Vad man kan förvänta av dem som skall vara domare i tusen år
Kapitel 7
Vad man kan förvänta av dem som skall vara domare i tusen år
1. Vad blev givet åt dem som satt på de troner som Johannes fick se?
NÄR den inspirerade aposteln Johannes nedtecknade sin förhandssyn av den nära förestående tusenårsperiod som skall föra med sig nära nog ofattbara under, skrev han följande ord: ”Och jag såg troner, och där var några som satte sig på dem, och makt att döma blev given åt dem.” — Uppenbarelseboken 20:4, NW.
2. Varför har tanken på ”dom”, som här framhålls, en tendens att kasta en skugga över det som annars skulle vara en strålande beskrivning?
2 ”Troner” som innehades av dem åt vilka makten att döma blev given! Är detta en hoppfull, trösterik framtidsutsikt, eller kastar det en mörk skugga över det som annars skulle vara en strålande beskrivning av detta nära förestående millenniernas millennium? Hur betraktade aposteln Johannes själv denna framtidsutsikt? Hur skall vi i våra dagar betrakta den? Är vi inte djupt besvikna på det rättssystem som är rådande i våra dagar, också i kristenheten? I våra dagar har såsom aldrig tidigare de profetiska orden i Psalm 82:5 gått i uppfyllelse på män med dömande befogenheter, som är lika ”gudar” men har svikit sitt ämbete: ”De veta intet och hava intet förstånd, de vandra i mörker; jordens alla grundvalar vackla.” Eller som den romersk-katolska Jerusalem Bible återger denna bibelvers: ”Okunniga och oförnuftiga, som de är, går de vidare i blindo och undergräver det jordiska samhällets själva grundval.”
3, 4. a) Vilken känsla bör synen av dessa troner ge oss med tanke på vad Johannes fick se omedelbart dessförinnan? b) Varför kan vi tack vare dessa ”troner” med rätta förvänta lättnad för den orättvist dömda mänskligheten?
3 Lättnad är vad mänskligheten åstundar i denna tid! Och det som aposteln Johannes såg beträffande dessa domartroner var lyckligtvis något som skänker oss stor lättnad i sinnet, inte något som väcker dystra farhågor. Låt oss påminna oss att Johannes hade sett en profetisk förhandssyn av kriget mellan den himmelske konungarnas konung och ”konungarna på jorden” med deras ”härskaror” och den världsomfattande politiska organisationen. Alla dessa konungar och deras jordiska understödjare blev besegrade och tillintetgjorda. På så sätt blev de troner eller härskarsäten lediga från vilka de politiska härskarna hade fällt sina domar. Omedelbart härefter såg Johannes hur Guds ängel kom ner till jordens närhet och därefter hur Satan, djävulen, och hans demoner blev kedjade och slungade i avgrunden för att hållas fängslade där under Guds insegel i tusen år. — Uppenbarelseboken 19:11—20:3.
4 Denna tillintetgörelse av den av djävulen behärskade tingens ordning krävde sannerligen ett utbyte av dem som skall döma mänskligheten, särskilt med tanke på att det himmelska herraväldet över mänskligheten nu hade övergått till den segerrike konungarnas konung, som är ”’Trofast och sannfärdig’, och han dömer och strider i rättfärdighet”. (Uppenbarelseboken 19:11—16) I tingens rätta ordningsföljd kommer alltså nya domartroner till. Man kan inte förvänta att något annat än en bättre domarkår skall inneha dessa nya domartroner, som upprättas genom Guds myndighet i himlarna. Man kan förvänta att den vanstyrda, orättvist dömda mänskligheten alltifrån den tiden får känna lättnad i rättsligt avseende.
5, 6. Vilka är de domare som skall inneha dessa ”troner”, enligt vad Jesus sade till sina elva trogna apostlar strax innan han blev förrådd?
5 Vilka är dessa nya domare över mänskligheten? Jesu Kristi ord till en grupp som representerade dessa blivande domare visar vilka som skall tillhöra denna krets av himmelska domare.
6 Den natt då Jesus blev förrådd och gripen och blev föremål för en orättvis rättegång inför Högsta domstolen i Jerusalem, sade han till sina återstående trogna apostlar: ”Ni är emellertid de som har förblivit hos mig i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, på det att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” (Lukas 22:28—30, NW) Dessa trogna apostlar var de främsta av de 144.000 som av Jesus Kristus blir förda in i förbundet om det himmelska riket med dess domartroner. (Matteus 19:27, 28) Dessa 144.000 meddomare kommer naturligtvis att vara underställda den presiderande domaren, Jesus Kristus.
7. Hur skall den bebodda jorden dömas vid Guds fastställda tid, enligt Paulus’ ord till Areopagens domstol i Aten?
7 Här påminner vi oss aposteln Paulus’ ord, när han blev dragen inför Areopagens domstol i Aten omkring år 51 v.t. När Paulus förklarade sitt fall för dessa domare, som tycktes ”vara mera benägna för fruktan för gudomligheterna än andra är”, sade han slutligen: ”Visst har Gud haft överseende med tiderna av sådan okunnighet, men nu underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne, eftersom han har fastställt en dag, på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” (Apostlagärningarna 17:22—31, NW) Den bebodda jorden skall alltså dömas ”i rättfärdighet”, och den främste som Gud skall använda i detta domarvärv är hans uppväckte Son, Jesus Kristus.
8, 9. a) Hur kommer denne förordnade domare att kunna döma mänskligheten så som ingen mänsklig domare kunnat göra? b) Hur skall Jesus i överensstämmelse med sina ord i Johannes 5:27—30 se till att alla blir dömda?
8 När aposteln Paulus skrev sitt sista brev till sin missionärskamrat Timoteus, nämnde han den man vid namn som hade blivit förordnad till att utföra detta domsverk. Han sade: ”Jag ålägger dig högtidligen inför Gud och Kristus Jesus, som är bestämd till att döma de levande och de döda, och vid hans manifesterande och hans rike.” (2 Timoteus 4:1, NW) Denne av Gud förordnade domare kommer i egenskap av juridisk ämbetsman att handla så som ingen mänsklig domare på jorden någonsin handlat eller kunnat handla; han skall döma fler än blott och bart de människor som är vid liv. Han skall också döma de döda människorna. Ingen mänsklig domare som förordnats av människor kan kalla fram de döda för att döma dem. Men denne av Gud förordnade domare kan göra det. Och dessa döda människor kommer att få denna dom under de tusen åren, även om detta kräver att de blir återförda från de döda för att de skall kunna få denna dom, som de såväl som ”de levande” är berättigade till på grund av Kristi offerdöd. Lägg märke till Jesu ord:
9 ”Alldeles som Fadern uppväcker de döda och gör dem levande, så gör också Sonen dem levande som han vill. Ty Fadern dömer alls ingen, utan han har anförtrott allt dömandet åt Sonen, på det att alla må ära Sonen alldeles som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte Fadern, som har sänt honom. Och han har gett honom myndighet att döma, ty Människoson är han. Förundra er inte över detta, ty den stund kommer då alla de som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrev dåliga ting till en domens uppståndelse. Jag kan inte göra någonting alls av mitt eget initiativ; alldeles så som jag hör [från Fadern], så dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, ty jag söker inte min egen vilja, utan dens vilja som har sänt mig.” — Johannes 5:21—23, 27—30, NW.
10. a) Varifrån skall domaren befria de döda för att kunna verkställa denna dom? b) Vilket slags handling ledde till denna befrielse, och vilken fråga uppstår därför om syftet med uppståndelsen?
10 Tänk bara! Denne domare, som på jorden var känd såsom Människosonen, kommer att förhärliga sitt tusenåriga domarskap genom att befria alla de döda i minnesgravarna. Den tusenåriga domens dag kommer att bli uppståndelsens dag för alla dessa i minnesgravarna, för vilkas skull Människosonen dog såsom ett fullkomligt mänskligt offer. Detta betyder hela den återlösta mänskligheten, bortsett från de 144.000 meddomarna, som har del i den ”första uppståndelsen”, en himmelsk uppståndelse. (Uppenbarelseboken 20:4—6) Skall vi nu tro att denna kärleksfulla handling att befria dem som är döda och begravna, denna jordiska uppståndelse, skall användas till skada för de uppståndna? Utförs en kärleksfull handling för att leda till skada för den som blir föremål för handlingen? Det vi vill framhålla är detta: Denna uppståndelse skall inte endast vara för dem som anses vara rättfärdiga, utan också för dem som kallas ”orättfärdiga” i jämförelse med de förra. ”De döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.” (Apostlagärningarna 24:15) Vi är inte oroliga för de rättfärdigas skull, men hur förhåller det sig med de orättfärdiga?
11. a) Vilken fråga uppstår om syftet med att uppväcka de ”orättfärdiga”? b) Varför är fallet med den döende ogärningsman som visade medkänsla med Jesus av betydelse i detta sammanhang?
11 Skall de ”orättfärdiga” visas den oförtjänta omtanken att bli uppväckta endast för att ställas inför en sträng, barsk domare, som påminner dem om all den orättfärdighet de har övat och på detta sätt visar dem varför han nu dömer dem till det straff som innebär fullständig utplåning ur tillvaron? Till vilken praktisk nytta skulle uppståndelsen vara för dessa ”orättfärdiga”, om detta var syftet med deras uppståndelse? Var det för detta syfte som den ”ogärningsman” skulle uppväckas som hängde på en avrättningspåle bredvid Jesus Kristus på Golgata och sade till honom: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike”? Han blev inte förvandlad från en ogärningsman till ett helgon bara för att han riktade dessa om medkänsla vittnande ord till Jesus, eller hur? Jesu tröstande svar till ogärningsmannen innebar inte att han blev förklarad rättfärdig eller blev rättfärdiggjord genom tro redan fyrtiotvå dagar innan den uppståndne Jesus for upp till sin himmelske Faders närvaro för att frambära förtjänsten av sitt mänskliga offer, eller hur? (Lukas 23:39—43) Mannen dog ändå som en fördömd ogärningsman och måste räknas som en av de ”orättfärdiga”, som skulle bli uppväckta.
DOMARE FRÅN FÖRKRISTEN TID
12. Varför kommer både de ”rättfärdiga” och de ”orättfärdiga” att behöva något mer än befrielse från minnesgravarna genom en uppståndelse?
12 Vad kommer de dödas uppståndelse att innebära för dem som kallas ”orättfärdiga” och för dem som kallas ”rättfärdiga”? De har allesammans dött därför att de ärvt synden och dess straff, döden, från det olydiga människoparet Adam och Eva. De har alltså alla dött utan att äga någon egen rättfärdighet. (Romarna 5:12; 3:23) När de kommer tillbaka i uppståndelsen utan att ha blivit förvandlade med avseende på sina personliga egenskaper, kommer inte ens de ”rättfärdiga” att äga mänsklig fullkomlighet eller vara fria från ofullkomlighet och syndfullhet. Så förhöll det sig med de män och kvinnor som profeterna Elia och Elisa och Herren Jesus Kristus och hans apostlar uppväckte eller återförde till liv på jorden. (Hebréerna 11:35) Med tanke på detta kommer både de ”rättfärdiga” och de ”orättfärdiga” att behöva något mer än att bara bli befriade ur minnesgravarna genom en uppståndelse från de döda. Också de ”rättfärdiga” behöver bli befriade från syndfullhet och mänsklig ofullkomlighet. Den himmelske domaren Jesus Kristus kan följaktligen inte omedelbart förklara dem oskyldiga, fullkomliga, fria från syndens fördömelse och samma dag som de uppstår fälla utslaget att de är värdiga att få leva för evigt på jorden.
13. a) Varför anslår Gud tusen år åt Jesus Kristus att vara mänsklighetens domare? b) Vad visar ”Domarboken” om vad man kan förvänta av Guds domare under de tusen åren?
13 Om Kristi uppdrag som domare vore begränsat till att endast fälla utslag på den dag då de uppståndna ”rättfärdiga” och ”orättfärdiga” träder inför honom, varför får han då tusen år på sig att tjäna som domare till gagn för mänskligheten? Denna långa tidsperiod anslås för att ett verk skall utföras och inte enbart för att det skall fällas domar och rättsliga utslag. De män i bibeln som Gud uppreste till domare åt sitt utvalda folk i förkristen tid ägnade sig inte blott och bart åt att bilägga tvister mellan enskilda individer eller uttala och verkställa rättsliga beslut. Dessa ”domare” från Gud var hans utvalda folks befriare. Det finns en bok i bibeln som heter ”Domarboken”. Som bok betraktad är den en thriller! I denna bok läser vi om de modiga bedrifter som dessa män utförde, vilka Gud, ”hela jordens domare”, uppreste för att befria sitt förtryckta folk. Hell den domens dag som började då Gud uppreste en domare till att verkställa dom åt sina betryckta!
14. Återge i korthet vad vi kan läsa om domarna Ehud och Barak.
14 Vi läser om Ehud, som började sitt domarverk genom att på egen hand döda moabiternas ovanligt fete kung, Eglon, i hans eget konferensrum och därefter flydde, organiserade israeliterna och ledde dem till seger över de moabitiska förtryckarna. Vi läser om Barak, som visade att han blivit utvald till domare för sin nation genom att besegra den kananeiske kungen Jabins mäktiga krigshär, som gjorts skräckinjagande genom att utrustas med nio hundra stridsvagnar med liar av järn på hjulen.
15. Vad läser vi vidare om Gideon och om Jefta?
15 Vidare var det Gideon, en blygsam man, som med bara tre hundra män, som hade tro på Gud, jagade midjaniterna och österlänningarna på flykten, dessa fiender som hade svärmat in i Israels land likt oräkneliga gräshoppor. I nattens mörker, då Gideon och hans tre hundra praktiskt taget omgav de sovande fiendernas läger, slog de samtidigt sönder sina krukor, höll upp sina blottade facklor, blåste i basunerna och ropade: ”Jehovas svärd och Gideons!” (NW) Panik bröt ut i lägret, och de överrumplade fienderna flydde under det att de dräpte varandra, och Gideon och hans tre hundra började förfölja de överlevande. Många år därefter uppstod en annan krissituation i det utlovade landet, och Jehova uppreste Jefta, en utstött man, till att strida mot de övermodiga Ammons barn. Jefta hyste sådan glödande nitälskan för Guds sak att han på eget initiativ gav Gud ett löfte att han skulle offra åt honom vad som än kom för att möta honom, när han återvände hem, om Gud gav honom seger. När han återvände i segeryra och först möttes av sitt enda barn, sin dotter, visade han sin hängivenhet för Gud genom att överlämna henne åt Guds tjänst.
16, 17. a) Hur tjänade Simson som Israels domare? b) Vad säger den inspirerade skribenten i Hebréerna 11:32—34 om domarna?
16 Och vem har inte hört talas om Simson, den man vars födelse blev förutsagd för hans föräldrar och som visade sig vara den fysiskt starkaste man som någonsin levat på jorden! Alldeles ensam befriade han sitt folk, Israel, från deras förtryckare, filistéerna, men på den dag då han dog som filistéernas blinde fånge fick han Dagons tempel i Gasa i Filistéen att störta samman över mer än tre tusen personer som firade en fest. På detta sätt dödade han fler filistéer på sin dödsdag än han hade gjort under hela sitt liv.
17 Den inspirerade kristne skribenten inbegriper dessa domare bland människor med segerrik tro på Gud och säger i Hebréerna 11:32—34: ”Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna, om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap, dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten.”
18, 19. a) Vilka bar skulden för det trångmål som drabbade israeliterna, sedan de hade slagit sig ner i det utlovade landet? b) Varför var det nödvändigt att en rad domare blev uppresta åt dem?
18 Israeliterna på dessa domares tid bar visserligen själva skulden för det trångmål fienden försatte dem i, därför att de hade avvikit från den rena tillbedjan av Jehova såsom den levande Guden. Men när de vände åter till honom i uppriktig ånger och tillbedjan, visade han dem ynnest. Skildringen i Domarboken 2:16—19 lyder:
19 ”Då lät HERREN domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. Men de hörde icke heller på sina domare, utan lupo i trolös avfällighet efter andra gudar och tillbådo dem; de veko med hast av ifrån den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för HERRENS bud och gjorde icke såsom de. När HERREN alltså lät någon domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand, så länge domaren levde; ty då de jämrade sig över sina förtryckare och plågare, förbarmade sig HERREN. Men när domaren dog, vände de tillbaka och togo sig till, vad fördärvligt var, ännu mer än deras fäder, så att de följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo dem; de avstodo icke från sina gärningar och sin hårdnackenhet.”
ODÖDLIGA HIMMELSKA DOMARE
20. a) Varför kommer inte mänskligheten under de tusen åren att lämnas åt sig själv gång på gång, såsom under domartiden i Israel? b) Varför kommer även den ”stora skaran” av dem som överlever vedermödan att behöva bli ytterligare befriad?
20 Men de domare som samme Jehova Gud uppreser i Jesus Kristus och hans 144.000 meddomare skall inte dö och lämna jordens inbyggare åt sig själva, även om Satan, djävulen, och hans demoner har blivit avlägsnade från jordens närhet genom att slungas i avgrunden. Eftersom dessa domare är i besittning av ”ett oförstörbart livs kraft”, skall de allesammans tjäna kontinuerligt under hela den tusenåriga domsperioden. De skall inte bara sitta på troner och fälla beslut och utslag, utan de skall också verka som befriare, precis som de trogna domare gjorde som fick Jehovas godkännande i forna tider. Också ”de levande”, som överlever den ”stora vedermödan” under gudomligt beskydd och förblir vid liv sedan Satan och hans demoner blivit slungade i avgrunden, kommer ändå att behöva bli ytterligare befriade. På grund av sin rättfärdiga ställning inför Gud bevaras de vid liv på jorden in i den tusenåriga domens dag, men det är något mera som dessa behöver bli befriade ifrån. Vad är det? Det är deras syndfullhet, ofullkomlighet, svaghet och döende tillstånd, som de har blivit bevarade med genom denna tingens ordnings tillintetgörelse, som är förbunden med att Satan och hans demoner blir slungade i avgrunden.
21, 22. a) Varför kommer de döda att behöva ytterligare befrielse, sedan de blivit uppväckta? b) Varför skall somliga, till exempel Job och David, räknas för att vara ”rättfärdiga”, när de blir uppväckta?
21 Det förhåller sig på samma sätt med ”de döda”, som behöver bli återförda från minnesgravarna: Vare sig de räknas för att vara ”rättfärdiga” eller ”orättfärdiga”, när de blir uppväckta ur dödens sömn, behöver de allesammans bli befriade från syndfullhet, tillkortakommanden, bristfällighet, mänskliga svagheter och slaveri under döden. Det förhållandet att några räknas för att vara ”rättfärdiga” innebär inte att de är mänskligt och moraliskt fullkomliga i köttet. Men att de är rättfärdiga i Guds ögon innebär att de är män och kvinnor som bevarat sin ostrafflighet mot Gud, liksom den tålmodige Job i landet Us. (Job 2:3, 9; 27:5; Jakob 5:11; Hesekiel 14:14, 20) Eller som kung David i Jerusalem, som inte var rädd för att bli dömd av sin Gud. David sade ju i Psalm 26:1—3, 11 (NW):
22 ”Döm mig, o Jehova, ty jag själv har vandrat i min egen ostrafflighet, och på Jehova har jag förtröstat, på det att jag inte må vackla. Rannsaka mig, o Jehova, och sätt mig på prov; rena mina njurar och mitt hjärta. Ty din kärleksfulla godhet är inför mina ögon, och jag har vandrat i din sanning. För min del skall jag vandra i min ostrafflighet. O förlossa mig och visa mig ynnest.”
23, 24. a) För vilket slags uppståndelses skull vägrade dessa förkristna människor, som ägde ostrafflighet, att köpslå med de ogudaktiga? b) Vad sägs det om dessa i Hebréerna 11:35—40?
23 Andra människor från förkristen tid, som dog i sin ostrafflighet och vägrade att vara illojala mot Jehova Gud genom att på något sätt köpslå eller kompromissa med de ogudaktiga, var de män och kvinnor som namnges eller omtalas i kapitel elva i den bok som skrevs till de kristnade hebréerna. De såg fram emot en uppståndelse till liv under bättre förhållanden på jorden, under en bättre regering, under vilken de kunde leva för evigt i fullkomlig frid och lycka och ostrafflighet inför den levande Guden. Detta framhålls i Hebréerna 11:35—40 (NW):
24 ”Kvinnor fick ta emot sina döda genom uppståndelse; men andra människor blev torterade, eftersom de inte ville ta emot befrielse genom någon lösen, för att de skulle kunna uppnå en bättre uppståndelse. Ja, andra fick sin provsättning genom begabberi och gisselslag, och i sanning mer än så, genom bojor och fängelse. De blev stenade, de blev satta på prov, de blev söndersågade, de dog genom att dräpas med svärd, de gick omkring i fårhudar, i gethudar, medan de led brist, utstod vedermöda och misshandel; och världen var dem inte värdig. De strövade omkring i öknar och berg och jordens hålor och grottor. Och fastän alla dessa fick vittnesbörd buret åt sig genom sin tro, fick de likväl inte uppfyllelsen av löftet, eftersom Gud förutsåg någonting bättre för oss, för att de inte måtte göras fullkomliga förutan oss.”
25, 26. a) Varför kommer dessa ”rättfärdiga” inte att frukta för domens dag, när de blir uppväckta? b) Varför kommer dessa ”orättfärdiga” att ha ett handikapp i jämförelse med de ”rättfärdiga”, när de blir uppväckta?
25 Eftersom dessa ”rättfärdiga” dött i sin ostrafflighet mot Gud, kommer de också att bli uppväckta i sin ostrafflighet gentemot Gud, även om de inte blir uppväckta i mänsklig fullkomlighet och med oklanderligt uppförande. De kommer inte att frukta för den stora, tusenåriga domens dag som de har blivit uppväckta till. Den ostrafflighet som de utvecklat före sin död och som de kommer att bli uppväckta med ger dem en fördel framför de ”orättfärdiga”, när det gäller att göra framsteg mot verklig mänsklig fullkomlighet och fullständig frihet från synd. De får så att säga ett försprång framför de ”orättfärdiga” i loppet mot detta mål.
26 Om detta är det skrivet: ”Bättre är en fattig man, som vandrar i ostrafflighet, än en man, som har vrånga läppar och därtill är en dåre.” Och vidare: ”Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det väl efter honom.” (Ordspråksboken 19:1; 20:7) Det kommer däremot att bli mycket svårare för de ”orättfärdiga”, som fram till sin död odlat syndfulla tendenser, dåliga vanor och onda begär. Detta blir ett handikapp, en nackdel, en black om foten för dem i loppet för att vinna evigt liv i syndfri, mänsklig fullkomlighet på en paradisisk jord. Många av dessa ”orättfärdiga” har också i detta livet underlåtit att ta vara på de andliga möjligheter och föranstaltningar som varit tillgängliga men som de ignorerat, föraktat, avfärdat eller motstått. De har därför en otacksam, obstinat läggning som de måste övervinna. Det kommer därför att bli en svår, vetyngd tid för dem. Jesus Kristus gav exempel på sådana fall, när han sade till de obotfärdiga städerna Korasin, Betsaida och Kapernaum:
27. Hur belyste Jesus det han nu sagt genom att använda Korasin, Betsaida och Kapernaum som en illustration?
27 ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar, som äro gjorda i eder, hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska. Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bliva drägligare än för eder. Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar, som äro gjorda i dig, hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det hava stått ännu i dag. Men jag säger eder, att det för Sodoms land skall på domens dag bliva drägligare än för dig.” — Matteus 11:20—24.
28, 29. a) Varför skall de forntida nineviterna och drottningen av Söderlandet bli de judar som levde på Jesu tid till dom? b) Hur skall det på domens dag bli ombytta roller, till exempel mellan de för närvarande lyckligt lottade och de i religiöst avseende olyckligt lottade?
28 Jesus riktade sig med följande ord till det släkte av judar som besmittade sitt förhållande till Gud genom att vara världsliga och grunda sin tro på synliga tecken: ”Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas’ predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.” — Matteus 12:38—42.
29 Vilka överraskningar kommer det då inte att bli för många egenrättfärdiga religionsanhängare, som är tillfreds med sig själva, självbelåtet formalistiska religionsanhängare, som varit säkra på att de var rättfärdigare än de som de kallade hedningar! De kommer att finna att de själva varit religiösa skrymtare, under det att de hedningar som de såg ned på var uppriktigare, mera läraktiga, visade större uppskattning och på grund av sin okunnighet var mindre klandervärda. Då kommer den uppriktighet och inställning som visats av i religiöst avseende sämre lottade individer att bli de privilegierade till dom, dessa som uppsåtligt eller likgiltigt försummat sina möjligheter. Det kommer alltså enligt rättvisans krav att bli ombytta roller, till exempel mellan de för närvarande lyckligt lottade människorna och de olyckligt lottade.
FÖRDELARNA MED DOMENS DAG
30, 31. a) Behöver alla människor på domens dag få sitt tidigare tillstånd framdraget i ljuset, för att det skall uppenbaras huruvida de är oskyldiga eller skyldiga? b) Vad bevisades beträffande hela mänskligheten genom att judarna blev underställda lagen?
30 Man kan inte förneka sannfärdigheten i följande uttalande i Romarna 3:22, 23: ”Här är ingen åtskillnad. Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud.” På domens dag är därför alla, ”de levande och de döda”, i trängande behov av att, med hjälp av de himmelska domare som Jehova Gud reser upp, bli befriade från alla spår av synd, moralisk svaghet och kroppslig ofullkomlighet som de är behäftade med, när de träder in i domens dag. Hela bevismaterialet och vittnesmålet är till nackdel för mänskligheten, och hur vittomfattande detta förhållande är framhålls i Romarna 3:23 och i andra skriftställen, och man behöver därför inte dra fram allt detta inför dem som skall dömas för att se om de är oskyldiga eller skyldiga. Genom att de köttsliga judarna misslyckades med att hålla den lag som Gud gav dem genom Mose bevisades det att ingen del av mänskligheten, inte ens de gynnade judarna själva, kunde hålla Guds lag fullkomligt. Genom denna praktiska demonstration med judarna, som stod under lagen, blev varje människas mun tystad i fråga om att försvara sin ägare, och hela människovärlden bevisades stå med skuld inför Gud. Det är precis som aposteln Paulus skrev för länge sedan:
31 ”Nu veta vi, att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud.” — Romarna 3:19.
32. a) Kommer människorna att få ”ännu en chans” på domens dag? b) På vem kommer det alltså att bero huruvida de skall få leva på den paradisiska jorden eller inte, och varför förhåller det sig så?
32 Därför att människorna blivit födda syndiga och under dödens fördömelse har de aldrig haft ”en chans”. De har aldrig kunnat rättfärdiggöra sig själva inför den Gud, som kräver absolut fullkomlighet, genom att göra fullkomliga rättfärdighetsgärningar och på så sätt befria sig själva från syndfullhet. Domens dag erbjuder därför inte människorna vad man kallar ”ännu en chans”. I stället ger den mänskligheten dess första verkliga möjlighet att vinna evigt liv i mänsklig fullkomlighet och absolut oskuld i ett jordiskt paradis. Domens dag ger människorna den möjlighet som Kristi fullkomliga mänskliga offer innebär för dem att bli renade från synd och bli upplyfta till den hela och fulla ”härligheten från Gud”, som de nu är i avsaknad av. Med tanke på detta beror det på vad ”de levande och de döda” gör under domens dag huruvida de skall få ta den paradisiska jorden i besittning för evigt eller inte. Deras tidigare gärningar är redan gjorda och kan inte göras ogjorda, och dessa gärningar medför nu fördelar eller nackdelar för dem. Domens dag kommer att ge dem möjlighet att visa sitt hjärtas uppriktiga åstundan att för alltid göra sig av med synden. Det kommer att vara de himmelska domarnas uppgift att hjälpa dem med anvisningar och vägledning.
33. Hur ges i Uppenbarelseboken 20:11—15 en beskrivning i symboliska ordalag av den möjlighet som domens dag skall innebära?
33 Denna möjlighet som domens dag innebär framställs i bild för oss i Uppenbarelseboken 20:11—15 (NW) med följande symboliska språk: ”Och jag såg en stor vit tron och den som satt på den. För honom flydde jorden och himmelen bort, och ingen plats blev funnen för dem. Och jag såg de döda, de stora och de små, stå inför tronen, och bokrullar öppnades. Men en annan bokrulle öppnades; det är livets bokrulle. Och de döda blev dömda efter det som var skrivet i bokrullarna, i överensstämmelse med sina gärningar. Och havet gav ifrån sig de döda som var i det, och döden och hades gav ifrån sig de döda som var i dem, och de blev dömda individuellt i överensstämmelse med sina gärningar. Och döden och hades slungades ned i eldsjön. Detta betyder den andra döden, eldsjön. Dessutom blev var och en som inte fanns skriven i livets bok slungad i eldsjön.”
34. a) Inbegriper den uppståndelse, som där beskrivs, dem som har del i den ”första uppståndelsen”? b) Vad innehåller de ”bokrullar” som då öppnas inte någon redogörelse för, och varför inte?
34 Denna symboliska bild inbegriper inte dem som har del i den ”första uppståndelsen” och som inte löper någon risk att drabbas av den ”andra döden”, enligt vad som sägs i Uppenbarelseboken 20:4—6. Denna bild gäller dem som har del i en uppståndelse till liv på jorden och som kommer att bli dömda värdiga evigt liv först vid slutet av de tusen åren, då de kommer att kunna visa sin till fullo uppnådda rättfärdighet i mänsklig fullkomlighet. De ”bokrullar” som öppnas och i enlighet med vilkas innehåll de blir gynnsamt eller ogynnsamt dömda är inte bokrullar som innehåller en redogörelse för alla deras forna ofullkomliga, syndiga gärningar i det nuvarande livet under denna tingens ordning. De himmelska domarna behöver inte tillbringa tusen år med att granska redogörelser för människors förflutna för att på så sätt fastställa varje uppväckt individs skuld eller oskuld. De är inte så okunniga eller illa underrättade om mänsklighetens förflutna. Domarna är inte intresserade av mänsklighetens förflutna, utan av mänsklighetens framtid. Människorna behöver vägledning för framtiden!
35, 36. a) Vad är då dessa ”bokrullar” en bild av, och vilka skall känna till deras innehåll? b) Varför skall ingen på jorden kunna ursäkta sig med att han inte kände till lagen?
35 Dessa ”bokrullar” som öppnas är följaktligen den nya uppsättning instruktioner, anvisningar och befallningar som kommer att förmedlas genom dessa domare, som handlar med mänskligheten på Guds vägnar. Hela mänskligheten kommer således att bli informerad om innehållet i dessa öppnade ”bokrullar” för att känna till de normer enligt vilka människorna skall dömas och vad som förväntas av dem, när det gäller deras framtida uppförande och gärningar. Människorna kommer inte att lämnas i okunnighet, och alla skall vara skyldiga att känna till hur lagen lyder enligt de bokrullar som skall användas vid dömandet. Satan, djävulen, och hans demoner kommer inte att finnas i jordens osynliga närhet för att förblinda och vilseleda människor och förvränga de tillkännagivna lagarna och anvisningarna. Nej, sannerligen inte; dessa gamla ”himlar” skall då ha flytt bort från Guds ansikte, hans som har fastställt tiden för denna domens dag. Det kommer alltså inte att finnas några häxmästare, andemedier eller fjärrskådare, inga astrologer med sina horoskop, ingen försäljning av ouijabord och liknande demoniska anordningar. Endast de ”nya himlarna” skall då finnas till, och de skall låta rättfärdighet strömma ner, som vi läser:
36 ”Drypen, I himlar därovan, och må skyarna låta rättfärdighet strömma ned. Må jorden öppna sig, och må dess frukt bliva frälsning; rättfärdighet låte den ock växa upp. Jag, HERREN [Jehova], skapar detta.” — Jesaja 45:8.
JORDISKA ”FURSTAR”
37. a) Hur kommer de himmelska domarna att förmedla innehållet i dessa ”bokrullar” till mänskligheten? b) Hur skall mänskligheten veta när man genomdriver åtlydnad för Guds lagar och påbud?
37 Det sägs ingenting i bibeln om hur de osynliga himmelska domarna skall förmedla innehållet i de öppnade ”bokrullarna” till jordens inbyggare. Men det kommer att finnas direkta representanter på jorden för Guds himmelska rike. Deras närvaro bland människorna skall vara ett officiellt bevis för att en ”ny jord” har blivit till med sitt nya mänskliga samhälle. Den gamla ”jorden”, som osynligen behärskats av Satan, djävulen, har flytt bort från Guds ansikte, och ingen plats har blivit funnen för den, utan endast förintelse. Domstolarna, juristerna, advokaterna och rättsväsendet hör nu det förgångna till; nu är det Guds lag som man bör vara väl hemmastadd i, som man bör döma efter och tillämpa. Och när Rikets jordiska representanter handlar, kommer folket att veta och klart förstå att det är Guds lag och påbud man genomdriver åtlydnad för.
38. Skall den himmelske konungen Jesus Kristus vara beroende av sina jordiska förfäder för att vinna berömmelse, eller skall han själv vinna sådan berömmelse?
38 De profetiska skrifterna innehåller antydningar om denna anordning under den tusenåriga domens dag. Låt oss som exempel ta Psalm 45, som är en lyrisk dikt om Guds smorde konung, Jesus, Messias eller Kristus. Sedan det profetiskt talats om det himmelska bröllopet mellan Jesus Kristus och hans brudförsamling och om dem som ledsagar brudklassen, heter det i psalmen: ”De gå in i konungens palats. På dina fäders plats skola dina söner vara; dem skall du sätta till furstar över hela jorden.” (Psalm 45:16, 1715, 16, Åk) Den himmelske konungen Jesus Kristus har visserligen haft berömda förfäder, som uppräknas i bibelns skildring, vare sig de har suttit på kung Davids jordiska tron i Jerusalem eller inte. Men den himmelske konungen är inte beroende av dem för att vinna berömmelse. Jesus Kristus kommer själv att vinna berömmelse, trots att han, när han var på jorden som en fullkomlig människa, vägrade att sätta sig på någon materiell tron i Jerusalem eller någon annanstans.
39. Hur skall konungen Jesus Kristus överträffa till och med kung David, när det gäller storleken av hans landområde?
39 Den himmelske konungen Jesus Kristus skall överträffa till och med David i fråga om ryktbarhet, ära och berömmelse. Han skall utvidga sitt rikes gränser långt utanför det område som kung David på sin tid erövrade enligt Guds löfte till Abraham. (1 Moseboken 15:17—21) Ja, dit där öst möter väst och norr möter söder, över hela planeten, ”över hela jorden”. Som det är skrivet ”till Salomo” såsom en profetisk förebild till konungen Jesus Kristus: ”Gud, giv konungen dina domar och din rättfärdighet åt konungens son. Han skall döma ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt. Han skall härska från hav till hav, från floden intill jordens ändar.” — Psalm 72:1, 2, 8, Åk.
40. Vilket problem när det gäller furstliga söner tycks uppstå här, med tanke på att Jesus inte fick några barn medan han var på jorden och med tanke på att han är kung Davids förblivande arvinge?
40 Men tycks detta ge upphov åt ett problem? Denne konung, som är större och visare än kung Davids son Salomo, gifte sig inte medan han var här på jorden såsom en fullkomlig man med fortplantningsförmåga i sina länder till att frambringa en fullkomlig mänsklig familj. Hur kan då den profetian gå i uppfyllelse att ”på dina fäders plats”, lägg märke till detta, ”skola dina söner vara; dem skall du sätta till furstar över hela jorden”? Den himmelske Jesus Kristus är ju dessutom kung Davids förblivande arvinge, och därför att han har ”ett oförstörbart livs kraft”, skall han regera utan några efterträdare, utan att behöva någon son till att efterträda honom. Som ängeln Gabriel sade till Maria om hennes blivande Son, Jesus: ”Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall för evigt härska som konung över Jakobs hus, och hans rike skall inte få något slut.” — Lukas 1:32, 33, NW.
41, 42. a) Varför är de 144.000 medarvingarna inte de ”söner” som skall förordnas till furstar på jorden? b) Hur skall den himmelske Jesus Kristus få jordiska ”söner”, och vilken titel, som blivit profetiskt förutsagd, skall då ges honom?
41 Vi vet att Jesu Kristi 144.000 medarvingar inte är hans andliga söner, utan är Guds söner, ”Guds arvingar och Kristi medarvingar”. (Romarna 8:17) Vilka är då dessa som kallas ”dina söner ... ; dem skall du sätta till furstar över hela jorden”? Dessa är uppenbarligen inte himmelska söner till konungen Jesus Kristus. De måste vara jordiska söner som, eftersom de befinner sig på jorden, kan förordnas till furstar ”över hela jorden”. Dessa kommer att bli hans söner genom uppståndelsen för de döda, i synnerhet för de ”rättfärdiga” döda. Den titel han fått löfte om enligt profetian i Jesaja 9:6, 7, nämligen Evig fader, kommer inte att vara blott och bart en tom hederstitel. Han skall verkligen vara en fader åt det uppståndna människosläktet. Han är ”den siste Adam”, som blev ”en livgivande ande”. (1 Korintierna 15:45, 47, NW) Den första människan, Adam, sålde alla sina mänskliga avkomlingar till slaveri under synd och död, men den ”andra människan”, som är ”av himmelen”, utgav sitt fullkomliga mänskliga liv för att återköpa dem från denna adamitiska arvedel. Vi läser således:
42 ”Det finns en Gud, och en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” (1 Timoteus 2:5, 6, NW) ”Vi ser Jesus, som har gjorts litet lägre än änglar, krönt med härlighet och ära därför att han lidit döden, på det att han genom Guds oförtjänta omtanke skulle smaka döden för varje människa.” — Hebréerna 2:9, NW.
43. a) Hur skall konungen bli fader till den ”stora skaran” av dem som överlever vedermödan och som inte behöver någon uppståndelse? b) Hur skall han bli Evig fader åt människorna?
43 Genom att Jesus Kristus i överensstämmelse med Guds vilja offrade sitt eget liv vann han rätten att förläna liv åt det döende människosläktet och blev på så sätt detta människosläktes fader. Han skall ge liv åt de ”döda”, både de ”rättfärdiga” och de ”orättfärdiga”, genom att kalla fram dem ur deras minnesgravar eller ur deras våta gravar och därefter upplyfta alla de villiga till fullkomligt mänskligt liv. När det gäller de ”levande”, som överlever den ”stora vedermödan” och kommer in under Kristi tusenårsregering, skall han lyfta även dessa ”rättfärdiga” överlevande upp till en nivå av liv ”i överflöd”, liv såsom mänskliga skapelser i strålande fullkomlighet. (Johannes 10:10, NW; 2 Timoteus 4:1; Apostlagärningarna 24:15) Han skall ha fullbordat allt detta vid slutet av de tusen åren. Men detta hans jordiska barns överflödande liv kan fortsätta för evigt, och det kommer att finnas sådana som bevisar sig förtjänta av evigt liv genom att bevara sin ostrafflighet i fullkomlighet. De skall vara hans eviga barn, och han skall bokstavligen talat vara deras Evige fader.
44, 45. a) Hur skall konungen börja sin regering med ett tillräckligt antal furstar på jorden, och varför kan alla som förordnas till detta räknas som ”furstar”? b) Är kunglig härstamning nödvändig för att en föreståndare för andra skall kunna kallas en furste (sar)?
44 Vid början av sin tusenårsregering skall den ärorike konungen Jesus Kristus börja ta ut lämpliga individer bland sina jordiska barn till att vara ”furstar över hela jorden”. Ett antal av dessa ”furstar” kommer att tas ut bland de ”levande”, som har överlevt den ”stora vedermödan” och fängslandet av Satan och hans demoner. Bland de ”rättfärdiga” av de ”döda”, som blir uppväckta ur dödens sömn, skall ytterligare andra tas ut, så att det blir tillräckligt många för att det skall kunna finnas förordnade ”furstar över hela jorden”. Psalm 45:1716 (Åk) tycks innebära att dessa ”furstar” skall inbegripa ”rättfärdiga” män bland Kristi uppväckta ”fäder”. Dessa var en gång hans förfäder, men nu blir de hans ”söner” genom uppståndelsen. Eftersom dessa som blir förordnade är den himmelske konungens söner, kan de räknas som ”furstar”.
45 Vi bör emellertid lägga märke till att det hebreiska ordet för ”furstar” i Psalm 45:1716 är sarím. Bland de forntida israeliterna var inte alla som kallades ”sar” av kunglig släkt. Bland dem användes titeln ”sar” om en föreståndare för tusen, en föreståndare för hundra, en föreståndare för femtio och till och med en föreståndare för tio män. Till och med föreståndaren för de kungliga hovmästarna eller föreståndaren för de kungliga bagarna kunde kallas ”sar”. — 2 Moseboken 18:21, 25; 5 Moseboken 1:15; 20:9; 1 Samuelsboken 8:12; 1 Moseboken 40:2. Jämför 1 Moseboken 23:5, 6.
46, 47. a) Måste alla de som blir förordnade vara kungliga eller patriarkaliska förfäder till konungen, och vilket slags män måste de vara? b) Vilkas intressen måste de verkligen vara intresserade av, som det beskrivs i Jesaja 32:1, 2?
46 Alla som förordnas till att vara ”furstar över hela jorden” behöver inte vara Jesu Kristi kungliga eller patriarkaliska mänskliga förfäder. Först och främst måste de vara ostraffliga män, ”dugande män”, ”visa och erfarna män”, sådana som profeten Mose förordnade till att vara domare och om vilka vi läser: ”Mose utvalde dugande män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare [sarím], somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de hänskjuta till Mose, men alla ringare ärenden skulle de själva avdöma.” (2 Moseboken 18:25, 26; 5 Moseboken 1:15, NW) De jordiska furstar som förordnas av konungen Jesus Kristus kommer verkligen att vara intresserade av folkets välfärd och av att bilägga tvister fridsamt och i godo. De kommer modigt att träda upp till försvar för det som är rätt, precis som de furstar som beskrivs i Jesaja 32:1, 2 (Åk):
47 ”Se, en konung skall vara konung i rättfärdighet, och furstar [sarím] skola styra rättvist. Och var och en skall vara såsom ett skjul för vind och skydd för störtregn, såsom vattenbäckar på torr mark, såsom skuggan av en väldig klippa i trängtande land.”
48, 49. a) Vilken uppfattning, som brottslingar uppmuntrats att lägga sig till med på grund av de nuvarande rättsliga förhållandena, har lett till en ökning av brottsligheten? b) Kommer det att gå väl för återfallsförbrytare, enligt vad som sägs i Predikaren 8:11—13, eller vilka kommer det att gå väl för?
48 När den himmelske Fridsfursten (sar) regerar, kommer rättvisans upprätthållande och räkenskapens dag för förbrytarna inte att dröja på grund av brist på domare och juridiska ämbetsmän som omedelbart kan rannsaka alla förbrytarna. Det förhållandet att det har tagit lång tid, i många fall flera år, att ställa ogärningsmän inför rätta och att rätta till orättvisor och upprätthålla rättvisan har uppmuntrat brottslingar och fått dem att tro att de faktiskt kan komma undan straff. Brottsligheten har ökat oerhört under senare hälften av 1900-talet, men redan på 1000-talet före den vanliga tideräkningen skrev den vise, inspirerade skribenten, som ägde skarp iakttagelseförmåga:
49 ”Eftersom domen över en ond gärning inte med hast har verkställts, därför har människornas söners hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra vad ont är. Fastän en syndare kan göra orätt hundra gånger” — tänk bara! Men den inspirerade skribenten fortsätter: ”och fortsätta en lång tid såsom han behagar, är jag likväl också medveten om att det skall gå dem väl som fruktar den sanne Guden, därför att de fruktade honom. Men det skall inte alls gå väl för den som är ond, inte heller skall han förlänga sina dagar, vilka är lika en skugga, därför att han inte fruktar Gud.” — Predikaren 8:11—13, NW.
50. a) Vad för något som behärskar mänskligheten är orsaken till att rättvisans upprätthållande fungerar så trögt i denna tid? b) Hur kommer den ”nya jorden” att ge gensvar till de ”nya himlarna” när det gäller rättfärdighet?
50 Att det för närvarande går så lång tid innan ogärningsmännen dras inför rätta och att de i vissa fall aldrig ställs till ansvar för sina gärningar beror på att vi lever på den ”gamla jorden” under de ”gamla himlarna”, vilket innebär att Satan, djävulen, och hans ”ondskans andemakter i himlarymderna” behärskar det mänskliga samhället. Att det gamla, korrumperade mänskliga samhället blir tillintetgjort och Satan och hans demoner blir fängslade kommer att undanröja alla hinder för rättvisan under det tusenåriga domarskap som skall utövas av Fridsfursten (sar) och hans 144.000 meddomare. Som en följd av att de ”nya himlarna” dryper av rättfärdighet, som strömmar ner över den ”nya jorden”, kommer dess mänskliga jordmån att ge gensvar och bära frukt i överensstämmelse med detta. Jehova har förutsagt detta med orden: ”Må jorden öppna sig, och må dess frukt bliva frälsning; rättfärdighet låte den ock växa upp. Jag, HERREN, skapar detta.” — Jesaja 45:8.
51. Vilken era trängtar alltså vår själ efter, i likhet med Jesajas?
51 Trängtar vi inte efter en sådan tidsålder av rättfärdighet och rättvisa? Under denna tid kommer den rättfärdiges väg inte att vara så knagglig som den nu är, utan den kommer att jämnas ut. Profeten Jesaja, som såg fram emot en jordisk uppståndelse, skrev under inspiration om vad som kan förväntas under denna önskvärda era: ”Den rättfärdiges väg är jämn; åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig. Ja, på dina domars väg, HERRE, förbidar vi dig; till ditt namn och ditt pris står vår själs trängtan. Min själ trängtar efter dig om natten, och anden i mig söker dig bittida; ty när dina domar drabba jorden, lära sig jordkretsens inbyggare rättfärdighet. Om nåd bevisas mot den ogudaktige, så lär han sig icke rättfärdighet [Men om än de ogudaktiga nåd tillbjuden varder, så lära de dock icke rättfärdighet; äldre sv. övers.]; i det land, där rätt skulle övas, gör han då, vad orätt är, och ser icke HERRENS höghet.” — Jesaja 26:7—10.
52, 53. a) För vilka kommer det att vara svårt att lära sig rättfärdighet, trots att de befinner sig i det land där rätt skall övas och blir föremål för gudomlig ynnest? b) Vilken princip, som aposteln Petrus framhåller, tycks passa in på dem?
52 Det land där rätt skall övas under de tusen åren, där människorna skall behandlas rätt och skall behandla varandra rätt, kommer att vara en plats där stor ynnest visas hela mänskligheten i dess medfödda mänskliga ofullkomlighet. Somliga medlemmar av människosläktet har sjunkit djupare i syndfull förnedring än andra och har blivit förhärdade och tillägnat sig en orättfärdig personlighet, därför att man länge underlåtit att dra dem inför rätta. De har en invand böjelse för sådant som är orätt. Det är lätt att förstå att ogudaktiga människor av detta slag kommer att finna det svårt att lära sig rättfärdighet och rättrådighet, trots att rättvisa är rådande runt omkring dem och de blir föremål för gudomlig ynnest genom konungen Jesus Kristus. Trots all den hjälp som erbjuds dem, kommer de att vara benägna att handla orätt. De kommer inte att vilja erkänna Jehovas höghet såsom den rättmätige laggivaren och inte heller att de levnadsnormer han anger är rätta. Den princip som aposteln Petrus riktar uppmärksamheten på tycks passa in på dem:
53 ”Ty det är den fastställda tiden, då domen skall börja med Guds hus. Om den nu tar sin början med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte är lydiga mot Guds goda nyheter? ’Och om den rättfärdiga människan blir frälst med svårighet, var skall man då finna den ogudaktiga människan och syndaren?’” — 1 Petrus 4:17, 18, NW.
54. Måste de som förgäves blir föremål för Guds nåd och som förfelar dess syfte bli bevarade till slutet av domens dag? Ge skäl för svaret!
54 Individer som i det land där rättfärdighet skall övas förgäves blir föremål för Guds ”nåd”, människor som förfelar dess kärleksfulla syfte och visar sig oförbätterliga, måste inte med nödvändighet bli bevarade till slutet av de tusen åren innan de blir avrättade såsom ovärdiga evigt liv i det paradis som blivit återupprättat på jorden. Dessa som visar sig vara omöjliga att föra till rätta kan utan att någon orättvisa sker bli avrättade av den som Gud har förordnat till att döma den bebodda jorden i rättfärdighet. Dessa får inte sina namn skrivna ”i livets bok”, och följaktligen är de inte värda något annat än ”den andra döden”, som framställs i symbol genom ”den brinnande sjön”, vilken innebär fullständig tillintetgörelse. (Uppenbarelseboken 20:14, 15) Hur vist och förståndigt är det då inte att nu vara lydig mot ”Guds goda nyheter” och att uppodla kärlek till rättfärdighet med tanke på denna domens dag, som nu närmar sig!
[Frågor]
