Bibelbok nr 26 — Hesekiel

Skribent: Hesekiel

Platsen där den skrevs: Babylon

Boken fullbordad: omkr. 591 f.v.t.

Omfattar tiden: 613—omkr. 591 f.v.t.

1. Hur var förhållandena för de landsflyktiga i Babylon, och vilka nya prövningar stod de inför?

ÅR 617 f.v.t. överlämnade Jehojakin, Judas kung, Jerusalem åt Nebukadnessar, som förde de främsta av landets folk och skatterna i Jehovas hus och i kungens hus till Babylon. Bland fångarna befann sig kungens familj och furstarna, de tappra, väldiga männen, hantverkarna och bålverksbyggarna samt Hesekiel, son till prästen Busi. (2 Kung. 24:11—17; Hes. 1:1—3) Med tungt hjärta hade dessa landsflyktiga israeliter tillryggalagt den tröttsamma färden från ett land med kullar, källor och dalar till ett land med vidsträckta slätter. Nu bodde de vid floden Kebar mitt i ett mäktigt världsvälde och var omgivna av ett folk med främmande seder och hednisk gudsdyrkan. Nebukadnessar tillät israeliterna att ha sina egna hus, hålla tjänare och driva handel. (Hes. 8:1; Jer. 29:5—7; Esr. 2:65) Om de var flitiga kunde de bli välbärgade. Skulle de besmittas av babylonisk religion eller falla i materialismens snara? Skulle de fortsätta  att vara upproriska mot Jehova? Skulle de betrakta sin landsflykt som tuktan från honom? De skulle möta nya prövningar i landsflyktens land.

2. a) Vilka tre framträdande profeter verkade under de kritiska åren före Jerusalems ödeläggelse? b) Hur tilltalas Hesekiel, varför är det anmärkningsvärt, och vad betyder hans namn? c) Under vilka år profeterade Hesekiel, och vad är känt om hans liv och hans död?

² Under de kritiska år som föregick Jerusalems ödeläggelse berövade inte Jehova sig själv eller israeliterna en profets tjänster. Jeremia var bosatt i själva Jerusalem, Daniel befann sig vid den babyloniske kungens hov, och Hesekiel var profet för de landsflyktiga judarna i Babylonien. Hesekiel var både präst och profet, ett privilegium som också Jeremia och senare även Sakarja hade. (Hes. 1:3) Boken igenom tilltalas han över 90 gånger som ”människoson”, vilket är värt att lägga märke till när man studerar hans profetia, för i de kristna grekiska skrifterna omtalas Jesus på liknande sätt som ”Människosonen”, och det nästan 80 gånger. (Hes. 2:1; Matt. 8:20) Namnet Hesekiel (hebreiska: Jechez·qẹʼl) betyder ”Gud styrker”. Det var i det femte året av Jehojakins landsflykt, år 613 f.v.t., som Jehova gav Hesekiel i uppdrag att vara profet. Vi läser om honom att han fortfarande var upptagen av sin profetgärning i det 27:e året efter bortförandet, alltså 22 år senare. (Hes. 1:1, 2; 29:17) Han var gift, men hans hustru dog samma dag som Nebukadnessar började sin slutliga belägring av Jerusalem. (24:2, 18) Man känner inte till när eller hur han själv dog.

3. Vad kan sägas om huruvida Hesekiel har skrivit boken, och vad kan sägas om att den är kanonisk och äkta?

³ Att Hesekiel verkligen skrev den bok som bär hans namn och att den med rätta intar en plats i Bibelns kanon bestrids inte. Den togs med i Bibelns kanon på Esras tid och förekommer i förteckningar från den första kristna tiden, och av dem kan Origenes’ förteckning särskilt nämnas. Att boken är äkta bekräftas också av den slående likheten mellan de symboliska uttryck som finns i den och de som finns i Jeremias bok och i Uppenbarelseboken. — Hes. 24:2—12 — Jer. 1:13—15; Hes. 23:1—49 — Jer. 3:6—11; Hes. 18:2—4 — Jer. 31:29, 30; Hes. 1:5, 10 — Upp. 4:6, 7; Hes. 5:17 — Upp. 6:8; Hes. 9:4 — Upp. 7:3; Hes. 2:9; 3:1 — Upp. 10:2, 8—10; Hes. 23:22, 25, 26 — Upp. 17:16; 18:8; Hes. 27:30, 36 — Upp. 18:9, 17—19; Hes. 37:27 — Upp. 21:3; Hes. 48:30—34 — Upp. 21:12, 13; Hes. 47:1, 7, 12 — Upp. 22:1, 2.

4. Vilka dramatiska uppfyllelser har Hesekiels profetior fått?

⁴ Ytterligare bevis för att boken är äkta finner vi i den dramatiska uppfyllelsen av Hesekiels profetior mot grannfolken Tyros, Egypten och Edom. Hesekiel profeterade till exempel att Tyros skulle bli förhärjat, och detta uppfylldes delvis när Nebukadnessar intog staden efter en belägring på 13 år. (Hes. 26:2—21) Denna konflikt innebar inte det fullständiga slutet för Tyros. Men Jehovas dom var att Tyros skulle bli fullständigt ödelagt. Han hade förutsagt genom Hesekiel: ”Jag skall skrapa bort hennes stoft från henne och göra henne till en glänsande, kal yta på en brant klippa. ... Dina stenar och ditt trävirke och ditt stoft — mitt i vattnet kommer de att lägga det.” (26:4, 12) Allt detta uppfylldes mer än 250 år senare, då Alexander den store drog upp mot östaden Tyros. Alexanders soldater skrapade ihop alla spillror efter den ödelagda fastlandsstaden och kastade dem i havet och byggde därav en 800 meter lång damm eller grusbank ut till östaden. Genom sinnrika belägringsmaskiner tog de sig upp på de 46 meter höga murarna och intog staden år 332 f.v.t. Tusentals människor dödades, och många andra såldes som slavar. Såsom Hesekiel hade förutsagt, blev Tyros en ”kal yta på en brant klippa” och en ”torkplats för dragnät”. (26:14) * På andra sidan om det utlovade landet förintades också de förrädiska edoméerna i uppfyllelse av Hesekiels profetia. (25:12, 13; 35:2—9) * Hesekiels profetior om Jerusalems ödeläggelse och Israels återställelse fick naturligtvis också en exakt uppfyllelse. — 17:12—21; 36:7—14.

5. Hur reagerade judarna för Hesekiels första profetior?

⁵ Under de första åren av sin profetiska bana förkunnade Hesekiel Guds oryggliga domar mot det otrogna Jerusalem och varnade de landsflyktiga för avgudadyrkan. (14:1—8; 17:12—21) De fångna judarna visade inga tecken på sann ånger. Deras ledare hade för vana att rådfråga Hesekiel, men de ägnade ingen uppmärksamhet åt de budskap från Jehova som Hesekiel överbringade till dem. De övergav inte sin avgudadyrkan och sina materialistiska strävanden. Förlusten av templet, den heliga staden och deras dynasti av kungar kom som en fruktansvärd chock för dem, men det fick bara några få att vakna upp och visa ödmjukhet och ånger. — Ps. 137:1—9.

6. Vad betonas i Hesekiels senare profetior, och hur framhävs helgandet av Jehovas namn?

⁶ Hesekiels profetior under de senare åren av hans verksamhet betonade hoppet om en återställelse. I dessa profetior blev också Judas grannfolk kraftigt förebrådda för att de hade glatt sig över Judas undergång. Deras eget förödmjukande jämte Israels återställelse skulle helga Jehova inför deras ögon. Sammanfattningsvis kan man säga att syftet med fångenskapen och återställelsen var detta: Både ni judar och ni folk av nationerna skall ”inse att jag är Jehova”. (Hes. 39:7, 22) Detta helgande av Jehovas namn framhävs hela boken igenom, och över 60 gånger förekommer uttrycket: ”Ni [eller: de] kommer sannerligen att inse att jag är Jehova.” — 6:7, fotnot i NW, studieutgåvan.

 BOKENS INNEHÅLL

7. I vilka tre naturliga avsnitt kan innehållet i Hesekiels bok delas in?

⁷ Boken kan naturligt delas in i tre avsnitt. Det första, kapitlen 1—24, innehåller varningar om Jerusalems säkra ödeläggelse. Det andra avsnittet, kapitlen 25—32, innehåller domsprofetior mot flera hedniska nationer. Det sista avsnittet, kapitlen 33—48, består av profetior om återställelsen, och de kulminerar i synen av ett nytt tempel och en ny helig stad. De flesta av profetiorna är ordnade kronologiskt och ämnesvis.

8. Vad ser Hesekiel i sin första syn?

⁸ Jehova ger Hesekiel i uppdrag att vara väktare (1:1—3:27). I sin första syn, år 613 f.v.t., ser Hesekiel en stormvind komma från norden tillsammans med en molnmassa och fladdrande eld. Ut ur den kommer fyra bevingade, levande skapelser, som var och en har ett människoansikte, ett lejonansikte, ett tjuransikte och ett örnansikte. Deras utseende är som brinnande kol, och det är som om var och en åtföljs av ett hjul som är inne i ett annat hjul av skräckinjagande höjd, och hjulringarna är fulla av ögon. Hjulen rör sig i alla riktningar på ett enhetligt sätt. Över de levande skapelsernas huvuden är det något som liknar en utsträckning, och ovanför utsträckningen är det en tron, på vilken ”utseendet av det som ... [liknar] Jehovas härlighet” är. — 1:28.

9. Vad innebär Hesekiels uppdrag?

⁹ Jehova uppmanar Hesekiel, som har fallit ner på sitt ansikte: ”Människoson, stå upp.” Han ger honom sedan i uppdrag att vara profet för Israel och för de upproriska nationerna runt omkring. Om de lyssnar eller inte är inte det avgörande. De skall åtminstone inse att en Herren Jehovas profet har befunnit sig mitt ibland dem. Jehova låter Hesekiel äta en bokrulle, som blir söt som honung i hans mun. Han säger till honom: ”Människoson, till en väktare har jag gjort dig för Israels hus.” (2:1; 3:17) Hesekiel måste troget frambära varning, annars kommer han att dö.

10. Vilket tecken för Israel framställer Hesekiel?

¹⁰ En bildlig framställning av Jerusalems belägring (4:1—7:27). Jehova uppmanar Hesekiel att rista in en skiss av Jerusalem på en tegelsten. Han skall nu på ett bildligt sätt belägra staden, och det skall vara ett tecken för Israel. För att ge eftertryck åt det hela skall han ligga framför tegelstenen 390 dagar på sin vänstra sida och 40 dagar på sin högra sida, medan han livnär sig på en mycket torftig kost. Att Hesekiel verkligen utförde denna bildliga belägring framgår av att han, när han skulle baka bröd, bad Jehova om att få använda annat bränsle än det han först fått anvisning om. — 4:9—15.

11. a) Hur framställer Hesekiel de ohyggliga följderna av belägringen? b) Varför skall det inte bli någon lindring?

¹¹ Jehova ger nu Hesekiel anvisningar om att han skall framställa de ohyggliga följderna av belägringen genom att raka av sitt hår och sitt skägg. En tredjedel av detta skall han bränna upp, en tredjedel skall han hacka sönder med ett svärd, och en tredjedel skall han sprida för vinden. På liknande sätt skall vid slutet av belägringen en del av Jerusalems invånare dö genom hungersnöd, pest och svärd, och de övriga skall bli kringspridda bland nationerna. Jehova skall göra staden till en förhärjad plats. Varför det? På grund av invånarnas kränkande, klandervärda och avskyvärda avgudadyrkan. Deras rikedom kommer inte att rädda dem. På Jehovas förgrymmelses dag skall de kasta sitt silver på gatorna, ”och de kommer sannerligen att inse att jag är Jehova”. — 7:27.

12. Vilka avskyvärdheter ser Hesekiel i sin syn av det avfälliga Jerusalem?

¹² Hesekiels syn av det avfälliga Jerusalem (8:1—11:25). Det är nu år 612 f.v.t. I en syn blir Hesekiel förflyttad till det avlägsna Jerusalem, där han ser de avskyvärdheter som bedrivs i Jehovas tempel. I förgården finns en vämjelig symbol som uppeggar Jehova till svartsjuka. När Hesekiel bryter igenom väggen, ser han 70 av de äldre männen tillbe inför bilder av vämjeliga fyrfotadjur och dyngiga avgudar inristade på väggen. De ursäktar sig genom att säga: ”Jehova ser oss inte. Jehova har övergett landet.” (8:12) Vid norra porten gråter kvinnor över den hedniske guden Tammuz. Men det är inte allt! Alldeles vid ingången till själva templet står 25 män med ryggen mot templet och tillber solen. De vanärar Jehova mitt i ansiktet, och han kommer helt visst att ingripa mot dem i raseri!

13. Vilka befallningar verkställer mannen i linnekläder och de sex männen med vapen?

¹³ Se! Sex män som har vapen att krossa med i sina händer visar sig. Bland dem är en sjunde man som är klädd i linne och har en sekreterares bläckhorn vid höften. Jehova uppmanar mannen i linnekläder att gå mitt igenom staden och sätta ett märke på pannorna på de män som suckar och stönar över de avskyvärdheter som bedrivs i dess mitt. Sedan uppmanar han de sex männen att gå in och dräpa alla — ”gammal man, ung man och jungfru och litet barn och kvinnor” — som inte har märket. Detta gör de, varvid de börjar med de gamla männen framför huset. Mannen i linnekläder rapporterar: ”Jag har gjort alldeles som du har befallt mig.” — 9:6, 11.

14. Vad visar synen slutligen angående Jehovas härlighet och hans domar?

¹⁴ Hesekiel ser återigen Jehovas härlighet höja sig över keruberna. En kerub tar glödande kol från platsen mellan hjulen i hjulverket och räcker dem till mannen i linnekläder. Han tar dem och strör dem över staden. Jehova lovar att återförsamla de kringspridda av Israel och ge dem en ny ande. Men hur skall det gå för de ondskefulla utövarna av falsk religion i Jerusalem? ”Över deras huvud skall jag sannerligen låta deras egen väg komma”, säger Jehova. (11:21) Hesekiel ser Jehovas härlighet höja  sig från platsen över staden, och han börjar återge synen för det landsflyktiga folket.

15. Genom vilken ytterligare illustration visar Hesekiel att det är säkert och visst att Jerusalems invånare skall gå i fångenskap?

¹⁵ Ytterligare profetior i Babylon om Jerusalem (12:1—19:14). Hesekiel skall nu utföra en annan symbolisk handling. På dagen bär han ut en packning avsedd för landsflykt ur sitt hus, och på kvällen går han med övertäckt ansikte ut genom ett hål i stadsmuren. Han förklarar att detta är ett förebud: ”I landsflykt, i fångenskap kommer de att gå.” (12:11) Vilka oförståndiga profeter som vandrar efter sin egen ande! De ropar: ”Det är fred!” när det inte är någon fred. (13:10) Även om Noa, Daniel och Job var i Jerusalem, skulle de inte kunna befria en enda själ utom sig själva.

16. Hur framställs Jerusalems värdelöshet i bild, men varför skall det bli en återställelse?

¹⁶ Staden är lik ett värdelöst vinträd. Av träet kan man inte göra vare sig stänger eller pinnar. Det är bränt i båda ändar och svett på mitten — obrukbart. Hur trolös och värdelös har inte staden Jerusalem blivit! Staden liknas vid en kvinna som föddes i kanaanéernas land, och Jehova tog henne till sig som ett övergivet spädbarn. Han fostrade henne och ingick äktenskapsförbund med henne. Han gjorde henne skön, ”lämpad för en kunglig ställning”. (16:13) Men hon har blivit en prostituerad och vänt sig till nationerna efter hand som de gått förbi. Hon har tillbett deras bilder och bränt upp sina söner i elden. Hon skall därför bli tillintetgjord av dessa nationer, som var hennes älskare. Hon är värre än sina systrar, Sodom och Samaria. Men trots detta skall Jehova, den barmhärtige Guden, åstadkomma försoning för henne och återställa henne enligt sitt förbund.

17. Vad visar Jehova genom gåtan om örnen och vinstocken?

¹⁷ Jehova ger profeten en gåta och omtalar sedan uttydningen. Den illustrerar det meningslösa i att Jerusalem vänder sig till Egypten för att få hjälp. En stor örn (Nebukadnessar) kommer och rycker av toppen (Jehojakin) från en hög ceder och för den till Babylon och planterar i dess ställe en vinstock (Sidkia). Vinstocken vänder sina grenar mot en annan örn (Egypten), men kommer den att ha framgång? Den rycks upp med rötterna! Jehova själv skall ta en späd kvist från cederns höga topp och omplantera den på ett högt och upphöjt berg. Där skall den växa upp till en majestätisk ceder, där ”alla fåglar av allt bevingat” kommer att bo. Alla kommer sannerligen att inse att Jehova har gjort det. — 17:23, 24.

18. a) Vilka principer framhåller Jehova, när han tillrättavisar de landsflyktiga judarna? b) Vilken dom väntar Judas kungar?

¹⁸ Jehova tillrättavisar de landsflyktiga judarna för att de har ett ordspråk som lyder: ”Det är fäderna som äter omogna druvor, men det är sönernas tänder som blir ömma.” Nej, ”den själ som syndar — det är den som kommer att dö”. (18:2, 4) Den rättfärdige kommer att förbli vid liv. Jehova finner inte behag i den ondskefulles död. Han finner behag i att se den ondskefulle vända om från sina onda vägar och få leva. Judas kungar har likt unga lejon fångats i snaran av Egypten och Babylon. Deras röst skall ”inte mer ... höras på Israels berg”. — 19:9.

19. a) Vilket hopp kungör Hesekiel trots den förestående ödeläggelsen? b) Hur illustrerar han Israels och Judas otrohet och dess resultat?

¹⁹ Förkastelsedomar riktade mot Jerusalem (20:1—23:49). Tiden har runnit i väg — det är nu år 611 f.v.t. Återigen kommer några av de äldste bland de landsflyktiga till Hesekiel för att fråga Jehova. Vad de får höra är en berättelse om Israels långa historia av uppror och klandervärd avgudadyrkan och en varning om att Jehova har kallat på ett svärd för att verkställa domen mot Israel. Han skall göra Jerusalem till ”en ruin, en ruin, en ruin”. Men vilket härligt hopp! Jehova skall bevara kungadömet (”kronan”) tills den kommer som ”har den lagliga rätten”; och han skall ge det åt honom. (21:26, 27) Hesekiel gör en återblick på de avskyvärdheter som bedrivits i Jerusalem, ”staden som bär på blodskuld”. De som är av Israels hus har blivit som ”slaggskum” och skall samlas ihop i Jerusalem och smältas där liksom i en smältugn. (22:2, 18) Samarias (Israels) och Judas otrohet illustreras genom två systrar. Samaria, som framställs i bild genom Ohola, bjuder som prostituerad ut sig åt assyrierna och tillintetgörs av sina älskare. Juda, som framställs i bild genom Oholiba, tar inte lärdom av detta, utan handlar ännu värre genom att som prostituerad bjuda ut sig först åt Assyrien och sedan åt Babylon. Det skall bli grundligt tillintetgjort, ”och ni kommer sannerligen att inse att jag är den suveräne Herren Jehova”. — 23:49.

20. Vid vad liknas det belägrade Jerusalem, och vilket kraftigt tecken ger Jehova beträffande sin dom över staden?

²⁰ Den slutliga belägringen av Jerusalem inleds (24:1—27). Det är år 609 f.v.t. Samma dag som Babylons kung börjar belägra Jerusalem, den tionde dagen i tionde månaden, tillkännager Jehova för Hesekiel vad som har hänt. Han liknar den muromgivna staden vid en gryta med vid öppning, i vilken dess yppersta invånare utgör köttet. Värm upp den! Koka ur all den orenhet som är förbunden med Jerusalems avskyvärda avgudadyrkan! Samma dag dör Hesekiels hustru, men i lydnad för Jehova sörjer profeten inte. Det är ett tecken på att folket inte skall sörja över Jerusalems ödeläggelse, eftersom den är en dom från Jehova för att de må inse vem han är. Jehova skall sända en undkommen för att ge underrättelse om ödeläggandet av ”det sköna föremålet för deras jubel”, och innan han kommer skall Hesekiel inte tala mera till de landsflyktiga. — 24:25.

21. Hur skall nationerna inse att Jehova är Gud och att det är hans hämnd som drabbar dem?

²¹ Profetior mot nationerna (25:1—32:32). Jehova förutser att de omkringliggande nationerna  skall glädja sig över Jerusalems fall och utnyttja det som en anledning till att smäda Judas Gud. De skall inte bli ostraffade! Ammon skall bli givet åt orientalerna och Moab likaså. Edom skall göras till en förhärjad plats, och stora hämndgärningar skall utföras mot filistéerna. De kommer alla ”sannerligen att inse att jag är Jehova, när jag låter min hämnd komma över dem”, säger Jehova. — 25:17.

22. Vilket särskilt omnämnande får Tyros, och hur skall Jehova bli helgad i förbindelse med Sidon?

²² Tyros får ett särskilt omnämnande. Det är stolt över sin blomstrande handel och liknar ett vackert skepp mitt på haven, men snart skall det ligga sönderbrutet i vattenmassornas djup. ”Jag är gud”, skryter dess ledare. (28:9) Jehova låter nu sin profet stämma upp en klagosång över Tyros’ kung: Som en skön, smord kerub har han befunnit sig i Eden, Guds trädgård, men Jehova skall driva bort honom som ohelig från sitt berg, och han skall förtäras av en eld inifrån. Jehova blir också helgad när han låter tillintetgörelse drabba det föraktfulla Sidon.

23. Vad skall Egypten inse, och hur skall detta gå till?

²³ Jehova uppmanar nu Hesekiel att rikta sitt ansikte mot Egypten och dess Farao och profetera mot dem. ”Min Nilflod tillhör mig, och jag — jag har gjort den åt mig”, skryter Farao. (29:3) Farao och de egyptier som tror på honom kommer sannerligen också att inse att Jehova är Gud, och den lärdomen skall ges dem genom att landet skall ligga öde i 40 år. Hesekiel inskjuter här några upplysningar som i verkligheten gavs honom senare, år 591 f.v.t. Jehova skall ge Egypten åt Nebukadnessar som lön för den tjänst han utförde när han underkuvade Tyros. (Nebukadnessar fick mycket lite byte i Tyros, eftersom tyrierna undkom med det mesta av sin rikedom till sin östad.) I en klagosång tillkännager Hesekiel att Nebukadnessar skall skövla Egyptens stolthet, och ”då kommer de sannerligen att inse att jag är Jehova”. — 32:15.

24. a) Vilket ansvar har Hesekiel som väktare? b) Vilket budskap förkunnar Hesekiel för de landsflyktiga, när han får höra att Jerusalem har fallit? c) Vilket löfte om välsignelse framhålls i kapitel 34?

²⁴ Väktare för de landsflyktiga; återställelse förutsagd (33:1—37:28). Jehova påminner Hesekiel om hans ansvar som väktare. Folket säger: ”Jehovas väg är inte rätt avpassad.” Därför måste Hesekiel göra klart för dem hur fel de har. (33:17) Men nu är det den femte dagen i tionde månaden år 607 f.v.t. * En undkommen anländer från Jerusalem och underrättar profeten: ”Staden har blivit slagen!” (33:21) Hesekiel, som nu återigen är fri att tala till de landsflyktiga, underrättar dem om att alla tankar de hyser om att undsätta Juda är meningslösa. Fastän de kommer till Hesekiel för att få höra Jehovas ord, är han för dem som en som sjunger kärlekssånger, som en som har vacker röst och spelar väl på ett stränginstrument. De ägnar ingen uppmärksamhet åt det han säger. Men när det blir verklighet, kommer de sannerligen att inse att en profet har befunnit sig mitt ibland dem. Hesekiel tillrättavisar de falska herdarna, som har försummat småboskapshjorden för att förse sig själva med föda. Jehova, den fullkomlige Herden, skall församla de kringspridda fåren och föra dem till en plats med fett bete på Israels berg. Där skall han uppresa över dem en herde, ja sin ”tjänare David”. (34:23) Jehova själv skall bli deras Gud. Han skall sluta ett fridsförbund med dem och utgjuta över dem välsignelsens hällregn.

25. a) Varför och hur skall Jehova göra landet likt Eden? b) Vad illustreras genom synen av de torra benen och genom synen av de två stavarna?

²⁵ Hesekiel profeterar återigen om att Seirs bergstrakt (Edom) skall göras till en ödemark. Israels förhärjade platser kommer emellertid att bli återuppbyggda, för Jehova kommer att ha medömkan med sitt heliga namn för att helga det inför nationerna. Han skall ge sitt folk ett nytt hjärta och en ny ande, och deras land skall återigen bli ”som Edens trädgård”. (36:35) Hesekiel ser nu i en syn Israel framställt som en dal med torra ben. Hesekiel profeterar över benen. Genom ett underverk börjar de återigen få kött, andedräkt och liv. På liknande sätt skall Jehova öppna de gravar som representerar fångenskapen i Babylon och återföra Israel till dess land igen. Hesekiel tar två stavar, som föreställer Israels båda hus, Juda och Efraim. I hans hand blir de en enda stav. När Jehova återställer Israel, skall de likaså bli förenade i ett fridsförbund under hans tjänare ”David”. — 37:24.

26. Varför går Gog i Magog till angrepp, och vad blir resultatet?

²⁶ Gog i Magog angriper det återställda Israel (38:1—39:29). Sedan skall det komma en invasion från ett nytt håll! Irriterad över den fred och det välstånd som Jehovas återställda folk åtnjuter lockas Gog i Magog till att göra sitt ursinniga angrepp. Han skall storma an för att uppsluka dem. Då skall Jehova stå upp i sin förgrymmelses eld. Han skall vända vars och ens svärd mot hans broder och låta pest, blod, översvämmande störtregn, hagelstenar, eld och svavel komma över dem. De kommer att gå under, sedan de insett att Jehova är ”den Helige i Israel”. (39:7) Hans folk skall sedan göra upp eld med fiendens förstörda krigsutrustning och begrava benen i ”Gogs hops dal”. (39:11) Asätande fåglar och djur skall äta köttet av de slagna och dricka deras blod. Hädanefter skall Israel bo i trygghet, utan att någon får dem att skälva, och Jehova skall utgjuta sin ande över dem.

27. Vad ser Hesekiel då han i en syn blir förd till Israels land, och hur visar sig Guds härlighet?

²⁷ Hesekiels syn av templet (40:1—48:35). Vi  kommer nu fram till året 593 f.v.t. Det är det 14:e året efter ödeläggandet av Salomos tempel, och de ångerfulla bland de landsflyktiga behöver uppmuntran och hopp. Jehova förflyttar i en syn Hesekiel till Israels land och sätter ner honom på ett mycket högt berg. I en syn ser han här ett tempel och ”en stads uppbyggnad söderut”. En ängel säger till honom: ”Berätta allt vad du ser för Israels hus.” (40:2, 4) Sedan visar han Hesekiel alla detaljerna i templet och dess förgårdar, mäter murarna, portarna, vaktkamrarna, matsalarna och själva templet med det Heliga och det Allraheligaste. Han för Hesekiel till den östra porten. ”Och se! Israels Guds härlighet kom i riktning från öster, och hans röst var som rösten av stora vattenmassor; och själva jorden lyste på grund av hans härlighet.” (43:2) Ängeln ger Hesekiel detaljerade upplysningar om Huset (templet), altaret och dess offer, prästernas, leviternas och hövdingens rättigheter och plikter och fördelningen av landet.

28. Vad visar Hesekiels syn angående strömmen som gick ut från Huset, och vad uppenbaras beträffande staden och dess namn?

²⁸ Ängeln för Hesekiel tillbaka till Husets ingång, där profeten ser vatten rinna fram från Husets tröskel mot öster, söder om altaret. Det börjar som en rännil, som blir större och större, till dess den blir en strid ström. Sedan flyter vattnet ut i Döda havet, där fiskarna får liv och man börjar bedriva fiske. På båda sidor om strömmen står träd som ger föda och läkedom åt människorna. I synen visas sedan de 12 stammarnas arvedelar, och den bofaste främlingen och hövdingen förbises inte. Därefter beskrivs den heliga staden söderut med dess 12 portar, som är uppkallade efter stammarna. Staden skall kallas med ett mycket härligt namn: ”Jehova själv är där.” — 48:35.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

29. På vilket sätt fick de landsflyktiga judarna nytta av Hesekiels profetior?

²⁹ De uttalanden, syner och löften som Jehova gav åt Hesekiel blev alla troget återgivna för judarna som levde i landsflykt. Många hånade och förlöjligade profeten, men det var också några som trodde på honom och hade stor nytta av det. De blev styrkta genom löftena om återställelse. Till skillnad från andra nationer som förts i fångenskap bevarade de sin nationella identitet, och år 537 f.v.t. lät Jehova en kvarleva vända tillbaka, alldeles som han hade förutsagt. (Hes. 28:25, 26; 39:21—28; Esr. 2:1; 3:1) Jehovas hus återuppbyggdes, och den sanna tillbedjan återupplivades där.

30. Vilka principer som framhålls i Hesekiels bok är värdefulla för oss i våra dagar?

³⁰ De principer som framhålls i Hesekiels bok är också ovärderliga för oss i våra dagar. Avfällighet och avgudadyrkan i förening med uppror kan endast leda till Jehovas misshag. (Hes. 6:1—7; 12:2—4, 11—16) Var och en måste svara för sin egen synd, men Jehova kommer att förlåta den som vänder om från sitt orätta handlingssätt. Han kommer att bli föremål för barmhärtighet och förbli vid liv. (18:20—22) Guds tjänare måste vara trogna väktare likt Hesekiel, även när de verkar under svåra förhållanden och får utstå hån och smälek. Vi får inte låta de ondskefulla dö utan att vi har varnat dem, för då skulle deras blod komma över våra huvuden. (3:17; 33:1—9) Herdarna för Guds folk har stort ansvar att sörja för hjorden. — 34:2—10.

31. Vilka av Hesekiels profetior förutsäger Messias’ ankomst?

³¹ Profetiorna om Messias intar en framträdande plats i Hesekiels bok. Han omtalas som den ”som har den lagliga rätten” till Davids tron och som kungadömet skall ges åt. På två ställen omtalas han som ”min tjänare David”, och han kallas också ”herde”, ”kung” och ”hövding”. (21:27; 34:23, 24; 37:24, 25) Eftersom David dog långt före Hesekiels tid, talade Hesekiel om den som skulle vara både Davids son och hans Herre. (Ps. 110:1; Matt. 22:42—45) I likhet med Jesaja talar Hesekiel om att det skall planteras en späd kvist som skall bli upphöjd av Jehova. — Hes. 17:22—24; Jes. 11:1—3.

32. Vad uppenbarar en jämförelse mellan Hesekiels syn av templet och synen av ”den heliga staden” i Uppenbarelseboken?

³² Det är intressant att jämföra Hesekiels syn av templet med synen i Uppenbarelseboken av ”den heliga staden Jerusalem”. (Upp. 21:10) Man kan lägga märke till vissa skillnader. Templet i Hesekiels bok ligger till exempel för sig självt norr om staden; i Uppenbarelseboken är det Jehova själv som är stadens tempel. Men i båda fallen talas det om livets flod, om träd som ger frukt var månad och löv till läkedom och om att Jehovas härlighet är närvarande. Båda synerna bidrar till vår uppskattning av Jehovas ställning som kung och hans föranstaltning för räddning för dem som ägnar honom helig tjänst. — Hes. 43:4, 5 — Upp. 21:11; Hes. 47:1, 8, 9, 12 — Upp. 22:1—3.

33. Vad betonar Hesekiels bok, och vad skall resultatet bli för dem som nu helgar Jehova i sitt liv?

³³ Hesekiels bok betonar att Jehova är helig. Den kungör att helgandet av Jehovas namn är viktigare än någonting annat. ”’Jag kommer sannerligen att helga mitt stora namn, ... och nationerna kommer sannerligen att inse att jag är Jehova’, är den suveräne Herren Jehovas uttalande.” Som profetian visar skall han helga sitt namn genom att tillintetgöra alla som ohelgar detta namn, däribland Gog i Magog. De som nu helgar Jehova i sitt liv genom att uppfylla de krav han ställer när det gäller en godtagbar tillbedjan är därför visa. De skall få läkedom och evigt liv genom floden som flyter från hans tempel. Upphöjd i härlighet och utsökt i skönhet är staden som kallas ”Jehova själv är där”! — Hes. 36:23; 38:16; 48:35.

[Fotnoter]

[Frågor]