28 Studiet

Publikkontakt och bruk av anteckningar

1. Förklara vikten av publikkontakt och den roll som bruk av anteckningar spelar i fråga om detta.

¹ Publikkontakt är till stor hjälp när man skall undervisa. Den vinner åhörarnas respekt och gör att man kan undervisa effektivare. I själva verket bör den kontakt du som talare når och upprätthåller med dina åhörare sätta dig i så nära förbindelse med åhörarna att du omedelbart märker varje reaktion hos dem. Ditt bruk av anteckningar spelar en viktig roll, när det gäller att avgöra om du har sådan publikkontakt eller inte. Alltför utförliga anteckningar kan bli ett hinder; men skickligt bruk av anteckningar är inte störande, även om omständigheterna kräver att de är något utförligare än vanligt. Detta därför att en skicklig talare inte släpper kontakten med åhörarna genom att se på anteckningarna vare sig för mycket eller vid olämpliga tillfällen. Detta uppmärksammas på din rådblankett och anges där som ”Publikkontakt, bruk av anteckningar”.

2—5. Vad leder till effektiv ögonkontakt med åhörarna?

 ² Ögonkontakt med åhörarna. Ögonkontakt betyder att du ser dina åhörare. Det betyder inte att blott och bart titta på åhörarskaran som sådan utan att se på individerna. Det betyder att du ser uttrycket i deras ansikten och att du reagerar i överensstämmelse med detta.

³ Att se på åhörarna betyder inte bara helt enkelt att göra en rytmisk rörelse från ena sidan till den andra för att ingen skall bli förbisedd. Se på någon bestämd bland åhörarna och säg en eller ett par meningar till den individen. Se därefter på en annan och säg ytterligare några meningar till den personen. Stirra inte på någon så länge att han känner sig besvärad och koncentrera dig inte bara på några få personer i hela skaran. Fortsätt att flytta blicken från den ene till den andre på det sättet; men när du då riktar dig till en person, så tala verkligen till denne och lägg märke till hur han reagerar, innan du går vidare till en annan. Dina anteckningar bör ligga på talarstolen eller du kan ha dem i handen eller i Bibeln, så att du kan se i dem hastigt med bara en ögonrörelse. Om du behöver röra på hela huvudet för att se dina anteckningar verkar det bakvänt, och publikkontakten blir lidande på det.

⁴ Din rådgivare kommer att lägga märke till inte bara hur ofta du använder dina anteckningar, utan när du tittar i dem. Om du ser i dina anteckningar när du når en höjdpunkt i din framställning, kommer du inte att kunna lägga märke till hur åhörarna reagerar. Om du tittar i papperen hela tiden, kommer du att förlora kontakten. Detta anger i vanliga fall antingen en nervös vana eller otillräcklig förberedelse för framförandet.

⁵ Det finns tillfällen då vana talare får i uppdrag att hålla ett helt tal från ett manuskript, och detta begränsar naturligtvis i viss mån deras blickkontakt med åhörarna. Men om de är väl förtrogna med innehållet på grund av god förberedelse, kan de se på sina åhörare gång efter annan utan att tappa bort sig i konceptet, och denna kontakt blir då en stimulans till uttrycksfull högläsning.

6—9. Framhåll andra tillvägagångssätt i fråga om att få publikkontakt och fallgroparna som man måste se upp med.

⁶ Publikkontakt genom direkt tilltal. Detta är precis lika väsentligt som ögonkontakt. Det gäller de ord du använder när du tilltalar dina åhörare.

⁷ När du talar till en person privat, tilltalar du denne direkt genom att säga ”du”, ”ditt” eller ”ni”, ”ert” eller ”vi”, ”vårt”. När det är på sin plats, kan du tala på samma sätt till en åhörarskara. Försök att betrakta ditt tal som ett  samtal med en eller två personer åt gången. Ge tillräckligt noga akt på dem, så att du kan ge dem gensvar som om de i verkligheten hade talat till dig. Detta kommer att göra ditt framförande mera personligt.

⁸ Ett varningens ord är på sin plats. Undvik den fara som består i att bli alltför familjär med dina åhörare. Du behöver inte bli intimare än du skulle vara vid ett vårdat samtal med en eller två personer vid en dörr när du är ute i tjänsten på fältet, men du kan och bör vara precis lika direkt i ditt tilltal.

⁹ En annan fara: Du måste bruka gott omdöme i din användning av personliga pronomen och inte låta åhörarna framträda i ofördelaktigt ljus. Om du till exempel talar om ungdomsbrottsligheten, bör du inte använda sådant tilltalssätt som skulle kunna få åhörarna att känna sig som ungdomsbrottslingar. Eller, om du på ett tjänstemöte talar om lågt timantal, kan du gott inbegripa dig själv i tilltalet och säga ”vi” i stället för att hela tiden säga ”du” eller ”ni”. Omtänksamhet och hänsyn bör göra det lätt att övervinna sådana faror.

**********

10, 11. Vad bör uppmuntra oss att lära oss att använda en disposition?

¹⁰ Användning av disposition. Mycket få nybörjare som talare börjar med att tala med ledning av en disposition. I vanliga fall skriver de ut hela talet, och sedan antingen läser de det eller återger det ur minnet. Din rådgivare kommer att bortse från det i början, men när du kommer till ”Användning av disposition” på din rådblankett, kommer han att uppmuntra dig att tala med ledning av kortfattade anteckningar. När du behärskar den konsten, kommer du att finna att du har tagit ett stort steg framåt som offentlig talare.

¹¹ Barn och sådana vuxna som inte ens kan läsa kan hålla tal och använda illustrationer för att uttrycka tankar. Du kan också utarbeta ditt tal med en enkel disposition i stil med dispositionerna i broschyren Bibliska ämnen för samtal. Du talar ständigt utan manuskript i tjänsten på fältet. Du kan göra detta lika lätt i teokratiska skolan, när du bara bestämt dig för att göra det.

12, 13. Ge förslag om hur man gör upp en disposition.

¹² Eftersom arbetet på denna egenskap är avsett att hjälpa dig att komma bort från manuskript både under förberedelsen och vid framförandet, bör du inte lära dig ditt tal utantill. Det skulle motverka syftet med denna lektion.

 ¹³ Om du använder skriftställen, kan du fråga dig själv: Hur? Vem? När? Var? osv. Använd sedan dessa frågor som en del av dina anteckningar i den mån det passar in på ditt stoff. När du så håller talet, läs då helt enkelt ett skriftställe, ställ dessa frågor till dig själv eller till dem du talar med, allteftersom det passar, och besvara dem. Just så enkelt kan det vara.

14, 15. Vilka faktorer bör inte göra oss missmodiga?

¹⁴ Nybörjare är ofta rädda för att de skall glömma något. Men om du har utvecklat ditt tal på ett logiskt sätt, kommer ingen att ens sakna en tanke, även om du förbiser den. Att grundligt behandla allt stoffet är i varje fall inte huvudsaken på detta stadium. Nu är det viktigare för dig att lära dig tala med ledning av en disposition.

¹⁵ Det är möjligt att du, när du håller detta tal, kan tycka att du har förlorat många av de egenskaper som du tidigare lärt. Bli inte orolig. De kommer tillbaka, och du kommer att finna dig mycket bättre i stånd att använda dem när du en gång har lärt dig att tala utan manuskript.

16, 17. Vad bör vi komma ihåg när vi gör anteckningar?

¹⁶ Bara ett ord om anteckningar som används till tal i teokratiska skolan. De bör användas för att påminna om tankar, inte för att återge dem. Anteckningarna bör vara kortfattade. De bör också vara prydliga, ordentliga och läsliga. Om du håller talet som vid ett återbesök, bör du dölja dina anteckningar, kanske i Bibeln, och om det är ett tal från podiet och du vet att du kommer att använda en talarstol, blir det inget problem i förbindelse med anteckningarna. Men om du inte är säker på saken, så förbered dig i överensstämmelse med det.

¹⁷ En annan hjälp är att skriva temat överst på varje blad. Huvudpunkter bör lätt falla i ögonen. Försök att skriva dem med stora bokstäver alltigenom eller stryk under dem.

18, 19. Hur kan vi öva oss i att använda en disposition?

¹⁸ Att du använder enbart några få anteckningar när du framför ditt tal betyder inte att du kan hoppa över förberedelsen. Utarbeta först talet i detalj och gör upp en så fullständig disposition som du önskar. Gör sedan upp en andra, mycket kortare disposition. Det är denna disposition som du sedan kommer att använda när du håller talet.

¹⁹ Lägg nu bägge dispositionerna framför dig och försök, medan du endast tittar på den förkortade dispositionen, säga så mycket du kan om den första huvudpunkten. Kasta sedan en blick på den mera detaljerade dispositionen och se om du har förbisett något. Gå sedan vidare till den andra huvudpunkten i din förkortade disposition och gör på samma  sätt. Med tiden kommer du att bli så förtrogen med den kortare dispositionen att du kan erinra dig allt som står i den mera detaljerade dispositionen genom att bara kasta ett öga på dina få, korta anteckningar. Med övning och erfarenhet kommer du att börja sätta värde på fördelarna med extemporerat tal och kommer att använda manuskript bara när detta absolut krävs. Du kommer att känna dig mera avspänd när du talar, och dina åhörare kommer att lyssna med större respekt.

[Frågor]