Bibelbok nr 30 — Amos

Skribent: Amos

Platsen där den skrevs: Juda

Boken fullbordad: omkr. 804 f.v.t.

1. Vem var Amos?

AMOS var inte profet eller profetson, utan en fåruppfödare och en som ritsade fikon på sykomorträd, när Jehova kallade honom och sände honom att profetera, inte bara för hans egen nation, Juda, utan i synnerhet för det norra riket, Israel. Han var en av de profeter som omtalas i 2 Kungaboken 17:13, 22, 23. Han kom från Tekoa i Juda, som låg omkring 16 kilometer söder om Jerusalem och omkring en dagsresa från tiostammarsriket Israels södra gräns. — Am. 1:1; 7:14, 15.

2. Hur kan man fastställa tiden för Amos’ profetia?

² Inledningsversen i profetian anger att det var i Ussias, Judas kungs, och Jerobeam II:s, Joas’ sons, Israels kungs, dagar som Amos började sin bana som profet, två år före en stor jordbävning. Detta visar att profetian skrevs mellan år 829 och omkring år 804 f.v.t., en tidsperiod på 26 år då båda dessa kungar regerade. Profeten Sakarja nämner den förödande jordbävningen i Ussias dagar, då människor flydde i fruktan. (Sak. 14:5) Den judiske historieskrivaren Josephus säger att en jordbävning inträffade då Ussia förmätet försökte frambära rökelse i templet. Det förefaller emellertid som om den jordbävning som Amos omtalar inträffade tidigare under Ussias regering.

3. a) Varför kom Amos’ budskap om ve i rätt tid? b) Hur upphöjde han Jehovas suveränitet?

³ Namnet Amos betyder ”som är en börda” eller ”som bär en börda”. Han frambar budskap som var som tunga bördor, budskap om ve för Israel och Juda (och även för ett antal hedniska nationer), men han frambar också ett tröstens budskap om återställelse för Jehovas folk. Det fanns goda skäl till att förkunna ett tungt budskap om ve för Israel. Välstånd, ett liv i lyx och lösaktighet hörde till ordningen för dagen. Folket hade glömt Jehovas lag. Deras skenbara välstånd gjorde dem blinda för det förhållandet att de i likhet med övermogen frukt redan befann sig i ett tillstånd av förruttnelse, som skulle leda till förintelse. Amos profeterade att tiostammarsriket om bara några korta år skulle föras i landsflykt bortom Damaskus. Därvid upphöjde han Jehovas rättfärdighet och suveränitet, och 21 gånger omtalar han Jehova som ”den suveräne Herren”. — Am. 1:8.

4. Vilka profetiors uppfyllelse vittnar om att Amos’ bok är äkta?

⁴ Uppfyllelsen av denna och andra profetior vittnar om att Amos’ bok är äkta. Profeten förutsade också att alla de fientliga nationerna runt omkring Israel — syrierna, filistéerna, tyrierna, edoméerna, ammoniterna och moabiterna — skulle bli förtärda  av förintelsens eld. Det är ett historiskt faktum att alla dessa fiender med tiden blev besegrade. Judas och Israels handlingssätt var ännu mer klandervärt, eftersom de övergav Jehova för att utöva falsk tillbedjan. Israels sista fäste, den befästa staden Samaria, föll år 740 f.v.t., sedan det hade belägrats av den assyriska hären under Salmanassar V. (2 Kung. 17:1—6) Juda tog inte lärdom av vad som hände dess systernation, och det blev därför förstört år 607 f.v.t.

5. Hur bekräftar arkeologin berättelsen i Amos’ bok?

⁵ Amos fördömde Israel för dess liv i lyx, därför att de rika bedrog de fattiga för att kunna bygga sig ”elfenbenshusen”, i vilka de drack och åt till övermått. (Am. 3:15; 5:11, 12; 6:4—7) Arkeologer har grävt fram vittnesbörd om detta välstånd. Man har funnit åtskilliga föremål av elfenben vid utgrävningarna av Samaria. I Encyclopedia of Archaeological Excavations in the Holy Land heter det: ”Man kan särskilja två huvudgrupper: 1. Plattor skurna i högrelief, ... 2. Plattor skurna i lågrelief som dekorerats med inläggningar av dyrbara stenar, färgat glas, bladguld m.m. ... Elfenbensarbetena anses vara feniciska konstverk, och de användes troligtvis som inläggningar i de israelitiska kungarnas palatsmöbler. Bibeln omnämner ’elfenbenshuset’ som Ahab byggde (1 Kung. 22:39), och i Amos’ tillrättavisande ord omtalas ’soffor av elfenben’ som symbol för det lyxliv man levde i Samaria (6:4).” *

6. Vilket avgörande bevis finns det för att Amos’ bok är äkta?

⁶ Det kan inte råda något tvivel om att Amos’ bok hör med till Bibelns kanon. Ett avgörande bevis på dess äkthet är att Stefanus fritt återger tre verser från den i Apostlagärningarna 7:42, 43 och att Jakob citerar ur den i Apostlagärningarna 15:15—18. — Am. 5:25—27; 9:11, 12.

BOKENS INNEHÅLL

7. Vilka nationer varnas av Amos för Jehovas domar?

⁷ Domar över nationerna (1:1—2:3). ”Jehova — från Sion kommer han att ryta.” (1:2) Amos varnar nu för Jehovas eldsglödande domar över nationerna. Damaskus (Syrien) har tröskat Gilead med tröskredskap av järn. Gaza (Filisteen) och Tyros har utlämnat israelitiska fångar åt Edom. I själva Edom har barmhärtighet och broderlig kärlek saknats. Ammon har trängt in i Gilead. Moab har bränt Edoms kungs ben till kalk. Jehovas hand är emot alla dessa nationer, och han säger: ”Jag [kommer] inte att ta det tillbaka.” — 1:3, 6, 8, 9, 11, 13; 2:1.

8. Varför förkunnas Jehovas dom också över Juda och Israel?

⁸ Dom över Juda och Israel (2:4—16). Jehova kommer inte heller att avvända sin vrede från Juda. De har begått överträdelse genom att de ”förkastade Jehovas lag”. (2:4) Och hur förhåller det sig med Israel? Jehova förintade de skräckinjagande amoréerna för dem och gav dem det goda landet. Han uppreste nasirer och profeter bland dem, men de fick nasirerna att bryta sitt löfte och befallde profeterna: ”Ni skall inte profetera.” (2:12) Därför låter Jehova grunden under dem svaja, som en vagn full med nyskuren säd. Deras väldiga män kommer att fly undan nakna.

9. Vad är det som visar att Jehova har talat, och särskilt mot vilka profeterar Amos?

⁹ Räkenskap hålls med Israel (3:1—6:14). Med hjälp av träffande illustrationer framhäver Amos att hans profeterande i sig självt bevisar att Jehova har talat. ”Ty den suveräne Herren Jehova kommer inte att göra någonting, utan att han har uppenbarat sin förtroliga angelägenhet för sina tjänare profeterna. ... Den suveräne Herren Jehova själv har talat! Vem kommer inte att profetera?” (3:7, 8) Amos profeterar — han profeterar mot de lyxälskande våldsmännen som bor i Samaria. Jehova skall rycka undan dem från deras praktfulla vilobäddar, och deras elfenbenshus skall förstöras.

10. Om vad påminner Jehova Israel, och vilken dag av ve skall snart komma?

¹⁰ Jehova berättar om att han har straffat och tillrättavisat Israel. Fem gånger påminner han dem: ”Ni vände inte tillbaka till mig.” Därför, o Israel, ”gör dig redo att möta din Gud”. (4:6—12) Amos stämmer upp en profetisk klagosång: ”Jungfrun, Israel, har fallit; hon kan inte mer stå upp. Hon har övergetts på sin egen mark; det finns ingen som reser henne upp.” (5:2) Men Jehova, som har gjort underbara ting i himlen och på jorden, fortsätter att uppmana Israel att söka honom och förbli vid liv. Ja, ”sök det goda och inte det onda, för att ni må förbli vid liv”. (5:4, 6, 14) Men vad skall Jehovas dag innebära för dem? Det skall bli en dag av ve. Som en ström skall den skölja bort dem i landsflykt bortom Damaskus, och de elfenbenssmyckade hus, där de håller sina överdådiga fester, skall förvandlas till skärvor och spillror.

11. I kraft av vilket bemyndigande fortsätter Amos att profetera mot Israel?

¹¹ Amos profeterar trots motstånd (7:1—17). Jehova visar sin profet ett sänklod, som är placerat mitt i Israel. Han kommer inte att ha ytterligare överseende med det. Han kommer att förhärja Israels helgedomar och stå upp mot Jerobeam II:s hus med ett svärd. Amazja, prästen i Betel, sänder bud till Jerobeam och låter säga: ”Amos har konspirerat  mot dig.” (7:10) Amazja uppmanar Amos att ge sig av till Juda och profetera där. Amos klargör sitt bemyndigande och säger: ”Jehova tog mig sedan från min plats bakom småboskapshjorden, och Jehova sade vidare till mig: ’Gå, profetera för mitt folk Israel.’” (7:15) Amos förutsäger sedan olycka för Amazja och hans hushåll.

12. Vilken hungersnöd förutsägs för Israel, men med vilket strålande löfte slutar profetian?

¹² Förtryck, straff och återställelse (8:1—9:15). Jehova visar Amos en korg med sommarfrukt. Han fördömer Israels förtryck av de fattiga och svär ”vid Jakobs Överhöghet” att de kommer att tvingas sörja på grund av sina onda gärningar. ”’Se! Det kommer dagar’, är den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’och jag skall sända en hunger i landet, inte en hunger efter bröd och inte en törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord.’” (8:7, 11) De skall falla och inte mer stiga upp. Vare sig de tränger ner i Sheol eller klättrar upp till himlarna, skall Jehovas egen hand hämta dem. Syndarna i hans folk skall dö för svärdet. Sedan kommer ett strålande löfte! ”På den dagen kommer jag att resa upp Davids hydda som är fallen, och jag kommer sannerligen att mura igen deras rämnor. ... Jag kommer sannerligen att bygga upp den som i forna dagar.” (9:11) Så rikt välsignade skall de som har återvänt från fångenskapen bli att plöjaren skall hinna upp den som skördar innan denne har hunnit samla in sina rekordskördar. Dessa välsignelser från Jehova kommer att vara bestående!

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

13. Hur kan vi i våra dagar dra nytta av Amos’ varningar?

¹³ De som läser Bibeln i våra dagar kan ha nytta av att ge akt på orsaken till de varningar som Amos förkunnade för Israel, Juda och deras nära grannar. De som förkastar Jehovas lag, bedrar och förtrycker de fattiga och är snikna, omoraliska och utövar avgudadyrkan kan inte få Jehovas godkännande. Men Jehova förlåter dem som vänder sig bort från allt detta och ångrar sig, och han visar dem barmhärtighet. Vi är förståndiga, om vi undviker fördärvligt umgänge i denna onda värld och rättar oss efter Jehovas förmaning: ”Sök mig, och förbli vid liv.” — 5:4, 6, 14.

14. Drog judarna på Stefanus’ tid nytta av Amos’ påminnelser?

¹⁴ Strax före sin martyrdöd citerade Stefanus profeten Amos. Han påminde judarna om att Israel hade förts i fångenskap därför att folket dyrkade avgudar, sådana främmande gudar som Molok och Refan. Drog dessa judar nytta av att få höra Amos’ ord upprepas? Nej! I sitt raseri stenade de Stefanus och gjorde sig därigenom förtjänta av att drabbas av ytterligare olycka då Jerusalem ödelades år 70 v.t. — Am. 5:25—27; Apg. 7:42, 43.

15. Vilka profetior om återställelse är nyttiga att begrunda?

¹⁵ Det är till nytta att betrakta uppfyllelsen av de många profetiorna i Amos’ bok, inte bara de som uppfylldes genom det straff som kom över Israel, Juda och de andra nationerna, utan också profetiorna om återställelse. I enlighet med Jehovas ord genom Amos återvände de fångna av Israel år 537 f.v.t. för att bygga upp de ödelagda städerna och bosätta sig i dem och plantera vingårdar och anlägga trädgårdar. — Am. 9:14; Esr. 3:1.

16. Hur visade Jakob att Amos 9:11, 12 uppfylldes i förbindelse med den kristna församlingen?

¹⁶ Amos’ profetia fick emellertid en strålande och uppbyggande uppfyllelse på apostlarnas tid. När Jakob talar om församlandet av icke-israeliter till den kristna församlingen, klargör han under inspiration att detta var förutsagt i profetian i Amos 9:11, 12. Han visar att profetian om återuppbyggandet av ”Davids hydda som är nerfallen” uppfylls i förbindelse med den kristna församlingen, ”för att de återstående av människorna må uppriktigt söka Jehova, tillsammans med folk från alla nationerna, folk som kallas med mitt namn, säger Jehova”. Här fanns sannerligen Skriftens stöd för den nya utveckling som Simon Petrus hade berättat om — att Gud var i färd med att från nationerna ta ut ”ett folk för sitt namn”. — Apg. 15:13—19.

17. Vilket välstånd förutsäger Amos i förbindelse med Guds kungarike, och hur länge skall detta rike bestå?

¹⁷ Av andra ställen framgår det att Jesus Kristus, den kristna församlingens huvud, är ”Davids son”, som ärver sin ”fader Davids tron” och härskar som kung för evigt. (Luk. 1:32, 33; 3:31) Amos’ profetia pekar således fram emot uppfyllelsen av förbundet med David om ett kungarike. De avslutande orden i Amos’ bok förmedlar en underbar syn av det överflödande välståndet vid den tid då ”Davids hydda” reses upp, men de understryker också att Guds kungarike skall bli bestående: ”’Och jag kommer sannerligen att plantera dem på deras mark, och de kommer inte mer att ryckas upp ur sin mark som jag har gett dem’, har Jehova, din Gud, sagt.” Jorden kommer att överflöda av eviga välsignelser, när Jehova till fullo reser upp ”Davids hydda”! — Am. 9:13—15.

[Fotnoter]

[Frågor]