Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Bibelbok nr 15 — Esra

Bibelbok nr 15 — Esra

Bibelbok nr 15 — Esra

Skribent: Esra

Platsen där den skrevs: Jerusalem

Boken fullbordad: omkr. 460 f.v.t.

Omfattar tiden: 537—omkr. 467 f.v.t.

1. Vilka profetior gav försäkran om att Jerusalem skulle bli återuppbyggt?

DE FÖRUTSAGDA 70 åren då Jerusalem skulle ligga öde under Babylon närmade sig sitt slut. Visserligen var Babylon känt för att aldrig frige sina fångar, men Jehovas ord skulle visa sig vara starkare än Babylons makt. Befrielse för Jehovas folk var inom synhåll. Jehovas tempel som hade jämnats med marken skulle återuppbyggas, och på Jehovas altare skulle det på nytt frambäras offer till försoning. Jerusalem skulle på nytt genljuda av jubelrop och lovprisning från Jehovas sanna tillbedjare. Jeremia hade förutsagt hur länge ödeliggandet skulle vara, och Jesaja hade förutsagt hur fångarnas befrielse skulle gå till. Jesaja hade till och med kallat Cyrus (Kyros) av Persien för Jehovas ”herde”, som skulle störta det stolta Babylon från dess ställning som det tredje världsväldet i Bibelns historia. — Jes. 44:28; 45:1, 2; Jer. 25:12.

2. När och under vilka omständigheter föll Babylon?

2 Denna olycka drabbade Babylon på natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t. (gregorianska kalendern), då den babyloniske kungen Belsassar och hans stormän utbringade skålar för sina demongudar. Till råga på allt använde de i sina hedniska utsvävningar de heliga kärlen från Jehovas tempel till dryckesbägare! Det var verkligen passande att Cyrus befann sig utanför Babylons murar den natten för att uppfylla profetian!

3. Vilket tillkännagivande från Cyrus gjorde det möjligt att återupprätta Jehovas tillbedjan exakt 70 år efter det att Jerusalems ödeliggande började?

3 Detta årtal, 539 f.v.t., är ett nyckelår, det vill säga ett årtal som kan förbindas med både den profana och den bibliska historien. Under sitt första år som Babylons härskare lät Cyrus ”ett upprop gå ut över hela sitt rike”, ett upprop som bemyndigade judarna att dra upp till Jerusalem för att återuppbygga Jehovas hus. Detta påbud blev tydligtvis utfärdat i slutet av år 538 f.v.t. eller i början av år 537 f.v.t. * En trogen kvarleva återvände till Jerusalem i rätt tid för att uppföra altaret och frambära de första offren i ”sjunde månaden” (tishri, vilket motsvarar september/oktober) år 537 f.v.t. — på månaden 70 år efter det att Nebukadnessar hade ödelagt Juda och Jerusalem. — Esr. 1:1—3; 3:1—6.

4. a) Vad är bakgrunden till Esras bok, och vem skrev den? b) När skrevs Esras bok, och vilken period omfattar den?

4 Återställelse! Här har vi bakgrunden till Esras bok. Att första personen används i berättelsen från kapitel 7, vers 27, till och med kapitel 9 vers 15 visar tydligt att Esra var skribenten. Esra var ”en skicklig avskrivare i fråga om Moses lag” och en man som utövade sin tro och som ”hade gjort sitt hjärta berett att rådfråga Jehovas lag och att göra enligt den” och att undervisa i den. Han var därför väl kvalificerad att skriva ner denna historiska redogörelse, alldeles som han hade skrivit Krönikeböckerna. (Esr. 7:6, 10) Eftersom Esras bok är en fortsättning på Krönikeböckerna, antar man allmänt att den skrevs vid samma tid, omkring år 460 f.v.t. Den omfattar 70 år, från den tid då judarna utgjorde en sönderbruten och kringspridd nation, märkt som ”dödens söner”, till fullbordandet av det andra templet och prästadömets rening sedan Esra hade återvänt till Jerusalem. — Esr. 1:1; 7:7; 10:17; Ps. 102:20, fotnot i NW, studieutgåvan.

5. I vilket förhållande står Esras bok till Nehemjas bok, och på vilka språk skrevs den?

5 Det hebreiska namnet Esra betyder ”hjälp”. Böckerna Esra och Nehemja var ursprungligen en enda skriftrulle. (Neh. 3:32, fotnot i NW, studieutgåvan) Senare delade judarna denna skriftrulle och kallade de båda böckerna Första och Andra Esraboken. I nutida hebreiska biblar heter de båda böckerna Esra och Nehemja, liksom i andra nutida biblar. En del av Esras bok (4:8—6:18 och 7:12—26) skrevs på arameiska och återstoden på hebreiska. Esra behärskade nämligen båda språken.

6. Vad vittnar om äktheten hos bibelboken Esra?

6 I dag anser de flesta forskare att Esras bok är äkta. Om huruvida Esras bok är kanonisk skriver W. F. Albright i sin avhandling The Bible After Twenty Years of Archaeology: ”Arkeologiska upptäckter har således obestridligen bevisat den uppenbara äktheten hos bibelböckerna Jeremia och Hesekiel, Esra och Nehemja; de har fastslagit den traditionella bilden av de olika händelserna samt bekräftat den ordning i vilken de inträffade.”

7. Vad visar att Esras bok verkligen är en del av den gudomliga skildringen?

7 Även om de kristna grekiska skrifternas skribenter kanske inte citerar eller direkt hänvisar till Esras bok, råder det inget tvivel om dess plats i Bibelns kanon. Den för skildringen av hur Jehova handlade med judarna fram till tiden för sammanställandet av den hebreiska kanon — ett arbete som enligt judisk tradition till stor del utfördes av Esra. Dessutom bekräftar Esras bok alla profetiorna om återställelsen, och det visar att den verkligen utgör en oskiljaktig del av den gudomliga skildringen, som den också fullständigt överensstämmer med. Därtill kommer att den håller den rena tillbedjan i ära och helgar Jehova Guds stora namn.

BOKENS INNEHÅLL

8. Beskriv den följd av händelser som leder till slutet på de 70 åren av ödeliggande.

8 En kvarleva återvänder (1:1—3:6). Jehova uppväcker Cyrus’, Persiens kungs, ande, så att han utfärdar ett påbud om att judarna skall återvända och bygga Jehovas hus i Jerusalem. Han uppmanar de judar som stannar kvar i Babylon att bidra med frivilliga gåvor till projektet och sörjer för att de hemvändande judarna får ta med sig tillbaka de redskap som hörde till det ursprungliga templet. En ledare ur Judas kungliga stam och avkomling av kung David, Serubbabel (Sesbassar), får i uppdrag att som ståthållare leda de befriade, och Jesua (Josua) är överstepräst. (Esr. 1:8; 5:2; Sak. 3:1) En kvarleva som omfattade 42.360 trogna Jehovas tjänare — män, kvinnor och barn — företar den långa resan. I sjunde månaden enligt den judiska kalendern är de bosatta i sina städer, och sedan samlas de i Jerusalem för att frambära offer på den plats där tempelaltaret var beläget och för att fira lövhyddohögtiden på hösten år 537 f.v.t. De 70 åren av ödeliggande slutar alltså exakt i rätt tid! *

9. Hur börjar arbetet på templet, men vad händer under de år som följer?

9 Templet återuppbyggs (3:7—6:22). Material samlas ihop, och i det andra året efter judarnas återkomst läggs grunden till Jehovas tempel under glädjerop och under de äldre männens gråt, vilka hade sett det förra huset. De kringboende folken, som är judarnas motståndare, erbjuder sig att hjälpa till med byggnadsarbetet i det de säger sig söka samme Gud, men den judiska kvarlevan säger bestämt nej till varje samgående med dem. Motståndarna försöker ständigt försvaga judarna, avskräcka dem och omintetgöra deras arbete, alltifrån Cyrus’ regering och fram till Darius’ regering. ”I Artaxerxes’ dagar” (denne Artaxerxes är antingen Bardiya eller en magiker vid namn Gaumata, år 522 f.v.t.) får de slutligen arbetet stoppat med våld genom en kunglig befallning. Detta förbud varar ”till det andra året av Darius’, Persiens kungs, regering” (520 f.v.t.), vilket blir mer än 15 år efter det att grunden lagts. — 4:4—7, 24.

10. a) Hur samverkar uppmuntran från Guds profeter med kungens befallning, så att arbetet blir fullbordat? b) Vilken glädje utmärker invigningen av det andra templet?

10 Jehova sänder nu sina profeter Haggaj och Sakarja för att uppväcka Serubbabel och Jesua till verksamhet, och byggnadsarbetet återupptas med förnyat nit. Åter klagar motståndarna hos kungen, men arbetet fortsätter med oförminskad styrka. Sedan Darius I (Hystaspes) hänvisat till Cyrus’ ursprungliga påbud, ger han befallning om att arbetet skall fortsätta utan störning, och han till och med befaller motståndarna att tillhandahålla material för att underlätta byggandet. Under fortsatt uppmuntran från Jehovas profeter fullbordar byggnadsarbetarna templet på mindre än fem år. Detta är i månaden adar i Darius’ sjätte år, eller fram emot våren år 515 f.v.t., och hela uppförandet har tagit nästan 20 år. (6:14, 15) Guds hus invigs nu med stor glädje och med passande offer. Därefter firar folket påsken och övergår till att fira ”de ojästa kakornas högtid i sju dagar med glädje”. (6:22) Ja, fröjd och glädje utmärker invigningen av detta andra tempel till Jehovas lovprisning.

11. I vilket avseende ger kungen Esra allt vad han begär, och hur reagerar Esra?

11 Esra återvänder till Jerusalem (7:1—8:36). Nästan 50 år förflyter, vilket för oss fram till år 468 f.v.t., det sjunde regeringsåret för perserkungen Artaxerxes. (Han hade tillnamnet Longimanus [latin] eller Makrocheir [grekiska], ”den långhänte”, eftersom hans högra hand var längre än hans vänstra.) Kungen ger den skicklige avskrivaren Esra allt vad han begär i förbindelse med en resa till Jerusalem för att lämna välbehövlig hjälp där. (7:6) Då kungen ger Esra uppdraget, uppmuntrar han judarna att följa med honom och skänker honom kärl av guld och silver att brukas i templet samt förnödenheter i form av vete, vin, olja och salt. Han befriar prästerna och tempelarbetarna från skatt. Kungen lägger på Esra ansvaret att undervisa folket och förklarar att var och en som inte blir en görare av Jehovas lag och kungens lag begår en allvarlig överträdelse. Med tacksamhet mot Jehova för den kärleksfulla omtanke som han har visat genom kungen tar Esra omedelbart itu med att utföra uppdraget.

12. Hur visar sig Jehova vara med Esras grupp under resan?

12 Här börjar Esra sin ögonvittnesskildring och skriver i första personen. Han församlar de återvändande judarna vid floden Ahava för att ge slutliga instruktioner och fogar ytterligare en del leviter till den grupp på omkring 1.500 vuxna män som redan är församlade. Esra inser vilka risker man måste ta på vägen, men begär inte eskort av kungen, eftersom det kan uppfattas som brist på tro på Jehova. I stället utropar han en fasta och leder lägret i enträgen bön till Gud. Denna bön besvaras, och Jehovas hand visar sig vara över dem under hela den långa resan. Alltså är de i stånd att föra sina skatter (till ett värde motsvarande mer än 43 miljoner dollar) i säkerhet till Jehovas hus i Jerusalem. — 8:26, 27; se också fotnoterna i NW, studieutgåvan.

13. Hur handlar Esra i fråga om att skaffa bort orenheten bland judarna?

13 Prästadömet renas (9:1—10:44). Men inte allt har gått som det skulle under de 69 år man bott i det återställda landet. Esra får reda på oroande förhållanden. Folket, prästerna och leviterna har ingått blandäktenskap med de hedniska kanaanéerna. Den trogne Esra sitter som bedövad. Han lägger fram saken inför Jehova i bön. Folket bekänner sitt orätta handlingssätt och ber Esra: ”Var stark och gå till verket.” (10:4) Han låter judarna sända bort de utländska hustrur som de har tagit sig i olydnad mot Guds lag, och orenheten skaffas bort under loppet av omkring tre månader. — 10:10—12, 16, 17.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

14. Vad visar Esras bok beträffande Jehovas profetior?

14 Esras bok är till nytta först och främst därför att den visar hur ofelbart exakt Jehovas profetior uppfylls. Jeremia, som så exakt hade förutsagt Jerusalems ödeläggelse, förutsade också dess återställelse efter 70 år. (Jer. 29:10) I rätt tid visade Jehova sin kärleksfulla omtanke genom att föra sitt folk, en trogen kvarleva, tillbaka igen till löftets land för att återuppta den sanna tillbedjan.

15. a) Hur tjänade det återuppbyggda templet Jehovas uppsåt? b) I vilka avseenden saknade det det första templets härlighet?

15 Genom det återuppbyggda templet upphöjdes på nytt Jehovas tillbedjan bland hans folk. Templet stod som ett vittnesbörd om att han underbart och barmhärtigt välsignar dem som vänder sig till honom med en önskan om att få utöva sann tillbedjan. Fastän det saknade den härlighet som utmärkte Salomos tempel, tjänade det sitt syfte i överensstämmelse med Guds vilja. Den materiella glansen fanns där inte längre. Det kunde inte mäta sig med Salomos tempel i fråga om andliga skatter; bland annat saknades förbundets ark. * Inte heller kunde invigningen av Serubbabels tempel jämföras med invigningen av templet på Salomos tid. Offren av nötkreatur och får utgjorde inte ens en procent av de offer som frambars i Salomos tempel. Ingen molnlik härlighet uppfyllde det senare huset som fallet var i det förra, och inte heller kom det ner eld från Jehova för att förtära brännoffren. Båda templen tjänade emellertid det viktiga syftet att upphöja tillbedjan av Jehova, den sanne Guden.

16. Vilket annat tempel överträffar jordiska tempel i härlighet?

16 Det tempel som Serubbabel byggde, den tältboning som Mose uppförde och de tempel som byggdes av Salomo och Herodes, samt det som var förknippat med dem, hade en symbolisk eller bildlig betydelse. De representerade ”det sanna tält, som Jehova har uppfört och inte någon människa”. (Hebr. 8:2) Detta andliga tempel är den anordning som ger människor möjlighet att närma sig Jehova i tillbedjan på grundval av Kristi försoningsoffer. (Hebr. 9:2—10, 23) Jehovas stora andliga tempel är oöverträffat i härlighet och ojämförligt i skönhet och åtråvärdhet, och dess prakt är oförgänglig och övergår vilken som helst materiell byggnads prakt.

17. Vilka värdefulla lärdomar finner man i Esras bok?

17 Esras bok innehåller lärdomar som är av största värde för kristna i våra dagar. I den läser vi om hur Jehovas folk villigt frambar frivilliga offergåvor till hans verk. (Esr. 2:68; 2 Kor. 9:7) Vi blir uppmuntrade av att få läsa om Jehovas aldrig svikande omsorg om och hans välsignelse över sammankomster till hans lovprisning. (Esr. 6:16, 22) Vi ser ett utmärkt exempel i netinimtjänarna och andra troende utlänningar, när de följde med den judiska kvarlevan för att helhjärtat stödja Jehovas tillbedjan. (2:43, 55) Lägg också märke till folkets ödmjuka ånger, när de blev uppmärksammade på att de hade handlat orätt genom att ingå blandäktenskap med hedniska grannar. (10:2—4) Dåligt umgänge ledde till Guds ogillande. (9:14, 15) Glädjefyllt nit för hans verk medförde hans godkännande och välsignelse. — 6:14, 21, 22.

18. Varför var Jehovas folks återställelse ett viktigt steg som ledde fram till Messias’ framträdande som kung?

18 Fastän det inte längre satt någon kung på Jehovas tron i Jerusalem, väckte återställelsen förväntan om att Jehova i sin rätta tid skulle frambringa sin utlovade kung i Davids släktlinje. Den återställda nationen var nu i stånd att bevara Guds heliga utsagor och tillbedjan av honom intill den tid då Messias skulle framträda. Om denna kvarleva inte hade visat tro och återvänt till sitt land, till vilka skulle Messias då ha kommit? Ja, händelserna i Esras bok är en viktig del av den historia som leder fram till Messias’ framträdande som kung! Det är till stor nytta för oss i dag att studera denna bok.

[Fotnoter]

^ § 3 Insight on the Scriptures, band 1, sidorna 452—454, 458.

^ § 8 Insight on the Scriptures, band 2, sidan 332.

^ § 15 Insight on the Scriptures, band 2, sidan 1079.

[Frågor]