Räkenskap hålls med slavarna i våra dagar
Kapitel 13
Räkenskap hålls med slavarna i våra dagar
1, 2. a) Vad fick kvarlevan av Kristi ”slavar” ytterligare del av i och med att de började bära Guds namn, och vem var källan till detta? b) Hur omtalas denna glädje i liknelsen om ”talenterna”?
DE KVARLEVANDE av Herren Jesu Kristi ”slavar”, som ännu befinner sig på jorden, har fått del av ökad glädje alltsedan år 1931, då de började bära Guds namn. Deras glädje kom från samma källa som deras Herre och ägare hade hämtat sin glädje ifrån, nämligen från Jehova Gud. Herren Jesus Kristus talade om denna sin glädje, när han skulle hålla räkenskap med sina slavar i uppfyllelse av liknelsen om ”talenterna”. Vi lägger märke till detta i Matteus 25:20—23, där vi läser:
2 ”Då trädde den fram, som hade fått de fem punden [talenterna, Åk], och bar fram andra fem pund och sade: ’Herre, du överlämnade åt mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.’ Hans herre svarade honom: ’Rätt så, du gode och trogne tjänare. När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.’ Så trädde ock den fram, som hade fått de två punden, och sade: ’Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund har jag vunnit.’ Hans herre svarade honom: ’Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.’”
3, 4. a) Symboliserar de tre ”slavarna” individer, eller vad symboliserar de? b) Hur framgår den rätta innebörden i ordet parousia av att räkenskap hålls med dem i liknelsens uppfyllelse som ”slavarna” är en bild av?
3 Det krävde naturligtvis tid och uppmärksamhet att hålla räkenskap med slavarna. Detta måste därför vara en bild av en period av närvaro eller parousia å den himmelske Herrens, Jesu Kristi, sida i uppfyllelse av liknelsens avslutande delar. (Matteus 24:3) Låt oss aldrig glömma att de tre slavarna i liknelsen representerade klasser och att dessa klasser består av individer. Det kräver mera tid och uppmärksamhet att handskas med en klass eller grupp än med en enskild individ. När man har att göra med en klass eller grupp, måste man ta hänsyn till varje enskild medlem därav. Aposteln Paulus skrev i Romarna 14:9, 10:
4 ”Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande. ... Vi skola ju alla en gång stå inför Guds domstol.”
5. a) På vems vägnar dömer Jesus Kristus, när han dömer de levande och de döda? b) Vad måste de av slavklassernas medlemmar som dog före Kristi parousia göra med avseende på sin belöning?
5 I uppfyllelsen av liknelsen om ”talenterna” dömer Herren Jesus Kristus på Jehova Guds vägnar. Alla hans ”slavar”, som ”talenter” blivit överlämnade åt, är inte vid liv i köttet här på jorden nu på 1900-talet. De som levde i det första århundradet, under de tolv apostlarnas tid, av vilka den siste var Johannes, som fick uppenbarelsen, har till exempel dött för länge sedan och somnat in i döden i väntan på sin himmelske Herres och ägares parousia, då de skulle få belöningen från honom såsom den rättfärdige domaren. Såsom aposteln Paulus kort före sin martyrdöd skrev till sin missionärskamrat Timoteus: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på ’den dagen’, och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.” (2 Timoteus 4:7, 8) Ja, aposteln Paulus såg verkligen framåt mot ”den dagen”, dagen för Herrens parousia, för att bli uppväckt från de döda och få ta emot segerlönen, odödligt himmelskt liv. Alla som dog före hans parousia måste vänta.
6. När blir de ”slavar” uppväckta som sover i döden, och framför vilka får dessa företräde när det gäller tiden för uppståndelsen?
6 Alla de trogna ”slavar” som sov i döden blev uppväckta till himmelskt liv i andevärlden vid den tid då domen skulle börja under hans osynliga parousia i anden. Belönandet av de ”slavar” som var vid liv fick alltså inte komma före belönandet av de trogna ”slavar” som sov i döden. Detta är inte något som vi har funnit på; aposteln Paulus skriver nämligen till den kristna församlingen i Tessalonika och säger: ”Om vår tro är att Jesus dog och uppstod igen, så kommer Gud att också föra dem som har insomnat i döden genom Jesus fram med honom. Ty detta är vad vi säger er genom Jehovas ord, att vi, de levande, som lever kvar till Herrens närvaro, på intet vis skall komma före dem som har somnat in i döden, ty Herren själv skall stiga ned från himmelen med ett befallande rop, med en ärkeängels röst och med Guds basun, och de som är döda i förening med Kristus skall uppstå först. Efteråt skall vi, de levande, som lever kvar, tillsammans med dem bli bortryckta i skyar för att möta Herren i luften, och sålunda skall vi alltid vara med Herren.” — 1 Tessalonikerna 4:14—17, NW.
7. Vilket slags uppståndelse får de sovande del av?
7 Detta innebär att det under Herrens parousia, vid den tid då domen skall börja, inträffar en osynlig uppståndelse till himmelskt liv i anden för de sovande trogna ”slavarna”. De ”slavar” som ännu är vid liv på jorden kan naturligtvis inte iaktta detta med sina lekamliga ögon, lika litet som människorna i världen, som inte är ”slavar” åt den osynligen närvarande Herren Jesus, kan iaktta det.
8, 9. a) Vad visar vittnesbörden om huruvida ”slavarnas” möte med Herren i luften innebär att köttsliga kroppar rycks upp i atmosfären? b) Vilket förhållande, som framhålls i 1 Korintierna 15:50—54, har betydelse för denna fråga?
8 Inga lekamliga ögon på jorden kan heller se när de uppståndna ”slavarna” möter ”Herren i luften”, och därför kan människor på jorden inte veta att detta pågår utom genom att utöva tro på Guds ord och lägga märke till tidstecknen. De ”slavar” som sov i döden blev alla tillsammans uppväckta vid samma tid för att ”möta Herren i luften”. Men de ”slavar” på jorden som levde fram till den tid då domen eller räkenskapen skulle hållas blev inte bokstavligen bortryckta med sina synliga, köttsliga kroppar upp i jordens atmosfär för att möta en synlig Herren i luften. Det finns nämligen ingenting upptecknat om en sådan händelse i vår tids historia. Medlemmar av denna ännu levande grupp av ”slavar” har dött då och då under de mer än femtio år som nu har gått, men i överensstämmelse med bibelns löfte fick de då en ögonblicklig uppståndelse till liv i anden i de osynliga himlarna. Eftersom Herrens parousia redan hade börjat, behövde de inte sova i döden i väntan på hans ankomst. Följande ord av Paulus var tillämpliga på dem:
9 ”Kött och blod ... kunna [icke] få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel. Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade. Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet och detta dödliga ikläda sig odödlighet. Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: ’Döden är uppslukad och seger vunnen.’” — 1 Korintierna 15:50—54; Jesaja 25:8.
10. I vilket avseende är de ”slavar” som omtalas i Uppenbarelseboken 14:13 ”lyckliga”?
10 Följande löfte i Uppenbarelseboken 14:13 (NW) gäller de smorda slavar som levde kvar på jorden fram till och in under Herrens parousia eller närvaro och som därefter dog i trogen förening med Herren: ”Lyckliga är de döda som dör i förening med Herren alltifrån denna tid. Ja, säger anden, må de vila från sina mödor, ty de ting de utförde följer dem åt.” De är ”lyckliga” därför att de vid sin död i köttet upplever denna ögonblickliga förändring från förgänglighet till oförgänglighet, från dödlighet till odödlighet, från människa till andevarelse, så att de utan att behöva sova i döden upphör med sina jordiska mödor och omedelbart träder in i sitt himmelska arbete tillsammans med Herren, vars medarvingar de är.
11. Vem var denne R. J. Martin, som är ett exempel på det som tidigare sagts?
11 Låt oss som exempel ta Robert J. Martin. Han var en av de åtta invigda kristna män, av vilka Sällskapets president J. F. Rutherford var en, som på falska anklagelser var inspärrade omkring nio månader i federala tukthuset i Atlanta i Georgia, från den 5 juli 1918 till den 25 mars 1919. När denne ”slav” onsdagen den 26 mars 1919 blev försatt på fri fot mot borgen i Brooklyn i New York, hade han praktiskt taget ingenting i form av ”talenter” från sin himmelske Herre. Första världskriget med dess förföljelse av Herrens ”slavar” hade nu slutat för mer än fyra månader sedan, och R. J. Martin måste börja om praktiskt taget på nytt. Han var fortfarande i trogen förening med Herren Jesus, och han tog med glädje emot ”talenter”, som han kunde göra affärer med för sin himmelske Herres räkning för att utvidga den åker som skulle visa sig fruktbar när det gällde att frambringa lärjungar åt Herren Jesus Kristus. Året efter sin frigivning ur fängelset blev han förordnad till föreståndare för det tryckeri som nyligen inrättats i Brooklyn för Sällskapet Vakttornets räkning. Den 1 november 1926 blev han en av detta sällskaps styrelseledamöter, och denna post innehade han intill slutet på sin jordiska bana.
12. När dog Martin, och hur kommenterades detta i The Watch Tower?
12 Åren gick, och R. J. Martin gjorde troget ”affärer” för att föröka de ”talenter” som blivit överlämnade åt honom när det gällde att göra lärjungar. Han dog på sin post den 23 september 1932 vid femtiofyra års ålder. (Född 30 mars 1878) Hans död ”i förening med Herren” tillkännagavs på sidan 304 i numret för 1 oktober 1932 av The Watch Tower and Herald of Christ’s Presence, där det bland annat hette:
Det var strax efter midnatt eller i början av morgontimmarna den 23 september 1932 som Robert J. Martin, en soldat i Jehovas organisation, vek ihop sitt jordiska tält och fridfullt gick hädan. Detta goda och trogna vittne har fullbordat sitt lopp på jorden. Det finns alla skäl att tro att han omedelbart trädde in i riket och nu för alltid befinner sig tillsammans med Herren i Jehovas regeringsorganisation.
... Broder Martins trogna kamrater hoppas även de att få möta Herren i all hans härlighet och skönhet och därefter för evigt ha del i att verkställa Jehovas uppsåt. Broder Martins hängivenhet för Jehovas sak utgör en inspirationskälla för dem som tillhör kvarlevan att fortsätta striden ända fram till porten. ...
13. När dog Martins medfånge Rutherford, och vad markerade hans död i historiskt avseende?
13 Hans medfånge, J. F. Rutherford, fullbordade sitt jordiska lopp vid sjuttiotvå års ålder, torsdagen den 8 januari 1942, och han var då fortfarande president för Watch Tower Bible and Tract Society. Hans död tillkännagavs på sidan 45 i numret för 1 februari 1942 av The Watchtower Announcing Jehovah’s Kingdom under rubriken ”Ett troget vittne”. Det som hänt under de mer än trettio år som gått sedan dess visar att hans död markerade slutet på en epok i Jehovas kristna vittnens nutida verksamhet.
14. a) Vad finns det skriftenliga skäl att tro beträffande dessa båda ”slavar”, när det gäller deras belöning för att de gjort affärer med Kristi ”talenter”? b) Har de ”slavar” som ännu är vid liv på jorden gått in i någon ”glädje”, och hur förhåller det sig när det gäller herradöme?
14 De kristna ”slavarnas” levnadslopp, till exempel de bådas som här nämnts, visar utan tvivel att de gjort affärer med Herrens ”talenter” som blivit överlämnade åt dem, varigenom de utvidgat det jordiska verksamhetsfältet för att frambringa fler lärjungar åt Kristus. Det finns skriftenliga skäl att tro att de fick höra följande berömmande ord från sin Herre, Jesus Kristus, när de trädde fram inför hans domstol: ”Rätt så, du gode och trogne tjänare. När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.” (Matteus 25:21, 23) Men nu, många år senare, finns det fortfarande en liten kvarleva av dessa lojala kristna ”tjänare” eller slavar på jorden som kärleksfullt strävar efter att föröka sin himmelske Herres ”talenter”. De förväntar att i sinom tid fullborda sitt jordiska levnadslopp och träda fram inför Jesu Kristi himmelska domstol för att med glädje höra samma berömmande ord. Men redan nu, medan de befinner sig på jorden, har de i den utsträckning som de förökar sin himmelske ägares ”talenter” i mångt och mycket gått in i sin Herres glädje. Men de har ännu inte fått del av något herradöme, utan de ser endast fram emot att få del i hans tusenåriga regering i himmelen.
DEN ”ONDE OCH LATE” SLAVEN
15, 16. a) Hur underlät slaven med den enda talenten att göra bruk av sin ”förmåga”, och vilka konsekvenser fick detta? b) Vilken ursäkt åberopade han för att endast lämna tillbaka det som han hade fått?
15 Vi är nu intresserade av att få reda på vad som händer med den slav i Jesu liknelse som bara fick en enda talent och om vilken det sades: ”Men den som hade fått ett pund [en talent] gick bort och grävde en grop i jorden och gömde där sin herres penningar [silverpengar, NW].” (Matteus 25:15, 18) Eftersom denne slav inte ansträngde sig och inte visade mod att göra affärer, som slaven med de fem talenterna och slaven med de två talenterna gjorde, kunde denne tredje slav inte vänta sig att föröka sin herres silvertalent. Han hade den proportionella ”förmåga” som behövdes för att handha denna silvertalent och föröka den, men han underlät att visa prov på sin förmåga. Han skulle inte ha någon ökning att visa upp, när det skulle hållas räkenskap i samband med hans herres ankomst och under hans närvaro eller parousia. Vilken ursäkt skulle han då ha för att han inte visade upp någon ökning för sin herre? Jesus säger i sin liknelse:
16 ”Slutligen kom den som hade fått den enda talenten fram och sade: ’Husbonde, jag visste att du är en fordrande man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har sållat. Därför blev jag rädd och gick bort och gömde din talent i jorden. Här har du det som är ditt.’” — Matteus 25:24, 25, NW.
17. a) Såg slaven med godkännande på att hans herre liknade den jordägare och lantbrukare som han beskrev? b) Varför tyckte slaven att hans herre inte hade någon rätt att klaga över att han inte fick ta emot någon ökning?
17 Denne slav visste att det förväntades av honom att han skulle uppvisa en ökning. Men han hade inte mod att ta den risk det innebar att göra affärer med sin herres silvertalent. Han hade inte sådan kärlek till sin herre att han handlade trots sina farhågor och tog risken och gjorde den ansträngning som krävdes för att föröka sin herres ”ägodelar”. Han liknade sin herre vid en jordägare och lantbrukare som inte bara fick skördar från sin egen jord, utan också skördade avkastningen från jord som han inte ägde och inte hade odlat och samlade in säd som han inte hade sållat fri från agnarna. Slaven såg inte med godkännande på att hans herre ökade sin rikedom på detta sätt. Han anklagade åtminstone sin herre för att öka sin rikedom på ett sådant sätt. I överensstämmelse med den uppfattning och inställning som han sade sig ha lämnade han alltså endast tillbaka den enda silvertalenten, som hans herre hade anförtrott åt honom. Han tyckte alltså att hans herre inte hade någon orsak att klaga, eftersom han inte hade lidit någon förlust. Han fick ju tillbaka det som var hans. Slaven insåg inte att pengar är till för att cirkulera och för att användas i vinstgivande syfte.
18. I enlighet med vilket resonemang svarade slavens herre honom, och vad var alltså orsaken till att han benämnde slaven så som han gjorde?
18 Slavens herre svarade honom i enlighet med hans eget argument. Vi läser nämligen: ”Till svar sade hans husbonde till honom: ’Onde och late slav, du visste ju att jag skördade där jag inte hade sått och samlade in där jag inte hade sållat? Då borde du ju ha satt in mina silverpenningar hos bankirerna, och vid min ankomst [ordagrant: och när jag kommit] skulle jag ha fått uppbära det som var mitt med ränta.’” — Matteus 25:26, 27, NW.
19. Varför förtjänade slaven att kallas ”ond”, och hur kunde han ha valt det ”lätta sättet” att uppfylla sin herres krav?
19 Denne onyttige slav var ”ond” därför att han medvetet, uppsåtligt, underlät att föröka sin herres ägodelar. Han var inte intresserad av att hans herres ägodelar skulle tillväxa. Det var inte så att han inte visste att hans herre krävde att de skulle förökas. Han visste detta, och han kunde ha valt det lätta sättet och satt in den silvertalent som han hade fått om hand hos bankirerna för att dessa skulle göra investeringar med den och skaffa sig vinst och därför skulle betala tillbörlig ränta för de pengar som hade blivit insatta hos dem. På så sätt skulle slavens herre, när han kom tillbaka, inte endast ha fått tillbaka sin silvertalent, utan också den ränta som bankirerna betalat för att de fått ta hand om pengarna. Det var inte nog med att han inte efterliknade slaven med de fem talenterna och slaven med de två talenterna. Han samarbetade inte heller med dem. Även om han återlämnade den silvertalent som från början hade överlämnats åt honom, vållade han i själva verket sin herre en förlust. Att han uppsåtligt vållade sin herre en sådan förlust gjorde att han kunde kallas ”ond”.
20. I vilket avseende var denne slav ”lat”, och vilken utgång fick detta för honom?
20 Den onyttige slaven var också ”lat”. Han var lättjefull, ovillig att göra affärer med vaken uppmärksamhet på samma sätt som hans medslavar. Han hade förmågan att arbeta och skaffa vinning. Annars skulle hans herre inte ha anförtrott honom ens en enda talent. Att han bara fick en talent innebar att han hade det minsta ansvaret av de tre slavarna, men denna minsta penningsumma var inte större än att han kunde ta hand om den i enlighet med sin ”förmåga”. I stället för att använda sin förmåga på ett vinstgivande sätt grävde han en grop i jorden och gömde sin herres talent där, så att den inte kunde ge någon avkastning. Han var så lat att inte ens hans uppfattning att hans herre var en ”fordrande man” fick honom att arbeta med den värdefulla talenten, under den långa tid då hans herre skulle vara borta. Slaven hade gott om gynnsam tid. Hans underlåtenhet att föröka talenten fick en mycket olycklig utgång för honom.
21. Vilken motsvarighet har denne slav vid höjdpunkten av liknelsens uppfyllelse i våra dagar?
21 Denne ”onde och late slav” har en nutida motsvarighet vid höjdpunkten av liknelsens uppfyllelse i våra dagar. I likhet med de båda andra slavarna representerar även den improduktive slaven en klass eller grupp av kristna slavar som befinner sig i den himmelske husbondens, Herren Jesu Kristi, tjänst eller som är överlämnade åt hans tjänst. Denna onyttiga klass trädde fram sedan räkenskapens dag börjat i det första efterkrigsåret, 1919.
22. Vilka andra påstod sig vara i den himmelske Herrens tjänst, men hur försummade de hans ”ägodelar” sedan första världskriget slutat?
22 Medlemmarna i kristenhetens sekteriska kyrkosamfund har givetvis bekänt sig vara i den himmelske Herren Jesu Kristi tjänst. Men gick de åstad och odlade den åker som låg vidöppen framför dem vid första världskrigets slut den 11 november 1918? Gick de åstad och gjorde lärjungar åt den regerande konungen Jesus Kristus, som nu påbörjat sin parousia? Nej; de kompromissade i stället med politikerna och militärerna i denna världen. De försummade Rikets ”ägodelar”, som tillhörde den konung vars herradöme skall växa obegränsat. De riktade sitt intresse och sin uppmärksamhet mot det föreslagna Nationernas förbund, som Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika kallade ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. (Jesaja 9:6, 7) De försökte öka antalet understödjare och tillbedjare av denna människogjorda internationella organisation för fred och säkerhet i världen. För närvarande förespråkar kristenhetens religiösa sekter och samfund den organisation som efterträtt Nationernas förbund, nämligen Förenta nationerna.
23. Vad har det lett till att de inte har odlat världens åker till gagn för Guds messianska rike?
23 När den återkomne Herren Jesus Kristus håller räkenskap under denna tid av rannsakning, kan dessa inom kristenheten, som bekänner sig vara ”slavar”, inte uppvisa någon ökning av hans ägodelar. De har inte odlat världens åker till gagn för Guds messianska rike. De har ju vänt ryggen åt det och lämnat människorna i okunnighet om Jehovas upprättade messianska rike.
24. Hur passar de som beskrivs i tredje stycket i resolutionen ”Ett nytt namn” in i bilden av den ”late” slaven?
24 Men till och med bland dem som stått i förbindelse med den återkomne, regerande konungens, Jesu Kristi, trogna ”slavar” har det framträtt en klass av smorda kristna som passar in i bilden av den ”onde och late” slaven. Det är tydligen denna klass som avses i tredje stycket av den resolution som bar rubriken ”Ett nytt namn” och som antogs söndagseftermiddagen den 26 juli 1931 vid det internationella konvent som Sällskapet Vakttornet höll i Columbus i Ohio. Vi citerar nu detta stycke:
Kort efter Charles T. Russells död uppstod det en söndring bland dem som varit förenade med honom i det nämnda arbetet, vilket hade till följd, att ett antal skilde sig från Watch Tower Bible and Tract Society och icke längre ville ha något att skaffa med detta sällskap och dess verk eller mottaga sanningen, som Sällskapet förkunnar i The Watch Tower och andra skrifter. De ha till och med gjort och göra alltjämt motstånd mot Sällskapets verk, som går ut på att förkunna budskapet för vår tid om Guds rike och om vår Guds hämnd över alla delar av Satans organisation. Dessa motståndare ha bildat olika grupper och samfund och uppträda under namn som ”bibelforskarna”, ”förenade bibelforskare”, ”russellianer, som förkunna sanningen, sådan pastor Russell framställde den”, ”ståndaktiga bibelforskare” och andra, liknande namn, vilket allt skapar förvirring och missförstånd. ...
25. Vilka erfarenheter och prestationer å deras sida som bär det nya namnet har de som ovan nämnts följaktligen inte haft del i?
25 Fakta visar att dessa ovannämnda, som inte ville samarbeta och som till och med blev motståndare, inte omfattade detta nya namn, Jehovas vittnen, och inte blev kända såsom Jehovas kristna vittnen. De har inte delat de fruktansvärda lidanden som det nya namnets bärare har fått erfara sedan dess, och de har heller inte haft del i att överallt på jorden kungöra Jehovas upprättade rike under hans Messias. Av dessa skäl har de inte haft del i att åstadkomma den underbara utvidgning av åkern för att uppodla och frambringa lärjungar åt Kristus som lett till att detta verk för närvarande pågår i 208 länder och ögrupper, däribland enskilda öar, och kräver att budskapet om Riket publiceras på mer än 160 språk. Trots ondskefull förföljelse i olika länder rör sig denna uppodling av åkern (som är världen av människor) — för att frambringa ytterligare lärjungar åt Kristus — nu framåt mot sin höjdpunkt! Detta verk pågår nu under tillsyn av de nittiofem avdelningsorganisationerna inom Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania.
26. Vilka vittnesbörd finns det om att kvarlevan av smorda ”slavar” har fått välsignelse från himmelen, när de gjort bruk av Herrens ”talenter” genom att uppodla världens åker?
26 Detta förökande av den messianske konungens ”ägodelar”, hans ”talenter”, har uppenbarligen den högste Gudens, Jehovas, och hans Sons, Jesu Kristi, godkännande och välsignelse. De smorda ”slavar” som är upptagna med att göra bruk av konungens ”talenter” finner detta vara ett glädjefyllt ansvar, och de strävar efter att av sin himmelske Herre bli betraktade som goda och trogna slavar. De vill inte ha några av den ”onde och late” slavens klass förbundna med sig. I stället försöker de hjälpa alla som äger de skriftenliga kvalifikationerna att sluta sig till dem för att bli produktiva förkunnare av Guds ord. Under det gångna tjänsteåret 1973 blev, som ett vittnesbörd om Guds välsignelse över deras kärleksfulla ansträngningar, 193.990 personer, som fått undervisning, döpta i vatten såsom Herren Jesu Kristi lärjungar. Under de fem senaste tjänsteåren, 1969—1973, var det mer än en halv million, närmare bestämt 792.019, som på detta sätt blev döpta i olika länder över hela jorden. Kvarlevan av smorda ”slavar” som förökar Herrens ”ägodelar” menar följaktligen inte att han orättmätigt skördar, där han själv inte hade sått medan han personligen vandrade på jorden.
DEN OUTNYTTJADE ”TALENTEN” TAS IFRÅN HONOM
27. Vilket beslut fattade husbonden beträffande den onyttige slaven?
27 Vad beslutar husbonden i liknelsen beträffande den slav som underlät att ge honom det som var hans ”med ränta”? Den uppbragte husbonden säger om den ”onde och late” slaven, som visade sig vara onyttig: ”Tag därför talenten ifrån honom och ge den åt den som har de tio talenterna. Ty åt var och en som har skall mera ges, och han skall ha överflöd; men vad den angår, som inte har, skall till och med det han har tas ifrån honom. Och kasta ut den oduglige slaven i mörkret utanför. Det är där hans gråt och hans tandagnisslan skall vara.” — Matteus 25:28—30, NW.
28. Vilka belöningar som de nyttiga slavarna fick del av förnekades denne slav, och vad innebar det för honom att han blev utkastad i mörkret utanför?
28 Denne slav blir inte inbjuden att gå in i sin herres glädje. Han blir inte förordnad till att råda över mycket därför att han blivit befunnen trogen i fråga om det som ringa är. Han blir inte kallad en god och trogen slav, utan kallas i stället ”den oduglige slaven”. Han får inte stanna kvar såsom slav i sin herres tjänst och hushåll, utan blir i stället utkastad ur huset ”i mörkret utanför”. Den återkomne husbonden höll tydligen räkenskap med sina slavar på natten, och därför kunde slaven bli utkastad ”i mörkret utanför”. I stället för att finna sin herres glädje därute skulle han få gråta och gnissla med tänderna på grund av de förhållanden som han hade blivit utkastad till.
29. Varför utgör detta en allvarlig lärdom för de för närvarande trogna, smorda ”slavarna” i den världssituation som nu blir allt mörkare?
29 Detta ger kvarlevan av smorda ”slavar” i våra dagar en allvarlig lärdom. De måste fortsätta att arbeta för att föröka sin himmelske Herres ”ägodelar”. Annars kommer de värdefulla ting som deras Herre har anförtrott åt dem att tas ifrån dem. Sedan kommer de också att bli utkastade i ”mörkret utanför” för att där förena sig med den ”onde och late” slavens klass. Ända sedan slutet av hedningarnas tider år 1914 har det varit natt för människovärlden utanför den himmelske Herrens, Jesu Kristi, upplysta hus, och till och med kristenheten är höljd i sådant nattmörker. Men detta mörker kommer att bli mycket tätare, då tiden enligt Guds tidsschema är inne för att den ”stora vedermödan” plötsligt skall bryta ut över denna generation av människosläktet. (Matteus 24:21, 22; Lukas 21:34—36) Den ”onde och late” slavens klass kommer att bli utkastad i detta dödsbringande mörker, där dess medlemmar skall gråta och gnissla med tänderna tillsammans med religiösa skrymtare till dess de förgås.
30. Hur blir den ”late” slavens klass berövad sin ”talent”? Åt vem blir den given, och varför det?
30 I denna tid av Herrens parousia, när han håller räkenskap med sina ”slavar”, antingen individuellt med dem som dör eller kollektivt med de respektive slavklasser som ännu befinner sig på jorden, har ett visst förhållande redan blivit uppenbart. Den ”onde och late” slavens klass gör inte affärer med sin ”talent”, så att dess Herre får ränta på sina ”penningar”. Han tar följaktligen redan nu denna ”talent” ifrån denna otrogna klass, som fortfarande lever kvar såsom klass betraktad. Han låter inte dess medlemmar få något uppdrag från honom, när det gäller distrikt som skall uppodlas för att frambringa ytterligare lärjungar åt Kristus. De behandlas inte längre som hans slavar; han erkänner och godtar inte deras religiösa verksamhet. Han låter dem inte få del av det glädjebringande ljus som hans hus åtnjuter. Deras ”talent” tas ifrån dem, och den åker med möjligheter till att göra lärjungar som tilldelats dem blir i stället given åt den ”gode och trogne” slavs klass som har förökat eller håller på att föröka konungens ”ägodelar” till tio ”talenter”, varigenom den visar prov på den största förmågan när det gäller att göra lärjungar. — Matteus 28:19, 20; Psalm 2:8.
31. a) Vilket tillvägagångssätt från Herrens sida utgör detta ett exempel på? b) Vad var det ”extra” förutom ”förmåga” som den ”late” slavens klass inte ägde, och hur gick det för denne ”late” slav?
31 I våra dagar ges det alltså ett exempel på tillämpningen av den gudomliga princip eller det tillvägagångssätt som innebär att ”åt var och en som har skall mera ges, och han skall ha överflöd; men vad den angår, som inte har, skall till och med det han har tas ifrån honom”. (Matteus 25:29, NW) Den ”onde och late” slaven i liknelsen hade en ”talent”, men han hade inte det som innehavet av denna ”talent” borde ha väckt upp och låtit komma till uttryck i hans handlingssätt. Detta extra borde ha varit lojal nitälskan för hans herre, uppskattning av det förtroende som hade bevisats honom, tro på att hans herre hade rätt att få ta emot en ökning av ”talenten”, som ägde verksam kraft, kraft att förmeras. Hans underlåtenhet att visa upp en ökning, när det hölls räkenskap, vittnade tillsammans med hans egen ursäkt klart och tydligt om att han inte ägde detta extra som krävdes av honom. ”Talenten” togs därför ifrån honom, ”den oduglige slaven”. Han hade inte visat sig värd sin herres förtroende. Han blev avskedad från sin herres tjänst och drevs ut ur hans hus.
32. Vad är detta extra som den ”late” slavens klass inte har visat sig äga sedan år 1919, och vad för något tas därför ifrån denna klass?
32 Samma princip gäller också den nutida ”onde och late” slavens klass. Åt medlemmarna av denna klass överlämnades det som motsvarar den enda ”talenten”. Detta kom från deras himmelske Herre, i synnerhet sedan det första efterkrigsåret, 1919. Men de måste ha någonting själva, som skulle utgöra ett komplement till ”talenten” eller vara en passande följeslagare åt den. Detta, som deras innehav av ”talenten” borde ha väckt upp hos dem, var nitälskan och hängivenhet för Jehovas messianska rike, tro på att deras himmelske Herre är värd att få ta emot en utvidgning av den åker där lärjungar frambringas, mod och kärlek som skulle driva dem att vilja ha så stor andel som möjligt i att kungöra Guds upprättade messianska rike och göra lärjungar av människor av alla nationerna, inte bara av den judiska nationen, till vilken Jesus Kristus begränsade sin offentliga och enskilda tjänst, medan han befann sig på jorden. På grund av att de inte har detta, som borde ha fått dem att göra bruk av sin Herres ”talent”, tas denna ”talent” ifrån dem, vilket framgår av våra dagars fakta.
33. a) På vems bekostnad får medlemmarna av de goda och trogna slavklasserna del av ett ”överflöd”? b) Vilken glädje får de erfara, och vilket herradöme ser de fram emot?
33 Men de goda och trogna slavklasserna har däremot detta som bör utgöra ett komplement till att deras himmelske Herres ”talenter” anförtros åt dem. I överensstämmelse med liknelsen får de mera givet åt sig på bekostnad av den ”onde och late” slavens klass, och de får del av möjligheter och privilegier, eftersom de är ansvarsmedvetna, pålitliga, nyttiga ”slavar”. Till följd av detta har de sannerligen ett ”överflöd” i form av den utvidgade åkern för arbetet att göra lärjungar. När de gläder sin Herres hjärta, överflödar deras egen glädje, och de får en försmak av den glädje som deras Herre känner i sitt nu upprättade rike. Denna glädje styrker dem till att göra sitt yttersta i hans tjänst fram till slutet av sitt jordiska levnadslopp. Och när detta inträffar, förväntar de att genom en uppståndelse från de döda få gå in i hans glädjes fullhet och göras till härskare över mycket i hans tusenåriga rike. De kommer då i fullt mått att få känna den lycka som tillhör de ”slavar” som har del i den ”första uppståndelsen”. — Uppenbarelseboken 20:6.
34. Vad för något, som nu pågår, utgör den iakttagbara uppfyllelsen av denna höjdpunkt på Jesu liknelse ett vittnesbörd om, och varför det?
34 På detta sätt har höjdpunkten av liknelsen om ”talenterna” gått i uppfyllelse sedan år 1919. Detta har kunnat iakttas av människor och nationer över hela den bebodda jorden. I synnerhet är de goda och trogna slavklasserna medvetna om det. Allt detta bevisar att konungens. Jesu Kristi, parousia eller osynliga närvaro har pågått sedan hedningarnas tider slutade år 1914. Det är därför en del av det storslagna ”tecknet” på Kristi ”närvaro” och på ”avslutningen på tingens ordning”, eftersom denna liknelse om ”talenterna” är en del av hans detaljerade profetia beträffande detta ”tecken”. — Matteus 24:3, NW.
35. Varför önskar vi fortsätta att ytterligare undersöka Kristi profetia, och vad kommer vi då att få bevis för?
35 Men ”tecknet” på Kristi osynliga närvaro i anden omfattar mer än liknelserna om de ”tio jungfrurna” och om ”talenterna”, som vi redan har dryftat. Ytterligare en liknelse utgör en betydelsefull del av hans profetia om ”tecknet”, och uppfyllelsen av denna liknelse i den oroliga tid vi nu lever i utgör ytterligare bevis för att Herren Jesu Kristi närvaro eller parousia nu pågår och att underbara ting ligger framför oss. Låt oss ytterligare undersöka vår Herres storslagna profetia!
[Frågor]
[Bild på sidan 246]
R. J. Martin
[Bild på sidan 247]
J. F. Rutherford
