tider har nått sitt slut. Gud fastställde dessa hedningarnas tider för att de världsliga nationerna skulle härska över hela jorden utan hinder av hans rike, och dessa tider utlöpte på hösten år 1914 v.t. (Lukas 21:24) Kristenhetens prästerskap har aldrig framhållit detta för nationernas politiska styresmän. De har aldrig  framhållit att vid slutet av hedningarnas tider skulle motsatsen äga rum till vad som inträffade vid början av dessa tider år 607 f.v.t.

19. Vad tog Gud bort från jorden vid början av hedningarnas tider? På vilket sätt?

¹⁹ Vid början av hedningarnas tider på hösten det året tog Gud bort sitt förebildliga rike från jorden och lät de hedniska makterna, dvs. de icke-judiska makterna, få välde över alla länder utöver hela jorden. Gud gjorde detta genom att låta det hedniska Babylons härar avsätta den förebildlige Messias, Jerusalems kung, och förstöra den heliga staden och dess tempel och lämna Jerusalem och Juda land att bli en ödemark i sjuttio år.

20. a) Vad gjorde då Gud i motsats därtill vid slutet av hedningarnas tider? b) Varför var Guds handling inte synlig för de politiska styresmännen på jorden?

²⁰ I motsats härtill återställde Gud sitt rike vid slutet av hedningarnas tider år 1914 v.t., men nu inte på något förebildligt sätt med en förebildlig Messias som kung, utan i verkligheten, för att åstadkomma motbilden. Det var därför som han det året inte återupprättade Davids kungliga släkts rike i Jerusalem i Mellersta Östern. I stället upprättade han riket i Jesu Kristi händer, hans som, då han var människa på jorden, var naturlig avkomling av den forntida kung David. Vidare, eftersom Jesus Kristus inte längre är människa på jorden, utan blev upprest från martyrdöden till himmelskt andligt liv, upprättade Gud denne kung Davids avkomlings rike i himlarna, i det som kallas det ”himmelska Jerusalem”. (Matteus 1:1; 1 Petrus 3:18; Hebréerna 12:22) Det var därför detta messianska rikes födelse år 1914 v.t. inte skedde synligt för de politiska styresmännen i kristenheten och hednavärlden. Och ändå måste födelsen äga rum  vid den rätta tiden, och den gjorde sig känd genom de verkningar den framkallade både i himmelen och på jorden.

21—23. a) Varför är detta ”krig” som utkämpades i himmelen ingenting att driva gäck med i misstro? b) Hur beskriver Johannes i Uppenbarelseboken, kapitel 12, orsaken till detta?

²¹ Inser vi att det utbröt krig i himmelen som resultat av att detta messianska rike framgångsrikt föddes, i det att det kom ut ur Guds himmelska organisation likt ett nyfött barn från en kvinna? Detta är ingenting att driva gäck med i misstro, ty varje krig har sina verkningar, och detta osynliga, himmelska krig har haft sina verkningar på oss människor här på jorden. Verkningarna av det kriget är ingenting som vi bör skratta åt, ty vi får smärtsamt erfara dem. Det är detta som ger verklighet åt saken. Den osynliga himmelska orsaken härtill visades profetiskt i synen för den kristne aposteln Johannes. Han ger oss följande beskrivning:

²² ”Hon [dvs. Guds himmelska organisation] födde ett gossebarn, som en gång skall styra alla folk med järnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron; . . . Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem, men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer någon plats för dem.

²³ Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom. Och jag [Johannes] hörde en stark röst i himmelen säga: ’Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds [Detta är segerns stund för vår Gud, stunden för hans suveränitet och makt, The New English Bible; också The Jerusalem Bible] och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare  är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervunne honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord; de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden. Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.’” — Uppenbarelseboken 12:5—12.

24. a) Hur länge varade denna ”strid . . . i himmelen”? b) Varför skulle utgången av det kriget medföra ”ve” för oss till lands och till havs?

²⁴ Hur länge denna ”strid . . . i himmelen” mellan heliga änglar och djävulska demoner varade anges inte i berättelsen; men det är knappast sannolikt att den varade längre än första världskriget, som slutade den 11 november 1918. Det må vara därmed hur som helst, men det som mera personligt angår oss är: Hur berörde detta krig oss på jorden, som var ovetande om att det utkämpades i himmelen? De heliga himlarna uppmanades att glädjas över Guds seger, men hur var det med oss här på jorden? Den starka rösten i himmelen sade: ”Men ve dig, du jord, och dig, du hav!” Varför ”ve” för oss, vare sig vi är på land eller till havs? Därför att ”djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort”! — Uppenbarelseboken 12:12.

25, 26. a) Vilka frågor angående de mänskliga angelägenheterna sedan första världskrigets slut ställer vi till människor som gör narr av att Satan och hans demonänglar existerar? b) Vilken fråga ställer vi slutligen med hänsyn till orsak och verkan?

²⁵ De som gör narr av bibeln kan ta denna tanke — att Satan, djävulen, och hans demonänglar blivit nedstörtade till vår jords närhet — som något att skratta åt. Men kan de skratta åt, och skrattar de verkligen åt det ”ve” som både jorden och havet erfar i våra dagar? Nej, dessa hånfulla människor  kan inte se Satan, djävulen, med sina bokstavliga ögon, men de har orsak att veta att han och hans legioner demonänglar existerar och finns i vår närhet. Om de inte tror det, så låt dem svara på varför Nationernas förbund, som organiserades kort efter första världskrigets slut, inte visade sig vara en internationell organisation för fred och säkerhet i världen. Varför förebyggde det inte att krigssinnade politiska diktatorer uppträdde i Europa? Varför förebyggde det inte andra världskrigets utbrott år 1939, det krig som nådde sin höjdpunkt i och med att två atombomber detonerade med ve för invånarna i Hiroshima och Nagasaki?

²⁶ Och vidare, varför har Förenta nationerna, sedan det bildades vid slutet av andra världskriget år 1945, inte förebyggt alla krig och revolutioner, territoriella angrepp och andra politiska oroligheter intill närvarande tid? Varför ser vi de stora världsmakterna lagra sådana fruktansvärda förråd av vapen för kärnvapenkrig? Varför råder det penningkris? Varför förekommer det ständigt konflikter mellan arbetare och kapitalister, ja, till och med mellan statsanställda och staten? Varför råder all denna fanatiska nationalism? Varför alla strider och fördomar mellan olika raser? Varför ökar brottsligheten? Varför har moralen brutit samman? Varför denna epidemiska ökning av veneriska sjukdomar? Varför blir människans jordiska hem fördärvat genom förorening? Varför blir det allt större brist på livsmedel för jordens växande befolkning? Varför har det blivit, som Jesus Kristus förutsade för vår tid, ”på jorden vånda över nationerna, som inte ser sig någon utväg på grund av havets dån och dess upprördhet, medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden; ty himlarnas makter skall skakas”? (Lukas 21:25, 26,  NW) Varje verkan har sin orsak. Vad är den verkliga orsaken till alla dessa verkningar som vållar nöd?

ORSAKEN TILL MÄNSKLIGHETENS NÖDLÄGE SKALL SNART AVLÄGSNAS

27. Vad är enligt bibeln det förnämsta skälet till att mänskligheten får lida allt större nöd och vånda?

²⁷ Det är sant att själviska, kärlekslösa människor inte är fria från skuld. Men det förnämsta skälet till att mänskligheten får lida allt större nöd är att Satan och hans demonänglar blivit utkastade ur de heliga himlarna och ned till vår jords närhet, och dessa utdrivna djävlar är rasande på grund av detta. De är rasande därför att ”striden . . . i himmelen” slutade med Guds seger. De är rasande därför att Guds rike under hans sanne Messias föddes i himlarna vid slutet av hedningarnas tider år 1914 och för att de inte kunde hindra det. De är rasande därför att den tid då de är begränsade till jorden är kort, innan de blir bortdrivna också från jorden och fängslade i en avgrund, varifrån de inte kan utöva sitt onda inflytande över mänskligheten. — Uppenbarelseboken 20:1—3, 7.

28, 29. a) Hur liknar Satans, djävulens, mål den avlidne diktatorn Hitlers politiska mål? b) Varför citerar vi Uppenbarelseboken 12:13—17 för att visa att det inte är Satans uppsåt att bevara människor vid liv?

²⁸ Den avlidne nazistdiktatorn Adolf Hitler hade som sitt politiska mål: Härska eller förgöra! Han fick den idén från samma håll varifrån tidigare diktatorer fått den, nämligen från Satan, djävulen. Nu när Satan inom kort blir ur stånd att härska över hela mänskligheten, som han gjort under hedningarnas tider och även dessförinnan, är hans beslut att förgöra hela mänskligheten. Då, menar han, skall det inte finnas några människor kvar på jorden som Guds rike under Messias kan härska  över. Självmord för mänskligheten genom kärnvapenkrig eller miljöförstöring är ingen avskräckande tanke för Satan, djävulen. Hans uppsåt med mänskligheten är mordiskt, och detta anges i de följande verserna i Uppenbarelseboken:

²⁹ ”När nu draken såg att den var nedslungad till jorden, förföljde den kvinnan som hade fött gossebarnet. . . . Och draken fylldes av vrede mot kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de återstående av hennes säd, som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus.” — Uppenbarelseboken 12:13—17, NW.

KRIGET VID HARMAGEDDON

30, 31. a) Mot vem har den symboliske draken, Satan, förklarat krig och för hur lång tid? b) Vart leder han de ledande politiska styresmännen på jorden, utan att de vet om det, och hur framställs en bild härav i Uppenbarelseboken 16:13—16?

³⁰ Satan, den symboliske draken, har förklarat krig mot Guds organisation (som symboliseras av ”kvinnan”) ända till själva slutet. Utan att kristenhetens och hednavärldens politiska styresmän vet om det leder Satan, ”den store draken”, dem till fördärv i ett slutgiltigt krig. Inte ett krig mellan dem inbördes med kärnvapen och biologiska och kemiska stridsmedel, utan mot Gud, som är Fader till det himmelska, messianska riket från hans ”kvinnas”, hans organisations, moderssköte. Detta gäller inte bara det kommunistiska nationsblocket, som är emot Gud, utan också den religiösa kristenhetens nationer. Den nödställda mänsklighetens styresmän följer i våra dagar Satans, den symboliske drakens, krigspropaganda. Att de politiska styresmännen på detta sätt skulle bli vilseledda visas profetiskt för oss i denna beskrivning av tillvägagångssättet,  som återfinns i Uppenbarelseboken 16:13—16 (NW):

³¹ ”Och jag såg tre orena inspirerade uttalanden, som såg ut såsom grodor, komma ut ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun. De är i själva verket uttalanden, som inspirerats av demoner, och utför tecken, och de går ut till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. . . . Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon.”

32. a) Varifrån kommer i själva verket de inspirerade uttalandena, och vilket är det ledande uttalandet? b) För vilket syfte församlar de inspirerade uttalandena jordens kungar, och hur blir de uppställda vid Harmageddon?

³² Dessa orena inspirerade uttalanden utgår från Satans, den osynlige drakens, mun och från munnen på Satans synliga jordiska redskap, nämligen Satans vilddjurslika världsvida politiska system och det politiska världsvälde som kommer med falska profetior för hela den mänskliga politiska världen. Eftersom denne politiske profet är en falsk profet, är han inte Guds språkrör eller propagandaman. Att döma av ursprunget till dessa tre inspirerade uttalanden är de orena likt grodor, och det är för ett orent uppsåt som de församlar de jordiska kungarna och deras härar till Harmageddon. När detta orena uppsåt utförs, kan det endast betyda ”ve” för den nödställda mänskligheten, eftersom det ledande, grodlika inspirerade uttalandet kommer ut ur Satans, den symboliske drakens, mun, hans som är rasande därför att han blivit utdriven från himmelen. Att han tvingades komma ned till jorden förutsades betyda enbart ”ve över jorden och över havet”. (Uppenbarelseboken 12:12, NW) Under de orena inspirerade uttalandenas pådrivande kraft samlas ”konungarna på hela den bebodda jorden”,  men inte mot varandra i ett internationellt krig, utan tillsammans — alla på den ena sidan av Harmageddons slagfält.

33. a) Vilka befinner sig på den andra sidan av Harmageddons slagfält? b) Hur kan vi avgöra vilken den stridsfråga är som det stundande kriget skall utkämpas över?

³³ Vilka befinner sig då på den andra sidan av slagfältet? Det sägs tydligt att den utdrivne, förnedrade ”draken” uttryckte sin vrede och sitt hat mot Guds kvinnolika organisation, som hade fött det himmelska messianska riket. I Uppenbarelseboken 12:17 läser vi: ”Draken fylldes av vrede mot kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de återstående av hennes säd, som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus.” (NW) Sedan det messianska riket föddes i himlarna, vid slutet av hedningarnas tider år 1914, är denne Jesus den regerande messianske konungen. Så det är inte om ett nyfött gossebarn Jesus, som dessa vittnen bär vittnesbörd, utan det är om den regerande konungen, Jesus, Messias. Vad innebär detta? Dessa fakta visar att Guds regerande konung, Jesus Kristus, och den kvinnolika himmelska organisationen, som födde riket, befinner sig på den andra sidan av Harmageddons slagfält och står öga mot öga med de ännu regerande ”konungarna på hela den bebodda jorden”. Det är tydligt att den stridsfråga som det kommande kriget skall utkämpas över är konungaväldet över jorden!

34. a) Hur avgörs det när kriget angående stridsfrågan om konungaväldet skall äga rum? b) Hur visas det om jordens ”konungar” är för Gud eller inte?

³⁴ För att ge till känna, när kriget angående stridsfrågan om konungaväldet skall utkämpas, sägs det att ”konungarna på hela den bebodda jorden” samlas till ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Trots alla de böner som kristenhetens prästmän kan frambära för dessa församlade ”konungar”,  är den allsmäktige Guden inte med dessa politiska styresmän. Dessa ”konungar” är inte för Gud; de är för djävulen. De är emot Kristus, eftersom de är emot Kristi nyfödda rike. Det kan inte förhålla sig på annat sätt än att Gud, den Allsmäktige, är inbegripen i detta krig vid Harmageddon, eftersom han är Kristi nyfödda rikes Fader. Han är besluten att hans messianska rike skall förbli vid makten sedan hedningarnas tider slutat år 1914 och att detta himmelska rike skall styra över hela jorden och dess invånare. ”Konungarna på hela den bebodda jorden” vägrar att erkänna att detta upprättade messianska rike existerar. De vägrar att ta av sig sina kronor och stiga ned från sina troner och överlämna sin konungsliga makt åt Guds messianska rike.

35. Varför är det nu angeläget och brådskande för oss att avgöra på vilken sida vi står vid Harmageddon, och hur skulle vi kunna önska byta sida?

³⁵ Den högviktiga frågan är nu: På vems sida av slagfältet står var och en av oss vid Harmageddon? Den tid vi har på oss att bestämma oss i denna fråga närmar sig nu sitt slut. Det är nära sextio år sedan hedningarnas tider slutade år 1914, och ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” kommer inte att dröja till obestämd tid, för alltid. Kriget måste börja vid någon tidpunkt. I detta fall är det den allsmäktige Guden som bestämmer tiden för detta krig vid Harmageddon. Eftersom vi inte vet hans exakta tid men det finns alla goda skäl att veta att den är nära förestående, bör vi inte tänka att vi kan ta god tid på oss att bestämma oss. Hur vet vi att vi inte just nu befinner oss på den sida där ”konungarna på hela den bebodda jorden” befinner sig — och alltså är emot den allsmäktige Guden? Det är därför angeläget och brådskande att vi granskar vår ställning och tar reda på var vi står.  Om vi finner att vi inte är på den allsmäktige Gudens och hans messianska rikes sida, då bör vi uppriktigt önska byta sida. I annat fall, om vi bestämmer oss för att stanna där vi är, får vi ta konsekvenserna.

FÖRHANDSUNDERRÄTTELSER OM KRIGET TILL VÄGLEDNING FÖR OSS

36. a) Vad annat önskar vi få veta, sedan vi lagt märke till de jordiska styrkornas uppställning till krig vid Harmageddon? b) Hur visar Uppenbarelseboken klart och tydligt vem det är som de jordiska styrkorna ställs upp emot?

³⁶ Den sista boken i bibeln lämnar oss inte rätt och slätt med en profetisk syn av hur de krigssinnade ”konungarna på hela den bebodda jorden” är uppställda vid Harmageddon, så att vi skulle vara i ovisshet om utgången av det överhängande ”kriget”. Uppenbarelseboken beskriver hur kriget utfaller. Den säger oss vad som skall hända med det symboliska ”vilddjuret” och den ”falske profeten”, ur vilkas munnar de orena inspirerade uttalandena kommer ut likt grodor. Den talar om för oss vad som händer med dessa ”konungar på hela den bebodda jorden” och deras härskaror och dem som bistår och understöder dem. Ja, Uppenbarelseboken talar klart och tydligt om för oss mot vem det är som dessa kungar och deras härskaror och ”vilddjuret” och den ”falske profeten” nu ställs upp till strid i den världssituation som kallas Harmageddon. De ställs upp emot den krönte, regerande konungen, Jesus Kristus, och hans himmelska härskaror.

37. Hur visar Uppenbarelseboken 19:11—16 de himmelska styrkornas uppställning vid Harmageddon?

³⁷ Under inspiration säger oss den kristne aposteln Johannes: ”Jag såg himmelen öppen och fick där se en vit häst; och mannen, som satt på den,  heter ’Trofast och sannfärdig’, och han dömer och strider i rättfärdighet. . . . Och det namn han har fått är ’Guds Ord’. Och honom följde på vita hästar de himmelska härskarorna, klädda i fint linne, vitt och rent. . . . Och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och på sin mantel, över sin länd, har han detta namn skrivet: ’Konungarnas konung och herrarnas herre.’” — Uppenbarelseboken 19:11—16.

38, 39. a) Varför måste vi befinna oss antingen på den ena eller den andra sidan i fråga om detta krig? b) Hur visas det om det görs någon åtskillnad därför att vissa styresmän hör till kristenheten, och vad vet vi beträffande vad som händer om man står på den ena eller andra sidan?

³⁸ På vems sida är vi då beslutna att ställa oss — på denne Konungarnas konungs sida eller på samma sida som ”konungarna på hela den bebodda jorden”? Det finns ingen neutral mark i den världssituation som kallas Harmageddon! Det är för att en gång för alla avgöra stridsfrågan om äganderätten till jorden och herradömet över den som detta nu nära förestående krig skall utkämpas.

³⁹ Det gör ingen skillnad att somliga av ”konungarna” eller de politiska styresmännen härskar över nationer som utgör den religiösa kristenheten; också dessa ”konungar” är beslutna att bibehålla sin suveränitet över sina delar av jorden hellre än att låta Jesus Kristus, Konungarnas konung, styra hela jorden från himmelen. Uppenbarelseboken gör ingen åtskillnad mellan kungarna och presidenterna i kristenheten och deras motsvarigheter i den icke-kristna världen. Aposteln Johannes syftar på alla jordens ”konungar”, när han säger: ”Och jag såg vilddjuret och konungarna på jorden, med sina härskaror, samlade för att utkämpa sin strid mot honom som satt på hästen och mot hans härskara.” (Uppenbarelseboken 19:19) Kristenhetens kungar  såväl som hednavärldens har följt den ledning som gavs av det inspirerade uttalande som kom ut ur detta politiska ”vilddjurs” gap, såväl som det som kom ut ur den politiske ”falske profetens” mun. Följaktligen vet vi bestämt mot vilka vi blir uppställda, om vi hör till de ”härskaror” som lyder under ”konungarna på jorden” eller om vi är deras understödjare. Om vi väljer att vara på deras sida, då bör vi begrunda hur ”kriget” vid Harmageddon utfaller.

40. Vilket beslut måste vi fatta i fråga om vem vi skall lyssna till beträffande utgången av kriget, och vad skriver aposteln Johannes om den saken?

⁴⁰ Kommer vi att lyssna till vad den politiske ”falske profeten” har att säga om utgången av detta universella krig eller till vad den inspirerade aposteln Johannes sade? Som en förvarning för oss i våra dagar skrev Johannes: ”Och vilddjuret blev gripet, därjämte ock den falske profeten, som i dess åsyn hade gjort de tecken, med vilka han hade förvillat dem som hade tagit vilddjurets märke och dem som hade tillbett dess bild. Båda blevo då levande kastade i eldsjön, som brann med svavel. Och de andra blevo dräpta med ryttarens svärd, det som utgick från hans mun; och alla fåglar blevo mättade av deras kött.” — Uppenbarelseboken 19:20, 21.

41. Vems seger skall vi kalla det som beskrivs i Uppenbarelseboken, och vilka ord av psalmisten drivs vi att utropa?

⁴¹ Vad skall vi säga om denna inspirerade förhandssyn beträffande utgången av ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon? Betyder det Guds seger? Fastän aposteln Johannes själv i redogörelsen inte uttrycker sin hänförelse över krigets utgång, kan vi, som älskar det rättmätiga styret över jorden, inte avhålla oss från att sannerligen kalla det Guds, den Allsmäktiges, seger.  I tro drivs vi att instämma i den inspirerade psalmistens ord och utropa: ”Sjungen till HERRENS ära en ny sång, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin högra hand och med sin heliga arm. HERREN har låtit sin frälsning [seger, The New English Bible; Engelska auktoriserade översättningen; An American Translation; Moffatt; The New American Bible] bliva kunnig, han har uppenbarat sin rättfärdighet för hedningarnas ögon. . . . Alla jordens ändar hava sett, huru vår Gud frälsar [sett vår Guds seger, NE].” — Psalm 98:1—3.

VITTNEN TILL GUDS SEGER

42. Säger Johannes direkt att det kommer att finnas överlevande när ”vilddjuret” och den ”falske profeten” tillintetgjorts? Vad bör vi ändå förstå av Johannes’ redogörelse?

⁴² Önskar vi sjunga denna nya sång till Herren Gud, Jehova? Det är inte bara fråga om att sjunga denna ”nya sång” nu genom tro, utan det kommer verkligen att finnas vittnen till Guds triumf, vilka skall få överleva denna Guds seger på jorden och sjunga den ”nya sången” här på jorden. Fastän aposteln Johannes inte direkt sade det, är det underförstått av vad han skrev att de människor på jorden, som inte är på samma sida som ”konungarna på jorden” och deras härskaror, skall få överleva, när ”vilddjuret” och den ”falske profeten” levande kastas i den evigtvarande förstöring som symboliseras av ”eldsjön, som brann med svavel”. Det vill säga, de skall få överleva, när de människogjorda politiska systemen med själviska regeringar utplånas för all framtid.

43. a) Vad skall i detta krig drabba ”konungarna på jorden”, deras ”härskaror” och dem som understöder dessa? b) Skall de mot vilka Satan, draken, gick åstad för att föra krig få överleva, och vad säger Johannes om dem i Uppenbarelseboken, kapitel 15?

⁴³ ”Konungarna på jorden, med sina härskaror”,  och de som understöder dem blir dräpta med det svärd som ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” utgör, och deras kroppar ligger slagna på Harmageddons slagfält, där asfåglar får äta köttet av dessa lik. Men de som är på Konungarnas konungs sida skall bli skonade och får överleva. De skall leva för att vara talande vittnen om ”vår Guds seger”, ”vår Guds frälsande kraft”. (Psalm 98:3, Je) Bland dessa överlevande kommer att vara de ”återstående av hennes [kvinnans] säd, som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus” och mot vilka Satan, draken, ”gick åstad för att föra krig”. (Uppenbarelseboken 12:17, NW) Dessa är de som aposteln Johannes talar om såsom de som ”hade vunnit seger över vilddjuret, med dess bild och dess namns tal”. Johannes beskriver hur de sjunger Mose och Lammets, Jesu Kristi, sång, i det de säger: ”Stora och underbara äro dina verk, Herre [Jehova, NW] Gud, du Allsmäktige; rättfärdiga och rätta äro dina vägar, du folkens konung [evighetens Konung, NW].” — Uppenbarelseboken 15:2, 3.

44. a) Vilka andra får överleva kriget vid Harmageddon, enligt vad aposteln Johannes fick se på förhand? b) Vilka förde krig mot alla dessa som får överleva, och vilka föranleddes därav att dra ut till strid?

⁴⁴ De jordiska överlevande kommer också att inbegripa de människor som aposteln Johannes omtalar såsom ”en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål”, ty de tar sin ståndpunkt på Guds och Jesu Kristi sida. Aposteln Johannes får direkt höra att denna ”stora skara” består av dem ”som komma ur den stora bedrövelsen”, och han ser dem stående såsom överlevande inför Guds tron och inför hans Lamm, i det de ljudligt ropar ut: ”Frälsningen [Seger, NE] tillhör vår Gud, honom  som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9—15) Dessa kommer att förena sig med ”de återstående av hennes [kvinnans] säd” (NW) i att sjunga den ”nya sången” till lovprisning av Jehova Gud för hans gudomliga seger. Alla dessa överlevande på jorden är de mot vilka Satan, den store draken, uppeggade ”konungarna på jorden” och deras ”härskaror” i syfte att utrota alla som stöder Jehova Gud och hans messianska rike. Genom att föra krig mot dessa för ”konungarna på jorden” och deras ”härskaror” i själva verket krig emot Gud och gör att Gud och hans Konungarnas konung drar ut till strid.

45. a) Kommer dessa som får överleva att tillgripa våld mot jordens kungar, och vilka ord av Guds profeter kommer de att erinra sig till vägledning för sitt handlingssätt? b) Hur kommer de överlevande på jorden att efterlikna israeliterna efter deras befrielse vid Röda havet?

⁴⁵ Genom hela ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” kommer dessa överlevande inte att gripa till vapen och bruka våld mot ”konungarna på jorden” och deras ”härskaror”. De kommer att förlita sig på Gud, den Allsmäktige, för att få beskydd, ty de kommer ihåg Guds ord till sitt trogna folk vid ett tidigare tillfälle, då det rådde krig: ”Striden är icke eder, utan Guds.” (2 Krönikeboken 20:15) De kommer också ihåg profeten Mose ord vid Röda havet, den gången då Egyptens stridsvagnar nalkades för att förgöra Mose folk: ”Stån fasta, så skolen I se, vilken frälsning [seger, NA] HERREN i dag skall bereda eder.” (2 Moseboken 14:13) Och alldeles som Mose och hans befriade folk sjöng en lovsång över Jehovas triumf, så skall dessa överlevande på jorden efter ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” sjunga den ”nya sången” av lovprisning över den seger som  Jehova Gud, den Allsmäktige, har vunnit. (2 Moseboken 15:1—21) Önskar vi vara med bland dessa sångare?

SEGERN FIRAS

46, 47. a) Hur kommer jorden att iföra sig festskrud för att fira Guds seger? b) Hur kommer en världsomfattande seger att vinnas i uppfyllelse av Guds befallning till Adam och Eva?

⁴⁶ Alldeles som när en nation har vunnit seger och hela landet blir klätt i festskrud, kommer efter ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” och efter det att Satan, den store draken, och hans demonänglar blivit fängslade i avgrunden hela jorden att iklädas festskrud för att fira denna Guds seger. (Uppenbarelseboken 16:14, 16, NW; 20:1—3) Jorden, som nu fördärvas av krigshetsare och av dem som förorenar den, kommer då att ge bevis för att en ny konung härskar över hela jorden, nämligen Guds messianske konung, Jesus Kristus. De överlevande vittnena till denna Guds seger skall omedelbart inrikta sina ansträngningar på att omdana denna jord till ett paradis från hav till hav och från pol till pol. Seger skall vinnas över hela jorden i ett triumferande förverkligande av Guds befallning till den förste mannen och den första kvinnan i Edens lustgård:

⁴⁷ ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.” — 1 Moseboken 1:28.

48. a) Vad kommer denna seger att betyda för jorden när det gäller skönhet och produktion av livsmedel? b) Vilka garantier har vi genom händelser som inträffat i verkligheten för att Gud skall segra över döden till gagn för den återlösta mänskligheten?

⁴⁸ Att hela jorden blir människan underlagd  kommer inte bara att innebära trädgårdsliknande skönhet för människans jordiska hem, utan också rikligt med föda för alla jordens invånare, helt och hållet utan fattigdom. Inte bara för de överlevande vittnena till Jehovas seger i kriget på hans stora dag vid Harmageddon, utan också för alla de återlösta döda, som skall bli uppväckta ur gravarna och uppfylla — men inte överbefolka — det jordiska paradiset med människor, kan den allsmäktige Guden bokstavligen såväl som andligen ”för alla folk” göra vad han lovade i Jesajas profetia, kapitel 25, nämligen ett gästabud med livsuppehållande föda och därtill bokstavligen ”för alltid göra döden om intet”. (Jesaja 25:6—8) Ja, den allsmäktige Guden skall vinna seger över döden för hela det återlösta människosläktet. Han gjorde det för sin Son, Jesus Kristus, som han uppreste ur döden på tredje dagen efter hans martyrdöd, det historiska året 33 v.t. Han gör det också till gagn för den sanna församlingen av Kristi efterföljare, vilka den allsmäktige Guden uppväcker från döden som jordiska människovarelser till odödligt, oförgängligt liv i himmelen som andevarelser.

49. Vem tillskriver aposteln Paulus, i förbindelse med att han talar om denna uppståndelse, den seger som innebär att döden blir uppslukad för evigt?

⁴⁹ Om denna himmelska uppståndelse för Kristi sanna, uppriktiga efterföljare skrev aposteln Paulus dessa ord till kristna som delar detta hopp: ”Detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet och detta dödliga ikläda sig odödlighet. Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: ’Döden är uppslukad och seger vunnen.’ Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och  syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!” — 1 Korintierna 15:53—57.

50, 51. a) Hur skall Gud vinna ytterligare seger över döden under Kristi tusenårsregering, och med vilka utsikter blir de som får njuta gagn av denna gynnade? b) Vilken betydelse har Jehovas stundande gudomliga seger för den nödställda mänskligheten, och vad förmår det oss att göra, när vi tar detta till hjärtat?

⁵⁰ Under den kommande tusenårsregeringen, som skall utövas av Messias Jesus och hans uppståndna, förhärligade kyrka eller församling, skall den allsmäktige Guden vinna ytterligare seger över döden genom att låta de återlösta döda människorna uppresas från dödens sömn och återföras med utsikt till evigt liv på den paradisiska jorden. Den död som vi ärvt från den egensinnige förste mannen kommer inte att vara uppslukad för evigt förrän den allra sista av de gravar där de återlösta människorna vilat blivit tömd — och detta skall åstadkommas genom uppståndelse för både ”rättfärdiga och orättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Att de från döden uppväckta människorna lyder Guds messianska rike kommer att leda till evig lycka på den fullkomnade jorden under Guds rättfärdiga, universella suveränitet.

⁵¹ Vägen för människan att komma i åtnjutande av alla dessa dyrbara välsignelser kommer att banas genom Jehovas stundande gudomliga seger. Ja, denna Guds strålande seger betyder sannerligen underbara ting för den nödställda mänskligheten i våra dagar. Må vi alla ta dess betydelse till hjärtat och bevisa oss värdiga att skörda eviga välsignelser på grund av den gudomliga segern, till Guds ära och pris genom Jesus Kristus, vår Herre.

[Frågor]