Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Bibelbok nr 31 — Obadja

Bibelbok nr 31 — Obadja

Bibelbok nr 31 Obadja

Skribent: Obadja

Boken fullbordad: omkr. 607 f.v.t.

1. Vad visar att det är budskapet, och inte budbäraren, som är av betydelse?

I BARA 21 verser förkunnar Obadjas bok, den kortaste boken i de hebreiska skrifterna, en dom från Gud som medförde att en nation gick under. Samtidigt förutsäger den Guds kungarikes slutliga seger. Inledningsorden lyder helt enkelt: ”Obadjas syn.” Det berättas ingenting om när och var Obadja föddes eller vilken stam han tillhörde, och det ges inga upplysningar om hans liv. Det är tydligt att det inte är profetens identitet, utan hans budskap, som är av betydelse, och det med rätta, för det är, som Obadja själv förklarar, ”ett meddelande ... från Jehova”.

2. Mot vilket land riktar Obadjas profetia uppmärksamheten, och vad gjorde att dess invånare kände sig säkra?

2 Meddelandet riktar uppmärksamheten huvudsakligen mot Edom. Edoms land, som också är känt som Seirs berg, sträcker sig söderut från Döda havet längs Araba och är ett kuperat land med höga berg och djupa raviner. På några ställen når bergskedjan öster om Araba en höjd av 1.700 meter. Temans område var berömt för sina invånares vishet och mod. Själva landets geografi, med dess naturliga försvarsverk, fick dess invånare att känna sig säkra och stolta. *

3. Hade edoméerna handlat mot Israel som bröder?

3 Edoméerna var avkomlingar av Esau, Jakobs bror. Jakobs namn blev ändrat till Israel, och edoméerna var således nära besläktade med israeliterna, ja, de betraktades som deras bröder. (5 Mos. 23:7) Men Edoms uppförande hade varit allt annat än broderligt. Kort innan israeliterna drog in i det utlovade landet, sände Mose bud till Edoms kung och bad om tillåtelse att fredligt få passera genom hans land. Men edoméerna visade sig fientligt inställda och vägrade kallsinnigt att låta dem göra det och underströk sin vägran genom en maktdemonstration. (4 Mos. 20:14—21) De blev visserligen underkuvade av David, men senare konspirerade de tillsammans med Ammon och Moab mot Juda i Jehosafats dagar. De gjorde också uppror mot Jehosafats son, kung Jehoram, övertog israelitiska fångar från Gaza och Tyros och gjorde infall i Juda på kung Ahas’ tid för att ta ännu fler fångar. — 2 Krön. 20:1, 2, 22, 23; 2 Kung. 8:20—22; Am. 1:6, 9; 2 Krön. 28:17.

4. a) Vilket föraktligt handlingssätt utgjorde uppenbarligen grunden till Obadjas förkastelsedom mot Edom? b) Vad talar för att boken troligtvis blev skriven år 607 f.v.t.?

4 Denna fientlighet nådde sin höjdpunkt år 607 f.v.t., när Jerusalem ödelades av de babyloniska horderna. Edoméerna betraktade detta med gillande, men de manade också på erövrarna att göra ödeläggelsen fullständig. ”Blotta det! Blotta det ända till grunden i det!” ropade de. (Ps. 137:7) När man kastade lott om bytet, var de bland dem som delade det, och när undkomna judar försökte fly ur landet, spärrade de vägen för dem och utlämnade dem åt fienden. Det är tydligtvis de våldshandlingar som edoméerna gjorde sig skyldiga till när Jerusalem ödelades som utgör grunden till den förkastelsedom Obadjas bok innehåller, och boken skrevs utan tvivel medan Edoms föraktliga handlingssätt ännu var i friskt minne. (Ob. v. 11, 14) Eftersom Edom självt tydligen blev intaget och plundrat av Nebukadnessar mindre än fem år efter Jerusalems ödeläggelse, måste boken ha blivit skriven före den tidpunkten, och år 607 f.v.t. har nämnts som den mest troliga tidpunkten.

5. a) Vad är det som visar att Obadjas berättelse är äkta och sann? b) Hur uppfyllde Obadja kraven på en sann profet, och varför är hans namn passande?

5 Obadjas profetia mot Edom uppfylldes — in i minsta detalj! Profetian når sin höjdpunkt i dessa ord: ”Esaus hus [skall bli] som stubb; och de skall sätta dem i brand och förtära dem. Och det kommer inte att bli någon överlevande för Esaus hus; ty så har Jehova själv talat.” (V. 18) Edom levde genom svärdet och dog genom svärdet, och inget spår finns kvar av dess avkomlingar. Berättelsen visade sig således vara äkta och sann. Obadja uppfyllde alla kriterier på en sann profet: Han talade i Jehovas namn, hans profetia ärade Jehova, och den uppfylldes, som den senare historien visar. Hans namn betyder ”Jehovas tjänare”, ett mycket passande namn.

BOKENS INNEHÅLL

6. Vad säger Jehova om Edom, och varifrån kommer han att hämta ner det?

6 Domen över Edom (v. 1—16). På Jehovas befallning bekantgör Obadja sin syn. Nationerna uppmanas att sluta sig samman för att strida mot Edom. ”Res er, och låt oss resa oss mot henne i strid”, befaller Gud. Sedan riktar han sina uttalanden direkt till Edom och värderar dess ställning. Edom är bara en liten nation, det är föraktat, men likväl är det förmätet. Det känner sig tryggt där det bor bland de höga, branta klipporna, säkert på att ingen skall kunna hämta ner det. Trots detta förklarar Jehova att om det hade sin boning så högt uppe som örnen, ja, om det än hade sitt näste bland stjärnorna, skulle han hämta det ner därifrån. Det skall få sitt straff. — V. 1.

7. I vilken omfattning skulle Edom bli skövlat?

7 Vad skall hända med Edom? Om tjuvar skulle skövla det, skulle de ta bara vad de ville. Till och med druvplockare skulle lämna kvar en efterskörd. Men det som väntar Esaus söner är värre än detta. Deras skatter skall bli fullständigt bortrövade. Det är Edoms egna medförbundna som skall vända sig mot det. De som har varit dess nära vänner skall fånga det i ett nät som man fångar någon som är utan urskillningsförmåga. Dess män, som är kända för sin vishet, och dess krigare, som är kända för sin tapperhet, skall inte kunna hjälpa det, när det drabbas av olycka.

8. Varför är Edoms straff så strängt?

8 Men varför detta stränga straff? På grund av det våld Edoms söner övade mot Jakobs söner, sina bröder! De gladde sig åt Jerusalems fall och hade till och med varit med om att dela bytet med inkräktarna. Som om Obadja skulle vara vittne till de onda gärningarna säger han skarpt fördömande till Edom: Du borde inte glädja dig åt din broders trångmål. Du borde inte hindra hans undkomna att fly och utlämna dem åt fienden. Den dag är nära då Jehova skall hålla räkenskap, och han skall ställa dig till ansvar. Alldeles som du har gjort kommer det att göras mot dig.

9. Vilken återställelse förutsägs?

9 Återställelse för Jakobs hus (v. 17—21). Jakobs hus skall däremot återställas. Människor skall återvända till berget Sion. De skall förtära Esaus hus, som eld förtär stubb. De skall sätta sig i besittning av landet i söder, Negev, samt Esaus bergstrakt och Shefela. Norrut skall de ta Efraims land, Samaria och området ända till Sarefat i besittning. I öster skall de få Gileads område. Det stolta Edom skall upphöra att finnas till, Jakob skall återställas, och ”kungamakten skall bli Jehovas”. — V. 21.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

10. Vilka andra profetior förutsade domen över Edom, och varför är det nyttigt att begrunda dessa tillsammans med Obadjas profetia?

10 För att bekräfta att detta domsbudskap mot Edom med säkerhet skulle uppfyllas lät Jehova andra av sina profeter göra liknande uttalanden. Sådana profetior finns nedtecknade i Joel 3:19; Amos 1:11, 12; Jesaja 34:5—7; Jeremia 49:7—22; Hesekiel 25:12—14; 35:2—15. De tidigare uttalandena syftar uppenbarligen på fientliga handlingar i flydda tider, men de som är av senare datum, däribland Obadjas profetia, utgör tydligtvis anklagelser mot Edom för dess obarmhärtiga handlingssätt då babylonierna intog Jerusalem. Vi kommer att bli styrkta i vår tro på Jehovas förmåga att uttala profetior, om vi undersöker hur de förutsagda olyckorna drabbade Edom. Dessutom kommer det att öka vår tillit till Jehova som den Gud som alltid genomför sitt tillkännagivna uppsåt. — Jes. 46:9—11.

11, 12. a) Hur kom de ”som levde i frid med” Edom att få övertaget över det? b) Vilken händelseutveckling ledde till att Edom kom ”att avskäras till obestämd tid”?

11 Obadja hade förutsagt att ”just de män som var i förbund med” Edom, de ”som levde i frid med” det, skulle få övertaget över det. (Ob. v. 7) Babylons fred med Edom blev kortvarig. På 500-talet f.v.t. erövrades Edom av babyloniska styrkor under kung Nabonid. * Men hundra år efter Nabonids invasion av Edom hoppades fortfarande detta självsäkra land kunna komma tillbaka och bli återställt, och om detta heter det i Malaki 1:4: ”Eftersom Edom håller i med att säga: ’Vi har blivit förstörda, men vi kommer att vända tillbaka och bygga upp de förhärjade platserna’, är detta vad härars Jehova har sagt: ’De för sin del kommer att bygga; men jag för min del kommer att riva ner.’” Trots Edoms ansträngningar att återhämta sig hade nabatéerna på 300-talet f.v.t. slagit sig ner i landet. Edoméerna, som hade blivit utträngda ur sitt land, bodde i södra delen av Judeen, som fick namnet Idumeen. De lyckades aldrig återta Seirs land.

12 Enligt Josephus blev de återstående edoméerna på 100-talet f.v.t. underkuvade av den judiske kungen Johannes Hyrkanos I. De tvingades att låta omskära sig och upptogs efter hand i det judiska samhället under en judisk ståthållare. Efter det att romarna hade ödelagt Jerusalem år 70 v.t., försvann deras namn ur historien. * Det blev som Obadja hade förutsagt: ”Du kommer helt visst att avskäras till obestämd tid. ... Och det kommer inte att bli någon överlevande för Esaus hus.” — Ob. v. 10, 18.

13. Vad hände med judarna, i motsats till edoméerna?

13 I motsats till Edoms ödeläggelse blev judarna förda tillbaka till sitt hemland år 537 f.v.t. under Serubbabels ståthållarskap. De återuppbyggde templet i Jerusalem och blev bofasta i landet.

14. a) Vilken varning kan man hämta av Edoms öde? b) Vad bör alla i likhet med Obadja erkänna, och varför?

14 Det är verkligen uppenbart att stolthet och förmätenhet leder till olycka. Må alla som stolt upphöjer sig och i sin ondska fröjdar sig över de svårigheter som drabbar Guds tjänare ta varning av Edoms öde. Må de i likhet med Obadja erkänna att ”kungamakten skall bli Jehovas”. De som strider mot Jehova och hans folk skall fullständigt avskäras, utrotas, till obestämd tid, men Jehovas majestätiska kungarike och eviga kungamakt skall hävdas och rättfärdigas till evig tid! — V. 21.

[Fotnoter]

^ § 2 Insight on the Scriptures, band 1, sidan 679.

^ § 11 Insight on the Scriptures, band 1, sidan 682.

^ § 12 Antiquitates Judaicae (Den forntida judiska historien), XIII, 257, 258 (ix, 1); XV, 253, 254 (vii, 9); i den svenska utgåvan Flavii Josephi Judiska historia, andra delen, 1747, sidan 361; tredje delen, 1749, sidorna 47, 48.

[Frågor]