30 Studiet

Sammanhängande utveckling av ett tal

1—3. Vilken roll spelar sammanhang i ett tal, och hur kan man åstadkomma det?

¹ Ett sammanhängande tal är ett tal som är lätt för åhörarna att följa. Om å andra sidan talet inte är sammanhängande, går deras uppmärksamhet lätt förlorad. Det är tydligen en sak som förtjänar noggrann uppmärksamhet, när du utarbetar ett tal. ”Sammanhang genom lämpliga övergångar” är därför med på rådblanketten såsom något som förtjänar att noggrant iakttas.

² Sammanhang innebär att något har inbördes samband, att olika delar förenas och hålls tätt samman, så att de utgör ett logiskt helt. Ibland åstadkoms detta i stor utsträckning helt enkelt genom den logiska följd som delarna är ordnade i. Men i de flesta tal förekommer delar som behöver förbindas med varandra utöver att stoffet är ordnat i en viss följd. I sådana fall kräver sammanhanget en bro, som leder från den ena punkten till den andra. Ord eller fraser brukas för att visa hur de nya tankarna förhåller sig till det föregående, och på så sätt fyller man ut tomrum som uppstår på grund av förändringar i tid eller synpunkt. Detta är sammanhang genom övergångar.

³ Så är till exempel inledningen, avhandlingen och avslutningen i ditt tal skilda delar av talet, men de måste förenas  genom övergångar. Dessutom behöver huvudpunkter bindas samman i ett tal, i synnerhet om de inte är alltför direkt besläktade vad tankeinnehållet angår. Ibland är det bara meningar eller stycken som behöver förbindas genom lämpliga övergångar.

4—7. Vad menas med användning av uttryck som förmedlar övergång?

⁴ Användning av uttryck som förmedlar övergång. Ofta kan en bro mellan tankegångar byggas helt enkelt genom att man gör rätt bruk av förbindande ord eller fraser. Några sådana är: alltså, dessutom, ytterligare, vidare, likaså, på liknande sätt, således, fördenskull, därför, med tanke på vad vi här har sett, så, därefter, emellertid, å andra sidan, tvärtom, i motsats till detta, förut, tidigare osv. Sådana ord förbinder på ett effektivt sätt meningar och stycken med varandra.

⁵ Men denna egenskap hos talet kräver ofta mer än sådana enkla övergångsord. När ett ord eller uttryck inte ensamt är tillräckligt, behövs en övergång som för åhörarna över till andra sidan av det skiljande svalget. Detta kan ske med hjälp av en fullständig sats eller rentav genom att man tillfogar en mera fullt uttryckt, förmedlande tanke.

⁶ Ett sätt att slå bro över sådana klyftor är att försöka göra tillämpningen av närmast föregående punkt till en del av inledningen till det som skall följa. Detta sker ofta i våra framställningar i tjänsten från dörr till dörr.

⁷ Vidare är det inte endast direkt på varandra följande punkter som bör bindas samman, utan ibland bör även sådana som förekommer längre ifrån varandra i talet förenas inbördes. Så till exempel bör avslutningen i talet sammanbindas med inledningen. Man kanske kan tillämpa en tanke eller en illustration, som man använt i början av talet, på ett sådant sätt i avslutningen att illustrationens eller tankens förbindelse med talets syfte kan framstå tydligt eller ytterligare påvisas. Om man upprepar någon synpunkt på illustrationen eller tanken på det här sättet, tjänar det som en övergång och förbindelseled och åstadkommer sammanhang.

8. Hur påverkar åhörarna bruket av övergångar för att få sammanhang?

⁸ Sammanhanget lämpat för åhörarna. Hur utförliga dessa övergångar behöver vara avgörs i någon utsträckning av vilka du talar till. Det är inte så att vissa åhörarskaror inte behöver några övergångar. Det är i stället så att vissa åhörarskaror behöver flera, därför att de inte är så förtrogna med de tankar som skall förbindas med varandra. Så förbinder till exempel Jehovas vittnen snabbt ett skriftställe som talar om världens ände med en text som talar om Guds kungarike. Men för någon som betraktar Guds kungarike  som ett sinnestillstånd eller något som endast bor i människans hjärta kan en sådan förbindelse mellan dessa begrepp inte så lätt uppfattas, och då måste man använda någon övergångstanke för att sambandet skall stå klart. Vårt arbete från dörr till dörr kräver ständigt sådant i våra framställningar.

**********

9—13. Vad är en logisk utveckling, och vilka är de två grundläggande sätten för att utveckla en argumentering?

⁹ En med detta besläktad egenskap hos ett tal är ”Logisk, sammanhängande utveckling”, som också finns med på rådblanketten. Denna egenskap är ett grundläggande krav för att ett tal skall bli övertygande.

¹⁰ Vad är logik? För vårt syfte kan vi säga att logik är vetenskapen om korrekt tänkande eller sunt resonemang. Den meddelar insikt, därför att förmedelst den kan ett ämne förklaras i sina olika sammanhörande delar. Logiken visar varför de samverkar och hör ihop. En logisk framställning är sammanhängande, om resonemanget följer en sådan förnuftig, naturlig utvecklingsgång att alla delar av framställningen är förbundna med varandra i löpande följd. En utveckling kan vara logisk i fråga om vikt och betydelse, kronologisk följd eller att gå från problem till lösning, för att nämna några möjligheter.

¹¹ Det finns två grundläggande metoder som kan följas när det gäller att utveckla en argumentering. 1) Framhåll sanningen direkt för åhörarna och framlägg fakta som visar att det är sanningen. 2) Angrip någon felaktig uppfattning som, när den undanröjs, tillåter sanningen att bekräfta sig själv. Då återstår det endast att på lämpligt sätt tillämpa de sanningar som dryftas.

¹² Det finns inte två talare som resonerar exakt lika. Ett utmärkt exempel på hur man kan nalkas samma ämne på olika sätt finner vi i de fyra evangelierna. Fyra av Jesu lärjungar skrev självständiga redogörelser för hans tjänsteutövning. De är alla olika varandra, men alla evangelisterna skrev förnuftiga, logiska framställningar. Var och en av dem utvecklade stoffet så att hans eget speciella syfte tillgodosågs, och var och en var framgångsrik.

¹³ I samband med detta måste rådgivaren urskilja ditt syfte och sträva att värdera din tankeföljd på grundval av om syftet uppnåddes eller inte. Du kan hjälpa honom och dina åhörare genom att göra klart vad ditt syfte är, i synnerhet genom ditt sätt att introducera ditt stoff och sedan tillämpa det i avslutningen.

14, 15. Visa varför det är så viktigt att vi har stoffet samlat i förnuftig ordningsföljd.

¹⁴ Stoffet i förnuftig ordningsföljd. När du ordnar ditt stoff eller gör upp din disposition, bör du först förvissa dig  om att inget uttalande, ingen tanke kommer med utan att det lagts någon grundval för den i det föregående. Fortsätt att fråga dig själv: Vilket är det mest naturliga att säga härnäst? När du har kommit så här långt, vilket bör då vara den mest logiska frågan man kan ställa? När du så fått klart för dig vad denna fråga är, bör du svara enkelt på den. Dina åhörare bör alltid kunna säga: ”Av vad du redan har sagt kan jag förstå att det förhåller sig på det här sättet.” Om det inte lagts någon grundval för en punkt, kommer man i allmänhet att mena att den är inpassad på ett ologiskt ställe. Det är någonting som fattas.

¹⁵ När du ordnar ditt stoff, bör du tänka på vilka delar som naturligen beror av varandra. Du bör söka sådana delars inbördes förhållande till varandra och sedan ordna dem med ledning av detta. Det är ungefär som när man bygger ett hus. Ingen byggmästare skulle försöka bygga upp väggarna utan att först ha lagt grunden, och inte heller skulle han dra alla ledningsrör sedan han putsat och tapetserat väggarna. Det bör vara likadant när man bygger upp ett tal. Varje del bör ge sitt bidrag till att bygga upp ett solitt och sammanhängande helt, där varje del kommer i sin rätta ordningsföljd och lägger något till det föregående samtidigt som den bereder väg för det efterföljande. Du bör alltid ha ett skäl för den ordningsföljd, vari du framlägger de olika fakta i ditt tal.

16—20. Hur kan man vara säker på att man bara har stoff som rör ämnet i sitt tal?

¹⁶ Endast stoff som rör ämnet. Varje punkt som du använder måste vara tätt sammanbunden med talet i dess helhet. I annat fall kommer den att te sig ovidkommande, den passar inte in. Det blir stoff som inte rör ämnet, det vill säga inte handlar om den sak du dryftar eller är förbundet med den.

¹⁷ Din rådgivare kommer emellertid inte att godtyckligt kalla något ovidkommande, även om det ytligt sett förefaller obesläktat med ämnet, om det bara framgångsrikt förbinds med det. Det kan hända att du valt att använda en sådan punkt för något särskilt syfte, och om den passar in i temat, görs till en del av talet och introduceras på sin plats i logisk följd, kommer din rådgivare att godta det.

¹⁸ Hur kan man lätt och snabbt få klart för sig vad som är ovidkommande stoff, när man utarbetar ett tal? Här får man effektiv nytta av en rubrikdisposition. Den hjälper till att klassificera de upplysningar du har samlat. Försök att använda ett antal kort eller något liknande, med allt besläktat stoff på ett och samma kort. Ordna nu dessa kort i den naturliga följd, vari du menar att de i normala fall bör passas in i talet. Detta kommer inte bara att hjälpa dig att avgöra  på vad sätt du bör nalkas ämnet, utan också hjälpa dig att utskilja sådant som inte passar samman med temat. De punkter som inte passar in i ordningsföljden bör justeras så att de gör det, om det är nödvändigt att ha dem med för argumenteringens skull. Men om de inte behövs, bör du utelämna dem, eftersom de inte har med temat att göra.

¹⁹ Av detta kan du se att det är temat för ditt tal, som du valt med åhörarna och syftet med talet i tankarna, som avgör om en punkt hör dit eller inte. Under vissa omständigheter kan en punkt vara av vital betydelse för att du skall kunna uppnå ditt syfte, vilket beror på dina åhörares ”bakgrund”, medan samma punkt kan vara onödig eller fullständigt ovidkommande, när det gäller en annan åhörarskara eller i förbindelse med ett annat tema.

²⁰ I betraktande av detta kan man fråga: Hur fullständigt bör du behandla allt stoffet i din tilldelade övningsuppgift? Den logiska, sammanhängande utvecklingen av ämnet bör inte offras endast för att du skall kunna behandla varenda punkt som kan ingå i uppgiften. Det är emellertid bäst att välja ett utgångsläge för framställningen som medger att du tar med så mycket av stoffet som är praktiskt, eftersom övningstalen är en instruktiv del av hela skolanordningen. Men sådana tankar som är väsentliga för utvecklingen av ditt tema såsom nyckelpunkter kan inte utelämnas.

21. Varför är det så viktigt att inga nyckeltankar utelämnas?

²¹ Inga nyckeltankar utelämnade. Hur kan du veta om en tanke är en nyckeltanke eller inte? Den är viktig om du inte kan uppnå syftet med ditt tal utan att ha den punkten med. Detta gäller i synnerhet i fråga om logisk, sammanhängande utveckling. Hur skulle du till exempel klara dig, om en byggmästare byggde ett tvåvåningshus åt dig och inte satte in någon trappa? På samma sätt kan ett tal där vissa väsentliga punkter är utelämnade omöjligen vara logiskt och sammanhängande i sin utveckling. Det är något som fattas, och en del av åhörarskaran förloras. Men det händer inte när ett tal är sammanhängande och logiskt utvecklat.

[Frågor]