Bibelbok nr 33 — Mika

Skribent: Mika

Platsen där den skrevs: Juda

Boken fullbordad: Före 717 f.v.t.

Omfattar tiden: omkr. 777—717 f.v.t.

1. Vad slags man var Mika?

TÄNK dig en mogen man, en man som har tjänat Jehova troget i många år. Tänk dig en frimodig man, en man som kunde säga till styresmännen i sin nation: ”Ni som hatar det goda och älskar det onda, ... ni som också har ätit mitt folks organism och har dragit av dem till och med deras hud.” Tänk dig en ödmjuk man, en man som gav all äran för sina kraftfulla uttalanden åt Jehova, genom vars ande han talade. Skulle du inte tycka om att lära känna en sådan man? Vilken rikedom av upplysningar och goda råd han skulle kunna förmedla! Profeten Mika var en sådan man. Vi har fortfarande tillgång till hans utmärkta råd i den bok som bär hans namn. — Mik. 3:2, 3, 8.

2. Vad känner vi till om Mika och den tid då han profeterade?

² Som fallet är med många av profeterna, berättar Mika mycket lite om sig själv i sin bok. Det var budskapet som var det viktiga. Namnet Mika är en kortform av Mikael (som betyder ”vem är som Gud?”) eller Mikaja (som betyder ”vem är som Jehova?”). Han tjänade som profet under Jotams, Ahas’ och Hiskias regeringar (777—717 f.v.t.) och levde därför samtidigt med profeterna Jesaja och Hosea. (Jes. 1:1; Hos. 1:1) Exakt hur länge han profeterade vet man inte, men det var högst 60 år. Hans profetior om Samarias fall måste ha uttalats före stadens förstöring år 740 f.v.t., och boken måste ha varit fullbordad vid slutet av Hiskias regering, år 717 f.v.t. (Mik. 1:1) Profeten Mika kom från landsbygden, från byn Moreset i det fruktbara Shefela, sydväst om Jerusalem. Hans förtrogenhet med livet på landet framgår av det slags illustrationer han använde för att framhäva viktiga punkter i sitt budskap. — 2:12; 4:12, 13; 6:15; 7:1, 4, 14.

3. Under vilken betydelsefull tid tjänade Mika, och varför gav Jehova honom uppdraget som profet?

³ Mika levde i en farlig och betydelsefull tid. Händelser som snabbt avlöste varandra förebådade undergång för Israels och Judas kungariken. Moraliskt fördärv och avgudadyrkan frodades i Israel, och detta ledde till att Assyrien tillintetgjorde nationen, tydligtvis under Mikas livstid. Juda gjorde det som var rätt under Jotams regering, efterliknade Israels ondska under Ahas’ upproriska regering och vände sedan tillbaka till den sanna tillbedjan under Hiskias regering. Jehova uppreste Mika för att ge sitt folk en kraftig varning om vad han skulle låta komma över dem. Mikas profetior var en bekräftelse på Jesajas och Hoseas profetior. — 2 Kung. 15:32—20:21; 2 Krön., kap. 27—32; Jes. 7:17; Hos. 8:8; 2 Kor. 13:1.

4. Vad bevisar att Mikas bok är äkta?

 ⁴ Det finns många vittnesbörd om att Mikas bok är äkta. Judarna har alltid godtagit den som en del av den hebreiska kanon. Jeremia 26:18, 19 hänsyftar direkt på Mikas ord: ”Sion [kommer] att plöjas upp som blott och bart en åker, och Jerusalem, hon kommer inte att bli något annat än ruinhögar.” (Mik. 3:12) Denna profetia uppfylldes i detalj år 607 f.v.t., då Babylons kung jämnade Jerusalem med marken, ”för att vålla fördärv”. (2 Krön. 36:19) En liknande profetia om att Samaria skulle bli ”en ruinhög på fältet” uppfylldes också. (Mik. 1:6, 7) Samaria ödelades av assyrierna år 740 f.v.t., när de intog det norra riket, Israel, och förde dess invånare i fångenskap. (2 Kung. 17:5, 6) Längre fram, på 300-talet f.v.t., erövrades staden av Alexander den store, och på 100-talet f.v.t. ödelades den av judarna under Johannes Hyrkanos I. Om detta sista ödeläggande av Samaria heter det i ett bibellexikon (The New Westminster Dictionary of the Bible, 1970, sidan 822): ”Segraren förstörde ... [staden Samaria] och vinnlade sig om att utplåna alla bevis för att det någonsin hade legat en befäst stad på kullen.”

5. Hur vittnar arkeologin om att Mikas profetior uppfylldes?

⁵ Arkeologiska fynd bekräftar också att Mikas profetior uppfylldes. Assyriernas ödeläggande av Samaria omtalas i assyriska annaler. Den assyriske kungen Sargon skröt till exempel: ”Jag belägrade och intog Samaria (Sa-me-ri-na).” * Men det kan i själva verket ha varit Sargons föregångare, Salmanassar V, som fullbordade erövringen. I en babylonisk krönika sägs det om Salmanassar: ”Han härjade Samaria.” * Den invasion av Juda som företogs under Hiskias regering och som Mika hade förutsagt blev utförligt beskriven av Sanherib. (Mik. 1:6, 9; 2 Kung. 18:13) På en vägg i sitt palats i Nineve lät han göra en stor relief i fyra fält, som framställer erövringen av Lakis. På sitt prisma säger han: ”Fyrtiosex av hans starka städer ... belägrade jag. ... Jag drev ut från dem 200.150 människor. ... Honom själv [Hiskia] stängde jag in i Jerusalem, hans kungliga residens, som en fågel i bur.” Han beskriver också den tribut som Hiskia betalade till honom, även om han överdriver beloppets storlek. Han nämner ingenting om den olycka som drabbade hans trupper. * — 2 Kung. 18:14—16; 19:35.

6. Vad är det som undanröjer allt tvivel om att Mikas bok är inspirerad?

⁶ Något som undanröjer allt tvivel om att boken är inspirerad är den framträdande profetian i Mika 5:2, som förutsäger var Messias skulle födas. (Matt. 2:4—6) Det finns också avsnitt i de kristna grekiska skrifterna som har stor likhet med avsnitt i Mikas bok. — Mik. 7:6, 20; Matt. 10:35, 36; Luk. 1:72, 73.

7. Vad kan man säga om Mikas förmåga att uttrycka sig?

⁷ Även om Mika kan ha varit från Judas landsbygd, saknade han på intet sätt förmåga att uttrycka sig. Några av de allra vackraste uttrycken i Guds ord finns i hans bok. Kapitel 6 är skrivet i form av en kraftfull dialog. Plötsliga övergångar fångar läsarens uppmärksamhet; Mika växlar snabbt från ett ämne till ett annat, från förbannelse till välsignelse och åter till förbannelse. (Mik. 2:10, 12; 3:1, 12; 4:1) Boken innehåller många målande uttryck: När Jehova drar ut, skall ”bergen ... smälta under honom, och lågslätterna, de kommer att klyvas itu, som vax för elden, som vattenmassor som vräks utför en brant”. — 1:4; se också 7:17.

8. Vad innehåller var och en av bokens tre delar?

⁸ Boken kan uppdelas i tre delar. Varje del börjar med ”Hör” och innehåller tillrättavisningar, varningar om straff och löften om välsignelse.

BOKENS INNEHÅLL

9. Vilka straff skall drabba Samaria och Juda?

⁹ Del 1 (1:1—2:13). Jehova kommer ut från sitt tempel för att straffa Samaria för dess avgudadyrkan. Han skall göra Samaria till ”en ruinhög”, vräka ner dess stenar i dalen och sönderkrossa dess huggna bilder. Det skall inte finnas någon läkedom för Samaria. Juda är också skyldigt och skall bli invaderat ända ”till Jerusalems port”. De som tänker ut vad skadligt är fördöms och skall klaga: ”Vi har verkligen blivit skövlade!” — 1:6, 12; 2:4.

10. Hur kommer Jehovas barmhärtighet i blickpunkten?

¹⁰ Plötsligt kommer Jehovas barmhärtighet i blickpunkten, när profeten i Jehovas namn förklarar: ”Jag kommer med visshet att samla dig, Jakob. ... I endräkt kommer jag att sätta dem, som en småboskapshjord i fållan, som en hjord mitt på dess betesmark; från dem kommer det att höras ett larm av människor.” — 2:12.

11. a) Vilken förkastelsedom riktas nu mot Jakobs och Israels styresmän? b) Hur erkänner Mika källan till sitt mod?

¹¹ Del 2 (3:1—5:15). Mika fortsätter: ”Hör, det ber jag er, ni Jakobs huvudmän och ni Israels hus’ befälhavare.” En svidande förkastelsedom riktas mot dessa män, ”som hatar det goda och älskar det onda” och som förtrycker folket. De har ”slagit sönder själva benen i deras kropp”. (3:1—3) Av samma slag är de falska profeterna, som inte ger någon sann vägledning, utan får Guds folk att irra omkring. Det krävs mer än mänskligt mod att förkunna detta budskap! Men Mika framhåller förtröstansfullt:  ”Jag själv ... har blivit uppfylld av kraft, med Jehovas ande, och av rättvisa och väldighet för att omtala för Jakob hans uppror och för Israel hans synd.” (3:8) Hans fördömande av styresmännen som bär på blodskuld når en höjdpunkt, när han säger: ”Hennes egna huvudmän dömer blott och bart för mutor, och hennes egna präster undervisar endast för betalning, och hennes egna profeter utövar spådom rätt och slätt för pengar.” (3:11) Därför skall Sion plöjas upp som en åker, och Jerusalem skall inte bli något annat än ruinhögar.

12. Vilken storslagen profetia framställs om ”dagarnas slutskede”?

¹² På nytt växlar ämnet oväntat. Profetian riktas nu mot ”dagarnas slutskede”, och det ges en storslagen, livfull beskrivning av hur tillbedjan av Jehova återställs på hans berg. (4:1) Många nationer skall gå ditupp för att lära känna Jehovas vägar, eftersom hans lag och ord skall utgå från Sion och från Jerusalem. De skall inte mer lära sig att föra krig, utan var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd. De skall inte vara rädda. Må folken följa sina egna gudar, men de sanna tillbedjarna skall vandra i Jehovas, sin Guds, namn, och han skall härska som kung över dem för evigt. Men först måste Sion gå i landsflykt till Babylon. Först vid Sions återställelse skall Jehova söndersmula dess fiender.

13. Vad slags härskare kommer att utgå från Betlehem, och som vad skall ”de kvarvarande av Jakob” vara?

¹³ Mika förutsäger nu att Israels härskare, ”vilkens ursprung är från forna tider”, skall utgå från Betlehem Efrata. Han skall ”verka som herde i Jehovas styrka” och vara stor, inte bara i Israel, utan ”ända till jordens ändar”. (5:2, 4) Den angripande assyrierns framgång skall endast vara tillfällig, för han skall slås tillbaka, och hans eget land skall läggas öde. ”De kvarvarande av Jakob” skall vara som ”dagg från Jehova” bland folken och som ett modigt lejon bland nationerna. (5:7) Jehova skall utrota falsk tillbedjan och utkräva hämnd på de olydiga nationerna.

14. a) Med vilken illustration börjar del 3 i Mikas bok? b) Vilka av Jehovas krav har Israels folk underlåtit att rätta sig efter?

¹⁴ Del 3 (6:1—7:20). Nu följer en domstolsscen, som framförs i form av en dialog. Jehova har ”en rättssak” med Israel, och han kallar på kullarna och bergen som vittnen. (6:1) Han uppfordrar Israel att vittna mot honom och påminner dem om de rättfärdiga gärningar han har gjort till nytta för dem. Vad kräver Jehova av jordemänniskan? Inte att hon frambär en mängd djuroffer, utan att hon ”utövar rättvisa och älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när ... [hon] vandrar med ... [sin] Gud”. (6:8) Detta är just vad som saknas i Israel. I stället för rättvisa och kärleksfull omtanke förekommer det ”falska vågskålar”, våld, falskhet och svek. (6:11) I stället för att vandra i blygsamhet inför Gud vandrar de efter Omris och Ahabs, Samarias regenters, onda rådslag och avgudadyrkan.

15. a) Vad beklagar sig profeten över? b) Vilken passande avslutning har Mikas bok?

¹⁵ Profeten beklagar sig över det moraliska förfallet bland hans folk. Ja, till och med ”den rättrådigaste av dem är värre än en törnig häck”. (7:4) Det förekommer förräderi bland nära vänner och inom de enskilda hushållen. Men Mika tappar inte modet. ”Det [är] Jehova jag kommer att hålla utkik efter. Jag skall visa en väntande inställning gentemot min räddnings Gud. Min Gud kommer att höra mig.” (7:7) Han varnar andra för att glädjas över att Jehova straffar sitt folk, för det skall komma befrielse. Jehova skall vara en herde över sitt folk och föra det i bet och visa det ”underbara ting”, som gör nationerna rädda. (7:15) I slutet av sin bok fäster Mika uppmärksamheten vid betydelsen av sitt namn genom att lovprisa Jehova för att han finner behag i kärleksfull omtanke. Ja, ”vem är en Gud som [Jehova]”? — 7:18.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

16. a) Hur visade sig Mikas profetia vara nyttig på Hiskias tid? b) Vilka kraftfulla förmaningar innehåller den för vår tid?

¹⁶ För nära 2.700 år sedan visade sig Mikas profetia vara mycket ”nyttig ... till tillrättavisning”, för Hiskia, Judas kung, gav akt på hans budskap, fick folket att ångra sig och genomförde religiösa reformer. (Mik. 3:9—12; Jer. 26:18, 19; jämför 2 Kungaboken 18:1—4.) I våra dagar är denna inspirerade profetia till ännu större nytta. Alla ni som bekänner er vara tillbedjare av Gud, hör Mikas tydliga varningar för falsk religion, avgudadyrkan, lögn och våld! (Mik. 1:2; 3:1; 6:1) Paulus bekräftar dessa varningar i 1 Korinthierna 6:9—11, där han säger att de sanna kristna har tvättats rena och att ingen som hänger sig åt sådana sedvänjor skall ärva Guds kungarike. Enkelt och klart framhålls det i Mika 6:8 att det Jehova kräver av människor är att de skall vandra med honom i rättvisa, kärleksfull omtanke och blygsamhet.

17. Vilken uppmuntran ger Mikas bok den som tjänar Gud under förföljelse och svårigheter?

¹⁷ Mika frambar sitt budskap bland ett folk som var så söndrat att ”en mans fiender ... [var] medlemmarna av hans hushåll”. De sanna kristna predikar ofta under liknande omständigheter, och somliga blir till och med förrådda och svårt förföljda av sina egna familjemedlemmar. De behöver alltid tålmodigt vänta på Jehova, sin ”räddnings Gud”. (Mik. 7:6, 7; Matt. 10:21, 35—39) När den som modigt förtröstar på Jehova blir utsatt för förföljelse eller  ställd inför en svår uppgift, kommer han att likt Mika bli ”uppfylld av kraft, med Jehovas ande”, till att förkunna hans budskap. Mika profeterade om att ett sådant mod skulle vara särskilt uppenbart hos ”de kvarvarande av Jakob”. De skulle vara ”som ett lejon” bland nationerna, ”mitt ibland många folk”, och samtidigt som uppfriskande dagg och som regnskurar från Jehova. Den kvarleva av Israel (Jakob) som blev en del av den kristna församlingen i det första århundradet visade sannerligen prov på dessa egenskaper. — Mik. 3:8; 5:7, 8; Rom. 9:27; 11:5, 26.

18. Vilken profetia i Mikas bok förbinds med Guds kungarikes styre utövat av Kristus Jesus?

¹⁸ Jesu födelse i Betlehem i uppfyllelse av Mikas profetia bekräftar att boken är inspirerad av Gud, men visar också att den vers som omtalar hans födelse och de omgivande verserna profetiskt talar om Guds kommande kungarike under Kristus Jesus. Jesus är den som utgår från Betlehem (”brödhus”) med livgivande välsignelser för alla som utövar tro på hans offer. Han är den som skall ”verka som herde i Jehovas styrka” och som blir stor och skapar fred intill jordens ändar bland Guds återställda, förenade hjord. — Mik. 5:2, 4; 2:12; Joh. 6:33—40.

19. a) Vilken trosstärkande uppmuntran ges åt dem som lever i ”dagarnas slutskede”? b) Hur upphöjer Mika Jehovas suveränitet?

¹⁹ Vi kan hämta stor uppmuntran av Mikas profetia om ”dagarnas slutskede”, då ”många nationer” söker undervisning från Jehova. ”Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. De kommer inte att lyfta svärd, nation mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig. Och de kommer verkligen att sitta, var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, och det kommer inte att finnas någon som får dem att skälva; ty så har härars Jehovas egen mun talat.” De överger all falsk tillbedjan och förenar sig med Mika i att försäkra: ”Vi för vår del kommer att vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja för evigt.” Mikas profetia är sannerligen trosstärkande genom att den ger en förhandssyn av dessa epokgörande händelser. Den upphöjer också på ett storslaget sätt Jehova som den evige Suveränen och Kungen. Ja, hur hänförande är inte dessa ord: ”Jehova kommer verkligen att härska som kung över dem på berget Sion från nu och till obestämd tid”! — Mik. 4:1—7; 1 Tim. 1:17.

[Fotnoter]

[Frågor]