Bibelbok nr 57 — Filemon

Skribent: Paulus

Platsen där den skrevs: Rom

Boken fullbordad: omkr. 60—61 v.t.

1. Nämn några av de utmärkande dragen hos brevet till Filemon.

DETTA mycket taktfulla och kärleksfulla brev från Paulus är av stort intresse för de kristna i vår tid. Det är det kortaste brevet som har bevarats av de brev som skrevs av den som kallade sig ”en apostel till nationerna”, och i hela Bibeln är det bara Andra och Tredje Johannesbrevet som är kortare. Det är också det enda ”privata” brevet av Paulus’ brev; det är inte officiellt riktat till en församling eller en ansvarig tillsyningsman, utan till en privatperson, och det handlar uteslutande om det speciella problem som Paulus ville avhandla med denne kristne broder, den uppenbarligen välbärgade Filemon, som bodde i den frygiska staden Kolossai i själva hjärtat av Mindre Asien. — Rom. 11:13.

2. Mot vilken bakgrund och i vilket syfte skrevs brevet till Filemon?

² Syftet med brevet kommer tydligt fram: Under sin första fängelsevistelse i Rom (59—61 v.t.) hade  Paulus stor frihet att förkunna om Guds kungarike. Bland dem som lyssnade till hans förkunnelse var Onesimos, en slav som hade rymt från Paulus’ gode vän Filemons hus. Som en följd av Paulus’ predikande blev Onesimos kristen, och Paulus beslöt nu med Onesimos’ samtycke att sända honom tillbaka till Filemon. Det var också vid den tidpunkten som Paulus skrev breven till församlingarna i Efesos och Kolossai. I båda dessa brev gav han goda råd till kristna slavar och slavägare om hur de skulle uppföra sig korrekt mot varandra. (Ef. 6:5—9; Kol. 3:22—4:1) Men dessutom skrev Paulus ett brev till Filemon, i vilket han personligen vädjade till förmån för Onesimos. Det var ett brev som Paulus hade skrivit med egen hand — någonting som var mycket ovanligt för Paulus. (Filem. v. 19) Det gav brevet en personlig prägel, som i hög grad bidrog till att ge tyngd åt hans vädjan.

3. När skrevs brevet till Filemon med all sannolikhet, och hur befordrades det?

³ Brevet skrevs med all sannolikhet omkring år 60—61 v.t., eftersom Paulus tydligtvis hade predikat i Rom länge nog för att några skulle ha blivit omvända. Att han i vers 22 uttrycker en förhoppning om att bli frigiven tyder också på att brevet måste ha skrivits efter någon tids fängelsevistelse. Det förefaller som om dessa tre brev, brevet till Filemon och breven till församlingarna i Efesos och Kolossai, skickades med Tykikos och Onesimos. — Ef. 6:21, 22; Kol. 4:7—9.

4. Vad är det som visar att Paulus har skrivit brevet till Filemon och att det är äkta?

⁴ Att det var Paulus som skrev brevet till Filemon framgår tydligt av första versen, där hans namn nämns. Både Origenes och Tertullianus erkänner att Paulus har skrivit brevet. * Att brevet är autentiskt bekräftas också av att det tillsammans med andra av Paulus’ brev har tagits med i det muratoriska fragmentet (Muratoris kanon) från 100-talet v.t.

BREVETS INNEHÅLL

5. a) Med vilka hälsningar och berömmande ord inleds brevet? b) Vad berättar Paulus för Filemon om hans slav Onesimos?

⁵ Onesimos sänds tillbaka till sin herre ”som mer än en slav” (v. 1—25). Paulus sänder hjärtliga hälsningar till Filemon, till Apfia, ”vår syster”, till Arkippus, ”vår medsoldat”, och till församlingen i Filemons hus. Han berömmer Filemon (vars namn betyder ”kärleksfull”, ”tillgiven”) för den kärlek och den tro som han har till Herren Jesus och till de heliga. Det Paulus har hört om Filemons kärlek har gett honom stor glädje och tröst. Paulus, en gammal man och nu också en fånge, talar mycket fritt och öppet om sitt ”barn”, Onesimos, som han ”har blivit far till” i sina bojor. Onesimos (vars namn betyder ”nyttig”) hade förut inte varit till någon nytta för Filemon, men nu är han till nytta både för Filemon och för Paulus. — V. 2, 10.

6. Vilket mottagande anbefaller Paulus att Onesimos skall få, och hur argumenterar han på ett taktfullt sätt?

⁶ Aposteln hade gärna velat behålla Onesimos som sin tjänare i fängelset, men han vill inte göra detta utan Filemons samtycke. Därför sänder han honom tillbaka, ”inte längre som en slav utan som mer än en slav, som en älskad broder”. Paulus ber att Onesimos skall bli välvilligt mottagen, på samma sätt som Paulus själv skulle ha blivit mottagen. Om Onesimos har gjort Filemon någon orätt, ber Paulus att Filemon må sätta upp det på hans, Paulus’, räkning, för, som han skriver till Filemon: ”Du ... är skyldig mig också dig själv.” (V. 16, 19) Paulus hoppas att han snart skall bli frigiven och att han skall kunna besöka Filemon, och han slutar med hälsningar.

VARFÖR BREVET ÄR NYTTIGT

7. Hur visas det i fallet med Onesimos att Paulus höll fast vid sin höga kallelse som apostel?

⁷ Som det framgår av detta brev, predikade inte Paulus något ”socialt evangelium”. Han försökte inte avlägsna den bestående samhällsordningen och företeelser som hörde samman med den, till exempel slaveriet. Han handlade inte egenmäktigt genom att försätta kristna slavar på fri fot, utan tvärtom sände han den förrymde slaven Onesimos direkt tillbaka till Filemon, hans herre, den över 1.400 kilometer långa vägen från Rom till Kolossai. Paulus höll fast vid sin höga kallelse som apostel och höll sig noga till sitt gudagivna uppdrag, i det att han ”predikade Guds kungarike ... och undervisade om de ting som gällde Herren Jesus Kristus”. — Apg. 28:31; Filem. v. 8, 9.

8. Vilken praktisk tillämpning av kristna principer belyses i brevet till Filemon?

⁸ Brevet till Filemon vittnar om den kärlek och enhet som rådde bland de kristna i det första århundradet. Vi får veta att de första kristna kallade varandra ”broder” och ”syster”. (Filem. v. 2, 20) Brevet visar dessutom hur de kristna i våra dagar i praktiken kan tillämpa de kristna principerna bland sina kristna bröder. Vi ser hur Paulus ger uttryck åt broderlig kärlek, hur han visar respekt för medborgerliga rättigheter och andras egendom och hur han lägger i dagen takt och visar berömvärd ödmjukhet. Paulus utnyttjade inte sin auktoritet i egenskap av en ledande tillsyningsman i den kristna församlingen för att få Filemon att förlåta Onesimos, utan han vädjade ödmjukt till honom på grundval av kristen kärlek och personlig vänskap. Tillsyningsmän i våra dagar kan lära av det taktfulla sätt på vilket Paulus vände sig till Filemon.

9. Vilket utmärkt exempel skulle Filemon vara för de kristna i våra dagar genom att gå med på Paulus’ begäran?

⁹ Det är tydligt att Paulus förväntade att Filemon skulle gå med på hans begäran. Om Filemon gjorde  detta, skulle han tillämpa Jesu ord i Matteus 6:14 och Paulus’ ord i Efesierna 4:32. De kristna i våra dagar kan likaså förväntas vara vänliga och förlåtande mot en felande broder. Om Filemon kunde vara förlåtande mot en slav, som han ägde och som han juridiskt sett hade rätt att behandla som han fann för gott, borde det vara mycket lättare för en kristen i våra dagar att förlåta en broder som har gjort honom orätt.

10. Vad är det som visar att brevet till Filemon har skrivits under Jehovas andes ledning?

¹⁰ Det är helt uppenbart att detta brev till Filemon har skrivits under Jehovas andes ledning. Det framgår av det mästerliga sätt på vilket Paulus behandlade ett mycket ömtåligt problem. Det framgår också av den medkänsla, den ömma tillgivenhet och den tillit till en medkristen som Paulus visade. Ja, det framgår av att brevet till Filemon, i likhet med de övriga inspirerade Skrifterna, framhåller kristna principer, uppmuntrar till kristen enhet och prisar den kärlek och tro som överflödar bland ”de heliga”, vilka ser fram emot Guds kungarike och vilkas uppförande återspeglar Jehovas kärleksfulla omtanke. — V. 5.

[Fotnoter]

[Frågor]