Bibelbok nr 21 — Predikaren
Bibelbok nr 21 — Predikaren
Skribent: Salomo
Platsen där den skrevs: Jerusalem
Boken fullbordad: Före 1000 f.v.t
1. För vilket upphöjt syfte skrevs bibelboken Predikaren?
BIBELBOKEN Predikaren skrevs för ett upphöjt syfte. Som ledare för ett folk som var överlämnat åt Jehova hade Salomo ansvaret att hålla detta folk samman i trohet mot sitt överlämnande. Han sökte fullgöra detta ansvar med hjälp av de visa råden i Predikarboken.
2. Hur kommer detta syfte till uttryck i Predikarbokens hebreiska namn, som därför är mer passande än det grekiska och det svenska namnet?
2 I Predikaren 1:1 talar han om sig själv som ”församlaren”. Det hebreiska ordet är Qo·hẹ·leth, och i den hebreiska bibeln har boken fått det namnet. Den grekiska Septuaginta återger titeln med det grekiska ordet Ek·kle·si·a·stẹs, som betyder ”en medlem av en ekklesia (församling; menighet)”. Bokens traditionella svenska titel, ”Predikaren”, avser ”en som talar (predikar) i en församling”. Qo·hẹ·leth kan emellertid mer träffande återges med ”församlaren”, och detta är också en mer passande beskrivning av Salomo. Den visar vad som var Salomos syfte med att skriva boken.
3. I vilken bemärkelse var Salomo en församlare?
3 I vilken bemärkelse var kung Salomo en församlare, och vad var syftet med hans församlande? Han var en församlare av sitt folk, israeliterna, och av dem som hade slutit sig till dem, de tillfälliga inbyggarna. Han församlade alla dessa till att tillbe hans Gud, Jehova. Tidigare hade han byggt Jehovas tempel i Jerusalem, och vid dess invigning hade han kallat samman dem och församlat dem alla kring tillbedjan av Gud. (1 Kung. 8:1) Med hjälp av Predikarboken sökte han nu församla sitt folk till att göra nyttiga gärningar och leda dem bort från den här världens tomma, fruktlösa gärningar. — Pred. 12:8—10.
4. Hur kan det fastslås att Salomo är skribenten?
4 Fastän Salomo inte direkt nämns, finns det flera skriftställen som på ett övertygande sätt pekar på honom som skribenten. Församlaren presenterar sig själv som ”Davids son”, som ”kom att vara kung över Israel i Jerusalem”. Detta kunde bara passa in på kung Salomo, därför att hans efterträdare i Jerusalem var kungar bara över Juda. Dessutom skriver församlaren: ”Jag själv har storligen växt till i vishet mer än någon annan som kom att vara före mig i Jerusalem, och mitt eget hjärta har sett mycken vishet och kunskap.” (1:1, 12, 16) Detta stämmer in på Salomo. Predikaren 12:9 säger oss att ”han övervägde och gjorde grundlig efterforskning, för att han välordnat skulle kunna sammanställa många ordspråk”. Kung Salomo uttalade 3.000 ordspråk. (1 Kung. 4:32) Predikaren 2:4—9 berättar om skribentens byggnadsprogram, vingårdar, trädgårdar och parker, bevattningssystem, förvärv av tjänare och tjänarinnor, samlande av silver och guld och om annat han företog sig. Allt detta passar in på Salomo. När drottningen av Saba såg Salomos vishet och välstånd, sade hon: ”Inte hälften har blivit berättat för mig.” — 1 Kung. 10:7.
5. Var och när måste boken ha blivit skriven?
5 Av själva boken framgår det att Jerusalem var platsen där den skrevs, eftersom det sägs att församlaren var kung ”i Jerusalem”. Det måste ha varit före år 1000 f.v.t., rätt långt fram i Salomos 40-åriga regering, sedan han hade ägnat sig åt de många förehavanden som omtalas i boken, men innan han avföll till avgudadyrkan. Då hade han skaffat sig en omfattande kunskap om den här världens sysselsättningar och dess strävande efter materiell vinning. Vid den tiden befann han sig fortfarande i Guds ynnest och verkade under inspiration från honom.
6. Vilka invändningar har rests mot att Predikarboken skulle vara inspirerad, men hur kan dessa vederläggas?
6 Hur kan vi vara säkra på att Predikarboken är ”inspirerad av Gud”? En del kan ifrågasätta att boken är inspirerad, eftersom den inte en enda gång nämner Guds namn, Jehova. Den förfäktar emellertid sann tillbedjan av Gud och använder gång på gång uttrycket ha·ʼElo·hịm, ”Guden”, ”den sanne Guden”. En annan invändning kan resas, eftersom det inte förekommer några direkta citat från Predikarboken i de andra bibelböckerna. Men de läror och principer som framhålls i boken är i full harmoni med resten av Skriften. I Clarkes Commentary, band III, sidan 799, heter det: ”Den bok som kallas Kohelet eller Predikaren har alltid varit godtagen, av både den judiska och den kristna kyrkan, såsom skriven under inspiration från den Allsmäktige; och den har hållits för att med rätta vara en del av den heliga kanon.”
7. Vilka förutsättningar hade Salomo, som gjorde honom utomordentligt kvalificerad för att skriva Predikarboken?
7 De världsligt visa företrädarna för den högre bibelkritiken har hävdat att Salomo inte har skrivit Predikarboken och att den inte är en del av ”hela Skriften”. De säger att bokens språk och filosofi är av senare datum. De ignorerar den stora mängd upplysningar som Salomo måste ha samlat genom sin utveckling av internationell handel och industri samt genom resande ämbetsmän och andra kontakter med världen utanför. (1 Kung. 4:30, 34; 9:26—28; 10:1, 23, 24) F. C. Cook skriver i sitt verk Bible Commentary, band IV, sidan 622: ”Den store hebreiske kungens dagliga sysselsättningar och valda intressen måste ha fört honom långt utanför det område som hebreiskt liv, tänkesätt och språk i allmänhet omfattade.”
8. Vad är det kraftigaste argumentet för att boken är kanonisk?
8 Men behöver man egentligen vända sig till källor utanför själva boken för att kunna fastslå att den är kanonisk? En undersökning av innehållet i boken kommer att uppenbara inte enbart dess inre samstämmighet, utan också dess samstämmighet med den övriga Skriften, som den avgjort är en del av.
BOKENS INNEHÅLL
9. Vilken slutsats drar församlaren beträffande människosönernas sysselsättningar?
9 Tomheten i människans levnadssätt (1:1—3:22). De inledande orden anger bokens tema: ”’Den största tomhet!’ har församlaren sagt, ’den största tomhet! Allt är tomhet!’” Vilken vinst har människan av allt slit och släp? Generationer kommer och går, naturens kretslopp upprepas på jorden, och det finns ”ingenting nytt under solen”. (1:2, 3, 9) Församlaren har inriktat sitt hjärta på att söka och utforska visheten med avseende på människosönernas olycksbringande sysselsättningar, men han finner att i fråga om vishet och dårskap, lysande bedrifter och hårt arbete, ätande och drickande är allt ”tomhet och ett strävande efter vind”. Han börjar hata livet, ett liv i olycka och materialistiska strävanden. — 1:14; 2:11, 17.
10. Vad är Guds gåva, men vilket slut får de syndiga människorna?
10 För allt finns det en bestämd tid — ja, Gud har gjort allt ”skönt i dess rätta tid”. Han önskar att hans skapelser skall njuta av livet på jorden. ”Jag har lärt känna att det inte finns något bättre för dem än att de gläder sig och gör vad gott är under sitt liv; och likaså att varje människa äter och dricker och ser vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva.” Men ack! De syndiga människorna kommer att drabbas av samma slutliga händelse som djuren: ”Som den ene dör, så dör den andre; och de har alla bara en ande, så att det inte finns någon överlägsenhet hos människan gentemot djuret, ty allt är tomhet.” — 3:1, 11—13, 19.
11. Vilka visa råd ger församlaren dem som fruktar Gud?
11 Visa råd för dem som fruktar Gud (4:1—7:29). Salomo prisar de döda lyckliga, för de är fria från ”alla handlingar av förtryck som utförs under solen”. Sedan fortsätter han att beskriva tomma och olycksbringande gärningar. Han ger också sådana visa råd som att ”två är bättre än en” och ”en tredubbel tråd kan inte snabbt slitas av”. (4:1, 2, 9, 12) Han ger utmärkta råd som är tillämpliga på hur Guds folk församlas: ”Vakta dina fötter närhelst du går till den sanne Gudens hus; och må man ... närma sig för att höra.” Var inte snabb att tala inför Gud; låt dina ord visa sig vara få, och infria det löfte du avlägger åt Gud. ”Frukta den sanne Guden.” När den fattige förtrycks, kom då ihåg att ”en som är högre än den höge vaktar, och det finns de som är högt över dem”. Söt är sömnen för den som bara är en tjänare, konstaterar Salomo, men den rike är alltför bekymrad för att kunna sova. Också den rike har kommit naken till världen, och trots allt sitt hårda arbete kan han inte föra något ut ur världen. — 5:1, 2, 4, 7, 8, 12, 15.
12. Vilka råd ges beträffande livets allvarliga frågor och beträffande fördelen med vishet i förhållande till pengar?
12 En man kan få rikedom och härlighet, men vad är det för mening med att han lever ”tusen år två gånger om”, om han inte ser vad gott är? Det är bättre att lägga livets och dödens allvarliga frågor på hjärtat än att umgås med de enfaldiga ”i glädjens hus”; ja, det är bättre att ta emot förebråelse från den vise, ”ty som ljudet av törnen under grytan, så är den enfaldiges skratt”. Vishet är till fördel. ”Ty vishet är till skydd, alldeles som pengar är till skydd; men fördelen med kunskap är att visheten bevarar sina ägare vid liv.” Varför har då människornas väg blivit olycksbringande? ”Den sanne Guden har gjort människorna rättrådiga, men de själva har funderat ut många planer.” — 6:6; 7:4, 6, 12, 29.
13. Vad tillråder och lovordar församlaren, och vad säger han om den plats dit människan går?
13 En och samma slutliga händelse för alla (8:1—9:12). ”Håll kungens befallning”, är det råd församlaren ger, men han konstaterar att eftersom domen över en usel gärning inte har verkställts med hast, ”har människosönernas hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra det som är uselt”. (8:2, 11) Själv lovordar han glädjen, men det finns också något olycksbringande! Alla slags människor går samma väg — till döden! De levande är medvetna om att de kommer att dö, ”men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls. ... Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol, den plats dit du går.” — 9:5, 10.
14. a) Vilken praktisk vishet betonar församlaren? b) Vad är slutet på saken?
14 Praktisk vishet och människans förpliktelse (9:13—12:14). Församlaren talar om annat som är olycksbringande, till exempel ”dårskapen ... i många höga ställningar”. Han uttalar också många ordspråk som innehåller praktisk vishet, och han förklarar att även ”ungdom och livets blomstring är tomhet” — om man inte rättar sig efter den sanna visheten. Han säger: ”Så kom ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar.” Annars kommer man i ålderdomen bara att föras tillbaka till jordens stoft till ackompanjemang av församlarens ord: ”Den största tomhet! ... allt är tomhet.” Själv har han ständigt lärt folket kunskap, för ”de visas ord är som oxpikar”, som sporrar till rätta gärningar, men beträffande världslig vishet säger han varnande: ”Framställandet av många böcker är det ingen ände på, och att hänge sig mycket åt dem är tröttande för köttet.” Sedan för församlaren boken till dess storslagna höjdpunkt genom att sammanfatta allt som han har dryftat angående tomhet och vishet: ”Slutet på saken, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse. Ty den sanne Guden själv kommer att föra fram varje slags gärning till domen över allt som är fördolt, för att se om den är god eller ond.” — 10:6; 11:1, 10; 12:1, 8—14.
VARFÖR DEN ÄR NYTTIG
15. Hur skiljer Salomo mellan olycksbringande sysselsättningar och nyttiga gärningar?
15 Predikarboken är inte en pessimistisk bok. Den är rikt smyckad med gnistrande ädelstenar av gudomlig vishet. När Salomo räknar upp de många förehavanden som han betecknar som tomhet, inbegriper han inte byggandet av Jehovas tempel på berget Moria i Jerusalem och inte heller den rena tillbedjan av Jehova. Han beskriver inte livets gåva från Gud som tomhet, utan han visar att människorna har fått livet för att de skulle kunna glädja sig åt det och göra vad gott är. (3:12, 13; 5:18—20; 8:15) De olycksbringande sysselsättningarna är de sysselsättningar i vilka man ignorerar Gud. En far kanske samlar rikedom åt sin son, men en katastrof kan förstöra allt, och så blir ingenting kvar åt sonen. Det skulle vara långt bättre att sörja för ett förblivande arv av andliga rikedomar. Det är en olycka att ha överflöd och inte kunna njuta av det. Olycka drabbar alla som är rika på världsliga ägodelar, när de går ”bort” i döden utan att kunna ta något med sig. — 5:13—15; 6:1, 2.
16. Hur stämmer boken Qo·hẹ·leth, Predikaren, överens med Jesu undervisning?
16 I Matteus 12:42 talade Jesus om sig själv som ”något mer än Salomo”. Eftersom Salomo var en bild av Jesus, finner vi då att Salomos ord i boken Qo·hẹ·leth stämmer överens med Jesu undervisning? Det finns många paralleller. Jesus underströk till exempel hur omfattande Guds verk är, när han sade: ”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu, och jag fortsätter att arbeta.” (Joh. 5:17) Salomo omnämner också Guds verk: ”Och jag såg allt den sanne Gudens verk, hur människan inte är i stånd att komma underfund med det verk som har utförts under solen; hur mycket människan än fortsätter att arbeta hårt för att söka, kommer hon ändå inte underfund med det. Och även om hon skulle säga att hon är vis nog att veta det, skulle hon inte vara i stånd att komma underfund med det.” — Pred. 8:17.
17. Vilka andra paralleller finner vi mellan Jesu och Salomos ord?
17 Både Jesus och Salomo uppmuntrade sanna tillbedjare att församlas. (Matt. 18:20; Pred. 4:9—12; 5:1) Vad Jesus sade om ”avslutningen på tingens ordning” och ”nationernas fastställda tider” stämmer överens med Salomos uttalande om att ”för allt finns det en bestämd tid, ja en tid för varje angelägenhet under himlarna”. — Matt. 24:3; Luk. 21:24; Pred. 3:1.
18. I vilka varningar förenar sig Jesus och hans lärjungar med Salomo?
18 Framför allt förenar sig Jesus och hans lärjungar med Salomo i att varna för materialismens fallgropar. Visheten är det sanna skyddet, för den ”bevarar sina ägare vid liv”, säger Salomo. ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er”, säger Jesus. (Pred. 7:12; Matt. 6:33) I Predikaren 5:10 står det: ”Den som älskar silver, han kommer inte att bli mätt på silver, inte heller blir den som älskar rikedom mätt på inkomster. Också detta är tomhet.” Paulus ger liknande råd i 1 Timoteus 6:6—19: ”Kärleken till pengar är ... en rot till alla slags skadliga ting.” Det finns liknande paralleller som berör andra bibliska läropunkter. — Pred. 3:17 — Apg. 17:31; Pred. 4:1 — Jak. 5:4; Pred. 5:1, 2 — Jak. 1:19; Pred. 6:12 — Jak. 4:14; Pred. 7:20 — Rom. 3:23; Pred. 8:17 — Rom. 11:33.
19. Med vilken lycklig framtidsutsikt kan vi församlas till Jehovas tillbedjan i våra dagar?
19 Guds kungarikes styre under hans älskade Son, Jesus Kristus, som i köttet var en avkomling av den vise kung Salomo, kommer att upprätta ett nytt jordiskt samhälle. (Upp. 21:1—5) Vad Salomo skrev till vägledning för sina undersåtar i sitt förebildliga kungarike är av livsviktigt intresse för alla som nu sätter sitt hopp till Guds kungarike med Kristus Jesus som kung. Under dess styre kommer människosläktet att leva enligt samma visa principer som församlaren angav och skall få glädja sig för evigt över den Guds gåva som ett lyckligt liv utgör. Nu är rätta tiden att församlas till Jehovas tillbedjan, om man till fullo skall få erfara de glädjeämnen som livet under hans kungarike kommer att medföra. — Pred. 3:12, 13; 12:13, 14.
[Frågor]
