Varför de getlika inte får ärva Riket
Kapitel 15
Varför de getlika inte får ärva Riket
1. Hur riktar sig konungen i liknelsen om fåren och getterna till dem som blivit avskilda och ställda på hans vänstra sida?
MEN vilka åtgärder kommer att vidtas mot de människor av ”alla nationer” som liknas vid ”getter” och som avskils på konungens vänstra sida? Jesus säger vidare i sin liknelse om fåren och getterna: ”Därpå skall han, å andra sidan, säga till dem som står på hans vänstra sida: ’Gå åstad bort ifrån mig, ni som har blivit förbannade, till den eviga eld, som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag blev hungrig, men ni gav mig ingenting att äta, och jag blev törstig, men ni gav mig ingenting att dricka. Jag var en främling, men ni tog inte gästfritt emot mig, naken, men ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse, men ni såg inte till mig.’” — Matteus 25:41—43, NW.
2. Vad innebär det för de getlika att de står under ”förbannelse”?
2 Konungen Jesus Kristus framhåller att de människor som liknar ”getter” underlåtit att göra det som ”fårens” klass gjort. På grund av denna underlåtenhet uppmanar han dem att gå bort ifrån honom. Han vill inte ha dem som jordiska undersåtar under sin tusenåriga regering. De är människor ”som har blivit förbannade”. De blir föremål för Guds förbannelse i stället för den välsignelse som de fårlika människorna fått av konungens himmelske Fader. Detta innebär att Guds dom, som blivit förutsagd i bibelns profetior, kommer att leda till olycka för dem. De är föremål för Guds förbannelse, och det finns ingen föranstaltning för att avlyfta denna förbannelse från dem, vilket däremot var fallet i förbindelse med de köttsliga, omskurna judarna, som stod under den förbannelse som Jehovas lagförbund stadgade. (Galaterna 3:13) Dessa ”getter” har blivit förbannade, precis som Satan, djävulen, och hans demonänglar. Följaktligen förtjänar de samma eviga framtid som djävulen och hans änglar — ”den eviga eld, som är beredd åt djävulen och hans änglar”.
3. a) Vad påstår kristenhetens kyrkosamfund att den ”eld, som är beredd åt djävulen och hans änglar”, betyder för ”getterna”? b) Vad förklaras det i Uppenbarelseboken att ”den sjö, som brinner med eld och svavel”, är en bild av?
3 Betyder detta evigtvarande medveten plåga i ett eldsliknande element i den osynliga världen (andevärlden), där Satan och hans demonänglar befinner sig? Detta är vad kristenhetens religiösa kyrkosamfund har lärt i hundratals år. De hänvisar till Uppenbarelseboken 20:10 till stöd för sin lära, eftersom denna bibelvers lyder: ”Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.” Men svavel existerar inte i andevärlden, där Satan och hans demonänglar befinner sig. Detta ord används tydligen symboliskt, precis som uttrycken ”vilddjuret” och den ”falske profeten”. Vad är alltså denna ”sjö av eld och svavel” en bild av? Detta framgår av fjortonde versen i samma kapitel Upp. 20:14, där det heter: ”Och döden och dödsriket blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden.” I Uppenbarelseboken 21:8 upprepas denna förklaring av vad ”den sjö, som brinner med eld och svavel”, är en bild av, när det heter: ”Detta är den andra döden.”
4. Hur stämmer detta överens med Hebréerna 2:14, när det gäller vad som skall ske med djävulen?
4 Detta stämmer överens med det tydliga bokstavliga språket i Hebréerna 2:14 (NW), där det inte talas i bildliga ordalag, när det heter: ”Därför, då ju de ’små barnen’ är delaktiga av blod och kött, blev han [Jesus] också likaledes delaktig därav, för att han genom sin död måtte tillintetgöra den som har medel till att förorsaka död, det är djävulen.” Vid Guds fastställda tid kommer den en gång döde men nu uppståndne och förhärligade Jesus att ”tillintetgöra” Satan, djävulen; han förintar med andra ord denna onda, mordiska varelse. Han verkställer djävulens tillintetgörelse. Den en gång stungne Jesus, som i första hand är Guds kvinnas ”säd”, är den som Gud har förordnat till att krossa ormens huvud. — 1 Moseboken 3:15; Romarna 16:20.
5. a) Vad betyder den ”eviga eld” som finns i beredskap åt djävulen och hans änglar och som de getlika människornas klass skickas bort till? b) Varför kommer inte getterna i en neutral ställning, med tanke på att de inte tillfogar Kristi bröder någon direkt skada?
5 Följaktligen är det den ”andra döden” som finns i beredskap åt djävulen och hans änglar, och ”getternas” pliktförgätna klass av människor går bort ifrån konungen, Jesus Kristus, till samma eviga tillintetgörelse, som denna ”eviga eld” symboliserar. När konungen uttalar sin fördömelsedom över dem, säger han inte att de direkt har förföljt och skadat hans andliga ”bröder”. Men eftersom de intog en negativ inställning gentemot Jesu ”bröder”, ställde de sig på djävulens och hans änglars sida. När Jesus befann sig på jorden som en fullkomlig människa och predikade de goda nyheterna om Guds messianska rike, sade han: ”Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.” (Matteus 12:30) Djävulen står inte på Jesu sida, och dessa getlika människor, som inte gör något för att hjälpa den regerande konungen Jesus Kristus, är emot honom och står följaktligen på djävulens sida. Det finns ingen neutral sida vid tiden för Kristi närvaro eller parousia.
6. Vilket försök till försvar antyds av hur ”getterna” svarar Jesus, konungen?
6 De getlika människorna skulle kunna försöka försvara sig med att om de hade sett Jesus Kristus personligen i sådant trångmål och behov som han beskriver, skulle de ha kommit till hans hjälp. Ett sådant försök att försvara sig antyds av hur de svarar konungen. ”Då skall de också svara med orden: ’Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller såsom främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och betjänade dig inte?’” — Matteus 25:44, NW.
7. Varför var det inte säkert att de getlika skulle ha betjänat Jesus och varit honom till hjälp, även om de hade kunnat se och identifiera honom personligen?
7 Men att de såg honom personligen i köttet och insåg vem han var skulle inte vara någon garanti för att de skulle betjäna honom och vara honom till hjälp. För nitton hundra år sedan var Jesus Kristus verkligen synlig i köttet här på jorden och var upptagen med att utföra det verk som Gud hade förutbestämt för Messias, men ändå betjänade största delen av Jesu eget folk, de köttsliga judarna, varken honom eller hans tolv apostlar. I stället skriade de inför den romerske landshövdingen Pontius Pilatus att Jesus skulle avrättas på en tortyrpåle. De ställde sig alltså på deras sida som bar det direkta ansvaret för att han fick lida en sådan kvalfull död. De getlika människorna i våra dagar kan följaktligen inte ursäkta sig på den grunden att de inte visste något, eftersom de inte såg honom direkt, när de vägrade att ge hjälp å hans vägnar.
8. Vad är det som räknas till fördel eller nackdel för en, när en annan person är frånvarande men har sänt en synlig representant till en?
8 Man behöver inte se en annan person direkt för att kunna avgöra om man skall hjälpa honom eller vägra honom hjälp. Man behöver inte se en annan person framför sig för att avgöra om man är välvilligt eller avogt inställd till honom. Man kan visa vilken inställning man har till en person genom hur man behandlar någon som fungerar som synlig representant för denne. Representanten identifierar sig såsom ställföreträdare för den som inte är synligen närvarande hos den person som han talar med eller har att göra med. Detta gör det möjligt för denne att bestämma sig för om han vill ge en hjälpande hand eller inte, visa välvilja eller inte, ta ståndpunkt för eller emot den vars personlige representant han har framför sig. På detta sätt ger han till känna sin personliga inställning, och det är detta som den frånvarande, osedde personen dömer efter, precis som om han hade varit där personligen.
9, 10. Hur framhöll Jesus detta i sin liknelse genom det svar konungen ger de getlika på hans vänstra sida?
9 Det är detta Jesus framhåller, när han i sin liknelse berättar hur konungen svarar ”getterna” på hans vänstra sida, som försöker försvara sitt handlingssätt:
10 ”Då skall han svara dem med orden: ’Jag säger er i sanning: I den utsträckning, vari ni inte har gjort det mot en av dessa minsta, har ni inte gjort det mot mig.’” — Matteus 25:45, NW.
11. Varför bör inte ens den minst betydande av Kristi andliga bröder visas bristande respekt av dem som kommer i kontakt med dem?
11 Följaktligen har det ingen betydelse hur oansenlig någon av Kristi andliga ”bröder” kan vara. Även om han är den minst betydelsefulle, är han ändå en ”broder” till konungen Jesus Kristus och en av anden pånyttfödd son till Gud, en Guds arvinge och en Kristi medarvinge. (Romarna 8:17) Detta är det allvarliga i situationen. Inte en enda av Kristi andliga ”bröder” tillhör dem som är stora, betydande, framträdande i denna världen, vare sig på politikens område eller på det religiösa, kyrkliga området inom kristenheten. Kristi sanna ”bröder” är ju inte någon del av denna världen, precis som inte heller han var någon del av den. (1 Korintierna 1:26—31; Johannes 15:19; 17:14, 16) Men detta är ingen orsak för dessa getlika människor att se ner på dem. De bör respekteras med tanke på vem de representerar och vilket bibliskt budskap de förkunnar. Om de inte blir respekterade av detta viktiga skäl, så avslöjar de respektlösa därigenom att de inte heller respekterar deras himmelske broder.
12. a) Varför är ”getterna” skrymtaktiga, när de tilltalar konungen såsom ”Herre”? b) Varför har det sedan första världskrigets slut inte funnits någon ursäkt för att ta miste på vilka konungens ”bröder” är?
12 De getlika människorna, som försöker försvara sitt handlingssätt, kan visserligen kalla konungen Jesus Kristus för ”Herre”, men detta är bara en skrymtaktig form av tilltal från deras sida. Om de verkligen hade satt värde på honom såsom sin ”Herre”, skulle de inte ha vägrat att ge hans andliga ”bröder” bistånd, inte ens den oansenligaste av dessa ”bröder”. Dessa ”bröder” har inte gått omkring inkognito likt spioner eller sådana som försöker spela människorna ett elakt spratt. I synnerhet sedan första världskriget slutade år 1918 och kvarlevan av Kristi andliga bröder återupptog sin offentliga verksamhet år 1919, har de åtlytt hans profetiska befallning: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och därpå skall slutet komma.” (Matteus 24:14, NW) De har förkunnat offentligt om Kristi osynliga närvaro eller parousia i hans upprättade himmelska rike. Särskilt sedan år 1926 har de bekantgjort konungens, Jesu Kristi, himmelske Faders namn och har gått så långt att de omfattat namnet ”Jehovas vittnen”, vilket skedde år 1931. Det har därför inte funnits någon ursäkt för att ta miste på vilka de är.
13. a) Är det på grund av vad Kristi ”bröder” är personligen såsom människor som ”getterna” vägrar att hjälpa dem? b) Varför får ”getterna” Guds förbannelse i stället för hans välsignelse?
13 De symboliska ”getterna” vägrar alltså att hjälpa dessa, när de bokstavligen talat är hungriga, törstiga, nakna, utan bostad, sjuka eller i fängelse, och de handlar inte så på grund av vilka dessa Kristi andliga ”bröder” är i sig själva, personligen. De undanhåller dem i stället sin hjälp, om de inte rentav aktivt förföljer dem, på grund av vad dessa Kristi ”bröder” representerar. En stridsfråga är inbegripen, och ”getterna” fattar ett insiktsfullt beslut i denna stridsfråga! Denna stridsfråga, som ”getterna” ställs inför genom den verksamhet med att predika och göra lärjungar som kvarlevan av Kristi ”bröder” ägnar sig åt, är det medel genom vilket den osynligen närvarande konungen, Jesus Kristus, skiljer ”getterna” från ”fåren” i våra dagar, i synnerhet alltifrån år 1935. Det finns inget mitt emellan, ingen neutral klass som man kan tillhöra, när det gäller denna universella stridsfråga. Antingen är man för Jehovas messianska rike under Herren Jesus Kristus, eller också är man emot det. ”Getterna” tar ståndpunkt emot det. Med tanke på detta kan de inte få Kristi himmelske Faders välsignelse. Det enda de kan få är hans förbannelse, motsatsen till hans välsignelse.
NÄR ”GETTERNA” GÅR BORT TILL SITT STRAFF
14, 15. a) När kommer ”getterna” att drabbas av den ”eviga eld, som är beredd åt djävulen och hans änglar”? b) Hur framställer Paulus i 2 Tessalonikerna 1:7—10 tillintetgörelsen förmedelst samma element?
14 Jesus förklarar att det som väntar dessa symboliska ”getter” på hans vänstra sida, som kännetecknas av förbannelse, är den ”eld, som är beredd åt djävulen och hans änglar”. De har inte skänkt Guds messianska rike något moraliskt stöd och har därigenom bevisat sig vara en del av denna världen, vars osynlige ”härskare” Satan, djävulen, är. (Johannes 12:31; 14:30; 16:11; NW). Denna ogudaktiga värld, som behärskas av Satan, djävulen, är dömd till tillintetgörelse i den ”stora vedermöda” som ligger alldeles framför oss. ”Getterna” kommer att hamna i denna tillintetgörelsens ”eld”, när de drabbas av den stora ”’vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma”. (Matteus 24:21; Markus 13:19) De vägrar att inse och erkänna att Gud är Jehova, vars namn förekommer tusentals gånger i de inspirerade hebreiska skrifterna i den heliga bibeln, och de vägrar att lyda eller rätta sig efter de goda nyheterna om Herren Jesus Kristus. När den osynligen närvarande Kristus uppenbarar sin makt och myndighet i den ”stora vedermödan”, kommer ”getterna” att få erfara det som aposteln Paulus förutsade i 2 Tessalonikerna 1:7—10 (NW):
15 ”Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en lågande eld, då han låter hämnd drabba dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skall undergå det rättsliga straffet evig tillintetgörelse från Herrens ansikte och från hans krafts härlighet, vid den tid då han kommer för att bli förhärligad i förbindelse med sina heliga” — sina andliga ”bröder”.
16. Till vad säger Jesus i avslutningen av sin liknelse att ”getterna” respektive ”fåren” skall gå bort?
16 På så sätt uppfylls på de symboliska ”getterna” de ord som Jesus uttalade i slutet av sin liknelse om ”fåren” och ”getterna”, den liknelse som Jesu profetia om ”tecknet” på hans närvaro eller parousia slutar med enligt Matteus’ skildring: ”Och dessa skola då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.” — Matteus 25:46.
17. Varför betyder ”getternas” eviga straff inte evig, medveten plåga i en osynlig andevärld?
17 Låt oss inte dra en förhastad, felaktig slutsats när det gäller vad som kommer att hända med de symboliska ”getterna” i liknelsen. Jesus säger inte att ”dessa skola då gå bort” till evigtvarande medveten pina i en osynlig andevärld. För att de för evigt skulle kunna lida medveten pina i någon som helst form måste de få evigt liv, eftersom det inte existerar någon medvetenhet om vare sig pina eller välbehag, om det inte finns liv. Jesus säger klart och tydligt att det endast är de symboliska fåren, ”de rättfärdiga”, som går bort ”till evigt liv”. Det eviga ”straff” som de orättfärdiga ”getterna” går bort till är alltså raka motsatsen till det eviga ”liv” som de rättfärdiga ”fåren” får del av. Detta straff innebär ingenting annat än evigtvarande död. Eftersom denna död varar i evighet, är det ett ”evigt straff”. När en jordisk domstol i våra dagar dömer en fälld brottsling till döden, är det dödsstraff som verkställs på den överbevisade brottslingen på liknande sätt ett ”evigt straff”. Det betyder inte evig pina för den avrättade brottslingen. Endast Gud, den Allsmäktige, kan göra slut på detta eviga straff förmedelst en uppståndelse för de orättfärdiga. En jordisk domstol kan inte göra det. — Apostlagärningarna 24:15.
18. Hur återger Diaglott och Nya Världens översättning det grekiska ordet för ”straff”, och varför är detta ett passande sätt att återge ordet?
18 I överensstämmelse med denna logiska och skriftenliga förståelse av denna sak återger Benjamin Wilson i sin bibelöversättning The Emphatic Diaglott (1864 års upplaga) Matteus 25:46 på följande sätt: ”Och dessa skola gå bort till eoniskt avskärande, men de rättfärdiga till eoniskt liv.” Nya Världens översättning av den Heliga skrift (1971 års upplaga) har en liknande lydelse: ”Och dessa skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv.” Till ordet ”avskärande” finns i denna översättning följande fotnot: ”Ordagrant: ’beskärning’; följaktligen ett avkortande, ett tillbakahållande. Se 1 Johannes 4:18.” Hur passande är inte denna översättning med tanke på att de orättfärdiga ”getterna”, när de drabbas av evig död, blir för evigt avskurna från liv i något som helst rike! Evig medveten pina är därför en omöjlighet i deras fall. De blir tillintetgjorda, precis som djävulen och hans demonänglar slutligen kommer att bli. Efter den ”stora vedermödan” skall djävulen och hans änglar slungas i ”avgrunden”. Men sedan Kristi tusenåriga regering slutat, kommer de att släppas lösa för en liten tid för att sätta den återställda mänskligheten på prov, och därefter skall de bli för evigt tillintetgjorda.
19. Hur kommer de rättfärdiga ”fårens” klass att bli belönad, vilket framgår av Uppenbarelseboken 7:14?
19 När det gäller de ”rättfärdiga”, fårlika människor som gör gott mot Kristi andliga ”bröder” fram till dess den ”stora vedermödan” bryter ut, kommer den regerande konungen, Jesus Kristus, att ge uttryck åt sitt godkännande av dem vid denna tidpunkt. (Matteus 25:34) Likt en kärleksfull herde kommer han att skydda dessa sina ”får” under den ”stora vedermödan” för att de skall kunna träda in under hans välsignade tusenåriga regering. Samma ord som uttalades om den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:14 (NW) kommer då att kunna sägas om dessa fårlika människor, som överlever den ”stora vedermödan”: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan.”
20. Omedelbart efter vilken händelse börjar Kristi tusenåriga regering, och vad utgör detta början av för de överlevande ”fåren”?
20 Omedelbart efter den ”stora vedermödan” skall ”djävulen och hans änglar” bindas såsom med kedjor och slungas i ”avgrunden” för att hållas i fängsligt förvar. Då börjar herdens och konungens, Jesu Kristi, härliga tusenåriga regering. De ”rättfärdiga” fårlika människor som överlever kommer att bli Kristi tusenåriga rikes lydiga undersåtar på jorden. De kommer nu att börja få erfara Kristi rikes återställande kraft i både fysiskt och mentalt avseende, och detta kommer att utgöra början för dem på vägen till fullkomligt mänskligt liv i all evighet.
21. För vilkas särskilda uppmuntran i denna tid inbegrep Jesus denna liknelse i sin profetia om ”tecknet”, och vilken framtidsutsikt ger den dem?
21 Herren Jesus Kristus inbegrep denna liknelse i sin profetia om ”tecknet” på sin närvaro och på avslutningen på tingens ordning för att särskilt uppmuntra de ”rättfärdiga” fårens klass. Vilken glädjande framtidsutsikt ger inte denna liknelse de människor i våra dagar som gör gott mot Kristi andliga ”bröder”! Att de ståndaktigt håller fast vid att göra gott på detta sätt kommer att bana vägen för dem att få höra konungen rikta dessa välkomnande ord till dem: ”Kom, ni som har min Faders välsignelse, tag det rike i arv som är berett åt er från världens grundläggning.” — Matteus 25:34, NW.
[Frågor]
