Kapitel 16

Det förutsagda ”tecknet” nära sin fullbordan

1. Varför kan vi vara tacksamma för att Jesu apostlar ställde honom den fråga som finns upptecknad i Matteus 24:3?

VI SOM lever i denna tid kan vara tacksamma för att Jesu Kristi apostlar ställde honom frågan: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matteus 24:3, NW) Deras fråga ledde till att han uttalade en lång, detaljerad profetia, vars exakthet gör oss förbluffade, när vi ser hur den undan för undan går i uppfyllelse i detta betydelsefulla tjugonde århundrade. Detta hjälper oss att med säkerhet fastställa var vi befinner oss med avseende på verkställandet av Guds uppsåt gentemot den lidande mänskligheten. Vi blir styrkta i tron på att vi verkligen lever under Kristi osynliga ”närvaro” i anden och i ”avslutningen på tingens ordning”, eftersom vi med egna ögon ser det ”tecken” han förutsagt.

2. Var beskrivs ”tecknet” med alla sina detaljer, och vilket avsnitt av skildringen skall vi nu ta del av?

² ”Tecknet” närmar sig nu i alla sina detaljer det stadium då det råder fullständig klarhet utan någon möjlighet för dem som iakttar det att ta miste. ”Tecknet” har många drag, som framhålls i Matteus’ skildring, Matt. kapitlen tjugofyra och tjugofem, Markus’ skildring, Mark. kapitel tretton, och Lukas’ skildring, Luk. kapitel tjugoett; och det har tagit nästan en generations livstid för att alla dragen hos detta ”tecken” skall komma till synes helt och fullt. I de föregående kapitlen har vi begrundat de drag i förbindelse med tecknet som beskrivs i det tjugofemte kapitlet i Matteus’ skildring. Nu skall vi ta del av de detaljer som återfinns i det Matt. tjugofjärde kapitlet jämsides med Markus’ och Lukas’ parallella redogörelser.

3, 4. Vad syftade lärjungarna på, när de frågade Jesus: ”När skall detta ske”?

³ När Kristi apostlar inledde sin fråga med orden: ”Säg oss: När skall detta ske?” syftade de på det som Jesus profetiskt  hade sagt tidigare samma dag, tisdagen den 11 Nisan år 33 v.t. Sedan Jesus i Jerusalems tempel skarpt hade kritiserat de skrymtaktiga religiösa skriftlärda och fariséerna, sade han vidare: ”Fördenskull sänder jag här åstad till er profeter och visa män och lärare i offentligt värv. Några av dem skall ni döda och fastnagla vid pålen, och några av dem skall ni gissla i edra synagogor och förfölja från stad till stad, på det att över er må komma allt rättfärdigt blod, som utgjutits på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias’, Barakias’ sons, blod, hans som ni mördade mellan helgedomen och altaret. Jag säger er i sanning: Allt detta skall komma över detta släktled. Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som blivit utsända till det! Hur ofta ville jag inte församla dina barn, så som en höna församlar sina kycklingar under sina vingar! Men ni ville det inte. Se, ert hus lämnas övergivet åt er! Ty jag säger till er: Ni skall härefter alls inte se mig, förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!’”

⁴ Innan Jesus lämnade templet eller huset för tillbedjan, tillfogade han följande högtidligt profetiska ord, varom vi läser: ”I det Jesus nu bröt upp, var han på väg bort ifrån templet, men hans lärjungar trädde fram för att visa honom templets byggnader. Han svarade och sade till dem: ’Ser ni inte allt detta? Jag säger er i sanning: Ingalunda skall sten här lämnas på sten och inte bli nedkastad.’” — Matteus 23:34—24:2, NW.

5. Vad hade Jesus under sin triumfritt mot Jerusalem sagt om staden?

⁵ Bara två dagar tidigare, söndagen den 9 Nisan, hade han stannat upp i sin triumfritt mot Jerusalem och gråtit över staden på grund av den tillintetgörelse som skulle drabba den. Han förutsade romarnas fruktansvärda förstöring av staden år 70 v.t. med dessa ord: ”Ty de dagar skall komma över dig, då dina fiender skall runt omkring dig bygga ett fästningsverk med spetsiga pålar och skall omringa dig och oroa dig från alla sidor, och de skall slå dig och dina bara inom dig till marken, och de skall inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte urskilde den tid då du blev granskad.” — Lukas 19:41—44, NW.

6. Vilket slags förutsägelser var detta för de omskurna, köttsliga judiska lärjungarna, och vilka problem uppstod i deras sinne?

⁶ Detta var oroande förutsägelser för köttsliga, omskurna judar, sådana som Kristi apostlar. Det oskyldiga blod som hade  utgjutits under loppet av judarnas historia och dessförinnan skulle utkrävas av den generation som de tillhörde. Exakt när skulle detta gå i uppfyllelse? De ville veta det. De trodde på och bekände att Jesus var Messias eller den Smorde, Kristus. Men Jerusalems förutsagda tillintetgörelse antydde att han inte skulle upprätta sitt messianska rike i denna till undergång dömda stad. Han sade att de inte skulle se honom ”härefter”, men också att han skulle komma ”i Jehovas namn”. När skulle han vara närvarande igen för att fullgöra sin messianska uppgift? Den kommande tillintetgörelsen av Jerusalem och dess tempel måste utan tvivel innebära slutet för den judiska tingens ordning. Utan någon helig stad och något heligt tempel skulle det judiska prästerskapet av leviten Arons familj kunna komma att tillhöra dessa Jerusalems ”barn” som skulle bli slagna ”till marken”. Åtminstone skulle det bli slut på deras tjänst i templet. Det är inte underligt att apostlarna inte bara frågade om tillintetgörelsen av Jerusalem och dess tempel, utan också: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?”

7. Varför var det en berättigad fråga som apostlarna ställde om ”avslutningen på tingens ordning”?

⁷ Deras frågor var berättigade, eftersom Jesus verkligen hade kommit i ”avslutningen” på den judiska tingens ordning. I andra skriftställen omtalas denna situation på liknande sätt. I Hebréerna 9:26—28 (NW) framhålls det att Jesus inte upprepade gånger behövde offra sig själv, och det heter vidare: ”I annat fall skulle han få lov att lida ofta sedan världens grundläggning. Men nu har han manifesterat sig själv en gång för alla, vid avslutningen på tingens ordningar, för att avlägsna synden genom offret av sig själv. ... Så blev också den Smorde offrad en gång för alla för att bära mångas synder.” I 1 Korintierna 10:11 (NW) heter det också: ”Men dessa ting fortfor att vederfaras dem såsom exempel, och de blev nedskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit.” Räknat från det år då Jesus uttalade sin profetia om detta ämne var det trettiosju år kvar för den judiska tingens ordning, mindre än en generation med en livslängd på fyrtio år. Jerusalem blev intaget och förstört av romarna den 7 Elul (eller 30  augusti år 70 v.t. enligt den gregorianska kalendern). Bibelns skildring upplyser oss inte om hur många av Kristi apostlar som undgick martyrdöden och levde kvar fram till denna fruktansvärda händelse.

EN TID AV PROVSÄTTNING OCH OLYCKOR

8. Vilka ting beskrev Jesus först, då han svarade sina apostlar?

⁸ Till svar på apostlarnas fråga beskrev Jesus först de händelser som skulle föregå Jerusalems tillintetgörelse inom den generationens livstid. ”Och till svar sade Jesus till dem: ’Var på er vakt, så att ingen vilseleder er; ty många skall komma på grundval av mitt namn och säga: ”Jag är Kristus” och skall vilseleda många. Ni skall få höra krigslarm och krigsrapporter; se till att ni inte blir förfärade. Ty detta måste ske, men slutet är inte ännu.’” — Matteus 24:4—6, NW.

9. Vad skulle inte det förhållandet att judar uppstod som gav sig ut för att vara Messias utgöra något tecken på, och vilken åstundad händelse skulle detta inte leda till?

⁹ Judar skulle uppstå som inte påstod sig vara den i köttet återkomne Jesus, utan påstod sig vara den utlovade Messias eller Kristus. Men varken apostlarna eller deras medlärjungar skulle låta sig vilseledas av sådana män som hade utnämnt sig själva till Messias eller Kristus, eftersom deras handlingar inte skulle vara ett tecken på Jesu Kristi ”närvaro” eller parousia och inte heller skulle skänka någon befrielse åt den judiska nationen. Judarnas uppror mot romarna år 66 v.t. skulle vara en sådan messiansk ansträngning, men det ledde till Jerusalems förstöring och till att den judiska nationen blev kringspridd. Dessa vilseledda människors messianska förhoppningar vändes i bitter besvikelse.

10. Hur förhöll det sig med krigen, och varför skulle lärjungarna inte låta sig skrämmas av dessa?

¹⁰ Under denna trettiosju år långa tidsperiod skulle det förekomma ett antal krig, som antingen var inom hörhåll för lärjungarna eller också omtalades för dem genom nyhetsmeddelanden. Men även om dessa krig påverkade den judiska nationens situation, ledde de inte direkt till slutet för den judiska tingens ordning. Lärjungarna skulle därför inte låta sig skrämmas till att vidta några förhastade åtgärder. ”Slutet är inte ännu.”

11. Vad förutsade Jesus skulle vara ”en begynnelse till nödens våndor”?

 ¹¹ ”Ty”, sade Jesus och utvidgade det som han nyss hade sagt om krigslarm och krigsrapporter, ”nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bli livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Allt detta är en begynnelse till nödens våndor.” — Matteus 24:7, 8, NW. Även Markus 13:8.

12, 13. a) Skulle dessa ting, som var ”en begynnelse till nödens våndor”, komma över någon särskild grupp människor? b) Vad skulle komma över lärjungarna för att de förkunnade om Messias och var hans efterföljare?

¹² Eftersom dessa katastrofer endast var ”en begynnelse till nödens våndor”, var slutet ”inte ännu” inne. Dessa katastrofer var endast tecken, inte den slutliga dödskampen. Dessa ting skulle beröra människor i allmänhet, men det fanns också sådant som särskilt skulle komma över Jesu lärjungar, därför att de förkunnade om den sanne Messias eller Kristus och följde i hans fotspår. Jesus sade följaktligen vidare:

¹³ ”Då skall människor överlämna er åt vedermöda och skall döda er, och ni skall bli föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull. Då skall också många komma på fall och skall förråda varandra och skall hata varandra. Och många falska profeter skall uppstå och vilseleda många; och på grund av att laglösheten förökas, skall kärleken hos det största antalet svalna. Men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bli frälst. Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och därpå skall slutet komma.” — Matteus 24:9—14, NW. Jämför Markus 13:9—13.

14. a) Vad bekräftar att dessa ting inträffade inom den då levande generationens livstid? b) Vad måste först åstadkommas innan slutet kunde komma för Jerusalem och den judiska tingens ordning?

¹⁴ Den bok i bibeln som bär namnet ”Apostlagärningarna” vittnar om att dessa Jesu Kristi profetiska ord gick i uppfyllelse inom just den generationens livstid. Denna bok skrevs nämligen av läkaren Lukas omkring år 61 v.t. Andra böcker i bibeln, inspirerade brev som skrivits av apostlarna och andra lärjungar före Jerusalems förstöring år 70 v.t., bekräftar redogörelsen i Apostlagärningarna och vittnar ytterligare om de kristnas lidanden  under den förföljelse och det hat från alla nationers sida som kristendomen blev föremål för. De goda nyheterna om Guds rike hade spritt sig från Mellersta Östern till Mindre Asien, det inre av Asien, Afrika, Europa och öarna i Medelhavet. Budskapet om Riket predikades på hela den bebodda jorden. Även om det inte ledde till att hela världen blev omvänd till kristendomen, något som det aldrig var ämnat att åstadkomma, fick det dock till resultat att ett vittnesbörd blev avgivet inför alla nationerna. (Kolosserna 1:6, 23) Det olycksdigra slutet kunde inte komma över Jerusalem och den judiska tingens ordning förrän de frimodiga kristna vittnena hade åstadkommit denna lovvärda bedrift.

TECKNET PÅ ATT JERUSALEMS ANDRA FÖRSTÖRING VAR NÄRA

15. Vad sade Jesus skulle utvisa att tillintetgörelsen av Jerusalem och den judiska ordningen var omedelbart förestående, och vilket handlingssätt uppmanade han sedan till?

¹⁵ Sedan Jesus mycket detaljerat hade beskrivit den händelseutveckling som skulle föregå ”slutet”, framhöll han vad som särskilt skulle utvisa att slutet var omedelbart förestående för Jerusalem och den tingens ordning som hade sitt centrum i denna stad och dess tempel. Han sade: ”Därför, när ni får se det vämjeliga ting som vållar förödelse, omtalat genom profeten Daniel, stå på helig plats (läsaren bör bruka urskillning), då må de som är i Judeen börja fly till bergen. Må den som är på taket inte komma ned för att ta sina saker ut ur sitt hus; och må den som är ute på marken inte återvända till huset för att hämta sin överklädnad. Ve de havande kvinnorna och dem som ammar ett spädbarn i de dagarna! Fortsätt med att bedja att er flykt inte må försiggå om vintern, inte heller på sabbatsdagen.”

16. Varför skulle de kristna judarna och proselyterna lämna Jerusalem och Judeen så hastigt, enligt vad Jesus rådde dem?

¹⁶ Varför var det så viktigt för de kristna judarna och proselyterna i den romerska provinsen Judeen att ge sig därifrån så skyndsamt som möjligt, utan några onödiga bördor, att medan tiden var gynnsam bege sig raka vägen till sin tillflyktsort i bergen utanför den nämnda provinsen? ”Ty då”, säger Jesus vidare, ”skall det bli en stor vedermöda, en sådan som inte har  förekommit sedan världens begynnelse intill nu och inte heller skall förekomma mera. Ja, om inte de dagarna bleve förkortade, så skulle intet kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — Matteus 24:15—22, NW.

17. a) Varför skulle apostlarna och deras medkristna inte ringakta detta Jesu råd? b) Vilken viktig fråga uppstår därför nu?

¹⁷ Apostlarna och de andra lärjungarna skulle inte glömma eller ringakta detta Jesu råd. Om några av dem dröjde med att fly från Judeen, sedan de fått se detta vämjeliga ting stå på helig plats, skulle det kunna kosta dem livet; de kanske då inte skulle komma med bland de jämförelsevis få som omtalas såsom ”kött” som blir frälst endast på grund av att vedermödans dagar blir förkortade. Men vad är det ”vämjeliga ting” som, när det sågs stå på helig plats, skulle utgöra ett säkert tecken på att det nu inte skulle dröja länge innan tiden var inne för den förödelsebringande ”stora vedermödan”?

18, 19. a) Vem hade tidigare förutsagt detta vämjeliga ting som vållar förödelse, och var finner vi denna förutsägelse? b) Hur visade Jesus, enligt Lukas’ skildring av hans profetia, vad detta vämjeliga ting skulle vara?

¹⁸ Jesus lämnade ingen i tvivelsmål om vad det var. Han sade att det var det vämjeliga ting som var ”omtalat genom profeten Daniel”. (Matteus 24:15, NW) Det ”vämjeliga ting” som är förutsagt av profeten Daniel i förbindelse med Jerusalems andra förstöring är det som beskrivs i Daniel 9:26, 27 (i synnerhet enligt den grekiska Septuagintaöversättningen av de hebreiska skrifterna i bibeln). * Profanhistorien visar att detta ”vämjeliga ting” var de hedniska romerska härarna under deras ”ledare” (NW). Att detta är den rätta förklaringen av profetian bekräftas av en jämförelse mellan Matteus’ redogörelse för Jesu profetia och motsvarande ställe i Lukas’ redogörelse för denna profetia. I Lukas 21:20—24 (NW) heter det:

 ¹⁹ ”Vidare, när ni ser Jerusalem omgivet av lägrade krigshärar, vet då att dess ödeläggelse har kommit nära. Må då de som är i Judeen börja fly till bergen, och må de som är där inne dra därifrån, och må de som är i orter på landet inte gå dit in; ty detta är dagar då rättvisa skall utmätas [eller: hämndedagar], för att allt det som är skrivet [däribland Daniel 9:26, 27] må bli uppfyllt. Ve de havande kvinnorna och dem som ammar ett spädbarn i de dagarna! Ty det skall komma stor nöd över landet och vrede över detta folk; och de skall falla för svärdsegg och föras i fångenskap till alla nationer; och Jerusalem skall bli förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider är fullbordade.” — Jämför också med Markus 13:14—20.

20, 21. a) När såg de kristna judarna i Judeen detta vämjeliga ting stå ”på helig plats”? b) Hur länge stod detta vämjeliga ting där?

²⁰ Det var år 66 v.t. som de kristna judarna i Jerusalem och Judeen började se ”det vämjeliga ting som vållar förödelse, omtalat genom profeten Daniel”, ställa sig ”på helig plats”, nämligen Jerusalem och dess omgivningar. Det var detta år som de icke-kristna judarna i sina messianska strävanden gjorde uppror mot romarrikets fortsatta herravälde. Som svar på detta drog den romerske härföraren Cestius Gallus söderut från Syrien och omgav Jerusalem med ”lägrade krigshärar”. Detta inträffade när judarna firade lövhyddohögtiden, som varade från och med den 15 till och med den 21 Tischri, vilket det året torde ha motsvarat de sju dagarna 22—28 oktober enligt den gregorianska kalendern. Härföraren Cestius Gallus förde sina härar mindre än tio kilometer från den högtidsfirande staden. De väl beväpnade judarna drog ut och angrep romarna och tillfogade dem vissa förluster.

²¹ Därefter följde ”en tre dagar lång väntan”. Sedan drev härföraren Gallus judarna tillbaka till Jerusalem och förde sina trupper alldeles inpå staden. Men det var först på sista dagen i månaden Tischri (omkring 5 november) som han förde sina trupper in i Jerusalem. Han befann sig nu verkligen på en plats som judarna betraktade som ”helig”. Under fem dagar angrep romarna tempelmuren, och på sjätte dagen underminerade de muren. Detta var i sanning ett angrepp på något som judarna ansåg vara ytterst heligt. Romarna kunde nu med lätthet ha  intagit hela staden, men plötsligt, utan något giltigt skäl, drog sig härföraren Gallus tillbaka från staden och begynte sitt återtåg. De triumferande judarna förföljde häftigt de retirerande romarna och tillfogade dem stora förluster, så att återtåget förvandlades till en vild flykt. * Detta var ett smärtsamt slag för de världserövrande romarnas stolthet. Jerusalems frigörelse var ett faktum! Till minne av detta präglade judarna ett antal nya silversiklar, som på ena sidan bar inskriptionen ”Jerusalem, det heliga”.

22. Varför lät inte de kristnade judarna lura sig av detta återupprättande av Jerusalems självständighet, och hur sökte de skydd?

²² Lät de till kristendomen omvända judarna i Jerusalem och provinsen Judeen lura sig av detta återupprättande av självständigheten för judarnas land? Inte de som tog Jesu profetia och hans råd till hjärtat. De hade verkligen sett den heliga staden Jerusalem omgiven av lägrade krigshärar. De hade sett ”det vämjeliga ting som vållar förödelse” med dess militära standar, som soldaterna dyrkade såsom gudar, ”stå på helig plats”, ”stå där det inte borde”. (Markus 13:14, NW) Därav skulle de veta ”att dess [Jerusalems] ödeläggelse har kommit nära”. (Lukas 21:20, NW) Det var nu hög tid att gå ut ur Jerusalem, att inte gå in i staden, utan fly bort ifrån provinsen Judeen till bergstrakterna utanför, till exempel österut över Jordanfloden till provinsen Pereen. Utanför detta domfällda område kunde dessa kristnade judar fortsätta att predika de goda nyheterna om Guds sanna messianska rike i stället för att förgås tillsammans med de domfällda icke troende judarna.

23, 24. a) Varför blev Judeens självständighet kort? b) Hur allvarlig och hotande blev belägringen av Jerusalem?

²³ Judarnas självständighet i Judeen skulle bli kort. Den romerske härföraren Vespasianus efterträdde härföraren Gallus, och han nådde Palestina i början av följande år, 67 v.t. Hans strävanden att skaffa sig kontroll över resten av landet gjorde det möjligt för judarna att bygga upp sitt försvar. Efter kejsar Neros död år 68 v.t. blev Vespasianus upphöjd till imperiets härskare. Han lämnade Palestina och nådde fram till Rom vid mitten av år 70 v.t. Befälet över de romerska styrkorna i Syrien  överlämnade han åt sin son, härföraren Titus. Den judiska påsken år 70 närmade sig, och de icke-kristna judarna strömmade till Jerusalem för att fira högtiden. Men då kom härföraren Titus med fyra legioner krigsmän och stängde in de högtidsfirande judarna i staden. För att svälta ut de upproriska judarna gjorde han det som Jesus hade förutsagt. Han byggde ett befäst pålverk, ”ett fästningsverk med spetsiga pålar”, som var omkring åtta kilometer långt och sträckte sig runt hela staden för att förhindra att några judar kom undan.

²⁴ De i Jerusalem instängda judarna kom i en förtvivlad situation. Den judiske historikern Flavius Josephus i det första århundradet beskriver livfullt i sina skrifter de fasor som blev en följd av romarnas belägring av staden. Antalet judar som förlorade livet blev allt större. Det såg ut som om ”intet kött” inuti den belägrade staden skulle överleva, om belägringen varade alltför länge. Det var som Jesus hade förutsagt om denna ”stora vedermöda” över Jerusalem och Judeen: ”Ja, om inte Jehova hade förkortat dagarna, så skulle intet kött bli frälst. Men för de utvaldas skull, deras som han har utvalt, har han förkortat dagarna.” — Markus 13:19, 20, NW.

25. a) Hur förkortades de dagar som vedermödan över Jerusalem varade? b) Var de överlevande judarna de ”utvalda” som Jesus talade om i sin profetia?

²⁵ Lyckligtvis blev den tid som belägringen varade relativt kort, endast 142 dagar räknat från den 14 Nisan till den 7 Elul, eller delar av sex månmånader. Detta betyder att alltsammans var över omkring den 30 augusti år 70 v.t. enligt den gregorianska kalendern. Något judiskt kött tilläts överleva, 97.000 judar enligt Flavius Josephus’ redogörelse, medan han uppger att 1.100.000 förlorade livet under belägringen. Var dessa 97.000 överlevande de ”utvalda”, för vilkas skull Jehova hade förkortat dagarna? Inte med mindre man kallar dem utvalda för fångenskap och slaveri. Det blev nämligen precis som Jesus hade sagt: ”Det skall komma stor nöd över landet och vrede över detta folk; och de skall falla för svärdsegg och föras i fångenskap till alla nationer; och Jerusalem skall bli förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider är fullbordade.” — Lukas 21:23, 24, NW.

26. a) Vilka var då de ”utvalda” som omtalades i Jesu profetia? b) På vilket sätt blev dagarna för Jerusalems vedermöda förkortade för deras skull?

 ²⁶ Nej! De ”utvalda”, för vilkas skull de dagar blev förkortade under vilka Jerusalems ”stora vedermöda” skulle vara, var inte dessa 97.000 ömkliga judiska fångar, som Jehovas stora ”vrede” vilade över i dessa ”dagar då rättvisa skall utmätas”. Jehovas ”utvalda” var de kristnade judar åt vilka han gav signalen att utan dröjsmål fly från Judeen med dess huvudstad Jerusalem. Han ville att de allesammans tryggt skulle komma ut ur riskzonen genom att i tro följa Jesu råd att fly så snart de såg ”det vämjeliga ting som vållar förödelse, omtalat genom profeten Daniel, stå på helig plats”. Sedan Jehova fått alla dessa sin Sons, Jesu Kristi, ”utvalda” lärjungar bort ifrån den plats där gudomlig rättvisa skulle utmätas, kunde han låta verkställandet av sin hämnd på de upproriska judarna bli av kort varaktighet. Som det är skrivet: ”Jehova skall hålla räkenskap på jorden, skall avsluta den och avkorta den.” (Romarna 9:28, NW; Jesaja 10:23) Det kan därför med rätta sägas att dessa dagar av stor vedermöda för Jerusalem blev förkortade ”för de utvaldas skull”.

27. a) Avslutade Jesus sin profetia i och med beskrivningen av Jerusalems förstöring, eller blickade han längre fram i tiden? b) Hur kan vi säga att Jerusalem upphörde att bli förtrampat av hednanationerna år 1914?

²⁷ Profanhistorien visar hur exakt Jesu profetia var. Men Jesu profetia slutar inte med denna skildring av det jordiska Jerusalems förstöring, eftersom det finns mer att säga om ”tecknet” på hans närvaro och på ”avslutningen på tingens ordning”. Han blickar längre fram i tiden än till Jerusalems förstöring år 70 v.t. Han säger nämligen i Lukas 21:24 (NW): ”Och Jerusalem skall bli förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider är fullbordade.” Jesus blickade framåt mot det fullbordade ”slutet” för dessa nationernas fastställda tider, som vanligen kallas hedningarnas tider. Detta betyder att han såg framåt mot året 1914 v.t., eftersom Jerusalems rätt att ha ett messianskt rike med kung Davids förblivande arvinge på tronen upphörde att bli förtrampat av nationerna det året. Hur kan vi säga detta, med tanke på att det återuppbyggda Jerusalem i Mellersta Östern år 1914 fortfarande stod under de muhammedanska turkarnas kontroll? Förklaringen är att Jehova Gud detta år, vid slutet av hedningarnas tider, insatte kung Davids förblivande  arvinge på tronen, inte i det av turkarna behärskade jordiska Jerusalem, utan i det himmelska Jerusalem. — Hebréerna 12:22.

UPPFYLLELSEN PÅ DET MOTBILDLIGA OTROGNA JERUSALEM

28. I vilka avseenden måste Jesus ha talat om Jerusalem, när han sade att dess förstöring skulle bli så fruktansvärd?

²⁸ Det är tydligt att Jesus i sin profetia inte endast talade om staden Jerusalem i bokstavligt avseende, utan också i förebildligt avseende, såsom förebild till något annat av större omfattning. Annars skulle han inte ha sagt om stadens förstöring år 70 v.t.: ”Då skall det bli en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och inte heller skall förekomma mera.” (Matteus 24:21, NW; Markus 13:19) Alla välunderrättade personer vet att Jerusalems förstöring år 70 v.t. inte var den värsta katastrof som hade inträffat sedan världens begynnelse, eftersom de till exempel kan jämföra denna förstöring med den världsomfattande syndafloden på Noas tid. Och hur kan man påstå att romarnas förstöring av Jerusalem år 70 v.t. saknar sitt motstycke längre fram i tiden, när man tänker på första och andra världskriget nu på 1900-talet? Jesu uttryckssätt var inte överdrivet, utan han tänkte tydligen på Jerusalem såsom en profetisk förebild, ett varnande exempel, som visade vad en liknande förstöring, som omfattar hela världen, skulle innebära. Han tänkte på det motbildliga otrogna Jerusalem i våra dagar. Och vad är det? Det är kristenheten med dess hundratals inbördes oeniga religiösa sekter. — 1 Korintierna 10:11.

29. a) Vad är Jesu profetia tillämplig på förutom kristenhetens tillintetgörelse? b) Vad motsvarar alltså tiden från Jesu profetia fram till Jerusalems förstöring?

²⁹ Denna tillämpning av Jesu profetia håller streck, inte bara när det gäller kristenhetens annalkande tillintetgörelse tillsammans med alla dess älskare från politiska, kommersiella, militära och juridiska kretsar, utan också när det gäller de händelser i världen som omedelbart föregår denna tillintetgörelse. Med tanke på vad som hänt kristenheten nu på 1900-talet upplever den nu en tidsperiod som liknar tiden från det att Jesus uttalade sin profetia på Oljeberget fram till dess att romarna förstörde  Jerusalem och dess tempel år 70 v.t. Denna speciella motsvarande tidsperiod för kristenheten började vid slutet av ”nationernas fastställda tider” år 1914. Tänk efter vad som har hänt i världen sedan dess.

30. Har kristenheten sedan 1914 fått erfara det som Jesus sade skulle vara ”en begynnelse till nödens våndor”?

³⁰ Vilka ting sade Jesus skulle vara ”en begynnelse till nödens våndor”? Skulle det inte vara krig, livsmedelsbrist, jordbävningar och farsoter? (Matteus 24:7, 8, NW; Markus 13:8; Lukas 21:10, 11) Vilka krig på Kristi apostlars tid i det första århundradet kan jämföras med första och andra världskriget, för att inte tala om alla de andra krig som rasat sedan andra världskriget slutade år 1945? Var den hungersnöd, de jordbävningar och de farsoter som förekom mellan år 33 och år 70 v.t. större än den livsmedelsbrist, de jordbävningar och de farsoter som drabbat kristenheten och hela den övriga världen sedan hedningarnas tider slutade år 1914?

31. a) Vad sade Jesus skulle hända hans lärjungar före Jerusalems förstöring? b) Vilkas lidanden i våra dagar motsvarar dem som lärjungarna i det första århundradet fick utstå?

³¹ Jesus talade också om för sina apostlar att hans lärjungar skulle bli svårt förföljda, överlämnade åt vedermöda och dödade, ja, att de skulle bli föremål för hat från alla nationerna; han förutsade också att falska profeter skulle uppstå, sådana som falskeligen påstod sig vara Messias, och att laglösheten mot Gud skulle förökas, vilket skulle få till följd att egenskapen kärlek skulle svalna hos det stora flertalet av dem som bekände sig utöva någon religion; men han framhävde också behovet av kristet uthärdande under en sådan tid som denna. (Matteus 24:9—13; Markus 13:9—13; Lukas 21:12—19) Denna händelseutveckling kännetecknade den apostoliska tiden under första århundradet. Vad är då att säga om händelseutvecklingen i världen sedan hedningarnas tider slutade år 1914? Har världen blivit så omvänd till kristendomen att förföljelsen av Kristi sanna lärjungar har upphört? Finns det någon religiös minoritet som i högre grad blir föremål för ”hat från alla nationerna för mitt [Kristi] namns skull” än Jehovas kristna vittnen? Förekommer det någon religiös förföljelse av större omfattning än den som dessa kristna vittnen för Jehova har blivit utsatta för  ända ifrån år 1914 och fram till nuvarande tid? Alla kan ta del av de tillgängliga vittnesbörden.

32. Vilket annat drag skulle känneteckna denna apostoliska period fram till år 70 v.t., och genom vilka gick detta drag i uppfyllelse på den tiden?

³² Det fanns ett annat kännetecknande drag hos denna apostoliska period i det första århundradet, före år 70 v.t. Jesus sade till sina judiska motståndare i Jerusalem: ”Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt ett folk, som bär dess frukt.” (Matteus 21:43) Judarna, bland vilka män uppstod som falskeligen påstod sig vara Messias, bar inte Guds rikes frukt genom att förkunna det för hedningarna. De började inte före Jerusalems förstöring att förkunna Johannes döparens budskap att himmelriket var nära. Nej. Jesus sade nämligen vid sitt sista besök i Jerusalems tempel till de religiösa skriftlärda och fariséerna: ”Ni tillsluter himmelriket för människorna; själva går ni ju inte in, inte heller tillåter ni dem som är på väg dit att gå in.” (Matteus 23:13, NW) Vilka bör man då ge erkännandet för att följande kraftfulla ord av Jesus gick i uppfyllelse före år 70 v.t.: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”? (Matteus 24:14, NW; Markus 13:10) Man bör ge detta erkännande åt dem som blev ”föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull” — Jesu egna lärjungar.

33. Vilka har på motsvarande sätt predikat de goda nyheterna om Guds rike i alla nationerna sedan år 1914, och hur skiljer sig detta rike från det som kristenheten förkunnat?

³³ I denna motsvarande tidsperiod sedan hedningarnas tider slutade år 1914 är det på liknande sätt de som i framträdande grad blir ”föremål för hat från alla nationerna för mitt [Kristi] namns skull” som åstadkommer en nutida uppfyllelse av Jesu profetia om förkunnandet av de goda nyheterna om Guds rike. Det är dessa som trots hat och förföljelse har uppfyllt den bebodda jorden med detta predikande av de goda nyheterna om Guds messianska rike till ett vittnesbörd för alla nationerna. Detta är inte det budskap om Guds rike som kristenheten har predikat ända ifrån början av sin tillvaro på kejsar Konstantins tid på 300-talet — ett rike inom dess hundratals millioner kyrkomedlemmar, i deras hjärtan, ett rike som man förväntar slutligen skall förverkligas genom världens omvändelse till kristenhetens  kyrkosamfund. Det rike som Jehovas kristna vittnen har predikat sedan hedningarnas tider slutade år 1914 är — i skarp kontrast till detta — en verklig regering som föddes i himlarna det året. Det är Guds upprättade rike under kung Davids förblivande arvinge, och det skall göra en ände på alla de politiska regeringarna på denna jord och välsigna jordens inbyggare med evigt liv, frid och lycka.

34. a) Vad skulle detta internationella predikande om Riket utgöra en del av ”tecknet” på? b) Vilken svår olycka skulle föregås av detta predikande om Riket?

³⁴ Denna märkliga bedrift, predikandet av dessa goda nyheter på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna, som utförs av Jehovas kristna vittnen, är ensam i sitt slag. Den är ett klart lysande drag hos det ”tecken” som skulle utmärka den regerande konungens, Jesu Kristi, ”närvaro” eller parousia i anden. Sedan det år då han blev insatt på tronen i himlarna vid Guds högra sida har Jehovas kristna vittnen predikat från dörr till dörr och med hjälp av alla andra moderna meddelelsemedel, och de har gjort detta i gott och väl ett halvt århundrade trots världskrig och andra omfattande katastrofer. Detta vittnesbörd för alla nationerna om Guds messianska rike, som skall överta handhavandet av alla mänsklighetens angelägenheter, måste nu uppenbarligen vara mycket nära sin fullbordan. Detta världsomfattande predikande om Riket skulle föregå ”slutet”. Hela den bebodda jorden har nu hört detta predikande om Riket. ”Alla nationerna” har nu fått ett vittnesbörd. Det kan inte förnekas. ”Och därpå skall slutet komma”, sade Jesus, för denna tingens ordning!

”DET VÄMJELIGA TING SOM VÅLLAR FÖRÖDELSE”

35. a) Vilket drag hos ”tecknet” bevisade att Jerusalem mycket snart skulle förödas? b) Vilken fråga ställer vi med tanke på att detta världsvälde från det första århundradets tid inte existerar längre?

³⁵ Ett annat drag hos ”tecknet” utgör en garanti för att det länge väntade ”slutet” är nära. Även om andra uppseendeväckande händelser skulle kunna inträffa inom denna betydelsefulla tidsperiod, vilka inte utgjorde något tecken på att slutet var omedelbart förestående, förutsade Jesus en olycksbådande händelse som skulle utvisa att katastrofens timma var mycket nära, att det förödande slutet hotade att hinna upp alla som  dröjde med att fly till säkerhet. När det gällde invånarna i den romerska provinsen Judeen i det första århundradet, var denna olycksbådande händelse att Jerusalem blev omgivet av lägrade krigshärar, att ”det vämjeliga ting som vållar förödelse” stod på den plats där det inte borde stå, ”på helig plats”. Då var tiden sannerligen inne för de judar som trodde att Jesus var Messias att fly bort från Judeen. Men kan vi i våra dagar se någonting som liknar ett ”vämjeligt ting” som är en förödare? Dess framträdande bådar inte gott för den religiösa kristenheten, eftersom kristenheten är den nutida motsvarigheten till det otrogna Jerusalem i det första århundradet. Denna den judiska tillbedjans heliga huvudstad blev förödd av det sjätte världsväldets krigshärar, det hedniska romarväldets, som omtalas i bibelns historia. Men detta kejserliga världsvälde är nu borta ur tiden!

36. Varför kommer det sjunde världsväldet i våra dagar att få känna av de verkningar som den vämjelige förödaren åstadkommer?

³⁶ I våra dagar, sedan år 1914, domineras världsscenen fortfarande av det sjunde världsväldet, det av två makter bestående brittisk-amerikanska världsväldet. Med tanke på att Storbritanniens kung eller drottning gör anspråk på att vara överhuvud för den anglikanska kyrkan, den engelska statskyrkan, och med tanke på att Förenta staternas högsta domstol förklarat detta land vara en ”kristen nation”, måste detta sjunde världsvälde vara en framträdande del av kristenheten och en stark försvarare av den. Detta världsvälde kommer därför i religiöst avseende att få känna av några av de verkningar som denne vämjelige förödare åstadkommer.

37. Vad får vi reda på i Uppenbarelseboken 17:9—11 som visar huruvida det sjunde världsväldet var det sista?

³⁷ Men den sista boken i den Heliga skrift uppenbararar ett ÅTTONDE VÄRLDSVÄLDE. Uppenbarelseboken 17:9—11 innehåller en spännande skildring av vad aposteln Johannes fick reda på i sin syn av ett scharlakansrött vilddjur med sju huvuden och tio horn, på vilket den religiösa skökan, ”det stora Babylon”, red. Dessa verser lyder: ”Här gäller det att äga ett förstånd med vishet. De sju huvudena äro sju berg, som kvinnan tronar på. De äro ock sju konungar; fem av dem hava fallit, en är, och den återstående har ännu icke kommit, och när han kommer, skall han bliva kvar en liten tid. Och vilddjuret, som  har varit och icke mer är, det är självt den åttonde och dock en av de sju [en åttonde konung, men härrör från de sju, NW], och det går i fördärvet.”

38. Vilka världsvälden hade redan fallit på aposteln Johannes’ tid, men vilket av dem existerade då? Vilket världsvälde skulle komma, och hur länge skulle det förbli?

³⁸ På aposteln Johannes’ tid i det första århundradet höll det sjätte världsväldet honom fången på fängelseön Patmos. Det sjunde världsväldet hade ännu inte kommit, eftersom historien visar att det uppstod först på 1700-talet, då Storbritannien blev havens härskarinna i både kommersiellt och militärt avseende. Detta sjunde världsvälde är alltså endast något mer än två hundra år gammalt, och detta är ”en liten tid” i jämförelse med de nära arton hundra år under vilka det sjätte världsväldet behärskade världen. Det sjunde huvudet på det scharlakansfärgade vilddjuret representerade alltså detta sjunde världsvälde; de andra huvudena representerar de föregående sex världsväldena, det egyptiska, det assyriska, det babyloniska, det medo-persiska, det grekiska och det romerska. Alla dessa sju världsvälden har haft förbindelser med den religiösa skökan, ”det stora Babylon”, som är den falska religionens världsvälde. — Uppenbarelseboken 17:1—6, 18.

39. Varför är Kommunistryssland eller det kommunistiska nationsblocket inte det åttonde världsväldet?

³⁹ Det sägs att vilddjuret är självt ”en åttonde konung”, och det representerar följaktligen ett åttonde världsvälde. Men detta är inte Kommunistryssland eller det kommunistiska nationsblocket. Ryssland och kommunistblocket härrör nämligen inte ”från de sju”, dvs. från de sju föregående världsväldena. Det kan inte sägas om det kommunistiska nationsblocket att ”vilddjuret var, men inte är, och likväl skall vara närvarande”. — Uppenbarelseboken 17:8, NW.

40. a) Vad är då det åttonde världsväldet? b) När var detta världsvälde inte till, men när blev det ”närvarande”?

⁴⁰ Vad är då det åttonde världsväldet, på vilket den falska religionens babyloniska världsvälde har ridit fram till denna tid, liksom skökan det stora Babylon red på det scharlakansfärgade vilddjuret som aposteln Johannes såg i sin syn? Det är den internationella organisationen för fred och säkerhet i världen. Före andra världskriget kallades den Nationernas förbund, och  sedan andra världskrigets slut har den kallats Förenta nationerna. Detta redskap för ”fred och säkerhet i världen” organiserades under det första efterkrigsåret, 1919, men det gick ner i overksamhetens och oförmågans avgrund när andra världskriget bröt ut år 1939. Under andra världskriget var det i praktiken inte till såsom bevarare av freden i världen. Sedan andra världskriget slutat år 1945, steg det upp ur avgrunden, men denna gång under det nya namnet Förenta nationerna. Det har varit ”närvarande” sedan dess. I dag är 135 av världens nationer medlemmar av Förenta nationerna. Dessa är allesammans militärt rustade. Fem av dessa nationer har redan rustat sig med kärnvapen.

41. Varför är Förenta nationerna ingen kristen organisation, och vad gör denna organisation vämjelig för Gud?

⁴¹ Men varför identifieras det symboliska vilddjuret, det åttonde världsväldet, Förenta nationerna i våra dagar, med ”det vämjeliga ting som vållar förödelse”? Att det liknas vid ett sjuhövdat vilddjur med en sköka på ryggen visar att det är orent från Guds ståndpunkt, ”vämjeligt” för honom. Eftersom det ”härrör från de sju” icke-kristna världsväldena, är det inte någon kristen organisation. Hälften av medlemsnationerna i Förenta nationerna är inte ens till bekännelsen kristna, utan här finner vi nationer i kristenheten i politiskt förbund med icke-kristna eller hedniska nationer. Förenta nationerna är en del av denna världen, en ”världens vän”, och är följaktligen en ”Guds fiende”. (Jakob 4:4, NW; Johannes 8:23; 18:36) De som avgudar det fäster messianska förhoppningar vid det, och kristenheten godtar det såsom en ersättning för Guds upprättade messianska rike. Vämjeligt!

42. Vilka krigshärar kommer Förenta nationerna att likna, när denna organisation blir ett ”ting som vållar förödelse”?

⁴² Förenta nationerna anses ha gjort mycket gott. Hur skulle man då kunna kalla det en förödare, ett ”ting som vållar förödelse”? Det sjätte världsväldet, det romerska väldet, försökte bevara pax romana över hela jorden och försökte upprätthålla freden i Mellersta Östern; men till slut visade sig dess krigshärar bli den religiösa heliga staden Jerusalems förödare. På liknande sätt har det åttonde världsväldet, Förenta nationerna, ännu inte fullbordat sin förutsagda roll på världsscenen innan  det ”går bort i tillintetgörelse”. (Uppenbarelseboken 17:11, NW) Det skall först visa sig vara ett ”ting som vållar förödelse”. För vem? I Uppenbarelseboken 17:15—18 (NW) får vi reda på svaret. Vi läser där:

43. Hur beskrivs det förödelsebringande verket i symboliska ordalag i Uppenbarelseboken 17:15—18?

⁴³ ”Vattnen, som du såg, där skökan sitter, betecknar folk och skaror och nationer och tungomål. Och de tio horn, som du såg, och vilddjuret, dessa skall hata skökan och skall göra henne förödd och naken och skall äta hennes köttiga delar och skall fullständigt bränna upp henne i eld. Ty Gud har ingett dem i hjärtat att utföra hans tanke, ja, att utföra deras samfällda tanke genom att ge sitt konungavälde åt vilddjuret, till dess Guds ord skall ha blivit fullbordade. Och kvinnan, som du såg, betecknar den stora stad som har konungavälde över jordens konungar.”

44. Vad kommer alltså Förenta nationerna att föröda, och vad är det nu förståndigt att göra med avseende på det som skall förödas, om man vill tillhöra Guds folk?

⁴⁴ Det åttonde världsväldet, Förenta nationerna, kommer alltså att visa sig vara ett ”ting som vållar förödelse”, när det föröder den symboliska internationella skökan, det stora Babylon. Det forntida Babylon vid floden Eufrat var en stad, och det stora Babylon liknas därför vid en ”stor stad”. Och eftersom denna stad har ”konungavälde över jordens konungar”, måste det stora Babylon vara den falska religionens världsvälde. Alla förståndiga människor måste nu gå ut ur detta den falska religionens babyloniska världsvälde, innan tillintetgörelsen drabbar det, för att de inte själva skall bli tillintetgjorda tillsammans med det. Detta är just vad den inspirerade befallningen från himmelen uppmanar alla dem att göra som vill vara Guds folk: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni inte vill vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni inte vill få del av hennes plågor.” — Uppenbarelseboken 18:1—4, NW.

45. a) Har de människor som tillhör kristenhetens kyrkosamfund redan gått ut ur Babylon? Ge skäl för svaret. b) Varför måste alltså kristenheten tillintetgöras tillsammans med det stora Babylon?

⁴⁵ Nu är det inte tid att låta lura sig. Även om kristenheten bekänner sig vara kristen, bör dess kyrkomedlemmar, som tillhör dess hundratals religiösa sekter, inte tro att de redan har gått ut ur det stora Babylon. Så länge de förblir en del av  kristenheten stannar de kvar hos det stora Babylon och är delaktiga i dess synder. Hur kan det förhålla sig så? Därför att kristenheten själv är en del av det stora Babylon, ja, den mest framträdande delen av detta den falska religionens världsvälde. Den blodbesudlade kristenheten, som bär skulden för många krig, är dessutom det motbildliga otrogna Jerusalem i våra dagar, från vilket alla Jesu sanna lärjungar måste fly för livet. När det åttonde världsväldet (Förenta nationerna) föröder det stora Babylon, kommer det nämligen också att tillintetgöra den mest klandervärda delen av det stora Babylon, vilken bär namnet kristenheten. De som älskar att leva i harmoni med den sanne Guden måste utan dröjsmål fly ut ur kristenheten, precis som Jesu Kristi judiska lärjungar flydde ut ur Judeen och Jerusalem, när de fick se ”det vämjeliga ting som vållar förödelse ... stå” på den plats som judarna ansåg vara mycket helig.

46. Hur ljöd år 1917 en tidig varning till gudfruktiga människor att gå ut ur det stora Babylon?

⁴⁶ Under den regerande konungens, Jesu Kristi, ”närvaro” eller parousia sedan år 1914 har gudfruktiga människor fått höra varningen att de måste gå ut ur det stora Babylon för att inte drabbas av tillintetgörelse tillsammans med det. En tidig varning gavs genom att People’s Pulpit Association i juli 1917, efter det att Amerikas förenta stater hade gått med i första världskriget, utgav en bok med titeln ”Den fullbordade hemligheten”. I denna bok behandlades hela Uppenbarelseboken, däribland Upp. kapitlen sjutton och arton, vers för vers. Det var denna bok som blev förbjuden av regeringen i början av följande år. Men innan detta skedde ljöd denna tidiga varning vida omkring söndagen den 30 december 1917. Detta åstadkoms på morgonen denna dag genom en samfälld ansträngning att över hela landet sprida den fyrsidiga traktaten Bible Students Monthly (Eko från talarstolen), årgång 9, nummer 9, som bar rubriken ”Babylons fall”. Spridningen av denna traktat, där man inte skrädde orden, skedde samtidigt över hela Förenta staterna och följdes av offentliga föredrag över ämnet Babylon samma söndagseftermiddag. — Se The Watch Tower and Herald of Christ’s Presence för 15 december 1917, sidan 370, under rubriken ”Volunteer Day — December 30th”.

47. a) Vad var bibelforskarna omedelbart efter första världskriget intresserade av att identifiera? b) Vad sades det om detta i Vakt-Tornet för 15 februari 1921?

 ⁴⁷ Eftersom det nutida stora Babylon (som inbegriper kristenheten) skall bli tillintetgjort av ”det vämjeliga ting som vållar förödelse”, var bibelforskarna under tiden närmast efter världskriget intresserade av att få reda på vad detta vämjeliga ting, denna styggelse, visade sig vara i händelseutvecklingen under 1900-talet. Sedan Nationernas förbund blivit upprättat och brittiska väldet fått Palestina som mandat, hette det på sidan 54 i Vakt-Tornet för 15 februari 1921 under rubriken ”Omtalat av Daniel”:

... emedan landet tillhör Jehova, så följer därav, att vilddjuren i fråga [i Uppenbarelseboken, kapitel 13] icke ha rätt att utöva makt och myndighet över Palestina. Och deras människogjorda skapelse, Nationernas förbund (på uppdrag av vilken myndighet Storbritannien innehar herraväldet över Palestina), är en styggelse för Herren. Denna styggelse står därför, där den icke bör stå. ...

Märk sålunda det ytterligare bekräftande beviset för att vi hava kommit till världens ände, nämligen att förödelsens styggelse står, där den icke bör stå — ”stå på heligt rum”, det heliga landet, Guds eget land. När vi alltså se ”Jerusalem omringas av krigshärar” — det andra vilddjurets krigshärar, så må den som läser det giva akt därpå, att han må förstå att vi nått världens ände. ...

48. Såsom vad identifierades år 1926 den internationella organisationen för fred och säkerhet i världen, och vid vilket tillfälle skedde detta?

⁴⁸ Även om man grundade slutsatsen på en bokstavlig tillämpning av Matteus 24:15 och Markus 13:14, visade det sig vara korrekt att ”förödelsens styggelse” (eller ”det vämjeliga ting som vållar förödelse”) vid den tidpunkten var Nationernas förbund. Flera år därefter identifierades denna internationella organisation för fred och säkerhet i världen såsom det åttonde världsväldet enligt bibelns profetiska skildring. Denna identifiering gjordes söndagskvällen den 30 maj 1926 i det offentliga föredrag som hölls i Royal Albert Hall i London och bar titeln ”Varför världsmakterna vackla — Räddningen”. Sällskapet Vakttornets president, J. F. Rutherford, sade, när han behandlade temat ”Förbundet förutsagt”:

Gud förutsade de sju världsmakterna, nämligen Egypten, Assyrien, Babylon, Medo-Persien, Grekland, Rom och det Brittiska  riket, och förutsade också att det åttonde skulle komma av de sju. Det senare är också betecknat som ett ”vilddjur”, emedan dess avsikt är att regera och behärska jordens folk. Herren förutsade dess födelse, dess korta tillvaro och dess eviga slut. — Uppenbarelseboken 17:10; Jesaja 8:9, 10. — Se Vakt-Tornet för 15 september 1926, sidan 280.

49. Varför väntade inte kvarlevan av de ”utvalda” med att gå ut ur det stora Babylon till dess de såg det omgivet av lägrade krigshärar?

⁴⁹ Efter första världskrigets slut år 1918 började alltså den överlevande kvarlevan av Jehovas ”utvalda” få syn på ”det vämjeliga ting som vållar förödelse” och förstå dess innebörd och vad det betydde att det nu framträdde på världsscenen. De hade under första världskriget kommit i slaveri under det stora Babylon och dess politiska och militära älskare, och nu gav de gensvar på den himmelska uppmaningen att gå ut ur det stora Babylon. De gudfruktiga människor som därefter fogades till hans kvarleva av ”utvalda” lydde också den gudomliga befallningen och lämnade det stora Babylon (däribland kristenheten). Eftersom det motbildliga otrogna Jerusalem, nämligen kristenheten, inte är begränsat till det jordiska Jerusalem och Palestina, utan finns över hela världen, behövde de som flydde ut ur kristenheten inte vänta tills de såg kristenheten omgiven av krigshärar tillhörande det åttonde världsväldet (den internationella organisationen för fred och säkerhet i världen). Ängeln väntade inte till dess, innan han uttalade sin uppmaning: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni inte vill vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni inte vill få del av hennes plågor.”

50. a) Vad var Jehovas ”utvaldas” tidiga flykt ett tecken på, och för vilka har den varit ett gott exempel? b) Vad skulle detta ”vämjeliga ting” få uppleva innan det stora Babylon tillintetgörs?

⁵⁰ Men Jehovas smorda ”utvaldas” flykt innan detta inträffade var ett viktigt tecken på att den otrogna kristenheten och resten av det stora Babylon snart skulle drabbas av förödelse, ja, under denna generations tid, under det åttonde världsväldets livstid, som är så kort att den liknas vid blott och bart ”en timme”. Jehovas ”utvaldas” omedelbara, tidiga flykt har varit ett pålitligt exempel för den ”stora skaran” av Kristi ”andra får” att följa alltifrån år 1935 fram till denna dag. Det kan inte vara lång tid kvar innan de krigshärar som tillhör detta ”vämjeliga  ting” skall föröda det motbildliga otrogna Jerusalem, kristenheten, och återstoden av det stora Babylon. Lägg märke till att detta ”vämjeliga ting” föröder det stora Babylon, sedan det i egenskap av det åttonde världsväldet stigit upp ur ”avgrunden”. Under namnet Nationernas förbund störtades det åttonde världsväldet ner i den dödsliknande oförmågans ”avgrund” i och med andra världskrigets utbrott år 1939, och det steg upp ur ”avgrunden” år 1945, men nu under namnet Förenta nationerna. (Uppenbarelseboken 17:8, 11, 12, NW) Detta var för nära trettio år sedan. Det är riskfyllt att uppskjuta flykten mycket längre!

VARFÖR EN ”STOR VEDERMÖDA” UTAN MOTSTYCKE?

51. a) Varför kommer den vedermöda som skall drabba det motbildliga otrogna Jerusalem i sanning att bli ”stor”? b) Vad kommer att hända dem som dröjt med att fly ut ur det stora Babylon?

⁵¹ Förödandet av det motbildliga otrogna Jerusalem i våra dagar, kristenheten, kommer sannerligen att vara en del av en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och inte heller skall förekomma mera”. (Matteus 24:21, NW) Kristenhetens område omfattar hela världen. Det är mycket större än Israels land, i vilket den jordiska staden Jerusalem är belägen såsom huvudstad. Men det stora Babylon, ”som har konungavälde över jordens konungar”, är ännu större till sin omfattning än kristenheten. När de symboliska ”tio hornen” och resten av det scharlakansfärgade ”vilddjuret” börjar hata det otuktiga, religiösa stora Babylon och börjar föröda det, blir det följaktligen en religiös katastrof utan motstycke, en katastrof som kommer att omfatta hela vår planet. Kristenheten kommer lika litet som återstoden av det omoraliska stora Babylon, som bär på blodskuld, att få Guds beskydd. Om Jerusalems förstöring år 70 v.t. var fruktansvärd och utgjorde en profetisk förebild, så kommer sannerligen också denna världsomfattande religiösa katastrof att bli fruktansvärd. Då skall de religionsanhängare som inte följt den gudomliga befallningen att gå ut ur det stora Babylon, utan i stället själviskt stannat kvar där, bli betraktade som delaktiga i det stora Babylons synder och kommer därför med rätta att få känna av dess plågor.

52. a) Varför är det stora Babylons tillintetgörelse inte det enda som ingår i den ”stora vedermödan”? b) Vad gör det åttonde världsväldet sedan det handlat såsom förödare?

 ⁵² Men den kommande ”stora vedermödan” omfattar mer än det stora Babylons tillintetgörelse. Denna tillintetgörelse är bara första delen av den. De politiska, kommersiella och sociala elementen i världen har haft orena, njutningslystna, materiellt berikande förbindelser med det religiösa stora Babylon. De har haft del med det i dess blodskuld och dess opposition mot Jehova Gud, och de har haft del i att förfölja Jesu Kristi sanna lärjungar och lägga hinder i vägen för deras predikande av ”dessa goda nyheter om riket” till ett vittnesbörd. De kommer att få stå till svars för detta inför Gud. De politiska elementen ger också sitt stöd åt det åttonde världsväldet, Förenta nationerna, och deras nationer utgör medlemmarna i det. Detta okristna åttonde världsvälde står i trotsig opposition mot Jehovas messianska rike. Med kristenhetens prästers godkännande gör det här på jorden förmätet anspråk på den plats som med rätta tillkommer Guds rike under hans Kristus. Sedan det förött sin före detta älskarinna, det stora Babylon, strider det religionsfientligt med full militär styrka mot Jehovas regerande konung, Lammet, Jesus Kristus.

53. Varför kommer det som beskrivs i Uppenbarelseboken 17:12—14 att bli höjdpunkten av den ”stora vedermödan”?

⁵³ Aposteln Johannes beskriver detta slutliga kraftprov i följande symboliska ordalag: ”Och de tio horn, som du såg, betyder tio konungar, som ännu inte har fått ett rike, men de får [genom att bli medlemmar av det åttonde världsväldet] myndighet såsom konungar en timme tillsammans med vilddjuret. ... Dessa skall strida mot Lammet, men eftersom Lammet är herrars herre och konungars konung, kommer han att besegra dem. Också de kallade och utvalda och trogna, som är med honom, skall göra det.” (Uppenbarelseboken 17:12—14, NW) Detta kommer att innebära höjdpunkten av den ”stora vedermödan”, nämligen ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. I Uppenbarelseboken 19:11—21 ges en utförligare beskrivning av denna universella strid.

54. Hur många av sina jordiska fiender kommer Gud, den Allsmäktige, då att strida mot på en och samma gång, och hur kommer detta blodbad att vara i jämförelse med alla som tidigare förekommit?

⁵⁴ Denna strid kommer att inbegripa de mer än tre milliarder  invånarna på vårt jordklot. Inte ens syndafloden på patriarken Noas tid, endast 1.656 år från människans skapelse, drabbade så många människor, trots att den var global. Gud, den Allsmäktige, kan i striden på sin ”stora dag” övervinna alla de jordiska nationernas kärnvapenmakt och kan strida mot alla sina jordiska fiender på en och samma gång. (Uppenbarelseboken 16:13—16) Det kommer att bli ett blodbad vars like aldrig har skådats på denna planet, och det kommer heller aldrig att inträffa något liknande i framtiden. Det är därför inte att undra på att Jesus sade, då han blickade långt fram i tiden efter det forntida Jerusalems förstöring år 70 v.t: ”Ja, om inte Jehova hade förkortat dagarna, så skulle intet kött bli frälst. Men för de utvaldas skull, deras som han har utvalt, har han förkortat dagarna.” — Markus 13:20, NW.

55. a) Hur kan det sägas att vedermödans dagar avkortas ”för de utvaldas skull”? b) Vilka får gagn av detta?

⁵⁵ Även om det måste ske genom ett underverk, skall något kött ”bli frälst”. Detta kommer att ske därför att Jehova förkortar antalet dagar som den ”stora vedermödan” skall vara och gör detta ”för de utvaldas skull, deras som han har utvalt”. Jehova finner för gott att förkorta antalet dagar för denna vedermöda, men inte genom att han tar undan sina ”utvalda” från jordens yta, utan genom att han frigör dem från all delaktighet med denna domfällda tingens ordning och gör detta innan hans fastställda tid är inne för att den ”stora vedermödan” skall börja. Han för inte bara sina smorda ”utvalda” till ett tillstånd av trygghet under hans beskydd, utan han tar sig också an den ”stora skaran” av fårlika ”rättfärdiga”, som gör gott till och med mot den minste av Kristi andliga bröder. (Matteus 25:31—40) När Jehova Gud har både sina ”utvalda” och den ”stora skaran” avskilda från de getlika människorna, kan han genom Lammet, Jesus Kristus, ”avkorta” den tid under vilken hans hämnd skall drabba alla hans fiender, som fortfarande är en del av den världsomfattande tingens ordning. — Romarna 9:28, NW.

56. Vilka utgjorde det ”kött” som blev frälst i samband med Jerusalems förstöring år 70 v.t., och trots vad, som var till nackdel för dem?

⁵⁶ Detta innebär en garanti för att något ”kött” kommer att bli frälst här på jorden. Jehova Gud, Skaparen, kommer inte  att låta människosläktet utplånas från jordens yta, vare sig genom av människor tillverkade kärnvapen eller genom hans himmelska exekutionsstyrkor. ”Kött” i form av 97.000 judar blev frälst i samband med Jerusalems förstöring år 70 v.t. Dessa 97.000 hade sett Jerusalem omgivet av lägrade romerska krigshärar år 66 v.t. Men denna korta belägring, då detta ”vämjeliga ting” stod där det inte borde stå, på den heliga platsen, var inte någon del av deras ”stora vedermöda”. ”Vedermödan” bestod inte av två delar. Denna belägring, som utfördes av krigshärarna under härföraren Cestius Gallus, upphörde oväntat, och de romerska härarnas återtåg förvandlades till en vild flykt med en glädjefylld seger för judarna. Men när den ”stora vedermödan” verkligen började på våren år 70 v.t., lyckades dessa 97.000 överleva endast därför att de dagar vedermödan varade blev förkortade. Dessa 97.000 blev räddade till livet trots att de inte tillhörde Jehovas ”utvalda”. Men deras liv räddades endast för att de skulle tillbringa återstoden av sina dagar i slaveri utspridda över hela romarriket.

57. Vilka kommer att utgöra det ”kött” som skall bli frälst genom den kommande ”stora vedermödan”, och vad kommer det att kunna sägas om dem?

⁵⁷ Att antalet dagar för den annalkande ”stora vedermödan” skall förkortas är en garanti för att något ”kött” kommer att bli frälst också denna gång. Men nu kommer det ”kött” som blir frälst inte att tillhöra någon av Jehovas fiender, som liknar dessa upproriska icke-kristna judar som var instängda i det forntida Jerusalem. Den här gången blir alla hans fiender dömda till undergång. Det ”kött”, som blir frälst förutom hans ”utvalda”, är den ”stora skaran” av lydiga fårlika människor som har lytt hans befallningar och lämnat den domfällda tingens ordning (däribland kristenheten) och tagit ståndpunkt på hans sida. När denna ”stora skara”, som består av ”kött”, blir frälst och bevarad vid liv in i Guds nya ordning under Kristi tusenåriga regering, kommer det att kunna sägas om dess medlemmar: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan.” (Uppenbarelseboken 7:14, NW) Hur lycklig kommer inte denna ”stora skara” av överlevande att vara då! Och hur barmhärtig har inte Jehova varit som förkortat denna vedermöda!

 MESSIAS VARNAR FÖR SÅDANA SOM FALSKELIGEN SÄGER SIG VARA MESSIAS

58, 59. a) Hur visade sig de falska Krister, som Jesus förutsade, bli till besvikelse, och vem lämnade de judarna i väntan på efter Jerusalems förstöring? b) Vad sade Jesus ytterligare beträffande den taktik som skulle användas av dessa falska Krister?

⁵⁸ När Jesus uttalade sin profetia om ”tecknet” på sin ”närvaro” (parousia) och på ”avslutningen på tingens ordning”, sade han att falska Krister skulle komma innan Jerusalem förstördes år 70 v.t. Han började sin profetia med att framhålla detta och sade till sina spörjande apostlar: ”Var på er vakt, så att ingen vilseleder er; ty många skall komma på grundval av mitt namn och säga: ’Jag är Kristus’ och skall vilseleda många.” (Matteus 24:4, 5, NW) Men de visade sig vara falska, bedragare, eftersom de inte åstadkom någon befrielse av Jerusalem, nej, ingen befrielse över huvud taget. Efter Jerusalems förstöring måste de judar som inte trodde på att Jesus var Messias fortsätta att vänta på att en köttslig Messias skulle komma. De kristna, både judiska och icke-judiska, måste å andra sidan fortsätta att vänta på den sanne Messias’, Jesu, Guds Sons, utlovade ”närvaro” (parousia). Sedan Jesus förutsagt att de romerska legionerna bokstavligt talat skulle föröda Jerusalem, beskrev han den taktik som bedragarna skulle använda för att förmå intresserade personer att följa sådana som gav sig ut för att vara Messias. Han sade vidare:

⁵⁹ ”Om någon då säger till er: ’Se, här är Kristus!’ eller: ’Där!’ så tro det inte. Ty falska Krister och falska profeter skall uppstå och skall göra stora tecken och under för att vilseleda om möjligt även de utvalda. Se, jag har varnat er i förväg! Därför, om människor säger till er: ’Se, han är i öknen’, så gå inte dit ut: ’Se, han är i de inre kamrarna’, så tro det inte. Ty alldeles som blixten kommer ut ifrån de östra delarna och lyser över till de västra delarna, så skall Människosonens närvaro [parousiʹa] vara. Varhelst kadavret är, där skall örnarna bli församlade.” — Matteus 24:23—28, NW.

60. Vilken orsak skulle en falsk Kristus ha för att vara ute ”i öknen” eller ”i de inre kamrarna”?

⁶⁰ Jesus, ”Människosonen”, visste bättre än någon annan på jorden hur hans tillkommelse och närvaro skulle ske. Han skulle  inte befinna sig vare sig ”här” eller ”där” eller på någon särskild plats på jorden. Han skulle inte framträda på någon isolerad plats ”i öknen”, så att de som sökte Messias skulle söka upp honom där utom synhåll för de styrande i landet, så att de kunde öva sig under hans ledning där ute och förbereda sig för ett politiskt dråpslag, en statskupp, för att insätta honom såsom den messianske världshärskaren. (Apostlagärningarna 5:36, 37; jämför 1 Samuelsboken 22:1, 2.) Han skulle heller inte hålla sig dold i några ”inre kamrar”, så att endast några få utvalda kände till var han befann sig, för att han där utan att bli iakttagen eller upptäckt skulle kunna konspirera och tillsammans med sina sammansvurna göra upp hemliga planer för att omstörta den regering som innehade världsherraväldet och låta sig själv smörjas såsom den utlovade Messias. (Jämför 2 Konungaboken 9:4—14.) Tvärtemot skulle det inte finnas någonting att dölja i fråga om att Jesus kommit såsom konung och börjat sin konungsliga närvaro.

61, 62. a) På vad sätt skulle Kristi parousia likna blixten? b) Vilka ord om publicitet, som Jesus riktade till sina apostlar, är tillämpliga på hans lärjungar i våra dagar?

⁶¹ Hans närvaro eller parousia skulle likna blixten i fråga om sina verkningar. Hans parousia skulle inte likna blixten i det avseendet att den skulle visa sig plötsligt, oväntat och på bråkdelen av en sekund. Eftertrycket här ligger inte på att blixten visar sig oanmäld och under ett kort ögonblick, utan på att den lyser över ett stort område, från de östra delarna till de västra delarna. (Lukas 17:24) Blixtens upplysande kraft liknar den som beskrivs i Psalm 97:4: ”Hans ljungeldar lysa upp jordens krets; jorden ser det och bävar.” På liknande sätt skulle jordens inbyggare inte lämnas i mörker beträffande Människosonens parousia. Från horisont till horisont skulle alla människor bli upplysta om hans konungsliga parousia. Den skulle göras lika allmänt känd som en ljungeld blir genom sin upplysande kraft, sitt vittgående sken. Kristi ord till sina apostlar för nitton hundra år sedan är tillämpliga på hans lärjungar i våra dagar, som är förtrogna med hans osynliga parousia:

⁶² ”Frukta därför inte för dem; ty intet är övertäckt, som inte skall bli avtäckt, och hemligt, som inte skall bli känt. Vad jag  säger er i mörkret, säg det i ljuset; och vad ni hör viskas, predika det från taken.” — Matteus 10:26, 27, NW.

63. a) Vad är syftet med att dessa förutsagda falska Krister och falska profeter uppstår? b) Hur är de trogna ”utvalda” lika örnarna, som församlas till den plats där kadavret verkligen befinner sig?

⁶³ Syftet med att falska Krister och falska profeter skulle uppstå var att ”vilseleda om möjligt även de utvalda”. (Matteus 24:23—25, NW; Markus 13:21—23) Men de trogna ”utvalda” kommer inte att låta sig luras till att gå förgäves. De kommer inte att låta sig ledas i olika riktningar på jakt efter någon synlig, köttslig människa som falskeligen utger sig för att vara Kristus. De kommer inte att låta sig dras till någon sådan människa, som påstår sig vara Kristus och som gör stora uppvisningar för att bevisa sitt påstående. (Lukas 17:22, 23) I Skriften har de lärt känna vad de skall spana efter. De liknar örnarna som, utan att ta miste, med sin skarpa syn kan urskilja mikroskopiskt små föremål nere på jorden. (Job 39:30—3227—29) De församlas därför inte till en falsk Kristus, som de inte skulle kunna få någon andlig föda av. Likt örnar, som kan upptäcka ett ätligt kadaver på långt avstånd och församlas dit till ett gemensamt skrovmål, urskiljer de ”utvalda” var de kan få tag i den sanna andliga födan, nämligen hos den sanne Kristus i samband med hans osynliga parousia, och det är där de församlas och finner andlig näring. — Lukas 17:37.

64. a) Endast var kan falska Krister visa sig, och varför det? b) Var skulle Jesu tecken visa sig efter den tidens vedermöda, enligt vad han vidare sade i sin profetia?

⁶⁴ Konungen Jesus Kristus skall inte alls framträda i synlig måtto i köttet på någon plats på jordens yta i samband med sin parousia. Detta är allt vad falska Krister, som endast är människor av kött och blod, kan göra. Men det är annorlunda med den uppståndne, förhärligade, regerande Herren Jesus Kristus. (1 Timoteus 6:14—16) Det var detta han riktade sina apostlars uppmärksamhet på, när han vidare utvecklade sin profetia och sade: ”Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se  ’Människosonen komma på himmelens skyar’ med stor makt och härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.” — Matteus 24:29—31; Markus 13:24—27.

HIMLAFENOMEN ”STRAX EFTER”

65. Vad åsyftade Jesus med orden ”den tidens vedermöda”, och inträffade de ting han hade förutsagt ”strax efter”, utan något uppehåll efter denna ”vedermöda”?

⁶⁵ Med sitt uttryck ”strax efter den tidens vedermöda” syftade Jesus tydligen på tiden för den ”stora vedermöda” som romarna år 70 v.t. utsatte Jerusalem i Mellersta Östern för. Men hur mycket vi än letar i de historiska redogörelserna, finner vi inte att sådana ting som Jesus beskrev inträffade ”strax efter” i betydelsen ögonblickligen efteråt, utan något uppehåll emellan, i obruten följd likt en kedja av händelser. Ögonblickligen efter den ”stora vedermöda” som ledde till Jerusalems förstöring visade sig inte ”Människosonens tecken” på ”himmelen”, och de romerska belägrarna och alla andra ”släkter på jorden” började inte ”jämra sig” som om de med sina bokstavliga ögon hade sett Människosonen komma på skyarna ”med stor makt och härlighet”. Autentiska historiska redogörelser visar att sedan de romerska legionerna hade förstört den heliga staden Jerusalem, belägrade de det sista judiska fästet, borgen på toppen av Masadaklippan vid Döda havets västra strand, och intog detta fäste år 73 v.t., varigenom de fullbordade sitt underkuvande av hela provinsen Judeen. Hade då Jesus fel i fråga om detta?

66. Var Jesus här en falsk profet, eller vad är det som inte stämmer här, när det gäller ordet ”strax”?

⁶⁶ Nej, Jesus var inte här någon falsk profet. Eftersom han stod under Guds heliga andes inspiration, kunde han inte ha fel. Vad är det då som är fel här? Det är uppenbarligen den allmänna uppfattningen av uttrycket ”strax efter”. Innebörden i ”strax” är tydligen här densamma som i Johannes 6:21, där det heter, sedan Jesus gått över Galileiska sjöns vatten och stigit i båten, där hans lärjungar var: ”Och strax var båten framme vid landet, dit de foro.” Det gick utan tvivel mer än ett ögonblick innan de kom fram till stranden. Det är på liknande sätt  med ordet ”snart” i Uppenbarelseboken 1:1, där vi läser: ”Detta är en uppenbarelse från Jesus Kristus, en som Gud gav honom för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske.” Detta ord ”snart” sträcker sig i tiden från det att aposteln Johannes fick sin uppenbarelse omkring år 96 v.t. fram till denna uppenbarelses uppfyllelse nu på 1900-talet. (Jämför längden av den tidsperiod som täcks av ordet ”snart” i Romarna 16:20.)

67. Hur skall vi då förstå Jesu ord ”strax efter”?

⁶⁷ För att Jesu profetia i Matteus 24:29 skall stämma överens med tillgängliga fakta måste vi förstå Jesu uttryck ”strax efter” såsom omfattande flera hundra år, ända fram till 1900-talet. * I denna tid, under Människosonens parousia, som började år 1914, har vi verkligen upplevt händelser som stämmer överens med vad Jesus förutsade i denna vers.

68, 69. a) Hur har världssituationen sedan 1914 påmint om det som Jesus förutsade beträffande himlakropparna? b) Hur har människorna, eftersom de inte kunnat hjälpa sig själva, liknat dem som beskrivs i Jesaja 59:9, 10 och Sefanja 1:17, 18?

⁶⁸ Historikerna håller med om att mänskligheten år 1914 trädde in i den mörkaste perioden i människans tillvaro. Det är som om solen hade ”förmörkats” under dagstimmarna, som om månen inte skulle ”giva sitt sken” om natten och som om även stjärnorna hade fallit från himmelen och försvunnit i nattens mörker, eftersom månen inte längre gav sitt sken. För den domfällda tingens ordning, som inbegriper kristenheten, kan man inte se ljust på framtiden vare sig på dagen eller på natten. Människornas oförmåga, till och med i kristenheten, att med sina egna mänskliga medel finna en utväg ur den svåra situation som världen befinner sig i beskrivs träffande i bibelns profetior från forna tider:

 ⁶⁹ ”Vi bida efter ljus, men se, mörker råder, efter solsken, men vi få vandra i djupaste natt. Vi måste famla utefter väggen såsom blinda, famla, såsom hade vi inga ögon; vi stappla mitt på dagen, såsom vore det skymning, mitt i vår fulla kraft äro vi såsom döda.” (Jesaja 59:9, 10) ”Då skall jag [Jehova] bereda människorna sådan ångest, att de gå där såsom blinda, därför att de hava syndat mot HERREN [Jehova]. Deras blod skall spridas omkring såsom stoft, och deras kroppar skola kastas ut såsom orenlighet. Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på HERRENS vredes dag. Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Ty en ände, ja, en ände med förskräckelse skall han göra på alla jordens inbyggare.” — Sefanja 1:17, 18.

70. a) Hur har himmelen, i ljuset av vetenskapliga iakttagelser, förlorat sitt gynnsamma utseende? b) På vad sätt har himmelens makter kommit att bäva?

⁷⁰ Himlen tycks ha förlorat sitt gynnsamma utseende. Den nutida vetenskapen upplyser oss om de stora protuberanser av kärnenergi som slungas tusentals mil ut i rymden och står i samband med solfläckar och som sänder ut ofantliga strömmar av partiklar, vilka når fram till vår jord och påverkar den. Vår jord bombarderas ständigt av osynliga strålar av kärnenergi som strömmar mot oss från okända områden i yttre rymden. Våra radioteleskop registrerar radiosignaler från stjärnor som inte kan uppfattas ens med hjälp av de kraftigaste optiska teleskopen, men som ändå på detta sätt ger till känna sin existens i rymden. Astronauter har sex gånger landat på månen, och vissa militärer skulle vilja förvandla samma måne till en militär bas för att därifrån kunna rikta angrepp mot fiender på jorden. Och när vi tänker på stridsflygplan med överljudshastighet, interkontinentala robotar med kärnstridsspetsar av fruktansvärd förstörelseverkan, inser vi ännu bättre allvaret i Jesu ord: ”Och himmelens makter skola bäva.” (Matteus 24:29) Människor har invaderat luften och yttre rymden och har rubbat tingens normala jämvikt.

71. a) Hur har havet kommit att utgöra ett hot, och på vad sätt har atmosfären drabbats? b) Vilken varning publicerades år 1970 i Londontidskriften Medical News-Tribune?

⁷¹ Till och med havet, som tidigare varit ett dolt universum, har nu kommit att utgöra ett hot. Det vimlar av moderna undervattensbåtar  med de senaste raketvapnen, varigenom man från djupet kan sända dånande förintelse över de försvarslösa människorna på torra land. Dessutom håller man på att förorena havet genom att tippa livsförintande avfallsprodukter i dess djup. Oceanerna står inför hotet att bli lika döda som den lägsta punkten på jordytan, Döda havet i Mellersta Östern. Samtidigt förorenas atmosfären över havet såväl som torra land genom ökande utsläpp av dödsbringande rökgaser från industrier, motorfordon och flygplan, som rör sig över både land och hav. Man kan väl förutse vilka konsekvenser detta kan få, vilket framgår av den varnande rubriken i numret för 27 mars 1970 av tidskriften Medical News-Tribune, som utges i London: ”År 1984 kanske jorden är död.”

”MÄNNISKOSONENS TECKEN ... PÅ HIMMELEN”

72, 73. a) Vad skall då förintas, om det inte är planeten jorden själv, och hur skall detta ske? b) Vilket slags tecken beträffande Messias gavs för nitton hundra år sedan, men vilket slags tecken sade han skulle ges under hans parousia?

⁷² Men planeten jorden kommer aldrig att förstöras genom människors kärnvapenkrig. Den kommer aldrig att kallas ”den framlidna, storslagna planeten jorden”. Dess Skapare kommer aldrig att tillåta att den berövas alla levande skapelser, allt mänskligt liv. Det är den internationella tingens ordning som nu råder på jorden som skall utplånas. Dess tillintetgörelse skall komma från Gud förmedelst hans messianske konung, Jesus Kristus, tillsammans med alla hans heliga änglar. När Jesus befann sig i köttet här på jorden och kallades Människosonen, bad de skeptiska judarna honom att ”ge dem ett tecken från himmelen att beskåda” till bevis för att han verkligen var den utlovade Messias. Men han sade åt dem att inget annat än ett jordiskt tecken skulle ges dem, ”Jonas tecken”. Detta tecken gavs, när Jesus låg död i jordens sköte i delar av tre dygn och därefter blev uppväckt från de döda på tredje dagen. (Matteus 16:1—4, NW; 12:39, 40) Men nu, under hans osynliga parousia i anden, skall jordens inbyggare ges ett ”tecken ... på himmelen”. Sedan Jesus framhållit hur himmelens makter skulle bäva, sade han vidare:

⁷³ ”Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen,  och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se ’Människosonen komma på himmelens skyar’ med stor makt och härlighet.” — Matteus 24:30.

74, 75. a) Vad avser Jesu ord ”komma” i Matteus 24:30, och på vad sätt skall han ”komma”? b) Vilken profetia hos Daniel står denna profetia om ”Människosonens tecken ... på himmelen” i samband med?

⁷⁴ Detta gäller inte början av hans parousia eller tidpunkten för hans tillkommelse i anden, utan det gäller det tillfälle då han skall ”komma” (grekiska: erchoʹmenon) i samband med denna stora ”vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens begynnelse”. Eftersom det heter att han skall ”komma på himmelens skyar”, måste han komma osynlig genom att han vänder sin uppmärksamhet mot jorden och riktar sin kraft mot den med förintande styrka. Folk kommer att göras medvetna om att detta inte kommer från människor, utan från himmelen, från den förhärligade Människosonen, som handlar såsom Guds representant. Detta står i samband med det tecken i himmelen som profeten Daniel fick se och som han beskriver på följande sätt:

⁷⁵ ”Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle [av dagar, NW] och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” — Daniel 7:13, 14.

76. a) När började Daniels syn gå i uppfyllelse? b) Hur skall alla släkter se Människosonen ”komma”, och vilka kommer då inte att förena sig med dem i deras själviska jämmer?

⁷⁶ Denna syn, som Daniel fick, har osynligen gått i uppfyllelse i de andliga himlarna alltsedan år 1914. Vid Guds fastställda tid kommer därför den förhärligade Människosonen att ingripa med makt och myndighet mot det stora Babylon (däribland kristenheten) och de fientliga nationerna på denna jord. Bevisen på att han ingriper mot dem, vilka de kommer att få se och känna av, skall bli som ett ”tecken ... på himmelen” för dem. ”Alla släkter på jorden skola då jämra sig” inför sin annalkande tillintetgörelse. Men kvarlevan av Guds ”utvalda” och  den ”stora skaran” av fårlika människor, vilka allesammans har avskilt sig från det stora Babylon och dess älskare, kommer inte att förena sig med dessa skräckslagna släkter på jorden i deras själviska jämmer. De kommer allesammans att ha blivit församlade på den regerande konungens. Jesu Kristi, högra sida. — Uppenbarelseboken 7:9—17; Matteus 25:31—40.

ÄNGLARNA FÖRSAMLAR ”HANS UTVALDA”

77. a) Vilket församlande kommer vid den tiden att ha fullbordats, och när började det? b) Hur har detta församlande genomförts såsom ”med starkt basunljud”?

⁷⁷ Vid den tiden kommer det som Jesus härnäst beskriver att ha fullbordats: ”Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.” (Matteus 24:31) Detta församlande av de ”utvalda” under änglars ledning har pågått under hans parousia. Det var under efterkrigsåret 1919 som de ”utvalda” började lämna sitt slaveri i det stora Babylon och återvända till sin gudagivna andliga besittning på jorden, liksom den judiska kvarlevan återvände från Babylon till sitt hemland år 537 f.v.t. Såsom ”med starkt basunljud” har det sedan år 1919 förkunnats om att Guds messianska rike har blivit upprättat i himmelen och att människor bör ta fast ståndpunkt på det himmelska rikets sida och predika ”dessa goda nyheter om riket” över hela världen. Detta tillkännagivande av goda nyheter har ropats ut åt alla ”de fyra väderstrecken” såsom med en starkt ljudande basun. Det har ljudit från himmelens ena ända till den andra.

78. a) I synnerhet genom vilka tilldragelser har änglarnas församlande av de ”utvalda” kunnat iakttas av alla människor? b) I synnerhet vilka har varit medvetna om detta församlande och har handlat i överensstämmelse därmed?

⁷⁸ I överensstämmelse med det starka basunljudets inbjudande toner har de himmelska änglarna, som åtföljer Människosonen under hans parousia, församlat hans ”utvalda” från jordens alla väderstreck. Detta församlande har kunnat iakttas av alla människor, i synnerhet genom den serie stora sammankomster som har hållits alltsedan Internationella Bibelstudiesällskapets allmänna  konvent den 1—8 september 1919 och fram till de internationella sammankomsterna under temat ”Guds seger”, som Jehovas vittnen höll över hela jorden under 1973. (Se tillkännagivande om sammankomsterna över hela världen på sidorna 142 och 143 i Vakttornet för 15 mars 1973.) I synnerhet den ”stora skaran” är medveten om att änglarna församlar de ”utvalda” under Kristi parousia, och även de som utgör den ”stora skaran” tar ståndpunkt på Jehovas messianska rikes sida och kommer tillsammans för att samarbeta med de församlade ”utvalda”.

79. Vilken känsla kommer alla släkter på jorden att ge uttryck åt inom kort, vilket framgår av hur Jesu profetia hittills gått i uppfyllelse?

⁷⁹ Av den uppfyllelse som hittills skett av Jesu profetia om ”avslutningen på tingens ordning” vet hans lärjungar att den tid är mycket nära då ”alla släkter på jorden” skall ”jämra sig”, när de inser att den förhärligade Människosonens hand kommer att drabba dem.

EN ILLUSTRATION FÖR ATT VISA HUR NÄRA DET ÄR

80. Vilka betydelsefulla ord, som Jesus nu uttalade i sin profetia, måste vi följa för att veta att den ”stora vedermödan” är farligt nära?

⁸⁰ Det är inte nödvändigt för oss att veta dagen och stunden under exakt det år då den ”stora vedermödan” skall bryta ut över hela denna ”tingens ordning”. Allt vi behöver göra för att veta att den nu är farligt nära är att följa Jesu uppmaning i detta betydelsefulla avsnitt av hans profetia: ”Lär er nu från fikonträdet som en illustration detta: Så snart som dess unga kvist blir mjuk och den frambringar löv vet ni att sommaren är nära. Likaså må ni också, när ni ser alla dessa ting, veta att han är nära för dörren. Jag säger er i sanning att detta släktled ingalunda skall försvinna, förrän allt detta inträffar. Himmel och jord skall försvinna, men mina ord skall ingalunda försvinna.” — Matteus 24:32—35, NW.

81. Av vilka bevis kan vi, som tillhör denna generation, veta att det ”tecken” som Jesus förutsade är nära sin fullbordan?

⁸¹ Hur mycket mer skall vi av denna generation, som upplevde första världskrigets utbrott år 1914, behöva se av Jesu profetias uppfyllelse för att kunna veta att ”han är nära för dörren”? Vad mera kan vi önska i form av bevis? Vi har inte  lämnats i plågsam okunnighet om innebörden i de ting som har inträffat på jorden sedan hedningarnas tider slutade år 1914. Såsom förnuftsbegåvade, insiktsfulla människor som studerar bibeln är vi övertygade om att ”tecknet på din [Kristi] närvaro och på avslutningen på tingens ordning” nu närmar sig sin fullbordan. — Matteus 24:3, NW.

82. Hur sade Jesus att vi skulle reagera inför världshändelserna under hans parousia?

⁸² Gör detta oss nedslagna? Tar det bort all glädje ur livet nu? Det bör det inte göra, och det gör det heller inte. Jesus talade nämligen om för sina lärjungar hur de skulle reagera inför världshändelserna under hans osynliga parousia. Han sade: ”Det skall också bli tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden vånda över nationerna, som inte ser sig någon utväg på grund av havets dån och dess upprördhet, medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden; ty himlarnas makter skall skakas. Och då skall de se Människosonen komma i en sky med makt och stor härlighet. Men när dessa ting börjar inträffa, så räta upp er och lyft upp edra huvuden, ty er befrielse nalkas.” — Lukas 21:25—28, NW.

83. Vad är det nu inte tid för de ”utvalda” och den ”stora skaran” att göra, och vad innebär befrielsen för dem?

⁸³ Har vi, som tillhör denna generation, sett hur ”dessa ting börjar inträffa”? Har vi sett ”dessa ting” inträffa under årtiondenas lopp sedan år 1914? Eftersom vi har gjort det, har vi ingen orsak att känna oss nertryckta av nationernas ”vånda”. Vi har inte längre något skäl att böja oss under det religiösa slaveri som det stora Babylon, däribland kristenheten, utsätter människor för. Det är nu tid att vi rätar upp oss som fria tillbedjare av den högste Guden, den suveräne Herren Jehova. Det är inte längre tid för oss att se ner i marken i förtvivlan. Det är nu tid för oss att lyfta upp våra huvuden mot himmelen och i det upplysande skenet från den Heliga skrift, som innehåller Jesu profetia, se bevisen för att en mycket trösterik framtid är nära för mänskligheten. Vi kan inte ta miste på vad dessa bevis innebär: Befrielsen är nära! Detta innebär för Guds ”utvalda”  och för den ”stora skaran” av deras medtillbedjare att de får överleva den ”stora vedermöda” som nu ligger alldeles framför oss. När vi under Guds beskydd kommer ut ur denna ”stora vedermöda”, lämnar vi för alltid bakom oss spillrorna av den nuvarande dödsbringande tingens ordning. Strålande öppnar sig Guds nya tingens ordning framför oss!

[Fotnoter]

[Frågor]