Kapitel 1

De ”tusen åren” — inget falskt hopp

1. Vad måste sägas om huruvida ett av människor upprättat rike kan bestå i tusen år?

ETT konungarike som skall bestå i tusen år måste sannerligen vara gott — starkt. En sådan kunglig regering skulle inte kunna planeras, installeras och vidmakthållas av en ringa människa eller följd av människor. Inget av människor upprättat rike som styrs av kungar inom en viss släktlinje har någonsin bestått ens i närheten av tusen år.

2. Varför är det omöjligt att tänka sig kungligt styre genom en och samme mänsklige monark?

² Vad skall man då säga om ett rike under en enda förblivande monark under tio århundraden? En omöjlighet! Ingen människa har någonsin levat så länge. Enligt de äldsta släktregister som existerar levde mannen Metusela i sydvästra Asien längre än någon annan mänsklig varelse på jorden har gjort. Men till och med honom fattades det trettioett år för att nå ett millennium. * I vår egen moderna tid har man beräknat att mannen har en medellivslängd som inte på långt när når upp till denna extraordinärt höga ålder. I de mest framskridna länderna i våra dagar har man med den medicinska vetenskapens hjälp lyckats höja denna medellivslängd till knappa sjuttio år. Kvinnan har en medellivslängd som överstiger mannens med omkring sex år. Det är alltså omöjligt att tänka sig att en enda man eller kvinna skulle kunna utöva kungligt herravälde i tusen år, oavsett hur mycket undersåtarna skulle uppskatta sin härskare.

3. Vad hade den senaste ”tusenårsplanen” i beredskap åt mänskligheten?

³ Vi talar följaktligen inte om ett tusenårsrike från denna mänskliga ståndpunkt. Vi och många millioner andra som nu lever kan som personliga iakttagare komma ihåg det senaste försöket att upprätta en tusenårig regering. Denna ”tusenårsplan”  hade sitt upphov i Adolf Hitler, som var nazistdiktator i Tyskland åren 1933—1945. Kort efter det att Förenta staterna störtades in i andra världskriget plockade man ihop upplysningar om denna nazistiska plan från beslagtagna nazistdokument, från tyska agenter som hade tagits i fängsligt förvar och från flera andra källor. Syftet med denna plan var att införa en nazistisk världsordning som Hitler skoningslöst skulle påtvinga människovärlden, om han fick framgång i andra världskriget. Den innehöll ett verkligt slavprogram, och arbetarna skulle rekryteras från icke-tyska länder. Denna plan sträckte sig tusen år framåt i tiden.

4. Vilket tidigare rike tänkte Hitler tydligen på, och hur vittnade en katolsk präst om detta?

⁴ Nazistledaren Hitler, som kom från den habsburgska kungaättens land, Österrike, tänkte tydligen på Heliga romerska riket av tyska nationen, som varade från år 962 till år 1806. En romersk-katolsk präst har i själva verket vittnat om detta. Doktor Edmund A. Walsh, föreståndare för Foreign Service School vid Georgetown University i Washington, talade kvällen den 16 februari 1940 i en fullsatt Memorial Continental Hall i Washington och betecknade de tyska krigsmålen såsom ett ”återupprättande av Heliga romerska riket”. ”Doktor Walsh yttrade att han hade hört Adolf Hitler säga att Heliga romerska riket, vilket hade varit ett tyskt kejsardöme, måste bli återupprättat.” — New York Times, 17 februari 1940.

5. Hur talade Hitler skrytsamt om det nazistiska riket, men hur gick det med hans plan?

⁵ Nazistledaren Hitler hade skrutit: ”Nationalsocialistiska riket kommer att vara i tusen år.” Men hans polischef, Heinrich Himmler, svarade med ännu större tillförsikt: ”Tio tusen!” När Hitler väl hade gjort upp denna egocentriska plan, var han inte nöjd med mindre än världsherravälde eller världsförintelse. I boken Hitlers sista dagar säger författaren H. R. Trevor-Roper: ”Det antogs hela tiden att Hitler skulle förbli trogen sitt ursprungliga program Weltmacht oder Niedergang — världsherravälde eller undergång. Om världsherravälde var omöjligt att uppnå, så skulle han göra katastrofen så omfattande som möjligt (därom var alla som kände honom ense).” Med tanke på detta  kommer somliga att vilja utropa — och det med goda skäl: ”Så likt djävulen!” I varje fall blev det inget återupprättande av Heliga romerska riket, som många anhängare av Hitlers religion hade hoppats, och den nazistiska ”tusenårsplanen” gick om intet inom tolv år.

6. Vilken tidigare icke-tysk härskare fick lära sig en läxa som Hitler kanske aldrig lärde sig, och vem gav en korrekt uttydning av denne härskares dröm?

⁶ Den tilltänkte världshärskaren Hitler kanske inte lärde sig sin läxa, men han stötte häftigt ihop med det hårda, orubbliga faktum som en mycket tidigare världshärskare fick lära sig på den svåra vägen. Detta var en icke-tysk, icke-arisk man som härskade längre än Hitler, närmare bestämt i fyrtiotre år (624—581 f.v.t.). Han var Babylons kung, och han hade ett långt namn, Nebukadnessar. Vi kanske känner honom som den semitiske världserövraren, som förstörde den judiska staden Jerusalem år 607 f.v.t. och förde bort hela befolkningar, precis som Hitler gjorde, i det han släpade i väg största delen av de överlevande judarna i fångenskap till avlägsna babyloniska landområden. Bland det bortförda folket befann sig den semitiske profeten Daniel av den judiska stammen Juda. Kung Nebukadnessar hade en egendomlig dröm som han tillmätte stor betydelse, och slaven och profeten Daniel var den ende som kunde uttyda den. Daniels uttydning gick i uppfyllelse.

7. Vid vilket tillfälle började drömmen gå i uppfyllelse, och vilken läxa skulle härskaren lära sig av sin förnedring?

⁷ Ett år efter denna dröm började Nebukadnessar såsom överhuvud för det babyloniska världsväldet att skryta och yvas över sin huvudstad Babylon vid floden Eufrat. Han hade knappt hunnit tala till punkt, när han hörde en röst ur det osynliga — från himmelen — uttala samma ord som han hade hört i sin dröm. Nebukadnessars egen skildring av detta, som bevarats av profeten Daniel, lyder: ”Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit taget ifrån dig, du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar, att den Högste råder över människors riken [är härskare i mänsklighetens rike, NW] och giver dem [det] åt vem han vill.” — Daniel 4:26—2929—32.

8. Vem var det som slog den skrytsamme kungen, och vem botade honom?

 ⁸ Vad följde omedelbart därefter? Det är lätt att förstå att det som nu hände inte har bevarats åt oss i de babyloniska historieskildringarna och att varenda redogörelse som någon babylonisk krönikör upptecknat om denna händelse blivit undanröjd eller förstörd. Men den uppriktige, sanningsenlige profeten Daniel, som personligen var inbegripen i denna händelse, blev inspirerad att uppteckna en redogörelse för den för att vi skulle kunna ta del av denna redogörelse mer än två och ett halvt millennium senare. Den högmodige kung Nebukadnessar blev ögonblickligen slagen med vanvett — och det var inte hans högst vördade gud, Marduk (eller Merodak), som slog honom. Det var den allsmäktige Guden som förutsade att den skrytsamme kungen skulle drabbas av vanvett, den kung som hade förstört det heliga templet i Jerusalem år 607 f.v.t. Och precis som det blivit förutsagt och bestämt gick ”sju tider” bokstavligen fram över kung Nebukadnessar, medan han i sitt vanvett betade gräs som en oxe ute på en äng i närheten. Den vanvettige kungen begick inte självmord, som Adolf Hitler gjorde år 1945, när hans huvudstad Berlin föll i händerna på de röda kommunistarméerna från Ryssland. Vid slutet av Nebukadnessars sju år  av vanvett blev han botad och återfick sitt sunda förstånd av den Gud som slagit honom.

9, 10. Hur visar den skildring som bevarats genom Daniel (4:31—34) huruvida Babylons kung ordentligt lärde sig sin läxa om Guds oinskränkta herravälde?

⁹ Lärde sig Babylons kung något av detta? Vi kan avgöra detta av hans egen skildring, som bevarats åt oss genom profeten Daniel. Skildringen, som gavs i första person, lyder:

¹⁰ ”Men när tiden var förliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon till himmelen och fick åter mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen, honom vilkens välde är ett evigt välde och vilkens rike varar från släkte till släkte, honom, mot vilken alla som bo på jorden äro att akta såsom intet, ty han gör, vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: ’Vad gör du?’ ... Därför prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphöjer och ärar himmelens konung, ty alla hans gärningar äro sanning, och hans vägar äro rätta, och dem som vandra i högmod kan han ödmjuka.” — Daniel 4:31—3434—37.

11. Vad visste Babylons kung föga om, när det gällde dessa ”sju tider”, under vilka han var oförmögen att härska?

¹¹ Nebukadnessar själv talar om för oss att han blev återinsatt på tronen i det babyloniska världsväldet, det tredje världsväldet i en rad av sju världsvälden som omtalas i den Heliga skrift. (Daniel 4:3336) Föga visste han att denna period om ”sju tider”, under vilken han var oförmögen att härska, profetiskt pekade hän på en större period om ”sju tider” av längre varaktighet, ”hedningarnas tider”. Föga visste han att fem världsvälden under dessa större ”sju tider” skulle behärska jorden — det babyloniska, det medo-persiska, det grekiska, det romerska och det nutida brittisk-amerikanska. Föga visste Nebukadnessar att dessa ”sju tider”, som tillsammans utgjorde 2.520 år, började det år då han ödelade Jerusalem och dess tempel och skulle sluta det år då människovärlden blev indragen i det första världskriget — 1914 v.t. (Lukas 21:24; Daniel 4:13, 20, 22, 2916, 23, 25, 32) Ja, föga visste Nebukadnessar att ”himmelens konung” vid slutet av dessa ”sju tider” av hedniskt herravälde, år 1914, skulle ge  ”mänsklighetens rike” åt den som han ville ge det åt — åt sin Smorde! — Daniel 9:25.

EN FÖRHANDSSYN GENOM GUDOMLIG INSPIRATION

12. Vad tror fortfarande de världsliga politikerna beträffande ”mänsklighetens rike”, men vems hand har de varit oförmögna att stå emot när det gällt människornas angelägenheter?

¹² Politikerna inom alla nationer tror fortfarande att ”mänsklighetens rike” är deras rättmätiga angelägenhet och deras rättmätiga verksamhetsfält. För länge sedan trodde den babyloniske kungen Nebukadnessar detta. Ganska nyligen trodde Adolf Hitler detta, eftersom han drömde om ett tusenårigt politiskt system. Men den som Nebukadnessar till slut blev tvungen att kalla ”honom vilkens välde är ett evigt välde och vilkens rike varar från släkte till släkte” — denne visar sig fortfarande vara ”härskare i mänsklighetens rike”. Detta rike över människornas angelägenheter är fortfarande hans rättmätiga intresseområde och verksamhetsfält. De världsliga politikerna, som fått stöd av kristenhetens prästerskap, har varit oförmögna att ”stå emot hans hand”, och de har heller inte myndighet att säga till honom: ”Vad gör du?” (Daniel 4:31, 3234, 35) Han rådfrågade inte dessa politiker och deras religiösa understödjare om vem han skulle ge ”mänsklighetens rike” vid slutet av ”hedningarnas tider” år 1914. Politikerna och deras religiösa bundsförvanter är inte av sådan betydelse som rådgivare, under det att han är ”den Högste, ... som lever evinnerligen”.

13, 14. På grundval av vems ord kan man med tillförsikt göra en förutsägelse om tusen år som hör framtiden till, och varför det?

¹³ På grundval av vems ord måste alltså rimligen varje förutsägelse göras om en tusenårsperiod som hör framtiden till? Människan kan inte ens förutsäga vad som skall hända i morgon. ”I veten ju icke, vad som kan ske i morgon”, sade en iakttagare för mer än nitton hundra år sedan. (Jakob 4:14) Men det förhåller sig annorlunda med ”den Högste, ... som lever evinnerligen”. Vad betyder tiden för honom?

¹⁴ Till denne riktades följande väl valda ord av en man som levde i endast ett hundra tjugo år: ”Tusen år äro i dina ögon såsom den dag, som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt  [en forntida judisk nattväkt om fyra timmar].” (Psalm 90:4 jämte överskriften) Genom blott och bart en nattlig dröm och genom profeten Daniels uttydning av denna dröm för kung Nebukadnessar kunde Han förutsäga vad som skulle inträffa i världshistorien efter en period om 2.520 år, som utlöpte år 1914 v.t. Skulle inte han precis lika lätt kunna förutsäga med exakthet vad som kommer att hända under en tusenårsperiod som börjar med någon tidpunkt efter år 1914? Det är mycket rimligt att tänka sig det! Och om han redan har gett oss en beskrivning av en sådan tusenårsperiod? Då kan vi med detta ord som grundval tala med tillförsikt om tusen år som hör framtiden till.

15. Vad kallas de tusen åren av dem som använder latinska eller grekiska grundord, och vad kallas de som tror på de tusen åren?

¹⁵ De som använder ord som härstammar från det gamla latinet skulle kalla denna period om tusen år för ett millennium, eftersom de båda rötterna till detta ord är latinets mille, som betyder ”tusen”, och annus, som betyder ”år”. I Grekland skulle man tala om det som en kiliastisk period, eftersom det grekiska ordet chilia betyder ”tusen”. De som tror på denna särskilda period om tusen år skulle alltså kallas kiliaster, men också millennister. Människor i kristenheten använder dessa ord på ett hånfullt sätt.

16, 17. a) Vilken mänsklig erfarenhet med avseende på år 1000 v.t., visar att vi inte är intresserade av millenniet bara därför att vi närmar oss år 2000 v.t.? b) Varför är det väl att det sjunde millenniet av människans tillvaro kan börja många år före år 2000?

¹⁶ Trots den smälek man utsätter sig för från dem som inte förstår bör man vara verkligt intresserad av denna period om tusen år som nu närmar sig. Upplysningar om denna period finns nedtecknade i Hans skrivna ord som kallas ”den Högste, ... som lever evinnerligen”. Vårt växande intresse för denna period beror inte på att vi närmar oss år 2000 v.t., slutet på det andra millenniet enligt den vanliga tideräkningen. Det är inte detta som betyder något. Vi kommer ihåg vad som hände när mänskligheten närmade sig år 1000 v.t., slutet på det första millenniet enligt den vanliga tideräkningen. Beträffande detta heter det i New Catholic Encyclopedia under ämnet ”Millenarianism”  (Tron på millenniet) på sidan 853: ”När år 1000 närmade sig, blev tron på millenniet mera förhärskande, eftersom många eskatologer trodde att den 7:e skapelsedagen skulle förverkligas i mänsklighetens historia år 1000 e. Kr. och att därpå skulle följa en härlig, 10 århundraden lång regering utövad av Kristus.” — Copyright 1967.

¹⁷ För det första kan slutet på sex tusen år av människans tillvaro på jorden och början på det sjunde millenniet av mänsklighetens tillvaro komma många år tidigare än år 2000. Det är väl att det förhåller sig så. I våra dagar, när människovärlden befinner sig i ett sådant beklagansvärt tillstånd och hotas av tillintetgörelse från så många håll, är det många av dem som studerar och undersöker dessa hot mot människans tillvaro som ger uttryck åt starka tvivel på att mänskligheten skall kunna överleva fram till år 2000. De baserar inte sina dystra förutsägelser om framtiden på något tidsschema i den mest spridda heliga bok som existerar, bibeln. De grundar sina förutsägelser på våra dagars hårda fakta och på den händelseutveckling som inbegriper oss alla och som nu blivit omöjlig att hindra. Dessa män, som talar med auktoritet, tillmäter vårt människosläkte mycket mindre än tusen år kvar att leva. Vilken orsak har du som läser detta att inte tro på dem?

18, 19. a) Varför är dessa upplysningar inte begränsade till något hemligt eskatologiskt samfund av invigda? b) I vems namn är boken med dessa upplysningar skriven, och varför det?

¹⁸ I skarp kontrast till dessa dystra profeter, som talar från rent mänsklig ståndpunkt, talar ”den Högste, ... som lever evinnerligen”, mycket trösterikt om tusen år och flera därtill, som ännu ligger framför mänskligheten, de mest storslagna åren i mänsklighetens hela historia. Dessa hoppingivande upplysningar är inte privat egendom inom något hemligt eskatologiskt samfund av särskilt invigda, som ensamma äger kunskap om detta. Källan till dessa värdefulla upplysningar är lätt tillgänglig för hundratals millioner människor utöver hela jorden, som talar 1.500 språk och dialekter. Var och en som har ett exemplar av den Heliga skrift har tillgång till dessa upplysningar, som gör livet ljust för oss.

 ¹⁹ Trots att bibeln har skrivits av människor — bara ofullkomliga människor — såsom sekreterare eller amanuenser, utger sig inte denna heliga bok på sina egna blad för att vara människors ord. Den har kommit till genom gudomlig inspiration och är därför skriven i den Högstes namn, hans ”som lever evinnerligen”. Också nu i vår tid tar han ansvaret för vad den säger om det förflutna och om den tid som ligger framför oss. Det är böckernas bok!

20. I vilken bok i bibeln finner vi dessa upplysningar om millenniet, och vem skrev denna bok?

²⁰ Men var i den finner vi dessa upplysningar om dessa förestående tusen år och de eviga tidsåldrar som skall följa därpå? Vi finner dem i den bok som mycket passande upptas som den sista boken i den Heliga skrift. Den visar sig vara precis det som dess namn, Uppenbarelseboken eller Apokalypsen, anger, nämligen en uppenbarelse eller ett avtäckande. Ja visst, den är skriven av en man, en man som det romerska riket brännmärkte såsom en brottsling och deporterade till fängelseön Patmos där borta i Egeiska havet i närheten av Mindre Asiens, det nuvarande Turkiets, kust. Det är en verklig plats. Det är inget mytiskt med den. I sin ungdom hade denne landsförviste fånge varit fiskare i Galileiska sjön i den dåvarande romerska provinsen Galileen. Han var Johannes, Sebedeus’ son, och hans bror var Jakob, som också var fiskare. Johannes talar redan från början om att han skrivit Uppenbarelseboken, men under inspiration. Men vad skulle den vara en uppenbarelse om eller ett avtäckande av? När vi läser svaret, som bör intressera oss i våra dagar, låt oss då lägga märke till vem Johannes ger ansvaret för denna bok:

21. Åt vem ger Johannes i inledningen ansvaret för uppenbarelsen?

²¹ ”Detta är den uppenbarelse som Gud gav Jesus Kristus, för att han skulle visa sina tjänare, vad som snart måste ske. Han sände sin ängel och gav det till känna för sin tjänare Johannes, som genom att berätta allt vad han såg har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd. Salig är den man som föreläser, och saliga är de som lyssnar till denna profetias ord och tar vara på det som är skrivet i den, ty tiden är nära [ty uppfyllelsens stund är nära, NE].” — Uppenbarelseboken 1:1—3, Hedegård.

22. Varför är orden: ”Ty uppfyllelsens stund är nära” spännande för oss i våra dagar?

 ²² Är dessa ord: ”Ty uppfyllelsens stund är nära”, som skrevs för nära nitton hundra år sedan, spännande för oss som lever nu på 1900-talet? Med tanke på den tid som gått skulle det sannerligen inte vara för tidigt att ”vad som snart måste ske” skulle hända nu, efter nära nitton hundra år, och detta gäller i synnerhet början av de förutsagda ”tusen åren”. Vi kan bättre fastställa tiden, när vi läser Johannes’ skildring av de tusen åren och vad som omedelbart leder fram till dem. Låt oss läsa från Uppenbarelseboken 19:11 och framåt:

23. Vilka drag utmärker ryttaren på den vita hästen?

²³ ”Då såg jag, att himmelen stod öppen, och jag fick se en vit häst. Ryttaren som satt på den heter ’Trofast och Sannfärdig’, ty han är rättfärdig, när han dömer, och rättfärdig, när han strider. Hans ögon flammade som eld, och på sitt huvud bar han många kronor, och där hade han ett namn skrivet, som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel, som var doppad i blod, och hans namn är ’Guds Ord’. På vita hästar följde honom de himmelska härarna, klädda i fint linne, vitt och rent. Från hans mun gick ut ett skarpt svärd, med vilket han skulle slå folken. Han skall styra dem med järnspira, och han skall trampa Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. På sin mantel, över sin höft, har han ett namn skrivet: ’Konungarnas Konung och herrarnas Herre.’

24. a) Vilken inbjudan gavs åt de fåglar som flög över himlens mitt? b) Vad hände med dem som tog del i striden?

²⁴ Sedan fick jag se en ängel, som stod i solen. Han ropade med väldig stämma till alla fåglar, som flög över himlens mitt: ’Kom hit, kom samman till Guds stora gästabud! Kom och ät kött av konungar, fältherrar och hjältar, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria män och slavar, stora och små.’ Sedan såg jag, att vilddjuret och konungarna på jorden mönstrade sina härar för att strida med ryttaren och hans här. Men vilddjuret blev gripet, tillsammans med den falske profeten, han som på dess uppdrag hade gjort under, med vilka han hade förvillat dem som hade tagit vilddjurets märke och tillbett dess bild. De blev båda levande kastade i eldsjön, som brinner  med svavel. De andra dödades av ryttarens svärd, det som gick ut från hans mun. Och alla fåglar åt sig mätta av deras kött.

25. Vad sker sedan med Satan, djävulen, och hur länge skall detta vara?

²⁵ Sedan såg jag en ängel, som kom ner från himmelen med nyckeln till avgrundens brunn och med en stor kedja i sin hand. Han grep draken, den gamle ormen, som är djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Han kastade honom i avgrundens brunn, stängde igen den över honom och förseglade den, för att han inte mer skulle bedra folken, förrän de tusen åren hade gått. Efter de tusen åren skall han släppas lös för en kort tid.

26. Vilka sitter på de troner som syntes i himmelen, och vad gör de?

²⁶ Jag såg också troner, och på dem satt de som hade fått makt att hålla dom. Jag såg också deras själar som hade blivit halshuggna för Guds ords skull och för att de hade burit fram vittnesbördet om Jesus. De hade inte tillbett vilddjuret eller dess bild eller tagit dess märke på sina pannor och sina händer. De blev levande igen och regerade med Kristus i tusen år, fastän de övriga döda inte blev levande, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen! Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och skall regera tillsammans med honom i tusen år.

27. Vad följer på jorden sedan Satan blivit lössläppt ur sitt fängelse, och vad händer med honom?

²⁷ När de tusen åren har gått, skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. Då skall han gå ut för att bedra folken, som bor vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och mönstra dem till strid. Deras antal är som sanden i havet. De rycker fram över jordens hela vidd och omringar de heligas läger och den stad som Gud älskar, men eld faller ner från himlen och förtär dem. Djävulen, som bedrog dem, kastas i sjön av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade. Där skall de plågas dag och natt i evigheters evigheter.” — Uppenbarelseboken 19:11—20:10, Hedegård.

28. a) Efter vilka händelser börjar alltså de tusen åren? b) Varför är det följaktligen uppenbart att dessa tusen år ännu inte har börjat?

²⁸ Vi lägger märke till att uttrycken ”tusen år” och ”de tusen åren” används sammanlagt sju gånger i denna skildring. Vi  lägger också märke till att dessa tusen år börjar efter en strid mellan ”konungarnas Konung” och ”konungarna på jorden” tillsammans med ”vilddjuret” och den ”falske profeten” och efter det att Satan, djävulen, därefter blivit bunden och kastad i avgrundens brunn. Dessa händelser är en del av ”vad som snart måste ske”. Hittills har världen inte upplevt någonting som kan jämföras med dessa händelser. Det är alltså helt uppenbart att dessa ”tusen år” ännu inte har börjat. De innebär inte någon tidsperiod av obestämd varaktighet, en period som vi inte med exakthet kan mäta. De är tusen bokstavliga år.

29. Vilken varaktighet för dessa tusen år harmonierar väl med Guds fastslagna tidsschema?

²⁹ Bibelforskare som hävdar att dessa tusen år symboliserar en obestämd tidsperiod säger att de började på pingstdagen år 33 v.t., då Gud göt ut sin heliga ande över sin nyligen bildade kristna församling i Jerusalem. Men denna uppfattning leder till svårigheter och till tolkningsförsök som står i strid med vad som i verkligheten har hänt de av anden pånyttfödda kristna under de mer än ett tusen nio hundra fyrtio år som gått sedan denna pingstdag, då den kristna församlingen fick liv i andligt avseende, och fram till våra dagar. Ett bokstavligt millennium harmonierar väl med Guds fastslagna tidsschema.

30. Varför kan vi helt enkelt inte låta bli att ingående studera den profetiska bilden av dessa tusen år?

³⁰ Det som dessa tusen år kommer att medföra för vår jord är oumbärligt för människovärldens eviga liv och lycka. Hur skulle vi då rimligen kunna låta bli att genast ingående studera den profetiska bild av detta underbara millennium som aposteln Johannes har målat ut för oss i så sköna ordalag?

[Fotnoter]

[Frågor]