Bibelbok nr 50 — Filipperna
Bibelbok nr 50 — Filipperna
Skribent: Paulus
Platsen där den skrevs: Rom
Boken fullbordad: omkr. 60—61 v.t.
1. a) Hur kom det sig att filipperna fick höra de goda nyheterna? b) Vilka historiska fakta om staden är av intresse?
NÄR aposteln Paulus i en syn fick kallelsen att föra de goda nyheterna till Makedonien, var han och hans följeslagare, Lukas, Silas och den unge Timoteus, snabba att hörsamma den. Från Troas i Mindre Asien färdades de med båt till Neapolis, och därifrån begav de sig genast i väg över ett bergspass till Filippi, som låg omkring 15 kilometer inåt landet. Staden beskrivs av Lukas som ”den främsta staden i provinsen Makedonien”. (Apg. 16:12) Den kallades Filippi efter den makedoniske kungen Filip II (Alexander den stores far), som intog staden år 356 f.v.t. Senare erövrades den av romarna. År 42 f.v.t. var staden skådeplatsen för avgörande drabbningar, som bidrog till att stärka Octavianus’ ställning. Det var han som längre fram blev kejsar Augustus. Till minne av segern gjorde han Filippi till en romersk koloni.
2. Vilken framgång hade Paulus när han predikade i Filippi, och vad hände där i samband med att församlingen blev till?
2 När Paulus kom till en ny plats, brukade han först predika för judarna. Men när han första gången kom till Filippi omkring år 50 v.t., fann han att judarna var få till antalet och tydligen inte hade någon synagoga, eftersom de brukade samlas för att be på en flodstrand utanför staden. Paulus’ predikande bar snabbt frukt. En av de första som blev omvända var Lydia, en judisk proselyt som handlade med purpur. Hon tog villigt emot sanningen om Kristus och ville absolut att de resande skulle ta in i hennes hus. ”Hon nödgade oss helt enkelt att komma”, skriver Lukas. Det uppstod emellertid snart motstånd, och Paulus och Silas blev piskade med spön och sedan kastade i fängelse. Medan de var i fängelset inträffade en jordbävning, och fångvaktaren och hans familj som nu lyssnade till Paulus och Silas blev troende. Nästa dag blev Paulus och Silas frigivna ur fängelset, och de kunde träffa bröderna i Lydias hem och uppmuntra dem innan de lämnade staden. Paulus glömde aldrig de vedermödor som hade varit förbundna med att den nya församlingen i Filippi bildades. — Apg. 16:9—40.
3. Vilka kontakter hade Paulus senare med församlingen i Filippi?
3 Några år senare, under sin tredje missionsresa, kunde Paulus på nytt besöka församlingen i Filippi. Längre fram, omkring tio år efter det att Paulus hade bildat församlingen, gav bröderna i Filippi honom ett rörande uttryck för sin kärlek, och det drev Paulus att skriva till dem, och det här inspirerade brevet finns bevarat i den Heliga skrift under denna älskade församlings namn.
4. Hur vet vi vem det var som skrev Filipperbrevet, och vad bevisar att det är äkta?
4 Att det var Paulus som skrev brevet, som det sägs i första versen, erkänns allmänt av bibelkommentatorer, och det på goda grunder. I sitt eget brev till filipperna nämner Polykarpos (69?—155? v.t.) att Paulus hade skrivit till dem. Sådana tidiga bibelkommentatorer som Ignatios, Irenaeus, Tertullianus och Klemens av Alexandria citerar brevet och anger att Paulus har skrivit det. Det är anfört i det muratoriska fragmentet (Muratoris kanon) från 100-talet v.t. och i alla andra tidiga förteckningar över kanoniska skrifter, och tillsammans med åtta andra av Paulus’ brev finns det i papyrushandskriften Chester Beatty II (P46), som antas vara från omkring år 200 v.t.
5. Vad pekar på Rom som den plats där det skrevs?
5 Platsen och tiden för brevets tillkomst kan fastställas med tämligen stor säkerhet. Vid den tid då Paulus skrev brevet hölls han fången och var bevakad av den romerske kejsarens livvakt, och han kunde utföra en hel del kristen verksamhet. Han slutade sitt brev med hälsningar från de troende i kejsarens hushåll. Allt detta pekar på Rom som den plats brevet sändes ifrån. — Fil. 1:7, 13, 14; 4:22; Apg. 28:30, 31.
6. När skrevs sannolikt Filipperbrevet, och hur kommer man fram till det?
6 Men när skrevs brevet? Det tycks som om Paulus redan hade varit i Rom länge nog för att nyheterna om att han satt i fängelse som kristen och skälen till detta skulle ha spritt sig inom hela kejsarens pretoriangarde och bland många andra. Det hade dessutom gått tillräckligt lång tid för att Epafroditos skulle ha kommit till Rom från Filippi (som låg omkring 100 mil bort) med en gåva till Paulus, för att nyheterna om Epafroditos’ sjukdom i Rom skulle ha nått tillbaka till Filippi och för att underrättelser om den bedrövelse som hans tillstånd väckte i Filippi skulle ha nått Paulus’ öron i Rom. (Fil. 2:25—30; 4:18) Eftersom det var omkring år 59—61 v.t. som Paulus första gången satt fängslad i Rom, skrev han sannolikt det här brevet omkring år 60 eller 61 v.t., ett år eller mer efter sin första ankomst till Rom.
7. a) Vilket band förenade Paulus och filipperna, och vad förmådde honom att skriva? b) I vilken anda är Filipperbrevet skrivet?
7 De födslovåndor som hade varit förbundna med att dessa barn i Filippi blev födda genom sanningens ord, den tillgivenhet och givmildhet som filipperna visade Paulus under många av hans resor och påfrestande erfarenheter genom att förse honom med vad han behövde och det förhållandet att Jehova så märkbart hade välsignat de första ansträngningarna att förkunna evangelium i Makedonien — allt detta bidrog till det starka band av ömsesidig kärlek som kom att råda mellan Paulus och bröderna i Filippi. Deras välmenta gåva, deras ivriga förfrågningar om hur det stod till med Epafroditos och det förhållandet att de goda nyheterna hade framgång i Rom förmådde nu Paulus att skriva ett innerligt och kärleksfullt brev som kunde uppmuntra och bygga upp de kristna i Filippi.
BREVETS INNEHÅLL
8. a) Hur uttrycker Paulus sin tillförsikt med avseende på bröderna i Filippi och sin tillgivenhet för dem? b) Vad säger Paulus om sina bojor, och vilket råd ger han?
8 De goda nyheterna försvaras och förs framåt (1:1—30). Paulus och Timoteus sänder hälsningar, och Paulus tackar Gud för det bidrag filipperna har gett till de goda nyheterna ”från första dagen ända till detta ögonblick”. Han har den tillförsikten att de skall föra sitt goda verk till fullbordan, för de är delaktiga med honom i den oförtjänta omtanken och i ”att försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna”. Han längtar ivrigt efter dem alla med öm tillgivenhet och säger: ”Detta fortsätter jag att frambära bön om: att er kärlek än mer och mer må överflöda ... [för] att ni må skaffa er visshet i fråga om de viktigare tingen.” (1:5, 7, 9, 10) Paulus vill att de skall få veta att hans ”omständigheter har lett till framåtskridande för de goda nyheterna” genom att hans bojor har blivit allmänt kända och bröderna har blivit uppmuntrade till att oförskräckt tala Guds ord. Fast det skulle vara en vinst för Paulus att dö nu, vet han att det för deras framåtskridandes och glädjes skull är nödvändigare att han blir kvar. Han ger dem rådet att uppföra sig på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna, för vare sig han kommer till dem eller inte önskar han få höra att de endräktigt kämpar vidare och inte i något som helst avseende låter skrämma sig av sina motståndare. — 1:12, 28.
9. Hur skall filipperna kunna bevara Kristi sinnesinställning?
9 Bevara samma sinnesinställning som Kristus (2:1—30). Paulus uppmanar filipperna att lägga i dagen anspråkslöshet i sinnet, så att de ”inte med personligt intresse håller ett öga bara på ... egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. De bör ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus, som, fast han var till i Guds gestalt, utblottade sig själv för att bli människa och lydigt ödmjukade sig ända till döden, så att Gud nu har upphöjt honom och gett honom ett namn som är över varje annat namn. Paulus förmanar dem: ”Fortsätt ... att med fruktan och bävan arbeta på er egen räddning.” ”Fortsätt att göra allting utan knotanden och invändningar” och behåll ”ett fast grepp om livets ord”. (2:4, 12, 14, 16) Han hoppas kunna sända Timoteus till dem och har den tillförsikten att han också själv skall komma snart. Tills vidare sänder han till dem Epafroditos, som har tillfrisknat från sin sjukdom, för att de skall kunna glädja sig igen.
10. Hur har Paulus jagat mot målet, och vad förmanar han andra att göra?
10 Att jaga ”hän emot målet” (3:1—4:23). ”Vi som har den verkliga omskärelsen”, säger Paulus, måste ”ta ... [oss] i akt för hundarna, ... för dem som stympar köttet”. Om någon har skäl att sätta sin lit till köttet, har Paulus det ännu mer, och hans meritlista som omskuren jude och farisé bevisar det. Men allt detta har han ansett som förlust ”på grund av det oändligt större värdet i kunskapen om Kristus Jesus”, hans Herre. Genom den rättfärdighet som uppnås genom tro hoppas han kunna ”nå fram till den tidigare uppståndelsen från de döda”. (3:2, 3, 8, 11) Därför säger Paulus vidare: ”I det jag glömmer de ting jag har bakom mig och sträcker mig mot de ting jag har framför mig, jagar jag hän emot målet efter priset, Guds kallelse uppåt medelst Kristus Jesus.” Må alla som är mogna ha samma sinnesinställning. Det finns de som har buken till sin gud och har sina sinnen fästa vid jordiska ting, och deras slut är tillintetgörelse, men ”vad oss angår”, försäkrar Paulus, ”finns vårt medborgarskap i himlarna”. — 3:13, 14, 20.
11. a) Vad är det som man bör tänka på och tillämpa? b) Vad säger Paulus om filippernas frikostighet?
11 ”Gläd er i Herren”, uppmanar Paulus, och ”låt er resonlighet bli känd för alla människor”. Fortsätt att tänka på det ”som är sant, ... av allvarlig betydelse, ... rätt, ... kyskt, ... värt att tycka om ... [och] väl omtalat”, det som är dygdigt och ”berömvärt”. Tillämpa ”de ting som ni har inhämtat såväl som mottagit och hört och sett i förbindelse med mig, ... och fridens Gud skall vara med er”. (4:4—9) Paulus gläder sig mycket över att filipperna så frikostigt har tänkt på hans bästa, även om han har styrka till allt ”på grund av honom som ger ... [honom] kraft”. Han tackar dem varmt för deras gåva. Från den tid då han började förkunna de goda nyheterna i Makedonien har de överträffat alla andra i att ge. Gud skall i sin tur fullständigt fylla hela deras behov ”efter vidden av sin rikedom i härlighet genom Kristus Jesus”. (4:13, 19) Han sänder hälsningar från alla de heliga, också från dem som hör till kejsarens hushåll.
VARFÖR BREVET ÄR NYTTIGT
12. Hur kan vi i våra dagar i likhet med bröderna i Filippi vinna Guds godkännande och bli till glädje för våra bröder?
12 Filipperbrevet är verkligen till nytta för oss! Vi önskar naturligtvis få Jehovas godkännande och få höra liknande berömmande ord från våra kristna tillsyningsmän som församlingen i Filippi fick höra från Paulus. Det kan vi få om vi följer filippernas goda exempel och Paulus’ kärleksfulla råd. Likt filipperna bör vi vara frikostiga, vara angelägna om att hjälpa våra bröder när de är i svårigheter och ta del i att försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna. (1:3—7) Vi bör fortsätta att stå ”fasta i en ande”, medan vi ”med en själ kämpar sida vid sida för tron på de goda nyheterna” och ”lyser som ljusspridare” mitt i en förvriden och förvänd generation. När vi gör detta och fortsätter att tänka på det som är av allvarlig betydelse, kan vi bli till glädje för våra bröder, på samma sätt som filipperna blev en ”glädje och krona” för aposteln Paulus. — 1:27; 2:15; 4:1, 8.
13. På vilka sätt kan vi samfällt efterlikna Paulus?
13 ”Bli samfällt mina efterliknare”, säger Paulus. På vilket sätt skall vi efterlikna honom? Genom att vi till exempel reder oss med vad vi har oavsett omständigheterna. Paulus lärde sig att anpassa sig efter förhållandena utan att klaga, antingen han hade överflöd eller led brist, så att han med iver och glädje kunde fortsätta i Guds tjänst. Alla borde också likna Paulus i att visa öm tillgivenhet för trogna bröder. Med vilken kärlek och glädje han talade om Timoteus’ och Epafroditos’ tjänst! Och tänk så nära han kände sig stå sina bröder i Filippi, som han kallade ”mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och krona”! — 3:17; 4:1, 11, 12; 2:19—30.
14. Vilka utmärkta råd ger Filipperbrevet angående målet att vinna evigt liv och angående Guds kungarike, och till vilka i synnerhet är brevet riktat?
14 På vilket annat sätt kan vi efterlikna Paulus? Genom att vi ”jagar ... hän emot målet”! Alla som har fäst sitt sinne vid det som är ”av allvarlig betydelse” hyser ett brinnande intresse för Jehovas storslagna anordning i himlen och på jorden, där ”varje tunga öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern”. De utmärkta råden i Filipperbrevet uppmuntrar alla som hoppas på evigt liv i förbindelse med Guds kungarike att jaga mot det målet. Brevet till filipperna är emellertid i första hand riktat till dem vars ”medborgarskap [finns] i himlarna” och som ivrigt väntar på att ”likformas med hans [Kristi] härliga kropp”. Må alla dessa glömma de ting de har bakom sig och sträcka sig mot de ting de har framför sig och därigenom efterlikna aposteln Paulus i att jaga ”hän emot målet efter priset, Guds kallelse uppåt”, deras härliga arvedel i himlarnas kungarike! — 4:8; 2:10, 11; 3:13, 14, 20, 21.
[Frågor]
