29 Studiet

Flytande, samtalsmässigt framförande med rätt uttal

1—4. Räkna upp orsakerna till att en framställning inte blir flytande nog.

¹ När du träder fram inför en åhörarskara för att hålla ett tal, finner du då att du ofta söker efter de rätta orden? Eller när du högläser, stakar du dig då på vissa uttryck? Om så är, har du problem med flytande framställning. När man talar flytande, har man lätt för att använda orden. Det betyder inte att man tanklöst låter orden löpa. Det är i stället en tilltalande framställning som flyter fritt och behagligt. ”Flytande framställning” finns med på rådblanketten för att särskilt uppmärksammas.

² När det gäller tal, är de mera allmänna orsakerna till brister i flytande framställning att man brister i klar tankegång och förberedelse. Bristerna kan också bero på klent ordförråd eller dåligt ordval. När det gäller högläsning, leder bristande övning i vanliga fall till att  framställningen inte blir flytande, men även här åstadkommer bristande kännedom om orden att man snavar eller tvekar. I tjänsten på fältet kan en förening av dessa faktorer jämte blyghet eller osäkerhet åstadkomma att framställningen inte blir flytande. Här är problemet särskilt allvarligt, därför att i vissa fall kommer dina åhörare att rent bokstavligen lämna dig. I Rikets sal kommer de inte att bokstavligen gå ifrån dig, men deras tankar kommer att vandra bort, och mycket av vad du säger går förlorat. Det är alltså en allvarlig sak. Flytande framställning är sannerligen en egenskap som man måste förvärva.

³ Många talare har det obehagliga manéret att använda sådana läten som ”e-e-e” eller liknande. Om du är omedveten om hur ofta du själv kommer med sådana ljud, kan du försöka att öva dig inför någon som lyssnar och upprepar de här ljuden varje gång du säger dem. Du kan komma att bli överraskad.

⁴ Andra människor börjar ofta en mening men avbryter sig och börjar på nytt igen. Om du har denna dåliga vana, så sök övervinna den i ditt dagliga tal. Sträva medvetet att tänka först och få tanken klart uttryckt i ditt sinne. Säg sedan hela tanken utan att stanna eller ändra tankegång mitt i talet.

5—10. Vilka förslag till förbättringar i fråga om detta ges här?

⁵ En annan sak. Vi är vana vid att använda ord allteftersom vi uttrycker oss. Orden bör därför flyta naturligt, om vi exakt vet vad vi vill säga. Då behöver du inte tänka på orden. Det är i själva verket bäst ur övningssynpunkt att bara försäkra sig om att tanken är klar i sinnet och tänka på orden allteftersom man talar. Om du gör det och om du inriktar dig på tanken snarare än på orden som du talar, bör orden komma automatiskt och dina tankar bli uttryckta så som du verkligen känner dem. Men så snart du börjar tänka på orden i stället för på tankarna, kommer ditt tal att bli stapplande.

⁶ Om problemet för dig, när det gäller att tala flytande, är ordvalet, behöver du studera regelbundet för att skaffa dig större ordförråd. Ge särskilt akt på de ord i Vakttornet som är obekanta för dig och utöka det ordförråd du använder i dagligt tal med några av dessa.

⁷ Eftersom svårigheten med flytande framställning när det gäller högläsning i allmänhet beror på obekantskap med orden, gör du klokt i att öva dig i högläsning, regelbundet och systematiskt, ifall du har detta problem.

 ⁸ Ett sätt att åstadkomma detta är att du väljer ut ett eller två stycken och läser igenom dem omsorgsfullt, tyst för dig själv, till dess du är förtrogen med hela tankeinnehållet i avsnittet. Avskilj tankegrupper och märk ut dem, om så behövs. Börja sedan öva dig med att läsa samma stycke högt. Läs det om och om igen, till dess du kan läsa hela tankegrupper utan någon tvekan och utan att stanna upp på fel ställen.

⁹ Obekanta eller svåra ord bör du uttala gång på gång, till dess det går lätt för dig att säga dem. När du kan säga ordet fristående, läs då hela satsen som innehåller det ordet, till dess du kan infoga det i satsen lika lätt som du kan infoga mera bekanta ord.

¹⁰ Öva också regelbundet ”direktläsning”. Läs till exempel alltid dagens text och kommentaren högt första gången du ser dem. Vänj dig vid att låta ögonen ta in grupper av ord, som uttrycker hela tankar, i stället för att bara uppfatta ett ord åt gången. Om du övar dig, kan du lära dig att behärska denna nödvändiga egenskap att tala och läsa högt på ett sätt som gör verkan.

**********

11—15. Hur är samtalsmässigheten beroende av de uttryck som används?

¹¹ En annan önskvärd talegenskap som finns med på rådblanketten är ”Samtalsmässigt framförande”. Det är något som du har i ditt dagliga liv, men har du det när du håller ett tal? På något sätt blir människor som med lätthet samtalar med till och med en större skara människor ofta mycket formella och något ”högtravande”, när de får i uppgift att förbereda sig för att ”hålla tal”. Men det samtalsmässiga framförandet är det effektivaste när det gäller offentligt tal.

¹² Att använda samtalsmässiga uttryck. Hur effektivt ett samtalsmässigt tal blir beror till stor del på vilka uttryck som används. När man förbereder ett extemporerat tal, är det i allmänhet inte bra att upprepa uttryck exakt sådana de förekommer i tryck. Stilen i skriftspråket är olik den som används i tal. Utforma dessa tankar enligt hur du själv vill uttrycka dem. Undvik att använda invecklade satsbyggnader.

¹³ Ditt tal på podiet bör återspegla hur du dagligen uttrycker dig. Du bör inte försöka iföra dig en annan språklig personlighet när du kommer på podiet. Men ett tal som du har utarbetat kommer helt naturligt att innebära en  förbättring i förhållande till ditt dagliga tal, eftersom dina tankar är mera omsorgsfullt genomgångna i förväg och framförs mera flytande. Följaktligen bör dina uttryck vara bättre formulerade.

¹⁴ Av detta förstår vi vikten av daglig övning. Var dig själv när du talar. Undvik slang. Undvik att ständigt och jämt upprepa samma uttryck och fraser för att uttrycka skilda tankar. Lär dig att tala med mening och innehåll. Vinnlägg dig om ditt dagliga tal, så kommer orden att infinna sig mycket lättare när du är på podiet, och du blir i stånd till att tala samtalsmässigt, och ditt tal blir färgrikt, lättflytande och godtagbart för vilken åhörarskara som helst.

¹⁵ Detta gäller särskilt i tjänsten på fältet. När du i ett övningstal riktar dig till en person som du besöker, försök då att tala som om du verkligen var ute på fältet. Använd uttryck som du skulle använda där på ett naturligt och självfallet sätt. Då blir det ett informellt och verklighetstroget tal och, ännu viktigare, du övar dig då att bli effektivare i dina framställningar ute på fältet.

16—19. Visa hur framförandet kan påverka samtalsmässigheten.

¹⁶ Samtalsmässig stil i framförandet. Samtalsmässigheten beror inte bara på vilka uttryck som används. Sättet eller stilen i ditt framförande är också av vikt. Detta inbegriper tonläget, röststyrkan och det naturliga uttryckssättet. Det är lika spontant som vardagstalet, fastän förstärkt för åhörarskaran.

¹⁷ Samtalsmässigt framförande är raka motsatsen till retorisk konstmässighet. Det saknar allt det som hör till predikomässigt framförande och är fritt från all tillgjordhet.

¹⁸ Något som gör att nybörjare förlorar samtalsmässigheten är att de är alltför grundliga i sin förberedelse och tänker ut orden alltför mycket i detalj. När du förbereder ett framförande, mena då inte att du bör gå igenom talet ord för ord, till dess att du kan det praktiskt taget utantill. När det gäller att tala extemporerat, bör förberedelsen för framförandet lägga tonvikten vid en noggrann återblick på de tankar som skall komma till uttryck. Dessa bör du öva dig på som tankar eller idéer, till dess att den ena lätt och smidigt följer på den andra i ditt medvetande. Om talet utarbetats logiskt och planlagts väl, bör detta inte vara någon svårighet, och när du så skall framföra det, bör tankarna flyta lätt och obehindrat. I så fall, och om du  uttrycker dem med en önskan att dela med dig åt någon annan, blir denna samtalsmässiga egenskap en del av framförandet.

¹⁹ Ett sätt att försäkra dig om detta är att sträva efter att tala till olika individer bland åhörarna. Tala direkt till en åt gången. Tänk dig att den personen ställt en fråga och besvara den så. Föreställ dig att du talar på tumanhand med den personen, när du utvecklar just den tanken. Övergå så till en annan bland åhörarna och upprepa samma process.

20—23. Hur kan man få högläsning att låta naturlig?

²⁰ Att bevara en samtalsmässig stil när man läser upp en framställning är en av de svåraste egenskaperna i talekonsten, men en av de viktigaste. Det mesta av vad vi läser högt offentligt i förbindelse med ett extemporerat tal är hämtat ur Bibeln. Bibeln bör läsas med känsla och med vaken insikt om betydelsen. Den bör vara levande. Å andra sidan kommer Guds sanna förkunnare aldrig att lägga sig till med de religiösa prästerskapens speciella intonation. Jehovas tjänare kommer att läsa hans ord med det naturliga eftertryck och den från all tillgjordhet frigjorda verklighetskänsla som den bokens levande språk förtjänar.

²¹ Detsamma gäller i stor utsträckning om uppläsning från Vakttornet eller läsning av paragraferna vid ett bokstudium. Här är det åter så att uttryck och satsbyggnad inte är direkt beräknade för samtalsmässighet, och därför kan din uppläsning inte alltid låta likt ett samtal. Men om du får grepp om innebörden i det du läser och läser det så naturligt och meningsfullt du kan, så får du det ofta att låta som extemporerat tal, fastän kanhända lite mera formellt än du i vanliga fall skulle göra det. Du bör därför göra det till en vana att sätta ut tecken och märken som kan bli dig till hjälp, ifall du har tillfälle att förbereda dig i förväg, och gör så ditt yttersta för att framföra stoffet i en realistisk och naturlig stil.

²² När det gäller att tala eller läsa samtalsmässigt, är uppriktighet och naturlighet de springande punkterna. Låt ditt hjärta överflöda och tala med innerlig, vädjande känsla till åhörarna.

²³ Ett gott sätt att tala kan man inte lägga sig till med för stunden, lika litet som goda seder. Men om du talar väl varje dag, kommer detta att visa sig på podiet, liksom dina  goda vanor där hemma alltid kommer att visa sig när du är ute bland folk.

**********

24, 25. Varför är dåligt uttal inte önskvärt?

²⁴ Uttal. Rätt uttal är också viktigt, och det är en särskild punkt på rådblanketten. Fastän inte alla kristna fått någon omfattande världslig utbildning, alldeles som Petrus och Johannes blev igenkända som olärda och helt vanliga människor, är det likväl viktigt att undvika att folks uppmärksamhet dras bort från vår framställning av budskapet genom att vi uttalar ord felaktigt. Det är något som lätt kan rättas till, om vi ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt det.

²⁵ Om någons uttal är mycket dåligt, kan det rentav hända att han ger åhörarna felaktiga uppfattningar, vilket avgjort inte är önskvärt. När du hör någon uttala ett ord felaktigt i sitt tal, blir den allmänna verkan ungefär densamma som en stoppsignal skulle ha åstadkommit. Du kanske rentav slutar att följa argumenteringslinjen och börjar tänka på ordet som han uttalade fel. Det kan dra din uppmärksamhet bort från vad som sägs till hur det sägs.

26, 27. Vilka problem framhålls här i fråga om uttalet?

²⁶ Man kan säga att det finns tre allmänna problem i förbindelse med uttalet. Ett av dem är avgjort felaktigt uttal, där tonvikten placeras fel eller bokstäverna uttalas med felaktigt ljud. De flesta moderna språk har i allmänhet bestämda regler för var tonvikten i orden skall läggas, men det finns en hel del undantag och fallgropar som det gäller att se upp med. Så har vi uttal som är korrekt men överdrivet, alltför noggrant, och som gör ett affekterat intryck, kanske rentav verkar snobbigt, och det är inte önskvärt. Det tredje problemet är slarvigt tal, som karakteriseras av att man sluddrar på orden, sväljer stavelser och dylikt. Sådana vanor bör undvikas.

²⁷ I vårt vardagsspråk använder vi vanligtvis ord som vi är väl förtrogna med, och då är uttalet inte något större problem. Det största problemet uppkommer när det gäller läsning. Men Jehovas vittnen läser en hel del offentligt såväl som enskilt. Vi läser Bibeln för folk när vi går från hus till hus. Ibland uppmanas vi att läsa paragraferna vid Vakttornsstudiet, vid ett bibelstudium i hem eller vid ett församlingsbokstudium. Det är viktigt att vi läser korrekt, att uttalet är som det skall vara. Om det inte är det, får åhörarna det intrycket att vi inte vet vad vi talar om. Det drar också uppmärksamheten bort från budskapet.

28—34. Hur kan man bli hjälpt att förbättra sitt uttal?

 ²⁸ Rådgivningen beträffande felaktigt uttal bör inte drivas alltför långt. Om det är fråga om ett eller ett par ord, kan det vara tillräckligt att ge råd helt privat. Men även om det bara är några få ord som uttalas fel i ett tal och dessa är ord som vi regelbundet använder i vår tjänsteutövning eller i vårt dagliga tal, blir det till hjälp för övningstalaren om skoltillsyningsmannen riktar hans uppmärksamhet på det, så att han lär sig hur det rätteligen bör uttalas.

²⁹ Men om å andra sidan övningstalaren vid en uppläsning ur Bibeln råkar uttala ett eller två hebreiska namn fel, blir det inte betraktat som någon framträdande svaghet. Om han emellertid uttalade många av namnen i det upplästa på ett felaktigt sätt, visar detta brist på förberedelse, och han bör få råd på den punkten. Övningstalaren bör få hjälp att lära sig hur han skall kunna ta reda på det rätta uttalet och sedan följa detta råd.

³⁰ Det förhåller sig likadant med överdrivet uttal. Om det verkligen distraherar åhörarna därför att det är något konstant återkommande, då bör övningstalaren få hjälp. Det bör också påpekas att de flesta människor har för vana att svälja en del ord när de talar fort. Man behöver inte ge råd angående detta, men om det är en regelbundet återkommande företeelse att en övningstalare ständigt sväljer ord och det blir svårt att förstå hans tal eller åhörarnas uppmärksamhet leds bort från budskapet, då är det tillbörligt att ge honom en del hjälp i fråga om artikulationen.

³¹ Din rådgivare kommer naturligtvis att minnas att godtaget uttal kan vara olika i olika landsändar. Det står till och med ibland i ordböcker mer än ett godtaget uttal i fråga om somliga ord. Han kommer alltså att vara försiktig i sin rådgivning beträffande uttal. Han kommer inte att låta personligt tycke spela in.

³² Om du har problem med uttalet, kommer du inte att finna det svårt att rätta till detta, när du inriktar dig på det. Till och med när erfarna talare får en uppläsningsuppgift, tar de fram en ordbok och slår upp ord som de inte är så väl förtrogna med. De nöjer sig inte med att bara försöka gissa sig till rätta uttalet. Använd därför ordboken.

³³ Ett annat sätt du kan använda för att förbättra uttalet är att läsa högt för någon annan som kan uttala väl och be denne ingripa och rätta dig varje gång du säger fel.

³⁴ Ett tredje sätt är att lyssna noggrant på goda talare. Tänk under det du lyssnar. Lägg märke till de ord de  uttalar annorlunda än du gör. Skriv upp dem. Undersök dem i ordboken och öva dig på dem, så kommer du säkert att ha det rätta uttalet. Flytande, samtalsmässigt framförande tillsammans med rätt uttal kommer i hög grad att förbättra ditt tal.

[Frågor]