Studier över de inspirerade Skrifterna och deras bakgrund

Studium 5 — Den Heliga skrifts hebreiska text

Hur de hebreiska skrifterna i Guds inspirerade ord blev avskrivna och hur texten bevarades oförvanskad och vidarebefordrades fram till vår tid.

1. a) Hur skiljer sig Jehovas ord från andra skatter från forna tider? b) Vilka frågor uppstår med avseende på hur Guds ord har bevarats?

JEHOVAS ord i skriven form kan liknas vid vatten som har samlats upp i en reservoar. Denna reservoar utgörs av en märklig samling inspirerade dokument. Vi kan verkligen vara tacksamma för att Jehova har meddelat sig med oss människor och för att han under hela den tiden sörjde för att detta sanningens vatten i form av budskap från himlen samlades upp, så att det kom att utgöra en outtömlig källa av livgivande upplysningar. Andra skatter från forna tider, till exempel kungakronor, släktklenoder och minnesmärken, har mist sin glans eller vittrat sönder under tidens gång, men Guds dyrbara ord kommer att bestå till obestämd tid, ja för evigt. (Jes. 40:8) Men man kan fråga: Har sanningens vatten förorenats sedan det samlades upp i denna reservoar? Är det fortfarande lika rent som det var från början? Har grundtexten bevarats, så att den kan utgöra ett tillförlitligt underlag för översättningar till de språk som människor i dag talar och förstår? Vi kommer att finna att det är ett spännande studium att undersöka den del av denna reservoar som den hebreiska texten utgör. Vi kommer att se att stor omsorg har lagts ner på att bevara textens exakta form och att enorma ansträngningar har gjorts för att genom översättningar göra den tillgänglig för alla jordens folk.

2. Hur bevarades de inspirerade skrifterna fram till Esras tid?

² De ursprungliga dokumenten på hebreiska och arameiska nedtecknades av män som tjänade som Guds ”sekreterare” på jorden från år 1513 f.v.t. fram till kort efter år 443 f.v.t. Den förste av dem var Mose. Så vitt man vet i dag finns ingen av dessa ursprungliga skrifter kvar. Men alltifrån början var man mycket noga med att bevara de inspirerade skrifterna, och detta gällde också auktoriserade avskrifter av dem. Omkring år 642 f.v.t., på kung Josias tid, fann man i Jehovas hus ”själva lagboken”, det vill säga ”boken med Jehovas lag som hade blivit given genom Moses hand”, och det var utan tvivel själva originalet. När lagboken påträffades, hade den bevarats i 871 år. Bibelskribenten Jeremia visade ett så stort intresse för denna upptäckt att han skrev en redogörelse om den i 2 Kungaboken 22:8—10, och omkring år 460 f.v.t. omnämnde Esra denna händelse. (2 Krön. 34:14—18) Esra var intresserad av detta, för ”han var en skicklig avskrivare i fråga om Moses lag, som Jehova, Israels Gud, hade gett”. (Esr. 7:6) Esra hade utan tvivel tillgång till andra bokrullar med de hebreiska skrifterna, som hade färdigställts fram till hans tid, och möjligen fanns bland dem originalen till några av dessa inspirerade skrifter. Det förefaller rentav som om Esra var den som förvaltade eller hade vård om de gudomliga skrifterna på den tiden. — Neh. 8:1, 2.

AVSKRIVNINGSPERIODEN

3. Hur uppstod det ett behov av fler avskrifter av de hebreiska skrifterna, och hur blev detta behov fyllt?

³ Alltifrån Esras tid tilltog efterfrågan på avskrifter av de hebreiska skrifterna mer och mer. Det var inte alla judar som begav sig tillbaka till  Jerusalem och Palestina vid tiden för återställelsen år 537 f.v.t. och därefter. Tusentals judar bosatte sig för gott i Babylon, medan andra utvandrade till andra orter, bland annat för att driva handel. Som en följd av detta fanns det judar i de flesta av den forntida världens stora handelscentra. Många judar gjorde varje år pilgrimsfärder till Jerusalem i samband med de olika tempelhögtiderna, och där deltog de i tillbedjan som förrättades på bibelhebreiska. På Esras tid använde judarna i dessa många avlägsna länder lokala församlingshus som kallades synagogor, där de hebreiska skrifterna förelästes och dryftades. * Eftersom tillbedjan försiggick på så många olika platser, måste avskrivarna framställa fler handskrifter.

4. a) Vad var en geniza, och vad användes den till? b) Vilket värdefullt fynd gjordes i en geniza på 1800-talet?

⁴ I dessa synagogor fanns det vanligtvis ett förvaringsrum, en så kallad geniza. Här lade judarna kasserade handskrifter, som hade blivit skadade eller slitna, och de ersatte dem med nya som skulle användas i synagogan. Tid efter annan grävde man högtidligen ner genizans innehåll i jorden för att texten — som innehöll det heliga namnet Jehova — inte skulle vanhelgas. Under århundradenas gång kom tusentals gamla hebreiska handskrifter ur bruk och försvann på det här sättet. Men det som förvarades i genizan i synagogan i Gamla Kairo undgick denna behandling, förmodligen därför att den murades igen och blev bortglömd fram till mitten av 1800-talet. År 1890, när synagogan skulle restaureras, blev genizans innehåll funnet och undersökt, och de värdefulla handskrifter som fanns där blev då efter hand antingen sålda eller bortskänkta. Från den här genizan har nästan fullständiga handskrifter och tusentals fragment (varav några sägs härstamma från 500-talet v.t.) funnit vägen till universitetsbiblioteket i Cambridge och andra bibliotek i Europa och Amerika.

5. a) Hur många gamla hebreiska handskrifter har nu blivit katalogiserade, och hur gamla är de? b) Vad uppenbarar ett studium av dem?

⁵ I vår tid har man i olika bibliotek världen över räknat och katalogiserat omkring 6.000 kompletta eller fragmentariska handskrifter till de hebreiska skrifterna. Fram till helt nyligen kände man inte till några sådana handskrifter (med undantag av några få fragment) som var äldre än från 900-talet v.t. Men år 1947 hittade man i en grotta i närheten av Döda havet en skriftrulle med Jesajas bok, och under de därpå följande åren kom ytterligare ovärderliga skriftrullar med de hebreiska skrifterna i dagen, allteftersom grottorna i närheten av Döda havet tömdes på de stora rikedomar av handskrifter som de hade dolt i nästan 1.900 år. Experter har daterat några av dessa handskrifter till århundradena närmast före den vanliga tideräkningens början. Ett jämförande studium av de omkring 6.000 handskrifterna till de hebreiska skrifterna ger en tillförlitlig grundval på vilken man kan fastställa den ursprungliga hebreiska texten, och det uppenbarar hur troget texten har förts vidare.

DET HEBREISKA SPRÅKET

6. a) Nämn något om det hebreiska språkets tidiga historia. b) Vad gjorde Mose kvalificerad att skriva Första Moseboken?

⁶ Det man i dag kallar hebreiska var i sin ursprungliga form det språk som Adam talade i Edens trädgård. Av den orsaken skulle hebreiska kunna kallas människans språk. Det var det språk som talades på Noas tid, men med ett utökat ordförråd. Det var också det språk som i en ytterligare utvidgad form överlevde när Jehova skapade förvirring i människornas språk vid Babels torn. (1 Mos. 11:1, 7—9) Hebreiskan tillhör den semitiska språkfamiljen, inom vilken den är huvudspråket. Den tycks vara besläktad med det språk som talades i Kanaan på Abrahams tid, och av sin egen gren av hebreiskan bildade kanaanéerna olika dialekter. I Jesaja 19:18 omtalas deras språk som ”Kanaans språk”. Mose var en lärd man, som hade blivit undervisad inte bara i egyptiernas vishet, utan också i sina förfäders hebreiska språk. Han var därför i stånd att läsa forntida dokument som han fick i sina händer, och dessa kan ha utgjort källan till en del av de upplysningar som han nedtecknade i vad som nu är känt som Första Moseboken i Bibeln.

7. a) Hur utvecklades hebreiskan senare? b) Som vad tjänade bibelhebreiskan?

⁷ Längre fram, i de judiska kungarnas dagar, kom hebreiskan att betecknas som ”judarnas språk”. (2 Kung. 18:26, 28) På Jesu tid talade judarna en nyare eller utvidgad form av hebreiska, och denna blev senare rabbinsk hebreiska. Vi bör emellertid lägga märke till att i de kristna grekiska skrifterna omtalas språket fortfarande som ”hebreiska”, inte som arameiska. (Joh. 5:2; 19:13, 17; Apg. 22:2; Upp. 9:11) Från äldsta tider var bibelhebreiskan det förenande språkliga meddelelsemedlet för Guds folk. Det var ett språk som förstods av de flesta av Jehovas förkristna vittnen och av hans kristna vittnen i det första århundradet.

8. Vad kan vi vara tacksamma för, när vi tänker på vad syftet med Bibeln är?

⁸ De hebreiska skrifterna tjänade som en reservoar för sanningens kristallklara vatten, som hade tillhandahållits och samlats under gudomlig inspiration. Men det var bara de som kunde läsa hebreiska som direkt kunde ta till sig av detta vatten som Gud hade sörjt för. Hur skulle alla de som  talade andra språk kunna få möjlighet att dricka av detta sanningens vatten, få gudomlig vägledning och finna vederkvickelse för sina själar? (Upp. 22:17) Den enda möjligheten var att skrifterna översattes från hebreiska till andra språk, så att flödet av gudomliga sanningar kunde vidgas och nå ut till hela mänskligheten. Vi kan verkligen vara tacksamma mot Jehova Gud för att han från omkring 300- eller 200-talet f.v.t. och fram till närvarande tid har låtit delar av Bibeln bli översatta till mer än 2.000 språk. Detta har sannerligen varit till välsignelse för alla rättfärdigt sinnade människor, som har fått möjlighet att erfara glädjen att dricka av detta dyrbara vatten. — Ps. 1:2; 37:3, 4.

9. a) Säger Bibeln själv något som bemyndigar att dess text översätts till andra språk? b) Vilket syfte har några gamla bibelöversättningar tjänat?

⁹ Säger Bibeln själv något som kan tas som ett bemyndigande att översätta dess text till andra språk? Ja, det gör den. Guds ord till Israel innehåller uppmaningen: ”Gläd er, ni nationer, med hans folk”, och Jesu profetiska befallning till de kristna lyder: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” Dessa ord måste gå i uppfyllelse. För att det skall kunna ske är det nödvändigt med översättningar av Bibeln. När vi tänker tillbaka på det arbete som har pågått under närmare 2.400 år med att översätta Bibeln, ser vi tydligt att Jehovas välsignelse har vilat över detta arbete. Gamla handskrifter med översättningar av Bibeln har dessutom tjänat till att bestyrka den höga grad av texttrohet som utmärker den hebreiska delen av reservoaren med sanningens vatten. — 5 Mos. 32:43; Matt. 24:14.

DE ÄLDSTA ÖVERSÄTTNINGARNA

10. a) Vad är den samaritanska Pentateuken, och vilken nytta har vi av den i dag? b) Ge ett exempel på hur den samaritanska Pentateuken används i studieutgåvan av New World Translation.

¹⁰ Den samaritanska Pentateuken. En av de gamla översättningarna är den samaritanska Pentateuken. Som namnet anger, innehåller den bara de fem första böckerna av de hebreiska skrifterna. Den är egentligen en translitterering eller omskrivning av den hebreiska texten med samaritanska bokstäver, som hade utvecklats ur gammalhebreisk skrift. Den ger oss en god fingervisning om den hebreiska texten på den tiden. Denna translitterering gjordes av samarierna — avkomlingar till dem som hade lämnats kvar i Samaria, sedan tiostammarsriket Israel hade erövrats år 740 f.v.t., och till dem som assyrierna förde dit vid den tiden. Samarierna införlivade Israels gudsdyrkan med dyrkan av sina hedniska gudar, och de godtog Pentateuken. Man tror att de utarbetade sin version av Pentateuken omkring 300-talet f.v.t., även om några forskare menar att det kan ha varit så sent som på 100-talet f.v.t. När de läste dess text högt, var det i själva verket hebreiska de talade. Texten innehåller omkring 6.000 avvikelser från den hebreiska texten, men många av dem är obetydliga detaljer. Endast få av de existerande handskrifterna till den samaritanska Pentateuken är äldre än från 1200-talet v.t. I fotnoterna i studieutgåvan av New World Translation hänvisas det till den samaritanska Pentateuken. *

11. Vad är targumerna, och till vilken nytta är de i förbindelse med de hebreiska skrifternas text?

¹¹ De arameiska targumerna. Det arameiska ordet för ”uttolkning” eller ”omskrivning” är targụm. På Nehemjas tid började arameiskan bli det gängse språket för många av de judar som levde i det persiska rikets område, och det blev därför nödvändigt att högläsning av de hebreiska skrifterna kompletterades med muntliga översättningar till arameiska. Dessa översättningar antog troligen inte sin nuvarande, slutliga form förrän omkring 400-talet v.t. Även om de endast är fria omskrivningar av den hebreiska texten och inte någon exakt översättning, ger de många upplysningar om texten och är en hjälp till att förstå vissa svåra ställen. Det finns många hänvisningar till targumerna i fotnoterna i studieutgåvan av New World Translation. *

12. Vad är Septuaginta, och varför är den så betydelsefull?

¹² Den grekiska Septuaginta. Den viktigaste av de gamla översättningarna av de hebreiska skrifterna och den första egentliga skrivna översättningen från hebreiskan är den grekiska Septuaginta (som betyder ”sjuttio”; därav förkortningen ”LXX”). Arbetet med denna översättning påbörjades omkring år 280 f.v.t. — enligt traditionen av 72 judiska lärda i Alexandria i Egypten. Senare kom talet 70 på ett eller annat sätt i förgrunden, och översättningen kom därför att kallas Septuaginta. Den fullbordades uppenbarligen någon gång på 100-talet f.v.t. Den var de grekisktalande judarnas bibel och användes i stor utsträckning fram till Jesu och hans apostlars tid. I de kristna grekiska skrifterna är de flesta av de 320 direkta citaten och det sammanlagda antalet av omkring 890 citat och hänvisningar till de hebreiska skrifterna grundade på Septuaginta.

13. Vilka värdefulla fragment av Septuaginta har bevarats fram till våra dagar, och vad består deras värde i?

¹³ Det finns fortfarande ett ansenligt antal papyrusfragment av Septuaginta tillgängliga för textforskning. De är värdefulla därför att de stammar från den första kristna tiden, och även om de innehåller bara några få kapitel eller verser, är de en hjälp till att värdera texten i Septuaginta. Papyrus Fouad 266 upptäcktes i Egypten och har  visat sig stamma från det första århundradet före den vanliga tideräkningen. Den innehåller delar av Första och Femte Moseboken. Guds namn förekommer inte i fragmenten av Första Moseboken på grund av att de är så ofullständiga. Men i fragment av Femte Moseboken förekommer namnet på flera ställen, skrivet med hebreisk kvadratskrift i den grekiska texten. * Andra papyrer stammar från den efterföljande tiden fram till omkring 300-talet v.t., då man gick över till att skriva på ett mera hållbart material, nämligen veläng, en fin pergamentsort som vanligtvis tillverkades av kalv-, lamm- eller getskinn.

14. a) Vad skrev Origenes om Septuaginta? b) När och hur gjordes det ändringar i Septuaginta? c) Vad måste de första kristna ha vittnat om när de använde Septuaginta?

¹⁴ Det är av intresse att Guds namn, i form av tetragrammet (tetragrammaton), också förekommer i Origenes’ avskrift av Septuaginta i hans sexspaltiga bibelverk Hexapla, som fullbordades omkring år 245 v.t. I en kommentar till Psalm 2:2 skrev Origenes om Septuaginta: ”I de tillförlitligaste handskrifterna är NAMNET skrivet med hebreiska bokstäver, inte med nutida hebreiska bokstäver, utan med bokstäver av det äldsta slaget.” * Allt tycks tyda på att man redan tidigt gjorde ändringar i Septuaginta och satte in orden Kỵ·ri·os (Herre) och The·ọs (Gud) i stället för tetragrammet. Då de första kristna använde handskrifter som innehöll Guds namn, kan man inte anta att de följde den judiska traditionen och undvek att uttala ”NAMNET” när de utförde sin förkunnartjänst. De måste ha varit i stånd att vittna om Jehovas namn direkt på grundval av den grekiska Septuaginta.

15. a) Beskriv med hjälp av översikten på sidan 314 läder- och pergamenthandskrifterna till Septuaginta. b) Hur markeras hänvisningarna till dem i studieutgåvan av New World Translation?

¹⁵ Det finns fortfarande hundratals läder- och pergamenthandskrifter till den grekiska Septuaginta. En del av dessa kom till mellan 300-talet v.t. och 800-talet v.t. och är betydelsefulla på grund av att de omfattar stora avsnitt av de hebreiska skrifterna. De kallas majuskel- eller uncialhandskrifter, därför att de uteslutande är skrivna med stora, åtskilda bokstäver, s.k. majuskler eller uncialer. Resten kallas minuskel- eller kursivhandskrifter, därför att de är skrivna med en mindre, kursiv skrift, med s.k. minuskler. Denna skriftform användes i handskrifter från 800-talet och fram till dess boktryckarkonsten uppfanns. De viktiga majuskelhandskrifterna från 300- och 400-talen, nämligen Codex Vaticanus 1209, Codex Sinaiticus och Codex Alexandrinus, innehåller alla den grekiska Septuaginta med några små skiljaktigheter. Talrika hänvisningar görs till Septuaginta i fotnoterna och kommentarerna i studieutgåvan av New World Translation. *

16. a) Vad är den latinska Vulgata, och varför är den så värdefull? b) Ge ett exempel på en hänvisning till den i studieutgåvan av New World Translation.

¹⁶ Den latinska Vulgata. Denna översättning har många katolska översättare använt som underlag när de har översatt Bibeln till de många språk som talas i den västliga delen av kristenheten. Hur kom då Vulgata till? Det latinska ordet vulgạtus betyder ”allmän, vanlig, det som är folkligt, överallt utbredd”. Vulgata utarbetades ursprungligen på den tidens allmänna eller folkliga latin, så att den lätt kunde förstås av vanligt folk i det västromerska riket. Den lärde Hieronymus, som gjorde den här översättningen, hade tidigare gjort två revisioner av de gammallatinska Psalmerna med ledning av den grekiska Septuaginta. Vulgata översattes emellertid direkt från de hebreiska och grekiska grundspråken och var alltså inte en översättning av en översättning. Hieronymus arbetade på sin översättning från hebreiska till latin från omkring år 390 v.t. till år 405 v.t. Det färdiga verket omfattade visserligen också apokryfiska böcker, som vid den tiden fanns med i avskrifter av Septuaginta, men Hieronymus gjorde en tydlig åtskillnad mellan de böcker som var kanoniska och de som inte var det. I fotnoterna i studieutgåvan av New World Translation hänvisas det ofta till Hieronymus’ Vulgata. *

DE HEBREISKA TEXTERNA

17. Vilka var de skriftlärda, soferim, och varför uttalade sig Jesus fördömande om dem?

¹⁷ Soferim. De män som gjorde avskrifter av de hebreiska skrifterna från Esras dagar och fram till Jesu tid kallades skriftlärda eller soferim. Med tiden tog de sig friheten att göra ändringar i texten. Jesus fördömde öppet dessa förmenta Lagens väktare för att de tog sig befogenheter som de inte hade. — Matt. 23:2, 13.

18. a) Vilka var masoreterna, och vilka värdefulla kommentarer till den hebreiska texten utarbetade de? b) Ge exempel på några av soferims ändringar som de lade märke till, enligt vad som påpekas i studieutgåvan av New World Translation.

¹⁸ Masora uppenbarar ändringar. De som efterträdde soferim som avskrivare under århundradena efter Kristus kom att bli kända som masoreter. De lade märke till de ändringar som soferim tidigare hade gjort och antecknade dem i marginalerna eller i slutet av den hebreiska texten. Dessa marginalanteckningar kom att kallas masora.  I masora riktades uppmärksamheten på soferims 15 så kallade extraordinära punkter, nämligen 15 ord eller uttryck i den hebreiska texten som hade markerats med punkter eller streck. Några av dessa extraordinära punkter påverkar inte uttolkningen eller ordalydelsen i våra nuvarande bibelöversättningar, men andra gör det och är betydelsefulla. * På grund av vidskeplig fruktan för att uttala namnet Jehova lät sig soferim förledas till att ändra namnet till ʼAdho·nạj (Herre) på 134 ställen och till ʼElo·hịm (Gud) på några ställen. I masora påpekas dessa ändringar. * Enligt en anmärkning i masora hålls de skriftlärda, soferim, också ansvariga för att ha gjort minst 18 textkorrigeringar (emendationer), och det har tydligtvis förekommit ännu fler. * Dessa korrigeringar är med all sannolikhet välmenta försök att förbättra texten, eftersom den ursprungliga lydelsen tycktes visa antingen vanvördnad för Gud eller bristande respekt för hans jordiska representanter.

19. Vad är den hebreiska konsonanttexten, och när fick den sin slutgiltiga form?

¹⁹ Konsonanttexten. Det hebreiska alfabetet består av 22 konsonanter och har inga vokaler. Ursprungligen skulle läsaren själv sätta in vokalljuden med ledning av sin kännedom om språket. Hebreiskan skrevs alltså som vi skriver en del förkortningar. På svenska har vi många vanliga förkortningar som består av bara konsonanter. Vi har till exempel ngn, som är en förkortning för någon. På liknande sätt är det hebreiska språket uppbyggt av ord som består av enbart konsonanter. Med ”konsonanttexten” avses således den hebreiska texten utan några vokaltecken. De hebreiska skrifternas konsonanttext fick sin slutgiltiga form under det första och andra århundradet enligt den vanliga tideräkningen, även om handskrifter med textvarianter fortfarande var i omlopp under någon tid. Men det gjordes inte längre några ändringar som på soferims tid.

20. Vad gjorde masoreterna med den hebreiska texten?

²⁰ Den masoretiska texten. Under senare hälften av det första årtusendet enligt den vanliga tideräkningen uppfann masoreterna (hebreiska: ba·ʽalẹh ham·ma·soh·rạh, som betyder ”traditionens herrar” eller ”traderingens mästare”) ett system med vokalpunkter och accenttecken. Dessa tjänade som en skriftlig hjälp till att läsa och uttala vokalljuden. Tidigare hade uttalet förmedlats från släkte till släkte genom muntlig tradition. Masoreterna gjorde inga ändringar i texten, men i marginalerna gjorde de anmärkningar, som kallades masora, när de fann det nödvändigt. De var mycket noga med att inte ta sig några friheter beträffande texten. I masora riktade de dessutom uppmärksamheten på egendomligheter i texten och angav korrigerade läsarter när de tyckte att det var nödvändigt.

21. Vad är den masoretiska texten?

²¹ Det fanns tre masoretskolor som sysslade med att utveckla vokalpunkter och accenttecken till konsonanttexten, nämligen den babyloniska, den palestinska och den tiberiensiska. Den hebreiska texten, som nu finns i tryckta utgåvor av den hebreiska bibeln, kallas den masoretiska texten och följer det system som den tiberiensiska skolan uppfann. Detta system utvecklades av masoreterna i Tiberias, en stad som ligger på västra stranden av Galileens hav. I fotnoterna i studieutgåvan av New World Translation hänvisas det många gånger till den masoretiska texten (under beteckningen ”M”) och till dess marginalanmärkningar, masora (under beteckningen M^margin). *

22. Vilken handskrift med den babyloniska texten har blivit tillgänglig, och hur ter den sig i jämförelse med den tiberiensiska texten?

²² Den palestinska skolan placerade vokaltecknen över konsonanterna. Endast några få av dessa handskrifter finns bevarade i dag, och de visar att detta vokalisationssystem var ofullständigt. Det babyloniska systemet var också supralineärt, dvs. vokaltecknen var placerade över konsonantraderna. En handskrift med det babyloniska vokalsystemet är Codex Babylonicus Petropolitanus, Petersburgkodexen, som innehåller de senare profeterna. Denna kodex, som förvaras i det allmänna biblioteket i S:t Petersburg, stammar från år 916 v.t. Den innehåller Jesaja, Jeremia, Hesekiel och de ”mindre” profeterna, med marginalanmärkningar (masora). Forskare har ivrigt granskat denna handskrift och jämfört den med den tiberiensiska texten. Även om man i den har använt det supralineära vokalisationssystemet, följer den faktiskt den tiberiensiska texten när det gäller konsonanttexten, vokalerna och masora. På British Museum finns ett exemplar av den babyloniska texten till Pentateuken, som i huvudsak har visat sig vara i överensstämmelse med den tiberiensiska texten.

23. Vilka hebreiska handskrifter har man funnit i närheten av Döda havet?

²³ Dödahavsrullarna. År 1947 började ett nytt spännande kapitel i de hebreiska handskrifternas historia. I en grotta vid Wadi Qumran (Nahal Qumeran) i området kring Döda havet fann man den första Jesajarullen tillsammans med andra bibliska och icke-bibliska skriftrullar. Kort därefter offentliggjordes en fullständig fotostatkopia av denna välbevarade Jesajarulle (1QIs^a) för att forskare skulle kunna studera den. Man tror att den stammar från slutet av 100-talet f.v.t. Det var ett otroligt fynd — en hebreisk handskrift som var omkring 1.000 år äldre än den äldsta existerande handskriften med den erkända masoretiska texten  till Jesajas bok! * I andra grottor i Qumran fann man fragment av över 170 skriftrullar med delar av samtliga böcker i de hebreiska skrifterna utom Esters bok. Dessa skriftrullar är fortfarande föremål för studium.

24. Hur stämmer dessa handskrifter med den masoretiska texten, och hur gör New World Translation bruk av dem?

²⁴ En forskare som har granskat den långa Psalm 119 i en viktig Dödahavsrulle med Psalmernas bok (11QPs^a) framhåller att den är nästan ordagrant identisk med den masoretiska texten till Psalm 119. Professor J. A. Sanders säger om rullen med Psalmerna: ”De flesta av [avvikelserna] är ortografiska och av betydelse bara för forskare som är intresserade av ledtrådar till hur hebreiskan uttalades i gamla tider och liknande.” * Andra exempel från dessa märkliga gamla handskrifter visar att det i de flesta fall inte är några större avvikelser. Jesajarullen uppvisar visserligen några olikheter i stavning och i den grammatiska uppbyggnaden, men det förekommer inga avvikelser som berör läropunkter. Den offentliggjorda Jesajarullen undersöktes med hänsyn till avvikelser då man utarbetade New World Translation, och det görs flera hänvisningar till den. *

25. Vilka hebreiska texter har nu behandlats, och vad övertygar studiet av dem oss om?

²⁵ Vi har nu behandlat de viktigaste kanalerna som har bidragit till att förmedla de hebreiska skrifternas text. De viktigaste är den samaritanska Pentateuken, de arameiska targumerna, den grekiska Septuaginta, den tiberiensiska hebreiska texten, den palestinska hebreiska texten, den babyloniska hebreiska texten och Dödahavsrullarnas hebreiska text. Som ett resultat av ett jämförande studium av dessa texter är vi övertygade om att de hebreiska skrifterna i stort sett har bevarats fram till vår tid i den form i vilken Guds inspirerade tjänare ursprungligen skrev ner dem.

HEBREISKA TEXTUTGÅVOR

26. a) När började man ett kritiskt studium av den hebreiska texten, och vilka texter har getts ut? b) Hur har Ginsburgs text använts?

²⁶ Den tryckta standardutgåvan av den hebreiska texten ända fram till 1800-talet var den så kallade andra rabbinska bibeln, utarbetad av Jakob ben Chajim och utgiven år 1524/1525. Det var först på 1700-talet som bibelforskare inledde ett kritiskt studium av den hebreiska texten. Åren 1776—1780 publicerade Benjamin Kennicott i Oxford avvikande läsarter från över 600 hebreiska handskrifter. Därefter, åren 1784—1798, utgav den italienske forskaren J. B. de Rossi i Parma variantläsarter från över 800 andra handskrifter. Hebraisten S. Baer i Tyskland utarbetade också en textutgåva. Längre fram ägnade C. D. Ginsburg många år åt att framställa en hebreisk textutgåva med textkritiska noter. Den utgavs första gången år 1894 och utkom i en sista reviderad utgåva år 1926. * Joseph Rotherham använde 1894 års upplaga av denna text, när han utarbetade sin engelska översättning The Emphasised Bible, som utkom år 1902. Och professor Max L. Margolis och hans medarbetare använde Ginsburgs och Baers texter, när de gjorde sin översättning av de hebreiska skrifterna, som utkom år 1917.

27, 28. a) Vad är Biblia Hebraica, och hur har detta verk förbättrats? b) Hur har man i New World Translation använt denna text?

²⁷ År 1906 utgav den hebreiskkunnige forskaren Rudolf Kittel i Tyskland den första upplagan av sin hebreiska text, Biblia Hebraica, ”Den hebreiska bibeln”. (Senare utkom en andra upplaga.) I detta verk lade Kittel fram en textkritisk apparat med omfattande fotnoter, i vilka de många hebreiska handskrifterna jämförs med den masoretiska text som fanns tillgänglig vid den tiden. Kittel använde den allmänt erkända texten av Jakob ben Chajim som grundtext. När Ben Ashers långt äldre och bättre masoretiska texter, som hade blivit standardiserade omkring 900-talet v.t., blev tillgängliga, grep sig Kittel an med att utarbeta en helt förändrad, tredje upplaga av Biblia Hebraica. Detta verk fullbordades av hans medarbetare efter hans död.

²⁸ Det var 7:e, 8:e och 9:e upplagorna av Kittels Biblia Hebraica (1951—1955) som utgjorde textunderlaget när man översatte de hebreiska skrifterna till engelska i New World Translation. En ny utgåva av den hebreiska texten, Biblia Hebraica Stuttgartensia av år 1977, användes när man reviderade fotnoterna till 1984 års studieutgåva av New World Translation.

29. Vilka upplysningar i Biblia Hebraica var av särskilt värde när det gällde att återställa Guds namn?

²⁹ Kittels återgivning av marginalanteckningarna, masora, som riktar uppmärksamheten på många av de ändringar som de förkristna avskrivarna gjorde i texten, har bidragit till exakta återgivningar i Nya Världens översättning, bland annat till att man på flera ställen har återinsatt Guds namn, Jehova. Resultaten av den ständigt fortskridande forskningen när det gäller bibeltexten fortsätter alltså att komma bibelläsare till godo genom Nya Världens översättning.

30. a) Använd översikten på sidan 308, som visar vilka textkällor som har utgjort underlag för de hebreiska skrifterna i Nya Världens översättning, och följ den hebreiska textens utveckling fram till Biblia Hebraica, som är den förnämsta källan till Nya Världens översättning. b) Nämn några andra källor som har rådfrågats av den översättningskommitté som står bakom New World Translation.

³⁰ Till detta studium hör en översikt som visar  vilka textkällor som har utgjort underlag för de hebreiska skrifterna i Nya Världens översättning. Översikten visar i stora drag hur den hebreiska texten har utvecklats fram till Kittels Biblia Hebraica, den källa som man i första hand har använt. De källor man har rådfrågat i andra hand markeras med vita streckade linjer. När det hänvisas till sådana översättningar som den latinska Vulgata och den grekiska Septuaginta, betyder det inte att man har haft tillgång till de ursprungliga verken. Som i fallet med själva de inspirerade hebreiska skrifterna finns inte originalen till dessa översättningar kvar. Däremot finns det tillförlitliga textutgåvor eller pålitliga gamla översättningar och kritiska kommentarer. Genom att rådfråga dessa olika källor har den kommitté som står bakom New World Translation kunnat presentera en auktoritativ och vederhäftig översättning av de ursprungliga inspirerade hebreiska skrifterna. Alla dessa källor finns angivna i fotnoterna i studieutgåvan av New World Translation.

31. a) Vad är alltså de hebreiska skrifterna i Nya Världens översättning ett resultat av? b) Vilken tacksamhet och vilka förhoppningar kan vi därför ge uttryck åt?

 ³¹ De hebreiska skrifterna i Nya Världens översättning är alltså ett resultat av flera seklers bibelkunskap och forskning. De har sin grund i en mycket välbevarad hebreisk text, en gedigen produkt av trogen textöverföring. Med ett språk som får läsaren att tänka erbjuder de åt den som seriöst och ingående vill studera Bibeln en översättning som är både ärlig och noggrann. Vi riktar allt tack till Jehova Gud för att han meddelar sig med sina skapelser och för att hans ord är levande och utvecklar kraft i våra dagar. (Hebr. 4:12) Må ärliga människor fortsätta att bygga upp sin tro genom att studera Guds dyrbara ord och sporras till att göra Jehovas vilja i denna avgörande tid. — 2 Petr. 1:12, 13.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Tabell på sidan 313]

(För formaterad text, se publikationen)

NÅGRA VIKTIGA PAPYRUSHANDSKRIFTER

De hebreiska skrifterna

Handskriftens namn Papyrus Nash

Datering 100-talet eller

1:a århundradet f.v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats Cambridge, England

Ungefärligt innehåll 24 rader av de tio buden och

några verser ur Femte Moseboken,

kap. 5, 6

Handskriftens namn Rylands 458

Beteckning 957

Datering 100-talet f.v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Manchester, England

Ungefärligt innehåll Fragment av Femte Moseboken,

kap. 23—28

Handskriftens namn Fouad 266

Datering 1:a århundradet f.v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Kairo, Egypten

Ungefärligt innehåll Delar av Första och Femte

Moseboken

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

5 Mos. 18:5; Apg. 3:22; tillägg

1C

Handskriftens namn Dödahavsrulle med Tredje Moseboken

Beteckning 4Q LXX Lev^b

Datering 1:a århundradet f.v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Jerusalem, Israel

Ungefärligt innehåll Fragment av Tredje Moseboken

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

3 Mos. 3:12; 4:27

Handskriftens namn Chester Beatty VI 

Beteckning 963

Datering 100-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Dublin, Irland, och Ann Arbor,

Michigan, USA

Ungefärligt innehåll Delar av Fjärde och Femte

Moseboken

Handskriftens namn Chester Beatty IX, X

Beteckning 967/968

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Dublin, Irland, och Princeton,

New Jersey, USA

Ungefärligt innehåll Delar av Hesekiels, Daniels och

Esters bok

De kristna grekiska skrifterna

Handskriftens namn Oxyrhynchos 2

Beteckning P¹

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Philadelphia, Pennsylvania, USA 

Ungefärligt innehåll Matt. 1:1—9, 12, 14—20

Handskriftens namn Oxyrhynchos 1228

Beteckning P²²

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Glasgow, Skottland 

Ungefärligt innehåll Fragment av Johannesevangeliet,

kap. 15, 16

Handskriftens namn Michigan 1570

Beteckning P³⁷

Datering 200/300-talet v.t. 

Språk Grekiska

Förvaringsplats Ann Arbor, Michigan, USA

Ungefärligt innehåll Matt. 26:19—52

Handskriftens namn Chester Beatty I

Beteckning P⁴⁵

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Dublin, Irland; Wien, Österrike

Ungefärligt innehåll Fragment av Matteus, Markus,

Lukas,

Johannes och Apostlagärningarna

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Luk. 10:42; Joh. 10:18

Handskriftens namn Chester Beatty II

Beteckning P⁴⁶

Datering omkr. 200 v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Dublin, Irland; Ann Arbor,

Michigan, USA

Ungefärligt innehåll Nio av Paulus’ brev

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Rom. 8:23, 28; 1 Kor. 2:16

Handskriftens namn Chester Beatty III 

Beteckning P⁴⁷

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Dublin, Irland

Ungefärligt innehåll Upp. 9:10—17:2

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Upp. 13:18; 15:3

Handskriftens namn Rylands 457

Beteckning P⁵²

Datering omkr. 125 v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Manchester, England

Ungefärligt innehåll Joh. 18:31—33, 37, 38

Handskriftens namn Bodmer II

Beteckning P⁶⁶

Datering omkr. 200 v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Genève, Schweiz

Ungefärligt innehåll Större delen av Johannesevangeliet

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Joh. 1:18; 19:39

Handskriftens namn Bodmer VII, VIII

Beteckning P⁷²

Datering 200/300-talet v.t. 

Språk Grekiska

Förvaringsplats Genève, Schweiz, och

Vatikanbiblioteket i Rom,

Italien

Ungefärligt innehåll Judasbrevet, Första och Andra

Petrusbrevet

Handskriftens namn Bodmer XIV, XV

Beteckning P⁷⁵

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Genève, Schweiz

Ungefärligt innehåll Större delen av Lukasevangeliet

och Johannesevangeliet

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Luk. 8:26; Joh. 1:18

[Tabell på sidan 314]

(För formaterad text, se publikationen)

NÅGRA VIKTIGA LÄDER- OCH PERGAMENTHANDSKRIFTER

De hebreiska skrifterna (på hebreiska)

Handskriftens namn Aleppokodexen

Beteckning Al

Datering 930 v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats Tidigare i Aleppo, Syrien. Nu i

Israel.

Ungefärligt innehåll En stor del av de hebreiska

skrifterna

(Ben Ashers text)

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Jos. 21:37

Handskriftens namn British Museum Codex Or. 4445

Datering 900-talet v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats London, England

Ungefärligt innehåll Större delen av Pentateuken

Handskriftens namn Codex Cairensis

Beteckning Ca

Datering 895 v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats Kairo, Egypten

Ungefärligt innehåll De tidigare och de senare

profeterna

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Jos. 21:37; 2 Sam. 8:3

Handskriftens namn Codex Leningradensis

Beteckning B 19^A

Datering 1008 v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats S:t Petersburg,

Ryssland

Ungefärligt innehåll Hebreiska skrifterna

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Jos. 21:37; 2 Sam. 8:3;

tillägg 1A

Handskriftens namn Codex Babylonicus Petropolitanus

Beteckning B 3

Datering 916 v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats S:t Petersburg,

Ryssland

Ungefärligt innehåll De senare profeterna

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

tillägg 2B

Handskriftens namn Jesajarulle a från grotta 1 vid

Döda havet

Beteckning 1QIs^a

Datering Slutet av 100-talet f.v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats Jerusalem, Israel

Ungefärligt innehåll Jesaja

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Jes. 11:1; 18:2; 41:29

Handskriftens namn Psalmrullen från grotta 11 vid

Döda havet

Beteckning 11QPs^a

Datering 1:a århundradet v.t.  

Språk Hebreiska

Förvaringsplats Jerusalem, Israel

Ungefärligt innehåll Delar av 41 psalmer från den

sista tredjedelen av Psalmernas

bok

Septuaginta och de kristna grekiska skrifterna

Handskriftens namn Codex Sinaiticus

Beteckning 01( א)

Datering 300-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats London, England

Ungefärligt innehåll Delar av de hebreiska

skrifterna,

alla de grekiska skrifterna och

en del apokryfiska skrifter

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

1 Krön. 12:19; Joh. 5:2;

2 Kor. 12:4

Handskriftens namn Codex Alexandrinus

Beteckning A (02)

Datering 400-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats London, England

Ungefärligt innehåll Alla de hebreiska och de

grekiska skrifterna (en del

smärre avsnitt saknas eller är

skadade) samt en del

apokryfiska skrifter

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

1 Kung. 14:2; Luk. 5:39;

Apg. 13:20;

Hebr. 3:6

Handskriftens namn Codex Vaticanus 1209

Beteckning B (03)

Datering 300-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Vatikanbiblioteket i Rom,

Italien

Ungefärligt innehåll Ursprungligen hela Bibeln.

Nu saknas:

1 Mos. 1:1—46:28; Ps. 106—137;

Hebréerbrevet efter 9:14; 1 och

2 Timoteus; Titus; Filemon;

Uppenbarelseboken

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Mark. 6:14; Joh. 1:18; 7:53—8:11

Handskriftens namn Codex Ephraemi Syri rescriptus

Beteckning C (04)

Datering 400-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Paris, Frankrike

Ungefärligt innehåll Delar av de hebreiska skrifterna

(64 blad) och av de grekiska

skrifterna (145 blad)

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Apg. 9:12; Rom. 8:23, 28, 34

Handskriftens namn Codex Bezae Cantabrigiensis

Beteckning D^ea (05)

Datering 400-talet v.t.

Språk Grekiska/ latin

Förvaringsplats Cambridge, England

Ungefärligt innehåll Större delen av de fyra

evangelierna och

Apostlagärningarna, några

verser ur Tredje

Johannesbrevet

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Matt. 24:36; Mark. 7:16;

Luk. 15:21

(Hänvisningen anges endast med

beteckningen ”D”.)

Handskriftens namn Codex Claromontanus

Beteckning D^P (06)

Datering 500-talet v.t.

Språk Grekiska/latin

Förvaringsplats Paris, Frankrike

Ungefärligt innehåll De paulinska breven (inklusive

Hebréerbrevet)

Exempel på hur de används i studieutgåvan av New World

Translation (se fotnoter till de anförda

skriftställena)

Gal. 5:12 (Hänvisningen anges

endast med beteckningen ”D”.)

 [Diagram på sidan 308]

(För formaterad text, se publikationen)

Textkällorna till Nya Världens översättning

— De hebreiska skrifterna

De ursprungliga hebreiska skrifterna och gamla

avskrifter

Arameiska targumerna

Dödahavsrullarna

Samaritanska Pentateuken

Grekiska Septuaginta

Vetus Latina

Koptiska, etiopiska, armeniska

Hebreiska konsonanttexten

Latinska Vulgata

Grekiska översättningar — Aquila, Theodotion,

Symmachos

Syriska Peshitta

Masoretiska texten

Codex Cairensis

Codex Babylonicus Petropolitanus

Aleppokodexen

Ginsburgs hebreiska text

Codex Leningradensis B 19A

Biblia Hebraica (BHK), Biblia Hebraica

Stuttgartensia (BHS)

New World Translation

De hebreiska skrifterna — engelska; från engelska till

många andra språk

 [Diagram på sidan 309]

(För formaterad text, se publikationen)

Textkällorna till Nya Världens översättning

— De kristna grekiska skrifterna

De ursprungliga grekiska skrifterna och gamla avskrifter

Armeniska översättningen

Koptiska översättningar

Syriska översättningar — Syrus Curetonianus,

Philoxeniana, Heraclensis, Syro-palestinska, Syrus

Sinaiticus, Peshitta

Vetus Latina

Latinska Vulgata

Sixtina och Clementina (reviderade latinska

texter)

Grekiska kursivhandskrifter

Erasmus’ text

Stephanus’ text

Textus receptus

Griesbachs grekiska text

Emphatic Diaglott

Papyrer — (t.ex. Chester Beatty P45, P46, P47;

Bodmer P66, P74, P75)

Gamla grekiska majuskelhandskrifter — Codex Vaticanus

1209 (B), Codex Sinaiticus (א), Codex Alexandrinus

(A),

Codex Ephraemi Syri rescriptus (C), Codex Bezae (D)

Westcott och Horts grekiska text

Bovers grekiska text

Merks grekiska text

Nestle-Alands grekiska text

De förenade bibelsällskapens grekiska text

23 hebreiska översättningar (1300—1900-talet),

översatta antingen från grekiska eller från den

latinska Vulgata; använder tetragrammaton för

Guds namn

New World Translation

De kristna grekiska skrifterna — engelska; från engelska

till många andra språk