Bibelbok nr 27 — Daniel

Skribent: Daniel

Platsen där den skrevs: Babylon

Boken fullbordad: omkr. 536 f.v.t.

Omfattar tiden: 618—omkr. 536 f.v.t.

1. Vad slags historia innehåller Daniels bok, och vad framhäver den?

I DAG, när alla jordens nationer står på katastrofens rand, riktar Daniels bok vår uppmärksamhet på profetiska budskap av mycket stor vikt och betydelse. Medan Samuelsböckerna, Kungaböckerna och Krönikeböckerna grundar sig på historiska ögonvittnesskildringar av Guds förebildliga kungarike (den davidiska dynastin), koncentrerar Daniels bok sig på världens nationer och ger förhandssyner av de stora dynastiernas maktkamp från Daniels tid och fram till ”ändens tid”. Detta är världshistoria skriven på förhand. Boken för oss fram till en fängslande höjdpunkt genom att visa vad som kommer att ske ”i dagarnas slutskede”. Likt Nebukadnessar måste nationerna på ett smärtsamt sätt lära sig ”att den Högste är Härskare i mänsklighetens kungarike” och att han slutligen ger det åt en som är ”lik en människoson”, Messias och Ledaren, Kristus Jesus. (Dan. 12:4; 10:14; 4:25; 7:13, 14; 9:25; Joh. 3:13—16) Genom att ägna noggrann uppmärksamhet åt de profetiska uppfyllelserna av Daniels inspirerade bok kommer vi att mera helt och fullt uppskatta Jehovas profetiska förmåga och hans försäkran om beskydd och välsignelse för sitt folk. — 2 Petr. 1:19.

2. Vad bekräftar att Daniel var en verklig person, och under vilken händelserik period profeterade han?

² Boken är uppkallad efter den som skrev den. Namnet ”Daniel” (hebreiska: Da·ni·jẹʼl) betyder ”min domare är Gud”. Hesekiel, som levde samtidigt med Daniel, bekräftar att Daniel var en verklig person, för han nämner honom tillsammans med Noa och Job. (Hes. 14:14, 20; 28:3) Daniel daterar början av sin bok till ”det tredje året av Jehojakims, Judas kungs, kungavälde”. Detta var år 618 f.v.t., Jehojakims tredje år som lydkung under Nebukadnessar. * Daniel hade profetiska syner fram till Cyrus’ (Kyros’) tredje år, omkring 536 f.v.t. (Dan. 1:1; 2:1; 10:1, 4) Vilken händelserik tid Daniel levde i! I sin barndom och tidiga ungdom levde han under Guds kungadöme i Juda. Som tonårig furste fördes han sedan tillsammans med sina judiska kamrater av ädel börd till Babylon, där han skulle få uppleva den bibliska historiens tredje världsväldes uppgång och fall. Daniel överlevde och tjänade som regeringsämbetsman i det fjärde världsväldet, Medo-Persien. Daniel måste ha levt i nästan hundra år.

3. Vad bevisar att Daniels bok är kanonisk och äkta?

³ Daniels bok har alltid tagits med i den judiska förteckningen över inspirerade skrifter. Fragment av Daniels bok har blivit funna tillsammans med andra kanoniska böcker i Dödahavsrullarna, av vilka några har blivit daterade till första hälften av det första århundradet f.v.t. Men ett ännu viktigare bevis för bokens äkthet är hänvisningarna till den i de kristna grekiska skrifterna. Jesus nämner särskilt Daniel i sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning”, i vilken han flera gånger citerar från Daniels bok. — Matt. 24:3; se också Dan. 9:27; 11:31 och 12:11 — Matt. 24:15 och Mark. 13:14; Dan. 12:1 — Matt. 24:21; Dan. 7:13, 14 — Matt. 24:30.

4, 5. Hur har arkeologin vederlagt bibelkritikernas påståenden?

⁴ Bibelkritiker har ifrågasatt att Daniels bok är historiskt exakt, men arkeologiska fynd har under årens lopp fullständigt vederlagt deras påståenden. Så till exempel har dessa kritiker yttrat sig hånfullt om Daniels uttalande om att Belsassar var kung i Babylon vid den tid då Nabonid ansågs vara den som hade makten. (Dan. 5:1) Arkeologin anser det nu vara ställt utom allt tvivel att Belsassar var en verklig person och att han var Nabonids medregent under det babyloniska väldets sista år. Så till exempel bekräftar en gammal kilskriftstext, som kallas ”En poetisk vidräkning med Nabonid”, att Belsassar utövade kunglig myndighet i Babylon, och den förklarar hur han blev Nabonids medregent. * Andra kilskriftstexter stöder uppfattningen att Belsassar fungerade som regent. En tavla, som är daterad i Nabonids tolfte år, innehåller en ed som är svuren i kung Nabonids namn och i kungasonen Belsassars namn, vilket visar att Belsassar ansågs vara jämlik sin far. * Detta är också av intresse när det gäller att förklara varför Belsassar erbjöd sig att göra Daniel till ”den tredje i kungariket”, om han kunde uttyda handskriften på väggen. Nabonid skulle betraktas  som den förste, Belsassar som den andre, och Daniel skulle bli utropad som den tredje härskaren. (5:16, 29) En forskare säger: ”De hänsyftningar på Belsassar som finns i olika kilskriftstexter har kastat så mycket ljus över den ställning han intog att hans plats i historien är helt klarlagd. Det finns många texter som anger att Belsassar nära nog var Nabonids jämlike i fråga om ställning och anseende. Det är ett obestridligt faktum att det var ett dubbelstyre under större delen av den sista regeringsperioden i det nybabyloniska riket. Nabonid utövade den högsta myndigheten från sitt residens i Teima i Arabien, medan Belsassar fungerade som hans medregent i hemlandet med Babylon som sitt huvudsäte. Det är tydligt att Belsassar inte var en kraftlös vicekung; han hade blivit betrodd med ’kunglig värdighet’.” *

⁵ Några har försökt dra Daniels berättelse om eldsugnen (kap. 3) i tvivelsmål och hävdat att den är en legend. Ett gammalt babyloniskt brev lyder i utdrag: ”Så säger Rîm-Sin, din herre: Därför att han har kastat slavpojken i ugnen, skall du kasta slaven i eldsugnen.” I en kommentar till denna text nämner G. R. Driver intressant nog att detta straff ”förekommer i berättelsen om de tre heliga männen (Dan. III 6, 15, 19—27)”. *

6. Vilka två delar består Daniels bok av?

⁶ Judarna tog inte med Daniels bok bland Profeterna, utan bland Skrifterna. I den svenska bibeln har emellertid Daniels bok samma placering som i den grekiska Septuaginta och i den latinska Vulgata, nämligen mellan de större och de mindre profeterna. Boken består i själva verket av två delar. Den första av dessa, kapitlen 1—6, återger i kronologisk ordning Daniels och hans kamraters upplevelser i statens tjänst från år 617 f.v.t. till år 538 f.v.t. (Dan. 1:1, 21) Andra delen, kapitlen 7—12, är skriven i första personen med Daniel själv som berättaren och beskriver syner och samtal med änglar som Daniel personligen hade från omkring år 553 f.v.t. * till omkring år 536 f.v.t. (7:2, 28; 8:2; 9:2; 12:5, 7, 8) De två delarna utgör tillsammans en enda samstämmig bok, Daniels bok.

BOKENS INNEHÅLL

7. Vad är det som leder till att Daniel och hans kamrater träder i den babyloniska statens tjänst?

⁷ Förberedelse för den statliga tjänsten (1:1—21). År 617 f.v.t. kommer Daniel till Babylon tillsammans med de fångna judarna. De heliga redskapen från Jerusalems tempel förs också till Babylon, där de förvaras i en hednisk skattkammare. Daniel och hans tre hebreiska kamrater är bland de judiska ynglingar av furstlig härkomst som har utvalts till att få en treårig utbildning i kungens palats. Daniel, som i sitt hjärta har beslutat att inte befläcka sig med kungens hedniska delikatesser och vin, föreslår att man skall göra ett försök som går ut på att han och hans kamrater under tio dagar skall äta enbart grönsaker. Försöket utfaller till fördel för Daniel och hans kamrater, och Gud ger dem kunskap och vishet. Nebukadnessar förordnar dessa fyra till att stå inför honom som rådgivare. Den sista versen i kapitel 1, som kan ha blivit tillagd långt efter det att den föregående delen skrevs, anger att Daniel fortfarande var i kunglig tjänst omkring 80 år efter det att han hade förts bort i landsflykt, det vill säga omkring år 538 f.v.t.

8. Vilken dröm och uttydning uppenbarar Gud för Daniel, och hur visar Nebukadnessar sin uppskattning?

⁸ Drömmen om den väldiga bildstoden (2:1—49). I det andra året av sitt kungavälde (troligen räknat från Jerusalems ödeläggelse år 607 f.v.t.) oroas Nebukadnessar av en dröm. Hans magiutövande präster kan inte uppenbara drömmen och dess uttydning. Han erbjuder dem stora gåvor, men de invänder att ingen utom gudarna kan meddela kungen det han begär. Kungen blir mycket förgrymmad och befaller att alla de visa skall dräpas. Eftersom denna befallning också gäller de fyra hebréerna, ber Daniel om tid för att kunna uppenbara drömmen. Daniel och hans kamrater ber till Jehova om vägledning. Jehova uppenbarar drömmen och dess innebörd för Daniel, som sedan förs inför kungen och säger: ”Det finns en Gud i himlarna som är en Uppenbarare av hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som skall ske i dagarnas slutskede.” (2:28) Daniel beskriver drömmen. Den handlar om en kolossal bildstod. Bildstodens huvud är av guld, dess bröst och armar av silver, dess buk och lår av koppar, dess ben av järn och dess fötter delvis av järn och delvis av lera. En sten träffar och krossar bildstoden och blir ett stort berg som uppfyller hela jorden. Vad betyder detta? Daniel kungör att Babylons kung är huvudet av guld. Efter hans kungarike kommer det att följa ett andra, ett tredje och ett fjärde kungarike. Slutligen ”kommer himlens Gud att upprätta ett kungarike som aldrig kommer att fördärvas. ... Det kommer att krossa och göra slut på alla dessa kungariken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.” (2:44) I tacksamhet och uppskattning upphöjer kungen Daniels Gud som ”en gudars Gud” och gör Daniel ”till härskare över hela Babylons domsrättsområde och till överste prefekt över alla de visa i Babylon”. Daniels tre kamrater sätts till förvaltare i riket. — 2:47, 48.

9. Vad blir resultatet av de tre hebréernas modiga ståndpunktstagande emot bilddyrkan?

 ⁹ De tre hebréerna kommer levande ur den brinnande eldsugnen (3:1—30). Nebukadnessar reser en väldig bildstod av guld, 60 alnar (nästan 27 meter) hög, och befaller styresmännen i riket att församlas till invigningen av den. Vid ljudet av speciell musik skall alla falla ner och tillbe bildstoden. Var och en som inte gör detta skall kastas i den brinnande eldsugnen. Det rapporteras att Daniels tre kamrater, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, har vägrat att rätta sig efter befallningen. De blir förda inför den ursinnige kungen och vittnar frimodigt: ”Vår Gud som vi tjänar [är] i stånd att rädda oss. ... Den bildstod av guld som du har ställt upp kommer vi inte att tillbe.” (3:17, 18) Uppfylld av förgrymmelse ger kungen order om att ugnen skall göras sju gånger hetare än vanligt och att de tre hebréerna skall bindas och kastas i den. De som skall verkställa ordern blir själva dödade av eldslågorna. Nebukadnessar blir förskräckt. Vad är det han ser i ugnen? Fyra män går omkring oskadda mitt i elden, och ”den fjärdes utseende liknar en gudasons”. (3:25) Kungen ropar till de tre hebréerna att de skall stiga ut ur elden. De kommer ut. De har inte så mycket som blivit svedda — det har inte ens kommit brandlukt på dem! Som ett resultat av att de modigt har hållit fast vid sann tillbedjan utropar Nebukadnessar religionsfrihet för judarna i hela riket.

10. Vilken skräckinjagande dröm om ”sju tider” hade Nebukadnessar, och uppfylldes den på honom?

¹⁰ Drömmen om ”sju tider” (4:1—37). Denna dröm återges i berättelsen som Daniels avskrift av ett babyloniskt statsdokument. Det skrevs av den förödmjukade Nebukadnessar. Nebukadnessar erkänner först den högste Gudens makt och kungarike. Sedan berättar han om en skräckinjagande dröm och om hur den uppfylldes på honom. Han såg ett träd som nådde till himlen och gav skydd och föda åt allt kött. En väktare ropade: Hugg ner trädet. Bind dess stubbe med järn och koppar. Må sju tider gå fram över den, för att ”de levande må inse att den Högste är Härskare i mänsklighetens kungarike” och sätter ”den ringaste av människorna över det”. (4:14—17) Daniel uttydde drömmen och förklarade att trädet representerade Nebukadnessar. Denna profetiska dröm gick snart i uppfyllelse. Vid ett tillfälle då kungen gav uttryck åt stort högmod drabbades han av vansinne och levde som ett djur på fältet i sju år. Därefter fick han tillbaka sitt förstånd och erkände Jehovas överhöghet.

11. Under vilka utsvävningar får Belsassar se den ödesdigra handskriften på väggen, hur uttyder Daniel den, och hur uppfylls den?

¹¹ Belsassars festmåltid: handskriften på väggen uttyds (5:1—31). Det är den ödesdigra natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t. Kung Belsassar, Nabonids son, anordnar som medregent i Babylon en stor festmåltid för tusen av sina stormän. Under vinets inflytande befaller kungen att man skall hämta in de heliga kärlen av guld och silver som man tagit från Jehovas tempel, och under sitt uppsluppna festande dricker Belsassar och hans gäster ur dessa, medan de lovprisar sina hedniska gudar. I samma ögonblick visar sig en hand som skriver ett kryptiskt budskap på väggen. Kungen blir förskräckt. Hans visa män kan inte uttyda skriften. Slutligen förs Daniel in. Kungen erbjuder sig att göra honom till den tredje i kungariket om han kan läsa och uttyda skriften, men Daniel säger att kungen må behålla sina gåvor. Sedan läser han skriften och förklarar dess betydelse: ”MENE, MENE, TEKEL och PARSIN. ... Gud har räknat ditt kungarikes dagar och gjort slut på det. ... Du har blivit vägd på vågen och befunnen för lätt. ... Ditt kungarike har blivit delat och givet åt mederna och perserna.” (5:25—28) Samma natt blir Belsassar dödad, och medern Darius (Dareios) mottar kungariket.

12. Hur blir en komplott mot Daniel omintetgjord, och vilket påbud utfärdar Darius sedan?

¹² Daniel i lejongropen (6:1—28). Höga ämbetsmän i Darius’ regering försöker skada Daniel genom att förmå kungen att utfärda en lag om att det under 30 dagar skall vara förbjudet att framställa en vädjan till någon gud eller någon människa, utom till kungen. Var och en som inte lyder lagen skall kastas till lejonen. Daniel vägrar att lyda denna lag som berör hans tillbedjan, och han vänder sig till Jehova i bön. Han blir kastad i lejongropen. Jehovas ängel tillsluter mirakulöst lejonens mun, och nästa morgon blir kung Darius glad när han finner Daniel oskadd. Fienderna blir nu mat åt lejonen, och kungen utfärdar ett påbud om att människor skall frukta Daniels Gud, eftersom ”han är den levande Guden”. (6:26) Daniel har framgång i regeringens tjänst, under både Darius och Cyrus.

13. Vilken syn av fyra djur och Guds kungarikes herravälde får Daniel se i en dröm?

¹³ Syner av djuren (7:1—8:27). Vi återvänder till Belsassars ”första år”. Hans regering började uppenbarligen år 553 f.v.t. Daniel har själv en dröm, som han tecknar upp på arameiska. * Han ser fyra väldiga och fruktansvärda djur visa sig i tur och ordning. Det fjärde är ovanligt starkt, och ett litet horn kommer upp mitt ibland dess övriga horn och talar ”stora ord”. (7:8) Den Gamle av dagar träder fram och sätter sig. ”Tusen tusenden” betjänar honom. ”Någon lik en människoson” kommer inför honom, och åt honom ges ”herravälde och värdighet och kungarike, för att alla folk, folkgrupper och språk ... [skall] tjäna just honom”. (7:10, 13, 14) Sedan får Daniel uttydningen av synen av de fyra djuren. De föreställer fyra kungar eller kungariken.  Mitt ibland de tio hornen på det fjärde djuret kommer ett litet horn upp. Det blir mäktigt och för krig mot de heliga. Men den himmelska domstolen kommer samman, och ”kungariket och herraväldet och storheten hos kungarikena under hela himlen ... [ges] åt det folk som är den Allrahögstes heliga”. — 7:27.

14. Vilken syn av en bock och en bagge med två horn får Daniel se? Hur förklarar Gabriel den?

¹⁴ Två år senare, långt före Babylons fall, ser Daniel en annan syn, som han upptecknar på hebreiska. En getabock med ett iögonenfallande horn mellan sina ögon kämpar med och besegrar en stolt bagge som har två horn. Bockens stora horn bryts sönder, och fyra mindre horn kommer upp. Ur ett av dessa kommer det fram ett litet horn, som blir stort och som till och med trotsar himlarnas här. Det förutsägs att en period av 2.300 dagar skall förflyta och att den heliga platsen därefter skall föras in i ”sitt rätta tillstånd”. (8:14) Gabriel förklarar synen för Daniel. Baggen representerar Mediens och Persiens kungar. Bocken är Greklands kung, vars kungarike skall brytas sönder i fyra kungariken. Senare skall en kung som har bister uppsyn stå upp ”mot furstars Furste”. Eftersom synen ”gäller först om många dagar”, måste Daniel tills vidare hålla den hemlig. — 8:25, 26.

15. Vad får Daniel att be till Jehova, och vad kungör nu Gabriel beträffande ”sjuttio veckor”?

¹⁵ Förutsägelse om Messias, Ledaren (9:1—27). ”I Darius’ ... första år, hans som var av medernas säd”, undersöker Daniel Jeremias profetia. Daniel inser att de 70 år då Jerusalem enligt profetian skall ligga öde närmar sig sitt slut, och han ber till Jehova och bekänner sina egna och Israels synder. (Dan. 9:1—4; Jer. 29:10) Gabriel framträder för att kungöra att ”det är sjuttio veckor som har blivit bestämda ... , för att göra slut på överträdelsen och komma synd att upphöra och åstadkomma försoning för missgärning”. Messias, Ledaren, skall komma vid slutet av 69 veckor, varefter han skall avskäras, röjas ur vägen. Förbundet skall hållas i kraft för de många till slutet av den 70:e veckan, och slutligen skall det bli ödeläggelse och en utrotning. — Dan. 9:24—27.

16. Under vilka omständigheter visar sig en ängel återigen för Daniel?

¹⁶ Norden mot södern, Mikael står upp (10:1—12:13). Det är Cyrus’”tredje år”, och följaktligen omkring år 536 f.v.t., inte långt efter judarnas återkomst till Jerusalem. Efter att ha fastat i tre veckor befinner sig Daniel vid stranden av floden Hiddekel. (Dan. 10:1, 4; 1 Mos. 2:14) En ängel visar sig för honom och förklarar att ”fursten över Persiens kungarike” försökte hindra honom från att komma till Daniel men att ”Mikael, en av de främsta furstarna”, hjälpte honom. Han låter nu Daniel se en syn som gäller ”dagarnas slutskede”. — Dan. 10:13, 14.

17. Vilken profetisk historieskildring av nordens kung och söderns kung upptecknar Daniel nu?

¹⁷ I början av denna fängslande syn berättas det om den persiska dynastin och om en kommande kamp mot Grekland. En väldig kung med omfattande makt skall stå upp, men hans kungarike kommer att brytas sönder i fyra delar. Slutligen kommer det att finnas två långa kungaföljder, söderns kung och nordens kung, som motstår varandra. Maktkampen kommer att bölja fram och tillbaka. Dessa oförbätterligt onda kungar skall fortsätta att tala lögn vid ett och samma bord. ”Vid den fastställda tiden” kommer kriget att flamma upp igen. Guds helgedom skall bli ohelgad, och ”vämjeligheten som vållar ödeläggelse” skall ställas upp. (11:29—31) Nordens kung skall tala förunderliga ting mot gudars Gud och ge härlighet åt fästningarnas gud. När söderns kung ”i ändens tid” inlåter sig i sammanstötningar med nordens kung, skall nordens kung svämma över många länder, och han skall också dra ”in i Prydnadens land”. Bestört över rapporter från öster och norr skall han dra ut i raseri och sätta ”sina palatstält mellan det stora havet och Prydnadens heliga berg”. Men ”han måste komma ända till sitt slut, och det kommer inte att finnas någon hjälpare för honom”. — 11:40, 41, 45.

18. Vad händer medan Mikael ”står till förmån för” Guds folks söner?

¹⁸ Den storslagna synen fortsätter: Mikael ses stå ”till förmån för ... [Guds] folks söner”. Det skall bli ”en tid av trångmål” som saknar motstycke i mänsklighetens historia, men de som finns skrivna i boken skall undkomma. Många av dem som sover i markens stoft skall vakna upp till evigt liv, ”och de som har insikt kommer att lysa som utsträckningens glans”. De skall föra många till rättfärdighet. Daniel skall försegla boken ”intill ändens tid”. ”Hur länge är det till änden på de underbara tingen?” Ängeln omnämner tidsperioder på tre och en halv tid, 1.290 dagar och 1.335 dagar och säger att endast ”de som har insikt kommer att förstå”. Lyckliga är dessa! Slutligen ger ängeln Daniel det uppmuntrande löftet att han skall vila och sedan stå upp till sin lott ”vid dagarnas ände”. — 12:1, 3, 4, 6, 10, 13.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

19. Vilka fina exempel på ostrafflighet och innerlig förtröstan på Jehova finns i Daniels bok?

¹⁹ Alla som är fast beslutna att bevara sin ostrafflighet i en främmande värld gör väl i att betrakta Daniels och hans tre kamraters fina exempel. Oavsett hur stort hotet var, fortsatte de att leva efter gudomliga principer. När deras liv var i fara, handlade Daniel ”med råd och förnuft” och med respekt för kungens överordnade myndighet. (2:14—16) När saken ställdes på sin spets, föredrog de  tre hebréerna den brinnande eldsugnen framför en handling av avgudadyrkan, och Daniel föredrog att bli kastad i lejongropen framför att avstå från sitt privilegium att be till Jehova. I båda fallen skänkte Jehova beskydd. (3:4—6, 16—18, 27; 6:10, 11, 23) Daniel själv utgör ett enastående exempel i fråga om att med full förtröstan vända sig till Jehova Gud i bön. — 2:19—23; 9:3—23; 10:12.

20. Vilka fyra syner beträffande världsväldena berättar Daniel om, och varför är det trosstärkande att läsa om dem i våra dagar?

²⁰ Det är spännande och trosstärkande att läsa om Daniels syner. Låt oss först undersöka de fyra synerna som gäller världsvälden: 1) Först har vi drömmen om den väldiga bildstoden, vars huvud av guld föreställer den dynasti av babyloniska kungar som började med Nebukadnessar, och därefter uppstår tre andra kungariken, kungariken som förebildas genom bildstodens andra delar. Det är dessa riken som krossas av ”stenen”, som i sin tur blir ”ett kungarike som aldrig kommer att fördärvas”, Guds kungarike. (2:31—45) 2) Sedan följer de syner Daniel själv fick se. Den första handlar om de fyra djuren, vilka föreställer ”fyra kungar”. Det första liknar ett lejon, det andra en björn och det tredje en leopard med fyra huvuden, och det fjärde är ett djur som har stora tänder av järn, tio horn och senare ett litet horn. (7:1—8, 17—28) 3) Därefter kommer synen av baggen (Medo-Persien), bocken (Grekland) och det lilla hornet. (8:1—27) 4) Slutligen har vi synen av söderns kung och nordens kung. Daniel 11:5—19 ger en exakt beskrivning av rivaliteten mellan de egyptiska och seleukidiska sidogrenarna av Alexanders grekiska världsvälde efter Alexanders död år 323 f.v.t. Från och med 11 vers 20 fortsätter profetian att beskriva de nationer som skulle avlösa varandra som söderns och nordens kungar. Att Jesus hänvisar till ”vämjeligheten som vållar ödeläggelse” (11:31) i sin profetia om tecknet på sin närvaro visar att denna maktkamp mellan dessa två ”kungar” fortsätter ända fram till ”avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 24:3) Vilken trösterik försäkran profetian ger oss att i en ”tid av trångmål, en sådan som inte har bringats att inträffa sedan en nation blev till ända till den tiden”, skall Mikael stå upp för att ta bort ogudaktiga nationer och införa fred åt den lydiga mänskligheten! — Dan. 11:20—12:1.

21. Hur fick Daniels profetia om ”sjuttio veckor” en anmärkningsvärd uppfyllelse?

²¹ Vidare har vi Daniels profetia om ”sjuttio veckor”. Efter 69 veckor skulle ”Messias, Ledaren”, framträda. Anmärkningsvärt nog hände följande: 483 år (69 gånger 7 år) efter det att ordet utgick om att återuppbygga Jerusalem, enligt det dekret som Artaxerxes utfärdade i sitt 20:e regeringsår och som Nehemja verkställde i Jerusalem, blev Jesus från Nasaret döpt i floden Jordan och smord med helig ande, och därigenom blev han Kristus eller Messias (dvs. den Smorde). * Detta hände år 29 v.t. Därefter kom, såsom Daniel också hade förutsagt, ”en utrotning”, när Jerusalem blev ödelagt år 70 v.t. — Dan. 9:24—27; Luk. 3:21—23; 21:20.

22. Vad kan vi lära av att Nebukadnessar blev förödmjukad?

²² I Nebukadnessars dröm om det nerhuggna trädet, som Daniel återger i kapitel 4, berättas det att kungen, som skröt över sina egna bedrifter och förtröstade på sin egen makt, blev förödmjukad av Jehova Gud. Han fick leva som ett djur på fältet, tills han erkände ”att den Högste är Härskare i mänsklighetens kungarike och att han ger det åt vem han vill”. (Dan. 4:32) Efterliknar vi i dag Nebukadnessar genom att skryta över våra egna bedrifter och sätta vår förtröstan till människors makt, så att Gud måste bestraffa oss, eller handlar vi förståndigt genom att erkänna Gud som Härskaren i mänsklighetens kungarike och sätta vår förtröstan till hans kungarike?

23. a) Hur framhävs hoppet om Guds kungarike hela Daniels bok igenom? b) Vad bör denna profetiska bok uppmuntra oss till att göra?

²³ Hoppet om Guds kungarike framhävs hela Daniels bok igenom på ett sätt som inspirerar och upplivar vår tro! Jehova Gud framställs som den högste Suveränen, som upprättar ett kungarike som aldrig skall fördärvas och som skall krossa alla andra kungariken. (2:19—23, 44; 4:25) Även de hedniska kungarna Nebukadnessar och Darius blev tvungna att erkänna Jehovas överhöghet. (3:28, 29; 4:2, 3, 37; 6:25—27) Jehova upphöjs och förhärligas såsom den Gamle av dagar, som dömer i stridsfrågan om Guds kungarike och ger åt ”någon lik en människoson” evigt förblivande ”herravälde och värdighet och kungarike, för att alla folk, folkgrupper och språk skulle tjäna just honom”. Det är ”den Allrahögstes heliga” som har delaktighet i Guds kungarike med Kristus Jesus, ”Människosonen”. (Dan. 7:13, 14, 18, 22; Matt. 24:30; Upp. 14:14) Han är Mikael, den store fursten, som utövar sitt kungarikes makt för att krossa och göra slut på alla riken i den här gamla världen. (Dan. 12:1; 2:44; Matt. 24:3, 21; Upp. 12:7—10) Förståelsen av dessa profetior och syner bör uppmuntra alla som älskar rättfärdighet att ”ströva omkring”, ivrigt forska, i Guds ord för att finna de verkligt ”underbara tingen”, som gäller Guds uppsåt i förbindelse med hans kungarike och som uppenbaras för oss genom Daniels inspirerade och nyttiga bok. — Dan. 12:2, 3, 4, 6.

[Fotnoter]

[Frågor]