Kapitel 3

Anden bakom den nuvarande gamla ordningen

1. Vilken fråga uppstår beträffande den ande som har genomsyrat den nuvarande ordningen, den gamla tingens ordning, och vilken slutsats måste vi dra?

DEN nuvarande tingens ordning är gammal — tusentals år gammal. Under alla dessa tusentals år har en enda ande genomsyrat tingens ordning bland människorna. Har det varit helig ande? Ingen vill väl förfäkta något så stick i stäv mot historiska fakta som att påstå att helig ande från Jehova Gud har varit den osynliga kraft som verkat på hela det mänskliga samhället i dess olika strävanden eller i dess levnadssätt. Om det hade varit helig ande som under hela denna tid utgjort ett stöd och en drivfjäder för denna gamla tingens ordning, skulle det se helt annorlunda ut i världen av i dag.

2. a) Av vilket slags lagar måste människor som gör gemensam sak med denna gamla ordning övervakas? b) Vad är ”köttets gärningar”, och vad består ”andens frukt” av?

² När helig ande från Jehova Gud verkar i människors liv, frambringar den en för denna ande karakteristisk frukt. Att döma av den frukt, som den gamla ordningen har haft god tid att frambringa, är denna ordning inte vägledd av Guds heliga ande. Mänskligheten i stort,  som gör gemensam sak med denna gamla ordning, visar sig vara människor som behöver tyglas av lagar som stiftas för kriminellt sinnade människor och som bjuder dem att avhålla sig från ogärningar av alla slag. För nitton hundra år sedan levde en man som från början varit underställd en sådan lagsamling men blivit fri från den. Han skrev ett brev för att visa att en bättre drivfjäder, en överlägsen kraft måste få verka i våra liv, om vi vill vara annorlunda än den nuvarande gamla ordningen. Vi behöver den ande, den osynliga verksamma kraft som kommer från honom som i moraliskt avseende är så oändligt mycket bättre än denna gamla världsordning, oändligt mycket bättre än någon laggivare i det mänskliga samhället. Brevskrivaren visade hän till den heliga kraft som kan påverka oss rätt, då han sade:

”Fortsätt att vandra genom ande, så kommer ni inte alls att tillfredsställa något köttsligt begär. Ty köttet är emot anden i sitt begär, och anden emot köttet; dessa står nämligen emot varandra, så att just de ting som ni gärna vill göra, dem gör ni inte. Om ni emellertid låter er ledas av ande, är ni inte under lag.

Men köttets gärningar är uppenbara, och de är otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar, sekter, känslor av avund, dryckesorgier, bullersamma festupptåg och ting som dessa. Om dessa ting förvarnar jag er nu, på samma sätt som jag har förvarnat er: de som ägnar sig åt sådana ting skall inte ärva Guds rike.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådana ting finns ingen lag.” — Galaterna 5:16—23; se också 1 Timoteus 1:8—11.

3. Vilka gärningar ägnar sig inte de människor åt som hoppas få ärva Guds rikes välsignelser?

³ Vilken lista av motsatser, inte sant? Med visshet kan  vi säga att de som frambringar Guds andes frukt inte ägnar sig åt vad som kallas ”köttets gärningar”. De ser fram emot Guds rike med en uppriktig önskan att ärva dess välsignelser.

4. Varför behöver inte vi påpeka den gamla ordningens fel, och varför kommer denna gamla ordning inte att hjälpa människor att ärva Guds rike?

⁴ Men hur förhåller det sig då med den nuvarande gamla ordningen? Vi behöver inte påpeka dess fel. Dem får vi kännedom om genom dess tidningsmeddelanden, dess tidskriftsartiklar, dess polisprotokoll, genom den allmänna osäkerheten till följd av en tilltagande brottslighet, de dyra sjukhusen för mentalvård såväl som fruktade veneriska sjukdomar, de politiska spänningarna jämte det växande hotet om ett globalt kärnvapenkrig. Man skulle kunna räkna upp en otalig mängd andra ting att anklaga den gamla ordningen för och därmed fastslå att den uppvisar ”köttets gärningar” i överflöd. Denna gamla ordning kommer aldrig att hjälpa människor att ”ärva Guds rike”. Den har ingen förbindelse med Guds rike. Den varken genomströmmas, drivs eller stöds av helig ande från Gud. Den är inte alls helig, inte ens den del av den som kallas kristenheten.

5, 6. Varför kan köttets naturliga begär att utföra gärningar i strid med Skaparens ande inte spåras tillbaka till Gud?

⁵ Hur kommer det sig att Guds ande inte stöder någon del av den gamla ordningen? Hur råkade mänskligt kött i det tillstånd, där dess naturliga begär är att utföra gärningar i strid med Guds ande? Mänskligt kött var inte sådant från början. Dess drivfjäder på den tiden var dess skapares ande. Gud skulle aldrig någonsin ha gett nyskapat kött sådant som är dåligt eller uselt och i opposition mot honom. Han är inte uselhetens källa. Som förkämpe för rättens sak förklarade profeten Mose  att Jehova Gud inte hade något som helst ansvar för de orätta tendenserna hos det mänskliga köttet. Mose sade: ”Fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han. De har handlat fördärvligt för sin egen del; de är inte hans barn, bristen är hos dem själva.” — 5 Moseboken 32:4, 5, NW.

⁶ Defekter hos människan kan inte spåras tillbaka till Gud. Han gjorde den första människan fullkomlig, till en heder för hans skaparförmåga. Det finns ingen brist eller defekt hos Gud. I samarbete med sin enfödde Son gjorde Gud den första människan, som han själv sade, ”till vår avbild, enligt vår likhet”. (NW) Den första människan, Adam, var en avbild av gudomlig fullkomlighet, och för att vara en sann avbild måste Adam vara fullkomlig. — 1 Moseboken 1:26—28; 2:7, 8.

7. Vilket förhållande, som gjorde Gud lycklig, rådde mellan himmel och jord under den tid då Adam befann sig i Eden?

⁷ I Edens paradisiska lustgård vandrade den första människan enligt Guds heliga ande. Då och då samtalade människan Adam med Gud. Utan att kunna ses av människoögat men ändå på ett för Adam märkbart sätt vandrade Gud i Edens lustgård. Det rådde enhet mellan Gud och människan. På den tiden rådde det enhet mellan de himmelska tingen och de jordiska tingen. Hur så? Därför att Guds ande genomträngde allt. Allt detta gjorde Jehova Gud lycklig. Han är ”den lycklige Guden”. — 1 Timoteus 1:11.

8. På grund av vilket slags synd har vi inte en fullkomlig tingens ordning på jorden i dag, och vem begick denna synd?

⁸ Här fanns nu underlaget för utvecklingen av en fullkomlig tingens ordning som aldrig skulle bli gammal och färdig att försvinna. Men i dag har vi inte någon  ren, rättfärdig, fullkomlig tingens ordning. Hur kommer det sig? Det beror på att det begicks en synd mot den heliga anden. Av vem? Av den som Jesus Kristus gav en beskrivning av då han talade till människor som var angelägna att döda honom därför att han sade dem Guds sanning. Till dessa mordlystna sade Jesus: ”Ni är från er fader djävulen, och ni är villiga att göra de ting er fader har begär till. Denne var en mördare då han började, och han stod inte fast i sanningen, därför att sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han enligt sitt eget sinnelag, eftersom han är en lögnare och lögnens fader.” — Johannes 8:44.

9. Vem är andlig far till den som bedriver synd, och varför är det så?

⁹ Den förste som syndade mot helig ande har också identifierats av Jesu lärjunge Johannes, som skriver: ”Den som utövar synd, han härstammar från djävulen, eftersom djävulen har hållit på att synda alltifrån början.” (1 Johannes 3:8) Den som bedriver synd skulle inte kunna ha någon annan andlig far än den som fick honom att börja med detta.

10. Hur gjorde den förste lögnaren sig till en djävul?

¹⁰ Att den förste lögnaren i hela skapelsen kallas en djävul antyder att hans lögn var riktad mot Gud, för benämningen djävul betyder baktalare eller förtalare. Han övergav sanningen och utvecklade inom sig ett sinnelag med fallenhet för att ljuga. Djävulen vände sig till Adams hustru, Eva, och påstod ärerörigt, i strid med vad Gud hade sagt Adam, att straffet för den som åt av det förbjudna trädet inte skulle vara döden: ”Ni skall inte oundvikligen dö. Ty Gud vet att på själva den dag då ni äter av det måste era ögon nödvändigtvis öppnas och måste ni nödvändigtvis bli lika Gud, i det ni vet vad som är gott och vad som är ont.” (1 Moseboken  3:1—5, NW) Lögnaren gjorde sig till en djävul, främst gentemot Gud.

11. Hur kan djävulen ha planerat för att hindra Gud att stå vid sitt ord, om Adam och Eva skulle synda?

¹¹ Den som baktalade Gud kunde inte garantera att Adam och Eva inte oundvikligen skulle dö, om de åt av den förbjudna frukten på kunskapens träd på gott och ont. Hans ord var inte mäktigare än Guds. (Hebréerna 4:12; 1 Moseboken 2:16, 17) Men förmodligen menade djävulen att han skulle kunna försätta Jehova Gud i förlägenhet genom att skapa en situation där det skulle vara inkonsekvent av Gud att döda Adam och Eva, särskilt om djävulen vägledde det syndiga paret till att äta av ”livets träd”, innan Guds dom kunde avkunnas över dem. — 1 Moseboken 2:9; 3:22, 23.

12. Hur blev djävulen en mördare, och vad väntar honom nu?

¹² Trots alla sina manipulationer visade sig djävulen vara en lögnare. Hans offer dog såsom människosjälar, därför att domaren Jehova Gud dömde dem till döden och hindrade dem att nå ”livets träd” genom att driva ut dem ur Edens lustgård. (1 Moseboken 3:17—24) Genom att kärlekslöst vålla att den förste mannen och hans hustru dog blev djävulen en ”mördare”. Detta gjorde honom förtjänt av döden enligt den regel som kristendomens grundare framställde: ”Vemhelst som får en av dessa små, som tror på mig, att synda, för honom vore det bättre om en stor kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.” (Markus 9:42, Revised Standard Version) Ja, så är det, evig förintelse väntar denne mördare, djävulen.

13. Vad liknade Jehova djävulen vid, och vad tillåts han att frambringa, innan han dödas?

¹³ Att djävulen skulle få ett sådant slut antyddes när allas domare, Jehova, liknade honom vid den orm som  hade använts till att narra kvinnan Eva att äta av den förbjudna frukten i strid med Guds befallning. Jehova riktade egentligen sina ord till den symboliske ormen, då han sade: ”Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar. Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” (1 Moseboken 3:14, 15) Det var således djävulen som blev förbannad av Gud. Alltså blir det Guds sak att se till att denne som blivit förbannad också blir dödad. Men detta skulle inte ske, förrän den förbannade ormen hade fått tillfälle att frambringa en ”säd”, en avkomma i figurlig eller andlig mening. Såsom ande har djävulen inga inneboende, naturliga fortplantningsförmågor i likhet med människan.

14. Vad betydde det bildliga uttrycket ”på din buk skall du gå” för djävulen i hans egenskap av den store ormen, och vilka förenade sig längre fram med honom i hans förnedring?

¹⁴ Jehova liknade djävulen vid en orm som krälar på sin buk och äter stoftbemängd mat. På detta sätt antydde han vilken djup förnedring den förbannade djävulen nu hade störtats ner i. Eftersom det var det lägsta tillståndet i hela tillvaron, jämfördes det med den plats som kom att kallas ”tartaros”. Längre fram var det andra andar som förenade sig med djävulen på denna plats, andra änglar som inte längre ville kännas vid Guds faderskap och i stället antog djävulens faderskap. Dessa andar blev hans ”säd”.

15. Vad har Petrus och Judas att säga om de änglar, som förenade sig med den store ormen i att synda?

¹⁵ Den kristne aposteln Petrus hänsyftade på denna, den ursprunglige ormens, andliga säd, då han skrev:  ”Gud [skonade] inte ... de änglar som syndade, utan genom att kasta dem i tartaros överlämnade [han] dem åt det täta mörkrets hålor att förvaras för dom.” (2 Petrus 2:4) Den kristne lärjungen Judas hänsyftar på samma ”säd”, ormens ”säd” av änglar, när han skriver: ”De änglar, som inte behöll sin ursprungliga ställning utan övergav sin egen tillbörliga boningsort, har han förvarat med eviga bojor under tätt mörker för den stora dagens dom.” — Judas v. 6.

16. Varför handlade djävulen helt på egen hand, då han narrade Eva att synda, och varför tror somliga att han hade varit en kerub?

¹⁶ Vid den tid då djävulen narrade Adams hustru, Eva, att göra uppror mot Gud, som var hennes himmelske Fader, hade den store ormen ingen ”säd”. Djävulen handlade helt på egen hand. Han föredrog inte att ha en medförbunden ängel, som skulle kunna bli en rival i att yrka på myndighet över Adams och Evas avkomlingar. Han eftertraktade den obestridda myndigheten över hela människosläktet. Vilken ställning han intog i Guds ursprungliga organisation vet vi inte bestämt. Många som ägnat sig åt bibelstudium har haft den uppfattningen att profetian i Hesekiel 28:11—19 om kungen i det forntida Tyrus också skulle gälla Satan, djävulen, och därför menar de att han som själv gjorde sig till djävul ursprungligen var en ”kerub” bland ”Guds [himmelska] söner”. I så fall är hans förnedring som den store ormen ännu större.

17. Hur delar upproriska änglar tartaros’ mörker med djävulen?

¹⁷ De andra änglarna som gjorde uppror mot Gud och blev ormens ”säd” delar tartaros’ mörker med honom, såsom förbannade ormar. De åtnjuter inte längre det ljus som härrör från Guds ynnest och vägledning. Vid deras uppror tog Gud sin heliga ande ifrån dem.

18. a) Varför är framtiden beckmörk för djävulen och hans änglar? b) Vilken fråga, som gällde en hemlighet, väcktes nu?

 ¹⁸ Framtiden är beckmörk för den store ormen och hans ”säd” av änglar. Guds domsdag väntar dem, då deras ”huvud” skall söndertrampas. Gud skall använda sin kvinnas ”säd” till detta söndertrampande. (1 Moseboken 3:15) Det blir inte bara en lättare blessyr. Nej, huvudet krossas, vilket leder till döden för den store ormen och hans ”säd”. Det går helt enkelt inte att missförstå detta, ty i Romarna 16:20 riktas dessa ord till Kristi lärjungar: ”Den Gud som ger frid skall ... inom kort krossa Satan under era fötter.” Detta är fullgott skäl för Satan och hans ”säd” att hysa fiendskap mot Guds kvinnas ”säd”. När Gud talade om ”kvinnan”, sin kvinna, och ”hennes säd”, ställdes både himmel och jord inför ett mysterium. Det mysterium, den heliga hemlighet, som nu väckte hela universums nyfikenhet, gällde frågan: Vem är denna kvinnas säd?

ORMENS JORDISKA ”SÄD”

19. Varför uppmanas de kristna att vara en motsats till Kain, hela mänsklighetens förstfödde?

¹⁹ Guds kvinnas gåtfulla ”säd” visade sig inte vara Evas förstfödde son, som hon kallade Kain. Att Kain var hela mänsklighetens förstfödde son gav honom inte rätten att tjäna som denna utlovade ”säd”. Kains häl blev inte heller någonsin stungen av den store ormen, djävulen. Vad det beträffar att söndertrampa någons huvud, gjorde Kain sig skyldig till att mörda sin gudfruktige bror Abel, kanske genom att slå honom i huvudet så att det krossades. I stället för att välsignas av Gud och få del av Guds heliga ande blev Kain den andre i ordningen, som i bibeln kom att kallas ”förbannad”; den symboliske ormen eller djävulen var ju den  förste. (1 Moseboken 3:14; 4:11) På detta sätt gjorde sig Kain till en del av den store ormens, djävulens, jordiska ”säd”; och det var djävulen som han efterliknade i att ljuga och mörda. Han älskade varken sin bror, som han kunde se, eller Gud, som han inte kunde se. Kristi efterföljare uppmuntras att vara Kains motsats, såsom vi läser:

”Vi skall älska varandra; inte vara såsom Kain, som härstammade från den onde och tog livet av sin bror. Och av vilket skäl tog han livet av honom? Därför att hans egna gärningar var onda, men hans brors rättfärdiga.” (1 Johannes 3:11, 12) ”Ve dem, därför att de har gått på Kains väg.” — Judas v. 11.

20, 21. Vilket slags synd begick Kain, i det han efterliknade djävulen, och på grund av vilken manifestation var det möjligt för Kain att göra detta?

²⁰ Kain efterliknade djävulen, sin andlige far, ”den onde”, i att synda mot Guds heliga ande. Det innebär inte att Kain, Adams och Evas förste son, någonsin hade den heliga anden. Hans jordiska föräldrar hade förlorat helig ande på grund av att de uppsåtligt brutit mot Guds bud. Men Kain såg yttringar av att helig ande var i verksamhet. När och hur?

²¹ Det skedde vid den tid då Kain bar fram ett offer åt Gud av sina jordbruksprodukter, samtidigt som hans yngre bror Abel frambar ett offer åt Gud av slaktade djur ur sin fårhjord. Var de offer som dessa båda bröder frambar godtagbara för Gud? I 1 Moseboken 4:4—7 (Åkeson) läser vi: ”Och Jehová såg till Abel och till hans gåva; men till Kain och till hans gåva såg han icke. Då upplågade (vreden) mycket hos Kain, och han lät sitt ansikte sänka sig. Och Jehová sade till Kain: ’Varför brinner din vrede, och varför sänkes ditt ansikte? Är det icke så, att om du gör gott, så är ansiktet upplyft;  men om du icke gör gott, så lurar synden vid dörren, och till dig är dess åtrå, men du bör härska över den.’”

22. Vilken manifestation av helig ande iakttog Kain?

²² Gud visade sig naturligtvis inte för Kain och Abel vid detta tillfälle. Hur han med ynnest såg till Abel och hans gåva, det får vi inte veta. Men det måste ha getts något synligt tecken på detta. Det var en manifestation av Guds heliga ande. Kain såg denna manifestation och märkte dessutom att inget ord kom från Gud. Därför blev han mycket vred, och han lät sitt ansikte sänka sig. Han reagerade inte på ett ödmjukt sätt, han ville inte ändra sitt sinne då han iakttog manifestationen av helig ande från den Gud som han frambar ett icke godtagbart offer åt.

23. Hur utvecklades Kains synd mot helig ande, och varför gick det så?

²³ Kain gjorde inte gott, så enkelt var det. Guds röst ur det osynliga förklarade situationen för honom. Eftersom Kain var för stolt för att ödmjuka sig, ändrade han inte sitt sinne och vände sig inte till att göra gott, trots att synden, bildligt talat, lurade vid dörren till hans hem och begärligt ville göra honom till sitt offer. Han ville inte råda över den, sak samma vad Guds heliga ande antydde för honom. Eftersom han inte ville att hans ansikte skulle bli ”upplyft”, gjorde han upp onda planer mot den som var godkänd av Gud och dödade honom. På så sätt syndade han mot helig ande.

24. Vad kan man svara på frågan om den som nu är djävulen hade helig ande och hade sett någon verksamhet som härrörde från helig ande?

²⁴ Detta misshagade Gud och ledde till hans förbannelse över Kain. Men det behagade den store ormen, djävulen, eftersom han nu såg en jordisk son till sig, som handlade enligt det exakta mönster som hans andlige  far hade gett. Djävulen själv hade syndat mot helig ande. Förutom att denne, som nu var djävulen, hade sett Gud själv, hade han sett all verksamhet som härrörde från helig ande med avseende på den himmelska världen och med avseende på skapandet av jorden och av den fullkomliga människan på den. (Job 38:7) Under den tid då han var fri från varje självisk lockelse hade han själv ett tillbörligt mått av sin himmelske Faders ande. Han visste vad denna heliga ande hade förmått honom att göra. Han iakttog också den ”oförtjänta omtankens ande”, som Gud gav uttryck åt gentemot Adam och Eva, då han sörjde för att de skulle kunna åtnjuta fullkomligt mänskligt liv i ett jordiskt paradis. Och vad gjorde likväl denne himmelske son av Gud? — Hebréerna 10:29.

25. Hur gjorde denne son av Gud sig skyldig till ett syndigt handlingssätt gentemot helig ande, och vad gjorde han sig således till?

²⁵ Han gav en förvrängd beskrivning av den ”oförtjänta omtankens ande” genom att säga Eva att drivfjädern till den var själviskhet från Guds sida. Och vidare att det förbud mot att äta av kunskapens träd på gott och ont, som Gud hade uttalat, berodde på att Gud fruktade för att hans mänskliga skapelser skulle kunna vinna förmågan att fatta beslut oberoende av honom, beslut om vad som är rätt och vad som är orätt, vad som är gott och vad som är ont. När denne Guds andeson med berått mod och avsiktligt förvrängde uppenbara fakta i saken och ljög för att förleda Eva till att synda, syndade han mot den heliga anden, en synd som det inte finns någon förlåtelse för. Han hade låtit sig lockas av en självisk förväntan att utöva suveränitet över jorden och dess mänskliga inbyggare, och därpå vidtog han mått och steg för att tillvälla sig denna suveränitet. Genom att handla så förlorade han Guds heliga ande.  Guds andes frukt i hans liv torkade bort och dog. Han gjorde sig till en djävul, som bara är lämplig att tillintetgöras. — Hebréerna 12:29; 6:7, 8.

26. Hur blev djävulen ”demonernas härskare”, och varför kommer de som utövar spiritism inte att ha någon andel i Guds rike?

²⁶ Denne förste syndare mot helig ande gjorde sig till en demon. De ”Guds [ängla]söner”, som längre fram förenade sig med djävulen i uppror mot Gud, blev demoner i likhet med djävulen. Dessa demoner blev den store ormens ”säd”, och på så sätt blev djävulen ”demonernas härskare”, som kom att kallas Beelsebub. (Matteus 12:24—27) Det är dessa som främjar demonism, för att vända människor bort från att tillbedja den ende levande och sanne Guden, Jehova. De beskrivs också som ”orena andar”. (Matteus 10:1, 8; 12:43—45) Utövandet av spiritism under dessa demoners inflytande kan bara få andlig orenhet till följd för utövaren och göra honom oren i Guds ögon. Utövande av spiritism är en av det fallna köttets gärningar och kommer att utestänga en person från att ha någon som helst andel i Guds rike och dess välsignelser. De orena andarna står emot Guds heliga ande, och Gud domfäller en människa som har något alls med orena andar att göra. — 5 Moseboken 18:9—14; Galaterna 5:19, 20; Uppenbarelseboken 9:20, 21; 21:8.

VAD SLAGS ”ANDE” DET ÄR

27. Varför bör vi nu kunna avgöra vad slags ande som står bakom den nuvarande gamla ordningen?

²⁷ Det är av allra största betydelse för oss att känna till det som här har sagts. Genom att känna till det kan vi förstå varför mänskligheten befinner sig i sitt nuvarande tillstånd. Här befinner vi oss nu, på 1900-talet, som började så lovande från mänsklig ståndpunkt sett.  Enligt bibelns tidsuppgifter har vi kommit praktiskt taget sex tusen år från den tid då Guds egennyttige son gjorde uppror mot Jehovas universella suveränitet och förledde Adam och Eva till att på liknande sätt visa ohörsamhet mot Gud. Sedan dessa båda upproriska människor hade förts ut ur Edens lustgård, upprättades en ny mänsklig ordning på jorden, en som var annorlunda än den som Gud, deras skapare, har ämnat för vår planet, jorden. Vid det här laget bör vi därför kunna avgöra vad slags ande som står bakom den nu gamla ordningen.

28. Vad avser vi med ”ande”, när vi talar om anden bakom den gamla ordningen?

²⁸ Med ”ande” avser vi en osynlig verksam kraft, en drivande, upplivande, stimulerande kraft som påverkar det mänskliga samhället i gemen. Den övar inflytande på människors levnadssätt. Den driver dem i en bestämd gemensam riktning. Därför lever folk i allmänhet nästan omedvetet på ett helt och hållet ensartat sätt, utan att egentligen tänka på det. Människor handlar så gott som instinktmässigt, påverkade av någon inre drivkraft till att följa ett slags allmän rutin och utveckla ett visst livsmönster. Det kan förekomma små avvikelser beroende på individuella skillnader i personligheten, men livet och dess olika mål har en allmän syftning som visar att det är präglat av sådant som kännetecknar det mänskliga samhället under den nuvarande tingens ordning.

29, 30. a) Vem är denna gamla ordnings osynlige härskare, och har han varit ensam i att utöva styrelsen? b) Vad slags verkningar har denna osynliga styrelse haft?

²⁹ Denna ande, som står bakom nutidens gamla tingens ordning, har i hög grad påverkats av osynliga övermänskliga personligheter som behärskar denna tingens  ordning och har tagit över förvaltningen av den. Det råder inget som helst tvivel om vem det är som ytterst behärskar och dirigerar hela denna ordning. När mer än fyra tusen år hade gått av den gamla ordningen, förklarade Jesus Kristus att Satan, djävulen, är ”den här världens härskare”, som han inte hade några vänskapliga förbindelser med. Under sin sista kväll i livet här på jorden som människa sade Jesus Kristus till sina apostlar: ”Världens härskare kommer. Och han har ingen hållhake på mig.” (Johannes 12:31; 14:30; 16:11) Satan, djävulen, är inte ensam i att utöva den osynliga styrelsen över människosläktet. Han har demonänglar förbundna med sig; och de erkänner honom som sin suveräne härskare. Alla dessa demonstyrkor har haft sin hand med i spelet i angelägenheter som rört det mänskliga samhällets nuvarande gamla ordning.

³⁰ Deras övermänskliga styrelse har haft skadliga verkningar. Ett vittnesbörd om detta utgör den profetia, som skrevs ner av aposteln Johannes och som gällde demonernas utkastande ur de heliga himlarna, något som då hörde framtiden till. Vi finner profetian i Uppenbarelseboken 12:7—12, där det heter:

”Och krig bröt ut i himmelen: Mikael och hans änglar drabbade samman med draken; och draken och dess änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns det längre en plats för dem i himmelen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom. ... ’Ve jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.’”

31. Vilket slags tillbedjan har Satan, enligt Uppenbarelseboken 13:4, vilselett hela den bebodda jorden till att utöva?

³¹ Ett av de områden där bedragaren. Satan, djävulen,  har vilselett hela den bebodda jorden gäller tillbedjan av honom själv. Uppriktiga men bedragna människor blir kanske upprörda över ett sådant avslöjande, men Uppenbarelseboken 13:4 säger om folk som intresserar sig för världens politik: ”Man tillbad draken, eftersom den hade gett myndigheten åt vilddjuret; och man tillbad vilddjuret.”

32. Av vilken handling, som ”denna tingens ordnings gud” begår mot ljuset från de goda nyheterna, framgår det klart vem denne ”gud” är?

³² Vi har också aposteln Paulus’ ord på detta, att flertalet människor i världen, medvetet eller omedvetet, tillber djävulen. Paulus sade: ”Om nu de goda nyheter vi förkunnar verkligen är beslöjade, så är de beslöjade bland dem som är på väg att förgås, bland vilka denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, för att det upplysande ljuset från de härliga goda nyheterna om den Smorde, som är Guds avbild, inte skall stråla igenom.” (2 Korintierna 4:3, 4) Denna tingens ordning har en ”gud”. Hans ställning som gud såväl som hans herravälde över världen måste helt enkelt påverka anden bakom den nuvarande gamla ordningen, denna tingens ordning.

33. Hur har vi alla enligt naturens ordning påverkats av vad ”denna tingens ordnings gud” gjorde kort efter den mänskliga historiens början?

³³ Kort efter den mänskliga historiens början vållade den som nu är ”denna tingens ordnings gud” våra första mänskliga föräldrars fall. Adam och Eva förmåddes att visa olydnad mot sin skapare. Det skedde innan vi var födda. Alla har vi känt de skadliga verkningarna av detta. I Romarna 5:12 talar aposteln Paulus osminkad sanning, när han skriver: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden,  och döden” spred sig ”på så sätt ... till alla människor därför att de alla hade syndat”. Vi kom under gudomlig fördömelse till döden, därför att vi enligt naturens ordning ärvde ofullkomlighet, syndfullhet och sedefördärv. Vi var så gott som döda. För Gud levde vi inte.

34, 35. Varför var vi på den tiden så gott som döda för Gud, och vad sades vara verksamt i oss?

³⁴ Vi var av naturen arvingar till Guds förbittring, ”vredens barn”. Vi var ”utestängda från det liv som hör Gud till”. (Efesierna 4:18) Såsom det vidare heter i Kolosserna 1:21: ”Er som en gång var utestängda och fiender, därför att ert sinne var vänt till de gärningar som var onda.” På grund av detta sakförhållande och vid denna tid verkade Jehova Gud inte i oss. Men vem eller vad gjorde det då?

³⁵ Svaret på den frågan finner vi i orden i Efesierna 2:1—5, som är skrivna till omvända kristna och lyder: ”Ni var döda genom de brott och synder, i vilka ni en gång levde när ni följde denna världens väg och lydde den härskare som styr luften, den ande som är verksam i de upproriska. Vi alla var också bland dem i det förgångna och levde ett vällustigt liv, helt styrda av våra egna köttsliga begär och våra egna infall, så att vi på grund av naturen var lika mycket under Guds vrede som den övriga världen. Men Gud älskade oss med så mycket kärlek att han var frikostig med sin barmhärtighet: när vi var döda genom våra synder.” — The Jerusalem Bible; An American Translation.

36. Vad avses med den ”ande” som omtalas i Efesierna 2:2, enligt några bibelöversättare, och vem tänks den då vara styrd av?

³⁶ Vem är ”den ande som är verksam i de upproriska”? Han är den ursprunglige upprorsmannen bland alla som visat sig upproriska mot Jehova Gud, nämligen  djävulen, ”den ursprunglige ormen”. Här bör vi emellertid lägga märke till att ordet ”ande”, i Efesierna 2:2, av några bibelöversättare anses syfta på något opersonligt. De menar att det avser en osynlig verksam kraft som övervakas av den ”härskare som styr luften”, en kraft som också verkar inom dem som är ohörsamma mot Jehova Gud. Så till exempel finner vi att den av en svensk bibelkommission år 1883 utgivna normalupplagan av Nya testamentet har gett Efesierna 2:2 denna lydelse: ”i vilka I fordom vandraden efter denna världens skick, efter fursten över luftens makt, över den ande, som nu är verksam i otrons barn”. (Även Youngs och Rotherhams engelska översättningar; jämför också 1917: ”över den andemakt”.) En sådan opersonlig ”ande” tänks då vara styrd av ”luftens” ondskefulle brukare. Den tänks stimulera dem som handlar ”enligt tingens ordning i denna världen”, i det att de är ohörsamma mot Gud.

37, 38. Hur beskriver 1 Johannes 2:15—17 det sätt, på vilket anden bakom den nuvarande gamla ordningen röjer sig?

³⁷ Var kan vi få någon bestämd uppfattning om vad anden bakom den nuvarande gamla tingens ordning är eller hur den röjer sig? Låt oss se vad aposteln Johannes skriver. I en varning till de kristna för denna världsliga ande skriver han: ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom, därför att allting i världen — köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet —, det härrör inte från Fadern utan härrör från världen. Dessutom håller världen på att försvinna, och även dess begär.” — 1 Johannes 2:15—17.

³⁸ Den gamla ordningens ande får således världsmänniskor  att längta efter de ting som i så hög grad fängslar deras ögon och att hysa begär till de ting som känns så behagliga för köttet; och naturligtvis leder sådana begär till själviska handlingar. Eftersom dessa världsmänniskor själviskt har begär till så mycket som behagar ögat och det fallna köttet, skaffar de sig en mängd ting som utgör deras resurser i livet, för att kunna njuta av livet. De är ofta stolta över att äga så mycket och tycker om att skrytsamt pråla med sina resurser i livet för att göra intryck på andra. Detta driver dem som inte har sådana resurser till att önska att också de hade sådana ting för egen del.

39. På vilket sätt vägrade judar i det första århundradet att ta emot Guds ande, och vad blev följden för dem, enligt Romarna 1:26—32, när de tilläts gå sin egen väg?

³⁹ I det första århundradet av den vanliga tideräkningen fanns det judar som föredrog att genomsyras av anden bakom den tingens ordning som inbegrep hela världen. Det tempel som kung Herodes hade byggt stod ännu kvar i Jerusalem, deras nationella huvudstad, och de var väl förtrogna med den lagsamling som hade getts genom profeten Mose. De önskade inte få Guds ande som började komma till uttryck i den rena kristendom som då förkunnades överallt på den bebodda jorden. Därför lät Jehova Gud dem gå sin egen väg, liksom forna tiders avfälliga Israel. Vad blev följden för dem? I Romarna 1:26—32 underrättar oss aposteln Paulus om det, då han säger:

”Därför har Gud prisgett dem åt skamliga sexuella böjelser, för både deras kvinnor bytte det naturliga bruket av sig mot ett som är emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upp tända i sin lusta till varandra, män med män, i det att de gjorde vad som är oanständigt och på sig själva fick den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse.  Och alldeles som de inte har behagat hålla fast vid Gud i exakt kunskap, så har Gud prisgett dem åt ett honom misshagligt sinnestillstånd, till att göra ting som inte är tillbörliga, uppfyllda som de var av allt slags orättfärdighet, ondska, habegär, uselhet, fulla av avund, mord, osämja, svek, vrångsinthet, de var örontasslare, förtalare, Gud-hatare, fräcka, övermodiga, inbilska, uppfinnare av skadliga ting, olydiga mot föräldrar, utan förstånd, avtalsbrytare, utan naturlig tillgivenhet, obarmhärtiga. Fastän dessa mycket väl känner Guds rättmätiga förordning, nämligen att de som bedriver sådana ting är förtjänta av döden, fortsätter de inte endast med att göra dem utan ger också dem sitt bifall som bedriver dem.”

40, 41. Blev anden bakom den gamla ordningen undanträngd, då kristendomen bredde ut sig, och vad förutsade Paulus i 2 Timoteus 3:1—12?

⁴⁰ Då, på den apostoliska tiden i första århundradet v.t., förkunnades den sanna kristna tron, och skulle då inte Guds heliga ande träda i stället för anden bakom den gamla tingens ordning allteftersom kristendomen utbredde sig? Och blev det inte så i ännu högre grad sedan kristenheten kom att grundläggas av den romerske kejsaren, Konstantin den store, på 300-talet v.t.? Började inte då en moraliskt ren, religiöst helig, ny ande genomsyra det framåtskridande mänskliga samhället? Nej, inte enligt vad den fängslade aposteln Paulus skrev ungefär år 65 v.t. I sitt sista brev, som han skrev till sin mångårige följeslagare Timoteus, förutsade han:

⁴¹ ”I de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare,  egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft. ... Ja, alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” — 2 Timoteus 3:1—5, 12.

42. Varför vill vi inte ha den ande som står bakom den gamla ordningens understödjare?

⁴² I alla dessa utmärkande drag röjer sig den ande som driver på den stora massan av människor, då de stöder den gamla tingens ordning. Är detta det slags ande som vi önskar ha som den pådrivande, vägledande kraften i vårt liv? Nej; inte om vi skall döma av deras andes frukt, den frukt som den gamla ordningens understödjare skördar i dag! Vi önskar uppriktigt ha en annan ande, en ande som verkar för en bättre tingens ordning. Detta kräver att vi har den enda ande av annat slag som finns — helig ande.

[Frågor]