Bibelbok nr 51 — Kolosserna

Skribent: Paulus

Platsen där den skrevs: Rom

Boken fullbordad: omkr. 60—61 v.t.

1. Var låg staden Kolossai?

TVÅ män begav sig i väg från Efesos och färdades österut genom Mindre Asien längs floden Meander (Menderes). När de kom till bifloden Lykos i landskapet Frygien, tog de av åt sydost och följde floden upp genom en dal som var omsluten av berg. Ett vackert landskap bredde ut sig framför dem: bördiga gröna betesmarker med stora fårhjordar. (Ullprodukter var en mycket viktig inkomstkälla för trakten. *) Då de färdades vidare upp genom dalen, kom de förbi den rika staden Laodikeia, som de hade på höger hand och som var centrum för den romerska administrationen där i området. På vänster hand, på andra sidan floden, kunde de se Hierapolis, som var berömt för sina tempel och varma källor. Det fanns en kristen församling i båda dessa städer och även i den lilla staden Kolossai, som låg omkring 16 kilometer längre uppåt dalen.

2. a) Vilka var de båda sändebuden som Paulus hade skickat till Kolossai? b) Vad vet vi om församlingen i Kolossai?

² Det var Kolossai som var målet för de båda männen. De var båda kristna. Åtminstone den ene av dem kände trakten väl, för han var från Kolossai. Han hette Onesimos, och han var en slav som vände tillbaka till sin herre, som var medlem av församlingen där. Onesimos’ följeslagare var Tykikos, en fri man. Båda var sändebud från aposteln Paulus och hade med sig ett brev från honom, ställt till ”de heliga och till trofasta bröder i gemenskap med Kristus i Kolossai”. Såvitt vi vet besökte Paulus aldrig Kolossai. Församlingen, som huvudsakligen bestod av icke-judar, hade förmodligen grundats av Epafras, som hade arbetat bland dem och som nu var tillsammans med Paulus i Rom. — Kol. 1:2, 7; 4:12.

3. Vad framgår av själva brevet till kolosserna om den som har skrivit det och om tiden och platsen för dess tillkomst?

³ Av såväl de inledande som de avslutande orden framgår det att det är aposteln Paulus som har skrivit brevet. (1:1; 4:18) Avslutningen visar också att han skrev det från ett fängelse. Det måste ha skett under hans första fängelsevistelse i Rom, åren 59—61 v.t., då han skrev ett antal uppmuntrande brev, och brevet till kolosserna sändes i väg tillsammans med brevet till Filemon. (Kol. 4:7—9; Filem. v. 10, 23) Det tycks vara skrivet ungefär vid samma tid som brevet till efesierna, eftersom dessa båda brev har många tankar och fraser gemensamma.

4. Vad visar att Kolosserbrevet är äkta?

⁴ Det finns inga skäl att tvivla på att brevet till kolosserna är äkta. Att det förekommer tillsammans med andra paulinska brev i papyrushandskriften Chester Beatty II (P⁴⁶) från omkring år 200 v.t. visar att det erkändes av de första kristna som ett av Paulus’ brev. Dess äkthet intygas av samma tidiga auktoriteter som intygar att Paulus’ övriga brev är autentiska.

5. a) Vad drev Paulus att skriva till kolosserna? b) Vad är det som framhävs i brevet?

⁵ Vad drev Paulus att skriva ett brev till kolosserna? För det första skulle Onesimos bege sig tillbaka till Kolossai. Epafras hade nyligen slutit sig till Paulus, och vad han hade meddelat om förhållandena i Kolossai var utan tvivel en ytterligare orsak till att brevet skrevs. (Kol. 1:7, 8; 4:12) En viss fara hotade den kristna församlingen där. Den tidens religioner befann sig i upplösningstillstånd, och det bildades ständigt nya religioner genom att man smälte samman delar av de gamla. Det fanns hedniska filosofiska uppfattningar om askes, spiritism och avgudisk vidskepelse, och i kombination med judiska traditioner om att avhålla sig från viss mat och att iaktta bestämda dagar och högtider kan detta ha  påverkat några i församlingen. Vilket problemet än kan ha varit, tycks det ha varit en tillräcklig orsak för Epafras att göra den långa resan till Rom för att träffa Paulus. Att församlingen som helhet inte befann sig i omedelbar fara framgår emellertid av Epafras’ uppmuntrande rapport om dess medlemmars kärlek och ståndaktighet. När Paulus hade fått höra rapporten, trädde han med kraft upp till försvar för exakt kunskap och ren tillbedjan genom att skriva detta brev till församlingen i Kolossai. Brevet framhäver den överlägsenhet över hednisk filosofi, judiska traditioner och ängladyrkan som Gud har gett Kristus.

BREVETS INNEHÅLL

6. a) Vad ber Paulus om till nytta för kolosserna? b) Vad säger Paulus om Jesu ställning och tjänst i förbindelse med församlingen?

⁶ Ha tro på Kristus, huvudet för församlingen (1:1—2:12). Efter de inledande hälsningarna från Timoteus och sig själv tackar Paulus Gud för kolossernas tro på Kristus och för deras kärlek. De har lärt känna Guds oförtjänta omtanke som ett resultat av att Epafras har predikat de goda nyheterna bland dem. Sedan Paulus har fått höra rapporten om dem, har han inte upphört att be om att de må uppfyllas av ”den exakta kunskapen om hans [Guds] vilja, i all vishet och andlig fattningsförmåga, så att ... [de] kan vandra värdigt Jehova” och ”fullständigt ... [kan] hålla ut och vara långmodiga med glädje”. (1:9—11) Fadern har befriat dem och överfört dem ”till sin älskade Sons kungarike”. Sonen är den osynlige Gudens avbild, och genom honom och för honom har alla andra ting blivit skapade. Han är huvudet för församlingen och den förstfödde från de döda. Gud fann för gott att genom Jesu blod försona allting med sig igen, ja också kolosserna, som en gång var utestängda från honom, ”förutsatt, naturligtvis, att ... [de] förblir i tron”. — 1:13, 23.

7. Vad predikar Paulus, och i vilket syfte?

⁷ Paulus gläder sig över att kunna uppfylla vad som fattas i Kristi lidanden till nytta för församlingen, som han har blivit en tjänare åt. Han har blivit detta för att han i deras intresse fullt ut skall kunna predika Guds ord om den heliga hemlighetens ”härliga rikedom”, som det nu ”har behagat Gud att göra” känd för sina heliga. ”Det är Kristus ... vi förkunnar”, säger Paulus, genom att allvarligt förmana och undervisa ”i all vishet, för att vi skall kunna ställa fram varje människa fullständig i gemenskap med Kristus”. — 1:26—28.

8. Varför kämpar Paulus till förmån för sina bröder?

⁸ Paulus’ kamp till förmån för kolosserna, laodikéerna och andra går ut på att de skall bli tröstade och att de skall fogas harmoniskt samman i kärlek, för att de skall vinna ”en exakt kunskap om Guds heliga hemlighet, nämligen Kristus”, i vilken ”alla vishetens och kunskapens skatter [är] omsorgsfullt fördolda”. Han önskar inte att de skall bli vilseledda med övertalande argument, utan att de skall fortsätta att vandra i gemenskap med Kristus, i det att de är ”rotade och blir uppbyggda i honom och blir befästa i tron”. Paulus låter nu en varning ljuda: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill bortföra er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition.” — 2:2, 3, 7, 8.

9. Vilket slags tillbedjan varnar Paulus för, och varför skall kolosserna inte tillåta att Lagen påtvingas dem?

⁹ Var döda vad köttets gärningar angår, men var levande för Kristus (2:13—3:17). Fast de var döda i sina försyndelser och sitt kötts oomskurenhet, har Gud gjort dem levande tillsammans med Kristus genom att han har utplånat Lagens handskrivna dokument, som var emot judarna. ”Låt därför ingen döma er”, säger Paulus, i fråga om Lagen och dess seder och högtider, som blott är en skugga av verkligheten, Kristus. När de nu dessutom har dött tillsammans med Kristus i förhållande till världens elementära ting, varför låter de sig då påtvingas förordningarna: ”Ta inte i, smaka inte på, rör inte vid”, enligt människors bud och lärosatser? En prålig, självvald form av gudsdyrkan, hycklad ödmjukhet och skoningslös behandling av kroppen — inget av detta har något värde i kampen mot köttets begär. — 2:16, 21.

10. Hur kan man fortsätta med att söka tingen där ovan och klä sig i den nya personligheten?

¹⁰ De bör i stället följa Paulus’ råd: ”Fortsätt med att söka tingen där ovan, där Kristus har säte på Guds högra sida. Håll ert sinne fäst vid tingen där ovan, inte vid tingen på jorden.” Detta kan de göra genom att klä av sig den gamla personligheten och klä sig i den nya personligheten, som genom exakt kunskap inte gör någon köttslig åtskillnad mellan jude och grek, för ”Kristus är allt och i alla”. Det betyder att de ”såsom Guds utvalda” klär sig i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Så här säger aposteln: ”Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” Och han säger vidare: ”Vad ni än gör i ord eller i gärning, gör allting i Herren Jesu namn, medan ni tackar Gud, Fadern, genom honom.” — 3:1, 2, 11—14, 17.

11. a) Vilka råd ges beträffande förhållandet till familjemedlemmar och till andra? b) Med vilka hälsningar avslutas brevet?

¹¹ Förhållanden till andra (3:18—4:18). Vad familjeförhållanden beträffar, skall hustrurna underordna sig sina män, och männen skall älska sina hustrur, barnen skall vara lydiga mot sina föräldrar, och fäderna skall inte reta upp sina barn. Slavarna skall vara lydiga mot sina herrar i fruktan för Jehova, och herrarna skall handla rätt mot sina slavar. Alla bör vara ihärdiga i bönen och fortsätta att vandra i vishet gentemot dem som är utanför. Tykikos  och Onesimos skall personligen berätta för dem om de ting som har med Paulus och hans medarbetare för Guds kungarike att göra. De sänder hälsningar till Kolossai, och Paulus hälsar också till bröderna i Laodikeia och ber att de skall utväxla de brev han nu sänder. Paulus skriver en avslutande hälsning med egen hand: ”Fortsätt att ha mina bojor i minne. Må den oförtjänta omtanken vara med er.” — 4:18.

VARFÖR BREVET ÄR NYTTIGT

12. Vilka stärkande sanningar innehöll Paulus’ brev till kolosserna, och hur var det till nytta för församlingen?

¹² Vi kan föreställa oss hur fort nyheten om att de båda bröderna hade kommit från Rom måste ha spritt sig bland bröderna i Kolossai. Med stor förväntan måste de ha samlats, möjligen i Filemons hus, för att höra Paulus’ brev läsas upp. (Filem. v. 2) Vilka stärkande sanningar brevet innehöll om Kristi ställning och om behovet av exakt kunskap! Mänsklig filosofi och judiska traditioner blev tillbörligt satta på plats, och Kristi frid och hans ord blev upphöjda! Här fanns föda för sinnet och hjärtat åt alla i församlingen — tillsyningsmän, äkta män, hustrur, fäder, barn, herrar och slavar. Här fanns goda råd för Filemon och Onesimos, när de nu åter trädde in i förhållandet herre och slav. Här fanns god vägledning för tillsyningsmännen, så att de kunde föra hjorden tillbaka till den rätta läran. Paulus’ ord måste ha fördjupat kolossernas uppskattning av det privilegium det är att arbeta av hela sin själ som för Jehova. Och de uppbyggande råd brevet till kolosserna innehåller med avseende på att frigöra sig från världens förslavande tankar och sedvänjor är precis lika aktuella för församlingen i vår tid. — Kol. 1:9—11, 17, 18; 2:8; 3:15, 16, 18—25; 4:1.

13. Vilka förmaningar ger Paulus med avseende på behagliga ord, bön och kristen samvaro?

¹³ Ett utmärkt råd till kristna Ordets förkunnare finner vi i Kolosserna 4:6: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” Behagliga sanningsord kommer att tilltala uppriktiga människor och verka till bestående nytta för dem. Likaså kommer den bön som en vaken kristen frambär ur ett hjärta fyllt av uppskattning att medföra rika välsignelser från Jehova: ”Var ihärdiga i bönen, håll er vakna i den med tacksägelse.” Tänk också på hur glada, uppbyggda och styrkta vi blir av samvaron med andra kristna! ”Håll i med att undervisa och allvarligt förmana varandra”, säger Paulus, ”i det ni sjunger i era hjärtan till Jehova.” (4:2; 3:16) Du kommer att finna många andra pärlor i form av sund, praktisk undervisning, när du undersöker Kolosserbrevet.

14. a) Vilken verklighet framhävs i Kolosserbrevet? b) Hur betonas hoppet om Guds kungarike?

¹⁴ Angående de seder och högtider som Lagen föreskriver heter det i brevet: ”Dessa ting är ... en skugga av de ting som skall komma, men verkligheten tillhör Kristus.” (2:17) Det är denna verklighet, Kristus, som starkt framhävs i Kolosserbrevet. I brevet talas det flera gånger om det härliga hopp som är förvarat i himlarna åt dem som är i gemenskap med Kristus. (1:5, 27; 3:4) Dessa kan vara mycket tacksamma för att Fadern redan har befriat dem från mörkrets myndighet och överfört dem ”till sin älskade Sons kungarike”. På det sättet har de blivit underställda honom som är ”den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av all skapelse; därför att med hjälp av honom skapades alla andra ting i himlarna och på jorden, de synliga tingen och de osynliga, vare sig det är fråga om troner eller herradömen eller regeringar eller myndigheter”. Han är i högsta grad kvalificerad att härska i rättfärdighet i Guds kungarike. Därför ger Paulus de smorda kristna den här förmaningen: ”Om ni emellertid har blivit uppväckta tillsammans med Kristus, så fortsätt med att söka tingen där ovan, där Kristus har säte på Guds högra sida.” — 1:12—16; 3:1.

[Fotnoter]

[Frågor]