Bibelbok nr 23 — Jesaja

Skribent: Jesaja

Platsen där den skrevs: Jerusalem

Boken fullbordad: Efter 732 f.v.t.

Omfattar tiden: omkr. 778— efter 732 f.v.t.

1. Hur var situationen i Mellersta Östern, och särskilt i Israel och Juda, på 700-talet f.v.t.?

DEN grymme assyriske härskaren kastade en mörk, hotfull skugga över stormakterna och de mindre kungadömena i Mellersta Östern. I hela området talades det om konspiration och förbund. (Jes. 8:9—13) Det avfälliga Israel i norr skulle snart falla offer för denna internationella intrig, och Judas kungar i söder regerade under osäkra förhållanden. (2 Kung., kap. 15—21) Nya krigsvapen utvecklades och togs i bruk, vilket ökade tidens skräck. (2 Krön. 26:14, 15) Vart kunde man vända sig för att finna beskydd och räddning? Fastän folket och prästerna i det lilla kungariket Juda tog Jehovas namn på sina läppar, var deras hjärtan långt från honom och vända i helt andra riktningar, först mot Assyrien och sedan ner mot Egypten. (2 Kung. 16:7; 18:21) Tron på Jehovas kraft avtog. Där man inte praktiserade direkt avgudadyrkan, utövade man en skrymtaktig form av gudsdyrkan, som grundade sig på formalism och inte på sann gudsfruktan.

2. a) Vem hörsammade maningen att föra Jehovas talan, och när? b) Vilken innebörd har profetens namn?

² Vem skulle då föra Jehovas talan? Vem skulle förkunna om hans räddande kraft? ”Här är jag! Sänd mig”, löd det villiga svaret. Den som talade var Jesaja, som redan tidigare hade profeterat. Det var det år då den spetälske kung Ussia dog, omkring år 778 f.v.t. (Jes. 6:1, 8) Namnet Jesaja betyder ”räddning från Jehova” och har följaktligen samma innebörd som namnet Jesus (”Jehova är räddning”), även om det skrivs annorlunda; de två gemensamma leden kommer i omvänd ordning. Från början till slut framhäver Jesajas profetia att Jehova är räddning.

3. a) Vad känner man till om Jesaja? b) Under vilken tid profeterade han, och vilka andra profeter verkade på hans tid?

³ Jesaja var son till Amoz (som inte får förväxlas med en annan profet från Juda vid namn Amos). (Jes. 1:1) Bibeln säger ingenting om hans födelse och död, men enligt judisk tradition blev han söndersågad av den ondskefulle kung Manasse. (Jämför Hebréerna 11:37.) Hans skrifter visar att han bodde i Jerusalem tillsammans med sin hustru, som var profetissa, och åtminstone två söner, som hade profetiska namn. (Jes. 7:3; 8:1, 3) Han tjänade under åtminstone fyra av Judas kungar: Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia; och han började tydligtvis omkring år 778 f.v.t. (vid Ussias död eller kanske tidigare) och fortsatte åtminstone till efter år 732 f.v.t. (Hiskias 14:e regeringsår), dvs. i minst 46 år. Utan tvivel hade han också skrivit ner sin profetia vid denna senare tidpunkt. (1:1; 6:1; 36:1) Andra profeter på hans tid var Mika i Juda och Hosea och Oded i norr. — Mik. 1:1; Hos. 1:1; 2 Krön. 28:6—9.

4. Vad visar att det var Jesaja som skrev boken?

⁴ Att Jehova befallde Jesaja att skriva ner profetiska domar framgår av Jesaja 30:8: ”Kom nu, skriv det på en tavla hos dem, och skriv in det till och med i en bok, för att det må tjäna för en dag i framtiden, till ett vittnesbörd till obestämd tid.” Judiska rabbier i forna tider betraktade Jesaja som skribenten och tog med hans bok som den första boken bland de större profeterna (Jesaja, Jeremia och Hesekiel).

5. Vad vittnar om att Jesajas bok utgör en enhet?

⁵ En del har visserligen hävdat att bokens ändrade stil från och med kapitel 40 visar att de sista kapitlen måste ha skrivits av en annan skribent, ”den andre Jesaja” (Deuterojesaja), men temaväxlingen bör vara tillräcklig för att förklara att dessa kapitel är skrivna i annan stil. Det finns mycket som talar för att Jesaja skrev hela den bok som bär hans namn. Att boken utgör en enhet antyds till exempel av att uttrycket ”Israels Helige” förekommer 12 gånger i kapitlen 1—39 och 13 gånger i kapitlen 40—66, sammanlagt 25 gånger, medan det däremot förekommer bara sex gånger i hela återstoden av de hebreiska skrifterna. Aposteln Paulus vittnar också om att boken utgör en enhet genom att citera från alla delar av profetian och tillskriva en enda skribent, Jesaja, hela verket. — Jämför Romarna 10:16, 20; 15:12 med Jesaja 53:1; 65:1; 11:1.

6. Hur ger Jesajarullen från Döda havet övertygande bevis för a) att våra biblar i dag innehåller den ursprungliga, inspirerade skriften och b) att hela boken skrevs av en och samme Jesaja?

⁶ En intressant sak i detta sammanhang är att man sedan år 1947 har funnit några gamla dokument i grottor i närheten av Khirbet Qumran vid Döda havets nordvästra strand. Det var Dödahavsrullarna, som bland annat omfattade en rulle med  Jesajas profetia. Jesajarullen är vackert skriven — på välbevarad hebreiska från tiden före masoreterna — och är omkring 2.000 år gammal; den daterar sig från slutet av andra århundradet f.v.t. Dess text är sålunda omkring tusen år äldre än de äldsta existerande handskrifterna till den masoretiska texten, på vilken nutida översättningar av de hebreiska skrifterna är grundade. Det är några mindre skillnader i stavningen och i den grammatiska uppbyggnaden, men själva budskapet skiljer sig inte från den masoretiska texten. Detta är ett övertygande bevis för att våra biblar i dag innehåller Jesajas ursprungliga, inspirerade budskap. Dessutom vederlägger dessa gamla skriftrullar bibelkritikernas påstående att det finns två ”Jesaja”, eftersom den första meningen i kapitel 40 börjar på sista raden i den textspalt som innehåller kapitel 39 och avslutas i nästa spalt. Avskrivaren var tydligtvis inte av den uppfattningen att sista delen av boken var skriven av en annan skribent eller att boken skulle delas här. *

7. Vilket överflöd av bevis finns det för att Jesajas bok är äkta?

⁷ Det finns ett överflöd av bevis för att Jesajas bok är äkta. Frånsett Mose citeras ingen annan profet så ofta av de kristna bibelskribenterna som Jesaja. Det finns också en uppsjö av historiska och arkeologiska bevis för att boken är äkta, till exempel de assyriska härskarnas historiska redogörelser, bland dem Sanheribs sexsidiga prisma, på vilket han ger sin egen version av Jerusalems belägring. * (Jes., kap. 36, 37) Den ruinhög som en gång var Babylon är fortfarande ett tyst vittnesbörd om att Jesaja 13:17—22 har gått i uppfyllelse. * Var och en av de tusentals judar som drog ut från Babylon, befriade av en kung vars namn, Cyrus (Kyros), hade nedtecknats av Jesaja nästan 200 år tidigare, var ett levande vittnesbörd. Det är mycket möjligt att Cyrus senare fick se denna profetiska skrift, för när han frigav den judiska kvarlevan, talade han om att det var Jehova som hade gett honom i uppdrag att göra det. — Jes. 44:28; 45:1; Esr. 1:1—3.

8. Hur visar uppfyllelsen av profetiorna om Messias att boken är inspirerad?

⁸ Profetiorna om Messias intar en framträdande plats i Jesajas bok. De förutsägelser som uppfylldes genom händelserna i Jesu liv är så talrika att Jesaja har kallats ”evangelisten bland profeterna”. Kapitel 53, ett under lång tid ”hemlighetsfullt kapitel”, inte bara för den etiopiske eunuck som omtalas i kapitel 8 i Apostlagärningarna, utan för det judiska folket i dess helhet, ger en så livfull förhandsskildring av den behandling som Jesus fick utstå att det liknar en ögonvittnesberättelse. Uppfyllelserna av profetiorna i detta beaktansvärda kapitel i Jesajas bok är upptecknade i de kristna grekiska skrifterna, vilket följande jämförelser visar: 53 vers 1 — Johannes 12:37, 38; 53 vers 2 — Johannes 19:5—7; 53 vers 3 — Markus 9:12; 53 vers 4 — Matteus 8:16, 17; 53 vers 5 — 1 Petrus 2:24; 53 vers 6 — 1 Petrus 2:25; 53 vers 7 — Apostlagärningarna 8:32, 35; 53 vers 8 — Apostlagärningarna 8:33; 53 vers 9 — Matteus 27:57—60; 53 vers 10 — Hebréerna 7:27; 53 vers 11 — Romarna 5:18; 53 vers 12 — Lukas 22:37. Vem annan än Gud kan vara källan till sådana exakta förutsägelser?

BOKENS INNEHÅLL

9. I vilka avsnitt kan innehållet i Jesajas bok uppdelas?

⁹ De sex första kapitlen 1–6 beskriver tillståndet i Juda och Jerusalem och berättar om Judas skuld inför Jehova och hur Jesaja får sitt uppdrag. Kapitlen 7—12 handlar om hotande fiendeinvasioner och löftet om befrielse genom Fredsfursten, som fått sitt uppdrag av Jehova. Kapitlen 13—35 innehåller en serie proklamationer mot många nationer och en förutsägelse om räddning från Jehova. Historiska händelser under Hiskias regering beskrivs i kapitlen 36—39. De återstående kapitlen, Jes. 40—66, har som tema befrielsen från Babylon, den judiska kvarlevans återvändande och Sions återställelse.

10. a) Varför uppmanar Jesaja nationen att rätta till förhållandena? b) Vad profeterar han om dagarnas slutskede?

¹⁰ Jesajas budskap ”angående Juda och Jerusalem” (1:1—6:13). Se honom stå där i Jerusalem i säckväv och sandaler och ropa: Diktatorer! Folk! Lyssna! Er nation är sjuk från huvudet till fotsulan, och Jehova är trött på att se era blodbefläckade händer uppsträckta i bön. Kom, rätta till förhållandena med honom, så att synder som är scharlakansröda kan göras vita som snö. I dagarnas slutskede kommer Jehovas hus’ berg att lyftas upp, och alla nationer skall strömma till det för att få undervisning. De skall inte mer lära sig att föra krig. Jehova skall bli upphöjd och helgad. Men fastän Israel och Juda har blivit planterade som en utsökt vinstock, bär de för närvarande laglöshetens druvor. De kallar gott för ont och ont för gott, för de är visa i sina egna ögon.

11. I samband med vilken syn får Jesaja sitt uppdrag?

¹¹ ”Jag [fick] emellertid se Jehova sitta på en hög och upphöjd tron”, säger Jesaja. I samband med denna syn kommer Jehovas uppdrag: ”Gå, och du skall säga till detta folk: ’Hör om och om igen.’” Hur länge? ”Till dess städerna rentav brakar samman i ruiner.” — 6:1, 9, 11.

12. a) Hur används Jesaja och hans söner som profetiska tecken? b) Vilket framträdande löfte ges i Jesaja, kapitel 9?

¹² Hotande fiendeinvasioner och löfte om befrielse (7:1—12:6). Jehova använder Jesaja och hans söner som profetiska ”tecken” och ”under” för att visa att Syriens och Israels samverkan mot Juda  först skall misslyckas men att Juda med tiden skall föras bort i fångenskap, varefter endast en kvarleva skall återvända. En giftasvuxen flicka kommer att bli havande och föda en son. Vad skall hans namn vara? Immanuel (som betyder ”med oss är Gud”). Må de fiender som har slutit sig samman mot Juda ge akt på detta! ”Omgjorda er, och bli sönderkrossade!” Det skall bli svåra tider, men sedan skall ett stort ljus lysa på Guds folk. ”Ty ett barn har fötts åt oss. ... Och han kommer att kallas med namnet Underbar Rådgivare, Väldig Gud, Evig Fader, Fredsfurste.” — 7:14; 8:9, 18; 9:6.

13. a) Vad kommer att ske med den oförskämde assyriern? b) Vad kommer resultatet att bli av det styre som utövas av Isais ”kvist”?

¹³ ”Ha! Assyriern”, ropar Jehova, ”käppen för min vrede.” Sedan Gud har använt denna käpp mot ”en avfällig nation”, kommer han själv att hugga ner den oförskämde assyriern. Senare kommer ”bara en kvarleva ... att vända tillbaka”. (10:5, 6, 21) Ett skott, en kvist, skall utgå från Isais (Davids fars) stubbe! Denna ”kvist” skall härska i rättfärdighet, och genom honom skall hela skapelsen glädja sig. Ingen kommer att göra skada eller vålla fördärv, ”ty jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten”. (11:1, 9) Han skall vara en signal för nationerna, och för den återvändande kvarlevan skall det gå en landsväg ut från Assyrien. Man skall med jubel hämta upp vatten ur räddningens källor och lovprisa Jehova med melodier.

14. Vilken förnedring förutsägs för Babylon?

¹⁴ Domen över Babylon förkunnas (13:1—14:27). Jesaja ser nu bortom Assyriens dagar till den tid då Babylon står på höjden av sin makt. Hör! Ljudet av ett talrikt folk, larmet av kungariken, av församlade nationer! Jehova inmönstrar krigshären! Det är en mörk dag för Babylon. Människor stirrar i förundran, ansikten flammar, och hjärtan smälter. De obarmhärtiga mederna skall omstörta Babylon, ”kungarikens prydnad”. Det skall bli en obebodd ödemark och ett tillhåll för vilda djur ”från generation till generation”. (13:19, 20) De döda i Sheol väcks för att ta emot Babylons kung. Larver blir hans bädd och maskar hans täcke. Vilken förnedring för denne ”lysande, gryningens son”! (14:12) Han strävade efter att upphöja sin tron, men han blir ett utkastat kadaver, när Jehova sopar bort Babylon med förintelsens kvast. Inget namn, ingen kvarleva, inga efterkommande, inga ättlingar skall bli kvar!

15. Vilka internationella ödeläggelser profeterar Jesaja om?

¹⁵ Internationella ödeläggelser (14:28—23:18). Jesaja riktar sig nu till Filisteen vid Medelhavet och sedan till Moab, sydöst om Döda havet. Han riktar sig till Damaskus i Syrien långt ovanför Israels norra gräns, därefter till Etiopien i söder och sedan till Egypten längre ner utmed Nilen, och han gör profetiska uttalanden om hur Gud skall fullborda sin dom över alla dessa riken och ödelägga dem. Han talar om den assyriske kungen Sargon, Sanheribs föregångare, som sänder befälhavaren Tartan mot den filisteiska staden Ashdod, väster om Jerusalem. Vid den tiden blir Jesaja tillsagd att klä av sig och gå naken och barfota i tre år. Sålunda framställer han på ett levande sätt det meningslösa i att förtrösta på Egypten och Etiopien, som med ”blottad bak” kommer att föras bort i fångenskap av Assyrien. — 20:4.

16. Vilka olyckor är i sikte för Babylon, Edom, Jerusalems larmande folk samt för Sidon och Tyros?

¹⁶ Från sitt vakttorn ser en utkik, en väktare, Babylons och dess gudars fall, och han ser motgångar för Edom. Jehova talar själv till Jerusalems larmande folk, som säger: ”Må man äta och dricka, för i morgon kommer vi att dö.” Och dö skall ni, säger Jehova. (22:13, 14) Tarsisskeppen skall också tjuta, och Sidon skall stå där med skam, eftersom Jehova har fattat ett beslut mot Tyros för att ”behandla med förakt alla som hålls i ära på jorden”. — 23:9.

17. Vilken dom och vilken återställelse förutsägs för Juda?

¹⁷ Jehovas dom och räddning (24:1—27:13). Men se nu på Juda! Jehova tömmer landet. Folket och prästen, tjänaren och hans herre, köparen och säljaren — alla måste bort, eftersom de har överträtt Guds lagar och brutit det till obestämd tid bestående förbundet. Men när tiden är inne skall han vända sin uppmärksamhet till fångarna och församla dem. Han är ett fäste och en tillflykt. Han skall göra ett gästabud på sitt berg, uppsluka döden för alltid och torka bort tårarna från alla ansikten. ”Se! Detta är vår Gud”, kommer man att säga. ”Detta är Jehova.” (25:9) Juda har en stad med räddning till murar. De som förtröstar på Jehova bevaras i ständig frid, ”ty i Jah Jehova är Klippan som består till obestämda tider”. Men den ondskefulle ”kommer ... helt enkelt inte att lära sig rättfärdighet”. (26:4, 10) Jehova skall slå sina motståndare, men han skall återställa Jakob.

18, 19. a) Vilka kontrasterande ve och glädjeämnen förkunnas för Efraim och för Sion? b) I egenskap av vad skall Jehova rädda och styra sitt folk?

¹⁸ Guds harm och hans välsignelser (28:1—35:10). Ve Efraims drinkare, vars ”skönhets prydnad” skall vissna! Men Jehova kommer att ”bli som en prydnadens krona och som en skönhetens krans” för kvarlevan av sitt folk. (28:1, 5) Men skrävlarna i Jerusalem litar på en lögn som sin tillflykt i stället för på den beprövade och dyrbara grundstenen i Sion. En störtflod skall skölja bort dem. Jerusalems profeter sover, och Guds bok är förseglad för dem. Folket håller sig nära Gud med läpparna, men deras hjärta är långt borta från honom. Den dagen skall  emellertid komma, när de döva skall höra bokens ord. De blinda skall se, och de saktmodiga skall glädja sig.

¹⁹ Ve dem som drar ner till Egypten för att finna tillflykt! Detta motspänstiga folk önskar hala ord och bedrägliga syner. Det kommer att utrotas, men Jehova skall återställa en kvarleva. Denna kvarleva skall se sin store Undervisare och skall kringsprida sina avgudabilder och kalla dem: ”Inget annat än orenlighet!” (30:22) Jehova är Jerusalems sanne Försvarare. En kung skall regera i rättfärdighet tillsammans med sina furstar. Han skall införa frid, ro och trygghet till obestämd tid. Förräderi skall förmå fredsbudbärarna att gråta bittert, men den Majestätiske, Jehova, är för sitt eget folk Domare, Stadgegivare och Kung, och han själv skall rädda dem. Ingen som har sin boning där kommer då att säga: ”Jag är sjuk.” — 33:24.

20. Vilken harm skall utösas över nationerna, men vilka välsignelser väntar den återställda kvarlevan?

²⁰ Jehovas harm skall utösas över nationerna. Det kommer att bli en stank av lik, och bergen skall smälta på grund av blod. Edom skall ödeläggas. Men för Jehovas återköpta skall ökenslätten blomstra, och de skall se ”Jehovas härlighet, vår Guds prakt”. (35:2) De blinda, de döva och de stumma skall bli botade, och Helighetens väg skall öppnas för Jehovas friköpta, när de vänder tillbaka till Sion med glädje.

21. Vilka hånfulla frågor slungar assyriern ut mot Jerusalem?

²¹ Jehova driver tillbaka Assyrien på Hiskias tid (36:1—39:8). Är Jesajas förmaning att förtrösta på Jehova praktisk? Kan den bestå provet? I Hiskias 14:e regeringsår sveper Sanherib från Assyrien fram som en lie genom Palestina och avdelar några av sina trupper för att söka skrämma Jerusalem. Hans hebreisktalande talesman, Rabsake, slungar ut hånfulla frågor till folket, som befinner sig på stadsmuren: Vad är er tillförsikt? Egypten? Ett knäckt vassrör! Jehova? Det finns ingen gud som kan befria någon från Assyriens kung! (36:4, 6, 18, 20) I lydnad för kungen svarar folket ingenting.

22. Hur besvarar Jehova Hiskias bön, och hur uppfyller han Jesajas profetia?

²² Hiskia ber till Jehova om räddning för hans namns skull, och genom Jesaja svarar Jehova att han skall sätta sin krok i assyrierns näsa och föra honom tillbaka samma väg som han har kommit. En ängel dödar 185.000 assyrier, och Sanherib skyndar tillbaka hem, där hans egna söner senare mördar honom i hans hedniska tempel.

23. a) Vad föranleder Hiskia att dikta en lovsång till Jehova? b) Vilken obetänksamhet gör han sig skyldig till, och vilken profetia uttalas till följd därav genom Jesaja?

²³ Hiskia blir dödssjuk. Jehova låter emellertid mirakulöst solens skugga gå tillbaka som ett tecken på att Hiskia skall bli botad, och 15 år läggs till Hiskias liv. I tacksamhet diktar han en vacker lovsång till Jehova. När Babylons kung sänder budbärare för att lyckönska Hiskia till hans tillfrisknande, visar Hiskia obetänksamt sina kungliga skatter för dem. Till följd av detta profeterar Jesaja om att allting i Hiskias hus en dag skall föras bort till Babylon.

24. a) Vilka tröstande nyheter kungör Jehova? b) Kan nationernas gudar jämföras med Jehova i fråga om storhet, och vilka vittnen efterlyser han?

²⁴ Jehova tröstar sina vittnen (40:1—44:28). Inledningsordet i kapitel 40, ”trösta”, beskriver mycket väl återstoden av Jesajas bok. En röst i vildmarken ropar: ”Röj Jehovas väg!” (40:1, 3) Det finns goda nyheter för Sion. Jehova vallar sin hjord och bär de unga lammen i sin famn. Från de höga himlarna blickar han ner på jordens cirkel. Med vad kan han jämföras i fråga om storhet? Han ger full kraft och dynamisk energi åt de trötta och utmattade, som hoppas på honom. Han förklarar att nationernas gjutna bilder är vind och overklighet. Hans utvalde skall vara som ett förbund för folken och ett ljus för nationerna till att öppna blinda ögon. Jehova säger till Jakob: ”Jag själv har älskat dig”, och han uppmanar soluppgången, solnedgången, norden och södern: Ge hit! Låt mina söner och döttrar komma tillbaka. (43:4, 6) Med domstolen samlad uppfordrar han nationernas gudar att ställa fram vittnen för att bevisa att de är gudar. Israels folk är Jehovas vittnen, hans tjänare, som vittnar om att han är Gud och Befriare. Han lovar att ge Jesurun (”den rättrådige”, Israel) sin ande, och sedan får han dem som tillverkar avgudabilder som ingenting ser och ingenting vet att stå med skam. Jehova är sitt folks Återköpare; Jerusalem kommer återigen att bli bebott och dess tempel återuppbyggt.

25. Vad skall människorna komma att inse genom Jehovas domar över Babylon och dess falska gudar?

²⁵ Hämnd på Babylon (45:1—48:22). För Israels skull bestämmer Jehova att Cyrus skall besegra Babylon. Människorna skall tvingas inse att Jehova ensam är Gud, Skaparen av himlarna, jorden och människan på den. Han hånar Babylons gudar, Bel och Nebo, för det är bara han som från början kan omtala utgången. Jungfrun, Babylons dotter, skall sitta i stoftet, naken och utan tron, och hennes många rådgivare skall brännas upp som stubb. Jehova säger åt de israelitiska avgudadyrkarna, som har nackar av järn och pannor av koppar, att de skulle kunna vinna frid, rättfärdighet och välstånd genom att lyssna till honom, men ”det finns ingen frid ... för de ondskefulla”. — 48:4, 22.

26. Hur kommer Sion att bli tröstat?

²⁶ Sion tröstat (49:1—59:21). Jehova ger sin tjänare som ett ljus för nationerna och ropar till dem som är i mörkret: ”Kom ut.” (49:9) Sion kommer att bli tröstat, och dess vildmark kommer att bli lik Eden, Jehovas trädgård, med ett överflöd av jubel och glädje, tacksägelse och ljudet av melodier.  Jehova skall låta himlarna upplösas som rök, jorden slitas ut som en klädnad och dess invånare dö som blott och bart en mygga. Varför skulle man då frukta för dödliga människors smädelse? Den förbittringens kalk som Jerusalem har druckit skall nu gå vidare till de nationer som har trampat på Jerusalem.

27. Vilka goda nyheter kungörs för Sion, och vad profeteras om Jehovas tjänare?

²⁷ Vakna upp, o Sion, och stå upp från stoftet! Se budbäraren, som springer över bergen med goda nyheter och ropar till Sion: ”Din Gud har blivit kung!” (52:1, 2, 7) Gå ut från den orena platsen och bevara er rena, ni som tjänar Jehova. Profeten beskriver nu Jehovas ”tjänare”. (53:11) Han är föraktad och undviken av människor, en man som bär våra smärtor och likväl räknas för att vara slagen av Gud. Han blir genomborrad för våra överträdelsers skull, men han läker oss genom sina sår. Lik ett får som förs till slaktning begår han inget våld, och inget svek finns i hans mun. Han ger sin själ som ett skuldoffer för att bära mångas missgärningar.

28. Hur beskrivs Sions kommande välsignade tillstånd, och i förbindelse med vilket förbund sker det?

²⁸ Som äkta man och ägare säger Jehova till Sion att ropa högt av fröjd på grund av hennes kommande fruktsamhet. Fastän hon är betryckt och stormvräkt, skall hon bli en stad med grundvalar av safirer, tinnar av rubiner och portar av eldröda, gnistrande stenar. Hennes söner som är lärda av Jehova skall åtnjuta överflödande frid, och inget vapen som formas mot dem kommer att ha någon framgång. ”Hallå där, alla ni törstiga!” ropar Jehova. Om de kommer, skall han sluta ett förbund med dem ”angående bevisen på kärleksfull omtanke mot David”. Han skall sätta en ledare och befälhavare som ett vittne för folkgrupperna. (55:1—4) Guds tankar är oändligt mycket högre än människans, och hans ord skall ha säker framgång. Eunucker som håller hans lag, oberoende av nationalitet, kommer att få ett namn som är bättre än söner och döttrar. Jehovas hus kommer att kallas ett bönehus för alla folken.

29. Vad säger Jehova till avgudadyrkarna, men vilken försäkran ger han sitt folk?

²⁹ Som den Höge och Upphöjde, vars namn är heligt, underrättar Jehova de sexgalna avgudadyrkarna om att han inte kommer att föra en rättstvist med Israel till obestämd tid. Deras fromma fastor tjänar som täckmantel för ondskan. Jehovas hand är inte för kort för att kunna rädda, och hans öra är inte för tunghört, så att det inte kan höra, utan ”det är era missgärningar som har blivit de ting som ger upphov åt en skiljemur mellan er och er Gud”, säger Jesaja. (59:2) Det är därför de hoppas på ljus men famlar i mörker. Jehovas ande över hans trogna förbundsfolk garanterar däremot att hans ord orubbligt skall förbli i deras mun under alla kommande generationer.

30. Hur förskönar Jehova Sion, och genom vilka nya namn illustreras detta?

³⁰ Jehova förskönar Sion (60:1—64:12). ”Stå upp, o kvinna, sprid ut ljus, ty ... över dig har Jehovas egen härlighet strålande gått upp.” I motsats därtill omsluter tjockt dunkel jorden. (60:1, 2) Vid den tiden skall Sion lyfta upp sina ögon och stråla, och hennes hjärta skall bäva, när hon ser hur nationernas tillgångar kommer till henne på en böljande hop av kameler. Som moln av flygande duvor skall de flockas till henne. Utlänningar skall bygga upp hennes murar, kungar skall betjäna henne, och hennes portar skall aldrig stängas. Hennes Gud skall bli hennes skönhet, och han skall snabbt föröka en till tusen och den ringe till en mäktig nation. Guds tjänare utropar att Jehovas ande är över honom och har smort honom till att kungöra dessa goda nyheter. Sion får ett nytt namn, ”Mitt behag är i henne” (Hefsibah), och hennes land kallas ”Ägt som en hustru” (Beula). (62:4, fotnoter i NW, studieutgåvan) Befallning utgår om att göra en vägbank för landsvägen tillbaka från Babylon och att resa en signal i Sion.

31. Vem kommer från Edom, och vilken bön frambär Guds folk?

³¹ Från Bosra i Edom kommer någon i blodröda kläder. I sin vrede har han trampat ner folken i ett vintråg, så att deras blod har sprutat. Jehovas folk är intensivt medvetet om sitt orena tillstånd och frambär en innerlig bön: ”O Jehova, du är vår Fader. Vi är leran, och du är Krukmakaren som formar oss. ... Harmas inte, o Jehova, till ytterlighet. ... Vi är alla ditt folk.” — 64:8, 9.

32. Över vad skall Jehovas eget folk jubla i motsats till dem som överger Jehova?

³² ”Nya himlar och en ny jord”! (65:1—66:24). Det folk som har övergett Jehova för gudarna ”Lyckan” och ”Ödet” skall hungra och lida skam. (65:11) Guds egna tjänare skall glädjas i överflöd. Se! Jehova skapar nya himlar och en ny jord. Vilken fröjd och vilket jubel som råder i Jerusalem och bland dess folk! Man kommer att bygga hus och plantera vingårdar, medan vargen och lammet betar i endräkt. Ingen kommer att göra skada eller vålla fördärv.

33. Vilken glädje, vilken härlighet och vilken framtid förutsägs för dem som älskar Jerusalem?

³³ Himlarna är Jehovas tron, och jorden är hans fotpall, så vilket hus skulle människor kunna bygga åt honom? En nation skall födas på en enda dag, och alla som älskar Jerusalem inbjuds att glädja sig, när Jehova leder frid till henne alldeles som en flod. Mot sina fiender skall han komma som en verklig eld — hans vagnar skall som en stormvind betala tillbaka hans vrede med idel raseri och eldslågor mot allt olydigt kött. Budbärare skall gå ut bland alla nationer och till öarna i fjärran för att berätta  om hans härlighet. Hans nya himlar och nya jord skall bestå för evigt. De som tjänar honom skall också bestå, liksom deras avkomma. De som inte tjänar honom straffas med evig död.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

34. Vilka är några av de levande illustrationer som ger kraft åt Jesajas budskap?

³⁴ Oavsett ur vilken synvinkel vi betraktar Jesajas profetiska bok, är den mycket nyttig, en underbar gåva från Jehova Gud. Den utstrålar Guds upphöjda tankar. (Jes. 55:8—11) De som håller offentliga tal över bibliska sanningar kan gå till Jesajas bok som till en skattkammare och därifrån hämta illustrationer som är lika levande, talande och kraftfulla som Jesu liknelser. Jesaja framhåller kraftigt för oss hur dåraktig den man är som använder samma träd både till bränsle och till att göra en avgud för tillbedjan. Han får oss att känna hur obehagligt det är att ligga på en bädd som är för kort och med ett lakan som är för smalt; han låter oss höra hur tungt de profeter slumrar som är lika stumma hundar, alltför lata för att skälla. Om vi följer Jesajas uppmaning: ”Sök själva i Jehovas bok och läs högt”, kan vi förstå det kraftfulla budskap Jesaja har för vår tid. — 44:14—20; 28:20; 56:10—12; 34:16.

35. Hur riktar Jesaja uppmärksamheten på det messianska kungariket och på förelöparen, Johannes döparen?

³⁵ Profetian inriktar sig särskilt på Guds messianska kungarike. Jehova själv är den högste Kungen, och det är han som räddar oss. (33:22) Men hur förhöll det sig med Messias? Ängelns meddelande till Maria beträffande barnet som skulle födas visade att Jesaja 9:6, 7 skulle uppfyllas genom att hennes son fick Davids tron, och ”han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut”. (Luk. 1:32, 33) Matteus 1:22, 23 visar att detta att Jesus föddes av en jungfru var en uppfyllelse av Jesaja 7:14 och att Jesus därför är den som kallas ”Immanuel”. Omkring 30 år senare kom Johannes döparen och predikade att ”himlarnas kungarike har kommit nära”. Alla fyra evangelieskribenterna citerar Jesaja 40:3 för att visa att denne Johannes var den som ”ropar i vildmarken”. (Matt. 3:1—3; Mark. 1:2—4; Luk. 3:3—6; Joh. 1:23) Vid sitt dop blev Jesus Messias — Jehovas Smorde, Isais kvist eller rot — som skall styra nationerna. I uppfyllelse av Jesaja 11:1, 10 är det till honom de skall sätta sitt hopp. — Rom. 15:8, 12.

36. Vilka uppfyllelser av profetiorna identifierar klart och tydligt Messias, Kungen?

³⁶ Lägg märke till hur Jesaja fortsätter att identifiera Messias, Kungen. Jesus läste upp sitt bemyndigande ur en Jesajarulle för att visa att han var Jehovas Smorde, och sedan började han ”förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom”, som han sade, ”det är för detta jag har sänts ut”. (Luk. 4:17—19, 43; Jes. 61:1, 2) De fyra evangelierna är fulla av detaljer om Jesu jordiska tjänst och hans död, såsom det var förutsagt i Jesaja, kapitel 53. Fastän judarna hörde de goda nyheterna om Guds kungarike och såg Jesu underbara gärningar, fick de inte grepp om innebörden på grund av att deras hjärtan var utan tro, alldeles som det var förutsagt i Jesaja 6:9, 10; 29:13 och 53:1. (Matt. 13:14, 15; Joh. 12:38—40; Apg. 28:24—27; Rom. 10:16; Matt. 15:7—9; Mark. 7:6, 7) Jesus var en sten att snava på för dem, men han blev den grundhörnsten som Jehova lade i Sion och på vilken han byggde sitt andliga hus, i uppfyllelse av Jesaja 8:14 och Jes 28:16. — Luk. 20:17; Rom. 9:32, 33; 10:11; 1 Petr. 2:4—10.

37. Hur citerade och tillämpade Jesu apostlar Jesajas bok?

³⁷ Jesu Kristi apostlar fortsatte att flitigt hänvisa till Jesajas profetia och att tillämpa den på sin tjänst. När Paulus till exempel visade att det behövdes predikare för att bygga upp tron, citerade han vad Jesaja hade sagt: ”Hur ljuvliga är inte fötterna på dem som förkunnar goda nyheter om goda ting!” (Rom. 10:15; Jes. 52:7; se också Romarna 10:11, 16, 20, 21.) Petrus citerade också Jesaja, när han visade hur bestående de goda nyheterna är: ”Ty ’allt kött är såsom gräs, och all dess härlighet är såsom gräsets blomster; gräset vissnar, och blomstret faller av, men Jehovas uttalande består för evigt’. Och detta är ’uttalandet’, detta som har blivit förkunnat för er såsom goda nyheter.” — 1 Petr. 1:24, 25; Jes. 40:6—8.

38. Vilken underbar bild målar Jesaja av Guds kungarike, och hur tas sedan detta tema upp av andra bibelskribenter?

³⁸ Jesaja målar en underbar bild av det framtidshopp som är förbundet med Guds kungarike. Se! Det är ”nya himlar och en ny jord”, där ”en kung kommer att regera för verklig rättfärdighet” och furstar kommer att härska för verklig rättvisa. Vilken orsak till fröjd och jubel! (65:17, 18; 32:1, 2) Återigen tar Petrus upp Jesajas glada budskap: ”Men det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt ... [Guds] löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13) Detta underbara tema om Guds kungarike framträder i hela sin härlighet i de sista kapitlen i Uppenbarelseboken. — Jes. 66:22, 23; 25:8; Upp. 21:1—5.

39. På vilket storslaget hopp pekar Jesaja?

³⁹ Jesajas bok innehåller således svidande förkastelsedomar mot Jehovas fiender och dem som skrymtaktigt bekänner sig vara hans tjänare, men samtidigt pekar den i upphöjda ordalag på det storslagna hoppet om Messias’ kungarike, genom vilket Jehovas stora namn skall bli helgat. Den åstadkommer mycket för att förklara de underbara sanningarna om Jehovas kungarike och för att värma våra hjärtan i glädjefull förväntan på ”räddningen genom honom”. — Jes. 25:9; 40:28—31.

[Fotnoter]

[Frågor]