Studier över de inspirerade Skrifterna och deras bakgrund

Studium 9 — Arkeologin och den inspirerade skildringen

En undersökning av arkeologiska fynd och forntida profanhistoriska dokument som bekräftar den bibliska skildringen.

1. Vad menas med a) biblisk arkeologi, b) artefakter?

BIBLISK arkeologi är studiet av inskrifter, redskap, husgeråd, byggnader och andra lämningar som har grävts fram och som kastar ljus över folk och händelser som omtalas i Bibeln. Det har krävts mycket forskningsarbete och har varit nödvändigt att flytta undan miljontals ton jord för att frilägga ruiner och hitta konst- och bruksföremål, så kallade artefakter, på forntida bibliska orter. En artefakt är varje föremål som har förfärdigats av människohand och som följaktligen vittnar om människors verksamhet och liv. Termen används inom arkeologin som beteckning för redskap, verktyg, vapen, smycken, lertavlor, inskrifter, dokument och krönikor inhuggna i sten, ibland även för större konstruktioner såsom hus, gravar och monument.

2. Vilket värde har den bibliska arkeologin?

² I början av 1900-talet hade arkeologin utvecklats till en grundlig vetenskap, och med stöd av större universitet och museer i Europa och Amerika sändes expeditioner till Bibelns länder. Som ett resultat av detta har arkeologerna fått fram rikhaltiga upplysningar som kastar ljus över hur förhållandena var på Bibelns tid. Ibland har arkeologiska fynd gett stöd åt den bibliska skildringen genom att bekräfta att den är exakt in i minsta detalj.

ARKEOLOGIN OCH DE HEBREISKA SKRIFTERNA

3. Vilka forntida ruiner och redogörelser bekräftar att det fanns ziggurater i det forntida Babylon?

³ Babels torn. Enligt Bibeln var Babels torn ett väldigt byggnadsverk. (1 Mos. 11:1—9) I och omkring ruinerna av det forntida Babylon har arkeologer frilagt flera ziggurater (zikkurater), dvs. pyramidliknande tempeltorn uppförda i terrasser, däribland ruinerna av tempeltornet Etemenanki innanför Babylons murar. Forntida uppteckningar om sådana tempel innehåller ofta orden: ”Dess spets skall nå upp i himlen.” Kung Nebukadnessar uppges ha sagt: ”Jag höjde toppen av trappstegstornet vid Etemenanki så att dess spets tävlade med himlen.” Ett fragment berättar om ödeläggandet av en sådan ziggurat: ”Byggandet av detta tempel förtörnade gudarna. På en enda natt rev de ner det som hade byggts. De förskingrade dem vida omkring och gjorde deras språk främmande. De satte stopp för det fortsatta arbetet.” *

4. Vilka arkeologiska fynd har gjorts vid Gihon, och vilket samband kan de ha med Bibelns redogörelse?

⁴ Vattentunnlarna vid Gihonkällan. I området kring Jerusalem upptäckte Charles Warren år 1867 en gammal vattenledning, som löpte från Gihonkällan och in i berget, med ett schakt som ledde upp mot Davidsstaden. Detta var antagligen den väg som Davids män följde när de först trängde in i staden. (2 Sam. 5:6—10) Det var under åren 1909—1911 som man rensade hela det system av tunnlar som utgår från Gihonkällan. En 533 meter lång tunnel med en genomsnittlig höjd på knappt två meter hade huggits ut genom berget från Gihon till dammen Siloam i Tyropoiondalen (inne i staden). Det var tydligtvis den tunnel som Hiskia byggde. På väggen i den smala tunneln hittades en inskrift med gammalhebreisk skrift. Den lyder i utdrag: ”Och detta var det sätt varpå den bröts igenom: — Medan [...] ännu [...] yxor, varje man i riktning mot sin kamrat, och medan det ännu var tre alnar att hugga igenom, [hördes] rösten från en man som ropade till sin kamrat, ty det var en spricka i klippan till höger [och till vänster]. Och när tunneln bröts igenom, högg stenhuggarna (i klippan), varje man i riktning mot sin kamrat, yxa mot yxa. Då rann vattnet från källan till dammen tolv hundra alnar, och ett hundra alnar var höjden på klippan över stenhuggarnas huvuden.” Ett imponerande ingenjörsarbete efter den tidens mått! * — 2 Kung. 20:20; 2 Krön. 32:30.

5. Vilket arkeologiskt fynd i Karnak vittnar om Sisaks invasion och en del bibliska ortnamn?

⁵ Sisaks segerrelief. Den egyptiske kungen Sisak nämns sju gånger i Bibeln. På grund av att kung Rehabeam övergav Jehovas lag tillät Jehova att Sisak år 993 f.v.t. invaderade Juda, men han fick inte ödelägga landet fullständigt. (1 Kung. 14:25—28; 2 Krön. 12:1—12) Det såg under lång tid ut som om det var bara den bibliska skildringen som omnämnde den här invasionen. Men så kom ett stort dokument om den farao som Bibeln kallar Sisak (Sheshonk I) i dagen. Det rörde sig om en imponerande relief med hieroglyfer och bilder som fanns på södra muren till det ofantliga  egyptiska templet i Karnak (forntidens Thebe). På denna väldiga relief är den egyptiske guden Amon (Amun) avbildad. I högra handen håller han ett svärd, som har formen av en skära. Till Farao Sisak för han fram 156 palestinska fångar, som är bakbundna med långa rep som han håller i sin vänstra hand. Varje fånge representerar en stad eller by, vars namn visas i hieroglyfer. Bland de namn som ännu kan läsas och identifieras är Rabbit (Jos. 19:20), Taanak, Bet-Sean och Megiddo (Jos. 17:11), Sunem (Jos. 19:18), Rehob (Jos. 19:28), Hafarajim (Jos. 19:19), Gibeon (Jos. 18:25), Bet-Horon (Jos. 21:22), Ajalon (Jos. 21:24), Sokoh (Jos. 15:35) och Arad (Jos. 12:14). På reliefen förekommer också uttrycket ”Abrams fält”, och det är första gången Abraham omnämns i egyptiska uppteckningar. *

6, 7. Vad är historien bakom Mesastenen, och vilka upplysningar ger den om krigen mellan Israel och Moab?

⁶ Mesastenen. År 1868 gjorde den tyske missionären F. A. Klein en märklig upptäckt i Dhiban (Dibon), där han fann en sten med en gammal inskrift. Den är nu känd som Mesastenen. Man gjorde ett avtryck av skriften, men beduinerna sprängde sönder själva stenen innan man hann flytta den. Man fick emellertid tag i de flesta bitarna, och stenen förvaras nu i Louvren i Paris, och en avgjutning av den finns i British Museum i London. Den var ursprungligen rest i Dibon i Moab, och den ger kung Mesas version av hans uppror mot Israel. (2 Kung. 1:1; 3:4, 5) Texten lyder i utdrag: ”Jag (är) Mesa, son till Kemosh-[...], kung av Moab, diboniten. ... Vad Omri, Israels kung, beträffar, förödmjukade han Moab under många år (ordagrant: dagar), därför att Kemosh [Moabs gud] var vred på sitt land. Och hans son efterträdde honom, och även han sade: ’Jag vill förödmjuka Moab.’ Ännu i min tid talade han (så), men jag har triumferat över honom och hans hus, och Israel gick för alltid under. ... Och Kemosh sade till mig: ’Gå och ta Nebo från Israel.’ Och jag gick om natten och stred mot det från dagbräckningen till middagstiden. Och jag intog det och dräpte alla. ... Och jag tog därifrån Jahves [kärl], och jag släpade dem inför Kemosh.” * Lägg märke till att Guds namn nämns i sista meningen. Vi kan se namnet på nedanstående bild av Mesastenen. Det förekommer i form av tetragrammet (tetragrammaton) på 18:e raden till höger i inskriften.

⁷ På Mesastenen nämns också följande bibliska ortnamn: Atarot och Nebo (4 Mos. 32:34, 38), Arnon, Aroer, Medeba och Dibon (Jos. 13:9), Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon, Jahas och Kirjatajim (Jos. 13:17—19), Beser (Jos. 20:8), Horonajim (Jes. 15:5), Bet-Diblatajim och Kerijot (Jer. 48:22, 24). Den bekräftar således att dessa platser verkligen har existerat.

8. Vad berättar Bibeln om Sanherib, och vad har utgrävningarna av hans palats uppenbarat?

⁸ Kung Sanheribs prisma. Bibeln berättar  mycket detaljerat om assyriernas invasion under kung Sanherib år 732 f.v.t. (2 Kung. 18:13—19:37; 2 Krön. 32:1—22; Jes. 36:1—37:38) Under åren 1847—1851 grävde den engelske arkeologen A. H. Layard ut ruinerna av Sanheribs stora palats i Nineve i det forntida Assyrien. Det visade sig att palatset hade omkring 70 rum med väggar täckta av stora plattor med reliefer till en sammanlagd längd av mer än 3.000 meter. Sanheribs annaler eller årliga uppteckningar av inträffade händelser var skrivna på lercylindrar eller prismor. Den slutliga utgåvan av dessa annaler, som uppenbarligen utarbetades kort före hans död, finns på det som nu är känt som Taylorprismat, vilket förvaras i British Museum. Orientaliska institutet vid University of Chicago äger en ännu finare utgåva på ett prisma som upptäcktes i närheten av den plats där Nineve, det assyriska världsväldets huvudstad, låg.

9. Vad omtalar Sanherib, i överensstämmelse med Bibelns berättelse, men vad underlåter han att nämna, och varför?

⁹ I dessa sista annaler ger Sanherib sin egen skrytsamma skildring av sin invasion i Juda: ”Vad juden Hiskia beträffar, som inte hade underkastat sig mitt ok — 46 av hans starka städer, muromgärdade befästningar, och de otaliga småstäderna i deras omgivning belägrade jag och intog med hjälp av välbyggda (jord)ramper och belägringsmaskiner som (på så sätt) fördes nära (murarna), (förutom) genom anfall av fotfolk, (genom) underminering, bräscher och löpgravar. Jag drev ut från dem 200.150 människor, stora och små, män och kvinnor, vidare hästar, mulor, åsnor, kameler, nötboskap och får utan tal och räknade (dem) som byte. Honom själv [Hiskia] stängde jag in i Jerusalem, hans kungliga residens, som en fågel i bur. ... Hans städer som jag hade plundrat skar jag av från hans territorium och gav dem till Mitinti, kung av Ashdod, Padi, kung av Ekron, och Sillibel, kung av Gaza. ... Den här Hiskia, som hade överväldigats av fruktan för min kungliga härlighet ... , sände senare till mig i Nineve, min kungastad, 30 talenter guld, 800 talenter silver, ädelstenar, antimon, stora röda stenblock, elfenbensprydda sängar, nimedu-stolar prydda med elfenben, elefanthudar, betar, ebenholts, buxbom (och) alla slags värdefulla skatter, sina (egna) döttrar, konkubiner, manliga och kvinnliga sångare. För att betala tributen och betyga sin vördnad som slav sände han sin (personlige) budbärare.” * När det gäller denna tribut som Sanherib pålade Hiskia, bekräftar Bibeln de 30 talenterna guld men nämner bara 300 talenter silver. Den visar dessutom att detta var innan Sanherib hotade Jerusalem med belägring. I sitt ensidiga bidrag till den assyriska historien undviker Sanherib avsiktligt att nämna något om sitt förkrossande nederlag i Juda, när Jehovas ängel på en enda natt slog ihjäl 185.000 av hans soldater och på det sättet tvingade honom att fly tillbaka till Nineve likt en hund som fått stryk. Inte desto mindre vittnar den skrytsamma redogörelsen på Sanheribs prisma om att assyrierna företog en väldig invasion av Juda, innan Jehova drev dem tillbaka sedan de hade hotat Jerusalem. — 2 Kung. 18:14; 19:35, 36.

10, 11. a) Vad är Lakisbreven, och vad återspeglar de? b) Hur ger de stöd åt vad Jeremia har skrivit?

¹⁰ Lakisbreven. Den ryktbara befästa staden Lakis omnämns över 20 gånger i Bibeln. Den låg 44 kilometer västsydväst om Jerusalem. Man har gjort omfattande utgrävningar av ruinerna på den platsen. År 1935 fann man i ett vaktrum i det dubbla porthuset 18 ostraka eller lerskärvor försedda med skrivtecken. (Ytterligare tre blev funna år 1938.) Det visade sig vara ett antal brev skrivna med gammalhebreiska bokstäver. Denna samling om 21 lerskärvor är nu känd som Lakisbreven. Lakis var ett av de sista fästena i Juda som höll stånd mot Nebukadnessar, men under åren 609—607 f.v.t. förvandlades staden till en hög förkolnade ruiner. Breven återspeglar tidens allvar. De förefaller vara rapporter som skrivits av de judiska truppernas kvarvarande utposter till Jaosh, en kommendant i Lakis. Ett av dessa brev (nr IV) lyder i utdrag: ”Må JHWH [tetragrammaton, ”Jehova”] låta min herre just i denna stund få höra goda nyheter. ... Vi håller utkik efter eldsignalerna från Lakis enligt alla de tecken som min herre ger, ty vi ser inte Aseka.” Detta är en anmärkningsvärd bekräftelse av Jeremia 34:7, som nämner Lakis och Aseka som de två sista befästa städer som fanns kvar. Detta brev antyder att Aseka nu hade fallit. Guds namn förekommer ofta i breven i  form av tetragrammaton, vilket visar att namnet Jehova var i allmänt bruk bland judarna på den tiden.

¹¹ Ett annat brev (nr III) börjar som följer: ”Må JHWH [Jehova] låta min herre höra nyheter om fred! ... Och följande har meddelats din tjänare: ’Härens befälhavare, Konja, son till Elnatan, har kommit ner för att bege sig till Egypten, och till Hodavja, Ahias son, och hans män har han sänt bud för att få [förnödenheter] från honom.’” Detta brev tycks bekräfta att Juda drog ner till Egypten för att få hjälp, vilket var en överträdelse av Jehovas befallning och ledde till Judas undergång. (Jes. 31:1; Jer. 46:25, 26) Namnen Elnatan och Hosaja, som förekommer i den fullständiga texten till det här brevet, nämns också i Jeremia 36:12 och 42:1. Tre andra personer som breven hänvisar till omtalas också i Jeremias bok. Det är Gemarja, Neria och Jaasanja. — Jer. 32:12; 35:3; 36:10. *

12, 13. Vad beskriver Nabonidkrönikan, och varför är den av särskilt intresse?

¹² Nabonidkrönikan. Under senare hälften av 1800-talet gjorde man vid utgrävningar i närheten av Bagdad många fynd av lertavlor och cylindrar som har kastat mycket ljus över det forntida Babylons historia. Ett av dessa fynd var det mycket värdefulla dokument som vi känner under benämningen Nabonidkrönikan och som nu finns i British Museum. Kung Nabonid av Babylon var far till sin medregent, Belsassar. Han överlevde sin son, som blev dödad när trupper under ledning av persern Cyrus (Kyros) intog Babylon natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t. (Dan. 5:30, 31) Nabonidkrönikan innehåller en anmärkningsvärt exakt daterad skildring av Babylons fall, och den hjälper oss att fastställa vilket datum denna händelse inträffade. Här följer en översättning av en liten del av Nabonidkrönikan: ”I månaden tashritu [tishri (september/oktober)] ... angrep [Cyrus] Akkads krigshär i Opis vid Tigris. ... På 14:e dagen blev Sippar intaget utan strid. Nabonid flydde. Den 16:e dagen [11 oktober 539 f.v.t. enligt julianska kalendern eller 5 oktober enligt gregorianska kalendern] drog Gobryas (Ugbaru), ståthållare över Gutium, och Cyrus’ här in i Babylon utan strid. Nabonid fängslades i Babylon när han återvände (dit). ... I månaden arahshamnu [marcheshvan, (oktober/november)] på tredje dagen [28 oktober enligt julianska kalendern] tågade Cyrus in i Babylon. Gröna kvistar ströddes framför honom — ett tillstånd av ’fred’ (sulmu) utropades i staden. Cyrus sände hälsningar till hela Babylon. Gobryas, hans ståthållare, tillsatte (under)ståthållare i Babylon.” *

¹³ Man bör lägga märke till att medern Darius (Dareios) inte nämns i denna krönika. Hittills har man inte funnit något omnämnande av denne Darius i någon icke-biblisk inskrift, och han är inte heller omnämnd i något profanhistoriskt dokument före Josephus’ tid. (Josephus var judisk historieskrivare i det första århundradet v.t.) Några har därför framkastat tanken att han skulle kunna vara den Gobryas som omtalas i den ovannämnda berättelsen. Även om de upplysningar som finns om Gobryas verkar ha en viss likhet med det man vet om Darius, kan man inte med säkerhet fastslå att det är samma person som omtalas. * I varje fall slår profanhistorien bestämt fast att Cyrus var en nyckelperson vid erövringen av Babylon och att han sedan regerade där som kung.

14. Vad står det på Cyruscylindern?

¹⁴ Cyruscylindern. Någon tid efter det att Cyrus (Kyros) hade börjat regera som kung över det persiska världsväldet upptecknades berättelsen om hans erövring av Babylon år 539 f.v.t. på en lercylinder. Detta enastående dokument förvaras också i British Museum. Här följer ett utdrag ur den översatta texten: ”Jag är Cyrus, världens kung, den store kungen, den rättmätige kungen, kung av Babylon, kung av Sumer och Akkad, kung över (jordens) fyra hörn, ... till [vissa tidigare nämnda] heliga städer på andra sidan Tigris, vilkas helgedomar hade legat i ruiner, sände jag tillbaka de gudar som bodde där (förr) och byggde åt dem permanenta helgedomar. Jag samlade (också) alla deras (tidigare) invånare och förde dem tillbaka till deras boningsorter.” *

15. Vad uppenbarar Cyruscylindern om Cyrus, och hur överensstämmer detta med Bibeln?

 ¹⁵ På detta sätt berättar Cyruscylindern om kungens tillvägagångssätt att låta tillfångatagna folk återvända till deras tidigare hemorter. I överensstämmelse med detta utfärdade Cyrus sitt påbud att judarna kunde återvända till Jerusalem och bygga upp Jehovas hus där. Det är intressant att Jehova 200 år tidigare profetiskt hade namngett Cyrus som den som skulle inta Babylon och ge Jehovas folk friheten åter. — Jes. 44:28; 45:1; 2 Krön. 36:23.

ARKEOLOGIN OCH DE KRISTNA GREKISKA SKRIFTERNA

16. Vad har arkeologin bragt i dagen i förbindelse med de grekiska skrifterna?

¹⁶ Med de kristna grekiska skrifterna förhåller det sig alldeles som med de hebreiska skrifterna: Arkeologin har bragt i dagen många intressanta artefakter som styrker den inspirerade berättelsen.

17. Hur stöder arkeologin berättelsen om Jesu svar på frågan om att betala skatt?

¹⁷ Denaren med Tiberius’ inskriftitust. Bibeln visar tydligt att Jesu verksamhet ägde rum under kejsar Tiberius’ regering. Några av Jesu motståndare försökte snärja honom beträffande frågan om att betala huvudskatt till kejsaren. Berättelsen lyder: ”Men han genomskådade deras skrymteri och sade till dem: ’Varför sätter ni mig på prov? Kom med en denar, så jag kan se den.’ De kom med en. Och han sade till dem: ’Vems bild och inskrift är detta?’ De sade till honom: ’Kejsarens.’ Då sade Jesus: ’Betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds.’ Och de började förundra sig över honom.” (Mark. 12:15—17) Arkeologer har funnit en silverdenar som är präglad med en bild av kejsar Tiberius’ huvud. Myntet kom i omlopp omkring år 15 v.t. Detta stämmer med att Tiberius härskade som kejsare från år 14 v.t. och bekräftar ytterligare berättelsen som säger att Johannes döparens verksamhet började i 15:e året av Tiberius’ regering, på våren år 29 v.t. — Luk. 3:1, 2.

18. Vilket fynd har man gjort beträffande Pontius Pilatus?

¹⁸ Pontius Pilatus-inskriften. Det första arkeologiska fynd som omtalar Pontius Pilatus gjordes år 1961 i Caesarea. Det var en stenplatta med namnet Pontius Pilatus skrivet med latinska bokstäver.

19. Vad finns ännu kvar i Athen som en bekräftelse på skildringen i Apostlagärningarna 17:16—34?

¹⁹ Areopagen. Paulus höll ett av de mest berömda av sina nedtecknade tal i Athen i Grekland år 50 v.t. (Apg. 17:16—34) Det var vid det tillfälle då vissa athenare tog fast Paulus och förde honom till Areopagen. Areopagen eller Areskullen är namnet på en drygt 110 meter hög kal klippa som ligger strax nordväst om Akropolis i Athen. Trappsteg som huggits ut i klippan leder upp till toppen, där man fortfarande kan se de grovt tillhuggna stenbänkarna, som bildar tre sidor i en fyrkant. Areopagen finns ännu kvar som en bekräftelse på det Bibeln säger om var Paulus höll sitt historiska tal.

20. Vad vittnar Titusbågen fortfarande om, och på vilket sätt?

²⁰ Titusbågen. Jerusalem och dess tempel förstördes av romarna under ledning av Titus år 70 v.t. Följande år firade Titus sin triumf i Rom tillsammans med sin far, kejsar Vespasianus. Sju hundra utvalda judiska fångar fördes i triumftåget. Stora mängder av krigsbytet, däribland tempelskatterna, visades också upp i processionen. Titus själv var kejsare från år 79 till år 81 v.t., och efter hans död fullbordades ett stort monument, Titusbågen, som tillägnades divo Tito (den till gud upphöjde Titus). Hans triumftåg framställs i lågrelief, som är utskuren på båda sidor om passagen genom bågen, dvs. på bågens innersidor. På ena sidan ser man de romerska soldaterna med spjutskaft i handen och krönta med lagerkransar bära på de heliga inventarierna från Jerusalems tempel. Bland dessa ser man den sjuarmade lampställningen och skådebrödsbordet, på vilket man kan se de heliga trumpeterna ligga. Reliefen på andra insidan visar den segerrike Titus stående på en vagn som dras av fyra hästar. De körs av en kvinna som representerar staden Rom. * Varje år kommer tusentals turister för att bese Titusbågen i Rom, som än i denna dag står som ett tyst vittnesbörd om uppfyllelsen av Jesu profetia och det skräckinjagande verkställandet av Jehovas dom över det upproriska Jerusalem. — Matt. 23:37—24:2; Luk. 19:43, 44; 21:20—24.

21. a) På vilket sätt har arkeologin samverkat med handskriftsfynden? b) Hur bör man betrakta arkeologin?

²¹ På samma sätt som upptäckten av forntida handskrifter har varit till hjälp att rekonstruera Bibelns äkta, ursprungliga text, så har upptäckten av en mängd artefakter ofta visat att det som står i Bibeln är tillförlitligt in i minsta detalj, såväl historiskt som kronologiskt och geografiskt. Det skulle emellertid inte vara riktigt att dra slutsatsen  att arkeologin stämmer överens med Bibeln i varje enskilt fall. Man måste komma ihåg att arkeologin inte är en ofelbar vetenskap. De arkeologiska fynden tolkas av människor, och en del av deras tolkningar har ändrats från tid till annan. Men arkeologin har ibland — utan att det har varit nödvändigt — bekräftat Guds ords sannfärdighet. Den framlidne brittiske forskaren sir Frederic Kenyon, som i många år var chef för British Museum och museets överbibliotekarie, sade att arkeologin har gjort Bibeln ”mera förståelig genom att ge oss större kunskap om dess bakgrund och miljö”. * Tron bör emellertid vara grundad på Bibeln, inte på arkeologin. — Rom. 10:9; Hebr. 11:6.

22. Vilka vittnesbörd kommer att behandlas i nästa studium?

²² Bibeln innehåller i sig själv obestridliga vittnesbörd om att den är autentisk, att den verkligen är ”den levande och bestående Gudens ord”, något som vi skall se i nästa studium. — 1 Petr. 1:23.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bilder på sidan 333]

Mesastenen

En förstorad återgivning av tetragrammaton som förekommer på 18:e raden till höger, skrivet med forntida bokstäver

[Bild på sidan 334]

Kung Sanheribs prisma

[Bild på sidan 335]

Nabonidkrönikan

[Bild på sidan 336]

Denar med Tiberius’ inskrift

[Bild på sidan 337]

Titusbågen

[Bildkällor på sidan 337]

Bildkällorna i studium 9 (ordnade efter sidnummer) är återgivna med tillstånd av:

sidan 333: Musée du Louvre, Paris;

sidan 334: Oriental Institute, University of Chicago;

sidan 335: styrelsen för British Museum;

sidan 336: styrelsen för British Museum.