Bibelbok nr 19 — Psalmerna

Skribenter: David och andra

Boken fullbordad: omkr. 460 f.v.t

1. Vad är Psalmernas bok, och vad innehåller den?

PSALMERNAS bok var den inspirerade sångboken för sanna tillbedjare av Jehova i forna tider, en samling om 150 heliga sånger eller psalmer, tonsatta och ordnade för den offentliga tillbedjan av Jehova Gud i hans tempel i Jerusalem. Dessa psalmer är lovsånger till Jehova, men dessutom innehåller de böner med ödmjuk anhållan om barmhärtighet och hjälp och ger uttryck åt förtröstan och tillförsikt. De flödar över av tacksägelse och jubel och av utrop i stor, ja, översvallande glädje. En del psalmer ger tillbakablickar på historien och utgör betraktelser över Jehovas kärleksfulla omtanke och hans stora gärningar. De är fyllda av profetior, av vilka många har uppfyllts på ett anmärkningsvärt sätt. De innehåller mycken undervisning som är nyttig och uppbyggande, och allt är framställt i högstämda ordalag och med hjälp av ett bildspråk som påverkar läsarens djupaste känslor. Psalmerna är en överdådig andlig måltid, som är fint anrättad och framdukad för oss på ett inbjudande sätt.

2. a) Vilka titlar har man gett Psalmernas bok, och vad betyder de? b) Vad är en psalm?

² Vad betyder bokens titel, och vem har skrivit Psalmerna? I den hebreiska bibeln kallas boken Sẹ·fer Tehil·lịm, som betyder ”lovprisningarnas (lovsångernas) bok”, eller bara Tehil·lịm, ”lovprisningar (lovsånger)”. Detta är pluralformen av Tehil·lạh, ett ord som betyder ”lovprisning” eller ”lovsång” och som förekommer i överskriften till Psalm 145. ”Lovprisningar” är ett mycket passande namn, eftersom boken framhäver lovprisningen av Jehova. Titeln ”Psalmerna” kommer från den grekiska Septuaginta, som använde ordet Psal·mọi, en beteckning för sånger som sjöngs till musikackompanjemang. Ordet förekommer också på flera ställen i de kristna grekiska skrifterna, till exempel i Lukas 20:42 och Apostlagärningarna 1:20. En psalm är en helig sång eller dikt, som används vid lovprisning och tillbedjan av Gud.

3. Vad berättar överskrifterna i fråga om skribenterna?

³ Många av psalmerna har överskrifter, och dessa anger ofta namnet på skribenten. I 73 överskrifter förekommer Davids namn, namnet på ”Israels melodiers ljuvlige”. (2 Sam. 23:1) Psalmerna 2, 72 och 95 skrevs utan tvivel också av David. (Se Apostlagärningarna 4:25, Psalm 72:20 och Hebréerna 4:7.) Dessutom tycks Psalmerna 10 och 71 vara en fortsättning på Psalm 9 respektive Psalm 70 och kan därför tillskrivas David. Tolv psalmer tillskrivs Asaf, vilket tydligtvis betecknar Asafs hus, eftersom några av dessa psalmer talar om händelser som inträffade efter Asafs tid. (Ps. 79; 80; 1 Krön. 16:4, 5, 7; Esr. 2:41) Elva psalmer tillskrivs direkt Koras söner. (1 Krön. 6:31—38) Psalm 43 tycks vara en fortsättning på Psalm 42 och kan därför också tillskrivas Koras söner. Förutom att överskriften till Psalm 88 nämner ”Koras söner”, tillskriver den också Heman denna psalm, och Psalm 89 anger Etan som skribent. Psalm 90 tillskrivs Mose, och Psalm 91 är troligtvis också av Mose. Psalm 127 är av Salomo. Över två tredjedelar av psalmerna tillskrivs alltså olika skribenter.

4. Vilken tidsperiod omfattar denna bok?

⁴ Psalmernas bok är Bibelns största bok. Som det framgår av Psalmerna 90, 126 och 137 blev boken skriven under en lång tidsperiod, åtminstone från den tid då Mose skrev (1513—1473 f.v.t.) till efter hemkomsten från Babylon och förmodligen fram till Esras tid (537—omkr. 460 f.v.t.). Skrivandet tycks alltså omspänna omkring tusen år. Den tid som innehållet omfattar är dock mycket längre, för den sträcker sig ända från skapelsen och sammanfattar historien om Jehovas handlingssätt med sina tjänare fram till den tid då den sista av psalmerna skrevs.

5. a) Hur vittnar Psalmernas bok om god organisation? b) Vilka ytterligare upplysningar får vi genom överskrifterna? c) Varför är det inte nödvändigt att uttala ordet ”sẹlah” när man högläser psalmerna?

⁵ Psalmernas bok vittnar om god organisation. David talar om ”min Guds, min Kungs, processioner in på den heliga platsen. Sångarna gick främst, de som spelade på stränginstrument efter dem; däremellan var de giftasvuxna flickorna som slog på tamburiner. Välsigna Gud i församlade skaror, välsigna Jehova.” (Ps. 68:24—26) Detta förklarar både uttrycket ”Till ledaren [eller: dirigenten]”, som ofta förekommer i överskrifterna, och de många poetiska och musikaliska uttrycken. Några överskrifter förklarar hur psalmen skall användas eller syftet med den eller ger musikaliska anvisningar. (Se överskrifterna till Psalmerna 6, 30, 38, 60, 88, 102 och 120.) I överskriften till åtminstone 13 av Davids psalmer, till exempel Psalmerna 18 och 51, nämns helt kort  de händelser som var anledningen till att de skrevs. Trettiofyra av psalmerna saknar helt överskrift. Det lilla ordet ”sẹlah”, som förekommer 71 gånger i själva texten, anses i allmänhet vara ett fackuttryck som användes i förbindelse med musik eller uppläsning. Betydelsen är okänd. Några menar att det betecknar en paus för tyst meditation i sången eller i både sången och musiken. Man behöver följaktligen inte uttala det när man högläser psalmerna.

6. a) I vilka separata böcker har Psalmernas bok varit indelad? b) Vem ordnade av allt att döma Psalmernas bok i dess slutliga form?

⁶ Av gammalt har Psalmernas bok varit indelad i fem separata böcker enligt följande: 1) Psalmerna 1—41, 2) Psalmerna 42—72, 3) Psalmerna 73—89, 4) Psalmerna 90—106, 5) Psalmerna 107—150. Det verkar som om den första samlingen gjordes av David. Prästen Esra, som var ”en skicklig avskrivare i fråga om Moses lag”, blev tydligen använd av Jehova till att ordna Psalmernas bok i dess slutliga form. — Esr. 7:6.

7. Vad annat kan vi lägga märke till i förbindelse med Psalmerna?

⁷ Den gradvisa utvidgningen av samlingen kan förklara varför en del av psalmerna upprepas i de olika avdelningarna, till exempel Psalmerna 14 och 53; 40:13—17 och Ps. 70; 57:7—11 och Ps. 108:1—5. Var och en av de fem avdelningarna avslutas med en så kallad doxologi, dvs. med en välsignelse som uttalas över Jehova. De fyra första av dessa doxologier innehåller också folkets svar, och den sista består av hela Psalm 150. — Ps. 41:13, fotnot i NW, studieutgåvan.

8. Förklara och ge exempel på den akrostiska uppbyggnaden i en alfabetisk psalm.

⁸ Nio psalmer är så kallade alfabetiska psalmer; de har en alldeles speciell akrostisk uppbyggnad och kan kallas alfabetiska akrostikon. (Psalmerna 9, 10, 25, 34, 37, 111, 112, 119 och 145) I dessa psalmer börjar första versen eller verserna i första strofen med den första bokstaven i det hebreiska alfabetet, ʼạ·lef (א), nästa vers eller de följande verserna med den andra bokstaven, behth (ב), och så vidare genom hela eller nästan hela det hebreiska alfabetet. Detta kan ha tjänat som en hjälp för minnet — tänk bara på tempelsångarna, som skulle komma ihåg så långa sånger som Psalm 119! I Psalm 96:11 finns intressant nog ett akrostikon av Jehovas namn. Första hälften av denna vers på hebreiska består av fyra ord vars begynnelsebokstäver, när de läses från höger till vänster, är de fyra hebreiska konsonanterna i tetragrammet, JHWH (יהוה).

9. a) På grund av vilken bakgrund talar många av psalmerna direkt till sinnet och hjärtat? b) Vad bidrar också till deras kraft och skönhet?

⁹ Dessa heliga, lyriska dikter är skrivna på orimmad hebreisk vers och uppvisar en oöverträffad skönhet i fråga om stilen och det rytmiska tankeflödet. De talar direkt till sinnet och hjärtat. De målar livfulla bilder för läsaren. Den underbara bredden och djupet i fråga om såväl ämnesval som de starka känslor som kommer till uttryck beror delvis på Davids högst ovanliga erfarenheter i livet, som utgör bakgrunden till många av psalmerna. Få människor har levt ett så omväxlande liv: som herdegosse, som ensam kämpe mot Goljat, som hovmusiker, som fredlös bland lojala vänner och bland förrädare, som kung och erövrare, som kärleksfull far plågad av splittring i sitt eget hushåll. Två gånger erfor han de smärtsamma följderna av en allvarlig synd, och likväl tillbad han alltid ivrigt Jehova och älskade hans lag. Mot en sådan bakgrund är det inte underligt att Psalmernas bok genomlöper hela skalan av mänskliga känslor! De poetiska parallellismerna och kontrasterna, som är så kännetecknande för hebreisk poesi, bidrar till bokens kraft och skönhet. — Ps. 1:6; 22:20; 42:1; 121:3, 4.

10. Vad vittnar om att Psalmernas bok är äkta?

¹⁰ Att dessa de allra äldsta sångerna till Jehovas lovprisning är äkta bekräftas av att de helt och fullt stämmer överens med den övriga delen av Bibeln. Psalmernas bok citeras många gånger av de kristna grekiska skrifternas skribenter. (Ps. 5:9 [Rom. 3:13]; Ps. 10:7 [Rom. 3:14]; Ps. 24:1 [1 Kor. 10:26]; Ps. 50:14 [Matt. 5:33]; Ps. 78:24 [Joh. 6:31]; Ps. 102:25—27 [Hebr. 1:10—12]; Ps. 112:9 [2 Kor. 9:9]) David sade själv i sin sista sång: ”Det var Jehovas ande som talade genom mig, och hans ord var på min tunga.” Det var denna ande som hade verkat på honom från den dag då Samuel smorde honom. (2 Sam. 23:2; 1 Sam. 16:13) Dessutom citerade apostlarna från Psalmerna. Petrus hänvisade till ”det skriftställe ... som den heliga anden på förhand uttalade genom Davids mun”, och i Hebréerbrevet omtalas ett antal citat från Psalmerna som uttalanden av Gud, eller också presenteras de med orden ”alldeles som den heliga anden säger”. — Apg. 1:16; 4:25; Hebr. 1:5—14; 3:7; 5:5, 6.

11. Hur är Jesu egna ord det kraftigaste beviset för att boken är äkta?

¹¹ Som det kraftigaste beviset för att boken är äkta citerar vi den uppståndne Herren Jesus, när han sade till sina lärjungar: ”Dessa är mina ord, som jag talade till er ... , att alla de ting som är skrivna om mig i Moses lag och i Profeterna och Psalmerna måste uppfyllas.” Jesus grupperade vid detta tillfälle alla de hebreiska skrifterna enligt det sätt som judarna godtog och var förtrogna med. När han nämnde Psalmerna, avsåg han hela den tredje gruppen av Skrifterna, som kallades Hagiograferna eller Hagiografa (av grekiskans hạ·gi·os, ”helig”, och gra·fẹ, ”skrift”), av vilka Psalmerna var den första boken. Detta bekräftas av vad han sade några timmar tidigare till de båda som var på väg till Emmaus, då han ”uttydde ... för dem ting angående sig själv i alla Skrifterna”. — Luk. 24:27, 44.

 BOKENS INNEHÅLL

12. Hur tar Psalmerna redan från början upp såväl temat lycka som temat om Guds kungarike?

¹² Första boken (Psalmerna 1—41). Med undantag av Psalmerna 1, 2, 10 och 33 tillskrivs alla dessa psalmer David. Psalm 1 slår redan i början an grundtonen, när den förklarar den man lycklig som finner behag i Jehovas lag och begrundar den dag och natt för att kunna följa den — helt i motsats till ogudaktiga syndare. Detta är den första så kallade lyckligprisningen som vi finner i Psalmerna. Psalm 2 börjar med en utmanande fråga och berättar om hur jordens alla kungar och höga ämbetsmän ställer upp sig och går samman ”mot Jehova och mot hans smorde”. Jehova bespottar dem och talar sedan till dem i upptänd vrede och säger: ”Jag, ja jag, har installerat min kung på Sion, mitt heliga berg.” Det är han som skall slå sönder och krossa allt motstånd. Ni andra kungar och härskare, ”tjäna Jehova med fruktan” och erkänn hans Son, så att ni inte förgås! (V. 2, 6, 11) Psalmerna tar således redan från början upp Bibelns tema om Guds kungarike.

13. Vad intar också en framträdande plats i den första samlingen av psalmer?

¹³ I denna första samling intar böner, både i form av anhållan och tacksägelse, en framträdande plats. I Psalm 8 ställs Jehovas storhet i motsats till människans litenhet, och Psalm 14 avslöjar det dåraktiga i att människor vägrar att underordna sig Guds myndighet. Psalm 19 visar hur Jehova Guds underbara skapelse förkunnar hans härlighet, och 19 verserna 7—14 prisar den rika belöning som det medför att hålla Guds fullkomliga lag, något som behandlas utförligare i Psalm 119. Psalm 23 godtas allmänt som ett litterärt mästerverk, men innehållsmässigt är den ett ännu större mästerverk med tanke på dess vackra och enkla sätt att ge uttryck åt lojal tillit till Jehova. Ja, må vi alla få bo i Jehovas, den store Herdens, hus under en lång följd av dagar! (23:1, 6) Psalm 37 ger goda råd åt gudfruktiga människor som bor bland ogärningsmän, och Psalm 40 ger uttryck åt den glädje som det medför att göra Guds vilja, en glädje som David hade erfarit.

14. Vad sägs det om friköpande i andra boken i Psalmerna, och vilka av Davids böner innehåller den?

¹⁴ Andra boken (Psalmerna 42—72). Denna avdelning börjar med åtta psalmer av Koras söner. Psalmerna 42 och 43 tillskrivs båda Koras söner, eftersom de i själva verket tillsammans utgör en enda dikt i tre strofer, som binds samman genom en återkommande vers. (42:5, 11; 43:5) Psalm 49 betonar att det är omöjligt för människan att själv ordna med en återlösare och pekar på Gud som den som är mäktig nog att friköpa människan ”ur Sheols hand”. (49 V. 15) Psalm 51 är en bön av David, som han uttalade efter sin svåra synd med Batseba, hettiten Urias hustru, och den ger uttryck åt hans uppriktiga ånger. (2 Sam. 11:1—12:24) Denna avdelning avslutas med en psalm ”angående Salomo”, som är en bön om en fridfull regering och om att Jehovas välsignelse skall följa honom. — Ps. 72.

15. Vad framhåller tredje boken angående Israels historia, Jehovas domar och hans förbund med David?

¹⁵ Tredje boken (Psalmerna 73—89). Åtminstone två av psalmerna i denna avdelning, Psalmerna 74 och 79, skrevs efter Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. De ger uttryck åt veklagan över denna stora katastrof och bönfaller Jehova om att hjälpa sitt folk för sitt ”namns härlighets skull”. (79:9) Psalm 78 berättar Israels historia från Moses tid och till dess att David ”började vara herde för dem enligt sitt hjärtas ostrafflighet” (78 v. 72), och Psalm 80 pekar på Jehova som den verklige ”Israels Herde”. (80 V. 1) Psalmerna 82 och 83 utgör starka vädjanden till Jehova om att verkställa sina domar mot sina fiender och mot sitt folks fiender. I dessa böner kommer ingen som helst hämndlystnad till uttryck, utan en önskan om ”att man må söka ditt namn, o Jehova”, och ”att man må inse att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden”. (83:16, 18) Sist i denna avdelning kommer Psalm 89, som betonar ”bevisen på Jehovas kärleksfulla omtanke”, vilka främst kommer till uttryck genom det förbund som han ingått med David. Detta gäller en evig arvinge till Davids tron, som skall härska till obestämd tid inför Jehova! — 89 V. 1, 34—37.

16. Hur upphöjer fjärde boken Jehovas kungavälde och hans trohet i att hålla förbund?

¹⁶ Fjärde boken (Psalmerna 90—106). I likhet med tredje boken innehåller denna bok 17 psalmer. Den börjar med Moses bön, som ställer Guds eviga tillvaro i skarp kontrast till den dödliga människans korta livslängd. Psalm 92 lovprisar Jehovas överlägsna egenskaper. Därefter kommer gruppen med de storslagna Psalmerna 93—100; den inleds med det väckande ropet: ”Jehova själv har blivit kung!” Följaktligen får ”alla ... människor på jorden” uppmaningen: ”Sjung till Jehova, välsigna hans namn. ... Ty Jehova är stor, och han skall lovprisas mycket.” ”Jehova är stor i Sion.” (93:1; 96:1, 2, 4; 99:2) Psalmerna 105 och 106 tackar Jehova för hans underbara gärningar till förmån för sitt folk och för att han troget har hållit sitt förbund med Abraham genom att ge hans säd landet, trots att de otaliga gånger har knotat och avfallit.

17. Hur är Psalm 104 ovanligt intressant, och vilket tema upprepas från och med denna psalm?

¹⁷ Psalm 104 är ovanligt intressant. Den lovprisar Jehova för den värdighet och prakt som han har iklätt sig, och den beskriver hans vishet, som kommer till uttryck i hans många verk och genom vad han har frambringat på jorden. Sedan anges med full kraft temat för hela Psalmernas bok, när för första gången följande utrop förekommer: ”Lovprisa Jah!” (104 V. 35) Denna uppmaning till sanna tillbedjare att ge Jehova den lovprisning som tillkommer hans namn  utgör på hebreiska bara ett enda ord, ha·lelu-Jạh eller ”halleluja”, ett uttryck som människor över hela jorden är förtrogna med i våra dagar. Från och med denna vers förekommer detta uttryck 24 gånger; flera psalmer både börjar och slutar med det.

18. a) Vilken refräng betonas i Psalm 107? b) Vad är de så kallade Hallelpsalmerna?

¹⁸ Femte boken (Psalmerna 107—150). I Psalm 107 finner vi en beskrivning av hur Jehova upprepade gånger har befriat sitt folk, och den åtföljs av den melodiska refrängen: ”O må man tacka Jehova för hans kärleksfulla omtanke och för hans underbara gärningar mot människosönerna.” (107 V. 8, 15, 21, 31) Psalmerna 113—118 är de så kallade Hallelpsalmerna, som enligt Mishna sjöngs av judarna vid påsken, pingsten, lövhyddohögtiden och invigningshögtiden.

19. Hur är Psalmerna 117 och 119 varandras motsatser, och vad är det som särskilt kännetecknar Psalm 119?

¹⁹ Psalm 117 är kraftfull i sin enkelhet; den är Bibelns kortaste psalm och kapitel. Psalm 119 är både den längsta av alla psalmerna och det längsta kapitlet i Bibeln och består av sammanlagt 176 verser, uppdelade i 22 alfabetiska strofer på åtta verser vardera. Alla verserna utom två (119 90 och 122) hänsyftar på ett eller annat sätt på Jehova Guds ord eller lag, och varje strof upprepar flera av eller alla de uttryck (lag, påminnelse, befallningar, bud, rättsliga beslut) som nämns i Psalm 19:7—14. Guds ord omtalas mer än 170 gånger med uttryck som: befallningar, bud, förordningar, lag, ord, påminnelse(r), rättsliga beslut och det som Gud har sagt.

20, 21. a) Vad är sångerna ”vid uppstigningarna”? b) Hur visar de att David insåg behovet av förenad tillbedjan?

²⁰ Därnäst kommer vi till en annan grupp psalmer, de 15 så kallade vallfartssångerna (1917) eller sångerna ”vid uppstigningarna” (NV), Psalmerna 120—134. Översättare har återgett det hebreiska uttrycket på olika sätt, eftersom dess innebörd inte är helt och fullt förstådd. Det hebreiska ord som översatts med ”vallfart” eller ”uppstigning” i det här uttrycket är avlett av verbet ʽa·lạh, som betyder ”gå (stiga) upp”. En del menar att beteckningen på dessa psalmer avser deras upphöjda innehåll, fast det tycks inte finnas någon speciell orsak att upphöja dem över de andra inspirerade psalmerna. Många kommentatorer förmodar att överskriften kommer av att tillbedjarna sjöng dessa sånger, när de vallfärdade eller drog upp (”steg upp”) till Jerusalem till de årliga högtiderna, varvid färden till huvudstaden betraktades som en ”uppstigning”, eftersom staden låg högt uppe bland Judas berg. (Jämför Esra 7:9.) David insåg mer än någon annan hur viktigt det är att Guds folk är förenat i tillbedjan. Han gladdes, när han hörde inbjudan: ”Låt oss gå till Jehovas hus”; och stammarna drog upp för att ”tacka Jehovas namn”. Av det skälet sökte han uppriktigt Jerusalems frid, trygghet och välstånd, och han bad: ”För Jehovas, vår Guds, hus’ skull skall jag fortsätta att söka det som är gott för dig.” — Ps. 122:1, 4, 9.

²¹ Psalm 132 berättar om den ed David svor att inte unna sig någon vila förrän han funnit en lämplig viloplats åt Jehova, som var representerad genom förbundets ark. Sedan Arken har blivit uppställd på Sion, omtalas Jehova i vackra poetiska ordalag som den som har utvalt Sion. Han säger: ”Detta är mitt viloställe för evigt; här kommer jag att bo, ty jag har längtat efter det.” Han erkände denna centrala plats för tillbedjan. ”Ty där har Jehova befallt att välsignelsen skall vara.” ”Må Jehova välsigna dig från Sion.” — 132:1—6, 13, 14; 133:3; 134:3; se också Psalm 48.

22. a) Hur blir Jehova upphöjd som den Gud som är värd lovprisning? b) Hur stiger bokens härliga tema till ett crescendo i de avslutande psalmerna?

²² Psalm 135 upphöjer Jehova som den Gud som är värd lovprisning och som gör allt som han har behag till i motsats till de värdelösa och tomma avgudarna. De som har gjort dem kommer att bli lika dem. Psalm 136 är avsedd för växelsång. Varje vers slutar med orden: ”Ty hans kärleksfulla omtanke varar till obestämd tid.” Den här refrängen användes vid många tillfällen. (1 Krön. 16:41; 2 Krön. 5:13; 7:6; 20:21; Esr. 3:11) Psalm 137 berättar om den längtan efter Sion som bodde i judarnas hjärta, när de var i landsflykt i Babylon, och vittnar också om att de inte glömde Sions sånger eller psalmer, fastän de befann sig långt från sitt hemland. Psalm 145 upphöjer Jehovas godhet och kungavälde och visar att han ”bevarar alla som älskar honom, men alla de ondskefulla kommer han att förinta”. (145 V. 20) Som en väckande avslutning tar sedan Psalmerna 146—150 återigen upp bokens härliga tema, för var och en av dessa psalmer börjar och slutar med orden: ”Lovprisa Jah!” Denna lovsång stiger till ett storslaget crescendo i Psalm 150, i vars sex verser hela skapelsen 13 gånger uppmanas att lovprisa Jehova.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

23. a) Vilket levande budskap innehåller Psalmerna? b) Hur upphöjs Jehovas namn och suveränitet?

²³ Skönheten och uttryckssättet i Bibelns psalmer når en sådan fulländning att de måste räknas till den förnämsta litteraturen på vilket som helst språk. Men de är inte bara av stort litterärt värde. De är ett levande budskap från universums högste Suverän, Jehova Gud själv. De skänker djup insikt i Bibelns grundläggande läror och talar först och främst om Jehova, Bibelns Författare. Det visas klart och tydligt att han är Skaparen av universum och allt som finns i det. (8:3—9; 90:1, 2; 100:3; 104:1—5, 24; 139:14) Namnet Jehova upphöjs sannerligen i Psalmernas bok, där det förekommer omkring 700 gånger. Dessutom förekommer den förkortade formen ”Jah” 43 gånger; sammanlagt nämns alltså  Guds namn omkring fem gånger i genomsnitt i varje psalm. Dessutom omtalas Jehova omkring 350 gånger som ʼElo·hịm, ”Gud”. Jehova erkänns som den högste härskaren genom att han i flera psalmer omtalas som ”den suveräne Herren”. — 68:20; 69:6; 71:5; 73:28; 140:7; 141:8.

24. Vad sägs det i Psalmerna om den dödliga människan, och vilka sunda råd ges?

²⁴ Psalmerna visar att den dödliga människan till skillnad från den evige Guden är född i synd och i behov av en friköpare; de visar att människan dör och vänder tillbaka till ”stoft” och går ner i Sheol, mänsklighetens gemensamma grav. (6:4, 5; 49:7—20; 51:5, 7; 89:48; 90:1—5; 115:17; 146:4) Psalmernas bok betonar behovet av att rätta sig efter Guds lag och förtrösta på Jehova. (1:1, 2; 62:8; 65:5; 77:12; 115:11; 118:8; 119:97, 105, 165) Den varnar för förmätenhet och ”dolda synder” (19:12—14; 131:1) och uppmuntrar till ett ärligt och nyttigt umgänge. (15:1—5; 26:5; 101:5) Den visar att rätt uppförande för med sig Jehovas godkännande. (34:13—15; 97:10) Den framhåller ett strålande hopp, när den säger att ”räddning tillhör Jehova” och att han i deras fall som fruktar honom kommer att ”befria deras själ till och med från döden”. (3:8; 33:19) Detta för oss till Psalmernas profetiska betydelse.

25. a) Med vad är Psalmernas bok fylld? b) Hur använde Petrus Psalmerna för att identifiera den större David?

²⁵ Psalmernas bok är fylld med profetior, som pekar framåt mot Jesus Kristus, ”Davids son”, och den roll han skulle spela som Jehovas Smorde och Kung. * (Matt. 1:1) När den kristna församlingen blev till på pingstdagen år 33 v.t., började den heliga anden upplysa apostlarna om dessa profetiors uppfyllelse. Den dagen citerade Petrus gång på gång från Psalmerna, när han utvecklade temat i sitt berömda tal, som handlade om en bestämd person, nämligen ”Jesus, nasaréen”. Senare delen av hans bevisföring grundar sig nästan helt och hållet på citat från Psalmerna, som visar att Kristus Jesus är den större David och att Jehova inte skulle lämna Jesu själ i Hades, utan skulle uppväcka honom från de döda. Nej, ”i själva verket steg David inte upp till himlarna”, men som han förutsade i Psalm 110:1 gjorde hans Herre det. Vem är Davids Herre? Petrus når den stora höjdpunkten i sitt tal och svarar med kraft: ”Denne Jesus som ni hängde på pålen”! — Apg. 2:14—36; Ps. 16:8—11; 132:11.

26. Hur visade sig Petrus’ tal vara till nytta?

²⁶ Var Petrus’ tal, som grundade sig på Psalmerna, till nytta? Det faktum att omkring 3.000 blev döpta samma dag och fogades till den kristna församlingen talar för sig självt. — Apg. 2:41.

27. Hur uttydde ”den heliga anden” Psalm 2?

²⁷ Vid en särskild sammankomst kort därefter bad lärjungarna till Jehova och citerade Psalm 2:1, 2. De sade att detta hade uppfyllts genom styresmännens förenade motstånd mot Guds ”helige tjänare Jesus, som ... [Gud] har smort”. Berättelsen fortsätter med att säga: ”Och allesammans uppfylldes de av den heliga anden.” — Apg. 4:23—31.

28. a) Vilken bevisföring utvecklar Paulus i kapitlen 1—3 i Hebréerna genom att använda Psalmerna? b) Hur utgör Psalm 110:4 en grund för Paulus’ dryftande av det melkisedekska prästadömet?

²⁸ Låt oss nu se på Hebréerbrevet. I de två första kapitlen finner vi ett antal citat från Psalmerna som visar att Jesus, i egenskap av Guds himmelske Son som är insatt på tronen, står över änglarna. Genom att citera Psalm 22:22 och andra skriftställen visar Paulus att Jesus har en församling av ”bröder”, som utgör en del av Abrahams säd och som ”har andel i den himmelska kallelsen”. (Hebr. 2:10—13, 16; 3:1) Från och med Hebréerna 6:20 och i hela Hebr. kapitel 7 redogör aposteln sedan utförligt för det ämbete som Jesus dessutom intar som ”överstepräst efter Melkisedeks sätt för evigt”. Detta syftar på Guds edsvurna löfte i Psalm 110:4, som Paulus gång på gång hänsyftar på, när han skall bevisa att Jesu prästadöme är överlägset Arons. Paulus förklarar att Jesus Kristus genom Jehovas ed är präst, inte på jorden utan i himlen, och att han förblir ”präst för beständigt” — välsignelserna av hans prästerliga tjänst kommer att vara eviga. — Hebr. 7:3, 15—17, 23—28.

29. Vilket enastående exempel på hängivenhet bör vi rätta oss efter, såsom det uttrycks i Psalmerna och förklaras i Hebréerna 10:5—10?

²⁹ I Hebréerna 10:5—10 får vi vidare veta att Jesus helt förstod att det var Guds vilja för honom att han skulle ge sitt liv som ett offer och att han var fast besluten att fullgöra denna vilja. Detta grundar sig på Davids ord i Psalm 40:6—8. Det är till allra största nytta för oss alla att begrunda denna exemplariska hängivenhet och efterlikna den, så att vi kan vinna Guds godkännande. — Se också Psalm 116:14—19.

30. Hur förutsade Psalmerna i detalj Jesu levnadsbana, och hur måste han ha hämtat tröst av dem?

³⁰ Den levnadsbana som Jesus slog in på och som kulminerade i det fruktansvärda prov han fick gå igenom på tortyrpålen var på ett märkligt detaljerat sätt förutsagd i Psalmerna. Det var förutsagt att man skulle erbjuda honom ättika att dricka, att man skulle kasta lott om hans ytterkläder, att hans händer och fötter skulle utsättas för grym behandling, att man skulle smäda honom och att han skulle få utstå den ännu bittrare själsvånda som kom till uttryck i det hjärtslitande ropet: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” (Matt. 27:34, 35, 43, 46; Ps. 22:1, 7, 8, 14—18; 69:20, 21) Som det framgår av Johannes 19:23—30 måste Jesus också under dessa timmar ha hämtat mycken tröst och vägledning  från Psalmerna, eftersom han visste att alla dessa skriftställen måste uppfyllas in i minsta detalj. Jesus visste att Psalmerna också talade om hans uppståndelse och upphöjelse. Utan tvivel hade han sådana ting i tankarna, när han tog ledningen i att sjunga ”lovsånger” eller psalmer tillsammans med sina apostlar den sista kvällen före sin död. — Matt. 26:30.

31. Vad förutsäger Psalmerna i förbindelse med Rikets Säd och Jesu församling?

³¹ Psalmerna visar alltså klart och tydligt att ”Davids son” och Rikets Säd är Kristus Jesus, som nu är upphöjd som både kung och präst i det himmelska Sion. Utrymmet tillåter inte att vi i detalj beskriver alla de ställen i Psalmerna som är citerade i de kristna grekiska skrifterna och som uppfylldes på Jehovas Smorde, men några ytterligare exempel anges här: Ps. 78:2 — Matt. 13:31—35; Ps. 69:4 — Joh. 15:25; Ps. 118:22, 23 — Mark. 12:10, 11 och Apg. 4:11; Ps. 34:20 — Joh. 19:33, 36; Ps. 45:6, 7 — Hebr. 1:8, 9. Jesu församling av sanna efterföljare är också omtalad profetiskt i Psalmerna, inte som enskilda individer, utan som en grupp som vinner Guds ynnest och som kommer från alla nationer för att delta i lovprisningen av Jehovas namn. — Ps. 117:1 — Rom. 15:11; Ps. 68:18 — Ef. 4:8—11; Ps. 95:7—11 — Hebr. 3:7, 8; 4:7.

32. a) Vad uppenbarar studiet av Psalmerna beträffande Jehovas rättfärdigande och hans uppsåt i förbindelse med det himmelska kungariket? b) Hur bör vi i uppskattning av hans kungavälde ge uttryck åt lojalitet och tacksamhet?

³² Vårt studium av Psalmerna ökar i stor utsträckning vår uppskattning av Jehova Guds kungavälde, som han till sin härlighet och sitt rättfärdigande utövar genom den utlovade Säden, det himmelska kungarikets arvinge. Må vi alltid vara bland de lojala som jublar över Jehovas ”värdighets härliga prakt” och som omtalas i Psalm 145, som är ”en lovprisning, av David”: ”Om ditt kungaväldes härlighet kommer de att tala, och din väldighet kommer de att förkunna, för att bekantgöra för människosönerna hans väldiga gärningar och härligheten hos hans kungaväldes prakt. Ditt kungavälde är ett kungavälde för alla obestämda tider, och ditt herravälde varar under alla på varandra följande generationer.” (Ps. 145:5, 11—13) I enlighet med denna profetiska psalm blir redan nu den härlighet som är förbunden med Guds upprättade kungarike under Kristus kungjord för människosönerna i alla nationer. Hur tacksamma bör vi inte vara över detta kungarike och dess kung! Avslutningsorden i Psalmerna är sannerligen lämpliga: ”Allt som andas — må det lovprisa Jah. Lovprisa Jah!” — 150:6.

[Fotnoter]

[Frågor]