Studier över de inspirerade Skrifterna och deras bakgrund

Studium 6 — Den Heliga skrifts kristna grekiska text

Hur man gjorde avskrifter av de grekiska skrifternas text och hur den vidarebefordrades på grekiska och andra språk fram till våra dagar; den nutida textens tillförlitlighet.

1. Hur tog det kristna undervisningsprogrammet sin början?

DE FÖRSTA kristna verkade som undervisare och förkunnare av Jehovas skrivna ord i hela den då kända världen. De tog de ord som Jesus uttalade strax före sin himmelsfärd på allvar: ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apg. 1:8; Jes. 40:8) Som Jesus hade förutsagt mottog de 120 första lärjungarna den heliga anden med dess dynamiska och energigivande kraft. Det inträffade på pingstdagen år 33 v.t. Samma dag tog Petrus ledningen i det nya undervisningsprogrammet genom att avge ett grundligt vittnesbörd. Det resulterade i att många med glädje omfattade budskapet, och omkring 3.000 personer fogades till den nyligen grundade kristna församlingen. — Apg. 2:14—42.

2. Vilka goda nyheter förkunnades nu, och vad var detta predikoarbete ett uttryck för?

² Sporrade till handling som ingen annan grupp i mänsklighetens hela historia satte dessa Jesu Kristi lärjungar i gång ett undervisningsprogram som med tiden nådde ut till varje hörn av den då kända världen. (Kol. 1:23) Ja, dessa hängivna och självuppoffrande vittnen för Jehova var inte rädda för att gå långa sträckor till fots; de gick från hus till hus, från stad till stad och från land till land och förkunnade ”goda nyheter om goda ting”. (Rom. 10:15) Dessa goda nyheter handlade om Kristi lösenoffer, uppståndelsehoppet och Guds utlovade kungarike. (1 Kor. 15:1—3, 20—22, 50; Jak. 2:5) Aldrig förut hade ett sådant vittnesbörd om osynliga ting avgetts för mänskligheten. Det blev ”det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”, ett uttryck för tro, för de många som på grundval av Jesu offer nu erkände Jehova som sin suveräne Herre. — Hebr. 11:1; Apg. 4:24; 1 Tim. 1:14—17.

3. Vad var utmärkande för de kristna förkunnarna i det första århundradet?

³ Dessa kristna förkunnare, män och kvinnor, var upplysta Ordets förkunnare, Guds tjänare. De kunde läsa och skriva. De var väl förtrogna med den Heliga skrift. De höll sig informerade om världshändelserna. De var vana att resa. De var som gräshoppor i den bemärkelsen att de inte lät något hindra deras framfart för att sprida de goda nyheterna. (Apg. 2:7—11, 41; Joel 2:7—11, 25) Då, i det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, arbetade de bland människor som på många sätt var lika människorna i vår tid.

4. Vilka skrifter avfattades under Jehovas inspiration och ledning i den första kristna församlingens dagar?

⁴ Som förkunnare av ”livets ord” var de första kristna intresserade av framgång och tillväxt, och de gjorde gott bruk av de skriftrullar de kunde få tag i. (Fil. 2:15, 16; 2 Tim. 4:13) Fyra av dem, nämligen Matteus, Markus, Lukas och Johannes, blev inspirerade av Jehova till att skriva ner ”de goda nyheterna om Jesus Kristus”. (Mark. 1:1; Matt. 1:1) Några av dem, Petrus, Paulus, Johannes, Jakob och Judas, skrev brev under inspiration. (2 Petr. 3:15, 16) Andra gjorde avskrifter av dessa inspirerade budskap, och dessa avskrifter skickades runt till det ständigt växande antalet församlingar, så att alla kunde få nytta av dem. (Kol. 4:16) Under Guds andes ledning fattade ”apostlarna och de äldre männen i Jerusalem” beslut i lärofrågor, och de blev nedtecknade för senare bruk. Denna centrala styrande krets sände också ut brev med instruktioner till de vida omkring spridda församlingarna. (Apg. 5:29—32; 15:2, 6, 22—29; 16:4) För att kunna göra detta måste de ordna med egen postbefordran.

5. a) Vad är en kodex? b) I vilken utsträckning använde de första kristna kodexen, och vilka fördelar hade den?

⁵ För att främja spridningen av de heliga Skrifterna och för att göra dem tillgängliga i en form som gjorde det lätt att slå upp och läsa i dem började de första kristna tidigt använda handskrifter i kodexform i stället för rullar. Kodexen var till formen lik vår tids böcker. Den hade blad som lätt kunde vändas, och man kunde därför snabbt slå upp det ena stället efter det andra. När man använde skriftrullar, behövde man däremot ofta rulla ut en stor del av rullen för att se vad som stod på ett visst ställe. Kodexformen gjorde det dessutom möjligt att binda samman kanoniska skrifter, då däremot handskrifter i rullform vanligtvis var tillgängliga endast i separata rullar. De första kristna var föregångsmän i bruket av kodexen. Det kan till och med ha varit de som uppfann den. Det tog lång tid innan icke-kristna skribenter började använda kodexen i någon större utsträckning, men det stora flertalet kristna papyrer från 100- och 200-talen föreligger i kodexform. *

6. a) Vilken period omfattade det grekiska språkets klassiska tid, vad tilldrog sig under den tiden, och när uppstod koiné eller allmängrekiska? b) Hur och i vilken utsträckning kom koinén i allmänt bruk?

 ⁶ Koinégrekiska som uttrycksmedel. Det grekiska språkets så kallade klassiska tid sträckte sig från 800-talet f.v.t. till 300-talet f.v.t. Under den perioden var den attiska och den joniska dialekten utbredd. Det var under den här tiden, och i synnerhet på 400- och 300-talen f.v.t., som många grekiska dramatiker, skalder, talare, historieskrivare, filosofer och naturvetenskapsmän levde och verkade, av vilka bland annat Homeros, Herodotos, Sokrates och Platon blev ryktbara. Från omkring 300-talet f.v.t. till omkring 500-talet v.t. var koiné, ett slags allmängrekiska, det förhärskande språket. Det berodde till stor del på Alexander den stores fälttåg. Alexanders här bestod av soldater från alla delar av Grekland. De talade olika grekiska dialekter, och när dessa blandades, uppstod en gemensam dialekt, koiné, som med tiden kom i allmänt bruk. Genom Alexanders erövring av Egypten och av Asien ända bort till Indien utbreddes koinén bland många folk. Den blev det internationella språket och förblev så i många hundra år. Språket i den grekiska Septuaginta är den koiné som talades i Alexandria i Egypten under 200- och 100-talen f.v.t.

7. a) Hur vittnar Bibeln om att det var vanligt att tala koiné på Jesu och hans apostlars tid? b) Varför var koiné ett språk som var väl lämpat för att förmedla Guds ord?

⁷ I Jesu och hans apostlars dagar var koiné det internationella språket i det romerska väldet. Bibeln själv vittnar om detta. När Jesus blev fastnaglad vid pålen, var det nödvändigt att den inskrift som sattes upp över hans huvud avfattades inte bara på hebreiska, som var judarnas språk, utan också på latin, landets officiella språk, och på grekiska, som talades nästan lika mycket på gatorna i Jerusalem som i Rom, Alexandria och Athen. (Joh. 19:19, 20; Apg. 6:1) Apostlagärningarna 9:29 visar att Paulus predikade de goda nyheterna i Jerusalem för grekisktalande judar. Koiné var på den tiden ett dynamiskt, levande och väl utvecklat språk — det var med andra ord väl lämpat att tjäna Jehovas upphöjda uppsåt i förbindelse med det fortsatta utbredandet av hans ord.

DEN GREKISKA TEXTEN OCH HUR DEN HAR VIDAREBEFORDRATS

8. Varför skall vi nu undersöka reservoaren av handskrifter till de grekiska skrifterna?

⁸ I det föregående studiet fick vi veta att Jehova har bevarat sitt ord, sanningens vatten, i en reservoar bestående av skrivna dokument — de inspirerade hebreiska skrifterna. Men hur förhåller det sig med de skrifter som skrivits av apostlarna och andra av Jesu Kristi lärjungar? Har de blivit bevarade åt oss med lika stor omsorg? En undersökning av den väldiga reservoaren av bevarade handskrifter på grekiska och på andra språk visar att det förhåller sig så. Som redan nämnts omfattar denna del av Bibelns kanon 27 böcker. Låt oss nu undersöka hur dessa 27 böckers text har vidarebefordrats och följaktligen också hur den ursprungliga grekiska texten har bevarats fram till vår tid.

9. a) På vilket språk skrevs de kristna skrifterna? b) Hur utgör Matteusevangeliet ett undantag?

⁹ De grekiska handskrifternas källa. De kristna grekiska skrifternas 27 kanoniska böcker skrevs på den tidens allmängrekiska. Men Matteus’ evangelium skrevs antagligen först på bibelhebreiska till nytta för det judiska folket. Bibelöversättaren Hieronymus, som verkade på 300-talet, uppger detta och säger att Matteusevangeliet senare översattes till grekiska. * Matteus gjorde sannolikt denna översättning själv. Han hade tidigare varit romersk statstjänsteman och skatteindrivare och kunde utan tvivel hebreiska, latin och grekiska. — Mark. 2:14—17.

10. Hur har de bibliska skrifterna blivit bevarade till vår tid?

¹⁰ De andra kristna bibelskribenterna, Markus, Lukas, Johannes, Paulus, Jakob, Petrus och Judas, skrev allesammans sina dokument direkt på koiné, det levande, allmänna språk som förstods av de kristna och de flesta andra i det första århundradet. Det sista av de ursprungliga dokumenten skrevs av Johannes omkring år 98 v.t. Såvitt man vet finns ingen av dessa 27 originalhandskrifter på koiné bevarad fram till vår tid. Men från denna ursprungliga källa har det utgått en mängd avskrifter av originalhandskrifterna, avskrifter av avskrifterna och familjer av avskrifter, och allt detta utgör tillsammans en ofantlig reservoar av handskrifter till de kristna grekiska skrifterna.

11. a) Vilken stor mängd handskrifter har man nu tillgång till? b) Hur förhåller det sig med dessa handskrifters antal och ålder i jämförelse med handskrifter till klassiska författares verk?

¹¹ En reservoar av över 13.000 handskrifter. I vår tid finns det en stor mängd handskrifter till alla de 27 kanoniska böckerna. Några av dessa handskrifter innehåller stora delar av Bibeln, andra är bara fragment. Enligt en beräkning finns det över 5.000 handskrifter på det grekiska grundspråket. Dessutom finns det mer än 8.000 handskrifter på andra språk — alltså sammanlagt mer än 13.000 handskrifter. Eftersom de härrör från tiden mellan 100-talet v.t. och 1500-talet v.t., är de allesammans till hjälp när man skall fastställa grundtextens lydelse. Den äldsta av alla dessa handskrifter är ett papyrusfragment av Johannesevangeliet från första hälften av 100-talet, kanske från omkring år 125 v.t. * Den förvaras i John Rylands-biblioteket i Manchester i England och har beteckningen P⁵². Denna avskrift blev alltså till bara omkring ett kvartssekel efter originalet. När vi betänker att det inte finns mer än en handfull handskrifter tillgängliga för att fastställa texten till de flesta klassiska författares verk och att dessa handskrifter i regel är flera hundra år  yngre än originalen, kan vi förstå vilken rikedom av vittnesbörd vi har att stödja oss på när det gäller att sammanställa en auktoritativ text till de kristna grekiska skrifterna.

12. På vilket material skrevs de första handskrifterna?

¹² Papyrushandskrifter. I likhet med de första avskrifterna av Septuaginta gjordes också de första avskrifterna av de kristna grekiska skrifterna på papyrus, och detta material användes för bibelhandskrifter ända till omkring 300-talet v.t. Bibelskribenterna använde tydligtvis också papyrus när de skrev brev till de kristna församlingarna.

13. Vilket viktigt papyrusfynd offentliggjordes år 1931?

¹³ I provinsen Fayyum (Faijum) i Egypten har man hittat stora mängder papyrusskrifter. I slutet av 1800-talet kom ett antal bibliska papyrer i dagen. Ett av de mest betydelsefulla handskriftsfynd som gjorts i vår tid är ett som offentliggjordes år 1931. Det består av delar av elva kodexar, som innehåller stycken av åtta olika böcker i de inspirerade hebreiska skrifterna och av 15 böcker i de kristna grekiska skrifterna, allesammans skrivna på grekiska. Dessa papyrer har skrivits under perioden från 100-talet till 300-talet enligt den vanliga tideräkningen. Av detta fynd finns nu en stor del av de kristna grekiska skrifterna i Chester Beatty-samlingarna och har beteckningarna P⁴⁵, P⁴⁶ och P⁴⁷. Symbolen ”P” står för ”Papyrus”.

14, 15. a) Nämn några av de viktiga papyrushandskrifter till de kristna grekiska skrifterna som är upptagna i förteckningen på sidan 313. b) Förklara hur Nya Världens översättning har gjort bruk av dessa handskrifter. c) Vad bekräftar de äldsta papyruskodexarna?

¹⁴ Papyrushandskrifter från en annan märklig samling offentliggjordes i Genève i Schweiz under åren 1956—1961. De är kända som Bodmerpapyrerna och innehåller tidiga texter till två evangelier (P⁶⁶ och P⁷⁵), vilka dateras till början av 200-talet v.t. I slutet av studium 5 finns en förteckning över några av de viktiga gamla bibelpapyrerna med texter till de hebreiska och de kristna grekiska skrifterna. I den sista spalten hänvisas det till passusar i Nya Världens översättning av den Heliga skrift, där dessa papyrushandskrifter stöder återgivningen, vilket framgår av fotnoterna till dessa skriftställen i studieutgåvan av New World Translation.

¹⁵ Dessa papyrusfynd utgör bevis för att Bibelns kanon var fullbordad vid en mycket tidig tidpunkt. Bland Chester Beatty-papyrerna finns det två kodexar — en som innehåller delar av de fyra evangelierna och Apostlagärningarna (P⁴⁵) och en annan som innehåller nio av Paulus’ 14 brev (P⁴⁶) — som visar att de inspirerade kristna grekiska skrifterna blev sammanförda kort efter apostlarnas död. Eftersom det måste ha tagit tid för dessa kodexar att nå någon större spridning och finna vägen ända ner till Egypten, är det uppenbart att dessa skrifter hade sammanförts i sin allmänt erkända form allra senast under 100-talet v.t. Det råder således inget tvivel om att de kristna grekiska skrifternas kanon, och därmed också hela Bibelns kanon, var fullbordad vid slutet av 100-talet v.t.

16. a) Vilka majuskelhandskrifter finns kvar i våra dagar? b) I vilken utsträckning har majuskelhandskrifterna använts i Nya Världens översättning, och varför?

¹⁶ Läder- och pergamenthandskrifter. Som vi såg i föregående studium började man omkring 300-talet v.t. skriva på ett mera hållbart material än papyrus, nämligen veläng, en fin pergamentsort som vanligtvis tillverkades av kalv-, lamm- eller getskinn. Några av de mycket viktiga bibelhandskrifter som finns i våra dagar är skrivna på pergament. Vi har redan avhandlat läder- och pergamenthandskrifterna till de hebreiska skrifterna. Förteckningen på sidan 314 upptar några av de viktiga läder- och pergamenthandskrifterna till både de kristna grekiska och de hebreiska skrifterna. De i förteckningen nämnda grekiska skrifterna är skrivna helt och hållet med stora bokstäver, s.k. majuskler eller uncialer, och kallas därför majuskel- eller uncialhandskrifter. I New Bible Dictionary omtalas 274 majuskelhandskrifter till de kristna grekiska skrifterna, och de stammar från tiden mellan 300- och 900-talet v.t. Dessutom finns det mer än 5.000 kursiv- eller minuskelhandskrifter, dvs. handskrifter som är skrivna med små bokstäver, s.k. minuskler, i en sammanhängande skriftform (kursivskrift). * Dessa handskrifter, som också är på veläng, skrevs under tidsperioden från 800-talet v.t. och fram till dess boktryckarkonsten uppfanns. Den översättningskommitté som utarbetade New World Translation använde i stor utsträckning majuskelhandskrifterna — på grund av deras höga ålder och generella tillförlitlighet — för att få till stånd en noggrann återgivning av den grekiska texten. Detta framgår av förteckningen ”Några viktiga läder- och pergamenthandskrifter”.

TEXTKRITIK OCH TEXTUTGÅVOR

17. a) Vilka två händelser ledde till ett grundligare studium av Bibelns grekiska text? b) Vilket verk är Erasmus känd för? c) Hur utarbetas en textutgåva?

¹⁷ Erasmus’ text. Under den mörka medeltidens långa århundraden, då det latinska språket dominerade och Västeuropa var underställt romersk-katolska kyrkans järnhårda styre, var det mycket dåligt ställt med boklig bildning och undervisning. Men i och med att boktryckarkonsten uppfanns i Europa på 1400-talet och reformationen sattes i gång i början av 1500-talet kom det att råda större frihet, och detta medförde ett förnyat intresse för det grekiska språket. Det var i början av denna period med uppvaknande intresse för lärdom och forskning som den berömde holländske lärde Desiderius Erasmus (Erasmus av Rotterdam) utarbetade en textutgåva som är den första tryckta grekiska texten till ”Nya testamentet”. (En sådan tryckt textutgåva utarbetas genom att man noggrant jämför  ett antal handskrifter och väljer den ordalydelse som de flesta anser vara den ursprungliga. I fotnoter anger man ofta avvikande läsarter som finns i några handskrifter.) Denna textutgåva trycktes i Basel i Schweiz år 1516, ett år innan reformationen började i Tyskland. Det var många fel i den första upplagan, men de efterföljande upplagorna av år 1519, 1522, 1527 och 1535 innehöll en förbättrad text. Erasmus hade bara tillgång till några få kursivhandskrifter av sent datum, när han sammanställde och utarbetade sin text.

18. Vad blev det möjligt att göra när Erasmus’ text hade getts ut, och vilka gjorde gott bruk av den?

¹⁸ Erasmus’ förbättrade grekiska text kom att utgöra grunden för bättre översättningar till flera av de västeuropeiska språken. Den gjorde det möjligt att utarbeta översättningar som var bättre än de som tidigare hade gjorts från den latinska Vulgata. Den förste som gjorde bruk av Erasmus’ text var Martin Luther, som fullbordade sin översättning av de kristna grekiska skrifterna till tyska år 1522. Därefter följde William Tyndale från England. Trots häftig förföljelse fullbordade han år 1525 sin engelska översättning av Erasmus’ text medan han befann sig i landsflykt på det europeiska fastlandet. Italienaren Antonio Brucioli översatte Erasmus’ text till italienska år 1530. I och med tillkomsten av Erasmus’ grekiska text inleddes nu en era av textkritik. Textkritik är den metod som används när man söker rekonstruera den ursprungliga bibeltextens exakta lydelse genom att jämföra och noga pröva tillgängliga handskrifter.

19. Hur gick det till att Bibeln blev indelad i kapitel och verser, och vad har denna indelning möjliggjort?

¹⁹ Indelning i kapitel och verser. Robert Estienne (Stephanus) var en framstående boktryckare och förläggare i Paris på 1500-talet. Som förläggare insåg han att det skulle vara lättare att hänvisa till Bibeln om den var indelad i kapitel och verser, och han införde därför ett sådant system i sin grekisk-latinska utgåva av Nya testamentet av år 1551. Masoreterna var de första som delade in de hebreiska skrifterna i verser, men det var Stephanus’ franska bibel av år 1553 som första gången använde den indelning av hela Bibeln som vi känner i dag. Detta system följdes i senare bibelöversättningar och gjorde det möjligt att utarbeta konkordanser eller bibelordböcker, till exempel Alexander Crudens konkordans, som utkom år 1737, och de två uttömmande konkordanserna till den engelska King James Version — Robert Youngs, som första gången kom ut i Edinburgh år 1873, och James Strongs, som gavs ut i New York år 1894.

20. Vad var textus receptus, och vad blev den grunden för?

²⁰ Textus receptus. Stephanus gav också ut flera upplagor av ”Nya testamentet” på grekiska. De var huvudsakligen grundade på Erasmus’ text med rättelser enligt Complutensiska polyglotten (en polyglottbibel, dvs. en bibel med flerspråkig text, satt i parallella kolumner) av år 1522 och 15 kursivhandskrifter från de närmast föregående århundradena. Den tredje upplagan av Stephanus’ grekiska text, som utkom år 1550, blev senare grunden till den så kallade tẹxtus recẹptus (latin för ”vedertagen text”) som kom att utgöra underlag för många av 1500-talets engelska bibelöversättningar samt för King James Version av år 1611.

21. Vilka textutgåvor har utarbetats sedan 1700-talet, och hur har de använts?

²¹ Förbättrade grekiska textutgåvor. Senare utarbetade kännare av grekiskan alltmer förbättrade textutgåvor. Särskilt framträdande var den som utarbetades av J. J. Griesbach, som hade tillgång till de hundratals grekiska handskrifter som hade blivit tillgängliga mot slutet av 1700-talet. Den bästa upplagan av Griesbachs fullständiga grekiska text publicerades åren 1796—1806. Hans text låg till grund för Sharpes engelska översättning av år 1840, och det är också denna grekiska text som är återgiven i The Emphatic Diaglott, som i sin helhet gavs ut första gången år 1864. Andra utmärkta texter utarbetades av Konstantin von Tischendorf (1872) och Hermann von Soden (1910). Den senare tjänade som grund för Moffatts engelska översättning av år 1913.

22. a) Vilken grekisk text har vunnit allmänt erkännande? b) För vilka engelska översättningar har den legat till grund?

²² Westcott och Horts text. En grekisk textutgåva som har vunnit erkännande i vida kretsar är den som år 1881 utgavs av forskarna B. F. Westcott och F. J. A. Hort, båda från universitetet i Cambridge. Korrekturavdrag av Westcott och Horts grekiska text rådfrågades av British Revision Committee (en bibelrevisionskommitté som Westcott och Hort var medlemmar av), när den utarbetade en revision av ”Nya testamentet” på engelska, som kom ut år 1881. Det är huvudsakligen Westcott och Horts text som ligger till grund för översättningen av de kristna grekiska skrifterna till engelska i New World Translation. Denna text tjänade också som underlag för följande översättningar till engelska: The Emphasised Bible, American Standard Version, An American Translation (Smith-Goodspeed) och Revised Standard Version. * Den sistnämnda översättningen bygger dessutom på Nestles text.

23. Vilka andra texter användes vid utarbetandet av Nya Världens översättning på engelska?

²³ Den kommitté som utarbetade New World Translation använde också Nestles grekiska text (18:e upplagan, 1948) i jämförande syfte. Kommittén konsulterade också texter som utarbetats av två katolska forskare, jesuiterna José M. Bover (1943) och Augustinus Merk (1948). Vid revisionen av fotnoterna till 1984 års studieutgåva av New World Translation rådfrågade man också den text som utgetts av De förenade bibelsällskapen (United Bible Societies) år 1975 och Nestle-Alands text av år 1979. *

24. Vilka gamla översättningar har New World Translation också hänvisat till? Ge några exempel.

 ²⁴ Gamla översättningar från grekiskan. Förutom de grekiska handskrifterna har det i vår tid också varit möjligt att undersöka många handskrifter med översättningar av de kristna grekiska skrifterna till andra språk. Det finns omkring 50 handskrifter (eller fragment) till gammallatinska översättningar (Vetus Latina) och tusentals handskrifter till Hieronymus’ latinska Vulgata. Kommittén bakom New World Translation hänvisar till dessa samt till de koptiska, armeniska och syriska översättningarna. *

25. Varför är de översättningar till hebreiska som New World Translation hänvisar till av särskilt intresse?

²⁵ Åtminstone från och med 1300-talet har det gjorts översättningar av de grekiska skrifterna till hebreiska. Dessa är av intresse, eftersom några av dem har återinfört Guds namn i de kristna skrifterna. I studieutgåvan av New World Translation görs många hänvisningar till dessa hebreiska översättningar under beteckningen ”J” följt av ett upphöjt tal. Närmare detaljer ges i förordet till New World Translation of the Holy Scriptures—With References (studieutgåvan med fotnoter och skriftställeshänvisningar), sidorna 9 och 10, och i tillägg 1D, ”Guds namn i de kristna grekiska skrifterna”.

TEXTVARIANTER OCH DERAS BETYDELSE

26. Hur har det uppstått textvarianter och handskriftsfamiljer?

²⁶ I de mer än 13.000 handskrifterna till de kristna grekiska skrifterna förekommer många textvarianter, dvs. skiljaktiga läsarter. Redan de 5.000 handskrifterna på grekiska uppvisar många sådana olikheter. Det är lätt att förstå att varje avskrift som gjordes av de första handskrifterna skulle innehålla sina särskilda skrivfel. När någon av dessa första avskrifter sändes till ett område och togs i bruk, skulle dessa fel kopieras i de avskrifter som gjordes där och skulle därmed komma att känneteckna andra handskrifter från det området. På det sättet har det uppstått handskriftsfamiljer, inom vilka det förekommer liknande fel. Men är det då inte oroande att det finns så många skrivfel? Är det inte ett tecken på att texten inte har blivit exakt vidarebefordrad? Inte alls.

27. Vilken försäkran får vi om att den grekiska texten är oförvanskad?

²⁷ F. J. A. Hort, som var med om att utarbeta Westcott och Horts text, skriver: ”De allra flesta orden i Nya testamentet berörs inte alls av den kritiska analysen, för de är återgivna utan variationer och behöver bara skrivas av. ... Om man bortser från förhållandevis obetydliga ting, ... kan de ord som enligt vår mening fortfarande är tvivel underkastade knappast utgöra mer än en tusendel av hela Nya testamentet.” *

28, 29. a) Hurdan blir vår slutliga bedömning av den grekiska texten? b) Vilket auktoritativt uttalande har vi om detta?

²⁸ En bedömning av hur exakt texten har vidarebefordrats. Hurdan blir då den slutliga bedömningen av textens integritet och äkthet, sedan den har skrivits av och förmedlats till oss genom alla dessa århundraden? Det är inte bara det att det finns tusentals handskrifter som man kan jämföra, utan under de senaste årtiondena har man också upptäckt äldre bibelhandskrifter som för den grekiska texten ända tillbaka till omkring år 125 v.t., bara några årtionden efter aposteln Johannes’ död omkring år 100 v.t. Dessa handskrifters vittnesbörd utgör en kraftig försäkran om att vi nu har en tillförlitlig grekisk text. Lägg märke till den slutsats som före detta chefen och bibliotekarien vid British Museum, sir Frederic Kenyon, kom till:

²⁹ ”Mellantiden mellan originalskrifternas tillkomst och de äldsta nu kända handskrifterna är följaktligen så kort att den i själva verket kan lämnas utan avseende, och den sista grunden till något som helst tvivel på att Skriften har levat kvar till vår tid i huvudsak sådan som den en gång skrevs har nu avlägsnats. Både äktheten och det i stort sett oförändrade tillståndet hos Nya testamentets böcker kan betraktas som slutgiltigt fastställda. Ett i stort sett oförändrat tillstånd är emellertid en sak, och säkerhet med avseende på detaljer är en annan.” *

30. Varför kan vi vara övertygade om att Nya Världens översättning troget förmedlar ”Jehovas uttalande” till sina läsare?

³⁰ Vad den sista anmärkningen om ”säkerhet med avseende på detaljer” angår, klargör dr Horts uttalande som vi har återgett i paragraf 27 den saken. Genom sitt arbete med att jämföra och noga pröva texten kan textkritikerna korrigera detaljerna, och det har de i stor utsträckning gjort. Det är därför en sådan textutgåva som Westcott och Horts har vunnit allmänt erkännande. De kristna grekiska skrifterna i Nya Världens översättning, som är grundade på denna utmärkta grekiska text, kan därför för sina läsare troget återge ”Jehovas uttalande”, som på ett så underbart sätt har blivit bevarat åt oss i den stora reservoaren av grekiska handskrifter. — 1 Petr. 1:24, 25.

31. a) Vad har den senaste tidens fynd bekräftat med avseende på de grekiska skrifternas text? b) Förklara med hjälp av översikten på sidan 309 vilken text de kristna grekiska skrifterna i New World Translation först och främst bygger på och vilka andra texter den stöder sig på.

³¹ Det är också intressant att se vad sir Frederic Kenyon skriver i sin bok Our Bible and the Ancient Manuscripts (1962, sidan 249): ”Vi måste vara nöjda med att veta att den nytestamentliga textens allmänna äkthet på ett anmärkningsvärt sätt har  bekräftats av den senaste tidens fynd, som i så hög grad har reducerat tidsavståndet mellan själva originalen och våra äldsta bevarade handskrifter, och att de olika läsarterna, hur intressanta de än är, ändå inte påverkar den kristna trons grundläggande läror.” Översikten på sidan 309, ”Textkällorna till Nya Världens översättning — de kristna grekiska skrifterna”, visar vilka texter och handskrifter översättningskommittén har använt för att framställa en exakt engelsk översättning. I fotnoter som innehåller många värdefulla upplysningar redovisas de läsarter man valt att följa, och av dessa framgår det att man har återgett texten troget. När Nya Världens översättning utarbetades på engelska, drog man nytta av det bästa av flera hundra års bibelforskning. Vi kan tillitsfullt utgå från att de kristna grekiska skrifterna, i den form som de nu är tillgängliga för oss, verkligen innehåller ”mönstret av sunda ord”, som skrevs ner av Jesu Kristi lärjungar under inspiration. Må vi i tro och kärlek fortsätta att hålla fast vid dessa dyrbara ord. — 2 Tim. 1:13.

32. Vad har varit syftet med att så ingående behandla bibelhandskrifter och Bibelns grundtext, och vilket tillfredsställande resultat har vi kommit fram till?

³² I detta och föregående studium har vi behandlat bibelhandskrifter och Bibelns grundtext. Varför har detta ämne behandlats så ingående? Syftet har varit att på ett avgörande sätt visa att både de hebreiska och de grekiska skrifternas text i huvudsak är densamma som den äkta, ursprungliga text som Jehova inspirerade forntidens trogna män att skriva ner. Dessa ursprungliga skrifter var inspirerade. Även om avskrivarna var skickliga, var de inte inspirerade. (Ps. 45:1; 2 Petr. 1:20, 21; 3:16) Det har därför varit nödvändigt att filtrera, dvs. noga pröva, innehållet i den ofantliga reservoaren av avskrifter för att tydligt och omisskännligt få fram sanningens rena och klara vatten, så som det från början vällde fram från den stora urkällan, Jehova. Allt tack går till Jehova för den underbara gåva som hans inspirerade ord, Bibeln, utgör och för det uppfriskande budskap om hans kungarike som flödar ut från dess blad!

[Fotnoter]

[Frågor]