Alla människor sätts på prov efter de tusen åren
Kapitel 9
Alla människor sätts på prov efter de tusen åren
1. Vad kommer slutligen att krävas av de återställda människorna vid slutet av den tusenåriga domens dag, och vad kommer därför den ställföreträdande domaren, Jesus Kristus, att göra med dem?
VID slutet av den tusen år långa domens dag står de rättfärdigt dömda människorna fullkomliga inför sin domare och befriare, Jesus Kristus. Men ännu är inte tiden inne att de skall dömas värdiga evigt liv på den paradisiska jorden. De måste dessförinnan ställas inför den högsta domstolen i hela universum, den högste Gudens, den suveräne Herren Jehovas, domstol. I överensstämmelse med detta slutliga krav måste den ställföreträdande domaren, Jesus Kristus, överlämna människosläktet, som nu är i stånd att utöva fullkomlig rättfärdighet, åt sin Gud och Fader för att han skall fälla domen mot alla dem som under provsättning bevisar sig värdiga eller ovärdiga att få ta emot den oskattbara gåvan evigt liv i frid och lycka. De är visserligen fullkomliga, men de är ändå dödliga.
2. Vad kommer då att ha skett med den adamitiska döden, och vad kommer Jehova följaktligen att fastställa beträffande individer bland människorna?
2 Det döende tillstånd som människorna befunnit sig i till följd av den synd som deras förste mänsklige far, Adam, begick i Eden skall då ha undanröjts, omintetgjorts, precis som om det blivit kastat i den ”brinnande sjön”, vilket betytt döden för detta tillstånd. (Uppenbarelseboken 20:14, 15) Men kommer människorna, som då blivit befriade från den adamitiska döden och ofullkomligheten, att göra någonting uppsåtligt, på eget initiativ, som gör dem förtjänta av att Jehova dömer dem till evig död? Vilka individer kommer att visa sig värda den ”andra döden”? Detta är vad den högste domaren, Jehova, måste fastställa såsom den slutlige domaren.
3. Vilket överlämnande äger rum, enligt vad som sägs i 1 Korintierna 15:24—28?
3 Aposteln Paulus förutsade detta i 1 Korintierna 15:24—28: ”Därnäst slutet, när han överlämnar riket åt sin Gud och Fader, när han har gjort om intet allt herradöme och all myndighet och makt. Ty han måste härska som konung, till dess Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden göras om intet. Ty Gud ’lade allting under hans fötter’. Men när han säger att allting har blivit underlagt, är det tydligt att det är med undantag av den [Jehova Gud] som lade allting under honom. Men när allting skall ha blivit underlagt honom, då skall Sonen själv också lägga sig under den som lade allting under honom, för att Gud må bli allting för var och en.” — NW; Rotherham.
4. Vilka frågor måste då den suveräne Herren Jehova avgöra beträffande de fullkomnade människorna, och hur skall han göra detta?
4 Till följd av att Sonen överlämnar riket åt sin Gud och Fader blir riket Jehova Guds egendom. Det kvarstår alltså inte något underordnat rike mellan den suveräne Herren Jehova och mänskligheten. Hur kommer nu människorna att reagera inför Guds direkta konungadöme över dem? Kommer de allesammans att förklara sig vara hans lojala undersåtar för all evighet? Kommer de allesammans att fatta det personliga beslutet att han är den Gud de har valt för evigt? Att på detta sätt förklara en människa rättfärdig i hennes egen kraft och förläna henne rätten till evigt liv är en allvarlig sak, som kräver obrytbar lojalitet hos den som skall få ta emot en sådan dyrbar rättighet. Hur skall Gud avgöra vilkas namn som skall stå i ”livets bok”? Det blir genom att pröva deras hjärtans lojalitet och ostrafflighet, liksom i fallet med patriarken Job från landet Us.
5. Hur kommer det prov som de fullkomnade människorna då blir satta på att likna Jobs provsättning, och vad skall utrönas i detta prov?
5 Vid den tiden har människorna i tusen år befunnit sig under Guds Sons rike och har fått del av Guds oförtjänta omtanke, och de befinner sig nu i ett vackert, världsomfattande paradis. Liksom i Jobs fall är frågan nu: Älskar de Gud och tillber honom endast för allt det goda som han har gjort för dem eller för vad han är i sig själv, den ende levande och sanne Guden och universums rättmätige suverän? När det gällde Job blev hans ostrafflighet mot Jehova Gud prövad genom att Satan, djävulen, tilläts hemsöka honom, men med den inskränkningen att han inte fick ta hans liv. Genom att Satan, djävulen, nu får sätta den återställda mänskligheten på prov i den utsträckning som Gud, den Allsmäktige, tillåter kan alltså de fullkomnade människorna bli prövade och rannsakade i fråga om sin individuella ostrafflighet mot Gud i fullkomlig mening. Ett sådant prov kräver att Satan och hans demoner blir lössläppta ur sin tusenåriga fångenskap i avgrunden. Detta kommer också att ske.
6. Hur beskrivs i Uppenbarelseboken 20:7—10 vad som skall hända vid slutet av Kristi tusenåriga regering?
6 I Uppenbarelseboken 20:7—10 (NW) beskrivs med följande ord vad som äger rum efter Jesu Kristi och hans 144.000 medkonungars tusenåriga regering: ”Så snart som nu de tusen åren är till ända, kommer Satan att släppas lös ur sitt fängelse, och han skall gå ut för att vilseleda nationerna vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, för att församla dem till kriget. Antalet av dessa är som havets sand. Och de ryckte fram över jordens hela vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ned från himmelen och förtärde dem. Och djävulen som vilseledde dem slungades ned i sjön av eld och svavel, där både vilddjuret och den falske profeten redan var; och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.”
7. Varför kommer Satan och hans demoner, när de blir lössläppta ur avgrunden, att känna sig säkra beträffande de fullkomliga människorna, och vad kommer tvisten återigen att gälla?
7 Att Satan och hans demoner blir lössläppta ur avgrunden betyder att de på nytt får tillträde till jordens närhet, där de kan utöva osynligt inflytande över de människor som underkastar sig deras herravälde. Satan, djävulen, kommer att känna sig säker på sig själv, trots att människorna uppnått fullkomlighet i mentalt, moraliskt, andligt och fysiskt avseende. Han misslyckades visserligen i patriarken Jobs fall, men han lyckades mer än två tusen fyra hundra år tidigare i fallet med Adam och Eva, trots att de ägde mänsklig fullkomlighet i Eden. Men i båda fallen gällde tvisten samma sak, nämligen Jehova Guds rättmätiga suveränitet, vilken kräver människornas absoluta lydnad mot Guds lagar och förbud.
8. a) Hur framgår det här att den stridsfråga som hela mänskligheten ställs inför gäller den universella suveräniteten? b) Vilka är de ”heliga”, och vad är den ”älskade staden”?
8 Att hela mänskligheten ställs inför samma stridsfråga efter de tusen åren framgår av att de som då blir vilseledda av Satan och hans demoner rycker fram över jorden och omringar ”de heligas läger och den älskade staden”. Ja, det kommer att finnas ”heliga” på jorden då. Dessa blir omringade av Satan och hans jordiska horder därför att de vägrar att låta sig vilseledas av Satan och hans demoner. Dessa ”heliga” är de av de återställda människorna som bevarar sin ostrafflighet mot Gud under detta allt avgörande prov. De är liksom i ett fältläger som blir anfallet av fiendens stridsmän. De ”heliga” omtalas såsom åtskilda från ”den älskade staden”. De är inte i denna stad, utan i ”lägret”. Denna ”stad” är tydligen inte någon stad som byggts på jorden, såsom en huvudstad för hela jorden. Det måste i stället vara den stad som den förhärligade Jesus Kristus i Uppenbarelseboken 3:12 omnämner för sina efterföljare och som han kallar ”min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ned från himmelen, från min Gud”.
9. För vilka är staden ”älskad”, och hur kommer den ned från himmelen, ifrån Gud?
9 Detta är en ”stad” som är ”älskad” av Gud och även av de ”heliga”. Jesu Kristi 144.000 medarvingar har detta det ”nya Jerusalems” namn skrivet på sig. Denna stad finns inte på jorden som någon materiell stad, utan det är en himmelsk stad, som kommer ned genom att utsträcka sitt inflytande och sin myndighet till jordens inbyggare.
10. Kan Satan direkt komma åt den ”älskade staden” sedan han blivit lössläppt ur avgrunden, och vad är alltså syftet med hans angrepp på den?
10 Denna ”stad” är inte desorganiserad och raserad vid slutet av de tusen år under vilka den härskat över mänskligheten, utan dess goda, rättfärdiga verkningar kan fortfarande iakttas på jorden bland de ”heliga”. Genom att föra krig mot denna ”älskade stad” ämnar Satan, djävulen, omintetgöra allt detta goda som det nya Jerusalem har åstadkommit. Han vill inte att dessa gagneliga verkningar skall förbli hos människorna för evigt. Eftersom han har fått sin rörelsefrihet begränsad till jordens närhet och inte längre har någon plats uppe i himmelen, varifrån han och hans demoner har blivit utkastade, kan han inte direkt komma åt den ”älskade staden” där uppe. Han för därför krig mot den ända därhän att han försöker omintetgöra all den rättfärdighet som den har stadfäst på jorden.
11. a) Hur skall detta ”krig” utkämpas? b) Hur framgår det att stridsfrågan inte gäller Guds allmakt, utan det rättmätiga i hans universella suveränitet?
11 Det kan knappast förväntas att detta ”krig” skall utkämpas med den moderna vetenskapens vapen, till exempel kärnvapen och andra krigsredskap som existerar nu på 1900-talet. Jordens inbyggare under de tusen åren kommer inte att ha lagrat upp sådana vapen och kommer inte mer att ha lärt sig strida på det sättet. (Jesaja 2:2—4) Det kommer inte att bli en krigföring som kännetecknas av detta slags militärmakt. Bedrägeri, vilseledande propaganda och vädjan till själviskhet i illojalitet mot den universelle suveränen kan vara mäktiga vapen att besegra människor med. Att stridsfrågan kommer att gälla det rättmätiga i Jehovas universella suveränitet, och inte Guds allmakt, framgår av att Satans fängslande i avgrunden under tusen år och att han därefter släpps lös bevisar Guds överlägsna makt i jämförelse med Satans, djävulens, kraft. Eftersom han fortfarande är rebell mot Jehovas suveränitet, är han inriktad på att göra också människorna till rebeller.
OMFATTNINGEN AV UPPRORET EFTER DE TUSEN ÅREN
12. Vad anges av att de som Satan vilseleder sägs vara ”såsom sanden i havet”?
12 De som Satan och hans demoner lyckas vilseleda i denna främsta stridsfråga sägs vara till antalet ”såsom sanden i havet”, det vill säga till synes oräkneliga. (Uppenbarelseboken 20:8) Detta betyder inte alls det stora flertalet av människorna. De förenade härar som stred mot domaren Josua sades till exempel vara så talrika som sanden på havets strand. (Josua 11:4) De fiender som invaderade Israels land på Joas’ son Gideons tid hade med sig kameler som sades vara ”oräkneliga, talrika såsom sanden på havets strand”. (Domarboken 7:12) På liknande sätt kommer de som blir vilseledda av Satan att utgöra ett obestämt antal, eftersom det inte förutsägs hur många det kommer att bli, men det blir tillräckligt många för att de skall ge intryck av att vara en stor skara. Satan, djävulen, har därför endast begränsad framgång.
13. Framträder ”nationerna vid jordens fyra hörn, Gog och Magog”, på den paradisiska jorden genom en uppståndelse?
13 De som Satan lyckas vilseleda omtalas såsom ”nationerna vid jordens fyra hörn, Gog och Magog”. De framträder inte på den paradisiska jorden genom en uppståndelse från de döda, de ”orättfärdiga” inbegripna, utan till följd av att Satan vilseleder ett icke angivet antal av de återställda människorna.
14. I vilken mening kan de alltså kallas ”nationer”, och på vilket sätt kan de sägas vara ”vid jordens fyra hörn”?
14 Under den tusenåriga domens dag har det inte funnits någon nationell splittring bland människorna, och de domar som fällts över människorna har inte varit påverkade av nationell härkomst. Att dessa som blir vilseledda av Satan, sedan han blivit lössläppt ur avgrunden, kallas ”nationer” antyder att de i likhet med Satan vägrar att erkänna Jehovas universella suveränitet och att de väljer att upprätta en egen, jordisk suveränitet, som skulle kunna kallas en nationell suveränitet. De kanske inte kommer att ha någon enad suveränitet över sig, utan deras suveränitet kan på grund av inbördes splittring vara uppdelad på olika grupper av dem. Hur det än må förhålla sig med den saken, är de dock allesammans eniga i att vara i opposition mot Jehovas suveränitet. Att de kallas ”nationerna vid jordens fyra hörn” antyder att de är långt borta ifrån den ”älskade staden”. I sin inställning till suveränitet har alltså dessa vilseledda kommit långt bort från Jehova Guds suveränitet. Jehova Gud blir inte ”allting för var och en” i deras fall.
15, 16. a) På vilka sätt liknar dessa vilseledda, nationalistiska människor ”Gog och Magog”, när det gäller tidpunkten för deras handlingar och föremålet för deras angrepp? b) Hur liknar dessa vilseledda människor Gog också däri att det är Jehova som leder dem till att företa sitt angrepp?
15 Det är mycket lämpligt att dessa vilseledda, nationalistiska människor kallas ”Gog och Magog”. Den ursprunglige ”Gog i Magogs land”, som förutsägs i Hesekiels profetia, företog ett slutligt angrepp mot Jehova Guds tillbedjare. Han gjorde detta sedan dessa tillbedjare blivit återförda till sin rätta jordiska besittning och deras land hade blivit likt ”Edens lustgård”. (Hesekiel 36:35) De bodde i ”det obefästa landet, ... dessa säkra som bo där i trygghet, ja, som allasammans bo där utan murar och varken hava bommar eller portar”. (Hesekiel 38:11) Folket i ”Magogs land” stödde också sin främste hövding i detta angrepp mot Jehovas till synes försvarslösa tillbedjare. Men i verkligheten kommer Gog fjärran ifrån för att företa detta angrepp därför att, som Jehova säger: ”Jag skall locka dig åstad, jag skall sätta krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din här. ... I kommande år [I årens slutskede, NW] skall du få tåga in i ett land som då har fått ro efter svärdet.” — Hesekiel 38:4—8.
16 Dessa som blir vilseledda av Satan, djävulen, sedan den tusenåriga domens dag slutat, skall följa denne osynlige hövding, som Jehova Gud just har släppt ut ur avgrunden i syfte att låta honom företa ett angrepp på den återställda mänskligheten. När Satan, djävulen, och hans demoner blir frisläppta ur avgrunden, får de tillåtelse att åter invadera jordens närhet och stå i nära förbindelse med mänskligheten på den paradisiska jord som nu liknar Edens lustgård. När denne Satan, djävulen, som blivit frisläppt ur avgrunden, företar sitt angrepp, är det alltså som om han leddes åstad med krokar i käftarna under Jehovas kontroll. Och de människor på jorden som nu blir vilseledda av Satan, djävulen, blir i likhet med honom ledda åstad liksom med krokar i käftarna för att företa detta angrepp på ”de heligas läger och ’den älskade staden’”. (Uppenbarelseboken 20:7—9) Namnen Gog och Magog kan därför passande användas och tillämpas på dessa vilseledda, nationalistiska människor, som anfaller och försöker plundra dem som lojalt håller fast vid Jehova Guds universella suveränitet.
17, 18. a) Är dessa vilseledda i stånd att direkt angripa den ”älskade staden”, och hur måste de företa sitt angrepp? b) Vad måste Kristi furstliga söner på jorden göra vid slutet av hans tusenårsregering, och i vilket syfte gör de detta?
17 Eftersom dessa vilseledda bara är människor på jorden, kan de lika litet som sin osynlige ledare, Satan, djävulen, direkt anfalla det nya Jerusalem i himmelen. Men de kan nå de personer på jorden som troget har representerat den himmelska, messianska regeringen, nämligen dem som kallas ”furstar över hela jorden”. Eftersom det är det nya Jerusalems konung, den Evige fadern Jesus Kristus, som har förordnat dem till att vara sådana furstar, har de tjänat såsom synliga, furstliga representanter för den ”älskade staden”. Och när Guds konungslige Son vid slutet av sin tusenårsregering ”överlämnar riket åt sin Gud och Fader”, måste dessa furstliga söner på jorden handla på liknande sätt. De måste efterlikna Guds Son, som skall ”lägga sig under den som lade allting under honom”, den himmelske Fadern.
18 Dessa furstliga ”söner” till den Evige fadern, Jesus Kristus, handlar följaktligen rätt, när de efterliknar honom och underordnar sig hans Gud och Fader såsom den som med rätta utövar universell suveränitet. I stället för att högmodigt göra uppror mot det som deras förändrade situation kräver handlar de likt Kristus och underordnar sig Jehovas universella suveränitet. De som blivit vilseledda av Satan, djävulen, angriper dem med argument och påtryckningar för att avråda de synliga, jordiska representanterna för den ”älskade staden” från detta trogna handlingssätt, men dessa vägrar bestämt att låta sig påverkas. De bevarar sin ostrafflighet mot den högste Guden och håller lojalt fast vid hans rättmätiga suveränitet över hela jorden och hela universum. De väljer utan att tveka att i sina egna liv låta Jehova Gud vara ”allting för var och en”. — 1 Korintierna 15:24—28, NW.
UNDANRÖJANDET AV ”GOG OCH MAGOG” OCH DEN SOM VILSELETT DEM
19. Hur visar de lojala, när de blir angripna av de vilseledda, inte bara tro på Gud, utan också ostrafflighet gentemot hans universella suveränitet?
19 I detta ”krig”, till vilket Satan, djävulen, har församlat dem han vilselett på jorden, strider inte ”de heligas läger” och de jordiska representanterna för den ”älskade staden” mot dem med köttsliga vapen. De kan naturligtvis inte döda Satan, djävulen, och hans demonänglar, som de inte kan se och inte kan komma åt. Men trots att dessa lojala, som valt Jehovas universella suveränitet, kan se de vilseledda människor på jorden som utgör ”Gog och Magog”, dödar de inte dessa vilseledda, varigenom de skulle handla som deras skarprättare. De väljer Jehova Guds sida för att han skall ge uttryck åt sin universella suveränitet och låta dessa vilseledda, illojala människor få känna av den. De låter striden vara Jehovas och handlar inte självsvåldigt såsom hans exekutionsstyrkor genom att strida med dödsbringande vapen. Detta är inte bara ett vittnesbörd om deras tro, utan också om deras fullkomliga ostrafflighet mot Jehova Gud och hans universella suveränitet. Må han själv frälsa dem och förgöra de illojala! Förtröstansfullt står de stilla och ser på hur Jehova frälsar dem. — 2 Krönikeboken 20:15—17.
20. a) Vad skall de lojala under Guds beskydd få privilegiet att se? b) Vad innebär detta gudomliga ingripande för de illojala?
20 Dessa som bevarar sin lojalitet gentemot Jehovas universella suveränitet och som vilar ”under den Allsmäktiges skugga” skall blott med sina ögon ”se de ogudaktigas lön”. (Psalm 91:1, 8) De skall få skåda uppfyllelsen av vad som förutsagts i Uppenbarelseboken 20:9 beträffande ”Gog och Magog” efter de tusen åren: ”Och de draga fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger och ’den älskade staden’; men eld faller ned från himmelen och förtär dem.” Dessa illojala människor blir döpta i eld, vilket betyder evig tillintetgörelse för dem. Gud rättfärdiggör dem inte. Han förklarar dem inte rättfärdiga och skriver inte deras namn i ”livets bok”. (Romarna 8:33) Detta innebär inte att Jehova missbrukar sin universella suveränitet, utan det är med rätta som han låter sina fiender få känna av denna hans suveränitet.
21. a) Hur länge skulle Satan vara lössläppt ur avgrunden, och när har Guds uppsåt med detta blivit fullbordat? b) Vad skulle det innebära, om han på nytt blev kastad i avgrunden?
21 Men den eviga tillintetgörelsen av dessa laglösa som hatar det goda avlägsnar inte Satan, djävulen, och hans demonänglar från jordens närhet. Han har nu varit frisläppt ur avgrunden länge nog. Guds uppsåt med att släppa honom fri har helt och hållet gått i fullbordan; det finns inget skäl att låta honom och hans demoner vara lösa längre. Vi kommer ihåg att det heter, sedan det omtalats att han blir kastad i avgrunden för tusen år: ”Därefter skall han åter komma lös för en liten tid.” (Uppenbarelseboken 20:3) Den ”lilla tid” är nu ute, under vilken Satan, djävulen, har försökt vilseleda så många han kan av de återställda människorna till att mena att Jehova utövar sin suveränitet över jorden på ett orättmätigt, förmätet sätt. Vad kommer nu att ske? Blir Satan och hans demoner kastade tillbaka ner i avgrunden? Detta skulle i så fall betyda att de skulle släppas fria på nytt, precis som Jesus Kristus själv blev befriad ur en avgrund och de symboliska gräshopporna blev befriade ur avgrunden och precis som ”vilddjuret”, som det stora Babylon rider på, steg upp ur avgrunden. — Romarna 10:7; Uppenbarelseboken 9:1—3; 17:8; jämför Uppenbarelseboken 11:7.
22, 23. a) Hur har Satans anklagelse med avseende på människan blivit besvarad, och till vems fördel har den långa kontroversen blivit avgjord? b) Vad kommer nu att hända Satan och hans demoner?
22 Att Satan, djävulen, och hans demoner blev kedjade och fängslade i avgrunden var en tillfällig plåga för dem. Skall plågan av overksamhet åter bli av tillfällig art för dem, eller skall den vara för evigt? Vad händer med dem, sedan de har sett dem som de har vilselett på jorden bli straffade med förintelse genom eld? Djävulen har nu fått svar på den anklagelse som han hela tiden har framfört och som går ut på att människorna på jorden tjänar Jehova Gud endast för vad de kan få av honom och att inga människor kommer att förbli lojala mot Jehova av ren kärlek till honom, särskilt inte när de blir ondskefullt frestade av Satan, djävulen. De ostraffliga män och kvinnor, som fortfarande är vid liv på jorden efter den eldsglödande tillintetgörelsen av de illojala, blir till ett levande svar åt djävulen, eftersom de bevisar att hans anklagelse är falsk och att han är en lögnare. Den sju millennier långa kontroversen har slutat till fördel för sanningens Gud, och därför finns det inte något skäl att låta Satan, djävulen, och hans demoner vara vid liv längre. Guds tålamod med dem är nu slut. Av dessa skäl kastar han inte på nytt dessa upproriska änglar i avgrunden. Vad händer då med dem?
23 ”Och djävulen som vilseledde dem slungades ned i sjön av eld och svavel, där både vilddjuret och den falske profeten redan var; och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.” — Uppenbarelseboken 20:10, NW.
24, 25. a) Vad symboliseras av att Satan och hans demoner blir slungade i sjön av eld? b) Varför är detta ett annat slags död?
24 Att Satan, djävulen, plågas i sjön av eld och svavel innebär samma sak för honom och hans demoner som för det symboliska vilddjuret och den falske profeten. Vad då? En tillintetgörelse för evigheters evighet. (Uppenbarelseboken 19:20) Satan, djävulen, och hans demoner kommer lika litet som detta symboliska vilddjur och denne falske profet att få liv igen. Deras namn är inte skrivna i någon gudomlig ”livets bok”. Liv är liv, vare sig det levs i njutning eller i plåga. Att de blir kastade i den symboliska ”sjön av eld och svavel” betyder alltså inte att de blir bevarade vid liv för att lida medveten plåga i kropp och sinne.
25 Denna symboliska ”sjö” symboliserar inte vad som kallas ”en levande död”. Den symboliserar ett annat slags död, som skiljer sig från den som alla människor får lida på grund av arv från det syndiga människoparet Adam och Eva och som tydligen var den första form av död som uppträdde i skapelsens rike bland dem som var skapade till Guds avbild. Denna nedärvda död visade sig vara av tillfällig art och förvandlades till en ”dödens sömn” genom den uppståndelse som är en följd av Jesu Kristi död och uppståndelse. — 1 Korintierna 15:20—22.
26. Varför är ”den andra döden” en passande benämning på detta annorlunda slag av död, och var får de människor som drabbas av denna död inte sina namn skrivna?
26 Den död som ”sjön av eld och svavel” symboliserar skiljer sig från den död som mänskligheten ärvt från Adam, därigenom att den inte liknar en sömn som slutar med att man vaknar upp, utan är en fullständig tillintetgörelse, en död utan slut. Den död som mänskligheten fått i arv från Adam var den ”första” döden. Detta annorlunda slag av död som ”sjön av eld och svavel” symboliserar har därför passande fått benämningen ”den andra döden”. Detta är vad den innebär för de människor på jorden som får vara med under den tusenåriga domens dag men som längre fram inte får sina namn skrivna i Guds ”livets bok”. Den inspirerade Skriften visar vad ”den brinnande sjön” betyder för dessa som är ovärdiga evigt liv. Det heter: ”Och döden och dödsriket blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden. Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.” — Uppenbarelseboken 20:14, 15.
27, 28. a) Varför är det möjligt för Satan och hans demoner att lida den ”andra” döden? b) Vad betyder det alltså att de för evigt blir plågade i den brinnande sjön?
27 Denna gudomliga förklaring av vad ”den brinnande sjön” symboliserar ges ännu en gång några verser längre fram, där vi läser: ”Vemhelst som vinner seger skall ärva detta, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. Men vad angår de fega och dem som är utan tro och dem som är vämjeliga i sin orenhet och mördare och otuktiga och dem som ägnar sig åt spiritism och avgudadyrkare och alla lögnarna, så kommer de att få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel. Detta betyder den andra döden.” (Uppenbarelseboken 21:7, 8, NW) Att alla dessa ställen där ”den brinnande sjön” omnämns står så nära varandra, i samma sammanhang i Uppenbarelseboken, kapitlen 19—21, visar att ”den brinnande sjön” innebär samma sak för de människor, som inte står skrivna i ”livets bok”, som den innebär för Satan, djävulen, och hans demoner. Den innebär ”den andra döden”. Det behöver inte innebära att man dör för andra gången, utan att man dör det andra slaget av död som bibeln talar om, och detta är en död utan slut.
28 Följaktligen kan Satan och hans demoner dö detta slag av död trots att de aldrig har dött tidigare. Det fanns inte en tillstymmelse till liv i det första slaget av död, som gjorde sitt inträde till följd av den första människans synd. På samma sätt finns det inte ens en gnista av liv i den ”andra döden”, som är det eviga straffet för dem som uppsåtligt är olydiga mot Gud och till och med fördärvar sin fullkomlighet för att vara olydiga. I enlighet med alla bibliska regler betyder följaktligen det förhållandet att Satan och hans demoner blir plågade i sjön av eld och svavel i evigheters evighet att de blir tillintetgjorda, att de inte längre existerar, att de för evigt berövas det liv de ägt som andevarelser. Till följd av detta kommer Gud att ha ett universum som är fritt från demoner, ett universum där demoner aldrig kommer att tillåtas uppträda mer.
MÄNNISKORNA FÅR LIV SEDAN DE TUSEN ÅREN ÄR TILL ÄNDA
29. Vilken åtgärd har Gud vidtagit mot de heligas läger och även mot de furstliga representanterna för den älskade staden, vilket framgår av att han låter dem överleva?
29 Vilken strålande evighet väntar då inte mänskligheten! Se! Jehova Gud låter ”de heligas läger” och de furstliga representanterna på jorden för den ”älskade staden” överleva tillintetgörelsen av ”Gog och Magog” och av Satan, djävulen, och hans demoner! Vad innebär detta, om inte att Gud har skrivit deras namn i ”livets bok” eller har låtit deras namn förbli skrivna i ”livets bok”? Detta betyder att han har förklarat dem rättfärdiga, har rättfärdiggjort dem, därför att de har bevarat sin ostrafflighet mot honom och på så sätt förenat sig med Guds Son, Jesus Kristus, och hans 144.000 medarvingar i att hävda och rättfärdiga den högste Gudens universella suveränitet, hans som har skapat alla goda ting. Att de blir förklarade rättfärdiga av Jehova Gud betyder att han har förlänat dem rätten till evigt liv i deras paradisiska hem.
30. a) Vem kommer dessa som framgångsrikt genomgår det slutliga provet att för evigt stå i skuld till, och var kommer de att stå för evigt? b) När kan det verkligen sägas att de ”lever”?
30 Det var den himmelske konungen, prästen och domaren Jesus Kristus som genom sitt kärleksfulla handlingssätt mot människorna under de tusen åren förde alla villiga och lydiga människor till denna fullkomliga rättfärdighet i köttet. Om han inte hade fullgjort detta vid slutet av de tusen åren, skulle han ha varit tveksam när det gällde att överlämna dem åt den högste domaren, Jehova Gud, för att genomgå det slutliga provet. Varför det? Därför att han då skulle ha vetat att de aldrig skulle kunna genomgå det gudomliga provet framgångsrikt och vinna evigt liv, om de saknade fullkomlig rättfärdighet. Därför står de nu i de jordiska förgårdarna till Jehovas ”sanna tält” eller tempel såsom hans tillbedjare, fullkomligt rättfärdiga och syndfria i köttet. Där fortsätter de för evigt att stå, därför att de genomgår det gudomliga provet med oklanderlig ostrafflighet och obrytbar lojalitet mot den suveräne Herren Jehova. För evigt kommer de att stå i skuld till Guds Son, Jesus Kristus, som kärleksfullt lyfte dem upp till denna fullkomliga rättfärdighet, som ett bevis på deras återlösares och frälsares, Herren Jesu, fullbordade verk. Vid denna tidpunkt kan det alltså verkligen sägas att de lever!
31. Vad uppnår följaktligen ”de övriga av de döda” vid slutet av Kristi tusenåriga regering, och vad händer då med den adamitiska döden?
31 I ljuset av detta kan vi inse hur riktigt detta parentetiska uttalande i Uppenbarelseboken 20:5 (NW) är: ”(De övriga av de döda fick inte liv, förrän de tusen åren var till ända.)” Om Jesus Kristus och hans 144.000 medarvingar, som haft del i den ”första uppståndelsen”, inte låtit ”de övriga av de döda” bli föremål för detta förberedande verk under de tusen åren, skulle dessa inte ha fått del av detta tillstånd av fullkomligt liv vid slutet av de tusen åren. Det är i verkligheten vid denna tid som det kan sägas att döden (som gått i arv från Adam) gav igen de döda, som var i den, och döden blev kastad i den brinnande sjön för att drabbas av ”den andra döden”, utplåning. (Uppenbarelseboken 20:13, 14) Då kommer det att gå i uppfyllelse som blivit förutsagt i 1 Korintierna 15:25, 26 (NW): ”Han måste härska som konung, till dess Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden göras om intet.”
32. Hur kommer Uppenbarelseboken 21:3, 4 då att ha gått i uppfyllelse helt och fullt?
32 Då kommer det i full utsträckning att kunna sägas om den död som gått i arv från syndaren Adam: ”Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Uppenbarelseboken 21:3, 4.
33. a) Hur skall de som uppnår detta överflöd av liv bevisa sig värdiga att få sitt liv förlängt för evigt? b) Hur kommer de då med tanke på sig själva att inse sanningen i Romarna 6:23?
33 Kommer alla de som har fått liv i denna fullkomliga mening vid slutet av de tusen åren att välja att förlänga detta överflödande liv i all evighet? De kan göra detta genom att bevisa sig värdiga att få ta emot rätten till evigt liv från den stora källan till allt liv, Jehova Gud. De trogna och lojala, som genomgår det grundliga provet på sin helhjärtade ostrafflighet mot honom, blir belönade med denna dyrbara rätt att få sitt liv skyddat och förlängt för evigt i fullkomlig lycka. Då kommer följande ord att förverkligas i deras egna liv: ”Den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” (Romarna 6:23, NW) Om Gud inte hade använt sin älskade, enfödde Son på detta sätt, skulle detta inte ha varit möjligt för människosläktet.
34, 35. a) Vad är vårt hopp beträffande den ”stora skara” som redan före den ”stora vedermödan” tjänade i vita kläder i Jehovas andliga tempel? b) Vilka känslor, som Koras söner gav uttryck åt gentemot Jehovas gårdar, kommer till och med de ”orättfärdiga” uppståndna att kunna uppodla?
34 Hur tillfredsställande för själen kommer det inte då att vara att tillbedja och tjäna den Gud, vars namn är Jehova, i hans andliga tempels jordiska förgårdar! Redan vid början av det härliga millenniet kunde det sägas om den ”stora skaran” av dem som överlevt den ”stora vedermödan” att de ”hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom dag och natt i hans tempel.” (Uppenbarelseboken 7:9, 14, 15) Vi hoppas att medlemmarna av denna ”stora skara”, som bär rena kläder, skall stanna kvar i dessa förgårdar till Guds andliga tempel hela tiden under de tusen åren och under provet på deras absoluta ostrafflighet mot den suveräne Herren Jehova, sedan millenniet är till ända. De som blir uppväckta från sina gravar under millenniet kommer att föras till Jehovas andliga tempels jordiska förgårdar för att börja tillbedja och tjäna honom där. Genom att de med den rätta uppskattningen träder in i Jehovas tjänst där kommer till och med de uppståndna ”orättfärdiga” att känna på samma sätt som leviten Koras söner:
35 ”Ty en dag i dina gårdar är bättre än tusen på annat håll. Jag har valt att stå vid tröskeln i min Guds hus hellre än att gå omkring i ogudaktighetens tält. Ty Jehova Gud är en sol och en sköld; ynnest och härlighet är vad han ger. Jehova själv skall inte undanhålla dem något gott som vandrar klanderfritt.” — Psalm 84:1, 11, 120, 10, 11, NW.
36. Vilken uppskattning av Guds tempel, som David gav uttryck åt, kommer de att uppodla som är beslutna att bevara sin ostrafflighet?
36 De som är beslutna att bevara en helhjärtad ostrafflighet mot den ende levande och sanne Guden kommer att uppodla samma uppskattning av andliga ting som David gav uttryck åt, då han sade: ”Ett har jag begärt av Jehova — det är vad jag skall bida efter: att jag må få bo i Jehovas hus i alla mina livsdagar för att skåda Jehovas ljuvlighet och för att se med uppskattning på hans tempel.” — Psalm 27:1, 4, NW.
37, 38. a) Vilket naturligt tillstånd kommer Jehovas ”fotapall” till slut att föras in i? b) Kommer de som bebor hans ”fotapall” endast att åtnjuta ett bokstavligt paradis, och på vad sätt kommer de att ge gensvar till uppmaningen i den sista av psalmerna?
37 Hela jorden kommer då att vara en plats för tillbedjan av dess underbare Skapare. Jorden är hans ”fotapall”, under det att himmelen är hans ”tron”. (Jesaja 66:1) Hans himmelska tron är strålande; hans jordiska fotapall kommer att göras härligt strålande såsom en passande plats för hans fötter. Överallt på jorden kommer det att vara som ett paradis, likt Edens lustgård, likt Jehovas lustgård. (1 Moseboken 2:8; 13:10) Det kommer att vara en plats av glädje och fröjd, en plats av liv i oblandad lycka för alla hans tillbedjare, som inte längre är ”i saknad av härligheten från Gud”. De kommer att äga alla de gudaktiga egenskaperna i skön blomstring och kommer att åtnjuta fullheten av ett dyrbart förhållande till Gud, varigenom de kommer att befinna sig både i ett andligt paradis och i ett jordiskt paradis. Vilken själsupplivande orsak till att lovprisa den store Skaparen och källan till all denna outsägliga godhet utgör inte allt detta! Med melodiska röster och alla de musikaliska färdigheter som hans mänskliga skapelser har förvärvat kommer de med tacksamhet att lovprisa honom. De kommer för evigt att förena sig med de himmelska skarorna i att ge gensvar till den entusiastiska uppmaningen i den sista av de inspirerade psalmerna:
38 ”Prisa Jah, ni människor! Prisa Gud på hans heliga plats. Prisa honom i hans styrkas vida rymd. Loven honom för hans väldiga gärningar, loven honom efter hans stora härlighet. Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa. Loven honom med puka och dans, loven honom med strängaspel och pipa. Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler. Allt som andas — må det prisa Jah. Prisa Jah, ni människor!” — Psalm 150:1—6; v. 1 och 6 enl. NW.
[Frågor]
