Studier över de inspirerade Skrifterna och deras bakgrund

Studium 4 — Bibeln och dess kanon

Varifrån ordet ”bibel” kommer; vad som avgör vilka böcker som hör hemma i det gudomliga biblioteket; apokryferna förkastas.

1, 2. a) Vad är den allmänna betydelsen i det grekiska ordet bi·blị·a? b) Hur används detta och andra besläktade ord i de kristna grekiska skrifterna? c) Hur har ordet ”bibel” kommit in i svenska språket?

EFTERSOM de inspirerade Skrifterna allmänt kallas Bibeln, är det av intresse att undersöka varifrån ordet ”bibel” kommer och vad det betyder. Det härleds från det grekiska ordet bi·blị·a, som betyder ”små böcker”. Detta ord är i sin tur avlett av bị·blos, ett ord som betecknar papyrusplantans märg. I forna tider använde man denna märg för att tillverka ”papper” att skriva på. (Papyrus importerades från Egypten via den feniciska hamnstaden Gebal, som av grekerna kom att kallas Byblos. Se fotnot till Josua 13:5 i NW, studieutgåvan.) Med tiden blev bi·blị·a beteckningen för olika slags meddelanden som var skrivna på det här materialet. Ordet bi·blị·a kom på så sätt att beteckna alla slags skrifter, skrift- eller bokrullar, böcker, dokument och handskrifter, och det kom även att användas om en samling små böcker.

² Märkligt nog finner man i allmänhet inte ordet ”bibel” i svenska, engelska eller andra översättningar av den Heliga skrift. På 100-talet f.v.t. blev emellertid den samling inspirerade böcker som vi kallar de hebreiska skrifterna omtalade som ta bi·blị·a på grekiska. I Daniel 9:2 skrev profeten: ”Jag själv, Daniel, [urskilde] genom böckerna ...” Här har Septuaginta ordet bị·blois, som är dativ pluralis av bị·blos. I 2 Timoteus 4:13 skrev Paulus: ”När du kommer, ha då med dig ... skriftrullarna [grekiska: bi·blị·a].” De grekiska orden bi·blị·on och bị·blos förekommer i sina olika grammatiska former mer än 40 gånger i de kristna grekiska skrifterna och översätts vanligen med ”bokrulle”, ”skriftrulle” och ”bok”. Bi·blị·a användes senare på latin (med uttalet bịblia) som ett singulart ord, och från latinet har ordet ”bibel” kommit in i andra språk, däribland svenska.

3. Hur intygade de som skrev Bibeln att den är Guds inspirerade ord?

³ Bibeln är Guds ord. Även om flera människor användes till att under inspiration skriva Bibeln, och även om ytterligare andra har haft del i att översätta den från grundspråken till vår tids olika skriftspråk, är Bibeln i ordets fulla bemärkelse Guds ord, den inspirerade uppenbarelse han själv har gett människorna. De inspirerade skribenterna själva betraktade Bibeln på det sättet, vilket framgår av att de använde uttryck som ”yttrande från Jehovas mun” (5 Mos. 8:3), ”Jehovas ord som han har talat” (Jos. 24:27), ”Jehovas buds ord” (Esr. 7:11), ”Jehovas lag” (Ps. 19:7), ”Jehovas ord” (Jes. 38:4; 1 Thess. 4:15) och ”uttalande som går ut genom Jehovas mun” (Matt. 4:4).

DET GUDOMLIGA BIBLIOTEKET

4. Vad består Bibeln av, och vem har bestämt det?

⁴ Den bok som vi i dag känner som Bibeln är i själva verket en samling gamla dokument som är inspirerade av Gud. Dessa skrifter utarbetades och sammanställdes i skriven form under en period av 1.600 år. Hela denna samling av dokument utgör vad Hieronymus på latin träffande betecknade som Bibliothẹca Divịna, det gudomliga biblioteket. Till det här biblioteket hör en katalog eller en officiell förteckning över böckerna, och den omfattar bara de böcker som hör hemma inom detta biblioteks ramar och specialområde. Alla andra böcker är utelämnade. Jehova Gud är den store Bibliotekarien, som anger normen för vilka skrifter som skall tas med. Bibelns katalog omfattar 66 böcker, vilka alla är produkter av Guds vägledande heliga ande.

5. Vad är Bibelns kanon, och hur uppkom den benämningen?

⁵ Samlingen av böcker som är erkända som äkta och inspirerade skrifter eller förteckningen över dessa böcker omtalas ofta som Bibelns kạnon. Det motsvarande hebreiska ordet (qa·nẹh) avsåg ursprungligen ett vassrör som fick tjäna som mätstång om man inte hade ett stycke trä till hands. Aposteln Paulus använde det grekiska ordet ka·nọn i betydelsen ”rättesnöre”, ”regel för uppförande”, förutom att han använde det om det ”område” som hade tilldelats honom efter mått. (Gal. 6:16, fotnot i NW, studieutgåvan; 2 Kor. 10:13) Kanoniska böcker är alltså böcker som är sanna, inspirerade och värda att användas som ett rättesnöre för vad som är den rätta tron, den rätta läran och det rätta uppförandet. Om vi som lodlina använder böcker som inte är ”snörräta”, kommer vår ”byggnad” inte att vara i överensstämmelse med sanningen, och den kommer inte att bestå provet inför den store Besiktningsmannen.

6. Nämn några av de faktorer som avgör om en bok är kanonisk.

⁶ Vad som avgör om en bok är kanonisk. Efter vilka gudomliga kriterier har det kunnat avgöras  att Bibelns 66 böcker är kanoniska? Först och främst måste dokumenten handla om Jehovas gärningar i förbindelse med jorden, samtidigt som de måste få människor att tillbe Jehova och inge dem djup respekt för hans namn, hans verk och hans uppsåt med avseende på jorden. De måste vittna om att de är inspirerade, dvs. att de är ett resultat av helig andes verksamhet. (2 Petr. 1:21) De får inte främja någon vidskepelse eller tillbedjan av skapelser, utan de skall i stället sporra läsaren till att älska och tjäna Gud. Det får inte vara något i de enskilda skrifterna som står i strid med hela bokens inre harmoni, utan tvärtom måste varje enskild bok genom sin överensstämmelse med de andra bekräfta att det bara är en enda författare, nämligen Jehova Gud. Vi bör också kunna förvänta att skrifterna vittnar om exakthet in i minsta detalj. Förutom dessa grundläggande kännetecken finns det i varje enskild bok, alltefter innehållets art, andra speciella tecken på att den är inspirerad och därför kanonisk, och dessa är omnämnda i inledningen till vart och ett av kapitlen som behandlar Bibelns böcker. Dessutom finns det vissa särskilda omständigheter — några som gäller de hebreiska skrifterna och några som gäller de kristna grekiska skrifterna — som bidrar till fastställandet av Bibelns kanon.

DE HEBREISKA SKRIFTERNA

7. Hur fullbordades så småningom den hebreiska kanon, och vad måste varje ny del vara i överensstämmelse med?

⁷ Vi bör inte tänka att man måste vänta med att erkänna vad som utgjorde inspirerade skrifter till dess den hebreiska kanon blev fullbordad på 400-talet f.v.t. Det som Mose skrev under ledning av Guds ande blev från första början erkänt av israeliterna som inspirerade skrifter, vars författare var Gud. När Pentateuken var fullbordad, utgjorde den dåtidens kanon. Ytterligare uppenbarelser av Jehovas uppsåt, som gavs åt människor under inspiration, skulle vara i överensstämmelse med och logiskt följa de grundläggande principer för sann tillbedjan som var framställda i Pentateuken. När vi har granskat Bibelns olika böcker, har vi sett att det förhåller sig så, i synnerhet när dessa böcker direkt behandlar Bibelns storslagna tema, helgandet av Jehovas namn och hävdandet av hans suveränitet genom hans rike med Kristus, den utlovade Säden, som kung.

8. Vad är det som fastslår att Bibelns profetiska böcker är kanoniska?

⁸ I all synnerhet de hebreiska skrifterna innehåller många profetiska framställningar. Genom Mose angav Jehova själv hur man kunde veta om en profetia var äkta, om den verkligen var från Gud eller inte, och detta var också en hjälp till att avgöra om en profetisk bok var kanonisk. (5 Mos. 13:1—3; 18:20—22) En undersökning av var och en av de profetiska böckerna i de hebreiska skrifterna jämsides med Bibelns övriga böcker och profanhistorien visar utom allt tvivel att profeterna talade i Jehovas namn och att ”det ord” de talade verkligen inträffade ”eller ... [blev] verklighet” — antingen fullständigt eller också till viss del, i liten skala, när det rörde sig om händelser som ännu hörde framtiden till. Det de sade fick också människor att vända sig till Gud. En profetia som uppfyllde dessa krav var bevisligen äkta och inspirerad.

9. Vilken viktig faktor måste vi hålla i minnet, när vi begrundar frågan om Bibelns kanon?

⁹ Att Jesus och de inspirerade kristna bibelskribenterna citerade från många av de hebreiska skrifternas böcker är ett direkt bevis för att de är kanoniska. Det beviset gäller emellertid inte för alla böckerna, till exempel inte för Esters bok och Predikarboken. När vi begrundar frågan om en bok är kanonisk, måste vi därför hålla en annan mycket viktig faktor i minnet, en som gäller hela Bibelns kanon. Liksom Jehova inspirerade vissa män till att skriva ner hans gudomliga meddelanden för att människor skulle bli undervisade, uppbyggda och uppmuntrade att tillbe och tjäna honom, är det logiskt att han också skulle övervaka och vägleda sammanställandet av inspirerade skrifter och fastställandet av Bibelns kanon. Han skulle göra detta för att det inte skulle råda något tvivel om vad som utgjorde hans sanningsord och vad som skulle tjäna som det bestående rättesnöret för sann tillbedjan. Bara på det sättet kunde människor på jorden i fortsättningen ges ”en ny födelse” genom ”den levande ... Gudens ord” och vara i stånd att intyga att ”Jehovas uttalande består för evigt”. — 1 Petr. 1:23, 25.

10. Vid vilken tid var de hebreiska skrifternas kanon fastställd?

¹⁰ Den hebreiska kanon fastställs. Enligt judisk tradition var det Esra som började sammanställa de hebreiska skrifternas kanon och göra upp förteckningen över den och Nehemja som fullbordade arbetet. Esra var på bästa sätt rustad för ett sådant arbete. Han var själv en av de inspirerade bibelskribenterna. Han var också präst, skriftlärd och officiell avskrivare av heliga skrifter. (Esr. 7:1—11) Det finns inget skäl att betvivla den traditionella uppfattningen att de hebreiska skrifternas kanon var fastställd vid slutet av 400-talet f.v.t.

11. Hur är de hebreiska skrifterna ordnade enligt den traditionella judiska kanon?

¹¹ Vi räknar i dag med 39 böcker i de hebreiska skrifterna; den traditionella judiska kanon omfattar samma böcker men räknar dem som 24. Somliga auktoriteter slår samman Ruts bok med Domarboken och Klagovisorna med Jeremias bok, så att antalet böcker blir 22, men de håller sig likväl till exakt samma kanoniska skrifter. * På så sätt har de fått lika många inspirerade böcker som det finns bokstäver i det hebreiska alfabetet. Här följer  förteckningen över de 24 böckerna enligt den traditionella judiska kanon:

Lagen (Pentateuken)

1. Första Moseboken

2. Andra Moseboken

3. Tredje Moseboken

4. Fjärde Moseboken

5. Femte Moseboken

Profeterna

6. Josua

7. Domarna

8. Samuelsboken (Första och Andra tillsammans i en bok)

9. Kungaboken (Första och Andra tillsammans i en bok)

10. Jesaja

11. Jeremia

12. Hesekiel

13. De tolv profeterna (Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggaj, Sakarja och Malaki; deras böcker utgör tillsammans en bok)

Skrifterna (Hagiograferna)

14. Psalmerna

15. Ordspråken

16. Job

17. Höga Visan

18. Rut

19. Klagovisorna

20. Predikaren

21. Ester

22. Daniel

23. Esra (Nehemjas bok ingick häri)

24. Krönikeboken (Första och Andra tillsammans i en bok)

12. Vad är det ytterligare som bestyrker den hebreiska kanon, och med vilka skrifter slutade den?

¹² Det var skrifterna i denna förteckning eller kanon som Kristus Jesus och den första kristna församlingen erkände som inspirerade. Det var bara från dessa skrifter som de inspirerade kristna bibelskribenterna citerade, och genom att inleda sina citat med ett sådant uttryck som ”alldeles som det är skrivet” bekräftade de att det citerade var Guds ord. (Rom. 15:9) När Jesus talade om den fullständiga samling av inspirerade skrifter som hade skrivits innan han började sin förkunnartjänst, hänvisade han till det som stod skrivet ”i Moses lag och i Profeterna och Psalmerna”. (Luk. 24:44) Här används benämningen ”Psalmerna”, som är den första boken i Hagiograferna, om hela den delen av Bibeln. Den sista historiska bok som togs med i den hebreiska kanon var Nehemjas bok. Att detta skedde under Guds andes ledning framgår av att det bara är den boken som anger den utgångspunkt man måste ha för att kunna förstå Daniels storslagna profetia om att ”från det att ordet utgår om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem” intill Messias’ ankomst ”kommer det att vara” en period på 69 profetiska veckor. (Dan. 9:25; Neh. 2:1—8; 6:15) Nehemjas bok ger oss också den historiska bakgrunden till den sista av de profetiska böckerna, Malakis bok. Det kan inte betvivlas att Malakis bok hör med till de inspirerade Skrifternas kanon, för Jesus, Guds Son, citerade ett antal gånger från den. (Matt. 11:10, 14) Medan liknande citat görs från flertalet böcker i den hebreiska kanon, vilka alla skrevs före Nehemjas och Malakis böcker, citerade däremot inte de kristna bibelskribenterna från några av de så kallade inspirerade skrifter som skrevs efter Nehemjas och Malakis tid och fram till Kristi tid. Detta bekräftar judarnas traditionella uppfattning och även den uppfattning som den första kristna församlingen i det första århundradet hade, nämligen att de hebreiska skrifternas kanon slutade med Nehemjas och Malakis skrifter.

DE HEBREISKA SKRIFTERNAS APOKRYFISKA BÖCKER

13. a) Vad är de apokryfiska böckerna? b) Hur kom de att upptas i den romersk-katolska kanon?

¹³ Vad är de apokryfiska böckerna? Det är skrifter som några har inbegripit i vissa biblar men som andra har förkastat, därför att de inte bär vittnesbörd om att vara inspirerade av Gud. Det grekiska ordet a·pọ·kry·fos syftar på något som är ”omsorgsfullt fördolt”. (Mark. 4:22; Luk. 8:17; Kol. 2:3) Termen används om böcker av tvivelaktigt ursprung eller med tvivelaktig auktoritet eller om böcker som ansågs ha ett visst värde för den enskilde läsaren, men som saknade vittnesbörd om gudomlig inspiration. Sådana böcker förvarades åtskilda från andra och lästes inte offentligt, och därför kallades de ”fördolda”, ”undangömda”. Vid kyrkomötet i Karthago år 397 v.t. föreslogs det att sju av de apokryfiska böckerna samt tillägg till de kanoniska böckerna Ester och Daniel skulle fogas till de hebreiska skrifterna. Men det var först så sent som år 1546, vid kyrkomötet i Trident, som romersk-katolska kyrkan slutgiltigt godkände dessa tillägg i sin förteckning över Bibelns böcker. Dessa tillägg var: Tobits bok, Judits bok, tillägg till Esters bok, Salomos vishet, Jesus Syraks vishet, Baruks bok, tre tillägg till Daniels bok, Första Mackabéerboken och Andra Mackabéerboken.

14. a) I vilket avseende är Första Mackabéerboken av intresse? b) Vilka auktoriteter hänvisade aldrig till apokryferna, och varför inte?

¹⁴ Även om Första Mackabéerboken inte på något sätt kan betraktas som en inspirerad bok, innehåller den likväl upplysningar av historiskt intresse. Den redogör för judarnas kamp för oberoende på 100-talet f.v.t. under ledning av prästsläkten mackabéerna. De övriga av de apokryfiska böckerna är fulla av myter och vidskepligheter och överflödar av felaktigheter. Varken Jesus eller någon av dem som skrev de kristna grekiska skrifterna hänvisar till dem eller citerar från dem.

15, 16. Hur angav Josephus och Hieronymus vilka böcker som är kanoniska?

¹⁵ Den judiske historieskrivaren Flavius Josephus, som levde i det första århundradet v.t., hänvisar i sitt verk Contra Apionem (Mot Apion; en stridsskrift mot grammatikern och judarnas fiende Apion) (I, 38—41 [8]) till alla de böcker som hebréerna erkände som heliga. Han skrev: ”Vi ha icke tusentals böcker, som icke stämma överens utan stå i strid med varandra, utan blott tjugutvå böcker [motsvarigheten till de 39 vi har i vår tid, vilket framgår av paragraf 11], som innehålla en uppteckning av hela tidens historia och med rätta anses för gudomliga. Av dessa äro fem av Moses och omfatta lagstiftningen och människosläktets historia intill hans död. ... Från Moses’ död till Artaxerxes, Xerxes’ efterträdare som persernas konung, ha de efter Moses följande profeterna behandlat sin egen tids händelser i tretton böcker. De övriga fyra innehålla lovsånger till Gud och maningar för  människornas liv.” * Således visar Josephus att de hebreiska skrifternas kanon hade blivit fastställd långt före det första århundradet v.t.

¹⁶ Bibelkännaren Hieronymus, som omkring år 405 v.t. fullbordade den latinska Vulgata-översättningen av Bibeln, var mycket bestämd i sin syn på de apokryfiska böckerna. Sedan han hade gjort en förteckning över de inspirerade böckerna efter samma mönster som Josephus, dvs. räknat de hebreiska skrifternas 39 inspirerade böcker som 22, skrev han i sin prolog till Samuelsböckerna och Kungaböckerna i Vulgata: ”Det finns alltså tjugotvå böcker. ... Denna prolog till Skrifterna kan tjäna som uttryck för en välbefäst inställning till alla de böcker som vi översätter från hebreiska till latin, så att vi vet att allt som finns utöver dessa måste hänföras till apokryferna.”

DE KRISTNA GREKISKA SKRIFTERNA

17. Vad påstår sig romersk-katolska kyrkan ha avgjort, men vem har i verkligheten avgjort vilka böcker som skall utgöra Bibelns kanon?

¹⁷ Romersk-katolska kyrkan påstår att det är den som har avgjort vilka böcker som skulle tas med i Bibelns kanon, och den hänvisar till kyrkomötet i Karthago (år 397 v.t.), där det gjordes upp en förteckning över böckerna. Det förhåller sig emellertid inte på det sättet, för Bibelns kanon, förteckningen över de kristna grekiska skrifternas böcker inbegripen, var då redan fastställd, inte genom något kyrkomötes beslut, utan genom Guds heliga andes ledning — samma ande som hade inspirerat skribenterna att skriva dessa böcker. Vittnesbördet från senare icke-inspirerade förteckningar är bara av värde som ett erkännande av Bibelns kanon, den som Guds ande redan hade fastställt.

18. Vilka viktiga slutsatser kan man dra av tabellen över tidiga förteckningar över de kristna grekiska skrifterna?

¹⁸ Vad tidiga förteckningar vittnar om. En blick på tabellen på sidan 303 visar att ett antal förteckningar eller kataloger från 300-talet över de kristna skrifterna — förteckningar som alla var uppgjorda före det ovannämnda kyrkomötet — exakt stämmer överens med vår nuvarande kanon och att några andra bara utelämnar Uppenbarelseboken. Före slutet av 100-talet var de fyra evangelierna, Apostlagärningarna och tolv av aposteln Paulus’ brev allmänt erkända. Bara några av de mindre skrifterna ifrågasattes i vissa områden. Troligen berodde det på att dessa skrifter av en eller annan anledning hade en begränsad spridning i början och att det därför dröjde längre innan de blev erkända som kanoniska.

19. a) Vilket framträdande dokument har påträffats i Milano, och från vilken tid härstammar det? b) Vad bestod dåtidens erkända kanon av, enligt det här dokumentet?

¹⁹ En av de intressantaste tidiga förteckningarna är det fragment som L. A. Muratori upptäckte i Ambrosianska biblioteket i Milano och som han offentliggjorde år 1740. Början fattas visserligen, men det förhållandet att Lukasevangeliet omtalas som det tredje evangeliet tyder på att Matteusevangeliet och Markusevangeliet har nämnts först. Det muratoriska fragmentet (Kanon Muratori eller Muratoris kanon) är skrivet på latin, och det härstammar från senare delen av 100-talet v.t. Det är ett högst intressant dokument, vilket framgår av följande utdrag: ”Tredje evangelieboken är den enligt Lukas. Lukas, den välkände läkaren, skrev den i sitt eget namn. ... Den fjärde evangelieboken är den av Johannes, en av lärjungarna. ... Och därför är det ingen oöverensstämmelse i de troendes tro, även om olika urval av fakta framläggs i de enskilda evangelieberättelserna, ty i [dem] alla har under en enda vägledande Ande allt blivit nämnt som har att göra med hans födelse, lidande, uppståndelse, hans samtal med sina lärjungar och hans första och andra ankomst — den första i förnedring till följd av förakt, vilket har skett, och den andra i kungamaktens härlighet, vilket ännu skall ske. Det är då inte så märkligt att Johannes i sina brev så konsekvent framhåller dessa olika ting och själv säger: ’Vad vi har sett med våra ögon och hört med våra öron och vad våra händer har vidrört, det har vi skrivit om.’ Ty på det sättet bekänner han att han inte bara har varit ett ögonvittne, utan att han också har hört och i ordningsföljd berättat om alla de underbara tingen i samband med Herren. Dessutom finns alla apostlarnas gärningar upptecknade i en bok. Lukas sammanfattade dem [så] för den ädle Theofilos. ... När det gäller Paulus’ brev, klargör de själva, för den som vill förstå, vad de är och varifrån eller av vilken orsak de blev sända. Allra först skrev han utförligt till korinthierna för att förbjuda söndring på grund av kätteri, sedan till galaterna [mot] omskärelsen och till romarna om skrifternas ordning, varvid han samtidigt framhöll att Kristus intar den förnämsta platsen i dem — och vart och ett av dessa är det nödvändigt för oss att avhandla, eftersom den välsignade aposteln Paulus själv följer sin föregångare Johannes’ exempel och bara skriver till sju namngivna församlingar i följande ordning: till korinthierna (det första), till efesierna (det andra), till filipperna (det tredje), till kolosserna (det fjärde), till galaterna (det femte), till thessalonikerna (det sjätte), till romarna (det sjunde). Men fastän han skriver två gånger till korinthierna och thessalonikerna för att ge dem tillrättavisning, framgår det [? dvs. av att han skriver till sju] att det finns bara en församling utspridd över hela jorden; och det är också så att Johannes i Uppenbarelseboken, fastän han skriver till sju församlingar, likväl talar till alla. Men [han skrev] av tillgivenhet och kärlek ett till Filemon och ett till Titus och två till Timoteus; [och dessa] hålls i ära som heliga av församlingen. ... Vidare medräknas ett brev av Judas och två som bär Johannes’ namn. ... Vi erkänner bara Johannes’ och Petrus’ apokalypser, som  [när det gäller den senare] några av oss inte önskar skall uppläsas i församlingen.” — The New Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge, 1956, band 8, sidan 56.

20. a) Hur kan det förklaras att ett av Johannes’ och ett av Petrus’ brev är utelämnade? b) I hur hög grad svarar alltså denna förteckning mot Bibelns innehåll i våra dagar?

²⁰ Vi lägger märke till att mot slutet av det muratoriska fragmentet nämns bara två brev av Johannes. Om detta heter det emellertid i den ovannämnda encyklopedin på sidan 55 att dessa två brev av Johannes ”endast kan vara det andra och tredje, vilkas skribent blott och bart omtalar sig själv som en ’äldste’. Eftersom författaren redan hade talat om det första, fastän endast i förbigående, i förbindelse med det fjärde evangeliet och där tillkännagett sin obetingade tro på att det härrör från  Johannes, menade han att han här kunde nöja sig med att nämna de båda mindre breven.” Om det förhållandet att Petrus’ första brev uppenbarligen inte alls nämns heter det vidare i den här encyklopedin: ”Den mest sannolika hypotesen går ut på att några få ord, kanske en rad, har gått förlorade, där Första Petrusbrevet och Johannes’ uppenbarelse var omnämnda som erkända.” Med det muratoriska fragmentets ståndpunkt som grund drar man därför på sidan 56 i den här encyklopedin följande slutsats: ”Nya testamentet betraktas som definitivt bestående av de fyra evangelierna, Apostlagärningarna, tretton brev av Paulus, Johannes’ uppenbarelse, troligtvis tre brev av honom, Judas’ brev och troligtvis Första Petrusbrevet, medan motståndet mot en annan av Petrus’ skrifter ännu inte hade tystats.”

21. a) Av vilket intresse är Origenes’ kommentarer om vad som utgör inspirerade skrifter? b) Vad har senare skribenter bekräftat?

²¹ Omkring år 230 v.t. erkände Origenes Hebréerbrevet och Jakobs brev som inspirerade skrifter. Båda saknas i det muratoriska fragmentet. Han antyder visserligen att några tvivlade på att dessa var kanoniska, men han anger därmed också att de flesta av de grekiska skrifterna vid den tiden erkändes som kanoniska; det var bara några få som tvivlade på några av de mindre välkända breven. Senare bekräftade Athanasios, Hieronymus och Augustinus den slutgiltiga sammanställningen av skrifterna i de tidigare upprättade förteckningarna genom att beteckna samma 27 böcker som vi nu har som kanoniska. *

22, 23. a) Hur sammanställdes flera av förteckningarna i tabellen? b) Varför fanns det synbarligen inga sådana förteckningar före det muratoriska fragmentet?

²² De flesta av förteckningarna i tabellen är verkliga förteckningar, som visar vilka böcker som erkändes vara kanoniska. De förteckningar som tillskrivs Irenaeus, Klemens av Alexandria, Tertullianus och Origenes är sammanställda av de citat som man finner hos dem och som visar hur de betraktade de skrifter som de hänvisade till. Dessa kompletteras ytterligare av den tidige kyrkohistorikern Eusebios’ uppteckningar. Det förhållandet att dessa författare inte nämner vissa av de kanoniska skrifterna är emellertid inget bevis för att dessa skrifter inte är kanoniska. Det betyder helt enkelt att författarna inte hänvisade till dessa böcker i sina skrifter, antingen därför att de föredrog att inte göra det eller därför att de ämnen som de avhandlade inte gav dem anledning att göra det. Men varför finner vi inga egentliga förteckningar som är äldre än det muratoriska fragmentet?

²³ Det var först när en sådan kritiker som Markion uppträdde i mitten av 100-talet v.t. som frågan uppstod om vilka böcker de kristna skulle erkänna. Markion sammanställde sin egen kanon, som skulle passa hans läror. Han tog bara med vissa av aposteln Paulus’ brev och en ”rensad” utgåva av Lukasevangeliet. Det var detta, jämte den mängd apokryfiska skrifter som då spreds överallt i världen, som blev anledning till att en del personer uttalade sig om eller gjorde upp förteckningar över de böcker som de erkände som kanoniska.

24. a) Vad kännetecknar de apokryfiska ”nytestamentliga” skrifterna? b) Vad säger bibelkännare om dessa skrifter?

²⁴ Apokryfiska skrifter. De inre bevisen bekräftar den tydliga åtskillnaden mellan de inspirerade kristna skrifterna och skrifter som var oäkta eller icke-inspirerade. De apokryfiska skrifterna är mycket underlägsna de kanoniska och är ofta fantasifulla och barnsliga. De är ofta inexakta. * Lägg märke till följande uttalanden som några bibelkännare har gjort om dessa icke-kanoniska böcker:

”Det är inte fråga om huruvida någon har uteslutit dem från Nya testamentet; de har uteslutit sig själva.” — M. R. James: The Apocryphal New Testament, sidorna xi, xii.

”Vi behöver bara jämföra våra nytestamentliga böcker som ett helt med annan litteratur av samma slag för att inse hur stort det svalg är som skiljer dem från varandra. Det sägs ofta att de icke-kanoniska evangelierna i själva verket är det bästa vittnesbördet till stöd för de kanoniska.” — G. Milligan: The New Testament Documents, sidan 228.

”Av de skrifter utanför Nya testamentet som har bevarats åt oss från församlingens första tid finns det inte en enda om vilken man kan säga att den med rätta skulle kunna fogas till kanon i vår tid.” — K. Aland: The Problem of the New Testament Canon, sidan 24.

25. Vilka upplysningar om de kristna bibelskribenterna talar för att deras skrifter är inspirerade?

²⁵ Inspirerade skribenter. Den här ytterligare punkten är av intresse: Alla de kristna bibelskribenterna var på ett eller annat sätt nära förbundna med den kristna församlingens ursprungliga styrande krets, vilken inbegrep apostlar som Jesus själv hade valt ut. Matteus, Johannes och Petrus var bland de ursprungliga tolv apostlarna, och Paulus blev senare utvald till apostel men räknades inte som en av de tolv. * Paulus var visserligen inte närvarande vid det speciella utgjutandet av anden vid pingsten, men det var Matteus, Johannes och Petrus, förutom Jakob och Judas och troligen också Markus. (Apg. 1:13, 14) Petrus nämner uttryckligen att han räknade Paulus’ brev bland ”de övriga Skrifterna”. (2 Petr. 3:15, 16) Markus och Lukas var nära medarbetare till Paulus och Petrus och reste ofta tillsammans med dem. (Apg. 12:25; 1 Petr. 5:13; Kol. 4:14; 2 Tim. 4:11) Alla dessa skribenter hade genom den heliga anden fått mirakulösa förmågor, antingen genom att anden speciellt blev  utgjuten, som skedde vid pingsten och när Paulus blev omvänd (Apg. 9:17, 18), eller genom apostlarnas handpåläggning, som det utan tvivel förhöll sig i Lukas’ fall. (Apg. 8:14—17) Allt arbete med att skriva ner de kristna grekiska skrifterna fullbordades under den tid då andens särskilda gåvor var verksamma.

26. a) Vad erkänner vi som Guds ord, och varför? b) Hur bör vi visa uppskattning av Bibeln?

²⁶ Vår tro på den allsmäktige Guden, som har inspirerat och bevarat sitt ord, gör oss förvissade om att han också är den som har väglett sammanställandet av dess olika delar. Vi erkänner därför tillitsfullt de kristna grekiska skrifternas 27 böcker tillsammans med de hebreiska skrifternas 39 böcker som en bibel med en författare, Jehova Gud. Hans ord i Bibelns 66 böcker är vår vägvisare, och dess fullkomliga harmoni och jämvikt vittnar om att det är fullständigt. Må allt lov och pris tillfalla Jehova Gud, skaparen av denna ojämförliga bok! Den kan göra oss fullt rustade för allt gott verk och leda våra steg in på vägen till liv. Låt oss bruka den vist vid varje tillfälle.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Tabell på sidan 303]

Viktiga tidiga förteckningar över de kristna grekiska skrifterna

A — Antagen (erkänd) utan förbehåll som biblisk och

kanonisk

B — Betvivlad på vissa håll

BA — Betvivlad på vissa håll, men antagen (erkänd) som

biblisk och kanonisk av den som upprättat

förteckningen

? — Forskarna osäkra beträffande textens lydelse eller

hur en nämnd bok betraktas

— Ett tomt fält anger att boken inte citerades eller

omnämndes av den källan

Namn och plats

Muratoriska Irenaeus, Klemens Tertullianus

fragmentet, Mindre av Nord-

Italien Asien Alexandria afrika

Ungefärligt 170 180 190 207

årtal v.t.

Matteus A A A A

Markus A A A A

Lukas A A A A

Johannes A A A A

Apg A A A A

Romarna A A A A

1 Kor. A A A A

2 Kor. A A A A

Galaterna A A A A

Efesierna A A A A

Filipperna A A A A

Kolosserna A A A A

1 Thess. A A A A

2 Thess. A A A A

1 Timoteus A A A A

2 Timoteus A A A A

Titus A A A A

Filemon A A

Hebréerna D DA DA

Jakob ?

1 Petrus A? A A A

2 Petrus D? A

1 Johannes A A DA A

2 Johannes A A DA

3 Johannes A?

Judas A DA A

Upp. A A A A

Namn och plats

Origenes, Eusebios, Kyrillos Cheltenham-

Alexandria Palestina av förteckningen,

Jerusalem Nordafrika

Ungefärligt 230 320 348 365

årtal v.t.

Matteus A A A A

Markus A A A A

Lukas A A A A

Johannes A A A A

Apg A A A A

Romarna A A A A

1 Kor. A A A A

2 Kor. A A A A

Galaterna A A A A

Efesierna A A A A

Filipperna A A A A

Kolosserna A A A A

1 Thess. A A A A

2 Thess. A A A A

1 Timoteus A A A A

2 Timoteus A A A A

Titus A A A A

Filemon A A

Hebréerna DA DA A

Jakob DA DA A

1 Petrus A A A A

2 Petrus DA DA A D

1 Johannes A A A A

2 Johannes DA DA A D

3 Johannes DA DA A D

Judas DA DA A

Upp. A DA A

Namn och plats

Athanasios, Epifanios, Gregorios Amfilokios,

Alexandria Palestina av Nasians, Mindre

Mindre Asien

Asien

Ungefärligt 367 368 370 370

årtal v.t.

Matteus A A A A

Markus A A A A

Lukas A A A A

Johannes A A A A

Apg A A A A

Romarna A A A A

1 Kor. A A A A

2 Kor. A A A A

Galaterna A A A A

Efesierna A A A A

Filipperna A A A A

Kolosserna A A A A

1 Thess. A A A A

2 Thess. A A A A

1 Timoteus A A A A

2 Timoteus A A A A

Titus A A A A

Filemon A A A A

Hebréerna A A A DA

Jakob A A A A

1 Petrus A A A A

2 Petrus A A A D

1 Johannes A A A A

2 Johannes A A A D

3 Johannes A A A D

Judas A A A D

Upp. A DA D

Namn och plats

Filastrius, Hieronymus, Augustinus, Tredje

Italien Italien Nordafrika kyrkomötet

i Karthago,

Nordafrika

Ungefärligt 383 394 397 397

årtal v.t.

Matteus A A A A

Markus A A A A

Lukas A A A A

Johannes A A A A

Apg A A A A

Romarna A A A A

1 Kor. A A A A

2 Kor. A A A A

Galaterna A A A A

Efesierna A A A A

Filipperna A A A A

Kolosserna A A A A

1 Thess. A A A A

2 Thess. A A A A

1 Timoteus A A A A

2 Timoteus A A A A

Titus A A A A

Filemon A A A A

Hebréerna DA DA A A

Jakob A DA A A

1 Petrus A A A A

2 Petrus A DA A A

1 Johannes A A A A

2 Johannes A DA A A

3 Johannes A DA A A

Judas A DA A A

Upp. DA DA A A