Präster i tio århundraden men ingen intrigant prästpolitik
Kapitel 6
Präster i tio århundraden men ingen intrigant prästpolitik
1, 2. a) Varför har prästerna under historiens gång behandlat folket så illa? b) När kunde man i Lystra lägga märke till en kontrast mellan den grekiske guden Zeus och judarnas levande Gud?
ÄNDA från början av mänsklighetens historia har det ofta talats om präster. Orsaken till att människorna har blivit så vilseledda, bedragna, utnyttjade och förtryckta av präster är att det stora flertalet av dessa inte har varit präster åt den ende levande och sanne Guden. En präst för nitton hundra år sedan som tjänade de hedniska grekernas högste gud fick sin uppmärksamhet riktad på just detta faktum. Hur då?
2 Detta inträffade omkring år 47—48 v.t. i staden Lystra i den romerska provinsen Lykaonien i Mindre Asien. Invånarna i denna stad tillbad den gud som romarna kallade Jupiter men som grekerna kallade Zeus. En skarp kontrast kom till synes mellan gudomen Zeus eller Jupiter och den ende levande och sanne Guden, när två män som predikade Guds rike kom till staden. En av dessa män var Paulus, som flera år tidigare hade tillhört fariséernas judiska sekt, och den andre var Barnabas, vilken som levit varit knuten till templet i Jerusalem. Vi skall låta läkaren Lukas berätta vad som nu hände:
3. Vilket mirakulöst botande i Lystra gjorde att Zeusprästen där i staden ville frambära offer?
3 ”I Lystra fanns nu en man, som satt där oförmögen att bruka sina fötter, ty allt ifrån sin moders liv hade han varit ofärdig och hade aldrig kunnat gå. Denne hörde på, när Paulus talade. Och då Paulus fäste sina ögon på honom och såg, att han hade tro, så att han kunde bliva botad, sade han med hög röst: ’Res dig upp och stå på dina fötter.’ Då sprang mannen upp och begynte gå. När folket såg, vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin röst och ropade på lykaoniskt tungomål: ’Gudarna hava stigit ned till oss i människogestalt.’ Och de kallade Barnabas för Jupiter [Zeus], men Paulus kallade de för Merkurius [Hermes], eftersom det var han, som förde ordet. Och prästen vid det Jupiterstempel, som låg utanför staden, förde fram tjurar och kransar till portarna och ville jämte folket anställa ett offer.
4. Hur lyckades Barnabas och Paulus förhindra att man offrade åt dem?
4 Men när apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo höra detta, revo de sönder sina kläder och sprungo ut bland folket och ropade och sade: ’I män, vad är det I gören? Också vi äro människor, av samma natur som I, och vi förkunna för eder evangelium, att I måsten omvända eder från dessa fåfängliga avgudar till den levande Guden, ”som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är”. Han har under framfarna släktens tider tillstatt alla hedningar att gå sina egna vägar. Dock har han icke låtit sig vara utan vittnesbörd, ty han har bevisat eder välgärningar, i det han har givit eder regn och fruktbara tider från himmelen och så vederkvickt edra hjärtan med mat och glädje.’ Genom sådana ord stillade de med knapp nöd folket, så att man icke offrade åt dem.” — Apostlagärningarna 14:8—18.
5. Vilka senare händelser visade hur ombytliga religiöst uppeggade folkmassor kan vara, och vilka prästerliga ogärningar fortsatte alltså i Lystra?
5 Några av invånarna i Lystra blev Jesu Kristi lärjungar och tillbedjare av den ”levande Guden”, men inte folkmassorna i allmänhet. Hur ombytliga och vankelmodiga de religiöst uppeggade folkmassorna kan vara framgick av att de någon tid längre fram till och med lät de judiska fienderna till kristendomen övertala dem att stena Paulus, som utfört underverk, och lämna honom liggande utanför staden, som om han var död. Prästen åt Zeus där i staden hade tydligen inget att invända mot detta, och folkmassorna i Lystra fortsatte att tillbedja Zeus och låta denne präst åt Zeus fortsätta att vilseleda och utnyttja dem. Och de judar som förföljde de kristna var nöjda med att det var på det sättet i Lystra. — Apostlagärningarna 14:19—22.
6. Hur visar skildringen av Jesu rättegång och avrättning att till och med präster åt den levande Guden kan visa sig vara onda?
6 Historien visar att till och med judiska präster i den ”levande Gudens” tjänst har visat sig vara onda. Den välkända påskdagen år 33 v.t., då folkmassorna högljutt krävde att Jesus Kristus skulle hängas på pålen och den romerske landshövdingen försökte hålla dem tillbaka med frågan: ”Skall jag hänga er konung på pålen?” — vilka var det då som tog ledningen i att förkasta Jesus Kristus såsom judarnas konung? Skildringen lyder: ”Pilatus sade till dem: ’Skall jag hänga er konung på pålen?’ De förnämsta prästerna svarade: ’Vi har ingen konung utom kejsaren.’ Då överlämnade han honom därför åt dem till att hängas på pålen.” (Johannes 19:14—16, NW) Senare samma dag, då de förbipasserande talade skymfligt om Jesus, där han hängde fastnaglad vid avrättningspålen på Golgata, vilka befann sig då bland dem som hånade honom? Den rättframma skildringen lyder: ”På samma sätt började också de främsta prästerna tillsammans med de skriftlärda och de äldre männen gyckla med honom och säga: ’Andra har han räddat; sig själv kan han inte rädda! Han är Israels kung; må han nu stiga ner från tortyrpålen, så skall vi tro på honom. Han har satt sin lit till Gud; må Han nu rädda honom, om Han vill ha honom, eftersom han har sagt: ”Jag är Guds Son.”’” — Matteus 27:39—43, NW.
7. Vad blev uppenbart beträffande de främsta prästernas förhållande till Gud, då Petrus och Johannes och längre fram de tolv apostlarna stod inför den judiska domstolen Sanhedrin i Jerusalem?
7 Uttrycket ”de främsta prästerna” avser i synnerhet Hannas (som hade blivit avsatt från att vara överstepräst) och hans svärson Kaifas. (Lukas 3:1, 2; Johannes 18:13, 24; Apostlagärningarna 4:5, 6) När dessa främsta präster och återstoden av Högsta domstolen i Jerusalem (Sanhedrin) vände sig till de kristna apostlarna Petrus och Johannes och ”förbjödo dem helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn”, sade Petrus och Johannes till dessa främsta präster: ”Om det är rätt inför Gud, att vi hörsamma eder mer än Gud, därom mån I själva döma; vi för vår del kunna icke underlåta att tala, vad vi hava sett och hört.” (Apostlagärningarna 4:18—20) Någon tid längre fram stod alla Jesu Kristi tolv apostlar inför samma högsta domstol i Jerusalem, och översteprästen, som presiderade, hörde dessa apostlar säga till honom och alla de övriga ledamöterna av domstolen: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29, NW) Det var uppenbart att dessa främsta judiska präster hade upphört att tjäna den ”levande Guden”. De representerade inte längre honom.
8. Vilka män, som handlat på liknande sätt som dessa främsta judiska präster, kommer att förklaras olämpliga att ha del i Kristi tusenåriga prästadöme?
8 Med tanke på denna bibliska skildring är det inte något säreget att sådana män som bär titeln ”präst” inom kristenhetens religiösa organisationer har gjort sig ett sådant föraktligt, motbjudande namn, enligt vad den kyrkliga och profana historien visar. Det skulle få en människa att rysa och bli förskräckt, om hon trodde att jordiska präster av liknande slag skulle vara med bland dem om vilka det heter i Uppenbarelseboken 20:6 (NW): ”De skall vara Guds och Kristi präster och skall härska som konungar med honom de tusen åren.” Vi är glada över att den inspirerade Heliga skrift förklarar sådana män olämpliga att ha del i Jesu Kristi tusenåriga prästadöme i himmelen.
9. Handlade alla de judiska prästerna som dessa främsta präster, eller vad visar bibeln?
9 Men i rättvisans namn måste det framhållas att inte alla de judiska präster som tjänade i Jerusalems tempel visade sig vara onda präster. Bibelns skildring visar detta, sedan den redogjort för hur den dåvarande styrande kretsen för den kristna församlingen redde ut en svårighet som hade uppstått i församlingen i Jerusalem. I Apostlagärningarna 6:7 heter det vidare: ”Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde.”
10. Hur handlade de präster och leviter, som trodde på Jesus, med avseende på sitt arbete i templet, och vilket prästerskap blev de medlemmar av?
10 Dessa präster inom Arons släktlinje, hans som var bror till profeten Mose, upphörde naturligtvis att vara präster i Jerusalems tempel, sedan de blivit döpta i Herren Jesu namn i hans egenskap av Messias och Guds Son. På samma sätt upphörde Josef Barnabas från Cypern att vara levit i detta tempel. (Apostlagärningarna 4:36, 37) Men dessa före detta präster blev nu medlemmar av ett högre prästerskap. Detta var ett ”konungsligt prästerskap”, om vilket aposteln Petrus gav de kristna som ägde det himmelska hoppet följande försäkran: ”Men ni är ’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, en helig nation, ett folk för särskild besittning, för att ni skall vitt och brett kungöra de härliga egenskaperna’ hos honom, som kallade er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” — 1 Petrus 2:9, NW; 1:3, 4.
11. Varför var inte Jesus Kristus judisk präst, när han var människa på jorden, men vilken översteprästs prästadöme var det hans sanna prästadöme efterbildade?
11 Men märkligt nog kom inte översteprästen för detta ”konungsliga prästerskap”, detta ”rike av präster”, från något prästerskap på jorden. (2 Moseboken 19:6) Jesus Kristus var sannerligen en jude eller israelit efter köttet, men han var inte född inom Arons släktlinje av Levi stam, till vilken det judiska prästadömet var begränsat. Eftersom Jesus var ”Marias son”, föddes han inom Davids kungliga släktlinje och följaktligen inom Juda stam. ”Ty det är en känd sak, att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda stam; och med avseende på den har Moses icke talat något om präster.” (Hebréerna 7:14) Det kan därför inte sägas att översteprästen Jesu Kristi himmelska prästadöme hade sin grund i att han varit en mänsklig präst på jorden. Vi måste nu undersöka hur han blev präst jämsides med att han var konung. Hans sanna prästadöme efterbildade emellertid den judiske översteprästen Arons prästadöme.
NYTTAN MED EN SANN PRÄST ÅT DEN ”LEVANDE GUDEN”
12. Vilken nytta gör en präst över huvud taget, enligt vad som sägs i Hebréerna 5:1—3?
12 Vilken nytta gör en präst över huvud taget? Jo, han utför något som en konung inte kan göra. I Hebréerna 5:1—3 (NW) talas det inte om ett värdelöst prästadöme åt en hednisk gud, utan om det prästadöme som tillhörde leviten Arons familj, när det heter: ”Ty varje överstepräst som uttagits bland människor förordnas till förmån för människor över de ting som tillhör Gud, för att han må frambära gåvor och offer för synder. Han är i stånd till att handla måttfullt med de okunniga och felande, eftersom han [i likhet med översteprästen Aron] även är omgiven av sin egen svaghet; och på grund av detta är han tvungen att frambära offer för synder lika mycket för sig själv som för folket.”
13. a) När behövde mänskligheten ingen präst? b) Varför kunde Jesus bli överstepräst och frambära ett offer?
13 Om människorna inte hade syndat mot den ”levande Guden”, skulle det inte behövas någon präst, särskilt inte någon överstepräst. Den fullkomlige mannen Adam i Edens lustgård behövde ingen präst, eftersom han skapades syndfri av Jehova Gud, som inte är källan till synd. (1 Moseboken 2:7, 8; Predikaren 7:3029) Jesus Kristus, som kallas ”den siste Adam”, föddes till ett släkte av syndare, men han behövde ingen präst, eftersom han föddes av jungfrun Maria och hans liv kom direkt från Gud. Han föddes syndfri, växte upp syndfri och förblev syndfri ända fram till sin offerdöd. (1 Korintierna 15:45—47; Hebréerna 7:26; 1 Petrus 2:21—24) På grund av sin syndfrihet kunde han bli överstepräst och frambära ett fullkomligt offer.
14, 15. a) Hur blev Jesus överstepräst — genom att han själv beslutat att göra sig till detta, eller på vad sätt? b) Hur uppfylldes Psalm 2:7 genom att Jehova uppväckte Jesus från de döda, och hur kunde Jesus därigenom bli en präst lik Melkisedek?
14 Vem gjorde Jesus Kristus till överstepräst, trots att han var av Juda konungsliga stam? Beslöt han att göra sig själv till överstepräst? Nej; han kunde inte göra det. Detta förklaras för oss med följande ord i Hebréerna 5:4—6: ”Och ingen tager sig själv denna värdighet, utan han måste såsom Aron kallas därtill av Gud. Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: ’Du är min Son, jag har i dag fött dig [blivit din fader, NW]’, likasom han ock på ett annat ställe säger: ’Du är en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt.’”
15 Genom att uppväcka Jesus Kristus från de döda uppfyllde den allsmäktige Guden dessa ord, som citerats från Psalm 2:7, vilken skrevs av David, och på så sätt blev Gud evig Fader åt den uppståndne Jesus Kristus, och eftersom denne blev uppväckt oförgänglig, blev han sin himmelske livgivares, Jehova Guds, evige Son. Eftersom han nu var en oförgänglig Son, kunde han göras till en ”präst till evig tid”, som inte behövde någon efterträdare, och på så sätt skulle han vara en präst ”efter Melkisedeks sätt”! — Apostlagärningarna 13:33—37; Psalm 110:4.
16. Vem var denne Melkisedek, och hur framträdde han på historiens scen, enligt vad som sägs i Första Moseboken?
16 Vem var Melkisedek, denne mystiske, historiske gestalt? Han var ingen hebré. Han var ingen israelit. Han var ingen levit. Han var ingen jude. Plötsligt, någon gång mellan åren 1943 och 1933 f.v.t., framträder han på scenen i närheten av den plats där Jerusalem i våra dagar är beläget. ”Abram, hebréen”, träffade honom där, när han efter ett krigståg var på väg tillbaka till en plats i närheten av det nutida Hebron. Detta är allt vad de hebreiska skrifterna säger oss om detta möte: ”Då han nu var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar, som voro på hans sida, gick konungen i Sodom honom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen. Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste. Och han välsignade honom och sade: ’Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand!’ Och Abram gav honom tionde av allt.” — 1 Moseboken 14:17—20.
17. I vilka avseenden var Melkisedek en förebild till Jesus Kristus såsom överstepräst, och var Jesus efterträdare till Melkisedek?
17 Det sägs inget här om vem som var Melkisedeks mänsklige far, och därför kan vi inte säga att Melkisedek fick sitt prästadöme i arv efter sin far. Det sägs heller ingenting om när Melkisedek dog, och därför kan vi inte säga när hans prästadöme upphörde. Hans prästadöme varade därför under en obestämd tidrymd. I överensstämmelse med detta talas det inte om någon efterträdare till Melkisedek. I dessa avseenden kunde han användas som en förebild till översteprästen Jesus Kristus. Jesus Kristus kunde alltså sägas vara en ”präst till evig tid efter Melkisedeks sätt”. Jesus Kristus fick inte sitt prästadöme från Melkisedek; han var inte någon prästerlig avkomling av Melkisedek. Han liknade endast till ”sättet” denne kung och präst i Salem.
18. Vilket slags prästadöme kommer Jesus Kristus att utöva i enlighet med vad namnet Melkisedek betyder, och vad framhålls om Melkisedek i Hebréerna 6:20—7:3?
18 Eftersom namnet Melkisedek betyder ”Rättfärdighetens konung” och eftersom Jesus Kristus liknar honom till ”sättet”, kan vi vara förvissade om att översteprästen Jesu Kristi tusenåriga prästadöme kommer att vara ett rättfärdigt prästadöme utan någon intrigant, ränkfull prästpolitik. Detta förklaras tydligt i Hebréerna 6:20—7:3 (NW), där vi läser: ”Jesus, som för evigt har blivit en överstepräst efter Melkisedeks sätt. Ty denne Melkisedek, konung i Salem, Guds, den Högstes, präst, som gick Abraham till mötes, då denne återvände efter att ha slagit konungarna, och välsignade honom och åt vilken Abraham tillmätte en tiondel av allt, är först och främst, när man översätter hans namn, ’Rättfärdighetens konung’ och är därtill också konung i Salem, det vill säga ’Fridens konung’. I det han är faderlös, moderlös, utan släktledning och varken har en början på sina dagar eller ett slut på sitt liv, men har gjorts lik Guds Son, förblir han en präst för beständigt.”
19. Hur har Melkisedek ”gjorts lik Guds Son” i fråga om prästadöme, och vad var Jesu prästadöme beroende av?
19 Hur har Melkisedek ”gjorts lik Guds Son” eller använts som en bild av Jesus Kristus, Guds Son? Därigenom att Jehova Gud använde Melkisedek som en förebild, när han talade om en ed som han skulle uttala med avseende på sin Son, Jesus Kristus. Gud inspirerade kung David att säga i Psalm 110:1—4 (NW): ”Jehovas utsaga till min Herre är: ’Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.’ ... Jehova har svurit (och han skall inte känna någon ånger): ’Du är en präst till obestämd tid efter Melkisedeks sätt!’” Liksom i Melkisedeks fall skulle alltså Jesu Kristi prästadöme inte vara grundat på mänsklig härkomst och arvsrätt. Han behövde varken få sitt prästadöme genom Melkisedek eller genom Arons prästerliga familj inom Levi stam. Jesu prästadöme var grundat på Jehova Guds ed och på att Jesus blivit upprest oförgänglig från de döda till himmelskt liv vid Guds högra sida.
20, 21. a) Varför krävde den situation som den döende mänskligheten befann sig i att Arons prästadöme byttes ut mot ett prästadöme likt Melkisedeks? b) Hur förklaras detta i Hebréerna 7:11—14?
20 Prästadömet inom Arons levitiska familj hade upprättats genom den lag som Jehova Gud gav Israels folk genom Mose som medlare vid Sinai berg i Arabien. Men Arons familj, som hade ärvt synd och ofullkomlighet från överträdaren Adam, frambragte inte någon fullkomlig överstepräst och var heller inte i stånd att göra detta; den frambragte ingen prästerlig fullkomlighet. (Romarna 5:12) Den situation som hela mänskligheten befann sig i krävde att Jehova Gud skulle ge den ett annat prästadöme. Det ofullkomliga, döende prästerskapet måste bytas ut mot ett fullkomligt, evigt prästerskap. Detta krävde alltså en överstepräst som var lik den forntida Melkisedek. Detta är innebörden i följande ord i Hebréerna 7:11—14:
21 ”Vore det nu så, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prästadömet — och på detta [det levitiska prästadömet] var ju folkets lagstiftning byggd — varför hade det då behövts, att en präst av annat slag, ’efter Melkisedeks sätt’, skulle uppstå, en som icke nämnes ’efter Arons sätt’? (Om prästadömet förändras, måste ju med nödvändighet också lagen förändras.) Den [Jesus Kristus] som detta säges om hörde nämligen till en annan stam, en stam, från vilken ingen har utgått, som har gjort tjänst vid altaret. Ty det är en känd sak, att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda stam; och med avseende på den har Moses icke talat något om präster.”
22, 23. a) Hur blev Jesus i kontrast till den levitiske översteprästen gjord till överstepräst? b) Hur kan Jesus såsom överstepräst fullständigt frälsa dem som nalkas Gud genom honom, enligt vad som sägs i Hebréerna 7:23—28?
22 Den judiske översteprästen Aron och hans efterträdare i detta ämbete gjordes inte till präster förmedelst en av Jehova Gud svuren ed. Men Jesus Kristus, som saknade prästerlig släktskap på jorden, gjordes till överstepräst genom Guds ed. Hans liv blev avbrutet under en kort tid, då han dog som ett fullkomligt mänskligt offer, men han blev upprest till himmelskt, oförgängligt liv för att bli en överstepräst till evig tid lik Melkisedek. I Hebréerna 7:23—28 (NW) framhålls kontrasten mellan honom och Arons och hans efterträdares levitiska prästadöme. Det heter där:
23 ”Dessutom måste många [söner till Aron] bli präster efter varandra, eftersom de av döden hindras från att förbli såsom sådana, men eftersom han [den större Melkisedek] förblir vid liv för evigt, har han sitt prästadöme utan några efterträdare. Följaktligen är han i stånd till att också fullständigt frälsa dem som nalkas Gud genom honom, ty han är alltid vid liv för att föra deras talan. Ty en sådan överstepräst som denne var lämplig för oss, lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna och bliven högre än himlarna. Han behöver inte frambära offer dagligen, såsom dessa överstepräster gör, först för sina egna synder och sedan för folkets; (ty detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv;) ty [den mosaiska] lagen förordnar människor, som har svagheter, till överstepräster, men den svurna edens ord [från Gud], som kom [mer än fyra hundra år] efter lagen, förordnar en Son, vilken är fullkomnad för evigt.”
24. I vilket ”heligt rum” är Jesus Kristus överstepräst, och under vilken tidsperiod skall hans prästadöme vara, vilket människorna bör vara tacksamma för?
24 Vad är det alltså som framhävs här? Det som sammanfattas i de två följande verserna (Hebréerna 8:1, 2, NW): ”Beträffande det vi här avhandlar är detta huvudpunkten: Vi har en sådan överstepräst som denne, och han har satt sig på högra sidan av majestätets tron i himlarna, en tjänare i offentligt värv för det heliga rummet och det sanna tältet, vilket Jehova har uppfört och inte någon människa.” Borde inte människorna med tanke på detta vara ytterst tacksamma mot Gud för att de får en sådan överstepräst som denne, som nalkas Gud och för deras talan under de fastställda tusen åren, då Satan, djävulen, och hans demoner skall hållas bundna i avgrunden? Jo! En sådan föranstaltning från Gud utgör sannerligen en garanti för det som blir till mänsklighetens allra bästa.
25. Varför tjänade inte Jesus som överstepräst i Jerusalems tempel, och vad var Jerusalems tempel en förebild till?
25 När Jesus Kristus var på jorden såsom fullkomlig människa, tjänade han aldrig som en tjänare i offentligt värv i Jerusalems tempel. Han var inte bemyndigad av Mose lag att göra detta, eftersom han inte var någon levit och inte heller var av Arons prästerliga familj. Han tjänade emellertid i ett högre heligt rum, i ett högre eller mera betydelsefullt tempel, som inte blivit uppfört i Jerusalem av sådana män som kung Herodes den store, ståthållaren Serubbabel eller kung Salomo. De tempel som byggts av dessa män var i likhet med det heliga sammankomsttältet, som profeten Mose satte upp, endast förebildliga illustrationer. (2 Moseboken 40:1—33) Det finns inget vittnesbörd om att kung Melkisedek byggde ett tempel i Salem och att han behövde en sådan byggnad för att tjäna som ”präst åt Gud den Högste”. Därför kan inte något sådant i förbindelse med Melkisedek användas som förebild. Men den större Melkisedek, Jesus Kristus, tjänar som överstepräst i det motbildliga heliga rummet och templet, nämligen ”det heliga rummet och det sanna tältet, vilket Jehova har uppfört”.
DET SANNA TEMPLET
26, 27. a) I vilka avdelningar var det heliga tältet och Jerusalems tempel uppdelade? b) Vilka tillbehör fanns i respektive avdelningar i tältet och Salomos tempel?
26 Det heliga tält som Mose satte upp vid Sinai berg och templen i Jerusalem hade två avdelningar. Den första avdelningen kallades det heliga, och den andra eller innersta avdelningen kallades det allraheligaste.
27 Tillbehören i den första avdelningen, det heliga, var det gyllene bordet, på vilket brödkakorna, vanligen kallade ”skådebröden”, skulle läggas fram, vidare den gyllene lampställningen med sju armar krönta med lampor, och slutligen det fasta gyllene rökelsealtaret. I ljuset från den gyllene lampställningen kunde översteprästen här lägga fram skådebröden och frambära välluktande rökelse på altaret. Men i den innersta avdelningen eller det allraheligaste i det tält som Mose satte upp och i det tempel som kung Salomo byggde fanns den heliga gyllene förbundsarken med dess gyllene lock, som var krönt med två gyllene keruber med ansiktena mot varandra och med utsträckta vingar. Ljuset i denna innersta avdelning eller det allraheligaste utgjordes av det mirakulösa ljus som kallades schekinaljuset, vilket svävade över försoningslocket och mellan de båda keruberna.
28. Hur förberedde den judiske översteprästen situationen för att sedan stänka blodet av försoningsoffren i det allraheligaste, och för vilkas synder bragte han på så sätt försoning?
28 Innan den aronitiske översteprästen på försoningsdagen en gång om året frambar blodet av försoningsoffren, tog han ett bärbart rökelsekar och gick innanför den inre förlåten, som skilde den första avdelningen från den innersta avdelningen (det allraheligaste), och brände rökelse framför förbundets ark i skenet av schekinaljuset. Detta skulle förbereda situationen för honom att återvända senare med blodet av de två försoningsoffren och stänka detta mot försoningslocket (nådastolen) på förbundets ark. På detta sätt bragte han försoning för de synder han själv och hans levitiska hus eller stam hade begått och därefter för de synder som Israels folk hade begått. Detta var den försoningsceremoni som var föreskriven i Mose lagförbund. — Hebréerna 9:1—10; 4 Moseboken 7:89.
29. a) När invigdes det heliga ”tält” som Mose satte upp, och när invigdes Salomos tempel? b) När började det sanna tältet eller templet existera?
29 Mose satte upp det heliga sammankomsttältet i Sinai öken på första dagen i vårmånaden Nisan år 1512 f.v.t. Kung Salomo fullbordade sitt tempel i Jerusalem år 1027 f.v.t. och överlämnade det därefter på femtonde dagen i höstmånaden Tischri år 1026 f.v.t. (1 Konungaboken 8:1, 2, 65, 66) Men när började det motbildliga tältet eller templet, det ”sanna tältet” med sitt ”heliga rum”, att existera? Det var medan det förebildliga tempel som byggts av kung Herodes den store fortfarande fanns till i Jerusalem. Det var på hösten år 29 enligt den vanliga tideräkningen. Varför förhöll det sig så? Vad hände då som gjorde det sanna templet nödvändigt?
30, 31. a) Vid vilket tillfälle blev den motbildlige översteprästen till, och på vad sätt? b) Vilken motbildlig dag för borttagande av synder började då, och vilken jämförelse kan göras mellan det som Jesus frambar och det som Aron frambar?
30 År 29 v.t. blev den motbildlige översteprästen till, och i likhet med den levitiske översteprästen Aron måste han ha ett heligt tält eller tempel att göra tjänst i. Denne motbildlige överstepräst, som frambär offer, är Herren Jesus, som blivit smord med Guds heliga ande till att vara en andlig överstepräst. Han blev smord med helig ande, sedan han blivit döpt i floden Jordan av Johannes döparen. Han blev på så sätt Messias eller den Smorde vid trettio års ålder, vilket var tre och ett halvt år innan han dog offerdöden för mänsklighetens synder. (Daniel 9:24, 25, 27; Lukas 3:21—23) Nu började den stora, motbildliga försoningsdagen, och Jesus Kristus hade någonting bättre än översteprästen Aron hade på den förebildliga försoningsdagen år 1512 f.v.t., sedan det heliga tältet eller tabernaklet hade blivit uppsatt. Vad var detta? I Hebréerna 8:3—6 (NW) och 9:11—14 (NW) heter det:
31 ”Varje överstepräst är förordnad till att frambära både gåvor och offer, varför det var nödvändigt för denne att också ha någonting att frambära. Om han nu vore på jorden, skulle han inte vara präst, då det ju finns män som frambär gåvorna enligt lagen, men dessa män utför helig tjänst i en förebildlig modell och en skugga av de himmelska tingen; alldeles som Mose, när han skulle göra tältet i dess fullständighet, fick den gudomliga befallningen. Ty han säger: ’Se till att du gör alla ting enligt deras mönster, som visades dig på berget.’ Men nu har Jesus erhållit en förträffligare offentlig tjänst, så att han också är medlare för ett i motsvarande grad bättre förbund, vilket har blivit lagligen stadfäst på bättre löften.”
32. Vart gick Jesus Kristus in, vilket förebildades genom Aron, och vad hade han med sig för att rena våra samveten från döda gärningar?
32 ”Men när Kristus kom såsom överstepräst för de goda ting, som har blivit verklighet genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort med händer, det vill säga inte är av denna skapelse, gick han, nej, inte med blodet av bockar och av unga tjurar, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det heliga rummet [som motsvarade det allraheligaste i tältet] och vann en evig befrielse för oss. Ty om blodet av bockar och av tjurar och askan av en kviga, stänkt på dem som har blivit orenade, helgar i vad det gäller köttets renhet, hur mycket mera skall då inte Kristi blod, hans som genom en evig ande frambar sig själv utan vank och brist åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden?”
33, 34. a) Vad var Jesu dop i Jordanfloden en symbol av? b) Vad hade Gud berett åt mannen Jesus? Varför offrade han detta, och hur ofta?
33 Vad var det alltså som den fullkomlige mannen Jesus hade att frambära som offer åt Gud, sedan han blivit Guds smorde överstepräst efter sitt dop i vatten? Det var inte kroppen av något människor underlägset djur, vars blod aldrig skulle kunna avtvå människors synder, utan det var hans egen fullkomliga människokropp, som han hade fått genom att födas av den jungfruliga kvinnan Maria. Han insåg att den allsmäktige Guden hade berett och utrustat honom för denna offerväg. Han insåg att det vid denna speciella tidpunkt var Guds vilja att han skulle slå in på denna väg för att offra sitt eget liv. När han kom till Johannes döparen för att bli döpt i floden Jordan, kom han följaktligen för att framställa sig för Gud för att hädanefter göra Guds vilja. Hans dop i vatten symboliserade att han framställde sig för att göra Guds vilja, även om det skulle innebära offerdöden för honom. Beträffande detta heter det i Hebréerna 10:4—10 (NW):
34 ”Det är omöjligt för tjurars och bockars blod att ta bort synder. När han kommer i världen, säger han därför: ’”Slaktoffer och gåva önskade du inte, men du beredde en kropp åt mig. Du godkände inte brännoffer och syndoffer.” Då sade jag: ”Se, jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.’” Sedan han först har sagt: ’Du önskade inte, ej heller godkände du, slaktoffer och gåvor och brännoffer och syndoffer’ — offer som frambärs enligt lagen —, säger han därpå verkligen: ’Se, jag har kommit för att göra din vilja.’ Han undanskaffar det första, för att han skall kunna upprätta det andra. I kraft av nämnda ’vilja’ har vi blivit helgade, genom att Jesu Kristi kropp blivit offrad en gång för alla.”
35. a) Vad anbringades på altaret på den förebildliga försoningsdagen, och vad offrades på detta altare? b) Vad var det motbildliga ”altare” på vilket Jesus offrade sitt eget liv?
35 På den forntida, förebildliga försoningsdagen anbringade översteprästen Aron något av försoningsoffrens blod på altaret och brände också fett från försoningsoffren på detta altare, som stod i mitten av förgården framför det heliga sammankomsttältet. (3 Moseboken 16:16—19, 25) Vad var då det motbildliga ”altare” på vilket Jesus Kristus såsom andlig överstepräst frambar det offer som hans fullkomliga mänskliga liv utgjorde? Det var inget materiellt altare i likhet med detta kopparaltare i sammankomsttältets förgård. Det var inte den avrättningspåle på vilken han blev upphängd och dog på Golgata, eftersom denna påle var en förbannelse och inte blev helgad förmedelst hans dyrbara blod. (5 Moseboken 21:22, 23; Galaterna 3:13) Det var i stället någonting andligt, på vilket Jesus Kristus kunde bära fram värdet av sin fullkomliga, levande människokropp. Det var Guds ”vilja” eller goda behag. Han hade kommit och framställt sig för att göra denna ”vilja”. Det var Guds villighet att nu godta ett mänskligt offer i stället för djuroffer. På grundval av denna gudomliga ”vilja” frambar Jesus alltså värdet av sitt mänskliga liv.
36. Vilka har bemyndigande att äta från detta andliga ”altare”, och vad leder detta till för dem?
36 På så sätt kom det motbildliga ”altaret” till, och beträffande detta riktas följande ord i Hebréerna 13:10 (NW) till de smorda kristna: ”Vi har ett altare, från vilket de som gör helig tjänst i tältet inte har bemyndigande att äta.” Hur materialistiskt och oskriftenligt är det därför inte, när vissa präster i kristenheten reser ett materiellt ”altare” i sina kyrkobyggnader eller på andra platser för tillbedjan och påstår att de frambär Kristi offer gång på gång, till exempel i samband med ”mässan”! De som har bemyndigande att äta från det sanna, andliga ”altaret” blir ”helgade, genom att Jesu Kristi kropp blivit offrad en gång för alla”.
37. a) Vad var det som kom till jämsides med det andliga ”altaret”, vilket förebildades i förbindelse med det forntida ”tältet”? b) Vad symboliserade denna förgård i Jesu fall?
37 Precis som det forntida kopparaltaret stod i mitten av förgården framför det heliga sammankomsttältet, så blev också jämsides med det motbildliga, andliga ”altaret” den motbildliga ”förgården” till. Denna representerar inte någon lokalitet eller plats, utan ett tillstånd för en människa på jorden. Jesus Kristus, den smorde översteprästen, befann sig i denna motbildliga förgård, därför att han befann sig i en fullkomlig människas tillstånd. Hans tillstånd på jorden var därför i bokstavligt avseende rättrådigt, rättfärdigt, klanderfritt, obesudlat. I likhet med leviten Koras söner fann han en viloplats åt sig vid Jehovas viljas storslagna altare i förgården till Jehova Guds sanna ”storslagna tabernakel”. (Psalm 84:2—41—3, NW) Han hade sin lust i att göra Guds vilja. — Psalm 40:98.
38, 39. a) Vad annat blev till jämsides med den motbildliga förgården och det motbildliga altaret? b) Vilken fråga ger detta upphov åt, och vilka ord av Jesus visar var Gud befinner sig?
38 Det var inte bara det motbildliga altaret och den motbildliga förgården som då blev till för den nye, andlige översteprästen, den smorde Jesus, utan även det motbildliga tältet eller templet blev då till. Från och med den tidpunkten stod det ”sanna tältet, vilket Jehova har uppfört”, till den nye, andlige översteprästens förfogande.
39 Vad är det ”sanna tältet” eller templet? Är det en ny, speciell byggnad som Skaparen har uppfört åt sig i de osynliga himlarna? Nej, Gud behöver inte något sådant. Den högste Guden har alltid haft en boningsort i himmelen. Han är inte någon allt genomsyrande ande, som är allestädes närvarande, samtidigt närvarande överallt. Eftersom han är en intelligent personlighet, har han en plats, en boningsort, där man kan nalkas honom. Jesus Kristus lärde sina lärjungar att bedja: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn.” Han varnade oss för att förakta någon av ”dessa små” som tror på honom och förklarade sedan orsaken till detta: ”Ty jag säger eder, att deras änglar i himlarna se alltid min Faders ansikte, som är i himlarna.” (Matteus 6:9; 18:10, Åk) Dessa himmelska änglar har alltså tillträde till den gudomlige Fadern.
40. Vad kunde Gud göra med avseende på sin himmelska boning för att den skulle likna det allraheligaste i det heliga ”tältet”?
40 Den allsmäktige Guden kan emellertid låta sin upphöjda boningsort framträda i annan dager. När Gud frambragte sin andlige överstepräst genom att smörja den just döpte Jesus Kristus, kunde han låta sin egen himmelska boning framträda i annan dager, med nya detaljer eller inslag i förhållande till människorna i deras synd (inte i förhållande till de syndfria änglarna). Hans himmelska bonings helighet förhöjdes i kontrast till människornas omåttliga syndfullhet. Hans personliga boning framträdde nu som ett heligt rum åt den Gud som är rättvis men ändå barmhärtig, så att han är villig att godta ett lämpligt, fullkomligt offer till gagn för den oheliga mänskligheten. Men detta offer, eller dess värde, måste frambäras av en överstepräst som är syndfri och helig och som kan ha godtagbart personligt tillträde till Gud. Hans himmelska tron blir alltså en försoningstron. På så sätt gav Gud sin himmelska boning samma andliga egenskaper som kännetecknade det allraheligaste i det förebildliga tältet eller templet.
41, 42. a) Vart hade Aron tillåtelse att gå in ”en gång om året”, och på vad sätt? b) Vad var det allraheligaste som Jesus Kristus gick in i? Under vilken tidsperiod gjorde han detta, och hur ofta?
41 Detta är bibelns ståndpunkt. Vi kommer ihåg att översteprästen Aron tog med sig blodet från försoningsdagens djuroffer in i det allraheligaste i det jordiska sammankomsttältet och att han passerade den inre förlåten för att göra detta. (3 Moseboken 16:12—17; Hebréerna 9:7) För att uppfylla förebilden måste översteprästen Jesus Kristus gå in i det verkliga allraheligaste. Var visar bibeln att detta allraheligaste är beläget, och vad är det?
42 Lyssna: ”Därför var det nödvändigt att de förebildliga modellerna av de ting som är i himlarna skulle renas genom dessa medel, men de himmelska tingen själva med offer som är bättre än sådana offer. Ty Kristus gick inte in i ett heligt rum gjort med händer, som är en kopia av verkligheten, utan in i själva himmelen, nu för att träda fram inför Guds person för oss. Inte heller är det för att han ofta skulle offra sig själv, såsom översteprästen ju går in i det heliga rummet år från år med blod som inte är hans eget. I annat fall skulle han [Jesus] få lov att lida ofta sedan världens grundläggning. Men nu har han manifesterat sig själv en gång för alla, vid avslutningen på [de förebildliga] tingens ordningar, för att avlägsna synden genom offret av sig själv.” — Hebréerna 9:23—26, NW.
43, 44. a) Vad är alltså Guds heliga boning vad hans tempel beträffar? b) Vad skilde det heliga från det allraheligaste, och hur passerade Jesu Kristus detta i motbilden?
43 I stället för att som höjdpunkt på den motbildliga försoningsdagen gå in i ett förebildligt ”heligt rum” inne i det förebildliga tältet eller templet gick översteprästen Jesus Kristus ”in i själva himmelen”, där ”Guds person” är. Denna himmelska boning för själva Guds person är det sanna allraheligaste.
44 I det förebildliga tältet eller templet på jorden var det allraheligaste avskärmat förmedelst en förlåt, och därför sades det allraheligaste vara innanför förlåten. Denna förlåt representerade därför den mänskliga, köttsliga barriär som en individ måste passera för att övergå från mänskligt liv på jorden till de osynliga himlarna. Genom sin död och uppståndelse passerade Jesus Kristus denna barriär för att träda in i det himmelska allraheligaste. Detta är innebörden i Hebréerna 6:19, 20, där det heter, sedan det talats om de 144.000 trogna lärjungarnas himmelska hopp: ”I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten, dit Jesus såsom vår förelöpare har gått in för oss, i det han blev en överstepräst ’efter Melkisedeks sätt till evig tid’.” Ett hopp som är förankrat ”innanför förlåten” är himmelskt.
DET ”HELIGA” I GUDS ANDLIGA TEMPEL
45. a) Vad bestod ”tältet” av förutom det allraheligaste? b) Vilka gick in i det heliga? Hur gick de in dit, och hur ofta?
45 Låt oss inte förbise att det jordiska tältet eller templet inte bestod uteslutande av det allraheligaste. Förutom dess innersta avdelning, det allraheligaste, hade tältet eller templet en annan avdelning framför den åtskiljande förlåten. Denna avdelning kallades det heliga. (Hebréerna 9:1—3) Eftersom det allraheligaste förebildade ”själva himmelen”, där ”Guds person” är, vad kunde då det heliga, som var beläget framför förlåten eller förhänget, representera? Endast översteprästen kunde gå in i det allraheligaste ”en gång om året”, på försoningsdagen, men han kunde regelbundet gå in i det heliga, och det kunde också alla underprästerna göra. Prästerna gick in i denna första avdelning, det heliga, direkt från förgården, där altaret stod; men de måste passera ett förhänge eller draperi som skilde det heliga från förgården.
46, 47. a) När gick Jesus in i det motbildliga heliga, och hur gjorde han detta? b) Vad representerar alltså det heliga, och vilka privilegier åtnjuter de motbildliga prästerna där?
46 Det heliga representerade därför ett heligare tillstånd än förgården gjorde. Eftersom det heliga var avskärmat och föremålen därinne var utom synhåll för dem som befann sig i förgården, förebildade det heliga ett andligt tillstånd som är överlägset det som framställdes i bild genom förgården, vilken symboliserade ett mänskligt tillstånd som kännetecknades av en rättfärdig ställning inför Gud. Jesus Kristus trädde in i det tillstånd som den heliga avdelningen symboliserade, då han blev pånyttfödd av Guds heliga ande efter sitt dop i vatten och på så sätt blev en andlig Son av Gud. (Matteus 3:13—17) Genom att Jesus såsom en andlig Son av Gud också blev smord med Guds ande blev han beklädd med prästerlig värdighet; han blev Guds överstepräst, som blivit framställd i bild genom översteprästen Aron.
47 Från denna ståndpunkt kan man inse att den heliga avdelningen representerade det av anden pånyttfödda tillstånd i vilket de befinner sig som blir förda in i detta andliga prästerskap. I detta tillstånd åtnjuter dessa andliga präster på jorden andligt ljus såsom genom en gyllene lampställning, äter andlig föda såsom från ett gyllene bord med framlagda brödkakor och frambär rökelsen av böner och tjänst för Gud, som om de stod vid ett gyllene rökelsealtare. — 2 Moseboken 40:4, 5, 22—28.
48. Hur länge befann sig Jesus i det tillstånd som det heliga var en bild av, och varför kunde hans lärjungar inte klart urskilja vilket tillstånd han befann sig i?
48 Räknat från den dag då Jesus Kristus blev döpt och smord med helig ande fram till dagen för hans död (från år 29 till år 33 v.t.) befann han sig i detta av anden pånyttfödda, prästerliga tillstånd, som den heliga avdelningen var en bild av, under en tid av tre och ett halvt år. Den tjänst han utförde i detta tillstånd kunde inte till fullo urskiljas och uppskattas av vanliga människor, inte ens av hans trogna lärjungar, eftersom de betraktade tingen från en köttslig, mänsklig ståndpunkt. Pingstdagen år 33 v.t. med dess utgjutande av helig ande hade ännu inte kommit. (Johannes 7:39) Deras urskillning blockerades såsom av ”förhänget för ingången till tabernaklet”, som dolde de ting som fanns inne i den heliga avdelningen. — 2 Moseboken 40:28, 29.
49. Hur var Jesus, medan han befann sig i det motbildliga heliga, hindrad från att direkt nalkas det himmelska allraheligaste?
49 När översteprästen Jesus Kristus på jorden befann sig i det tillstånd som framställdes i bild genom det heliga, det av anden pånyttfödda, prästerliga tillståndet, hindrades han från att direkt nalkas Guds himmelska närvaro, därför att han ännu befann sig i köttet som en fullkomlig människa. Den symboliska ”förlåten” befann sig mellan honom och det himmelska allraheligaste, precis som när Mose ”satte upp förlåten, som skulle hänga framför arken, och hängde ... för vittnesbördets ark”. — 2 Moseboken 40:21.
50. a) När passerade Jesus Kristus den inre ”förlåten”, och hur gjorde han det? b) Vilken ed om ett prästadöme gick då i uppfyllelse på Jesus Kristus, och varför det?
50 Översteprästen Jesus Kristus passerade denna symboliska förlåt i det ”sanna tältet” den 16 Nisan år 33 v.t. genom att han blev upprest från de döda och nu inte längre befann sig i köttet och blott och bart var pånyttfödd av anden, utan hade blivit fullständigt frambragt som en andlig Son av Gud i de osynliga himlarna. Aposteln Petrus förklarar saken korrekt, när han skriver: ”Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.” (1 Petrus 3:18) Denna betydelsefulla dag gick Guds svurna ed om ett evigt prästadöme ”efter Melkisedeks sätt” i uppfyllelse på Jesus Kristus, nu då han blev belönad med ”ett oförstörbart livs kraft”. (Hebréerna 7:16, 24, NW; Apostlagärningarna 13:33—37; Romarna 1:1—4) Sedan han visat sig för sina trogna lärjungar genom särskilda uppenbarelser under de fyrtio dagar som följde, for han upp till himmelen och frambar värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer inför Gud själv i det sanna allraheligaste. — Apostlagärningarna 1:1—11; Hebréerna 9:24.
51. a) När slutade den motbildliga försoningsdagen, och hur länge hade den varat? b) Hur gavs bevisen för att Jesu offers förtjänst hade blivit godtagen i det allraheligaste?
51 I och med att Kristi offers förtjänst bars fram i det himmelska allraheligaste slutade den stora motbildliga försoningsdagen. När det gällde översteprästen Aron av Levi stam, varade nationens försoningsdag endast en bokstavlig tjugofyratimmarsdag. Men när det gällde översteprästen Jesus Kristus, visade sig den motbildliga försoningsdagen vara under en tidsperiod av nästan tre år och åtta månader. Tio dagar efter Jesu himmelsfärd fick hans trogna lärjungar på jorden del av bevisen för att Gud hade godtagit förtjänsten av det fullkomliga mänskliga offer som Jesus framburit inför honom i det himmelska allraheligaste. Hur då? Genom att den heliga anden blev utgjuten över dem i Jerusalem söndagen den 6 Sivan, veckohögtidens dag eller pingstdagen år 33 v.t. (Apostlagärningarna 2:1—36) Detta markerade någonting nytt med avseende på det ”sanna tältet, vilket Jehova har uppfört”. Vi skall nu se vad detta var.
ANDLIGA UNDERPRÄSTER
52. a) Hur visades det i förebild att den större Melkisedek har underpräster? b) När installerades det aronitiska prästerskapet, och vilket ”heligt tecken” sattes på Arons huvud?
52 Det omtalas inte att kungen och prästen Melkisedek i det forntida Salem hade några underpräster. Men Guds Son, som blivit en ”överstepräst ’efter Melkisedeks sätt’”, har underpräster. (Hebréerna 5:8—10) Detta förebildades genom leviten Arons prästerliga familj. Jehova Gud kallade Aron till att vara Israels överstepräst och hans söner till att vara Arons underpräster. På första dagen i vårmånaden Nisan år 1512 f.v.t. lydde profeten Mose Guds befallning och grep sig an med att installera Aron och hans söner i prästämbetet. (2 Moseboken 40:1, 2, 12—16; 29:4—9; 3 Moseboken 8:1—13) Bland de ting som skulle tillhöra översteprästens klädedräkt gjorde man ”plåten till det heliga diademet [det heliga tecknet på överlåtelse, NW] av rent guld, och på den skrev man, såsom man graverar signetringar: ’Helgad åt HERREN [Helighet tillhör Jehova, NW].’” — 2 Moseboken 39:30.
53. a) Vilken befallning från Jehova lydde Mose, när han på detta sätt prydde översteprästen Arons huvudbindel? b) Från vilket hebreiskt verb är det hebreiska ordet för ”tecknet på överlåtelse” härlett?
53 När Mose satte på sin bror Aron kläderna för att installera honom som överstepräst, verkställde han alltså Jehovas befallning: ”Och du skall sätta huvudbindeln på hans huvud och fästa det heliga diademet [det heliga tecknet på överlåtelse, NW] på huvudbindeln. Och du skall taga smörjelseoljan och gjuta på hans huvud och smörja honom.” (2 Moseboken 29:6, 7) Eftersom det ”heliga tecknet på överlåtelse” var ”plåten” av rent guld, föredrar många översättare av de hebreiska skrifterna att återge detta uttryck med ”det heliga diademet”, ”helighetens diadem”. (Se fotnoten till Nya Världens översättning av 2 Moseboken 29:6.) De vanliga hebreiska orden för ”diadem” och ”krona” skiljer sig naturligtvis från det hebreiska ord som här återgetts med ”tecknet på överlåtelse”. I 3 Moseboken 21:12 används detta senare hebreiska ord om smörjelseoljan på översteprästens huvud. Vi läser nämligen: ”Och ur helgedomen skall han icke gå ut, på det att han icke må ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smörjelseolja, varmed han har blivit invigd [tecknet på överlåtelse, NW], är på honom.” Det hebreiska ordet är härlett från verbet nazarʹ, som har översatts med ”invigde” i Hosea 9:10.
54, 55. a) Vad kallades den smorde översteprästen, och vad förebildade hans smörjelse? b) Smorde Johannes döparen Jesus med helig ande, eller vem gjorde detta?
54 Översteprästen Aron och hans efterträdare i detta ämbete var utan tvivel män som var invigda åt Jehova Gud, överlämnade åt honom, till följd av sin officiella installation. (2 Moseboken 29:30, 35) Därför att översteprästen blivit smord med den heliga smörjelseoljan kallades han ”den smorde” eller Messias (3 Moseboken 4:3, 5, 16; 6:22), precis som de smorda kungarna i Israel längre fram skulle kallas. (1 Samuelsboken 24:7, 116, 10; 26:9—11; Klagovisorna 4:20) Sedan namnen på översteprästen Arons fyra söner och underpräster omtalats, heter det: ”Dessa voro namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hade mottagit handfyllning till att vara präster.” (4 Moseboken 3:1—3) När Mose, som var medlare mellan Jehova Gud och Israels nation, smorde sin äldre bror Aron till att vara överstepräst, hade detta en förebildlig innebörd. Det förebildade att Gud skulle smörja sin Son, Jesus, med den heliga anden, sedan Jesus stigit upp ur vattnet i samband med sitt dop.
55 Johannes döparen var son till en levitisk präst, nämligen Sakarias av Abias’ prästerliga avdelning. Men Johannes endast döpte Jesus i Jordanfloden; han smorde inte Jesus till att vara en andlig överstepräst. (Lukas 1:5—17; 3:21—23; Markus 1:9—11) Det var bara Gud som kunde smörja Jesus med den heliga anden.
56, 57. a) Vad sade Johannes döparen att Jesus skulle bli bemyndigad att göra? b) Vad sade Jesus till sina lärjungar om dop med helig ande, innan han lämnade dem?
56 Johannes döparen hade sagt följande om Jesus: ”Efter mig kommer den som är starkare än jag; jag är icke ens värdig att böja mig ned för att upplösa hans skorem. Jag döper eder med vatten, men han skall döpa eder med helig ande.” Gud hade talat om för Johannes att Jesus skulle komma, vilket framgår av att Johannes sade: ”Inte ens jag kände honom, men just han, som sände mig att döpa i vatten, sade till mig: ’Vemhelst, över vilken du ser anden komma ned och bli kvar, denne är det som döper i helig ande.’” (Markus 1:7, 8; Johannes 1:33, NW) Jesus blev alltså inte bara själv smord med helig ande till att vara den andlige översteprästen, utan skulle också bli bemyndigad att döpa andra med helig ande. Men när skulle han döpa med helig ande? Inte före sin död såsom ett fullkomligt mänskligt offer.
57 Sedan han uppstått från de döda, materialiserade han sig i köttsliga kroppar och visade sig för sina lärjungar, som fortfarande befann sig i Jerusalem. Vad sade han då till dem om den heliga anden? Skildringen i Apostlagärningarna 1:4, 5 lyder: ”När han då var tillsammans med dem, bjöd han dem och sade: ’Lämnen icke Jerusalem, utan förbiden där, vad Fadern har utlovat, det, varom I haven hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen I bliva döpta i helig ande.’”
58, 59. a) När inträffade detta dop, och hur uppfyllde Jesus Kristus på ett motbildligt sätt det som översteprästen utförde i templet samma dag? b) Vilken profetia i Joel började då uppfyllas, och hur förband Petrus Jesus med detta?
58 Detta visade sig inträffa tio dagar efter Jesu himmelsfärd. Det inträffade den 6 Sivan år 33 v.t., på pingstdagen eller veckohögtidens dag, då den judiske översteprästen i Jerusalems tempel frambar två kakor syrat bröd som en förstlingsgåva av veteskörden åt Gud. (3 Moseboken 23:15—21) Samma dag frambar den himmelske översteprästen Jesus Kristus på ett motbildligt sätt den kristna församlingen som en förstling åt Jehova Gud. (Uppenbarelseboken 14:4) Han gjorde detta genom att tjäna som en kanal för utgjutandet av helig ande över sina väntande lärjungar i Jerusalem. Då började profetian i Joel 2:28, 29 att uppfyllas, och den av anden uppfyllde aposteln Petrus gav följande förklaring åt de tusentals judar som var åskådare till detta:
59 ”Denne Jesus har Gud upprest, varom vi alla är vittnen. Eftersom han blev upphöjd till Guds högra sida och erhöll den utlovade heliga anden från Fadern, har han därför utgjutit detta, som ni ser och hör. David for ju verkligen inte upp till himlarna, utan han säger själv: ’Jehova sade till min Herre: ”Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.”’ Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” — Apostlagärningarna 2:14—21, 32—36, NW.
60. Hur hade Jesu utgjutande av helig ande förebildats genom det som Mose gjorde den 1 Nisan år 1512 f.v.t.?
60 På detta sätt döpte Jesus Kristus sina trogna lärjungar med den heliga anden. Detta hade blivit framställt i bild långt tidigare, den 1 Nisan 1512 f.v.t. Det var då Mose verkställde Jehovas befallningar och smorde översteprästen Arons söner med helig smörjelseolja. Om detta läser vi: ”Och HERREN talade till Mose och sade: ’När den första månaden ingår, skall du på första dagen i månaden uppsätta uppenbarelsetältets [sammankomsttältets, NW] tabernakel. Därefter skall du föra Aron och hans söner fram till uppenbarelsetältets ingång och två dem med vatten. Och du skall sätta på Aron de heliga kläderna och smörja honom och helga honom till att bliva präst åt mig. Och du skall föra fram hans söner och sätta livklädnader på dem. Och du skall smörja dem, såsom du smorde deras fader, till att bliva präster åt mig. Så skall denna deras smörjelse bliva för dem en invigning till ett evärdligt prästadöme, släkte efter släkte.’ Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken, såsom HERREN hade bjudit honom.” — 2 Moseboken 40:1, 2, 12—16.
61. Blev efterträdarna till dessa ursprungliga fyra underpräster smorda, och blev översteprästens efterträdare personligen smorda med helig olja?
61 Arons fyra söner blev alltså smorda såsom de första underprästerna i Israel. Men när deras efterträdare därefter blev insatta i sina ämbeten såsom underpräster, blev de inte personligen smorda med den heliga smörjelseoljan. Det ansågs tillräckligt att de blev iförda en underprästs officiella klädedräkt. De fyra första underprästernas smörjelse tjänade sedan representativt för kommande underpräster. Varje efterträdare till översteprästen Aron blev emellertid personligen smord. (4 Moseboken 3:1—3; 2 Moseboken 29:29, 30; 4 Moseboken 20:23—29; 5 Moseboken 10:6) Men Israels hela prästerskap skulle ändå betraktas såsom en smord klass på grund av att dess ursprungliga medlemmar hade blivit smorda.
62. Vad gjorde Jesus Kristus sina lärjungar till under honom genom att han blev använd till att smörja dem, medan de befann sig på jorden, och hur instämmer Johannes i detta, med tanke på vad han säger i Uppenbarelseboken?
62 I den motbildliga uppfyllelsen handlar den himmelske Jesus Kristus som Guds representant, när han smörjer de 144.000 trogna lärjungarna med helig ande och gör dem till andliga präster, hans underpräster över vilka han är överstepräst. Det var därför aposteln Johannes kunde skriva följande om Jesus Kristus: ”Jesus Kristus, ’det trogna vittnet’, ’den förstfödde från de döda’ och ’härskaren över jordens konungar’. Honom som älskar oss och som löste oss från våra synder medelst sitt eget blod — och han gjorde oss till att vara ett rike, präster åt hans Gud och Fader, — ja, honom må härligheten och makten tillhöra för evigt. Amen.” Vidare: ”Du blev slaktad, och med ditt blod köpte du människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett konungadöme och präster åt vår Gud, och de skall härska som konungar över jorden.” — Uppenbarelseboken 1:5, 6; 5:9, 10; NW.
63. Hur vittnade aposteln Petrus skriftligen om Jesu smorda lärjungars prästadöme?
63 Det finns ett annat inspirerat vittne till detta — aposteln Petrus. Petrus riktade följande ord till de med anden smorda kristna, som hade ett himmelskt hopp, när han skrev till dem några år innan templet i Jerusalem blev förstört av romarna (år 70 v.t.), då de levitiska prästerna där skulle förlora sina arbeten: ”Dessa stöter sig, därför att de är olydiga mot ordet. ... Men ni är ’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, en helig nation, ett folk för särskild besittning, för att ni skall vitt och brett kungöra de härliga egenskaperna’ hos honom, som kallade er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” — 1 Petrus 2:8, 9, NW.
64. Vilket tillstånd, som förebildades i förbindelse med det forntida ”sammankomsttältet”, befinner sig alltså dessa smorda lärjungar i, och vilka privilegier åtnjuter de i likhet med Jesus i detta tillstånd?
64 Att de nu var ett prästerskap innebar en ny ställning i förhållande till det ”sanna tältet” eller templet, som inte uppfördes av människohänder, utan av Jehova Gud. Det innebar att de nu befann sig i det prästerliga, av anden pånyttfödda tillstånd som förebildades genom den heliga avdelningen i det forntida ”sammankomsttältet”, som Mose satte upp. Det förhöll sig på samma sätt med översteprästen Jesus Kristus från det att han blev smord med helig ande fram till hans död såsom en fullkomlig människa. I likhet med honom åtnjuter de därför, medan de fortfarande befinner sig på jorden i sina köttsliga kroppar, den andliga upplysning som utgår från den motbildliga gyllene lampställningen; de äter av den andliga föda som förebildades av två staplar med framlagda brödkakor på det gyllene bordet; de frambär offer i form av böner och ivrig tjänst för Gud, som om de offrade rökelse på det gyllene rökelsealtaret i det heliga i sammankomsttältet.
65. Vad skrev aposteln Johannes om de personers smörjelse, vilka befann sig i det tillstånd som det heliga var en bild av?
65 Till dessa, som befinner sig i det av anden pånyttfödda tillstånd som visades i bild genom den förebildliga heliga avdelningen, riktas följande ord: ”Ni har en smörjelse från den helige; ni har alla kunskap. Detta skriver jag till er om dem som försöker vilseleda er. Och vad er beträffar, består den smörjelse, som ni mottog från honom, i er, och ni behöver ingen till att undervisa er; men såsom smörjelsen från honom undervisar er om allting, och är sann och inte är lögn, och alldeles som den har lärt er, så förbli i förening med honom.” — 1 Johannes 2:20, 26, 27, NW.
66. Vad skrev aposteln Paulus om de personers smörjelse, vilka befann sig i det tillstånd som det heliga var en bild av?
66 Aposteln Paulus skrev vidare till dem som befann sig i det av anden pånyttfödda, prästerliga tillstånd som förebildades genom den heliga avdelningen, som de aronitiska prästerna hade tillåtelse att gå in och utföra tjänst i: ”Men den som garanterar att ni och vi tillhör Kristus [den Smorde] och den som har smort oss är Gud. Han har också satt sitt insegel på oss och har gett oss tecknet på vad som skall komma, det vill säga anden, i våra hjärtan.” — 2 Korintierna 1:21, 22, NW.
67. Vad sade den inspirerade skribenten till de kristnade hebréerna om att äta från ett altare och om att frambära offer?
67 Eftersom dessa 144.000 är andliga präster under den himmelske översteprästen Jesus Kristus, har de bemyndigande att äta av Jesu Kristi offer på det ”altare” som Guds ”vilja” utgör, och de som i otro förkastade Jesus såsom varande den sanne Messias eller Kristus hade inget bemyndigande att äta av hans offer på Guds motbildliga ”altare”. Den inspirerade skribenten kunde utan att vara förmäten rikta följande ord i Hebréerna 13:10—15 (NW) till de troende, kristnade hebréerna: ”Vi har ett altare, från vilket de som gör helig tjänst i tältet inte har bemyndigande att äta. Ty kropparna av de djur, vilkas blod bärs in i det heliga rummet av översteprästen för synd, bränns upp utanför lägret. Därför var det också som Jesus — för att han skulle helga folket med sitt eget blod — led utanför porten [till Jerusalem]. Låt oss alltså gå ut till honom utanför lägret, i det vi bär den smälek han bar, ty vi har inte här en stad som förblir, utan vi söker allvarligt den som skall komma. Låt oss alltid genom honom frambära åt Gud ett offer av lovprisning, det vill säga frukten av läppar som offentligen kungör hans namn.”
68, 69. a) Vilket motbildligt tillstånd måste de befinna sig i med tanke på att de äter från altaret, och hur kom de in i detta tillstånd? b) Vilka ord, som bevisar att de har denna ställning, blev skrivna till de romerska kristna?
68 Att dessa andliga underpräster har gudomligt bemyndigande och äter av offret på Guds sanna ”altare” innebär att de också befinner sig i det tillstånd som framställdes i bild genom förgården, i vilken offeraltaret av koppar var beläget. Detta är det tillstånd som betyder att de har blivit förklarade rättfärdiga eller har blivit rättfärdiggjorda av Gud genom sin tro på den offrade Jesus Kristus. När översteprästen Jesus Kristus tog värdet av sitt offrade ”blod” och gick in i det himmelska allraheligaste och frambar detta värde direkt inför Jehova Gud, då, alltifrån pingstdagen år 33 v.t., började de gagneliga verkningarna av hans fullkomliga mänskliga offer att komma hans lärjungar på jorden till del på grund av deras tro. Genom tron, med uppskattning i hjärtat, åt de av Kristi offer, som hade framburits på grundval av Guds vilja. På detta sätt vann de förlåtelse för sina synder. Genom att ge dem denna förlåtelse och därigenom räkna dem såsom varande syndfria i köttet förklarade Gud dem rättfärdiga eller rättfärdiggjorde dem. På detta sätt förde han dem in i den motbildliga förgården. Till bevis för att de har denna ställning kan vi läsa:
69 ”Vi tror på honom, som uppväckte Jesus, vår Herre, från de döda. Han blev utlämnad för våra försyndelsers skull och blev uppväckt för det syftet att förklara oss rättfärdiga. Må vi därför, då vi nu har blivit förklarade rättfärdiga såsom ett resultat av tro, åtnjuta frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi också har vunnit vårt tillträde förmedelst tron till denna oförtjänta omtanke, vari vi nu står; och må vi jubla på grund av hoppet om Guds härlighet. Så mycket mer skall vi alltså, sedan vi nu har blivit förklarade rättfärdiga genom hans blod, genom honom bli frälsta från vreden.” — Romarna 4:24—5:2, 9, NW.
70. a) Vilka ord i brevet till romarna ger ytterligare försäkran om deras rättfärdiga tillstånd inför Gud, utan någon fördömelse, medan de fortfarande befinner sig i köttet? b) Kan de genom egna offer lägga någonting till Kristi offers värde eller förtjänst?
70 Som en ytterligare försäkran om att Gud anser dessa andliga underpräster vara syndfria, utan fördömelse, i köttet medan de ännu befinner sig på jorden, blev följande ord skrivna: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså är jag själv [aposteln Paulus] med sinnet en slav under Guds lag, men med köttet under syndens lag. Därför har de som är i förening med Kristus Jesus ingen fördömelse. Ty den andes lag, som ger liv i förening med Kristus Jesus, har gjort dig fri från syndens och dödens lag.” (Romarna 7:25—8:2, NW) Det är denna rättfärdiga ställning inför Gud, utan någon fördömelse, medan de fortfarande befinner sig i det ofullkomliga, syndfulla köttet, som framställdes i bild genom den forntida förgården, där det offeraltare av koppar stod som de aronitiska prästerna gjorde tjänst vid. De kan inte lägga någonting till Kristi syndoffers värde eller förtjänst genom några egna köttsliga offer. Det är därför de genom Kristus frambär åt Gud ett ”offer av lovprisning” och gör goda kristna gärningar. De inser hur fullkomligt värdelöst det är att i någon kyrka frambära det som kallas ”mässoffret”.
71. a) På vilken annan motbildlig plats befinner sig också dessa kristna som blivit förklarade rättfärdiga? b) Vad skiljer dem från det himmelska allraheligaste, och vem har banat en väg för dem ditin?
71 Medan dessa underpräster, som bär klädnader av tillräknad rättfärdighet, ännu befinner sig i köttet på jorden, befinner de sig också i det av anden pånyttfödda tillstånd som framställdes i bild genom den heliga avdelningen i det förebildliga tältet eller templet. Men i likhet med sin överstepräst, Jesus Kristus, har de hoppet att få träda in i det himmelska allraheligaste, där Gud tronar personligen. Det är den köttsliga barriären, att de ännu är vid liv i köttet, som nu hindrar dem från att direkt träda in i detta sanna allraheligaste. Denna köttsliga barriär framställdes i bild genom den inre förlåt som avskärmade den heliga avdelningen i tältet från det allraheligaste, där den gyllene förbundsarken och dess schekinaljus befann sig. Jesus Kristus banade vägen för dem ”genom förlåten” och in i det verkliga allraheligaste. Han gick in som en ”förelöpare” för dem i det allraheligaste ”innanför förlåten”. (Hebréerna 6:19, 20) Han invigde alltså denna nya väg till himmelskt liv.
72. Till vad uppmuntras de 144.000 underprästerna att bevisa sig värdiga att få tillträde, och på vad sätt?
72 Dessa 144.000 andliga underpräster uppmanas därför att fatta mod i sina ansträngningar att bevisa sig värdiga att få komma ”innanför förlåten” genom att vara trogna intill den köttsliga kroppens död och bli uppresta från de döda till liv i anden. ”Därför, bröder”, säger den inspirerade skribenten i Hebréerna 10:19—22 (NW), ”eftersom vi har frimodighet angående vägen för inträde i det heliga rummet, genom Jesu blod, vilken han upplät för oss såsom en ny och levande väg genom förlåten, det vill säga sitt kött, och eftersom vi har en stor präst över Guds hus, så låt oss nalkas med sanna hjärtan i trons fulla visshet”.
73. Vad kommer de andliga underprästerna att träda in i, när de passerar den köttsliga barriären, och vad skall de göra där?
73 När de andliga underprästerna troget har fullgjort sina jordiska plikter ända till döden och får liv genom den ”första uppståndelsen”, kommer de att ha passerat den köttsliga barriären, den motbildliga ”förlåten”, och kommer att få tillträde till det himmelska allraheligaste och få se den levande Gudens obeskrivliga härlighet. De får träda in i hans närvaro, inte för att i likhet med översteprästen Jesus Kristus frambära förtjänsten av ett fullkomligt mänskligt offer, utan för att tjäna tillsammans med sin överstepräst och låta den behövande mänskligheten få del av Kristi offers gagneliga verkningar. (Uppenbarelseboken 20:6) Trots att det himmelska prästadömet skall vara i tusen år, behöver de inte några efterträdare till att tjäna efter dem. I likhet med sin förhärligade överstepräst kommer de att äga ”ett oförstörbart livs kraft” och kan till fullo utöva sitt prästadöme i tusen år utan efterträdare. — Hebréerna 7:16, 24, NW.
PRÄSTER SOM VISAR FÖRSTÅELSE OCH MEDKÄNSLA
74. a) Vad blev det möjligt för de 144.000 att vinna genom att Kristi försoningsoffer banade vägen för dem? b) Varför kommer detta offer att göra de tusen åren av Kristi prästadöme till en välsignad tid för mänskligheten?
74 Vilken välsignad tid kommer inte dessa tusen år av himmelskt prästadöme att vara för den syndiga och döende mänskligheten! Översteprästen i detta prästadöme har inför Gud framburit ett fullkomligt offer, men inte bara för sina 144.000 underpräster, utan för hela mänskligheten. Johannes, som var en av dessa andliga underpräster, skrev för nitton hundra år sedan: ”Mina små barn, jag skriver detta till er, för att ni inte må begå en synd. Och likväl, om någon verkligen begår en synd, har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Och han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte endast för våra, utan också för hela världens.” (1 Johannes 2:1, 2, NW) Jesu Kristi försoningsoffer banade vägen för de 144.000 underprästerna, så att de kunde bli fria från synden och dess fördömelse till död och vinna evigt liv tillsammans med sin överstepräst i himmelen. Samma försoningsoffer äger tillräcklig förtjänst för att kunna gagna hela människosläktet; det är till för världens synder. Johannes döparen pekade ju på den döpte Jesus Kristus och utropade: ”Se, Guds lamm, som borttager världens synd!” — Johannes 1:29.
75. a) Vilka andra försäkras vi om att Kristus kan hjälpa, med tanke på att han är i stånd att hjälpa de 144.000 underprästerna medan de befinner sig på jorden? b) Vilka kommer att få gagn av Kristi offers förtjänst, förutom den stora skaran av dem som överlever vedermödan?
75 Översteprästen Jesus Kristus var i stånd att hjälpa församlingen av sina 144.000 underpräster att övervinna synden och att bli befriade från dess fördömelse till död. Han kan göra samma sak för hela återstoden av mänskligheten, i synnerhet för dem som är villiga och längtar efter evigt liv med ett gott samvete inför Gud. Kristus har tusen år på sig för att genomföra detta. Han är villig, ja, han åstundar att göra det. Han kommer absolut inte att förfela sitt tusenåriga prästadöme ”efter Melkisedeks sätt”. Han kommer då att hjälpa fler än blott och bart de levande, den ”stora skara” som överlever och kommer ut ur den stora vedermödan, i vilken denna världsliga tingens ordning når sitt slut. Han skall också hjälpa de oräkneliga milliarder som nu sover dödens sömn i sina gravar i jordens sköte. (2 Timoteus 4:1; Uppenbarelseboken 7:9—15; Apostlagärningarna 24:15) Han kommer inte att låta något av den dyrbara förtjänsten av sitt fullkomliga mänskliga offer bli till ingen nytta genom att inte användas till gagn för de behövande.
76, 77. a) Hur uppförde sig Jesus mot människorna, när han befann sig på jorden under provsättning, och vad utgör detta en garanti för beträffande hans behandling av mänskligheten under sitt tusenåriga prästadöme? b) Varför är Jesus på detta sätt bättre i stånd till att komma dem till hjälp som blir satta på prov?
76 ”Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.” (Romarna 5:8) Detta bevisade att han hade en medkännande, barmhärtig, självuppoffrande inställning till den fallna mänskligheten, som ärvt synd och död från de egensinniga människorna Adam och Eva. Han var omtänksam, tålmodig, medlidsam, hjälpsam och förstående, medan han befann sig på jorden i trettiotre och ett halvt år. Eftersom han själv var en människa och var utsatt för frestelse, kunde han förstå människorna, och detta satte honom i stånd att ännu bättre inse vilken behandling den ofullkomliga, av synd hemsökta mänskligheten behövde. Till och med när han oskyldigt fick lida döden på avrättningspålen på Golgata, tog han utan att klaga emot den skymf och smädelse som vilseledda människor utsatte honom för. Om han nu uppförde sig så, medan han befann sig på jorden under de värsta tänkbara omständigheter, kan vi också vara förvissade om att han kommer att handla precis på samma sätt under sitt tusenåriga prästadöme över mänskligheten. Den inspirerade skribenten framhåller följande hjärtevärmande synpunkt:
77 ”Det är verkligen inte alls änglar som han bistår, utan han bistår Abrahams säd. Följaktligen måste han bli lik sina ’bröder’ i alla avseenden, för att han skulle bli en barmhärtig och trogen överstepräst i det som tillhör Gud, till att frambära försoningsoffer för folkets synder. Ty i det att han själv har lidit, när han har blivit satt på prov, är han i stånd till att komma dem till hjälp, som blir satta på prov.” — Hebréerna 2:16—18, NW. Jämför Hebréerna 5:1, 2.
78. Vad visas det i Hebréerna 5:7—10 att Jesus fick gå igenom för den rena tillbedjans skull och för vår skull?
78 Det som Jesus Kristus fick gå igenom för att bevisa sig vara en framgångsrik, klanderfri överstepräst på jorden för den rena tillbedjan av Gud och för vår skull beskrivs i korthet med följande ord i Hebréerna 5:7—10 (NW): ”I sitt kötts dagar frambar Kristus med starka rop och tårar både böner och åkallan till den som var i stånd till att frälsa honom från döden; och hans bön blev gynnsamt hörd för hans gudaktiga fruktans skull. Fastän han var Son, lärde han lydnad av det som han led; och sedan han hade blivit fullkomnad, blev han ansvarig för evig frälsning åt alla dem som lyder honom, eftersom han av Gud har blivit särskilt kallad en överstepräst efter Melkisedeks sätt.”
79, 80. a) Vad kan Kristus göra till gagn för mänskligheten under sitt tusenåriga prästadöme genom att han har ”ett oförstörbart livs kraft”? b) Vilket slags prästadöme frambragtes genom Guds svurna ed i kontrast till det som frambragtes genom lagen?
79 Genom att han har ”ett oförstörbart livs kraft” kan han utöva sitt tusenåriga prästadöme utan efterträdare och fullborda sitt verk till ära för Gud. Han kan hjälpa mänskligheten under hela denna tid, till dess att synden och dess fruktansvärda straff, döden, blivit fullständigt undanröjda. Han kan göra det som de många aronitiska prästerna efter varandra aldrig kunde göra under de mer än ett tusen fem hundra år som de förrättade helig tjänst. Som det står skrivet i Hebréerna 7:23—28 (NW):
80 ”Dessutom måste många bli präster efter varandra, eftersom de av döden hindras från att förbli såsom sådana, men eftersom han förblir vid liv för evigt, har han sitt prästadöme utan några efterträdare. Följaktligen är han i stånd till att också fullständigt frälsa dem som nalkas Gud genom honom, ty han är alltid vid liv för att föra deras talan. Ty en sådan överstepräst som denne var lämplig för oss, lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna och bliven högre än himlarna. Han behöver inte frambära offer dagligen, såsom dessa överstepräster gör, först för sina egna synder och sedan för folkets; (ty detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv;) ty lagen förordnar människor, som har svagheter, till överstepräster, men den svurna edens ord, som kom efter lagen, förordnar en Son, vilken är fullkomnad för evigt.”
81. a) Varför kommer de 144.000 underprästerna att kunna visa medkänsla och förståelse gentemot mänskligheten? b) Vad kommer de att bli i stånd till att göra tack vare att de har ”ett oförstörbart livs kraft”?
81 Och hur förhåller det sig med de 144.000 andliga underpräster som skall ”vara Guds och Kristi präster ... de tusen åren”? (Uppenbarelseboken 20:6) Ja, Gud har förutbestämt dem ”till att formas efter hans Sons avbild”. (Romarna 8:29, NW) Också de har blivit födda och har växt upp såsom män och kvinnor, såsom människor, men syndiga, ofullkomliga, med orätta böjelser på grund av sitt arv från sina upproriska föräldrar, Adam och Eva. De vet därför vad det innebär att vara en svag, syndig människa. Därför kan också de i likhet med sin överstepräst, Jesus Kristus, visa medkänsla och omtänksamhet mot den syndiga, döende mänskligheten. De har gjort detta medan de ännu befunnit sig på jorden som andliga underpräster. De kommer att handla precis på samma sätt när de får del i den ”första uppståndelsen” och blir himmelska underpräster. De skall inte behöva dö och med besvikelse lämna sitt verk ofullbordat. Nej, tack vare att de har ”ett oförstörbart livs kraft” kan de förena sig med sin överstepräst och tillsammans med honom föra undanröjandet av synden till ett fullkomligt slut. Vad blir resultatet av detta? Att alla människor som är villiga blir återförda till syndfri mänsklig fullkomlighet.
82. Hur beskrivs i Uppenbarelseboken 21:4 det vördnadsbjudande verk som detta prästerskap skall fullborda under loppet av ett millennium, och hur kommer Guds universum återigen att vara?
82 Det vördnadsbjudande verk som under loppet av ett millennium skall utföras av detta prästerskap, utan någon intrigant prästpolitik, beskrivs för oss med dessa hänförande ord: ”Döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” (Uppenbarelseboken 21:4) Ja, synden, som är ”dödens udd”, skall inte finnas mer! Den syndfullhet som människorna ärvt från sina självupptagna första mänskliga föräldrar kommer att utplånas tillsammans med alla dess sorgliga, Gud vanärande följder. Den högste Guden, Jehova, kommer åter att ha ett rent, obefläckat och heligt universum.
[Frågor]
[Karta på sidan 93]
(För formaterad text, se publikationen)
PLANRITNING AV SAMMANKOMSTTÄLTET
Skådebrödsbordet
DET ALLRAHELIGASTE
Förlåten
DET HELIGA
Förhänget
Bäckenet
Brännoffersaltaret
Porten
Förbundets ark
Rökelsealtaret
Lampställningen
FÖRGÅRDEN
