Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Bibelbok nr 35 — Habackuk

Bibelbok nr 35 — Habackuk

Bibelbok nr 35 Habackuk

Skribent: Habackuk

Platsen där den skrevs: Juda

Boken fullbordad: omkr. 628 f.v.t.

1. Vilka storslagna sanningar betonas i Habackuks profetia?

HABACKUK är en annan av de hebreiska skrifternas så kallade mindre profeter. Men hans syn och proklamation, som inspirerats av Gud, är alls inte av mindre betydelse för Guds folk. Hans profetia, som är både uppmuntrande och styrkande, håller Guds tjänare uppe under påfrestande tider. Boken framhäver två storslagna sanningar: Jehova Gud är den universelle Suveränen, och de rättfärdiga lever på grund av tro. Boken tjänar också som en varning för dem som motstår Guds tjänare och för dem som skrymtaktigt bekänner sig vara hans folk. Den visar vad det innebär att ha en stark tro på Jehova, som är värd all lovprisning.

2. Vilka upplysningar ges om skribenten, Habackuk?

2 Habackuks bok börjar med orden: ”Proklamationen som profeten Habackuk skådade i en syn.” (Hab. 1:1) Vem var profeten Habackuk (hebreiska: Chavaq·qụq), vars namn betyder ”innerlig omfamning”? Det ges inga upplysningar om Habackuks härkomst, stam, liv eller död. Huruvida han var en levitisk tempelmusiker kan inte med bestämdhet fastslås, även om man har dragit den slutsatsen av bokens efterskrift: ”Till ledaren [eller: dirigenten], på mina stränginstrument.”

3. Vilka förhållanden i Juda ger oss en antydan om när Habackuks bok skrevs?

3 När framförde Habackuk sin proklamation, sitt profetiska budskap? Ovan nämnda efterskrift och orden ”Jehova är i sitt heliga tempel” anger att templet i Jerusalem fortfarande fanns kvar. (2:20) Detta tillsammans med profetians budskap antyder att profetian uttalades kort tid före Jerusalems ödeläggelse år 607 f.v.t. Men hur många år dessförinnan? Det måste ha varit efter den gudfruktige kung Josias regering (659—629 f.v.t.). Profetian ger själv en ledtråd genom att förutsäga ett verk som folket i Juda inte kommer att tro även om det berättas om det: Gud skall resa upp kaldéerna (babylonierna) till att straffa det trolösa Juda. (1:5, 6) Detta skulle kunna passa på första delen av den avgudadyrkande kung Jehojakims regering, en tid då tvivel och orättvisor grep omkring sig i Juda. Jehojakim hade blivit insatt på tronen av Farao Neko, och nationen befann sig inom Egyptens inflytelsesfär. Under sådana förhållanden hade folket anledning att tvivla på att en invasion från Babylon var möjlig. Men Nebukadnessar besegrade Farao Neko i slaget vid Karkemish år 625 f.v.t., varigenom Egyptens makt bröts. Det är därför rimligt att anta att profetian uttalades före den händelsen, i början av Jehojakims regering (som började år 628 f.v.t.). Habackuk levde följaktligen samtidigt med Jeremia.

4. Vad visar att Habackuks bok är inspirerad av Gud?

4 Hur kan vi veta att boken är inspirerad av Gud? Gamla förteckningar över de hebreiska skrifterna bekräftar att Habackuks bok är kanonisk. De nämner visserligen inte boken vid namn, men när de hänvisar till de ”tolv mindre profeterna” är den uppenbarligen medräknad, för utan Habackuk skulle det inte vara 12. Aposteln Paulus godtog profetian som en del av de inspirerade Skrifterna och gör ett direkt citat från Habackuk 1:5 och talar om det som något ”som är sagt i Profeterna”. (Apg. 13:40, 41) Han hänvisade flera gånger till boken i sina brev. Uppfyllelsen av Habackuks uttalanden mot Juda och Babylon visar tydligt att han var en sann profet som talade i Jehovas namn och till hans förhärligande.

5. Sammanfatta helt kort innehållet i Habackuks bok.

5 Habackuks bok består av tre kapitel. De båda första kapitlen 1, 2 är en dialog mellan skribenten och Jehova. De berättar om kaldéernas styrka och om den bedrövelse som väntar den babyloniska nationen, som mångfaldigar det som inte är dess eget, som skaffar sig ond vinning åt sitt hus, som bygger en stad med blodsutgjutelse och som tillber den skulpterade bilden. Det tredje kapitlet handlar om Jehovas härlighet på stridens dag, och det har en enastående kraftfull, levande och dramatisk stil. Detta kapitel är en bön i form av klagosånger och har betecknats som ”en av de förnämsta och mest storslagna dikterna i hela den hebreiska poesin”. *

BOKENS INNEHÅLL

6. Hur är tillståndet i Juda, och vilket förunderligt verk skall Jehova därför utföra?

6 Profeten ropar till Jehova (1:1—2:1). Den utbredda trolösheten och vantron i Juda har framkallat frågor i Habackuks sinne. ”Hur länge, o Jehova, skall jag ropa på hjälp, utan att du hör?” frågar han. ”Varför är skövling och våld inför mig?” (1:2, 3) Lagen blir kraftlös, den ondskefulle omringar den rättfärdige, och rättvisan framstår förvänd. Därför skall Jehova utföra ett verk som kommer att väcka förundran, ett verk som folket ”inte kommer att tro, även om det berättas om det”. Han ”reser upp kaldéerna”! Det är sannerligen en skräckinjagande syn som Jehova ger av denna vildsinta nation som snabbt rycker fram. Den är benägen för våldsdåd, och den samlar fångar ”alldeles som sand”. (1:5, 6, 9) Ingenting kan stå emot den, inte ens kungar och höga ämbetsmän, för den skrattar åt dem alla. Den intar varje befäst plats. Allt detta utgör en dom och en tillrättavisning från Jehova, den ”Helige”. (1:12) Habackuk väntar uppmärksamt på att Gud skall tala.

7. Hur tröstar Jehova Habackuk?

7 Synen av fem ve (2:2—20). Jehova svarar: ”Skriv ner synen, och framställ den tydligt på tavlor.” Även om den tycks dröja, kommer den ofelbart att bli verklighet. Jehova tröstar Habackuk med orden: ”Vad den rättfärdige beträffar, genom sin trofasthet [eller: trosfasthet] kommer han att förbli vid liv.” (2:2, 4) Den självsäkre fienden kommer inte att nå sitt mål, även om han fortsätter att samla till sig nationer och folk. Ja, just dessa skall stämma upp mot honom en ordspråksmässig utsaga, som innehåller fem ve:

8, 9. Mot vad slags människor riktas de fem ve som visas i synen?

8 ”Ve den som mångfaldigar det som inte är hans eget.” Han skall själv bli till något för andra att röva. Det skall tas byte från honom ”på grund av utgjutandet av människoblod och våldet mot jorden”. (2:6, 8) ”Ve den som skaffar sig ond vinning åt sitt hus.” Eftersom han har avskurit, gjort ände på, många folk, skall själva stenarna och träverket i hans hus utstöta klagorop. (2:9) ”Ve den som bygger en stad med blodsutgjutelse.” Hans folk skall möda sig bara för elden och trötta ut sig för det som ingenting är, förklarar Jehova. ”Ty jorden kommer att vara full av kunskapen om Jehovas härlighet, liksom själva vattenmassorna täcker havets botten.” — 2:12, 14.

9 Ve den som i vrede gör sin kamrat drucken för att se hans könsdelar. Jehova skall låta honom dricka ur bägaren i sin högra hand och låta vanheder komma över honom i stället för härlighet, ”på grund av utgjutandet av människoblod och våldet mot jorden”. Till vilken nytta är en skulpterad bild för den som gjort den — är inte sådana värdelösa gudar stumma? (2:15, 17) ”Ve den som säger till träbiten: ’O vakna då!’, till en stum sten: ’O vakna upp! Det är den som kommer att ge undervisning’!” I motsats till dessa livlösa gudar är ”Jehova ... i sitt heliga tempel. Var tyst inför honom, hela jorden!” — 2:19, 20.

10. Vilken verksamhet som inger fruktan äger rum när Jehova träder fram på stridens dag?

10 Jehova på stridens dag (3:1—19). I en högtidlig bön påminner Habackuk på ett målande sätt om Jehovas verksamhet som inger fruktan. Jehovas ”värdighet övertäckte himlarna”, när han trädde fram, ”och av hans lovprisning uppfylldes jorden”. (3:3) Hans klara sken var som ljuset, och framför honom gick pesten. Han stod stilla och skakade om jorden, så att nationerna hoppade och de eviga bergen slogs sönder. Jehova red i väg lik en väldig krigare med blottad båge och med räddningens vagnar. Bergen och vattendjupet darrade. Sol och måne stod stilla. Som ljus for hans pilar fram, och blixten av hans spjut flammade, när han skred fram över jorden och i vrede tröskade nationerna. Han drog ut för att rädda sitt folk och sin smorde och för att blotta den ondskefulles grund ”ända upp till halsen”. — 3:13.

11. Hur påverkas Habackuk av synen, men vad är han besluten att göra?

11 Profeten är överväldigad av denna syn av den makt som är förbunden med Jehovas tidigare gärningar och med hans kommande gärningar som skall skaka hela världen: ”Jag hörde, och min buk började darra; vid ljudet skälvde mina läppar; röta började tränga in i benen i min kropp; och i min situation darrade jag, eftersom jag i stillhet skulle vänta på trångmålets dag, på att han drar upp mot folket, för att han må överfalla det.” (3:16) Trots de svåra tider som Habackuk måste gå till mötes — inga blommor på fikonträdet, ingen avkastning på vinstockarna, ingen småboskap i fållan — är han fast besluten att jubla i Jehova och fröjdas i sin räddnings Gud. Han avslutar sin sång, som ger uttryck åt hans hänförelse, med orden: ”Jehova, den suveräne Herren, är min handlingskraft; och han gör mina fötter lika hindarnas, och mina höjder låter han mig beträda.” — 3:19.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

12. Hur tillämpade Paulus Habackuk 2:4 till nytta för de kristna?

12 Aposteln Paulus insåg att Habackuks profetia var nyttig till undervisning och citerade vid tre olika tillfällen från kapitel 2, vers 4. För att betona att de goda nyheterna är Guds kraft till räddning för var och en som tror skrev Paulus till de kristna i Rom: ”I dem uppenbaras nämligen Guds rättfärdighet på grund av tro och till tro, alldeles som det är skrivet: ’Men den rättfärdige — av tro skall han leva.’” När Paulus skrev till galaterna, betonade han att välsignelse kommer genom tro: ”För övrigt är det klart att ingen genom lag förklaras rättfärdig inför Gud, eftersom ’den rättfärdige skall leva på grund av tro’.” Paulus skrev också i sitt brev till hebréerna att de kristna måste visa en levande tro, så att själen bevaras vid liv, och återigen hänvisade han till Jehovas ord till Habackuk. När han återger Habackuks ord, tar han emellertid inte bara med frasen: ”Min rättfärdige skall leva på grund av tro”, utan också de föregående orden, enligt lydelsen i den grekiska Septuaginta: ”Om han ryggar tillbaka, har min själ inte behag i honom.” Sedan sammanfattar han genom att säga: ”Vi [är] ... av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” — Rom. 1:17; Gal. 3:11; Hebr. 10:38, 39.

13. Vad kan vi lära av den omständigheten att Habackuks profetior mot Juda och Babylon uppfylldes så exakt?

13 Habackuks profetia är mycket nyttig i våra dagar för de kristna, som behöver handlingskraft. Den lär dem att sätta sin tillit till Gud. Den är också nyttig när det gäller att varna andra för Guds domar. Den varnande lärdomen är kraftfull: Mena inte att Gud dröjer för länge med att verkställa sina domar; de ”kommer ofelbart att bli verklighet”. (Hab. 2:3) Profetian om att Juda skulle ödeläggas av Babylon gick ofelbart i uppfyllelse, och alldeles som det var förutsagt, blev Babylon självt erövrat, när mederna och perserna intog staden år 539 f.v.t. Vilken allvarlig påminnelse om att sätta tro till Guds ord! Därför ansåg aposteln Paulus det nyttigt att citera Habackuk, när han varnade judarna på den tiden för att visa brist på tro: ”Se ... till att inte det kommer över er som är sagt i Profeterna: ’Lägg märke till det, ni föraktare, och förundra er över det och försvinn bort, eftersom jag utför ett verk i era dagar, ett verk som ni alls inte skall tro ens om någon i detalj berättar om det för er.’” (Apg. 13:40, 41; Hab. 1:5, LXX) Judarna, som saknade tro, gav inte akt på Paulus’ ord, liksom de inte heller hade trott på Jesu varning om Jerusalems ödeläggelse; de fick lida följderna av sin brist på tro, när Roms härar ödelade Jerusalem år 70 v.t. — Luk. 19:41—44.

14. a) Hur uppmuntrar Habackuks profetia de kristna i våra dagar att bevara en stark tro? b) Vilken tillförsikt kan de som älskar rättfärdighet nu hysa i enlighet med profetian?

14 Habackuks profetia uppmuntrar likaså de kristna i våra dagar att bevara en stark tro mitt i en värld som är full av våld. Profetian hjälper dem att undervisa andra och att besvara den fråga som människor över hela världen har ställt: Skall Gud utkräva hämnd på de onda? Lägg återigen märke till profetians ord: ”Förbli i förväntan på den; ty den kommer ofelbart att bli verklighet. Den kommer inte att bli försenad.” (Hab. 2:3) Vilka oroligheter som än uppstår på jorden påminner sig den smorda kvarlevan av dem som skall ärva det himmelska kungariket Habackuks ord om Jehovas hämndgärningar i det flydda: ”Du drog ut till ditt folks räddning, för att rädda din smorde.” (3:13) Jehova är sannerligen från forna tider deras ”Helige” och den ”Klippa” som skall tillrättavisa de orättfärdiga och ge liv åt dem som han omfamnar i sin kärlek. Alla som älskar rättfärdighet kan glädja sig över hans kungarike och hans suveränitet och säga: ”Jag för min del ... [skall] jubla i Jehova; jag skall fröjdas i min räddnings Gud. Jehova, den suveräne Herren, är min handlingskraft.” — 1:12; 3:18, 19.

[Fotnoter]

^ § 5 E. Henderson: The Book of the Twelve Minor Prophets, 1868, sidan 285.

[Frågor]