6 Studiet

Ägna dig åt offentlig högläsning

1, 2. När har vi tillfällen att högläsa inför publik?

¹ Aposteln Paulus uppmanade Timoteus: ”Fortsätt ... att ivrigt ägna dig åt offentlig föreläsning.” Detta kunde lika gärna gälla offentlig högläsning. Och han uppmanade Timoteus att undervisa sina kristna medförkunnare om detta och om andra nödvändiga kvalifikationer för förkunnartjänsten. (1 Tim. 4:13) Detta inspirerade råd är också  tillämpligt på var och en av Guds tjänare i vår tid, och vi gör väl i att lyda det.

² En teokratisk förkunnare uppmanas ofta att läsa offentligt. Vid Vakttornsstudiet och församlingsbokstudiet måste skriftställen och paragrafer läsas. Under tjänstemötet och skolan i teokratisk tjänst såväl som i tjänsten på fältet läses bibeltexter. Därför är det till nytta både för förkunnaren själv och för dem som lyssnar att han blir en god offentlig högläsare.

3. Varför är förberedelse så viktig?

³ Offentlig högläsning innebär att läsa högt till andras gagn. Men kommer åhörarna verkligen att få fullt gagn av läsningen, om högläsaren stakar sig eller har fel uttal eller betonar oriktigt så att tanken fördunklas? Hur uppmärksamma kommer de att vara, om han brister i entusiasm, läser monotont? Det krävs förberedelse för att läsa väl inför en skara människor. Det är bra att alltid ha läst igenom det stoff som man fått i uppdrag att högläsa vid ett möte, till och med vid församlingsbokstudiet. Annars kommer inte åhörarna att få det gagn som de skulle kunnat få, och de kan mycket väl lära sig uttala orden fel om högläsaren gör det. Ja, det är nödvändigt för varje förkunnare att förkovra sig i offentlig högläsning. — Hab. 2:2.

4, 5. Vilka egenskaper krävs för att offentlig högläsning skall entusiasmera publiken och bli lättförståelig?

⁴ Nödvändiga egenskaper. Var entusiastisk när du läser. Lägg värme i framställningen, så att du återger känslorna som orden beskriver. Då kommer du att undvika ett kallt och livlöst framförande. Var noga med att inte minska röststyrkan, så att dina åhörare går miste om viktiga avsnitt. Din röststyrka måste vara tillräcklig för att nå alla delar av rummet eller lokalen som används. Ingen skall behöva anstränga sig för att uppfatta ens ett enda ord.

⁵ Du måste uttala orden tydligt och klart, utan att hugga av delar av vissa ord eller snörpa ihop dem så att de blir omöjliga att uppfatta. Å andra sidan är det inte bra att bli så exakt att framställningen drar uppmärksamheten från budskapet. En klart framförd högläsning innebär att åhörarna aldrig är i tvivel om vilka ord du läser. En högläsning blir ofta oklar, om högläsarens röst inte riktas ut mot publiken. Gör det därför till en vana att hålla upp huvudet när du läser. Öppna munnen så att ljudet obehindrat kan komma ut.

6. Hur kan man avgöra vilken betoning som är lämplig, och hur bidrar pauser till eftertrycket?

⁶ Rätt betoning och lämpligt eftertryck är viktigt. Det är i själva verket nyckeln till att du skall kunna förstå vad du läser. Det är välkänt att en förändring i fråga om betoning  eller eftertryck kan förmedla en helt annan tanke till åhörarna. Ibland kräver ett enda ord särskild betoning, men ofta är det en grupp ord, en hel sats, som behöver betonas. Det är den tanke som skall förmedlas som bestämmer var tonvikten skall läggas, och det dikteras inte bara av vad som för övrigt sägs i meningen, utan av hela argumentet. Välplacerade pauser är en viktig del av betoning och eftertryck. Korta pauser hjälper till att gruppera ord på ett meningsfullt sätt och rikta uppmärksamheten på huvudtankar; längre pauser anger avslutningen på en huvuddel av argumentet.

7. Vad är till hjälp för att få högläsningen att låta samtalsmässig?

⁷ Omväxling i tonläge och tempo måste du också uppmärksamma, om du skall åstadkomma god högläsning. Utan det blir framförandet tråkigt och oinspirerande. Men när sådan omväxling i uttryckssättet tillämpas på rätt sätt, kommer det att bidra mycket till att få din högläsning att låta mera som ett naturligt, livaktigt samtal.

8. När kan ett tal lämpligen hållas direkt från ett manuskript?

⁸ Uppläsningsföredrag. En av de viktiga situationer som inbegriper offentlig högläsning är när man skall hålla ett uppläsningsföredrag. Detta slag av framförande förekommer också. Ibland gör till exempel Sällskapet anordningar för att alla Guds folks församlingar i ett visst land skall få höra samma upplysningar samtidigt. Uppläsningsföredrag förekommer också på sammankomstprogram, där möjligheten finns att nyhetsmedier återger avsnitt av föredraget eller där stoffet i fråga behöver framföras med särskild noggrannhet.

9, 10. Vilken är den största svårigheten att övervinna när man skall hålla ett uppläsningstal, och hur kan den övervinnas?

⁹ Den största svårigheten att övervinna vid uppläsning av ett föredrag är att få det att låta som om orden och satserna samordnas på samma sätt som i ett samtal. Tonen måste emellertid bli väsentligt förstorad. Textens formulering skiljer sig ofta ganska mycket från den du är van vid. Meningarna är kanske längre och innehåller fler satser. Texten kanske har ett uttrycksurval och en rytm som inte är naturliga för ditt sätt att tala. Du kanske tycker att du skulle kunna hålla talet bättre, om du fick uttrycka det hela med egna ord. Men övning och erfarenhet kommer att sätta dig i stånd till att göra märkbara framsteg i att hålla uppläsningsföredrag.

¹⁰ Förberedelse är nyckeln till framgång också i fråga om detta. Du måste ta dig tid till att göra dig förtrogen med manuskriptet. Du måste läsa stoffet flera gånger för att få klart för dig huvudtankarna. Om det skulle finnas några ord som du inte känner till, slå då upp dem i en bra ordbok och anteckna uttalet i manuskriptet. Öva dig sedan i att  hålla talet högt för att göra dig bekant med skribentens stil och framställningssätt. Somliga högläsare finner det nyttigt att övningsläsa högt framför en spegel för att förbättra publikkontakten, något som är mycket viktigt, om talet skall hållas inför en mindre publik.

11. Vilka noteringar i manuskriptet kan vara till hjälp?

¹¹ Det är nyttigt att stryka under eller accentuera nyckelord som du vill betona. En del högläsare tycker att det är till hjälp för dem att dela upp satserna i manuskriptet med ett litet lodrätt streck. Dessutom kan sådana ord i besvärliga eller ovanliga fraser som måste sägas i en följd sammanbindas med små krokar för att påminna dig om att inte pausera förrän du nått frasens slut. Det förhindrar att framställningen blir onaturlig eller svår att förstå. Man kan också tänka på att anteckna i manuskriptet där man vill göra särskilt långa pauser. Pauser kan skapa förväntan, ge eftertryck och ge stoffet tid att sjunka in. Det är också viktigt att utröna var höjdpunkterna finns i talet. Dessa kan du också märka ut, så att du kan ladda upp för en god kulmen och sedan ändra tempo.

12—15. Varför är det särskilt viktigt att förbereda sig inför högläsning av Bibeln?

¹² Bibelläsning. Bibelläsning är viktigt för ung som gammal. Ofta uppstår situationer då man behöver läsa högt ur Bibeln. Ibland kan det förekomma sådana uppgifter i skolan i teokratisk tjänst. Och alla läser vi ju skriftställen, när vi talar med människor i förkunnartjänsten. Men läser vi dem väl? Har vi övningsläst dem, så att vi inte stakar oss, så att vi betonar de avsnitt som passar vår argumentering och så att vår läsning låter naturlig, samtalsmässig?

¹³ Det behövs verkligen förberedelse, när man skall läsa högt ur Bibeln. Tänk på att det gäller Guds ord, att det är fyllt med passager som ger uttryck åt enastående skönhet och känsla och att det också präglas av exakthet och logisk tankegång. Vi bör söka återge det efter förtjänst till gagn för åhörarna. Om vi vet i förväg att vi skall läsa högt ur Bibeln, bör vi förbereda oss väl, så att vi undviker att staka oss på ovanliga ord, fraser eller uttryckssätt.

¹⁴ Tänk på det spännande tillfälle då israeliterna, sedan de kommit tillbaka från fångenskapen, församlades på torget framför Vattenporten i Jerusalem för att lyssna uppmärksamt till de ord som deras Gud talat. Var de leviter som hade i uppdrag att läsa dåligt förberedda, slarviga i sin framställning? Skildringen svarar: ”De fortsatte att läsa högt ur boken, ur den sanne Gudens lag, samtidigt som den noggrant förklarades, och man angav dess innebörd; och  de fortsatte att göra det upplästa förståeligt.” (Neh. 8:8) Dessa uppläsare hade djup respekt för den Högste, vars ord de förmedlade till sina trosfränder.

¹⁵ Vare sig vi läser högt till gagn för oss själva, i familjekretsen, i Rikets sal eller för någon vid en dörr, må vi göra det med syftet att troget återspegla det ursprungliga stoffet, med all dess känsla och trosuppbyggande kraft. Denna drivkraft som kännetecknar offentlig högläsning understryks i dessa ord som aposteln Johannes upptecknade: ”Lycklig är den som högläser och lyckliga de som hör denna profetias ord och som iakttar de ting som är skrivna i den; ty den fastställda tiden är nära.” — Upp. 1:3.

[Frågor]