Bibelbok nr 14 — 2 Krönikeboken

Skribent: Esra

Platsen där den skrevs: Jerusalem (?)

Boken fullbordad: omkr. 460 f.v.t.

Omfattar tiden: 1037—537 f.v.t.

1. När fullbordade Esra Krönikeböckerna, och varför skrevs de?

DE ARGUMENT som framfördes i föregående kapitel med avseende på bakgrunden till Första Krönikeboken, vem som har skrivit den och när den skrevs, samt argumenten för att den är kanonisk och äkta, gäller också Andra Krönikeboken, eftersom båda böckerna från början uppenbarligen utgjorde en enda bok. Enligt de vittnesbörd som redan framlagts fullbordade Esra Andra Krönikeboken omkring år 460 f.v.t., troligen i Jerusalem. Det var Esras avsikt att bevara historiskt material som stod i fara att gå förlorat. Han fick hjälp av den heliga anden, och som historiker hade han dessutom förmågan att finna upplysningar och bedöma dem, så att han kunde utarbeta en exakt och pålitlig redogörelse. Han bevarade till eftervärlden det som han betraktade som historiska fakta. Esras arbete utfördes vid en mycket läglig tidpunkt, eftersom det nu också var nödvändigt att samla alla de heliga hebreiska skrifter som hade blivit nedtecknade under århundradenas gång.

2. Varför behöver man inte betvivla att Krönikeböckerna är exakta?

² Judarna på Esras tid hade stor nytta av Esras inspirerade krönika. Den skrevs till vägledning för dem och för att uppmuntra dem att vara uthålliga. Genom trösten från Skrifterna kunde de ha hopp. De erkände Krönikeböckerna som en del av Bibelns kanon. De visste att de var trovärdiga. De kunde kontrollera dem med hjälp av andra inspirerade skrifter och med hjälp av de många profana redogörelser som Esra hänvisade till. De icke inspirerade profana historieskildringarna lät de gå förlorade, men Krönikeböckerna bevarade de omsorgsfullt. De som utarbetade den grekiska Septuaginta-översättningen tog med Krönikeböckerna som en del av den hebreiska bibeln.

3. Hur bekräftar andra skrifter att Krönikeböckerna är äkta?

³ Jesus Kristus och de kristna bibelskribenterna godtog dem som äkta och inspirerade. Jesus hade utan tvivel sådana händelser i tankarna som den som återges i 2 Krönikeboken 24:21, när han fördömde Jerusalem som en stad som dödade och stenade Jehovas profeter och tjänare. (Matt. 23:35; 5:12; 2 Krön. 36:16) När Jakob talade om Abraham som ”Jehovas vän”, tänkte han kanske på Esras uttryck i 2 Krönikeboken 20:7. (Jak. 2:23) Boken innehåller också profetior som har gått i  uppfyllelse in i minsta detalj. — 2 Krön. 20:17, 24; 21:14—19; 34:23—28; 36:17—20.

4. Vilket arkeologiskt fynd bekräftar att Andra Krönikeboken är äkta?

⁴ Arkeologin bekräftar också att Andra Krönikeboken är äkta. Vid utgrävningar på den plats där det forntida Babylon låg har man upptäckt lertavlor, som kan hänföras till Nebukadnessars regeringstid. En av dessa nämner ”Jaukin, kung i landet Jahud”, det vill säga Jehojakin (Jojakin), kung i landet Juda. * Detta stämmer bra med Bibelns berättelse om att Jehojakin fördes som fånge till Babylon i Nebukadnessars sjunde regeringsår.

5. Vilken tidsperiod omfattar Andra Krönikeboken, och varför läggs det större vikt vid Judas historia än vid tiostammarsrikets?

⁵ Berättelsen i Andra Krönikeboken redogör för händelserna i Juda från Salomos regering, som började år 1037 f.v.t., fram till Cyrus’ (Kyros’) påbud år 537 f.v.t. om att återuppbygga Jehovas hus i Jerusalem. I denna historiska redogörelse, som alltså omfattar 500 år, nämns tiostammarsriket bara när det berör Judas angelägenheter, och ödeläggandet av detta norra kungarike år 740 f.v.t. nämns inte ens. Varför inte? Därför att prästen Esra först och främst var intresserad av Jehovas tillbedjan på den rätta platsen, nämligen i Jehovas hus i Jerusalem, och av kungariket i den släktlinje som utgick från David, honom som Jehova hade ingått sitt förbund med. Det är således till det södra kungariket som Esra koncentrerar uppmärksamheten till stöd för den sanna tillbedjan och i förväntan på härskaren som skall komma från Juda. — 1 Mos. 49:10.

6. I vilka avseenden är Andra Krönikeboken positiv och upplyftande?

⁶ Esra ser händelserna ur en positiv synvinkel. Av de 36 kapitlen i Andra Krönikeboken ägnas de 9 första åt Salomos regering, och 6 av dessa ägnas helt åt uppförandet och invigningen av Jehovas hus. Redogörelsen nämner inte Salomos avfall. Av de återstående 27 kapitlen handlar 14 om de fem kungar som i stort följde Davids exempel och ägnade tillbedjan av Jehova odelad hängivenhet: Asa, Jehosafat, Jotam, Hiskia och Josia. Även i de övriga 13 kapitlen är Esra noga med att framhäva de onda kungarnas goda sidor. Han betonar alltid händelser som berör återställandet och bevarandet av den sanna tillbedjan. Hur upplyftande är inte detta synsätt!

BOKENS INNEHÅLL

7. Hur gör Jehova Salomo ”övermåttan stor”?

⁷ Salomos regerings härlighet (1:1—9:31). I början av Andra Krönikeboken berättas det om att Salomo, Davids son, befäster sin kungamakt. Jehova är med honom och gör ”honom i fortsättningen övermåttan stor”. När Salomo frambär offer i Gibeon, visar sig Jehova för honom om natten och säger: ”Begär något! Vad skall jag ge dig?” Salomo ber om kunskap och vishet för att kunna styra Jehovas folk på rätt sätt. Eftersom Salomos begäran är osjälvisk, lovar Gud att ge honom inte bara vishet och kunskap, utan också rikedom, materiella ägodelar och ära, ”såsom inga kungar som var före dig visade sig ha och såsom ingen efter dig kommer att få”. Så stor är den rikedom som strömmar till staden att Salomo med tiden gör ”silvret och guldet i Jerusalem lika vanligt som stenarna”. — 1:1, 7, 12, 15.

8. Hur fortskrider arbetet på templet, och vilka detaljer kan nämnas?

⁸ Salomo utskriver arbetare för uppförandet av Jehovas hus, och kung Hiram av Tyros samarbetar med honom genom att sända timmerstockar och en kunnig hantverkare. ”I fjärde året av ... [Salomos] regering” kommer byggnadsarbetet i gång, och det fullbordas sju och ett halvt år senare, år 1027 f.v.t. (3:2) Framför själva templet ligger ett stort förhus som är 120 alnar (53,4 m) högt. Framför förhuset står två väldiga kopparpelare, en kallad Jakin, som betyder ”må [Jehova] befästa (fast grunda)”, och den andra kallad Boas, som tydligtvis betyder ”i styrka”. (3:17) Själva huset är jämförelsevis litet. Det är 60 alnar (26,7 m) långt, 30 alnar (13,4 m) högt och 20 alnar (8,9 m) brett, men dess väggar och tak är överdragna med guld; dess innersta rum, det Allraheligaste, är konstrikt utsmyckat med guld. Här står också de båda gyllene keruberna, en på vardera sidan av rummet. Deras utbredda vingar möts i mitten av rummet.

9. Beskriv utrustningen och redskapen på förgården och i templet.

⁹ På den inre förgården finns ett stort kopparaltare, som är 20 alnar (9 m) långt, 20 alnar brett och 10 alnar (4,5 m) högt. Ett annat iögonenfallande föremål på förgården är det gjutna havet, en väldig kopparbassäng, som vilar på ryggen av tolv koppartjurar, som är vända med huvudet utåt, tre i var riktning. Detta hav kan rymma ”tre tusen batmått” (66.000 l) vatten, som prästerna använder för att tvätta sig i. (4:5) På förgården finns också tio små kopparkar, som vilar på utsirade kopparvagnar. I dessa små kar sköljer man sådant som har med brännoffren att göra. De fylls med vatten från det gjutna havet och rullas dit vattnet behövs. Dessutom finns det tio gyllene lampställ och många andra redskap som används vid tillbedjan i templet, en del av guld och en del av koppar. *

10. Vad händer när Arken förs in i det Allraheligaste?

¹⁰ Efter sju och ett halvt års arbete är Jehovas hus till slut färdigt. (1 Kung. 6:1, 38) Dagen för templets invigning är den rätta tidpunkten för  att låta symbolen för Jehovas närvaro föras in i det innersta rummet i denna praktfulla byggnad. Prästerna bär in ”Jehovas förbunds ark till dess plats, till husets innersta rum, till det Allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar”. Vad händer då? När de levitiska sångarna och musikerna lovprisar och tackar Jehova i samfälld sång, uppfylls huset av ett moln, och prästerna förmår inte stå där och utföra tjänst på grund av att ”Jehovas härlighet” uppfyller den sanne Gudens hus. (2 Krön. 5:7, 13, 14) På så sätt visar Jehova att han godkänner templet och att han är närvarande där.

11. Vilken bön frambär Salomo, och vad ber han om?

¹¹ För detta tillfälle har man byggt en tre alnar (1,3 m) hög plattform av koppar, som man har ställt på den inre förgården, nära det stora kopparaltaret. Från denna upphöjda plats kan Salomo ses av de stora folkskaror som är församlade till invigningen av templet. Efter det att Jehova på mirakulöst vis har gett till känna sin närvaro genom det härliga molnet, faller Salomo ner på knä inför folkskaran och frambär en gripande bön som innehåller tacksägelse, lovprisning och en rad ödmjuka anhållanden om förlåtelse och välsignelse. Till avslutning ber han: ”Nu, o min Gud, jag ber dig, låt dina ögon visa sig vara öppna och dina öron uppmärksamma på bönen med avseende på denna plats. O Jehova Gud, visa inte bort din smordes ansikte. O kom verkligen ihåg uttrycken för din kärleksfulla omtanke mot David, din tjänare.” — 6:40, 42.

12. Hur besvarar Jehova Salomos bön, och i vilken stämning slutar det 15 dagar långa högtidsfirandet?

¹² Hör Jehova Salomos bön? Så snart Salomo har slutat att be, kommer eld ner från himlarna och förtär brännoffret och slaktoffren, och ”Jehovas egen härlighet” uppfyller huset. Detta får allt folket att kasta sig ner och tacka Jehova, ”ty han är god, ty hans kärleksfulla omtanke varar till obestämd tid”. (7:1, 3) Ett stort offer frambärs sedan åt Jehova. Invigningshögtiden varar en vecka och följs av insamlingshögtiden (lövhyddohögtiden), som också varar en vecka, och därefter följer en sabbat, då inget arbete får utföras. Efter dessa glädjande och andligen stärkande högtidligheter som varar i 15 dagar låter Salomo folket återvända hem, medan de gläder sig och är ”väl till mods i hjärtat”. (7:10) Jehova är också tillfreds. Han bekräftar på nytt förbundet om kungariket för Salomo och varnar samtidigt för de katastrofala följderna av olydnad.

13. a) Vilket byggnadsarbete vidtar då templet är färdigt? b) Vad säger drottningen av Saba, när hon ser Salomos kungarike?

¹³ Salomo sätter nu i gång ett omfattande byggnadsarbete överallt i sitt rike. Han bygger inte bara ett palats åt sig själv, utan också befästa städer, förrådsstäder, vagnsstäder, städer åt ryttarna och allt annat som han önskar bygga. Det är en tid med stort välstånd och fred, eftersom både kungen och folket tänker på Jehovas tillbedjan. Till och med drottningen av Saba, som bor mer än 190 mil därifrån, får höra om Salomos välstånd och vishet och företar den långa, mödosamma resan för att se det med egna ögon. Blir hon besviken? Nej, inte alls, för hon medger: ”Jag satte inte tro till deras ord förrän jag hade kommit, så att mina egna ögon kunde se det; och se! inte hälften av din vishets överflöd har blivit berättad för mig. Du har överträffat ryktet som jag har hört. Lyckliga är dina män, och lyckliga är dessa dina tjänare.” (9:6, 7) Inga andra kungar på jorden överträffar Salomo i rikedom och vishet. Han regerar i 40 år i Jerusalem.

14. Varför berövas Israel så snart sin härlighet?

¹⁴ Rehabeams och Abias regeringar (10:1—13:22). Den hårda och förtryckande regering som Salomos son Rehabeam utövar leder till att de tio stammarna i norr under Jerobeam gör uppror år 997 f.v.t. Men prästerna och leviterna i bägge kungarikena ställer sig på Rehabeams sida och väljer att vara lojala mot förbundet om kungariket i stället för att handla nationalistiskt. Rehabeam överger snart Jehovas lag, och Egyptens kung, Sisak, invaderar landet och tränger in i Jerusalem och plundrar Jehovas hus på dess skatter. Hur sorgligt är det inte att dessa praktfullt smyckade byggnader berövas sin härlighet bara drygt 30 år efter det att de uppförts! Varför sker detta? Jo, därför att folket har ”handlat otroget mot Jehova”. Eftersom Rehabeam ödmjukar sig i tid, fördärvar Jehova inte nationen fullständigt. — 12:2.

15. Vilka strider följer på Rehabeams död, och varför är Juda överlägset Israel?

¹⁵ Efter Rehabeams död görs en av hans 28 söner, Abia, till kung. Abias treåriga regering kännetecknas av blodiga krig med Israel i norr. Judas här är bara hälften så stor som Israels — 400.000 soldater mot 800.000 under Jerobeam. Under de fruktansvärda strider som följer reduceras Israels krigare till mindre än hälften — en halv miljon kalvdyrkare dödas. Judas söner visar sig vara överlägsna, därför att de stöder sig ”på Jehova, sina förfäders Gud”. — 13:18.

16. Hur besvarar Jehova Asas enträgna bön?

¹⁶ Den gudfruktige kung Asa (14:1—16:14). Abia efterträds av sin son Asa. Asa är en förkämpe för sann tillbedjan. Han sätter i gång en kampanj för att rena landet från bilddyrkan. Men se! Juda hotas av en överväldigande militärstyrka på en miljon etiopier. Asa ber: ”Hjälp oss, o Jehova, vår Gud, ty på dig stöder vi oss verkligen, och i ditt namn har vi kommit emot denna skara.” Jehova besvarar hans bön genom att låta honom vinna en förkrossande seger. — 14:11.

17. Hur blir Asa uppmuntrad till att reformera den tillbedjan som utövas i Juda, men för vad blir han förebrådd?

¹⁷ Guds ande kommer över Asarja, så att han säger till Asa: ”Jehova är med er, så länge ni visar  er vara med honom; och om ni söker honom, kommer han att låta sig finnas av er.” (15:2) Mycket uppmuntrad av detta reformerar Asa den tillbedjan som utövas i Juda, och folket ingår ett förbund om att var och en som inte söker Jehova skall bli dödad. När Basa, Israels kung, uppför befästningar för att hindra israeliterna från att bege sig till Juda, begår emellertid Asa ett allvarligt fel genom att leja Ben-Hadad, Syriens kung, till att strida mot Israel i stället för att söka hjälp hos Jehova. Jehova förebrår honom för detta. Likväl visar sig Asas hjärta ”vara odelat alla hans dagar”. (15:17) Han dör i sitt 41:a regeringsår.

18. a) Vilken kampanj bedriver Jehosafat för sann tillbedjan, och med vilka resultat? b) Hur leder hans äktenskapliga allians nästan till katastrof?

¹⁸ Jehosafats goda regering (17:1—20:37). Asas son Jehosafat fortsätter att bekämpa bilddyrkan och inleder en särskild undervisningskampanj, som innebär att lärare sänds ut till Judas städer för att undervisa folket ur boken med Jehovas lag. En tid med stort välstånd och fred följer, och Jehosafat fortsätter att ”gå framåt och bli övermåttan stor”. (17:12) Men sedan ingår han en äktenskaplig allians med den ondskefulle kung Ahab av Israel och drar ner för att hjälpa honom i kampen mot den växande syriska makten. Han ignorerar därigenom Jehovas profet Mikaja och kommer med knapp nöd undan med livet i behåll, när Ahab blir dödad i striden vid Ramot-Gilead. Jehovas profet Jehu förebrår Jehosafat för att han har gjort gemensam sak med den ondskefulle Ahab. Därefter förordnar Jehosafat domare överallt i landet och ger dem anvisning om att fullgöra sina plikter i fruktan för Gud.

19. Hur visar det sig vid höjdpunkten under Jehosafats regering att striden är Guds?

¹⁹ Nu kommer höjdpunkten under Jehosafats regering. De förenade styrkorna från Moab, Ammon och Seirs bergstrakt drar upp mot Juda i överväldigande stort antal. De myllrar fram genom En-Gedis vildmark. Folket grips av fruktan. Jehosafat och alla av Juda med ”deras små barn, deras hustrur och deras söner” står inför Jehova och söker honom i bön. Jehovas ande kommer över leviten Jahasiel, som ropar ut till de församlade skarorna: ”Ge akt, hela Juda och ni Jerusalems invånare och kung Jehosafat! Detta är vad Jehova har sagt till er: ’Var inte rädda och var inte förfärade på grund av denna stora skara; ty striden är inte er utan Guds. Dra i morgon ner mot dem. ... Jehova kommer att vara med er.’” Tidigt följande morgon drar Juda ut med de levitiska sångarna i spetsen. Jehosafat uppmuntrar dem: ”Sätt tro till Jehova. ... Sätt tro till hans profeter och visa er därigenom framgångsrika.” Sångarna lovprisar Jehova med glädjerop, ”ty till obestämd tid varar hans kärleksfulla omtanke”. (20:13, 15—17, 20, 21) Jehova visar sin kärleksfulla omtanke på ett underbart sätt genom att lägga ett bakhåll mot de invaderande härarna, så att de förintar varandra. När de jublande judéerna kommer till vakttornet i vildmarken, ser de bara döda kroppar. Striden är sannerligen Guds! Ända till slutet av sin 25-åriga regering fortsätter Jehosafat att vandra troget inför Jehovas ansikte.

20. Vilka olyckor kännetecknar Jehorams regering?

²⁰ Jehorams, Ahasjas och Ataljas dåliga regeringar (21:1—23:21). Jehosafats son Jehoram börjar dåligt genom att döda alla sina bröder. Jehova skonar honom emellertid på grund av sitt förbund med David. Edom börjar göra uppror. Från en okänd plats sänder Elia ett brev i vilket han varnar Jehoram för att Jehova kommer att låta hans hus drabbas av ett hårt slag och att han skall dö av en hemsk sjukdom. (21:12—15) I enlighet med profetian invaderar filistéerna och araberna Jerusalem och plundrar staden, och kungen dör av en vedervärdig tarmsjukdom sedan han har regerat i åtta år.

21. Vilka onda ting blir följden av att Atalja härskar i Juda, och hur lyckas Jehojada återställa Davids tron?

²¹ Jehorams ende överlevande son, Ahasja (Jehoahas), efterträder honom; han påverkas i ond riktning av sin mor, Atalja, Ahabs och Isebels dotter. Hans regering tar plötsligt slut efter ett år till följd av Jehus utrensning av Ahabs hus. Atalja mördar då sina barnbarn och tillskansar sig tronen. Men en av Ahasjas söner överlever. Det är den ettårige Jehoas, som smugglas in i Jehovas hus av sin faster Jehosabat. Atalja regerar i sex år, och sedan tar Jehosabats man, översteprästen Jehojada, modigt den unge Jehoas och låter utropa honom till kung som en av ”Davids söner”. När Atalja kommer till Jehovas hus, river hon sönder sina kläder och ropar: ”Konspiration! Konspiration!” Men till ingen nytta. Jehojada låter kasta ut henne ur templet och döda henne. — 23:3, 13—15.

22. Hur kommer det sig att Jehoas’ regering börjar bra men slutar dåligt?

²² Jehoas’, Amazjas och Ussias regeringar börjar bra men slutar dåligt (24:1—26:23). Jehoas regerar i 40 år, och så länge Jehojada lever och utövar ett gott inflytande gör han vad rätt är. Han intresserar sig också för Jehovas hus och låter renovera det. När Jehojada dör, blir Jehoas emellertid påverkad av Judas furstar till att vända sig bort från Jehovas tillbedjan och börja tjäna de heliga pålarna och avgudabilderna. När Guds ande förmår Sakarja, Jehojadas son, att förebrå kungen, låter Jehoas stena profeten till döds. Kort tid därefter invaderar en liten syrisk militärstyrka landet, och den mycket större hären från Juda förmår inte att slå den tillbaka, därför att de har ”övergett Jehova, sina förfäders Gud”. (24:24) Nu gör Jehoas’ egna tjänare uppror mot honom och lönnmördar honom.

23. Vilket mönster av otrohet följer Amazja?

²³ Amazja efterträder sin far, Jehoas. Han börjar  sin 29-åriga regering bra, men förlorar sedan Jehovas ynnest, eftersom han ställer upp edoméernas avgudabilder och tillber dem. ”Gud har beslutat att fördärva dig”, säger Jehovas profet varnande till honom. (25:16) Amazja blir emellertid övermodig och utmanar Israels rike i norr. I enlighet med Guds ord lider han ett förödmjukande nederlag inför Israel. Efter detta nederlag står konspiratörer upp och dödar honom.

24. Hur blir Ussias styrka hans svaghet, och med vilket resultat?

²⁴ Amazjas son Ussia följer i sin fars fotspår. Han utövar ett gott styre under större delen av de 52 år han sitter på tronen och vinner rykte som militärt geni, som tornbyggare och som en som älskar jordbruk. (26:10) Han utrustar och mekaniserar hären. Men hans styrka blir hans svaghet. Han blir högmodig och dristar sig förmätet till att överta den prästerliga tjänst som består i att offra rökelse i Jehovas tempel. På grund av detta slår Jehova honom med spetälska. Han måste därför bo för sig själv, borta från Jehovas hus och även från kungens hus, där hans son Jotam dömer folket i hans ställe.

25. Varför har Jotam framgång?

²⁵ Jotam tjänar Jehova (27:1—9). Till skillnad från sin far tränger Jotam ”inte in i Jehovas tempel”. I stället fortsätter han att ”göra vad som ... [är] rätt i Jehovas ögon”. (27:2) Under sin 16-åriga regering utför han mycket byggnadsarbete och slår framgångsrikt ner ett ammonitiskt uppror.

26. Hur djupt sjunker Ahas i ondska?

²⁶ Den onde kung Ahas (28:1—27). Jotams son Ahas visar sig vara en av de ondaste av de 21 kungarna i Juda. Han går så långt att han offrar sina egna söner som brännoffer åt hedniska gudar. Därför överlämnar Jehova honom åt härarna från Syrien, Israel, Edom och Filisteen. Jehova förödmjukar Juda, därför att Ahas låter ”lössläppthet utvecklas i Juda”, och man övar ”stor otrohet mot Jehova”. (28:19) Ahas går från ont till värre genom att frambära slaktoffer åt Syriens gudar, eftersom syrierna visar sig vara honom överlägsna i strid. Han stänger igen dörrarna till Jehovas hus och ersätter tillbedjan av Jehova med tillbedjan av hedniska gudar. Det är därför inte för tidigt att Ahas’ regering slutar efter 16 år.

27. Hur visar Hiskia att han nitälskar för tillbedjan av Jehova?

²⁷ Den trogne kung Hiskia (29:1—32:33). Hiskia, Ahas’ son, regerar i 29 år i Jerusalem. Det första han gör är att öppna dörrarna till Jehovas hus igen och reparera dem. Sedan församlar han prästerna och leviterna och ger dem anvisningar om att rena templet och helga det för Jehovas tjänst. Han förklarar att han önskar sluta ett förbund med Jehova för att avvända hans brinnande vrede. Tillbedjan av Jehova blir återupptagen på ett storslaget sätt.

28. Vilken storslagen högtid firar Hiskia i Jerusalem, och hur visar folket sin glädje?

²⁸ Man planerar att fira en storslagen påskhögtid, men eftersom tiden inte medger att man förbereder den i första månaden, utnyttjar man en anordning i Lagen och firar den i andra månaden av Hiskias första regeringsår. (2 Krön. 30:2, 3; 4 Mos. 9:10, 11) Kungen inbjuder inte bara hela Juda att vara med, utan också Israel, och fastän somliga i Efraim, Manasse och Sebulon gör sig lustiga över dem som framför inbjudan, finns det några som ödmjukar sig och kommer till Jerusalem tillsammans med hela Juda. Efter påsken firas de ojästa kakornas högtid. Det råder stor glädje under de sju dagar högtiden varar, och den är så uppbyggande att hela församlingen beslutar att fira den i ytterligare sju dagar. Det är ”stor glädje i Jerusalem, ty sedan Salomos, Davids sons, Israels kungs, dagar hade det inte skett något som detta i Jerusalem”. (2 Krön. 30:26) Det andligen återställda folket inleder nu en omfattande kampanj för att befria både Juda och Israel från avgudadyrkan, och Hiskia återinför anordningen med de materiella bidragen till leviterna och till tempeltjänsten.

29. Hur belönar Jehova Hiskias obetingade förtröstan på honom?

²⁹ Sedan invaderar Assyriens kung, Sanherib, Juda och hotar Jerusalem. Hiskia tar mod till sig, reparerar stadens försvarsverk och trotsar fiendens hån. Han förtröstar fullständigt på Jehova och fortsätter att be om hjälp. Jehova besvarar på ett dramatiskt sätt denna bön som uppsänds i tro. Han sänder en ängel och utplånar ”varje tapper, väldig man och ledare och anförare i Assyriens kungs läger”. (32:21) Sanherib återvänder med skam till sitt land. Inte ens hans gudar kan hjälpa honom, för han dödas senare vid deras altare av sina egna söner. (2 Kung. 19:7) Jehova förlänger mirakulöst Hiskias liv, och han får stor rikedom och härlighet. Hela Juda ärar honom vid hans död.

30. a) Vilken ond kurs återgår Manasse till, men vad följer efter hans ånger? b) Vad kännetecknar Amons korta regering?

³⁰ Manasse och Amon regerar i ondska (33:1—25). Hiskias son Manasse återgår till den onda kurs som hans farfar, Ahas, följde och gör om intet allt det goda som har uträttats under Hiskias regering. Han bygger upp offerhöjderna, ställer upp de heliga pålarna och offrar till och med sina söner åt falska gudar. Slutligen låter Jehova Assyriens kung komma emot Juda, och Manasse blir bortförd som fånge till Babylon. Där ångrar han sitt onda handlingssätt. När Jehova visar honom barmhärtighet genom att låta honom få kungamakten tillbaka, vinnlägger han sig om att utrota demondyrkan och återupprätta den sanna religionen. Men när Manasse dör efter att ha regerat i hela 55 år, bestiger hans son Amon tronen, och i sin ondska återinför  han falsk tillbedjan. Efter två år dödar hans egna tjänare honom.

31. Vilka är de viktigaste händelserna i Josias modiga regering?

³¹ Josias modiga regering (34:1—35:27). Den unge Josia, Amons son, gör ett modigt försök att återupprätta den sanna tillbedjan. Han river ner Baalsaltarna och de huggna bilderna och reparerar Jehovas hus, där man finner ”boken med Jehovas lag som hade blivit given genom Moses hand” — utan tvivel originalet. (34:14) Ändå får den rättfärdige Josia veta att olycka skall komma över landet för den otrohet som redan har förekommit men att det inte skall ske under hans dagar. I det 18:e året av sin regering ordnar han ett storslaget påskfirande. Sedan Josia har regerat i 31 år, dödas han i ett fåfängt försök att hindra de egyptiska styrkorna från att passera genom landet på väg mot Eufrat.

32. Hur leder de fyra sista kungarna Juda till dess ödesdigra slut?

³² Jehoahas, Jehojakim, Jehojakin, Sidkia och Jerusalems ödeläggelse (36:1—23). Den ondska som de fyra sista kungarna i Juda lägger i dagen för snabbt nationen till dess ödesdigra slut. Josias son Jehoahas regerar i bara tre månader innan han blir avsatt av Farao Neko av Egypten. Han ersätts av sin bror Eljakim, vars namn ändras till Jehojakim. Under hans regering underkuvas Juda av det nya världsväldet, Babylon. (2 Kung. 24:1) När Jehojakim gör uppror, drar Nebukadnessar år 618 f.v.t. upp till Jerusalem för att straffa honom, men Jehojakim dör samma år efter att ha regerat i 11 år. Han ersätts av sin 18-årige son Jehojakin. Efter att ha regerat i knappa tre månader ger sig Jehojakin under Nebukadnessar och blir förd som fånge till Babylon. Nebukadnessar sätter nu en tredje son till Josia, Jehojakins farbror Sidkia, på tronen. Sidkia utövar ett ogudaktigt styre i 11 år och ödmjukar sig ”inte för profeten Jeremia på Jehovas befallning”. (2 Krön. 36:12) Genom sin stora trolöshet gör både prästerna och folket Jehovas hus orent.

33. a) Hur börjar den 70 år långa period då landet skall ligga öde i uppfyllelse av ”Jehovas ord”? b) Vilket historiskt påbud återges i de båda sista verserna i Andra Krönikeboken?

³³ Sidkia försöker till slut kasta av sig det babyloniska oket genom att göra uppror, och denna gång visar Nebukadnessar ingen barmhärtighet. Jehovas raseri är stort, och det finns ingen läkedom. Jerusalem faller, dess tempel plundras och bränns upp, och de som överlever den 18 månader långa belägringen förs som fångar till Babylon. Juda lämnas öde. Detta år, 607 f.v.t., börjar således ”Jehovas ord genom Jeremias mun” om att landet skall ligga öde ”för att fullborda sjuttio år” gå i uppfyllelse. (36:21) Krönikören hoppar sedan över nästan 70 år och fortsätter med att i de båda sista verserna 36:22, 23 berätta om Cyrus’ historiska påbud år 537 f.v.t. De judiska fångarna skall friges! Jerusalem skall resa sig igen!

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

34. Vad betonar Esra genom sitt val av stoff, och hur var detta till nytta för nationen?

³⁴ Andra Krönikeboken fogar sitt mäktiga vittnesbörd till vad andra vittnen har berättat om denna händelserika period, 1037—537 f.v.t. Dessutom ger den värdefulla kompletterande upplysningar som inte finns i några av de andra kanoniska böckernas historiska skildringar, till exempel upplysningarna i kapitlen 19, 20 och 29—31. När Esra valde stoff, lade han vikt vid de grundläggande och bestående dragen i nationens historia, till exempel prästerskapet och dess tjänst, templet och förbundet om kungariket. Detta var nyttigt, därför att det kunde hålla nationen samman i hoppet om Messias och hans kungarike.

35. Vilka viktiga ting bevisas i de avslutande verserna i Andra Krönikeboken?

³⁵ De avslutande verserna i Andra Krönikeboken (36:17—23) ger avgörande bevis för att Jeremia 25:12 har uppfyllts och visar dessutom att hela 70 år måste räknas från det att landet blev fullständigt ödelagt och fram till det att tillbedjan av Jehova blev återupprättad i Jerusalem år 537 f.v.t. Denna ödeläggelse börjar därför år 607 f.v.t. * — Jer. 29:10; 2 Kung. 25:1—26; Esr. 3:1—6.

36. a) Vilka kraftfulla förmaningar innehåller Andra Krönikeboken? b) Hur stärker den vårt hopp om Jesu eviga kungarike?

³⁶ Andra Krönikeboken innehåller kraftfulla förmaningar till dem som vandrar i den kristna tron. Många av Judas kungar började bra, men följde senare onda vägar. Denna historiska skildring understryker kraftfullt att trofasthet mot Gud är ett villkor för att man skall ha framgång. Vi bör därför ge akt på varningen att inte vara ”av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv”. (Hebr. 10:39) Till och med den trogne kung Hiskia blev högmodig sedan han hade återhämtat sig från sin sjukdom, och det var bara genom att han snabbt ödmjukade sig som han lyckades undgå Jehovas harm. Andra Krönikeboken upphöjer Jehovas underbara egenskaper och lovprisar hans namn och suveränitet. Hela denna historiska redogörelse framläggs ur den synvinkeln att det är nödvändigt att visa Jehova odelad hängivenhet. Eftersom den också framhäver Judas kungliga släktlinje, stärker den vårt hopp om att få se den rena tillbedjan upphöjd under Jesu Kristi, den lojale ”Davids sons”, eviga kungarike. — Matt. 1:1; Apg. 15:16, 17.

[Fotnoter]

[Frågor]