Bibelbok nr 46 — 1 Korinthierna

Skribent: Paulus

Platsen där den skrevs: Efesos

Boken fullbordad: omkr. 55 v.t.

1. Vad för slags stad var Korinth på Paulus’ tid?

KORINTH var ”en ryktbar och vällustig stad, där Västerlandets och Österlandets laster möttes”. * Staden låg på det smala näset, Isthmos, mellan Peloponnesos och det grekiska fastlandet och behärskade landvägen till fastlandet. I aposteln Paulus’ dagar hade staden omkring 400.000 invånare, och det var bara Rom, Alexandria och Antiokia i Syrien som hade en större befolkning. Öster om Korinth låg Egeiska havet och västerut Korinthiska viken och Joniska havet. Korinth, som var huvudstad i provinsen Akaja och hade två hamnstäder, Kenkreai och Lechaion, hade alltså ett strategiskt viktigt läge i kommersiellt avseende. Staden var också ett centrum för grekisk lärdom. ”Dess rikedom”, har det sagts, ”var så ryktbar att den hade blivit till ett ordspråk; och så förhöll det sig också med dess invånares syndiga och utsvävande liv.” * Till dess hedniska religiösa sedvänjor hörde dyrkan av Afrodite (motsvarigheten till romarnas Venus). Den gudsdyrkan som utövades i Korinth var nära förbunden med sexuella utsvävningar.

2. Hur grundades församlingen i Korinth, och vilket band existerade därför mellan den och Paulus?

² Till denna blomstrande men moraliskt fördärvade storstad i den romerska världen reste aposteln Paulus omkring år 50 v.t. Medan han vistades i Korinth i 18 månader grundades en kristen församling där. (Apg. 18:1—11) Paulus hyste stor kärlek till dessa troende, till vilka han hade varit den förste att bära fram de goda nyheterna om Kristus. I sitt brev påminde han dem om det andliga band som existerade dem emellan, när han sade: ”För även om ni kanske har tio tusen uppfostrare i Kristus, har ni sannerligen inte många fäder; för i Kristus Jesus har jag blivit er far genom de goda nyheterna.” — 1 Kor. 4:15.

3. Vad var det som drev Paulus att skriva sitt första brev till korinthierna?

³ Det var medan Paulus var ute på sin tredje missionsresa som han skrev sitt första brev till de kristna i Korinth, därför att han hyste djup oro för deras andliga välfärd. Det hade gått några år sedan han hade uppehållit sig i Korinth. Det var nu omkring år 55 v.t., och Paulus befann sig i Efesos. Tydligtvis hade han fått ett brev från den förhållandevis nya församlingen i Korinth, och det måste besvaras. Dessutom hade oroande underrättelser nått Paulus, och de vållade aposteln sådana bekymmer att han behandlade dem först och inte tog upp frågorna i deras brev förrän i den första versen i det sjunde kapitlet i sitt brev. (7:1; 1:11; 5:1; 11:18) Det var särskilt med anledning av de underrättelser Paulus hade fått som han kände sig tvungen att skriva till sina medkristna i Korinth.

4. Vad är det som bevisar att Paulus skrev Första Korinthierbrevet i Efesos?

⁴ Men hur vet vi att Paulus skrev Första Korinthierbrevet i Efesos? Först och främst finner vi att när aposteln avslutar brevet med hälsningar, hälsar han också från Aquila och Prisca (Priscilla). (16:19) Av Apostlagärningarna 18:18, 19 framgår det att de hade flyttat från Korinth till Efesos. Eftersom Aquila och Priscilla bodde där och Paulus inbegrep en hälsning från dem i sluthälsningarna i Första Korinthierbrevet, måste han ha varit i Efesos när han skrev brevet. Något som avlägsnar varje tvivel är emellertid Paulus’ uttalande i 1 Korinthierna 16:8: ”Men jag stannar kvar i Efesos ända till pingsten.” Första Korinthierbrevet skrevs alltså av Paulus i Efesos, uppenbarligen mot slutet av hans vistelse där.

5. Hur kan Korinthierbrevens äkthet slås fast?

⁵ Det är obestridligt att såväl Första som Andra Korinthierbrevet är äkta. Båda breven tillskrevs Paulus och erkändes som kanoniska av de första kristna, som tog dem med i sina samlingar. Det sägs att hänsyftningar på Första Korinthierbrevet och citat ur det förekommer minst sex gånger i ett brev från Rom till Korinth, vilket skrevs omkring år 95 v.t. och kallas Första Klemensbrevet (också känt som Clemens’ brev till korinthierna). Brevskrivaren syftade uppenbarligen på Första Korinthierbrevet, när han uppmanade mottagarna av hans brev: ”Tag fram den salige aposteln Paulus brev.” * Första Korinthierbrevet citeras också direkt av Justinus Martyren, Athenagoras, Irenaeus och Tertullianus. Det finns starka bevis för att en samling av Paulus’ brev, där Första och Andra Korinthierbrevet ingår, ”sammanfördes och utgavs i det sista årtiondet av det första århundradet”. *

6. Vad fanns det för problem i församlingen i Korinth, och vad var Paulus särskilt intresserad av?

 ⁶ Genom Paulus’ första brev till korinthierna får vi en inblick i förhållandena i församlingen i Korinth. Dessa kristna hade problem att ta itu med, och de hade frågor som måste redas ut. Det fanns partier inom församlingen, för några av dess medlemmar följde människor. Ett upprörande fall av sexuell omoraliskhet hade blivit känt. Några levde i hem som var söndrade i religiöst avseende. Borde de stanna kvar hos sin icke troende kontrahent eller lämna honom eller henne? Och hur förhöll det sig med att äta kött som hade varit offrat åt avgudar? Kunde man äta sådant? Korinthierna behövde få anvisningar om hur deras möten — också högtidlighållandet av Herrens kvällsmåltid — skulle genomföras. Vilken ställning skulle kvinnorna inta i församlingen? Dessutom fanns det bland dem några som förnekade uppståndelsen. Problemen var många. Men aposteln var först och främst intresserad av att korinthierna skulle tillfriskna andligen.

7. Med vilken sinnesinställning bör vi gå igenom Första Korinthierbrevet, och varför?

⁷ Eftersom förhållandena inom församlingen och i omgivningen utanför i det forntida Korinth med dess välstånd och tygellöshet har sina paralleller i nutiden, förtjänar Paulus’ utomordentliga råd, som skrevs ner under gudomlig inspiration, vår uppmärksamhet. Det Paulus skrev är av så stor betydelse i vår tid att en grundlig genomgång av hans första brev till sina älskade bröder och systrar i Korinth kommer att vara till stor nytta för oss. Låt oss i tankarna förflytta oss till det första århundradet och till det forntida Korinth. Och låt oss allvarligt begrunda brevets innehåll, liksom de kristna i Korinth måste ha gjort, när vi nu gör en återblick på Paulus’ inträngande, väckande och inspirerade ord till sina medtroende i den staden.

BREVETS INNEHÅLL

8. a) Hur avslöjar Paulus dårskapen i sektväsendet i församlingen? b) Vad är enligt Paulus nödvändigt för att förstå de ting som hör Gud till?

⁸ Paulus avslöjar sektväsen och manar till enhet (1:1—4:21). Paulus önskar korinthierna allt gott. Men vad säger han om att det förekommer söndringar och misshälligheter bland dem? ”Kristus är söndrad.” (1:13) Aposteln är tacksam för att han har döpt så få av dem, så att de inte kan säga att de har blivit döpta i hans namn. Paulus predikar Kristus hängd på pålen. Detta är en orsak till fall för judarna och en dårskap för folk av nationerna. Men Gud utvalde det dåraktiga och det svaga i världen för att låta de visa och det starka stå där med skam. Därför använder Paulus inte något överlägset tal, utan genom sina ord låter han bröderna erfara Guds ande och kraft, för att deras tro inte skall grunda sig på människors vishet, utan på Guds kraft. Vi talar det som har blivit uppenbarat genom Guds ande, säger Paulus, ”ty anden utforskar allt, till och med Guds djupheter”. Dessa kan inte förstås av den själiska, oandliga, människan, utan endast av den andliga människan. — 2:10.

9. Genom vilket resonemang framhåller Paulus att ingen bör berömma sig av människor?

⁹ De ser upp till människor som sina ledare — somliga följer Apollos, andra Paulus. Men vad är Apollos och Paulus? Endast tjänare, genom vilka korinthierna har kommit till tro. De som planterar och vattnar är ingenting, för ”Gud fick det ständigt att växa”, och de är hans ”medarbetare”. Elden skall genom prövning visa vilkas verk som blir bestående. Paulus säger till dem: ”Ni är Guds tempel”, i vilket Guds ande bor. ”Den här världens vishet är ... dårskap inför Gud.” Ingen bör därför berömma sig av människor, för allt hör i sanning Gud till. — 3:6, 9, 16, 19.

10. Varför är det inte på sin plats att korinthierna berömmer sig, och vilka åtgärder vidtar Paulus för att råda bot på situationen?

¹⁰ Paulus och Apollos är ödmjuka förvaltare av Guds heliga hemligheter, och förvaltare bör befinnas trogna. Vilka är väl bröderna i Korinth att de skulle berömma sig, och vad har de som de inte har fått? Har de redan blivit rika, börjat härska som kungar och blivit kloka och starka, medan apostlarna, som har blivit ett skådespel både för änglar och för människor, ännu är dåraktiga och svaga, alltings avskum? Paulus sänder Timoteus till dem för att han skall påminna dem om Paulus’ metoder i förbindelse med Kristus och hjälpa dem att bli hans efterliknare. Om Jehova vill, skall Paulus snart själv komma och lära känna inte bara dessa uppblåsta människors tal, utan deras kraft.

11. Vilken omoralisk handling har begåtts bland dem, vad måste göras åt saken, och varför?

¹¹ Om att hålla församlingen ren (5:1—6:20). Ett upprörande fall av omoraliskhet har blivit rapporterat bland korinthierna! En man har tagit sin fars hustru. Han måste överlämnas åt Satan, eftersom lite surdeg får hela degen att jäsa. De måste sluta upp att vara i sällskap med någon som kallas broder men som visar sig vara ond.

12. a) Vad säger Paulus om att man drar varandra inför rätta? b) Varför säger Paulus: ”Fly undan otukten”?

¹² Korinthierna har till och med dragit varandra inför rätta! Vore det inte bättre att låta sig bedras? Eftersom de skall döma såväl världen som änglar, kan de då inte finna någon bland sig som kan döma mellan bröder? Dessutom bör de vara rena, för otuktsmän, avgudadyrkare och liknande människor skall inte ärva Guds kungarike. Detta är vad några av dem har varit, men de har tvättats rena och har helgats. ”Fly undan otukten”, säger Paulus. ”Ty ni blev köpta med ett pris. Framför allt: förhärliga Gud i den kropp som består av er.” — 6:18, 20.

13. a) Varför råder Paulus somliga att gifta sig? Och när de väl är gifta, vad bör de då göra? b) Hur kan det sägas att den som inte gifter sig gör ”bättre”?

¹³ Råd beträffande det ogifta ståndet och äktenskap (7:1—40). Paulus besvarar en fråga  angående äktenskap. På grund av den så utbredda otukten kan det vara tillrådligt för en man eller en kvinna att gifta sig, och de som är gifta bör inte förvägra varandra äktenskapsrätten. Det är bra för de ogifta och änkorna att förbli ogifta, i likhet med Paulus, men om de inte har självbehärskning, då må de gifta sig. När de väl är gifta bör de hålla ihop. Även om någons äktenskapspartner är en icke troende, bör den troende inte gå ifrån honom eller henne, för genom att stanna kvar kanske den troende parten kan rädda den som inte tror. Vad angår omskärelse och slaveri, så må var och en vara nöjd med att förbli i det tillstånd vari han blev kallad. Den som är gift är delad, eftersom han vill vinna sin äkta hälfts godkännande, men den som är ogift bekymrar sig bara om det som hör Herren till. De som gifter sig syndar inte, men de som inte gifter sig gör ”bättre”. — 7:38.

14. Vad säger Paulus om ”gudar” och ”herrar”, men när är det likväl förståndigt att avstå från mat som varit offrad åt avgudar?

¹⁴ Att göra allt för de goda nyheternas skull (8:1—9:27). Hur är det då med mat som varit offrad åt avgudar? En avgud är ingenting! Det finns många ”gudar” och ”herrar” i världen, men för den kristne finns det bara ”en Gud, Fadern”, och ”en enda Herre, Jesus Kristus”. (8:5, 6) Likväl kan någon ta anstöt, om han ser att en kristen äter kött som varit offrat åt en avgud. Paulus ger rådet att man under sådana omständigheter bör avstå från att äta köttet, så att man inte får en kristen broder att snava och falla.

15. Hur uppträder Paulus under sin tjänsteutövning?

¹⁵ Paulus nekar sig många ting för tjänstens skull. Som apostel har han rätt att ”leva av de goda nyheterna”, men han har avstått från att göra bruk av denna rätt. Men predikandet är honom pålagt som ett tvång, som en nödvändighet, ja, han säger: ”Ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” Således har han gjort sig till allas slav och har ”blivit allt” ”för alla slags människor ... för att i alla händelser kunna rädda några”, och han gör då allt ”för de goda nyheternas skull”. För att vinna tävlingskampen och den oförgängliga kronan är han hårdhänt mot sin kropp, för att han, sedan han har predikat för andra, inte själv ”på ett eller annat sätt skall bli underkänd”. — 9:14, 16, 19, 22, 23, 27.

16. a) Vad bör de kristna lära av hur israeliternas ”förfäder” handlade? b) Hur kan de kristna i frågor som rör avgudadyrkan göra allt till Guds ära?

¹⁶ Varning för skadliga ting (10:1—33). Vad kan sägas om israeliternas ”förfäder”? De var under molnet och blev döpta till Mose. De flesta av dem vann inte Guds godkännande, utan slogs ner i vildmarken. Varför det? De hade begär till skadliga ting. De kristna bör ta varning av detta och avhålla sig från avgudadyrkan och otukt, från att sätta Jehova på prov och från att knota. Den som menar att han står bör vara försiktig, så att han inte faller. Frestelser kommer, men Gud skall inte låta sina tjänare bli frestade utöver vad de kan tåla; han skall bereda en utväg, så att de kan uthärda frestelsen. ”Därför”, skriver Paulus, ”fly från avgudadyrkan.” (10:1, 14) Vi kan inte ha andel i Jehovas bord och i demoners bord. Men om ni skulle äta i ett hem, bör ni inte fråga varifrån köttet kommer. Om någon säger till er att det har varit offrat åt avgudar, då bör ni avstå från att äta för den personens samvetes skull. ”Gör allt till Guds ära”, skriver Paulus. — 10:31.

17. a) Vilken princip framhåller Paulus angående ledarskap genom ett huvud? b) Hur sammanbinder han frågan om söndring i församlingen med en framställning om Herrens kvällsmåltid?

¹⁷ Ledarskap genom ett huvud; Herrens kvällsmåltid (11:1—34). ”Bli mina efterliknare, såsom också jag är Kristi”, säger Paulus, och därefter framhåller han den gudomliga principen om ledarskap genom ett huvud: Mannen är kvinnans huvud, Kristus är mannens huvud, Gud är Kristi huvud. Därför bör kvinnan ha ”ett tecken på myndighet” på sitt huvud när hon ber eller profeterar i församlingen. Paulus kan inte berömma korinthierna, för det finns söndringar bland dem när de kommer tillsammans. Hur kan de i det tillståndet på ett värdigt sätt delta i Herrens kvällsmåltid? Paulus gör en återblick på det som ägde rum när Jesus instiftade åminnelsen av sin död. Var och en måste ingående pröva sig själv innan han tar del, så att han inte drar dom över sig, därför att han inte ”förstår att urskilja kroppen”. — 11:1, 10, 29.

18. a) Varför bör det inte vara någon söndring i kroppen, även om det finns olika slag av gåvor och tjänster? b) Varför är kärleken överlägsen?

¹⁸ Andliga gåvor; kärleken och hur man jagar efter den (12:1—14:40). Det finns olika slag av andliga gåvor, men det är samma ande; det finns olika slag av tjänster och kraftverkningar, men ändå är det samme Herre och samme Gud. Likaså finns det många lemmar i Kristi enda förenade kropp, och varje lem behöver de andra, precis som i den mänskliga kroppen. Gud har satt varje lem i kroppen alldeles som han har velat, och var och en har sitt arbete att utföra, ”så att ingen söndring skulle finnas i kroppen”. (12:25) De som gör bruk av andliga gåvor är ingenting om de inte har kärlek. Kärleken är långmodig och omtänksam. Den är inte svartsjuk och blir inte uppblåst. Den gläder sig bara med sanningen. ”Kärleken tryter aldrig.” (13:8) Andliga gåvor, sådana som profeterande och tungomål, skall tas bort, men tro, hopp och kärlek kommer att bestå. Störst av dessa är kärleken.

19. Vilka råd ger Paulus om hur församlingen kan byggas upp och hur allt skall kunna ske på ett ordningsfullt sätt?

¹⁹ ”Jaga efter kärleken”, förmanar Paulus. De andliga gåvorna skall brukas i kärlek för att uppbygga församlingen. Att profetera är därför att föredra framför att tala med tungor. Paulus vill hellre säga fem ord med sitt förstånd för att undervisa andra än tio tusen ord på ett okänt språk. Tungomålen är till ett tecken för de icke troende, men profeterandet är för de troende. De bör inte vara ”barn” i fråga om att förstå dessa ting. Vad kvinnorna beträffar, bör de  underordna sig i församlingen. ”Låt allting ske anständigt och med ordning.” — 14:1, 20, 40.

20. a) Vilka bevis anför Paulus med avseende på Kristi uppståndelse? b) I vilken ordning sker uppståndelsen, och vilka fiender skall göras till intet?

²⁰ Uppståndelsehoppet är säkert och visst (15:1—16:24). Den uppståndne Kristus visade sig för Kefas, för de tolv, för mer än 500 bröder på en gång, för Jakob, för alla apostlarna och allra sist för Paulus. ”Om Kristus inte har uppväckts”, skriver Paulus, då är ”vår predikan ... och vår tro ... förgäves”. (15:14) Var och en blir uppväckt i sin egen ordning: Kristus är förstlingen, och därefter blir de som hör honom till uppväckta under hans närvaro. Slutligen överlämnar han ”kungariket” åt sin Fader, sedan alla fiender har blivit lagda under hans fötter. Till och med döden, den siste fienden, skall göras till intet. Till vilken nytta är det att Paulus ständigt utsätter sig för dödsfaror, om det inte finns någon uppståndelse?

21. a) Hur uppväcks de som skall ärva Guds kungarike? b) Vilken helig hemlighet uppenbarar Paulus, och vad säger han om seger över döden?

²¹ Men hur skall de döda uppväckas? För att en planta skall kunna utvecklas måste sädeskornet dö. På liknande sätt är det med de dödas uppståndelse. ”Det sås en själisk [eller: fysisk] kropp, det uppväcks en andlig kropp. ... Kött och blod [kan] inte ... ärva Guds kungarike.” (15:44, 50) Paulus säger dem en helig hemlighet: Inte alla skall somna in i döden, men under den sista trumpeten skall de bli förvandlade i ett ögonblick. När detta dödliga iför sig odödlighet, skall döden bli uppslukad för evigt. ”Död, var är din seger? Död, var är din udd?” Av hela sitt hjärta utropar Paulus: ”Men Gud vare tack, för han ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!” — 15:55, 57.

22. Vilket råd och vilken uppmaning ger Paulus som avslutning?

²² Som avslutning ger Paulus vägledning om ett ordnat tillvägagångssätt vid insamlandet av bidrag som skall sändas till Jerusalem som hjälp åt behövande bröder. Han talar om att via Makedonien komma på besök till dem och antyder att Timoteus och Apollos också kan komma att besöka dem. ”Håll er vakna”, uppmanar Paulus. ”Stå fasta i tron, uppför er som män, bli starka. Låt allting hos er ske i kärlek.” (16:13, 14) Paulus sänder hälsningar från församlingarna i Asia, och därpå skriver han en slutlig hälsning med sin egen hand och betygar dem sin kärlek.

VARFÖR BREVET ÄR NYTTIGT

23. a) Hur illustrerar Paulus de katastrofala följderna av orätta begär och för stor självtillit? b) Till vilken auktoritet hänvisar Paulus, när han ger råd om Herrens kvällsmåltid och om mat som man kan äta?

²³ Detta brev av aposteln Paulus är i högsta grad nyttigt, därför att det hjälper oss att bättre förstå de hebreiska skrifterna, från vilka många citat är hämtade. I det tionde kapitlet framhåller Paulus att israeliterna under Mose drack av en andlig klippa och att denna klippa betydde Kristus. (1 Kor. 10:4; 4 Mos. 20:11) Sedan övergår han till att beskriva vilka katastrofala följder det får om man har begär till skadliga ting, vilket framgår av hur det gick för israeliterna under Mose, och han tillägger: ”Nu fortsatte dessa ting att hända med dem såsom exempel, och de blev nerskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit.” Låt oss aldrig hysa för stor självtillit och mena att vi inte kan falla! (1 Kor. 10:11, 12; 4 Mos. 14:2; 21:5; 25:9) Återigen tar han fram en detalj från Lagen för att åskådliggöra ett ämne som han behandlar. Han hänvisar till gemenskapsoffren i Israel för att visa hur de som deltar i Herrens kvällsmåltid bör ta del av Jehovas bord på ett värdigt sätt. Som stöd för sitt argument att det är tillbörligt att äta allt som säljs på köttorget citerar han sedan från Psalm 24:1 och säger: ”Jorden är Jehovas och det som fyller den.” — 1 Kor. 10:18, 21, 26; 2 Mos. 32:6; 3 Mos. 7:11—15.

24. Vilka andra hänvisningar gör Paulus till de hebreiska skrifterna till stöd för sina argument?

²⁴ För att påvisa hur överlägsna de ting är som ”Gud berett åt dem som älskar honom” och hur meningslösa denna världens ”visas överläggningar” är gör Paulus åter bruk av de hebreiska skrifterna. (1 Kor. 2:9; 3:20; Jes. 64:4; Ps. 94:11) För att bestyrka det berättigade i sina föreskrifter i kapitel 5 om uteslutning av ogärningsmannen citerar han Jehovas lag till Israel, som lyder: ”Du skall skaffa bort det som är ont ur din mitt.” (5 Mos. 17:7) När Paulus talar om sin rätt att leva av sin predikotjänst, hänvisar han på nytt till Moses lag, som sade att man inte fick binda till munnen på arbetsdjur för att hindra dem från att äta, och han hänvisar dessutom till att leviterna, som gjorde tjänst i templet, hade rätt att få sin del från altaret. — 1 Kor. 9:8—14; 5 Mos. 25:4; 18:1.

25. Nämn några viktiga detaljer i den nyttiga undervisning som Första Korinthierbrevet innehåller.

²⁵ Stor är den nytta i form av inspirerad undervisning som vi har fått genom Paulus’ första brev till de kristna i Korinth! Begrunda de råd som Paulus ger dem som vållar söndringar och dem som följer människor. (Kapitel 1—4) Tänk tillbaka på det speciella fallet av omoraliskhet och hur Paulus underströk nödvändigheten av att slå vakt om dygden och renheten inom församlingen. (Kapitel 5, 6) Betänk hans inspirerade råd beträffande det ogifta ståndet, äktenskap och separation. (Kapitel 7) Tänk på hur aposteln behandlade ämnet avgudaofferskött och likaså hur han kraftigt varnade för att få andra att snava och falla eller för att förfalla till avgudadyrkan. (Kapitel 8—10) Förmaningar beträffande ett tillbörligt underordnande, en genomgång av ämnet andliga gåvor och ett mycket praktiskt dryftande av den förträffliga egenskapen kärlek som uthärdar allting och som aldrig tryter — allt detta får vi också vår uppmärksamhet riktad på i brevet. Dessutom betonar aposteln behovet av ordning vid kristna  möten. (Kapitel 11—14) Vilket underbart försvar för uppståndelsen han skrev under inspiration! (Kapitel 15) Allt detta och ännu mer har vi fått inblick i — och det är alltsammans mycket värdefullt för de kristna i vår tid!

26. a) Vilket sedan länge förutsagt verk fullbordar den uppståndne Kristus, när han härskar som kung? b) Vilken kraftig uppmuntran ger Paulus med uppståndelsehoppet som grund?

²⁶ Det här brevet ökar i hög grad våra möjligheter att förstå Bibelns storslagna tema: Guds kungarike. Det underrättar oss med strängt allvar om att orättfärdiga människor inte skall komma in i detta rike, och många av de laster och fel som diskvalificerar en människa räknas upp. (1 Kor. 6:9, 10) Men det viktigaste av allt är att brevet förklarar förhållandet mellan uppståndelsen och Guds kungarike. Vi får veta att Kristus, ”förstlingen” av dem som uppstår, måste ”härska som kung tills Gud har lagt alla fiender under hans fötter”. Sedan, när Kristus har tillintetgjort alla fiender, också döden, ”överlämnar [han] kungariket åt sin Gud och Fader, ... för att Gud må vara allt för var och en”. I uppfyllelse av löftet om Guds kungarike som gavs i Eden kommer Kristus och hans uppväckta andliga bröder att till sist krossa ormens huvud fullständigt. Utsikten till en uppståndelse är i sanning storslagen för dem som tillsammans med Kristus Jesus kommer att bli iförda oförgänglighet i det himmelska kungariket. Det är på grundval av uppståndelsehoppet som Paulus ger denna förmaning: ”Följaktligen, mina älskade bröder, bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk, och vet att er möda inte är förgäves i förbindelse med Herren.” — 1 Kor. 15:20—28, 58; 1 Mos. 3:15; Rom. 16:20.

[Fotnoter]

[Frågor]