21 Studiet

Upplysande innehåll, klart och tydligt framställt

1—3. Varför behövs det speciellt stoff för att ens tal skall bli upplysande?

¹ Givande tal börjar med noggrann förberedelse, och det kräver tid och ansträngning. Men det lönar sig verkligen! Du utökar ditt förråd av exakt kunskap, och du har något verkligt nyttigt att dela med dig av åt dina åhörare. I stället för att tala i allmänna ordalag har du belysande detaljer att erbjuda, och du vet att det du säger är rätt och riktigt. Detta bygger upp åhörarnas uppskattning av Guds ord och blir alltså till ära för Jehova. Vårt dryftande av denna egenskap hos talet, upplysande innehåll, inbegriper vad du säger i ditt tal. Ta helt kort de olika aspekterna på saken i betraktande. Det är den första punkten på rådblanketten.

² Bestämt och uttryckligt. Ett tal som bara rör sig med allmänna vändningar saknar vikt och auktoritet. Det är obestämt. Det lämnar åhörarna utan någon bestämd uppfattning. Om tankar skall kunna bli ihågkomna, måste de vara bestämda och uttryckliga, exakta. Detta ger bevis på forskning i ämnet och kännedom om det.

³ Denna egenskap kan förvärvas genom att man frågar: Varför? När? Var? osv. Det är i allmänhet inte nog att säga  att någonting har inträffat. Ange ortnamn, tidpunkt, kanhända skäl. Det är inte nog att framhålla vissa sanningar. Visa varför de är sanna; visa varför det är värdefullt att känna till dem. Om du ger instruktioner och anvisningar, förklara då hur en sak skall utföras. Hur mycket ett ämne behöver utvecklas i denna riktning beror på hur mycket en åhörarskara redan vet. Ta därför åhörarna i betraktande för att utröna vilka detaljer som kan behöva läggas fram.

4—6. Vilka faktorer måste du tänka på för att ditt tal skall bli upplysande för just dina åhörare?

⁴ Upplysande för dina åhörare. Det som kan vara upplysande för en grupp åhörare kanske inte ökar kunskapen hos en annan grupp eller kanske lämnar åhörarna i fullständigt mörker. Det är alltså ofrånkomligt att stoffet måste vara lämpat för en viss sorts åhörare. I till exempel ett tal om hur vårt arbete utförs måste stoffet behandlas på ett helt annat sätt vid ett tjänstemöte än när man talar till en person som står i begrepp att överlämna sig åt Jehova eller till en grupp utomstående.

⁵ Dessa faktorer måste tas i betraktande vid de olika uppgifterna i skolan i teokratisk tjänst. Det stoff som läggs fram i ett vilket som helst tilldelat tal bör betraktas med hänsyn till åhörarskaran, omständigheterna och det syfte i vilket det framförs. Dessa faktorer avgör man genom talets typ och den iscensättning som talaren har valt. Instruktionstalet är naturligtvis ett tal till församlingen. Andra tal kan variera, och iscensättningen får då identifiera åhörarna och syftet. Under alla omständigheter kan såväl övningstalare som rådgivare fråga sig: Är stoffet anpassat efter just de åhörare som åsyftas vid framförandet? Får åhörarna upplysning och undervisning genom det?

⁶ När du förbereder dig bör du fråga dig: Vad vill jag uträtta med detta tal? Hur mycket av vad jag skall säga vet denna person eller grupp redan? Vilken grundval måste jag åstadkomma, innan jag kan göra dessa punkter förståeliga? Hur skulle jag säga det på ett annat sätt, om det gällde en helt annorlunda grupp? Jämförelser kan ofta klargöra våra synpunkter. Försök olika vägar att nalkas ämnet för olika grupper medan du förbereder dig, bara för att få en uppfattning om den skillnad som åstadkoms när man tänker på åhörarna och söker göra stoffet upplysande för just de åhörare som du skall tala till.

7, 8. Hur kan vi göra våra tal praktiska?

⁷ Stoffet av praktiskt värde. Det finns mycket att lära, men inte allt är praktiskt. För oss rör sig uppbyggande  innehåll om sådant som vi behöver veta för vårt kristna liv, för vår förkunnartjänst. Vi önskar få veta hur vi skall bruka dessa upplysningar som vi har inhämtat.

⁸ När övningstalaren förbereder sig och när skoltillsyningsmannen ger råd, bör de tänka på denna sak och fråga sig: Vilka vägledande principer bör finnas i talet? Kan stoffet användas när det gäller att fatta beslut? Kan de framförda upplysningarna anpassas till tjänsten på fältet? Förhärligar talet Guds ord och pekar på hans uppsåt? Få tal kan innehålla alla dessa upplysningar, men om talet skall vara praktiskt, bör det framlagda stoffet på ett eller annat sätt vara användbart för åhörarna.

9—11. Varför är det så viktigt att man är korrekt i sina uttalanden?

⁹ Korrekta uttalanden. Jehovas vittnen är en sanningens organisation. Vi bör önska tala sanningen och vara absolut korrekta i alla detaljer, vid alla tider. Det bör vara så, inte bara i fråga om läran, utan också i det vi citerar av vad andra har sagt eller i vad vi säger om dem och likaså när det gäller vetenskapliga rön och fakta eller nyheter om händelser som inträffat.

¹⁰ Oriktiga uttalanden som framförs inför en åhörarskara kan komma att upprepas och felet mångfaldigas. Om en åhörarskara lägger märke till oriktigheter, uppstår frågor hos dem beträffande talarens auktoritet i andra avseenden, och kanhända de ifrågasätter huruvida själva budskapet är sant. En nyintresserad människa, som hör sådana uttalanden och har hört en annan åsikt uttalas vid ett annat tillfälle, kan komma till den slutsatsen att det råder skiljaktiga meningar bland Jehovas vittnen och så dra sig undan utan att ens tala om varför.

¹¹ Rådgivaren bör inte plocka sönder varje uttalande som övningstalaren gjort, i synnerhet inte om denne är ny i sanningen och därför inte fullt befäst i de djupare tingen i Guds ord. Han hjälper i stället taktfullt till att forma övningstalarens tänkesätt och visa honom hur han kan bli mera korrekt i sina uttalanden genom att förbereda sig omsorgsfullt.

12, 13. Vilket värde ligger i det ytterligare klargörande stoffet?

¹² Ytterligare klargörande stoff. Tankar som framförs som resultat av begrundan eller som kan ha samlats under tidigare undersökning av ett ämne kan bidra mycket till att göra ett tal intressant och förståeligt och kan ibland hindra en ur undervisningssynpunkt värdelös upprepning av stoff som redan är välbekant för åhörarna. De ger ökad friskhet åt framställningen, väcker intresse hos åhörarna  och kan göra ett mycket välbekant ämne verkligt angenämt att lyssna till. De ger också talaren tillförsikt. Han griper sig an med talet med en entusiasm som kommer av vetskapen om att han har något att lägga fram som är lite annorlunda.

¹³ En fara som bör undvikas är privata spekulationer. Sällskapets publikationer bör användas, och man bör förlita sig på dem. Undersök Sällskapets Index och fotnoter till skriftställena. Se till att det du säger är klargörande och inte på något sätt vilseledande.

**********

14—16. Vad måste göras under förberedelsen av ett tal, så att det som man säger blir enkelt?

¹⁴ När du förbereder ditt stoff, är det också viktigt att du noggrant uppmärksammar hur du skall säga vad du har att säga. Det är det som på rådblanketten kallas ”Klart, förståeligt”. Om du inte uppmärksammar detta tillräckligt, kan det hindra dig från att nå dina åhörare eller hindra dem från att lägga på minnet vad de hör. Det är tre huvudaspekter på denna sak att iaktta.

¹⁵ Enkelt framställt. Detta betyder inte att man behöver tänka ut fraser i förväg. Men de tankar som skall läggas fram måste vara analyserade och vissa bestämda faktorer tagna i betraktande. Detta kommer i regel att medföra att talet är koncist och att tankarna uttrycks enkelt och på ett klart och tydligt språk. Ett ämne som är invecklat och dunkelt uppfattat i talarens sinne blir invecklat och obegripligt när han framställer det.

¹⁶ Förberedelse i sista minuten måste undvikas. Varje punkt i talet måste genomtänkas helt och hållet till dess den är enkel och klar för talaren. En återblick på dessa punkter som förberedelse för framförandet inskärper dem så i hans medvetande att de kommer fram utan svårighet när tiden är inne och blir lika gnistrande klara för åhörarna som för talaren själv.

17, 18. Varför måste man förklara obekanta uttryck?

¹⁷ Obekanta uttryck förklarade. Vårt studium av Skriften och av Sällskapets publikationer har gett oss ett ordförråd som är tämligen främmande för dem som är obekanta med vårt arbete. Om vi skall förklara Bibelns sanningar för vissa slags åhörare och använder sådana termer, går antingen mycket av vad vi säger förlorat, eller också blir vårt tal helt och hållet oförståeligt.

¹⁸ Tänk efter vad slags åhörare du får. På vilken nivå befinner de sig i fråga om att fatta vad du har att säga?  Hur mycket vet de om vårt arbete? Hur många av dessa uttryck är lika lättförståeliga för dem som för talaren? Sådana uttryck som ”teokrati”, ”kvarlevan”, ”de andra fåren”, ja, till och med ”Harmageddon” och ”Riket”, kan ge åhöraren antingen en helt annan tanke än den avsedda eller ingen alls. Till och med sådana begrepp som ”själen”, ”helvetet” och ”odödlighet” behöver klargöras, om åhöraren är obekant med vårt arbete. Men om talet hålls för församlingen, behöver sådana uttryck som dessa inte förklaras. Omständigheterna behöver alltså tas i betraktande.

19, 20. Hur kan vi undvika att få alltför mycket stoff?

¹⁹ Inte för mycket stoff. Ett tal kan innehålla så många upplysningar att just mängden av dem blir överväldigande för åhörarna och förståelsen minskas eller går förlorad. Om ett tal skall vinna sitt syfte, bör man inte ta med mera stoff än man kan utveckla klart och tydligt på den tilldelade tiden. Man bör inte tala om mera än vad åhörarna rimligtvis kan ta emot. Vidare måste det stoff som man för fram inför en främling eller en nyintresserad vara åtskilligt enklare uttryckt än när samma innehåll läggs fram inför församlingen. I detta avseende måste alltså rådgivaren ta hänsyn till den eller de åhörare som talaren riktar sig till.

²⁰ Hur skall eleven veta hur mycket stoff som skall tas med i ett tal? En jämförelse blir nyttig under förberedelsen. Analysera det du har att framföra. Hur mycket av detta är redan känt för åhörarna, åtminstone delvis? Hur mycket är helt nytt för dem? Ju större kunskapsgrundval som åhörarna redan besitter, desto mera kan man bygga på den inom en given tidrymd. Men om de praktiskt taget ingenting vet om ämnet som skall dryftas, måste man vara mycket omsorgsfull med hänsyn till hur mycket man säger och hur lång tid det tar att förklara dessa punkter, så att åhörarna helt och fullt fattar dem.

[Frågor]