Bibelbok nr 40 — Matteus

Skribent: Matteus

Platsen där den skrevs: Palestina

Boken fullbordad: omkr. 41 v.t.

Omfattar tiden: 2 f.v.t.—33 v.t.

1. a) Vilket löfte har Jehova hållit fram för människosläktet alltsedan tiden i Eden? b) Hur blev hoppet om Messias fast grundat bland judarna?

ALLTSEDAN upproret i Eden har Jehova hållit fram för människosläktet det trösterika löftet att han genom sin ”kvinnas” Säd eller Avkomma skall befria alla som älskar rättfärdighet. Hans uppsåt var att frambringa denna Säd, Messias, ur Israels nation. Under århundradenas gång lät han en mängd profetior nedtecknas genom de inspirerade hebreiska skribenterna, profetior som visade att Säden skulle vara härskare i Guds kungarike och sörja för att Jehovas namn blir helgat och för alltid rentvått från den smälek som har hopats över det. Dessa profeter omtalade många detaljer om Säden, om honom som skulle vara Jehovas store försvarare och förkämpe och som skulle befria människor från fruktan, förtryck, synd och död. När de hebreiska skrifterna var fullbordade, var hoppet om Messias fast grundat bland judarna.

2. Hur kom det sig att omständigheterna vid Messias’ framträdande var idealiska för att de goda nyheterna skulle kunna spridas?

² Under tiden hade världsscenen förändrats. Som en förberedelse för Messias’ framträdande hade Gud manövrerat nationerna, så att omständigheterna var idealiska för att nyheten om denna händelse skulle kunna spridas vitt och brett. Genom det femte världsväldet, Grekland, hade det skapats ett världsspråk, som gjorde det möjligt för människorna att obehindrat meddela sig med varandra. Rom, det sjätte världsväldet, hade svetsat samman sina underlydande nationer till ett världsimperium och hade anlagt vägar, så att man lätt kunde nå ut till alla delar av imperiet. Många judar hade blivit kringspridda över hela detta imperium, och därigenom hade andra fått höra om att judarna väntade på en kommande Messias. Och nu, mer än 4.000 år efter det att löftet hade getts i Eden, hade Messias trätt fram! Den efterlängtade utlovade Säden hade kommit! De viktigaste händelserna dittills i mänsklighetens historia inträffade medan Messias troget utförde sin Faders vilja här på jorden.

3. a) Vilken anordning gjorde Jehova för att detaljerade uppgifter om Jesu liv skulle bli nedtecknade? b) Vad är utmärkande för vart och ett av evangelierna, och varför är alla fyra nödvändiga?

³ Det var nu åter dags att låta nedteckna inspirerade skrifter. Berättelserna om dessa betydelsefulla tilldragelser måste bevaras till eftervärlden. Genom sin ande inspirerade Jehova fyra trogna män att oberoende av varandra skriva ner sina redogörelser och åstadkom därigenom ett fyrfaldigt vittnesbörd om  att Jesus var Messias, den utlovade Säden och Kungen. Dessa berättelser innehåller många detaljer om Jesu liv, förkunnartjänst, död och uppståndelse. De kallas ”evangelier”, och ordet ”evangelium” betyder ”glädjebudskap”, ”budskap om goda nyheter”. De fyra skildringarna är visserligen parallella och beskriver ofta samma händelser, men de är ändå inte på något sätt kopior av varandra. De tre första evangelierna betecknas ofta som ”synoptiska” (av ett grekiskt uttryck som betyder ”samsyn”), varmed menas att de utmärker sig för ”samsyn”, för att redovisa ”samma synpunkt”; de återger nämligen berättelsen om Jesu liv på jorden ur samma synvinkel. Men var och en av de fyra skribenterna — Matteus, Markus, Lukas och Johannes — ger oss sin egen berättelse om Jesus Kristus. Var och en har sitt eget särskilda tema och sitt eget mål, låter sin egen personlighet skina igenom och tänker på sin speciella läsekrets. Ju mer vi undersöker vad dessa fyra har skrivit, desto tydligare ser vi att var och en av de här fyra inspirerade bibelböckerna har sin särprägel och att de utgör självständiga skildringar av Jesu Kristi liv, vilka kompletterar varandra och är överensstämmande.

4. Vad vet man om den som har skrivit det första evangeliet?

⁴ Den förste som skrev ner de goda nyheterna om Jesus Kristus var Matteus. Hans namn är sannolikt en förkortad form av det hebreiska namnet Mat·tith·jạh (Mattitja), som betyder ”Jehovas gåva”. Matteus var en av de 12 apostlar som Jesus utvalde, och han åtnjöt nära, förtrolig gemenskap med Mästaren, när denne färdades omkring i hela Palestina och predikade och undervisade om Guds kungarike. Innan Matteus blev en Jesu lärjunge, var han uppbördsman (tullindrivare), ett yrke som judarna betraktade med den största avsky, därför att det ständigt påminde dem om att de inte var fria, utan lydde under det kejserliga Roms välde. Matteus kallades också Levi och var son till Alfeus. Han lydde villigt Jesu uppmaning att följa honom. — Matt. 9:9; Mark. 2:14; Luk. 5:27—32.

5. Hur kan det slås fast att Matteus har skrivit det första evangeliet?

⁵ I Matteusevangeliet sägs det inte något om vem som har skrivit det, men vittnesbörden från tidiga kyrkohistoriker lämnar oss inte i tvivel om att det är Matteus. Kanske har det inte i fråga om någon annan bok från den tiden blivit så klart och enhälligt fastslaget vem som har skrivit den som just i fråga om Matteus’ evangelium. Alltifrån Papias från Hierapolis (början av 100-talet v.t.) har vi en lång rad tidiga vittnen som bestyrker att Matteus skrev detta evangelium och att det är en autentisk del av Guds ord. I McClintock och Strongs Cyclopedia heter det: ”Delar ur Matteusevangeliet citeras av Justinus Martyren, av författaren till Diognetosbrevet (se Ottos Justin Martyr, band ii), av Hegesippos, Irenaeus, Tatianos, Athenagoras, Theofilos, Klemens, Tertullianus och Origenes. Det är inte bara innehållet i citaten, utan också det sätt på vilket de används — dessa författare använder dem tillitsfullt som om man hänvisade till en erkänd auktoritet och ger inte uttryck åt något som helst tvivel — som gör att vi kan anse det bevisat att den bok vi är i besittning av inte har varit föremål för någon plötslig förändring.” * Det faktum att Matteus var apostel och som sådan hade Guds ande gör att vi helt och fullt kan lita på hans berättelse.

6, 7. a) När och på vilket språk skrevs Matteus’ evangelium först? b) Vad anger att det skrevs i första hand för judarna? c) Hur många gånger förekommer namnet Jehova i detta evangelium, enligt Nya Världens översättning, och varför?

⁶ Matteus skrev sin berättelse i Palestina. Precis vilket år vet man inte, men efterskrifter till några handskrifter (alla senare än 900-talet v.t.) säger att det var år 41 v.t. Vissa ting tyder på att Matteus ursprungligen skrev sitt evangelium på den tidens folkliga hebreiska och senare översatte det till grekiska. I sitt verk De viris inlustribus (Om berömda män), kapitel III, skriver Hieronymus: ”Matteus, som är densamme som Levi och som från att ha varit tullman blev apostel, författade först ett Evangelium om Kristus i Judeen på hebreiska språket och med hebreiska skrifttecken till nytta för dem av omskärelsen som hade blivit troende.” * Hieronymus tillägger att den hebreiska texten till detta evangelium fanns bevarad på hans tid (300- och 400-talet v.t.) i det bibliotek som Pamfilos hade samlat i Caesarea.

⁷ Kyrkohistorikern Eusebios citerar Origenes, som i början av 200-talet skrev följande om evangelierna: ”Först skrevs det, som kallas efter ... Mattias [Matteus], som utgav det för deras räkning, som från judendomen kommit till tro, och avfattade det på hebreiska.” * Att Matteus’ evangelium skrevs i första hand med tanke på judarna framgår av dess släktregister, som visar att Jesus juridiskt sett härstammar från Abraham, och av dess många hänvisningar till uttalanden i de hebreiska skrifterna, som visar att dessa pekade fram emot den kommande Messias. Det är rimligt att tro att Matteus använde Guds namn, Jehova, i form av tetragrammet, när han citerade från avsnitt i de hebreiska skrifterna där namnet förekommer. Det är orsaken till att Matteusevangeliet i Nya Världens översättning innehåller namnet Jehova 18 gånger, alldeles som den hebreiska översättning som F. Delitzsch ursprungligen utarbetade på 1800-talet. Man kan anta att Matteus hade samma inställning till Guds namn som Jesus hade och att han inte lät sig hindras av en  rådande judisk vidskepelse från att använda namnet. — Matt. 6:9; Joh. 17:6, 26.

8. Hur kommer det förhållandet att Matteus hade varit uppbördsman till uttryck i hans evangelium?

⁸ Eftersom Matteus hade varit uppbördsman, var det naturligt att han uttryckte sig klart och tydligt, när han nämnde pengar, siffror och värden. (Matt. 17:27; 26:15; 27:3) Han uppskattade djupt Guds barmhärtighet, som tillät honom, en föraktad uppbördsman, att bli en förkunnare av de goda nyheterna och att stå Jesus nära. Därför finner vi att Matteus är den ende av evangelieskribenterna som talar om för oss hur Jesus vid flera tillfällen framhöll att det förutom slaktoffer krävs barmhärtighet. (9:9—13; 12:7; 18:21—35) Matteus kände sig mycket uppmuntrad av Jehovas oförtjänta omtanke, och följaktligen återger han några av de mest trösterika ord som Jesus uttalade: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (11:28—30) Dessa kärleksfulla ord måste ha vederkvickt, gett nya krafter åt, den här före detta uppbördsmannen, som troligen inte hade fått höra just annat än förolämpningar av sina landsmän!

9. Vilket tema kännetecknar Matteusevangeliet, och hur är stoffet ordnat?

⁹ Matteus betonade särskilt att temat i Jesu undervisning var ”himlarnas kungarike”. (4:17) För honom var Jesus Förkunnaren och Kungen. Han använde ordet ”kungarike” (”rike”, 1917; 1981) så ofta (mer än 50 gånger) att hans evangelium skulle kunna kallas evangeliet om kungariket. Matteus lade mera vikt vid en logisk framställning av Jesu offentliga tal och predikningar än vid en strängt kronologisk ordningsföljd. Eftersom han i de 18 första kapitlen särskilt ville betona det himmelska kungariket, måste han avvika från en kronologisk ordningsföljd, men i de tio sista kapitlen (19—28) har han i stort sett ordnat stoffet kronologiskt, samtidigt som han fortsätter att betona budskapet om ”kungariket”.

10. Hur mycket av innehållet finns endast i Matteus’ evangelium, och vilken tidsperiod omfattar det?

¹⁰ Fyrtiotvå procent av innehållet i Matteusevangeliet finns inte med i något av de tre andra evangelierna. * Det gäller åtminstone tio liknelser eller illustrationer: ogräset i åkern (13:24—30), den gömda skatten (13:44), den mycket värdefulla pärlan (13:45, 46), dragnätet (13:47—50), den obarmhärtige slaven (18:23—35), arbetarna och denaren (20:1—16), fadern och de två sönerna (21:28—32), kungasonens bröllop (22:1—14), de tio jungfrurna (25:1—13) och talenterna (25:14—30). Boken omfattar händelserna från Jesu födelse år 2 f.v.t. till hans sammanträffande med lärjungarna strax före sin himmelsfärd år 33 v.t.

BOKENS INNEHÅLL

11. a) Vad börjar evangeliet med, och vilka händelser omtalas först? b) Nämn några av de uppfyllda profetior som Matteus riktar vår uppmärksamhet på.

¹¹ Jesus och nyheterna om ”himlarnas kungarike” introduceras (1:1—4:25). Matteus börjar helt logiskt med Jesu släkttavla och visar att Jesus är Abrahams och Davids rättmätige arvinge. Det fångar den judiske läsarens uppmärksamhet. Sedan följer berättelsen om Jesu mirakulösa avlelse, hans födelse i Betlehem, astrologernas besök, Herodes’ ondsinta mord på alla pojkar i Betlehem under två års ålder, Josefs och Marias flykt till Egypten med det lilla barnet och deras senare återkomst till Nasaret, där de bosätter sig. Matteus är noga med att påpeka uppfyllelsen av profetiorna för att slå fast att Jesus är Messias. — Matt. 1:23 — Jes. 7:14; Matt. 2:1—6 — Mik. 5:2; Matt. 2:13—18 — Hos. 11:1 och Jer. 31:15; Matt. 2:23 — Jes. 11:1, fotnot i NW, studieutgåvan.

12. Vad inträffar vid Jesu dop och omedelbart därefter?

¹² Matteus’ berättelse gör nu ett språng över nära 30 år. Johannes döparen predikar i Judeens vildmark: ”Ändra ert sinne, för himlarnas kungarike har kommit nära.” (Matt. 3:2) De judar som ändrar sinne döper han i floden Jordan, och han varnar fariséerna och sadducéerna för den kommande vreden. Jesus kommer från Galileen och blir döpt. Genast sänker sig Guds ande ner över honom, och en röst från himlarna säger: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (3:17) Jesus blir sedan förd upp i vildmarken, där han efter 40 dagars fasta blir frestad av Satan, Djävulen. Tre gånger tillbakavisar han Satan med citat från Guds ord, och till sist säger han: ”Gå bort, Satan! Det är ju skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” — 4:10.

13. Vilken elektriserande kampanj sätts nu i gång i Galileen?

¹³ ”Ändra ert sinne, för himlarnas kungarike har kommit nära.” Dessa elektriserande ord förkunnas nu i Galileen av den smorde Jesus. Han uppmanar fyra fiskare att lämna sina nät och följa honom för att bli ”människofiskare”. Tillsammans med dem går han omkring i hela Galileen och undervisar i deras synagogor och predikar ”de goda nyheterna om kungariket” och botar ”varje slags sjukdom och varje slags skröplighet bland folket”. — 4:17, 19, 23.

14. Vilka prisar Jesus lyckliga i sin bergspredikan, och vad säger han om rättfärdighet?

¹⁴ Bergspredikan (5:1—7:29). När folkskaror börjar följa Jesus, går han upp på berget, sätter sig ner och börjar undervisa sina lärjungar. Han inleder denna hänförande framställning med nio salig- eller lyckligprisningar: Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, de som sörjer, de som är  milda till sinnes, de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de barmhärtiga, de renhjärtade, de som stiftar fred, de som blir förföljda för rättfärdighets skull och de som blir smädade och baktalade. ”Gläd er, ja ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” Han kallar sina lärjungar ”jordens salt” och ”världens ljus” och redogör för den rättfärdighet — så olik de skriftlärdas och fariséernas formväsen — som krävs för att man skall komma in i himlarnas kungarike. ”Ni skall följaktligen vara fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.” — 5:12—14, 48.

15. Vad har Jesus att säga om bön och om Guds kungarike?

¹⁵ Jesus varnar för skrymtaktiga gåvor och böner. Han lär sina lärjungar att be om att Faderns namn må helgas, att hans kungarike må komma och att de må få sitt dagliga uppehälle. Hela predikan igenom låter Jesus det himmelska kungariket komma i förgrunden. Han förmanar dem som följer honom att inte bekymra sig om materiella ting eller arbeta enbart för att skaffa sig materiell rikedom, för Fadern vet vad de verkligen behöver. ”Fortsätt därför”, säger han, ”med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — 6:33.

16. a) Vilket råd ger Jesus om förhållandet till andra, och vad säger han om dem som gör Guds vilja och om dem som inte gör det? b) Vilken verkan har hans predikan?

¹⁶ Mästaren ger råd om förhållandet människor emellan och säger: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” De få som finner vägen till livet är de som gör hans Faders vilja. De som övar laglöshet skall kännas igen av sin frukt och skall bli förkastade. Jesus jämför den som lyder hans ord vid ”en omdömesgill man, som byggde sitt hus på klippan”. Vilken verkan har då denna predikan på folkskarorna som lyssnar? De häpnar ”över hans sätt att undervisa”, för han undervisar ”såsom en som ... [har] myndighet och inte såsom deras skriftlärda”. — 7:12, 24—29.

17. Hur visar Jesus sin myndighet som Messias, och vilken kärleksfull omtanke ger han uttryck åt?

¹⁷ Predikandet om Riket utvidgas (8:1—11:30). Jesus utför många underverk — han botar spetälska, förlamade och demonbesatta. Han visar att han till och med har myndighet över vinden och vågorna genom att stilla en storm, och han uppväcker en flicka från de döda. Jesus känner verkligen medlidande med folkskarorna, när han ser att de är skinnade och skuffade hit och dit ”såsom får utan herde”! Därför säger han till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” — 9:36—38.

18. a) Vilka anvisningar och förmaningar ger Jesus sina apostlar? b) Varför skall ve komma över ”den här generationen”?

¹⁸ Jesus utväljer de 12 apostlarna och ger dem deras uppdrag. Han ger dem bestämda anvisningar om hur de skall utföra sitt arbete och betonar vad som skall vara den centrala läran i deras förkunnelse: ”Medan ni går, predika och säg: ’Himlarnas kungarike har kommit nära.’” Han ger dem visa och kärleksfulla förmaningar: ”Ni har fått för intet, ge för intet.” ”Visa er ... vara försiktiga som ormar och ändå oskyldiga som duvor.” De kommer att bli hatade och förföljda, till och med av nära släktingar, men Jesus påminner dem: ”Den som finner sin själ skall mista den, och den som mister sin själ för min skull skall finna den.” (10:7, 8, 16, 39) De drar ut på sin färd för att undervisa och predika i de städer de fått sig anvisade! Jesus visar att Johannes döparen är den utlovade ”Elia”, den budbärare som blivit utsänd framför honom, men ”den här generationen” tar inte emot vare sig Johannes eller honom, Människosonen. (11:14, 16) Därför, ve den här generationen och de städer som inte har ändrat sinne, när de har sett hans kraftgärningar! Men de som blir hans lärjungar skall finna vederkvickelse, ny styrka, för sina själar.

19. Hur går Jesus skarpt till rätta med fariséerna, när de gör invändningar mot hans uppförande på sabbaten?

¹⁹ Jesus vederlägger fariséerna och går skarpt till rätta med dem (12:1—50). Fariséerna försöker finna orsak att klandra Jesus i frågan om sabbaten, men han tillbakavisar deras anklagelser och uttalar en svidande förkastelsedom över deras skrymteri. Han säger till dem: ”Huggormsyngel, hur kan ni tala goda ting, när ni är onda? Av hjärtats överflöd talar ju munnen.” (12:34) Inget annat tecken skall ges dem än profeten Jonas tecken: Människosonen skall vara tre dagar och tre nätter i jordens hjärta.

20. a) Varför talar Jesus i liknelser? b) Vilka liknelser om himlarnas kungarike framställer han nu?

²⁰ Sju liknelser om ”himlarnas kungarike” (13:1—58). Varför talar Jesus i liknelser? För sina lärjungar förklarar han: ”Er är det förunnat att förstå himlarnas kungarikes heliga hemligheter, men dessa är det inte förunnat.” Han prisar sina lärjungar lyckliga, därför att de ser och hör. Vilken vederkvickande undervisning han ger dem nu! Sedan Jesus har förklarat liknelsen om såningsmannen, framställer han liknelserna om ogräset i åkern, senapskornet, surdegen, den gömda skatten, den mycket värdefulla pärlan och dragnätet — liknelser som alla livfullt beskriver någonting i förbindelse med ”himlarnas kungarike”. Men människorna tar anstöt av Jesu ord, och därför säger han till dem: ”En profet är inte utan ära, utom i sin hembygd och i sitt eget hus.” — 13:11, 57.

21. a) Vilka underverk utför Jesus, och vad visar de att han är? b) Vilken syn, som gäller den tid då Människosonen kommer i sitt kungarike, får några se?

²¹ Kristus fortsätter sin tjänst och utför ytterligare underverk (14:1—17:27). Jesus blir djupt gripen av meddelandet om att Johannes döparen har blivit halshuggen på befallning av den hållningslöse Herodes Antipas. Han mättar på mirakulöst  sätt en folkskara på mer än 5.000, går på vattnet, tillbakavisar ytterligare kritik från fariséerna, som enligt hans ord ”överträder ... Guds befallning på grund av ... [sin] tradition”. Vidare botar han en demonbesatt, ”ofärdiga, lemlästade, blinda, stumma och många andra sjuka”, och än en gång mättar han mer än 4.000 med bara sju bröd och några små fiskar. (15:3, 30) Som svar på en fråga Jesus ställer framhåller Petrus vem Jesus är, när han säger: ”Du är Kristus, den levande Gudens Son.” Jesus berömmer Petrus och förklarar: ”På denna klippa skall jag bygga min församling.” (16:16, 18) Jesus börjar nu tala om sin annalkande död och om sin uppståndelse på tredje dagen. Men han lovar också att några av hans lärjungar ”inte alls skall smaka döden, förrän de först får se Människosonen komma i sitt kungarike”. (16:28) Sex dagar senare tar Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg, där de får se honom förvandlas och framträda i härlighet. I en syn ser de Mose och Elia samtala med Jesus, och de hör en röst från himlen säga: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt; lyssna till honom.” Sedan de kommit ner från berget, talar Jesus om för dem att den utlovade ”Elia” redan har kommit, och de förstår att han talar om Johannes döparen. — 17:5, 12.

22. Vilket råd ger Jesus om förlåtelse?

²² Jesus ger råd åt sina lärjungar (18:1—35). Medan Jesus och hans lärjungar är i Kapernaum, talar han med dem om ödmjukhet, den stora glädje det skänker att återfinna ett vilsegånget får och hur man skall klara upp misshälligheter mellan bröder. Petrus frågar: Hur många gånger skall jag förlåta min broder? Jesus svarar: ”Jag säger dig: Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.” För att ge riktigt eftertryck åt detta framställer Jesus liknelsen om slaven, vars herre efterskänkte honom en skuld på 60 miljoner denarer. Den här slaven lät senare kasta en av sina medslavar i fängelse på grund av en skuld på endast 100 denarer, och det medförde att den obarmhärtige slaven likaså blev överlämnad åt fångvaktarna. * Jesus framhåller kärnpunkten: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.” — 18:21, 22, 35.

23. Vad har Jesus att säga om skilsmässa och om vägen till liv?

²³ De sista dagarna av Jesu verksamhet (19:1—22:46). Händelserna får nu ett snabbare tempo, och spänningen stiger, allteftersom de skriftlärda och fariséerna blir alltmer uppretade över Jesu verksamhet. De kommer för att snärja honom med en fråga om skilsmässa, men misslyckas. Jesus framhåller att den enda skriftenliga orsaken till skilsmässa är otukt. En rik ung man kommer till Jesus och frågar om vad han skall göra för att få evigt liv, men när han får veta att han måste sälja allt han har och bli en Jesu efterföljare, går han bedrövad bort. Sedan Jesus framställt liknelsen om arbetarna och denaren, talar han återigen om sin död och uppståndelse och säger: ”Människosonen [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” — 20:28.

24. Vilka sammandrabbningar med religiösa motståndare har Jesus under den sista veckan av sitt mänskliga liv, och hur svarar han på deras frågor?

²⁴ Nu börjar den sista veckan av Jesu mänskliga liv. I triumf drar han in i Jerusalem som kung, ”ridande på en åsna”. (21:4, 5) Han renar templet från penningväxlarna och andra profitmakare, och hans fienders hat växer, när han säger till dem: ”Uppbördsmännen och skökorna är på väg in i Guds kungarike före er.” (21:31) Hans slående liknelser om vingården och bröllopsfesten träffar mitt i prick. Han svarar skickligt på fariséernas fråga om att betala skatt genom att uppmana dem att betala tillbaka ”till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds”. (22:21) Likaså stoppar han till munnen på sadducéerna, som har kommit med en snärjande fråga, och försvarar uppståndelsehoppet. Återigen kommer fariséerna till honom med en fråga om Lagen, och Jesus säger till dem att det största budet är att man skall älska Jehova över allting annat, och det andra är att man skall älska sin nästa som sig själv. Sedan frågar Jesus dem hur Kristus kan vara både Davids son och hans Herre. Ingen kan svara, och därefter vågar ingen ställa någon fråga till honom. — 22:45, 46.

25. Hur riktar Jesus en kraftig förkastelsedom mot de skriftlärda och fariséerna?

²⁵ ”Ve er, ... skrymtare” (23:1—24:2). När Jesus talar till folkskarorna i templet, riktar han ännu en svidande förkastelsedom mot de skriftlärda och fariséerna. Det stannar inte vid att de själva har diskvalificerat sig för inträde i himlarnas kungarike, utan de gör bruk av alla slags knep för att hindra andra från att komma in. Alldeles som vitkalkade gravar ser de sköna ut utanpå, men inuti är de fulla av fördärv och ruttenhet. Jesus avslutar med denna dom över Jerusalem: ”Ert hus lämnas åt er själva.” (23:38) När Jesus går ut, bort från templet, profeterar han om dess förstöring.

26. Vad skall enligt Jesus vara tecknet på att han är närvarande i kunglig härlighet?

²⁶ Jesus anger tecknet på sin närvaro (24:3—25:46). På Olivberget frågar hans lärjungar honom om ”tecknet på ... [hans] närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. I sitt svar pekar Jesus framåt mot en tid av krig — ”nation ... mot nation och kungarike mot kungarike” — hungersnöd, jordbävningar, tilltagande laglöshet och ett världsomfattande predikande av ”dessa goda nyheter om kungariket”, en tid då ”den trogne och omdömesgille  slaven” blir tillsatt, och han nämner många andra drag i det sammansatta tecken som skall känneteckna Människosonens ankomst ”i sin härlighet”, då han skall ”sätta sig på sin härliga tron”. (24:3, 7, 14, 45—47; 25:31) Jesus avslutar denna viktiga profetia med liknelserna om de tio jungfrurna och om talenterna, som visar att de som är vakna och trogna skall få glädjerika belöningar, och liknelsen om fåren och getterna, som visar att getlika människor går bort ”till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv”. — 25:46.

27. Vilka händelser äger rum under Jesu sista dag på jorden?

²⁷ Händelser på Jesu sista dag (26:1—27:66). Sedan Jesus och hans apostlar har firat påsken, instiftar han något nytt, i det att han inbjuder sina trogna apostlar att ta del av osyrat bröd och vin såsom symboler av hans kropp och hans blod. Sedan går de till Getsemane, där Jesus ber. Judas kommer dit med en väpnad hop och förråder Jesus med en hycklad kyss. Jesus blir förd till översteprästen, och de främsta prästerna och hela Sanhedrin söker efter falska vittnen mot Jesus. I prövningens stund förnekar Petrus Jesus, alldeles som Jesus har förutsagt. Judas, som känner samvetskval, slänger in de pengar han fått för sitt förräderi i templet och går bort och hänger sig. På morgonen förs Jesus inför den romerske ståthållaren, Pilatus. Under påtryckning från folkmassan, som har hetsats upp av prästerna och som ropar: ”Hans blod må komma över oss och över våra barn”, utlämnar Pilatus Jesus till att hängas på pålen. Ståthållarens soldater gycklar med hans kungavärdighet och för honom sedan ut till Golgota, där han hängs på en påle mellan två rövare. Över hans huvud sätter man upp en överskrift som lyder: ”Detta är Jesus, judarnas Kung.” (27:25, 37) Efter timmar av kval dör Jesus slutligen omkring klockan tre på eftermiddagen och blir sedan lagd i den nya minnesgrav som tillhör Josef från Arimatea. Det har varit historiens mest händelserika dag.

28. Med vilken god nyhet låter Matteus sin berättelse nå höjdpunkten, och med vilken befallning avslutar han?

²⁸ Jesu uppståndelse och slutliga anvisningar (28:1—20). Matteus låter nu sin berättelse nå höjdpunkten genom att tillkännage den bästa av alla nyheter. Den döde Jesus har blivit uppväckt — han lever igen! Tidigt på första dagen i veckan kommer Maria Magdalena och ”den andra Maria” till graven och får höra ängeln tillkännage denna glädjebringande nyhet. (28:1) Som en bekräftelse visar sig Jesus själv för dem. Fienderna försöker till och med bestrida det faktum att han har uppstått genom att muta soldaterna, som har hållit vakt vid graven, att säga: ”Hans lärjungar kom om natten och stal bort honom medan vi sov.” I Galileen träffar Jesus senare än en gång samman med sina lärjungar. Vilken befallning ger han dem till avsked? Jo, denna: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn.” Skulle de få någon vägledning i detta predikoarbete? Det sista yttrande av Jesus som Matteus har skrivit ner ger denna försäkran: ”Och se! jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — 28:13, 19, 20.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

29. a) Hur utgör Matteus’ evangelium en bro från de hebreiska skrifterna över till de grekiska skrifterna? b) Vilket privilegium, som Jesus hade, står än i dag öppet för de kristna?

²⁹ Matteus’ evangelium, som är det första av de fyra evangelierna, utgör i sanning en utomordentlig bro från de hebreiska skrifterna över till de kristna grekiska skrifterna. På ett omisskännligt sätt identifierar det Messias och Kungen i Guds utlovade rike, ger till känna vad som krävs av dem som skall bli hans efterföljare och redogör för det arbete som ligger framför dem på jorden. Först förkunnade Johannes döparen, sedan Jesus och slutligen hans lärjungar att ”himlarnas kungarike har kommit nära”. Dessutom sträcker sig Jesu befallning ända fram till avslutningen på tingens ordning: ”Och dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Det var och är fortfarande ett storslaget och underbart privilegium att få ha del i detta arbete för Guds kungarike, ett arbete som inbegriper att göra ”lärjungar av människor av alla nationerna” genom att följa Mästarens exempel. — 3:2; 4:17; 10:7; 24:14; 28:19.

30. Vilken särskild del av detta evangelium har vunnit erkännande för sitt praktiska värde?

³⁰ Matteusevangeliet är verkligen ”goda nyheter”. Dess inspirerade budskap var ”goda nyheter” för dem som gav akt på det i det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, och Jehova Gud har sett till att det har blivit bevarat som ”goda nyheter” fram till denna dag. Också icke-kristna har drivits till att erkänna kraften i detta evangelium. Hinduledaren Mohandas K. Gandhi sade till exempel: ”Drick för all del djupt ur de källor som är er givna i bergspredikan. ... Ty undervisningen i bergspredikan var avsedd för var och en av oss.” *

31. Vilka har visat verklig uppskattning av de råd som ges i Matteusevangeliet, och varför är det nyttigt att studera detta evangelium om och om igen?

³¹ Men hela världen, också den del som påstår sig vara kristen, har alltjämt sina problem att brottas med. Det är bara en liten minoritet sanna kristna som värdesätter, studerar, lyder och tillämpar råden  i bergspredikan — och alla de andra sunda råden som vi finner i boken med de goda nyheterna ”enligt Matteus” — och som därigenom får skörda ovärderliga välsignelser. Det är till stor nytta att om och om igen studera och begrunda Jesu utmärkta undervisande råd om hur man finner sann lycka, om moral och äktenskap, om kärlekens kraft, om vilka böner Gud hör, om andliga värden kontra materiella, om att först söka Guds kungarike, om att visa respekt för det som är heligt och om att hålla sig vaken och vara lydig. Det 10:e kapitlet i Matteusevangeliet innehåller de anvisningar för tjänsten som Jesus gav åt dem som skulle börja ägna sig åt att predika de goda nyheterna om ”himlarnas kungarike”. Jesu många liknelser ger livsviktiga lärdomar åt alla som har hörande öron. Jesu profetior, däribland hans detaljerade förutsägelse av ”tecknet på ... [sin] närvaro”, bygger dessutom upp ett starkt hopp och en fast tillförsikt med avseende på framtiden. — 5:1—7:29; 10:5—42; 13:1—58; 18:1—20:16; 21:28—22:40; 24:3—25:46.

32. a) Nämn några av de profetior om Messias som uppfylldes på Jesus. b) Vilken kraftig försäkran ger oss dessa uppfyllda profetior?

³² I Matteus’ evangelium omtalas en mängd uppfyllda profetior. Matteus citerar ofta från de inspirerade hebreiska skrifterna för att påvisa hur profetiorna har uppfyllts. Uppfyllelsen av dessa profetior är ett obestridligt vittnesbörd om att Jesus är Messias, för det skulle ha varit absolut omöjligt att i förväg ordna alla dessa detaljer. Jämför till exempel Matteus 13:14, 15 med Jesaja 6:9, 10; Matteus 21:42 med Psalm 118:22, 23 och Matteus 26:31, 56 med Sakarja 13:7. Sådana uppfyllda profetior ger oss också en kraftig försäkran om att alla Jesu egna profetiska förutsägelser, som Matteus har nedtecknat, i sinom tid skall uppfyllas, när Jehovas härliga uppsåt beträffande ”himlarnas kungarike” når sin fullbordan.

33. Över vad kan de som älskar rättfärdighet nu glädja sig?

³³ Ja, Gud hade verkligen exakt förutsagt det liv som Rikets kung skulle leva, också i ytterst små detaljer. Den inspirerade skribenten Matteus var också mycket exakt, när han troget redogjorde för uppfyllelsen av dessa profetior. När de som älskar rättfärdighet begrundar alla de uppfyllda profetiorna och alla de löften som omtalas i Matteus’ evangelium, kan de verkligen glädja sig över att ha kunskap om ”himlarnas kungarike” och tillit till att Jehova med hjälp av det kommer att helga sitt namn. Det är detta rike under Jesus Kristus som ”i återskapelsen, när Människosonen sätter sig på sin härliga tron”, skänker outsägliga välsignelser i form av liv och lycka åt dem som är milda till sinnes och som har en andlig hunger. (Matt. 19:28) Allt detta är inbegripet i de goda nyheterna ”enligt Matteus”.

[Fotnoter]

[Frågor]