Studier över de inspirerade Skrifterna och deras bakgrund

Studium 10 — Bibeln — autentisk och sann

Bibelns utsagor om historia, geografi och människans ursprung; dess exakthet i fråga om naturvetenskapliga ämnen, kultur och sedvänjor; skribenternas uppriktighet, samstämmighet och oförvitlighet; profetiorna.

BIBELN betraktas allmänt som ett litterärt mästerverk av enastående poetisk skönhet, och man erkänner att de män som skrev den utförde ett storverk. Men Bibeln är mycket mer än ett litterärt mästerverk. Skribenterna själva vittnade om att vad de skrev hade sitt ursprung hos Jehova, den allsmäktige Guden själv. Detta är förklaringen till Bibelns vackra uttryckssätt och, vilket är ännu viktigare, till dess stora värde som boken med livgivande kunskap och vishet. Jesus, Guds Son, betygade att de ord han talade ”är ande och är liv”, och han citerade ofta från de gamla hebreiska skrifterna. ”Hela Skriften är inspirerad av Gud”, sade aposteln Paulus, som kallade de hebreiska skrifterna ”Guds heliga utsagor”. — Joh. 6:63; 2 Tim. 3:16; Rom. 3:1, 2.

² Aposteln Petrus intygade att Guds profeter drevs av helig ande. Kung David skrev: ”Det var Jehovas ande som talade genom mig, och hans ord var på min tunga.” (2 Sam. 23:2) Profeterna gav Jehova äran för sina uttalanden. Mose varnade för att lägga något till eller ta bort något från de heliga ord som Jehova hade gett honom. Petrus betraktade Paulus’ skrifter som inspirerade, och Judas citerade  uppenbarligen Petrus som en inspirerad auktoritet. Slutligen framhöll Johannes i Uppenbarelseboken att han skrev under Guds andes ledning och att var och en som fogade något till eller tog bort något från denna profetiska uppenbarelse skulle vara ansvarig, inte inför människor, utan direkt inför Gud. — 1 Petr. 1:10—12; 2 Petr. 1:19—21; 5 Mos. 4:2; 2 Petr. 3:15, 16; Jud. v. 17, 18; Upp. 1:1, 10; 21:5; 22:18, 19.

³ Alla dessa Guds hängivna slavar vittnade om att Bibeln är inspirerad och sann. Det finns många andra bevis för att de heliga Skrifterna är autentiska, och några av dem skall vi behandla under de tolv rubriker som följer.

⁴ 1) Historisk exakthet. Från äldsta tider har judarna erkänt de hebreiska skrifternas kanoniska böcker som inspirerade och absolut tillförlitliga. På Davids tid godtogs således det som omtalas i Första Moseboken till och med Första Samuelsboken fullt ut som sanna skildringar av nationens historia och av hur Gud hade handlat med sitt folk. Detta framgår av Psalm 78, som hänvisar till mer än 35 sådana händelser.

⁵ Motståndare till Bibeln har riktat kraftiga angrepp mot de fem Moseböckerna (Pentateuken), i synnerhet när det gäller äkthet och författarskap. Men förutom att judarna erkände Mose som den som hade skrivit Moseböckerna, har vi vittnesbörd från en rad forntida författare, av vilka några var fiender till judarna. Hekataios från Abdera, den egyptiske historieskrivaren Manetho, Lysimachos från Alexandria, Eupolemus, Tacitus och Juvenalis tillskriver allesammans Mose den lagsamling som skilde judarna från andra nationer, och de flesta av dem säger uttryckligen att han skrev ner sina lagar. Den pythagoreiske filosofen Numenios nämner till och med Jannes och Jambres som de egyptiska präster som motstod Mose. (2 Tim. 3:8) Dessa författare levde och verkade under en period som sträcker sig från Alexanders tid (300-talet f.v.t.), då grekerna först började intressera sig för den judiska historien, fram till kejsar Aurelianus’ tid (200-talet v.t.). Många andra forntida skribenter nämner Mose som en ledare, styresman eller laggivare. * Som vi såg av det föregående studiet, bekräftar arkeologiska upptäckter ofta de bibliska berättelserna om händelser som gjorde att Guds folk kom i beröring med de omkringliggande nationerna.

⁶ Men hur är det med de kristna grekiska skrifterna? Det är inte bara så att de bestyrker skildringen i de hebreiska skrifterna, utan i likhet med dessa har också de visat sig vara såväl historiskt exakta som autentiska och inspirerade. Skribenterna berättar för oss vad de såg och hörde, för de var ögonvittnen till de händelser de skildrar och medverkade ofta själva i dem. Många tusen av deras samtida satte tro till vad de sade. Deras vittnesbörd finner starkt stöd i uttalanden av forntida författare, däribland Juvenalis, Tacitus, Seneca, Suetonius, Plinius den yngre, Lukianos, Celsus och den judiske historieskrivaren Josephus.

⁷ I boken The Union Bible Companion skriver S. Austin Allibone: ”Sir Isaac Newton ... var också en framstående kritiker av forntida skrifter, och han undersökte mycket noggrant den Heliga skrift. Vilken bedömning gör han? ’Jag finner’, säger han, ’fler säkra tecken på äkthet i Nya testamentet än i någon som helst profanhistorisk skildring.’ Doktor Johnson säger att vi har fler bevis för att Jesus Kristus dog på Golgota, som det sägs i evangelierna, än vi har för att Julius Caesar dog på Capitolium. Vi har i själva verket många fler. Fråga vem som helst som tvivlar på att evangeliernas historiska berättelser är sanna vilken grund han har till att tro att Caesar dog på Capitolium eller att Karl den store blev krönt till Västerlandets kejsare av påven Leo III år 800. ... Hur kan man veta att en man som hette Karl I någonsin levt, att han blev halshuggen och att Oliver Cromwell blev regent i hans ställe? ... Sir Isaac Newton tillskrivs äran för att ha upptäckt tyngdlagen. ... Vi tror på alla de påståenden som görs om dessa män, och det gör vi därför att vi har historiska bevis för att de är sanna. ... Om några inför sådana bevis fortfarande vägrar att tro, lämnar vi dem åt sitt öde som dumma och förstockade eller hopplöst okunniga. Vad skall vi då säga om dem som trots de överflödande bevis som nu finns för den Heliga skrifts äkthet fortfarande påstår att de inte är övertygade? Vi har sannerligen skäl att dra slutsatsen att det är hjärtat snarare än huvudet som det är fel på — att de inte vill tro på något som kränker deras stolthet och som kommer att tvinga dem att leva ett annorlunda liv.” *

⁸ George Rawlinson framhåller att kristendomen är överlägsen andra religioner på grund av att dess anhängare tillber i överensstämmelse med vad som är sanning. Han skrev: ”Kristendomen — häri innefattas den gammaltestamentliga ordning som var dess första stadium — har ingenting som i högre grad skiljer den från världens andra religioner än dess sakliga eller historiska karaktär. Religionerna i  Grekland och Rom, i Egypten, Indien, Persien och Östern över huvud taget var spekulativa system, som inte ens på allvar gjorde anspråk på att ha en historisk grundval. ... Men det förhåller sig annorlunda med Bibelns religion. I den finner vi — antingen vi vänder blickarna till Gamla eller till Nya testamentet, till den judiska eller till den kristna ordningen — ett system av lärosatser som är oupplösligt förbundet med fakta, som är fullständigt beroende av fakta, som utan dem är av noll och intet värde och som, om de [dessa historiska fakta] visar sig tillförlitliga, kan betraktas som praktiskt taget fastställt.” *

⁹ 2) Geografisk och geologisk exakthet. Många författare har uttalat sig om den anmärkningsvärda exakthet med vilken Bibeln beskriver det utlovade landet och angränsande områden. Doktor A. P. Stanley, som har rest mycket i Orienten, sade till exempel om israeliternas vandring genom vildmarken: ”Även om det inte vore känt exakt vilken väg israeliterna färdades, har dock landets särdrag så mycket gemensamt med den bibliska skildringen att man ändå skulle finna många platser som kunde användas för att illustrera berättelsen. ... Källorna, brunnarna och bäckarna som man finner här och där stämmer med det som nämns om Marahs ’vatten’, ’vattenkällorna’ i ... Elim, Horebs ’bäck’, Jetros döttrars ’brunn’, med dess ’hoar’ eller vattenkar, i Midjan. Växtligheten är fortfarande sådan som vi kan föreställa oss den utifrån Moses skildring.” * I berättelsen om Egypten kommer exaktheten till uttryck inte bara i den allmänna beskrivningen av landet — dess rika sädesfält, Nilen med vass längs stränderna (1 Mos. 41:47—49; 2 Mos. 2:3), dess vatten som kom från floder, kanaler, vassrika gölar och uppdämda vattendrag (2 Mos. 7:19), dess lin, korn, vete och spält (2 Mos. 9:31, 32) — utan också i städernas namn och läge.

¹⁰ Några av vår tids forskare har en sådan tillit till de geologiska och geografiska upplysningarna i Bibeln att de har använt dem som vägvisare och har fått stort utbyte av det. För några år sedan utgick en känd geolog, dr Ben Tor, från det skriftställe där det står: ”Ty Jehova, din Gud, för dig in i ett gott land, ... ett land vars stenar är järn.” (5 Mos. 8:7, 9) Några kilometer från Beersheba fann han väldiga klippor med rödsvarta malmådror. Man antog att det rörde sig om 15 miljoner ton lågvärdig järnmalm. Senare fann några ingenjörer en kilometerlång synlig åder med högvärdig malm; den innehöll 60—65 procent rent järn. Den ansedde israeliske skogsvårdsexperten dr Joseph Weitz har sagt: ”Det första träd som Abraham planterade i ... [Beershebas] jord var en tamarisk. ... Följande hans exempel planterade vi för fyra år sedan hela två miljoner tamarisker i den trakten. Abraham hade rätt. Tamarisken är ett av de få träd som, efter vad vi har kunnat konstatera, trivs i södra Palestina, där den årliga nederbörden understiger 150 mm.” * I boken Tree and Shrub in Our Biblical Heritage av Nogah Hareuveni heter det: ”Det ser inte ut som om det var en tillfällighet vilka träd patriarken Abraham planterade när han kom till Beersheba. ... Han valde det träd vars skugga ger större svalka än något annat träd. Dessutom kan tamarisken motstå hetta och långvarig torka genom att sända sina rötter djupt ner för att hitta grundvattnet. Det är inte överraskande att tamarisken finns än i dag i trakterna omkring Beersheba.” * — 1 Mos. 21:33.

¹¹ När det gäller sådana detaljer som Bibelns kronologiska och geografiska uppgifter skriver professor R. D. Wilson: ”De kronologiska och geografiska uppgifterna är mer exakta och tillförlitliga än de uppgifter man finner i andra forntida dokument; och biografiska och andra historiska skildringar stämmer förunderligt väl överens med vittnesbörden från icke-bibliska urkunder.” *

¹² 3) Raser och språk. I sin bok After Its Kind skriver Byron C. Nelson: ”Det var människan som skapades, inte negern, kinesen, européen. Det skapades två människor som Bibeln kallar Adam och Eva, och alla de olika slag av människor som bor på jorden har genom naturlig härstamning och variation kommit från dem. Alla människoraser, oavsett hudfärg eller kroppsstorlek, utgör ett enda naturligt släkte. Alla människor tänker lika, känner lika, är lika i kroppsbyggnad, kan gifta sig med varandra utan svårighet och är i stånd att frambringa avkomma av samma slag. Alla raser härstammar från två gemensamma urföräldrar, som slutgiltigt danade framträdde ur Skaparens hand.” * Detta är det vittnesbörd som finns i 1 Moseboken 1:27, 28; 2:7, 20—23; 3:20; Apostlagärningarna 17:26 och Romarna 5:12.

¹³ Med avseende på Bibelns redogörelse för varifrån språken i forntiden började utbreda sig har arkeologen sir Henry Rawlinson sagt att ”om vi uteslutande skulle låta oss ledas av de språkliga stigarnas vägskäl och inte alls beakta Bibelns  berättelse, skulle vi ändå komma fram till att Sinars [Sinears] slättland var det centrum varifrån de olika grenarna hade strålat ut”. * — 1 Mos. 11:1—9.

¹⁴ 4) Praktisk vishet. Om det inte fanns några andra bevis för Bibelns äkthet, skulle enbart dess rättfärdiga principer och moraliska normer få den att framstå som ett verk av gudomligt ursprung. Bibeln är av praktiskt värde för varje sida av det dagliga livet. Ingen annan bok ger oss en förnuftig förklaring till alltings — också människosläktets — ursprung och till vad som är Skaparens uppsåt med avseende på jorden och människan. (1 Mos., kap. 1; Jes. 45:18) Bibeln talar om för oss varför människan dör och varför det onda existerar. (1 Mos., kap. 3; Rom. 5:12; Job, kap. 1, 2; 2 Mos. 9:16) Den framhåller den högsta normen för rättvisa och rättfärdighet. (2 Mos. 23:1, 2, 6, 7; 5 Mos. 19:15—21) Den ger goda råd om affärstransaktioner (3 Mos. 19:35, 36; Ords. 20:10; 22:22, 23; Matt. 7:12), om ett rent moraliskt uppförande (3 Mos. 20:10—16; Gal. 5:19—23; Hebr. 13:4), om förhållandet till andra människor (3 Mos. 19:18; Ords. 12:15; 15:1; 27:1, 2, 5, 6; 29:11; Matt. 7:12; 1 Tim. 5:1, 2), om äktenskap (1 Mos. 2:22—24; Matt. 19:4, 5, 9; 1 Kor. 7:2, 9, 10, 39), om familjeförhållanden och mannens, hustruns och barnens plikter (5 Mos. 6:4—9; Ords. 13:24; Ef. 5:21—33; 6:1—4; Kol. 3:18—21; 1 Petr. 3:1—6), om den tillbörliga hållningen gentemot myndigheter (Rom. 13:1—10; Tit. 3:1; 1 Tim. 2:1, 2; 1 Petr. 2:13, 14), om ärligt arbete och förhållandet mellan herre och slav och mellan arbetsgivare och arbetstagare (Ef. 4:28; Kol. 3:22—24; 4:1; 1 Petr. 2:18—21), om rätt umgänge (Ords. 1:10—16; 5:3—11; 1 Kor. 15:33; 2 Tim. 2:22; Hebr. 10:24, 25), om sättet att göra upp tvister (Matt. 18:15—17; Ef. 4:26) och om många andra förhållanden som på ett avgörande sätt berör vårt dagliga liv.

¹⁵ Bibeln innehåller också värdefulla råd angående fysisk och mental hälsa. (Ords. 15:17; 17:22) På senare år har medicinsk forskning visat att en människas fysiska hälsa påverkas av hennes sinnesinställning. Undersökningar har till exempel visat att personer som är benägna att ge uttryck åt vrede ofta har högt blodtryck. Några rapporter har visat att vrede kan framkalla hjärtbesvär, huvudvärk, näsblödning, yrsel och nedsatt artikulationsförmåga. Bibeln förklarade emellertid för länge sedan: ”Ett lugnt hjärta är den köttsliga organismens liv.” — Ords. 14:30; jämför Matteus 5:9.

¹⁶ 5) Naturvetenskaplig exakthet. Bibeln är inte en naturvetenskaplig avhandling, men när den berör naturvetenskapliga ämnen har det visat sig att den är exakt och i överensstämmelse med vad vetenskapen känner till och har kommit fram till. Dess redogörelse för skapelsen och den ordning i vilken allt blev till, också de olika livsformerna (1 Mos., kap. 1), och dess konstaterande att jorden är rund eller sfärisk (Jes. 40:22) och att den är upphängd i rymden ”på ingenting” kom långt före vetenskapens upptäckter av dessa sanningar. (Job 26:7) Den moderna fysiologin har visat att Bibeln har rätt när den säger att ”inte allt kött är samma kött”. Det har nämligen visat sig att cellstrukturen i ett slags kött är annorlunda än cellstrukturen i kött av ett annat slag och att människan har sitt helt säregna ”kött”. (1 Kor. 15:39) * På zoologins område kan nämnas att i 3 Moseboken 11:6 räknas haren till de idisslande djuren. En gång i tiden avvisade man detta h[anfullt, men nu har forskare funnit att haren och kaninen låter födan passera matsmältningskanalen två gånger. *

¹⁷ Uttalandet att ”köttets själ [eller: ”liv”] är i blodet” har på senare tid kommit att betraktas som en av läkarvetenskapens grundläggande sanningar. (3 Mos. 17:11—14) Den mosaiska lagen angav vilka fyrfotadjur, fåglar och fiskar som var ”rena” och lämpliga att äta för människan, och den innehöll förbud mot födoämnen som det kunde vara riskfyllt att förtära. (3 Mos., kap. 11) När israeliterna låg i militärläger skulle de enligt Lagen täcka över sin avföring, något som gav dem ett betydande skydd mot infektionssjukdomar som spreds av flugor, till exempel dysenteri och tyfus. (5 Mos. 23:9—14) Ännu i dag förekommer det i vissa länder allvarliga hälsoproblem på grund av att människors avföring inte undanskaffas på tillbörligt sätt. Människorna i dessa länder skulle vara mycket friskare om de följde Bibelns råd om hygien.

¹⁸ Bibeln ger rekommendationen: ”Använd lite vin för din mage och dina täta sjukdomsanfall.” (1 Tim. 5:23) Doktor Salvatore P. Lucia, professor i medicin vid den medicinska fakulteten vid University of California, skriver: ”Vin är den äldsta dietdrycken och det viktigaste läkemedel som har varit i kontinuerligt bruk under mänsklighetens hela historia.” *

 ¹⁹ 6) Kultur och sedvänjor. I boken Modern Discovery and the Bible skriver A. Rendle Short om Apostlagärningarna: ”Det var romersk sed att låta provinserna i det vidsträckta väldet bibehålla det lokala förvaltningssystemet i den utsträckning det var tryggt och säkert att göra det. Följaktligen gick myndigheterna i de olika områdena under många olika benämningar. Ingen annan än en vaken resenär eller en minutiöst noggrann arkivforskare skulle ha någon som helst möjlighet att omtala dessa myndighetspersoner med deras rätta benämningar. Ett av de mest kraftfulla vittnesbörden om Lukas’ goda historiska omdöme är att han alltid lyckas uppnå fullständig exakthet. I åtskilliga fall är det bara ett mynts eller en inskrifts vittnesbörd som ger oss de upplysningar vi behöver för att kunna kontrollera hans uppgifter; de erkända romerska historieskrivarna vågar sig inte ut på ett så osäkert område. Lukas kallar således Herodes och Lysanias tetrarker; det gör också Josephus. Herodes Agrippa, som lät avrätta Jakob med svärd och kasta Petrus i fängelse, kallas kung; Josephus berättar om hur han [Herodes] i Rom gjorde sig till vän med Gajus Caesar (Caligula) och blev belönad med kungatiteln när Caligula blev kejsare. Styresmannen på Cypern, Sergius Paulus, kallas prokonsul. ... Till kort dessförinnan hade Cypern varit en kejserlig provins och hade styrts av en propretor eller legat; cypriotiska mynt visar emellertid att på Paulus’ tid var den korrekta titeln prokonsul både på grekiska och på latin. En grekisk inskrift som påträffats vid Soloi på Cyperns nordkust är daterad ’medan Paulus var prokonsul’. ... I Thessalonike använde stadens stormän den något ovanliga benämningen politarker [stadsstyresmän; se fotnot till Apostlagärningarna 17:6 i NW, studieutgåvan], en benämning som är okänd i den klassiska litteraturen. Bortsett från att Lukas använder den här benämningen, skulle den ha varit fullständigt okänd för oss, om det inte varit så att den förekommer på inskrifter. ... Under Augustus’ tid var Akaja en senatsprovins, under Tiberius’ tid löd det direkt under kejsaren, men under Claudius’ tid återgick det, enligt vad Tacitus berättar, till att lyda under senaten, och Gallios rätta titel [Apg. 18:12] var därför prokonsul. ... Lukas är lika träffsäker och lika exakt antingen det gäller geografiska uppgifter eller reseskildringar.” *

²⁰ Paulus’ brev speglar exakt den tid han levde i, och de visar att han var ögonvittne till det han skrev om. Filippi var till exempel en militärkoloni, och stadens invånare var särskilt stolta över sitt romerska medborgarskap. Paulus påminde de kristna där om att deras medborgarskap var i himlarna. (Apg. 16:12, 21, 37; Fil. 3:20) Staden Efesos var känd för sina magiska konster och sin spiritism. Paulus gav de kristna där vägledning om hur de skulle kunna skydda sig mot att bli ett byte för demonerna, och han gav samtidigt en exakt beskrivning av en romersk soldats vapenrustning. (Apg. 19:19; Ef. 6:13—17) Sedvänjan att fira romerska fältherrars segrar genom att anordna triumftåg med en procession av fångar, av vilka några var nakna, användes som illustration. (2 Kor. 2:14; Kol. 2:15) I Första Korinthierna 1:22 framhålls skillnaden mellan judarnas och grekernas betraktelsesätt. På dessa områden återspeglar de kristna skribenterna den exakthet som Mose gav prov på när han skrev de fem Moseböckerna. George Rawlinson säger om Moseböckerna: ”Pentateukens etografiska * exakthet när det gäller österländska seder och bruk i allmänhet har aldrig dragits i tvivelsmål.” *

²¹ 7) Bibelskribenternas uppriktighet. Genom hela Bibeln är skribenternas aldrig svikande ärlighet och uppriktighet ett starkt bevis för att den är tillförlitlig. Mose berättar till exempel öppet om sin egen synd och Guds dom, som innebar att han och hans bror, Aron, inte skulle få komma in i det utlovade landet. (4 Mos. 20:7—13; 5 Mos. 3:23—27) Davids synder vid två tillfällen och hans son Salomos avfall omtalas öppet. (2 Sam., kap. 11, 12, 24; 1 Kung. 11:1—13) Jona skriver om sin egen olydnad och vad den ledde till. På grund av Israels nations olydnad mot Gud fördömdes hela nationen i nästan alla de hebreiska skrifternas böcker, vilka alla skrevs av judar, och detta var just den skriftsamling som judarna satte så högt och godtog som Guds utsagor och som sin nations sanna historia. De kristna skribenterna var inte mindre öppenhjärtiga och uppriktiga. Alla fyra evangelieskribenterna berättar om att Petrus förnekade Kristus. Paulus riktade uppmärksamheten på det allvarliga fel Petrus begick i en trosfråga, då han gjorde skillnad på judar och hedningar i den kristna församlingen i Antiokia. Vår tillit till att Bibeln är pålitlig stärks när vi ser att skribenterna i sina ansträngningar att skriva en sann redogörelse inte skonade någon, inte ens sig själva. — Matt. 26:69—75; Mark. 14:66—72; Luk. 22:54—62; Joh. 18:15—27; Gal. 2:11—14; Joh. 17:17.

²² 8) Skribenternas inbördes samstämmighet. Bibeln skrevs under en period på mer än 1.600 år av omkring 40 skribenter, och det finns ingen bristande samstämmighet dem emellan. Bibeln har spridits vida omkring i ett överväldigande stort antal exemplar, trots det hårdaste motstånd och de mest energiska ansträngningar för att utplåna den. Allt detta bidrar till att bevisa att  den är vad den utger sig för att vara, nämligen den allsmäktige Gudens ord, och att den i sanning är ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet”. — 2 Tim. 3:16. *

²³ Att Bibeln är inspirerad framgår av att den konsekvent betonar samma tema från början till slut, nämligen helgandet av Jehovas namn genom hans kungarike under Kristus. Några av de viktigaste ställena där temat kommer fram anges här:

1 Mos. 3:15 Löftet om Säden som skall

krossa ormens huvud

1 Mos. 22:15—18 Alla nationer skall välsigna

sig genom Abrahams säd

2 Mos. 3:15; 6:3 Gud framhäver sitt

åminnelsenamn, Jehova

2 Mos. 9:16; Rom. 9:17 Gud tillkännager sitt

uppsåt att låta sitt namn

förkunnas

2 Mos. 18:11; Jes. 36:18—20; Jehova är större än alla

Jes. 37:20, 36—38; andra gudar

Jer. 10:10, 11

2 Mos. 20:3—7 Gud aktar sitt namn högt,

kräver odelad hängivenhet

Job, kap. 1, 2 Jehovas rättmätiga suveränitet

och människans hållning och

ostrafflighet gentemot den

Job 32:2; 35:2; 36:24; 40:8 Vikten av att Gud blir hävdad

och rättfärdigad betonas

Jes. 9:7 Med nitälskan understöder Gud

sin Sons eviga kungarike

Dan. 2:44; 4:17, 34; Betydelsen av Guds kungarike

Dan. 7:13, 14 styrt av ”en människoson”

Hes. 6:10; 38:23 Människor ”kommer sannerligen

att inse att jag är Jehova”.

I Hesekiels profetia

förekommer detta uttalande

mer än 60 gånger

Mal. 1:11 Guds namn skall bli stort

bland nationerna

Matt. 6:9, 10, 33 Helgandet av Guds namn genom

hans kungarike är av främsta

betydelse

Joh. 17:6, 26 Jesus kungjorde Guds namn

Apg. 2:21; Rom. 10:13 Man måste anropa Jehovas namn

för att bli räddad

Rom. 3:4 Gud skall bevisas sannfärdig,

om också varje människa är

en lögnare

1 Kor. 15:24—28 Kungariket skall överlämnas åt

Gud; Gud skall vara allt för

var och en

Hebr. 13:15 De kristna måste offentligt

bekänna Jehovas namn

Upp. 15:4 Alla nationer skall förhärliga

Jehovas namn

Upp. 19:6 Jehovas namn skall lovprisas

efter ödeläggelsen av det

stora Babylon

²⁴ 9) Vittnenas oförvitlighet. Om den vikt och betydelse som vi kan tillmäta vittnesbörden från de första kristna — de som skrev de kristna grekiska skrifterna och även andra — säger George Rawlinson: ”De som blev omvända under den första tiden måste räkna med att när som helst få lida döden för sin religion. ... Alla tidiga skribenter som försvarade kristendomen trotsade genom detta sitt försvar den världsliga myndigheten och riskerade ett liknande öde. När tron är en fråga om liv och död, omfattar människor inte första bästa trosbekännelse som råkar falla dem i smaken; inte heller ansluter de sig öppet till en förföljd sekt, med mindre de noga har övervägt den lära som trossamfundet bekänner sig till och har övertygat sig om att den är sanningen. Det är uppenbart att de som blev omvända under den första tiden hade långt större möjligheter än vi att förvissa sig om att den kristna berättelsen var historiskt exakt — de kunde fråga ut och korsförhöra dem som hade bevittnat händelserna, jämföra deras olika redogörelser, undersöka hur deras motståndare bemötte deras påståenden, rådfråga hedniska dokument från den tiden och grundligt och fullständigt granska bevismaterialet. ... Allt detta sammantaget — och kom ihåg att bevisen pekar åt samma håll — utgör ett bevismaterial som det sällan går att få fram när det gäller händelser som ligger långt tillbaka i tiden, och det ställer sannfärdigheten i den kristna berättelsen utom allt tvivel. Inte i något enda avseende ... har denna berättelse en mytisk prägel. Det är en enhetlig berättelse; den återges inte i flera från varandra avvikande former som ständigt förändras, vilket är fallet med sagor och myter; den är oupplösligt förbunden med sin tids profanhistoria, som den överallt framställer med utomordentlig exakthet, medan myter däremot förvränger eller åsidosätter profanhistorien; den är fylld av prosaiska detaljer, något som myterna omsorgsfullt undviker; den innehåller en stor mängd praktisk vägledning av det enklaste och mest rättframma slag, medan myter förmedlar sina lärdomar i allegoriska ordalag. ... Enkelt allvar, trohet, minutiös exakthet, äkta kärlek till sanningen är de mest framträdande egenskaperna hos Nya testamentets skribenter, som uppenbarligen avhandlar fakta och inte fantasier. ... De skriver för att vi må ’inse hur tillförlitliga dessa ting är’ som vann ’full tilltro’ bland människor i deras dagar.” * — Jämför Lukas 1:1, 4.

²⁵ En mycket fängslande del av Bibeln är de gudomliga profetiorna. Ingenting har så tydligt bevisat Bibelns äkthet som uppfyllelsen av en mängd profetior. Alla dessa uppfyllda profetior visar Jehovas förunderliga förmåga att förutse och förutsäga vad som skall ske i framtiden. Detta profetiska ord är verkligen ”en lampa som lyser på en mörk plats”. Genom att ge akt på det kommer var och en som vill leva och se alla profetiorna om Guds kungarike  uppfyllas i Guds rättfärdiga nya värld att få sin tro stärkt. De tre tabeller som följer här nedan innehåller ytterligare bevis för Bibelns äkthet. De påvisar många av dessa profetiors uppfyllelse och den inbördes samstämmigheten mellan alla de hebreiska och de grekiska skrifterna. Allteftersom tiden går, lyser ljuset allt klarare, och Bibeln framstår i allt starkare strålglans såsom ”inspirerad av Gud och nyttig”. — 2 Petr. 1:19; 2 Tim. 3:16.

[Fotnoter]

[Frågor]

1. a) Som vad är Bibeln allmänt erkänd? b) Vad är det som gör Bibeln till en bok som är ensam i sitt slag?

2, 3. Hur vittnade Bibelns skribenter om att den är inspirerad?

4. Hur har judarna alltid betraktat de hebreiska skrifternas böcker?

5. Vad har forntida författare vittnat om beträffande Mose och judarnas lagsamling?

6. Vilket vittnesbörd bekräftar de grekiska skrifternas historiska exakthet?

7. a) Vilket argument till stöd för Bibelns trovärdighet framlägger S. A. Allibone? b) Vad är enligt honom felet med dem som vägrar att böja sig för bevisen?

8. På vilket sätt skiljer sig Bibelns kristendom från alla andra religioner?

9. Ge exempel på hur exakta Bibelns geografiska upplysningar är.

10. Hur har forskare i vår tid fått utbyte av att låta sig vägledas av Bibelns redogörelse?

11. Vad skriver professor Wilson om Bibelns exakthet?

12. Hur stämmer de verkliga förhållandena överens med Bibelns berättelse om människosläktets ursprung?

13. Vad har en arkeolog sagt om den plats varifrån forntidens språk började utbreda sig?

14. a) Vad skulle vara tillräckligt för att visa att Bibeln är inspirerad av Gud? b) Vilken förnuftig förklaring finner vi endast i Bibeln, och hur omfattar dess praktiska vishet varje sida av det dagliga livet?

15. Vilket bibliskt råd om mental och fysisk hälsa har visat sig vara praktiskt?

16. Nämn några av de sanningar som stod att läsa i Bibeln långt innan vetenskapen upptäckte dem.

17. Hur har det som Bibeln säger i medicinska frågor visat sig vara riktigt?

18. Nämn ett annat exempel på Bibelns vetenskapliga exakthet.

19. Ge exempel på den exakthet som kännetecknar vad Lukas har skrivit.

20. Hur speglar Paulus’ brev exakt den tid han levde i?

21. a) Ge exempel på bibelskribenternas uppriktighet. b) Hur bygger detta upp vår tillit till att Bibeln är sann?

22. Vilka andra bevis finns det för att Bibeln är Guds ord, och för vilket syfte skrevs den?

23. Vilket genomgående tema visar också att Bibeln är inspirerad? Ge exempel.

24. a) Hur bekräftar de första kristnas oförvitlighet den kristna berättelsens sannfärdighet? b) Vilka andra bevis finns det för att bibelskribenterna redogjorde för fakta och inte återgav sagor och myter?

25. Vad är det starkaste beviset på Bibelns äkthet?

[Tabell på sidorna 343, 344]

10) BETYDELSEFULLA PROFETIOR OM JESUS OCH DERAS UPPFYLLELSE

Profetia Händelse Uppfyllelse

1 Mos. 49:10 Född i Judas stam Matt. 1:2—16;

Luk. 3:23—33;

Hebr. 7:14

Ps. 132:11; Av Davids, Isais Matt. 1:1, 6—16;

Jes. 9:7; sons släkt Matt. 9:27;

Matt. 15:22;

Jes 11:1, 10 Matt. 20:30, 31;

Matt. 21:9, 15;

Matt. 22:42;

Mark. 10:47, 48;

Luk. 1:32; 2:4;

Luk. 3:23—32;

Luk. 18:38, 39;

Apg. 2:29—31;

Apg. 13:22, 23;

Rom. 1:3;

Rom. 15:8, 12

Mik. 5:2 Född i Betlehem Luk. 2:4—11;

Joh. 7:42

Jes. 7:14 Född av en jungfru Matt. 1:18—23;

Luk. 1:30—35

Jer. 31:15 Små barn mördade Matt. 2:16—18

efter hans födelse

Hos. 11:1 Kallad ut ur Egypten Matt. 2:15

Mal. 3:1; 4:5; Vägen beredd framför Matt. 3:1—3;

Jes. 40:3 honom Matt. 11:10—14;

Matt. 17:10—13;

Mark. 1:2—4;

Luk. 1:17, 76;

Luk. 3:3—6; 7:27;

Joh. 1:20—23;

Joh. 3:25—28;

Apg. 13:24; 19:4

Dan. 9:25 Framträdde som Framställde sig

Messias vid slutet för dop och blev

av 69 ”veckor” smord vid den

rätta tiden,

år 29 v.t.

(Luk. 3:1, 21, 22)

Jes. 61:1, 2 Bemyndigad att Luk. 4:18—21

utföra sitt uppdrag

Jes. 9:1, 2 Hans tjänst Matt. 4:13—16

medförde att folk

i Naftali och

Sebulon fick se

ett stort ljus

Ps. 78:2 Talade i liknelser Matt. 13:11—13,

Matt. 13:31—35

Jes. 53:4 Bar våra sjukdomar Matt. 8:16, 17

Ps. 69:9 Nitälskade för Matt. 21:12, 13;

Jehovas hus Mark. 11:15—18;

Luk. 19:45, 46;

Joh. 2:13—17

Jes. 42:1—4 Skulle som Jehovas Matt. 12:14—21

tjänare inte kiva

med någon på gatorna

Jes. 53:1 Blev inte trodd Joh. 12:37, 38;

Rom. 10:11, 16

Sak. 9:9; Red in i Jerusalem Matt. 21:1—9;

Ps. 118:26 på en åsninnas föl; Mark. 11:7—11;

hälsad som kung och Luk. 19:28—38;

som den som kommer Joh. 12:12—15

i Jehovas namn

 Jes. 28:16; 53:3; Förkastad, men Matt. 21:42, 45, 46;

Ps. 69:8; blev huvudhörnstenen Apg. 3:14; 4:11;

Ps. 118:22, 23 1 Petr. 2:7

Jes. 8:14, 15 Blev en sten att Luk. 20:17, 18;

snava på Rom. 9:31—33;

1 Petr. 2:8

Ps. 41:9; 109:8 En apostel otrogen; Matt. 26:47—50;

förrådde Jesus Joh. 13:18,

Joh. 13:26—30;

Joh. 17:12;

Joh. 18:2—5;

Apg. 1:16—20

Sak. 11:12 Förrådd för 30 Matt. 26:15;

silverstycken Matt. 27:3—10;

Mark. 14:10, 11

Sak. 13:7 Lärjungarna blev Matt. 26:31, 56;

förskingrade Joh. 16:32

Ps. 2:1, 2 Romerska Matt. 27:1, 2;

myndighetspersoner Mark. 15:1, 15;

och Israels ledare Luk. 23:10—12;

gick samman mot Apg. 4:25—28

Jehovas smorde Matt. 26:57—68;

Jes. 53:8 Rannsakad och dömd Matt. 27:1, 2,

Matt. 27:11—26;

till döden Joh. 18:12—14,

Joh. 18:19—24,

Joh. 18:28—40;

Joh. 19:1—16

Ps. 27:12 Falska vittnen Matt. 26:59—61;

användes mot honom Mark. 14:56—59

Jes. 53:7 Tyst inför sina Matt. 27:12—14;

anklagare Mark. 14:61;

Mark. 15:4, 5;

Luk. 23:9;

Joh. 19:9

Ps. 69:4 Hatad utan orsak Luk. 23:13—25;

Joh. 15:24, 25;

1 Petr. 2:22

Jes. 50:6; Slagen, spottad på Matt. 26:67;

Mik. 5:1 Matt. 27:26, 30;

Joh. 18:22; 19:3

Ps. 22:16, Upphängd på en påle Matt. 27:35;

fotnot i NW Mark. 15:24, 25;

Luk. 23:33;

Joh. 19:18, 23;

Joh. 20:25, 27

Ps. 22:18 Lottkastning om Matt. 27:35;

hans kläder Joh. 19:23, 24

Jes. 53:12 Räknad bland syndare Matt. 26:55, 56;

Matt. 27:38;

Luk. 22:37

Ps. 22:7, 8 Smädad medan han Matt. 27:39—43;

hängde på pålen Mark. 15:29—32

Ps. 69:21 Fick ättika och Matt. 27:34, 48;

galla Mark. 15:23, 36

Ps. 22:1 Övergiven av Gud, Matt. 27:46;

lämnad åt fienden Mark. 15:34

Ps. 34:20; Hans ben blev inte Joh. 19:33, 36

2 Mos. 12:46 krossade

Jes. 53:5; Genomborrad Matt. 27:49;

Sak. 12:10 Joh. 19:34, 37;

Upp. 1:7

Jes. 53:5, Dog offerdöden för Matt. 20:28;

Jes. 8, 11, 12 att bära bort Joh. 1:29;

synderna och öppna Rom. 3:24;

vägen till en Rom. 4:25;

rättfärdig 1 Kor. 15:3;

inför Gud Hebr. 9:12—15;

1 Petr. 2:24;

1 Joh. 2:2

Jes. 53:9 Begravd bland de Matt. 27:57—60;

rika Joh. 19:38—42

Jon. 1:17; 2:10 I graven under Matt. 12:39, 40;

delar av tre dygn, Matt. 16:21;

sedan uppväckt Matt. 17:23;

Matt. 20:19;

Matt. 27:64;

Matt. 28:1—7;

Apg. 10:40;

1 Kor. 15:3—8

Ps. 16:8—11, Uppväckt innan Apg. 2:25—31;

fotnot i NW kroppen undergått Apg. 13:34—37

förgängelse

Ps. 2:7 Jehova erkände honom Matt. 3:16, 17;

som sin Son genom Mark. 1:9—11;

att pånyttföda honom Luk. 3:21, 22;

med hjälp av sin Apg. 13:33;

ande och genom att Rom. 1:4;

uppväcka honom från Hebr. 1:5; 5:5

de döda

Frågor till tabellen ”Betydelsefulla profetior om Jesus och deras uppfyllelse”:

a) Vilka profetior om Messias’ födelse uppfylldes på Jesus?

b) Vilka profetior uppfylldes i början av Jesu tjänst?

c) Hur uppfyllde Jesus vissa profetior genom det sätt varpå han utförde sin tjänst?

d) Vilka profetior uppfylldes under de sista dagarna innan Jesus blev gripen?

e) Hur uppfylldes profetiorna under hans rannsakning?

f) Vilka profetior pekade fram emot Jesu avrättning på pålen, hans död och hans uppståndelse?

[Tabell på sidorna 344—346]

11) EXEMPEL PÅ ANDRA BIBLISKA PROFETIOR SOM HAR UPPFYLLTS

Profetia Händelse Uppfyllelse

1 Mos. 9:25 Kanaanéerna skulle Jos. 9:23, 27;

bli Israels tjänare Dom. 1:28;

1 Kung. 9:20, 21

1 Mos. 15:13, 14; Israeliterna skulle 2 Mos. 12:35, 36;

2 Mos. 3:21, 22 dra ut ur Egypten Ps. 105:37

med många ägodelar,

när Gud dömde det

folk som de hade

varit slavar åt

1 Mos. 17:20; Ismael skulle bli far 1 Mos. 25:13—16; 

1 Mos. 21:13, 18 till 12 hövdingar 1 Krön. 1:29—31

och bli till en

stor nation

1 Mos. 25:23; Edoméerna skulle bo 1 Mos. 36:8;

1 Mos. 27:39, 40 långt borta från 5 Mos. 2:4, 5;

jordens bördiga 2 Sam. 8:14;

myllor, skulle 2 Kung. 8:20;

tjäna israeliterna 1 Krön. 18:13;

och ibland göra 2 Krön. 21:8—10

uppror

1 Mos. 48:19, 22 Efraim skulle bli 4 Mos. 1:33—35;

större än Manasse, 5 Mos. 33:17;

och vardera stammen Jos. 16:4—9;

skulle få en arvedel Jos. 17:1—4

1 Mos. 49:7 Simeon och Levi Jos. 19:1—9;

skulle bli Jos. 21:41, 42

kringspridda i Israel

 1 Mos. 49:10 Folkets ledare och 2 Sam. 2:4;

kung skulle komma 1 Krön. 5:2;

från Juda Matt. 1:1—16;

Luk. 3:23—33;

Hebr. 7:14

5 Mos. 17:14 Israel skulle begära 1 Sam. 8:4, 5,

en kung 1 Sam. 19, 20

5 Mos. 28:52, 53,Israel skulle Uppfylldes på

5 Mos. 28:64—66, 68 straffas för otrohet, Samaria år

dess städer belägras år 740 f.v.t.

och folket föras (2 Kung. 17:5—23),

bort i fångenskap på Jerusalem

år 607 f.v.t.

(Jer. 52:1—27)

och återigen på

Jerusalem år

70 v.t.

Jos. 6:26 Straff för 1 Kung. 16:34

återuppbyggandet

av Jeriko

1 Sam. 2:31, 34; Förbannelse över 1 Sam. 4:11, 

1 Sam. 3:12—14 Elis släktlinje 1 Sam. 17, 18;

1 Kung. 2:26, 27, 35

1 Kung. 9:7, 8; Templet skulle 2 Kung. 25:9; 

2 Krön. 7:20, 21 förstöras om Israel 2 Krön. 36:19;

avföll Jer. 52:13;

Klag. 2:6, 7

1 Kung. 13:1—3 Jerobeams altare 2 Kung. 23:16—18

skulle vanhelgas

1 Kung. 14:15 Tiostammarsriket 2 Kung. 17:6—23;

Israel skulle 2 Kung. 18:11, 12

omstörtas

Jes. 13:17—22; Babylons fall; Dan. 5:22—31;

Jes. 45:1, 2; Babylons portar profanhistorien

Jer. 50:35—46; skulle lämnas öppna; bekräftar detta.

Jer. 51:37—43 staden skulle erövras Cyrus intog

av mederna och Babylon sedan

perserna under Cyrus portarna lämnats

öppna *

Jes. 23:1, 8, Staden Tyros skulle Profanhistorien

Jes. 13, 14; ödeläggas av kaldéerna berättar att

Hes. 26:4, 7—12 under Nebukadnessar staden på

fastlandet

ödelades av

Nebukadnessar

och att östaden

underkastade sig

honom efter

13 års belägring *

Jes. 44:26—28 Jerusalem och templet 2 Krön. 36:22, 23;

skulle återuppbyggas Esr. 1:1—4

av de judar som

återvände från

landsflykten; Cyrus’

andel i det

Jer. 25:11; 29:10 En kvarleva skulle Dan. 9:1, 2;

återvända sedan Sak. 7:5;

landet legat öde 2 Krön. 36:21—23

i 70 år

Jer. 48:15—24; Moab skulle läggas Moab existerar

Hes. 25:8—11; öde inte längre *

Sef. 2:8, 9

Jer. 49:2; De ammonitiska Ammon existerar

Hes. 25:1—7; städerna skulle inte längre *

Sef. 2:8, 9 bli ruinhögar

Jer. 49:17, 18; Edom skulle Edom upphörde att

Hes. 25:12—14; tillintetgöras existera som en

Hes. 35:7, 15 ; som om det nation efter

Ob. v. 16, 18 aldrig hade Jerusalems

funnits till förstöring

år 70 v.t. *

Dan. 2:31—40; Fyra riken Profanhistorien

Dan. 7:2—7 beskrivna på bekräftar dessa

förhand: Babylon, väldens uppgång

Persien, Grekland och fall *

och Rom. Många

profetiska detaljer

förutsagda

Dan. 8:1—8, Efter det persiska Alexander den

Dan. 8:20—22; riket skulle en store erövrade det

Dan. 11:1—19 mäktig kung, persiska väldet.

Greklands kung, Efter hand död

härska. Hans rike tog fyra av hans

skulle bli uppdelat generaler makten.

i fyra, av vilka det Med tiden

skulle framträda två utvecklades

makter, nordens kung den seleukidiska

och söderns kung och den

ptolemeiska

dynastin, och de

låg ständigt i

krig med

varandra *

Dan. 11:20—24 En regent skulle Påbud om

beordra skattskrivning i

skattskrivning. Palestina

Under hans utgick under

efterträdares tid kejsar Augustus’

skulle ”förbundets regering; Jesus

Ledare” krossas dödad under hans

efterträdares,

kejsar Tiberius’,

regering *

Sef. 2:13—15; Nineve skulle Blev en ruinhög *

Nah. 3:1—7 läggas öde

Sak. 9:3, 4 Östaden Tyros Ödelades av

skulle ödeläggas Alexander den

store år 332

f.v.t. *

 Matt. 24:2, 16—18; Jerusalem skulle Uppfylldes av

Luk. 19:41—44 bli omgivet med romarna år 70

ett belägringsverk v.t. *

av spetspålar och

bli ödelagt

Matt. 24:7—14; En tid av stor nöd Sedan första

Mark. 13:8; före den världskrigets

Luk. 21:10, 11, fullständiga utbrott år 1914

Luk. 21:25—28; avslutningen på har jorden upplevt

denna tingens en tid av

ordning svårigheter

2 Tim. 3:1—5 förutsagd; skulle utan motstycke.

inbegripa krig, Guds kungarike

hungersnöd, predikas nu i

jordbävningar, predikas nu i

farsoter, laglöshet, över 200 länder

predikande av de och områden

goda nyheterna om

Guds kungarike för

alla nationerna

[Fotnoter]

Frågor till tabellen ”Exempel på andra bibliska profetior som har uppfyllts”:

a) Vilka förutsagda händelser inträffade efter det att Israels nation hade kommit in i Kanaans land?

b) Vilka profetior om Jehovas dom över Israel och Juda gick i uppfyllelse, och när skedde det?

c) Vad förutsades om en återställelse? Uppfylldes detta?

d) Mot vilka nationer riktades särskilda domsbudskap, och hur verkställdes dessa profetiska domar?

e) Vilka betydelsefulla historiska händelser förutsades av Daniel och vilka av Jesus?

[Tabell på sidorna 346—349]

12) NÅGRA STÄLLEN I DE HEBREISKA SKRIFTERNA SOM CITERAS ELLER TILLÄMPAS I DE GREKISKA SKRIFTERNA

(OBS! Denna förteckning upptar inte de hänvisningar som är medtagna i tabellen ”Betydelsefulla profetior om Jesus” på de föregående sidorna.)

Skriftställe Uttalande Tillämpning

1 Mos. 1:3 Gud befaller ljuset 2 Kor. 4:6

att lysa

1 Mos. 1:26, 27 Människan skapad till Jak. 3:9;

att vara lik Gud, Mark. 10:6

till mankön och

kvinnkön

1 Mos. 2:2 Gud vilar från sin Hebr. 4:4

jordiska

skaparverksamhet

1 Mos. 2:7 Människan blev en 1 Kor. 15:45

levande själ

1 Mos. 2:24 Mannen skulle överge Matt. 19:5;

sina föräldrar och Mark. 10:7, 8;

hålla sig till sin 1 Kor. 6:16;

hustru, och de två Ef. 5:31

skulle bli ett kött

1 Mos. 12:3; Alla nationer skulle Gal. 3:8

1 Mos. 18:18 bli välsignade genom

Abraham

1 Mos. 15:5 Abrahams säd skulle Rom. 4:18

bli talrik

1 Mos. 15:6 Abraham tillräknades Rom. 4:3;

rättfärdighet på Gal. 3:6;

grund av tro Jak. 2:23

1 Mos. 17:5 Abraham skulle bli Rom. 4:16, 17

far till troende ur

”många nationer”

1 Mos. 18:10, 14 Sara får löfte om Rom. 9:9

en son

1 Mos. 18:12 Sara kallar Abraham 1 Petr. 3:6

”herre”

1 Mos. 21:10 Symboliskt drama med Gal. 4:30

Sara, Hagar, Isak

och Ismael

1 Mos. 21:12 Abrahams säd skulle Rom. 9:7;

komma genom Isak Hebr. 11:18

1 Mos. 22:16, 17 Gud svär vid sig Hebr. 6:13, 14

själv att han skall

välsigna Abraham

1 Mos. 25:23 Gud skulle visa Jakob Rom. 9:12

större ynnest än han

visade Esau

2 Mos. 3:6 Gud är inte de dödas Matt. 22:32;

Gud utan de levandes Mark. 12:26;

Luk. 20:37

2 Mos. 9:16 Guds uppsåt med att Rom. 9:17

låta Farao förbli

vid liv

2 Mos. 13:2, 12 De förstfödda helgade Luk. 2:23

åt Jehova

2 Mos. 16:18 Gud sörjer för en 2 Kor. 8:15

utjämning vid

insamlandet av manna

2 Mos. 19:5, 6 Israel hade möjlighet 1 Petr. 2:9

att bli ett kungarike

av präster

2 Mos. 19:12, 13 Jehovas framträdande Hebr. 12:18—20

vid berget Sinai

inger fruktan och

vördnad

2 Mos. 20:12—17 Femte, sjätte, sjunde, Matt. 5:21, 27;

åttonde, nionde och Matt. 15:4;

tionde budet Matt. 19:18, 19;

Mark. 10:19;

Luk. 18:20;

Rom. 13:9;

Ef. 6:2, 3;

Jak. 2:11

2 Mos. 21:17 Straff för Matt. 15:4;

överträdelse av Mark. 7:10

femte budet

2 Mos. 21:24 Öga för öga och tand Matt. 5:38

för tand

2 Mos. 22:28 ”Du får inte säga Apg. 23:5

något skymfligt om

en styresman i ditt

folk”

2 Mos. 24:8 Lagförbundets Hebr. 9:20;

instiftande — Matt. 26:28;

”förbundets blod” Mark. 14:24

 2 Mos. 25:40 Mose får Hebr. 8:5

instruktioner om

tältboningens

(tabernaklets)

konstruktion och

dess utrustning

2 Mos. 32:6 Israeliterna står upp 1 Kor. 10:7

för att roa sig

2 Mos. 33:19 Gud visar Rom. 9:15

barmhärtighet mot

vem han vill

3 Mos. 11:44 ”Ni skall vara 1 Petr. 1:16

heliga, därför att

jag är helig”

3 Mos. 12:8 Den fattiges offer Luk. 2:24

efter det att en

son har fötts

3 Mos. 18:5 Den som håller Gal. 3:12

Lagen skall leva

genom den

3 Mos. 19:18 Älska din nästa som Matt. 19:19;

dig själv Matt. 22:39;

Mark. 12:31;

Rom. 13:9;

Gal. 5:14;

Jak. 2:8

3 Mos. 26:12 Jehova var Israels 2 Kor. 6:16

Gud

4 Mos. 16:5 Jehova känner dem 2 Tim. 2:19

som hör honom till

5 Mos. 6:4, 5 Älska Jehova av allt Matt. 22:37;

ditt hjärta och av Mark. 12:29, 30;

all din själ Luk. 10:27

5 Mos. 6:13 ”Det är Jehova, Matt. 4:10;

din Gud, du skall Luk. 4:8

tillbe”

5 Mos. 6:16 ”Du skall inte sätta Matt. 4:7;

Jehova, din Gud, Luk. 4:12

på prov”

5 Mos. 8:3 Människan lever inte Matt. 4:4;

bara av bröd Luk. 4:4

5 Mos. 18:15—19 Gud skulle resa upp Apg. 3:22, 23

en profet lik Mose

5 Mos. 19:15 Varje sak skall Joh. 8:17;

fastställas enligt 2 Kor. 13:1

två eller tre

vittnens mun

5 Mos. 23:21 ”Du skall infria dina Matt. 5:33

löften till Jehova”

5 Mos. 24:1 Den mosaiska lagens Matt. 5:31

bestämmelser om

skilsmässa

5 Mos. 25:4 ”Du skall inte binda 1 Kor. 9:9;

till munnen på en 1 Tim. 5:18

tjur när den tröskar”

5 Mos. 27:26 Israeliter som inte Gal. 3:10

rättade sig efter

Lagen drabbades av

förbannelse

5 Mos. 29:4 Inte många judar Rom. 11:8

lyssnade till de

goda nyheterna

5 Mos. 30:11—14 Nödvändigt att ha Rom. 10:6—8

”trons ’ord’” i

hjärtat och

predika det

5 Mos. 31:6, 8 Gud skall på inga Hebr. 13:5

villkor överge sitt

folk

5 Mos. 32:17, 21 Gud uppeggade judarna Rom. 10:19;

till svartsjuka 1 Kor. 10:20—22

genom att inbjuda

hedningarna.

Israeliterna

uppeggade Jehova

till svartsjuka

genom sin

avgudadyrkan

5 Mos. 32:35, 36 Hämnden är Jehovas Hebr. 10:30

5 Mos. 32:43 ”Gläd er, ni nationer, Rom. 15:10

med hans folk”

1 Sam. 13:14; David var en man i

1 Sam. 16:1 överensstämmelse med Apg. 13:22

Guds hjärta

1 Sam. 21:6 David och hans män Matt. 12:3, 4;

åt skådebröden Mark. 2:25, 26;

Luk. 6:3, 4

1 Kung. 19:14, 18 Endast en kvarleva Rom. 11:3, 4

av judarna förblev

trogen mot Gud

2 Krön. 20:7 Abraham kallades Jak. 2:23

Guds ”vän” (den

”som älskade” Gud)

Job 41:11 ”Vem har först gett Rom. 11:35

åt honom [Gud]?”

Ps. 5:9 ”Deras strupe är en Rom. 3:13

öppnad grav”

Ps. 8:2 Gud bereder sig Matt. 21:16

lovprisning ”av de

spädas ... mun”

Ps. 8:4—6 ”Vad är en människa, Hebr. 2:6, 7;

att du kommer ihåg 1 Kor. 15:27

henne?” Gud lade

allt under Kristi

fötter

Ps. 10:7 ”Deras mun är full Rom. 3:14

av förbannelse”

Ps. 14:1—3 ”Det finns ingen Rom. 3:10—12

rättfärdig”

Ps. 18:49 Folk av nationerna Rom. 15:9

skall förhärliga Gud

Ps. 19:4, Rika möjligheter att Rom. 10:18

fotnot i NW höra sanningen om

Guds existens, såsom

den omvittnas av

hela skapelsen

Ps. 22:22 ”Jag skall förkunna Hebr. 2:12

ditt namn för mina

bröder”

Ps. 24:1 Jorden tillhör 1 Kor. 10:26

Jehova

Ps. 32:1, 2 ”Lycklig är den man Rom. 4:7, 8

som Jehova alls inte

tillräknar synd”

Ps. 34:12—16 ”Jehovas ögon vilar 1 Petr. 3:10—12

på de rättfärdiga”

Ps. 36:1 ”Det finns ingen Rom. 3:18

fruktan för Gud

inför deras ögon”

Ps. 40:6—8 Gud godkände inte Hebr. 10:6—10

längre slaktoffer

under Lagen; ett

enda offrande av

Jesu kropp,

i överensstämmelse

med Guds vilja,

skänker helgelse

 Ps. 44:22 ”Vi har blivit Rom. 8:36

räknade som slaktfår”

Ps. 45:6, 7 ”Gud är din [Kristi] Hebr. 1:8, 9

tron i evigheters

evighet”

Ps. 51:4 Gud bevisas Rom. 3:4

rättfärdig i sina

rd och sina domar

Ps. 68:18 När Kristus for upp Ef. 4:8

i höjden, gav han

gåvor i form av

människor

Ps. 69:22, 23 Israeliternas bord Rom. 11:9, 10

blir en snara för

dem

Ps. 78:24 Brödet från himlen Joh. 6:31—33

Ps. 82:6 ”Ni är gudar” Joh. 10:34

Ps. 94:11 ”Jehova vet att de 1 Kor. 3:20

visas överläggningar

är meningslösa”

Ps. 95:7—11 De olydiga Hebr. 3:7—11;

israeliterna kom Hebr. 4:3, 5, 7

inte in i Guds vila

Ps. 102:25—27 ”Du, o Herre, lade Hebr. 1:10—12

... jordens grund”

Ps. 104:4 ”Han gör sina änglar Hebr. 1:7

till andar”

Ps. 110:1 Herren skulle sitta Matt. 22:43—45;

på Jehovas högra Mark. 12:36, 37;

sida Luk. 20:42—44;

Hebr. 1:13

Ps. 110:4 Kristus skulle vara Hebr. 7:17

en präst för evigt

efter Melkisedeks sätt

Ps. 112:9 ”Han har delat ut 2 Kor. 9:9

vitt och brett,

... hans

rättfärdighet består

för evigt”

Ps. 116:10 ”Jag utövade tro, 2 Kor. 4:13

därför talade jag”

Ps. 117:1 ”Lovprisa Jehova, Rom. 15:11

alla ni nationer”

Ps. 118:6 ”Jehova är min Hebr. 13:6

hjälpare; jag skall

inte vara rädd”

Ps. 140:3 ”Huggormars gift är Rom. 3:13

bakom deras läppar”

Ords. 26:11 ”Hunden har vänt åter 2 Petr. 2:22

till sin egen spya”

Jes. 1:9 Om Israel inte hade Rom. 9:29

haft en kvarleva,

skulle det ha varit

likt Sodom

Jes. 6:9, 10 Israeliterna ägnade Matt. 13:13—15;

inte uppmärksamhet Mark. 4:12;

åt de goda nyheterna Luk. 8:10;

Apg. 28:25—27

Jes. 8:17, 18 ”Se! Jag och barnen, Hebr. 2:13

som Jehova har

gett mig”

Jes. 10:22, 23 Bara en kvarleva av Rom. 9:27, 28

Israel skulle bli

räddad

Jes. 22:13 ”Låt oss äta och 1 Kor. 15:32

dricka, för i morgon

skall vi dö”

Jes. 25:8 ”Döden är uppslukad 1 Kor. 15:54

för evigt”

Jes. 28:11, 12 Folk trodde inte ens 1 Kor. 14:21

när det talades till

dem ”med främlingars

tungomål”

Jes. 28:16 De som tror på 1 Petr. 2:6;

Kristus, grundvalen Rom. 10:11

i Sion, kommer inte

att bli besvikna

Jes. 29:13 De skriftlärdas och Matt. 15:7—9;

fariséernas skrymteri Mark. 7:6—8

Jes. 29:14 Gud gör de visas 1 Kor. 1:19

vishet om intet

Jes. 40:6—8 Jehovas ord består 1 Petr. 1:24, 25

för evigt

Jes. 40:13 ”Vem har blivit hans Rom. 11:34

[Jehovas] rådgivare?”

Jes. 42:6; 49:6 ”Jag har satt dig Apg. 13:47

till ett ljus för

nationer”

Jes. 45:23 Varje knä skall böja Rom. 14:11

sig för Jehova

Jes. 49:8 Den godtagbara tiden 2 Kor. 6:2

att bli bönhörd, på

”räddningens dag”

Jes. 52:7 Fötterna på dem som Rom. 10:15

frambär goda nyheter

är sköna

Jes. 52:11 ”Gå ut ifrån dem och 2 Kor. 6:17

avskilj er”

Jes. 52:15 Goda nyheter skulle Rom. 15:21

förkunnas för

hedningarna

Jes. 54:1 ”Gläd dig, du Gal. 4:27

ofruktsamma kvinna

som inte föder”

Jes. 54:13 ”Och de skall alla Joh. 6:45

vara lärda av

Jehova”

Jes. 56:7 Jehovas hus skall Matt. 21:13;

kallas ett bönehus Mark. 11:17;

för alla nationer Luk. 19:46

Jes. 59:7, 8 Beskrivning av Rom. 3:15—17

människors ondska

Jes. 65:1, 2 Jehova uppenbarade Rom. 10:20, 21

sig för de

icke-judiska

nationerna

Jes. 66:1, 2 ”Himlen är min tron, Apg. 7:49, 50

och jorden är min

fotpall”

Jer. 5:21 Har ögon, Mark. 8:18

men ser inte

Jer. 9:24 ”Den som berömmer 1 Kor. 1:31;

sig, låt honom 2 Kor. 10:17

berömma sig av

Jehova”

 Jer. 31:31—34 Gud skulle sluta ett Hebr. 8:8—12;

nytt förbund Hebr. 10:16, 17

Dan. 9:27; 11:31 ”Vämjeligheten som Matt. 24:15

vållar ödeläggelse”

Hos. 1:10; 2:23 Även icke-judar Rom. 9:24—26

skulle bli Guds folk

Hos. 6:6 ”Barmhärtighet vill Matt. 9:13;

jag ha och inte Matt. 12:7

slaktoffer”

Hos. 13:14 ”Död, var är 1 Kor. 15:54, 55

din udd?”

Joel 2:28—32 ”Var och en som Apg. 2:17—21;

anropar Jehovas Rom. 10:13

namn skall bli räddad”

Am. 9:11, 12 Gud skulle Apg. 15:16—18

återuppbygga

avids hydda

Hab. 1:5 ”Lägg märke till det, Apg. 13:40, 41

ni föraktare, och

förundra er över det”

Hab. 2:4 ”Min rättfärdige Hebr. 10:38;

skall leva på Rom. 1:17

grund av tro”

Hagg. 2:6 Himlen och jorden Hebr. 12:26, 27

skulle skakas

Mal. 1:2, 3 Jakob älskad, Rom. 9:13

Esau hatad

Frågor till tabellen ”Några ställen i de hebreiska skrifterna som citeras eller tillämpas i de grekiska skrifterna”:

a) Hur stöds skapelseberättelsen av de grekiska skrifternas hänvisningar till Första Moseboken?

b) Hur tillämpas skriftställen i Första Moseboken som omtalar Abraham och Abrahams säd?

c) Vilka skriftställen citeras från Andra Moseboken i förbindelse med de tio buden och andra sidor av Lagen?

d) Var i Bibeln finner vi första gången de två stora buden, att man skall älska Jehova av allt sitt hjärta och av all sin själ och sin nästa som sig själv?

e) Nämn några av de grundläggande principerna i Moseböckerna som citeras i de grekiska skrifterna. Hur tillämpas de?

f) Vilka ställen i Psalmerna, som citeras i de grekiska skrifterna, upphöjer Jehova ¹) som Skaparen och jordens Ägare? ²) som den som visar intresse för de rättfärdiga och tar sig an dem?

g) Hur tillämpas i de kristna grekiska skrifterna citat från Jesajas bok och de andra profetiska böckerna på ¹) predikandet av de goda nyheterna? ²) det förhållandet att några skulle förkasta de goda nyheterna? ³) att förutom en kvarleva av Israel också folk av nationerna skulle bli troende? ⁴) välsignelserna av att utöva tro på de goda nyheterna?