Kapitel 5

Den förste som blev smord med helig ande och kraft

1, 2. a) Av vem och med vad skulle den utlovade Messias smörjas? b) Vilken profetia av Jesaja skulle han citera och tillämpa på sig själv?

KUNGAR och överstepräster i det forntida Israel smordes till sitt ämbete genom att smörjelseolja göts ut på deras huvuden. Skulle den utlovade Messias smörjas på samma sätt? Nej! Den verklige Messias skulle av Gud smörjas ”med helig ande och kraft”. (Apostlagärningarna 10:38) Och han skulle vara bemyndigad att citera och på sig själv tillämpa de profetiska orden i Jesaja 61:1—3:

² ”Den suveräne Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att förtälja goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, till att förkunna frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna; till att förkunna året av godvilja från Jehovas sida och dagen av hämnd från vår Guds sida; till att trösta alla de sörjande; till att förse dem som sörjer över Sion, till att ge dem en huvudbonad i stället för aska, den jublande  fröjdens olja i stället för sorg, lovprisningens mantel i stället för den modfällda anden; och de skall kallas rättfärdighetens stora träd, Jehovas plantering, till hans förskönande.” — NW.

3. Varför visade sig de människor i forna tider, som Guds ande blev verksam på, inte vara den utlovade Messias?

³ Människor i forna tider fick uppleva att Guds ande insvepte dem eller blev verksam på dem eller uppfyllde dem. Men de blev aldrig smorda med den. Därför visade de sig inte vara den efterlängtade Messias. Så förhöll det sig också med Johannes döparen. Om honom hade ändå ängeln Gabriel sagt till hans far, prästen Sakarias: ”Han skall uppfyllas av helig ande ända från sin mors liv.” — Lukas 1:15.

4. Vad bekände Johannes döparen om den Smorde, trots att han var uppfylld av helig ande ända från sin mors liv?

⁴ Präster och leviter sändes ut från Jerusalem för att Johannes själv skulle säga dem vem han var, på grund av det arbete han utförde. Hur reagerade Johannes? ”Han bekände och förnekade inte, utan bekände: ’Jag är inte den Smorde.’ Och de frågade honom: ’Vad då? Är du Elia?’ Och han sade: ’Det är jag inte.’ ’Är du Profeten?’ Och han svarade: ’Nej!’ Därför sade de till honom: ’Vad är du? så vi kan ge dem ett svar som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?’ Han sade: ’Jag är en röst av någon som ropar i öknen: ”Ni människor, gör Jehovas väg rät”, alldeles som profeten Jesaja sade.’” — Johannes 1:19—23; Jesaja 40:3; Malaki 4:5, 6; 5 Moseboken 18:15—19.

5, 6. a) Vad var det Gud sände Johannes att göra med avseende på den Smorde, Kristus? b) Vad framhävde Johannes, när han jämförde sig med den sanne Messias eller Kristus?

⁵ Alltså förnekade Johannes, trots att han var uppfylld av helig ande, att han var den utlovade som skulle  vara smord med Guds ande. Han försökte inte vara en falsk Kristus, utan bekände att han bara var en förelöpare till den sanne Kristus eller Messias. I själva verket sände Gud honom till att döpa den sanne Kristus eller Messias i vatten. — Johannes 1:29—34.

⁶ Skildringen i Lukas 3:15—17 utgör ett ytterligare vittnesbörd om Johannes’ ärlighet i den här saken: ”När nu folket var förväntansfullt och alla överlade i sina hjärtan om Johannes: ’Kan han möjligtvis vara den Smorde?’ gav Johannes svaret, i det han sade till alla: ’Jag för min del döper er med vatten; men han som är starkare än jag kommer — jag är inte god nog att lösa upp remmen på hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Sin kastskovel har han i handen för att fullständigt rensa sin loge och samla in vetet i sitt sädesmagasin, men agnarna skall han bränna upp i en eld som inte kan släckas.’”

7. Varför skulle det vara mindre önskvärt att bli döpt med eld än att bli döpt med ande?

⁷ Av Johannes’ ord framgick det klart att den Smorde, Messias, inte bara skulle bli döpt eller smord med Guds ande, utan också skulle kunna döpa andra med helig ande. Hur mycket bättre skulle det inte vara för en person att bli döpt med helig ande än att bli döpt med eld som skulle tillintetgöra en person likt värdelösa agnar, som tillintetgörs i en eld som inte släcks förrän agnarna är helt förtärda. — Matteus 3:7—12.

8. Varför förväntade folket då att Messias skulle framträda, och varför var saken brådskande och angelägen för dem?

⁸ Det var inte märkligt att ”folket var förväntansfullt”. De hade förmodligen räknat ut, tack vare uppgifterna i Skriften, att tiden var inne för Messias att framträda. Så de började överlägga och undra över  om Johannes döparen var den utlovade Messias eller inte. (Daniel 9:24—27) Det här med Messias eller den Smorde var en brådskande och angelägen sak. Gud, som skulle sända Messias, drog inte i oändlighet ut på tiden. Hans beslut var att sända Messias, och han hade en bestämd tid då hans beslut skulle verkställas. Han förhalar inte tiden, utan han håller sitt tidsschema som anges i hans ord.

9. Hur framgår det av Galaterna 4:4, 5 att Gud inte förhalar tiden?

⁹ I Galaterna 4:4, 5 heter det: ”När tiden var fullbordad, sände Gud ut sin Son, som blev född av en kvinna och som blev född under lag, för att han skulle kunna köpa dem fria som var under lag, för att vi i vår tur skulle kunna få adoptionen som söner.”

10. Varifrån sände Gud punktligt sin Son, och av vilken nationalitet skulle den kvinna vara som han skulle bli född av?

¹⁰ Aposteln Paulus, som skrev de här orden, hade åtskilligt att säga om tider och stunder som har med Guds föranstaltningar att göra. Han säger att Guds Son genom ett köp skulle sätta judarna fria. Därför skulle han vara deras Messias, den Smorde, Kristus. Varifrån sände Gud honom? Jo, från himmelen, där denne ”enfödde Son” hade varit alltsedan Gud skapade honom för länge, länge sedan. Att han blev född ”under lag” betydde att han var född jude, israelit, medlem av den nation som befann sig i lagförbundet med Jehova, det förbund som Mose varit medlare för. Den kvinna, som Guds Son blev född av, måste således vara judinna och själv vara under den mosaiska lagen. — Galaterna 3:19—25.

11. Vad var nödvändigt, med tanke på skillnaden i fråga om Guds Sons och kvinnans vistelseorter, för att Sonen skulle bli den Smorde, Messias?

¹¹ Det måste ske ett underverk, som bara Gud, den  Allsmäktige, kunde utföra. Hans ”förstfödde” Son, Ordet eller Logos, befann sig uppe i himmelen som en mäktig ande eller person, men den kvinna, som han skulle bli född av, om han önskade vara Messias, befann sig här nere på jorden. Sonen kunde inte komma in i denna judiska kvinnas moderliv sådan han var. Vad måste då ske? Jo, Sonen måste utblotta sig själv, frånsäga sig allt han var medan han var ”i Guds gestalt”. Han måste få sitt liv överfört från de osynliga himlarna till kvinnans moderliv. På så sätt skulle han födas ”i människors likhet”. Detta krävde att Guds Son ödmjukade sig i hög grad. (Filipperna 2:5—8) Men Sonen var villig till detta av kärlek till sin Fader och för att tjäna sin himmelske Faders syften.

12. Vem var den ”kvinna” som Gud valde ut, och varför måste Messias vara hennes ”förstfödde”?

¹² Hur utförde den himmelske Fadern detta underverk? Med hjälp av vad? Det inbegrep en ”kvinna”. Det kan ha funnits många israelitiska kvinnor, särskilt i Juda stam, som önskade bli mor till den utlovade Messias. Men det var inte deras förmån eller rätt att själva välja att bli Messias’ mor. Den ende som kunde göra valet i det här fallet var Messias’ himmelske Fader. Och detta gjorde han. Kvinnan, som han utvalde, var en ogift ung kvinna. (Jesaja 7:14) Om hon redan hade varit gift och hade haft barn, då skulle frågor angående faderskap, arv och rättigheter ha uppstått. Därför kom den ”unga kvinnan” som Gud valde ut att vara en ”jungfru”. (Matteus 1:22, 23) Guds ”förstfödde” Sons födelse som en fullkomlig människa av blod och kött måste också vara kvinnans ”förstfödde” sons födelse. — Kolosserna 1:15; Johannes 3:16, 17.

13. Vem var det Gud sände Gabriel till, då han sände ut honom andra gången, och hur kunde Gabriel visa sig för henne?

 ¹³ Vidare måste den kvinna som blev utvald vara avkomling av kung David, Isais son. Den kvinna, som stod i sådant släktskapsförhållande till kung David, kunde på sin förstfödde son överföra en naturlig, köttslig, rätt med avseende på Davids rike över de tolv stammar som utgjorde ”Jakobs [Israels] hus”. Det var lämpligt att kvinnan som blev utvald var född i ”Davids stad”, Betlehem i provinsen Judeen. (Lukas 2:11) Men vid den tid, då Gud meddelade kvinnan att han ämnade gynna henne högt, bodde hon i staden Nasaret i Galileen. Omkring sex månader tidigare hade Gud sänt ängeln Gabriel för att underrätta prästen Sakarias om den stundande födelsen av en son, som skulle kallas Johannes, och det var passande att Gud nu sände Gabriel till den blivande modern till Messias, som Johannes skulle presentera. Kvinnan var den judiska jungfrun vid namn Maria, dotter till Eli, som var av Davids kungliga ätt. Gabriel framträdde i människogestalt för att kunna visa sig för Maria. Hans hälsning skrämde Maria. Varför sade denne oväntade gäst att Jehova var med henne? Varför med henne?

14. Vad sade Gabriel då han förklarade för Maria varför Gud var med henne?

¹⁴ Det var därför att Jehova hade utvalt henne till att bli mor till den härlige messianske kungen. Gabriel sade: ”Hys ingen fruktan, Maria, ty du har funnit ynnest hos Gud; och se, du skall bli med barn i ditt moderliv och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall för alltid härska som kung över Jakobs  hus, och hans rike skall inte få något slut.” — Lukas 1:26—33.

15. Vad sade ängeln skulle börja verka på Maria, och vad skulle följden bli?

¹⁵ Hur kunde detta hända en ogift ung kvinna, en jungfru? Så frågade Maria, och så skulle också vi ha frågat. Låt oss fördenskull nu lägga märke till vad det var som skulle börja verka på Maria. ”Ängeln svarade och sade till henne: ’Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall överskugga dig. Därför skall också det som föds kallas heligt, Guds Son.”’ — Lukas 1:34, 35.

16. a) Varför skulle det som Maria skulle föda vara något ”heligt”? b) Hur kunde Maria ha svarat Gabriel, men hur svarade hon?

¹⁶ ”Helig ande” skulle börja verka, och detta skulle leda fram till födelsen av något ”heligt”. Det var fråga om en jungfrufödelse. Detta var inte ett omöjligt underverk för Gud att utföra, ”därför att”, sade ängeln Gabriel till slut till Maria, ”inget som Gud säger skall vara omöjligt för honom”. (Lukas 1:37) Vilket gensvar gav Maria till allt detta? Hon kunde ha sagt: Men hör nu! Jag är redan förlovad med snickaren Josef, Jakobs son, av Davids kungliga hus. Jag är pliktig att bli mor till hans barn. Jag kan inte bryta min förlovning med Josef. Det går bara inte! Således tycktes det verkligen kunna bli vissa förvecklingar, men Gud visste också om dessa. I tro svarade Maria alltså Gabriel: ”Se! Jehovas slavinna! Måtte det gå mig som du har sagt.” — Lukas 1:38.

17. Vad hände nu med Guds ”förstfödde” Son i himmelen, och vad uppmanades Josef, som var förlovad med Maria, att göra?

¹⁷ Det var nu inget som hindrade att Maria blev havande genom ett underverk av Gud, den Allsmäktige.  Utan att Maria här på jorden visste om det, försvann plötsligt Guds ”förstfödde” Son från himmelen. Hans livskraft överfördes hit ned till Marias jungfrukropp. Därför heter det att ”medan hans mor, Maria, var förlovad med Josef, visade det sig, innan de blivit förenade, att hon var havande genom helig ande. Men eftersom Josef, hennes man, var rättsinnig och inte ville göra så att hon blev offentligt beskådad, ämnade han skilja sig hemligt från henne. Men sedan han hade tänkt över dessa ting, se, då visade sig Jehovas ängel för honom i en dröm och sade: ’Josef, Davids son, var inte rädd att ta Maria, din hustru, till dig, för det som har blivit avlat i henne är genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, för han skall frälsa sitt folk från deras synder.’” — Matteus 1:18—21.

18. Vems son var Jesus verkligen, och hur var hans namn profetiskt?

¹⁸ Namnet Jesus var profetiskt. Det är en förkortad form av Jehoschua, som betyder ”Jehova är frälsning”. Det var mycket lämpligt att bäraren av detta namn skulle ”frälsa sitt folk från deras synder”. Han skulle inte vara Josefs son, utan ”Guds Son”, som Gabriel sade.

19. Varför var Marias son Jesus inte en ny Son av Gud, och varför var han inte ”Gud i människogestalt” eller ”en gudamänniska”?

¹⁹ Marias förstfödde son, som föddes genom ett underverk, skulle inte vara en ny Son av Gud, utan var i själva verket den Son av Gud som redan länge funnits till och vars liv blev överfört från himmelen till jorden genom Maria som mänsklig mor. Helt logiskt kan man inte säga om honom vad många religionsanhängare i kristenheten säger: att han var en ”inkarnation”, dvs. ”Gud i människogestalt”, ett uttryck som inte förekommer i den inspirerade bibeln. I himmelen hade Guds  ”förstfödde” Son burit titeln Ordet (eller: Logos). Således läser vi i Johannes 1:14: ”Och Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi fick en syn av hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader.” Kristenhetens präster har fel, när de kallar honom ”en gudamänniska”, för i 1 Timoteus 2:5, 6 kallas han ”en människa, Kristus Jesus”. Han påstod aldrig att han var, och han kunde inte påstå att han var, Gud, den Högste. — Johannes 20:31; Lukas 1:32.

SMORD AV VEM OCH MED VAD?

20. Var föddes Marias förstfödde son, och varför just där?

²⁰ Under kejsar Augustus’ regering, hans som var en av det hedniska romarväldets kejsare, föddes Jesus i Betlehem i Juda till uppfyllelse av profetian i Mika 5:2. Det var tidigt på hösten år 2 före den vanliga tideräkningens början. Medan Josef och Maria befann sig i Betlehem för att inskrivas, ”födde [hon] sin son, den förstfödde, och hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i övernattningsrummet”. — Lukas 2:7.

21. Vilka blev jordiska ögonvittnen den natt Jesu födelse hade ägt rum, och hur gick det till?

²¹ Den framtida Messias hade kommit! Detta spännande nyhetsmeddelande var det som en härlig Guds ängel delgav några herdar, som höll vakt om natten över sin hjord ute på fälten nära Betlehem. ”Ängeln sade till dem: ’Hys ingen fruktan, ty se, jag förkunnar för er goda nyheter om en stor glädje som allt folket skall få, därför att i dag har det åt er fötts en frälsare, som är Kristus, Herren, i Davids stad.’” Utan att den nyfödde Jesus i krubban i Betlehem hade en aning om det, stod där plötsligt ”tillsammans med ängeln en hop  av den himmelska härskaran, som prisade Gud och sade: ’Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av godvilja.’” Därpå gick dessa underrättade herdar för att söka upp det lilla barnet i krubban och fann det, och så belönades de med att bli ögonvittnen till att Jesu födelse hade ägt rum denna betydelsefulla natt. — Lukas 2:8—20.

22. När blev Jesus vad ängeln kallade honom, ”Kristus, Herren”, och hur?

²² När blev då denne Jesus verkligen ”Kristus, Herren”? Inte på åttonde dagen efter sin födelse, då han blev omskuren. Han blev inte smord den dagen. Det inträffade när han var trettio år gammal. Han gick då till Johannes döparen, som vid den tiden var i färd med att döpa vid floden Jordan. Han bad inte Johannes att denne skulle smörja honom med någon smörjelseolja till att vara den messianske kungen över Israels alla tolv stammar. Han bad om att bli döpt i vatten, som många andra judar hade gjort under de månader Johannes’ offentliga verksamhet hade varat. ”När nu allt folket lät döpa sig, blev också Jesus döpt, och medan han bad öppnades himmelen, och den heliga anden kom ner över honom i kroppslig gestalt lik en duva, och en röst ljöd från himmelen: ’Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.’” — Lukas 3:21—23.

23. Hur bar Johannes döparen vittnesbörd om hur Jesus blev gjord till Kristus?

²³ Profeten Johannes bar senare vittnesbörd om detta för några lärjungar till sig, då han sade till dessa: ”Inte ens jag kände honom, men just han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: ’Vemhelst som du ser anden komma ner över och bli kvar över, denne är det som döper i helig ande.’ Och jag har sett det, och jag har  vittnat om att denne är Guds Son.” — Johannes 1:33, 34.

24. Vem berättade Andreas för sin bror att han hade funnit, och vilket erkännande av Jesus gjorde Natanael?

²⁴ Ungefär fyrtio dagar efter Jesu dop i Jordan pekade Johannes ut Jesus för två av sina lärjungar. De följde efter Jesus och tog emot biblisk undervisning av honom. Överväldigad av glädje över sitt underbara fynd sökte en av dem, Andreas, upp sin bror, som hette Petrus, och sade till honom: ”’Vi har funnit Messias’ (som översatt betyder: Kristus).” Senare blev en man som hette Natanael förd till Jesus. Sedan Natanael hade lyssnat till Jesus, sade han till honom: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung.” Detta var i själva verket en bekräftelse från Natanaels sida av att den smorde Jesus var Messias, den Smorde, Kristus. — Johannes 1:35—49.

EN ANDLIG MESSIAS ELLER KRISTUS

25. Varför blev Jesus döpt av Johannes, trots att Johannes’ dop var för syndare?

²⁵ Eftersom Jesus, när han var på jorden, var en rent mänsklig Son av Gud och inte hade några synder, som han måste ångra, varför lät han då döpa sig av en man som predikade ett dop som symbol av sinnesändring och till förlåtelse för synder? Han gjorde det till uppfyllelse av profetian i Psalm 40:7—96—8. Hans dop i vatten var en symbol av att han oreserverat framställde sig till ”att göra din vilja, min Gud”, såsom denna vilja alltifrån den tiden skulle komma att uppenbaras för honom. (Hebréerna 10:5—10) Guds vilja skulle leda honom med avseende på hur han skulle handla såsom Messias eller Kristus.

26. Vilken förändring i Jesu liv angavs av vad Guds röst hördes säga från himmelen, och varför var den nödvändig för honom?

²⁶ När Jesus kom upp ur vattnet som han döpts i, ljöd  Guds röst från himmelen. Den hördes säga: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matteus 3:17) Detta angav en förändring i Jesu liv. På vilket sätt? Guds tillkännagivande innebar att han nu hade fött den trettioårige Jesus som en andlig Son av Gud. Vägen hade således öppnats för denne Son av Gud att återvända till himmelen. Detta var också nödvändigt för Jesus. Det förhöll sig som han längre fram förklarade för den judiske styresmannen Nikodemus, då han sade: ”Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds rike. ... Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds rike. Vad som har fötts av köttet, det är kött, och vad som har fötts av anden, det är ande. Förundra dig inte över att jag sade till dig: Ni måste födas på nytt.” — Johannes 3:3—7.

27. Vad antydde Guds tillkännagivande från himmelen om sin Son med avseende på Jesus, och hur förändrades nu Jesu förhållande till Maria?

²⁷ Genom sitt tillkännagivande från himmelen meddelade Jehova Gud att han hade fött en andlig Son som hade utsikt att få inträde i Guds himmelska rike. Maria, modern till det som var kött, var inte modern till denne andlige Son av Gud, och det finns inga uppgifter om att Jesus därefter vid tilltal kallade henne ”mor”. I överensstämmelse med detta kallas Jesus ”den av Gud födde” som vakar över sina lärjungar, sina efterföljare. Så läser vi till exempel i 1 Johannes 5:18: ”Den av Gud födde Sonen beskyddar honom, och den onde rör honom inte.” (The Jerusalem Bible) ”Guds Son bevarar honom, och den onde kan inte röra honom.” (Hedegård) Jesu förhållande till sin jordiska mor, Maria, förändrades således. Härefter ägnade han sig helt åt andliga ting, inte åt snickararbete i Marias hemstad, Nasaret.

28. Vilket slags Messias blev Jesus således smord att vara, och varifrån skall han regera?

 ²⁸ Över Guds andlige Son, som just hade blivit född, sänkte sig nu Guds heliga ande för att smörja honom som den Smorde (Messias) eller Kristus. Han skulle vara mäktigare än en rent mänsklig Messias av kött och blod. Han skulle vara en andlig Messias, som slutligen skulle regera i Guds himmelska rike. När denne Messias for upp till himmelen, skulle ”hans fader Davids tron” upphöjas till himmelen. Det måste således vara från en himmelsk tron som han ”för alltid [skall] härska som kung över Jakobs hus”. — Lukas 1:32, 33.

29. Vilken titel kunde Jesus såsom den Smorde få fogad till sitt namn, och vad smordes han med?

²⁹ Sedan Jesus blivit smord med Guds heliga ande vid Jordan, kunde han få titeln Messias eller Kristus fogad till sitt namn, och han kom med rätta att kallas Jesus, Messias, eller Jesus Kristus. Flera månader senare, när Jesus var på väg tillbaka till Galileen, sade en samaritisk kvinna till honom: ”Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. Närhelst denne kommer, skall han öppet ge allting till känna för oss.” Då sade Jesus lugnt till henne: ”Jag, som nu talar till dig, är denne.” (Johannes 4:25, 26) Såsom Messias eller Kristus hade Jesus fått del av en smörjelse, men inte med någon smörjelseolja som göts ut på hans huvud, utan med något som endast Gud kunde gjuta ut över honom såsom en andlig Son. Med vad då? Aposteln Petrus svarar: ”Gud smorde honom med helig ande och kraft; och han gick igenom landet och gjorde gott och läkte alla som var förtryckta av djävulen.” — Apostlagärningarna 10:38.

30. Hur påverkades Jesus, liksom i Davids fall, omedelbart efter det att han blivit smord, och varför förlorade han inte helig ande?

³⁰ Här påminner vi om att sedan herdepojken David  blivit smord med olja av profeten Samuel, började Guds verksamma kraft påverka honom till att göra märkliga ting. Så var det också när Jesus blev smord från himmelen, av Gud. Lukas 4:1, 2 betygar detta: ”Nu vände Jesus om från Jordan, full av helig ande, och av anden fördes han omkring i öknen i fyrtio dagar, medan han frestades av djävulen.” I Markus 1:12 heter det: ”Omedelbart drev anden honom ut i öknen.” Tack vare sin trohet i öknen under frestelsen från djävulens sida förlorade Jesus inte helig ande; han upphörde inte att vara Messias eller Kristus. Han befanns verkligen vara vad hans dop i vatten var en symbol av.

31. Under inflytande av vilken kraft vände Jesus åter till Galileen, sedan Johannes fängslats, och vad gjorde han där?

³¹ År 30 v.t. blev Johannes döparen, Jesu förelöpare, fängslad av Herodes Antipas, tetrarken i Galileen. Då gav sig Jesus av från Judeen och färdades genom Samarien och återvände till Galileen. Här tillämpade Jesus på sig de skriftställen med vars hjälp han kunde identifieras som den Smorde (Messias) eller Kristus. (Matteus 4:12—17) ”Jesus vände nu åter i andens kraft till Galileen. Och ryktet om honom spred sig över hela den kringliggande trakten. Han började också undervisa i deras synagogor och hölls i ära av alla.” (Lukas 4:14, 15) Guds smörjelse hjälpte honom då han undervisade människorna i den Heliga skrift.

32. Vilken profetia hos Jesaja läste Jesus högt i Nasarets synagoga, och vilken kommentar gav han till den?

³² I synagogan i sin hemstad Nasaret riktade Jesus uppmärksamheten på att han hade blivit smord av Gud i uppfyllelse av profetian i Jesaja 61:1—3 som gäller Messias. Om detta läser vi i Lukas 4:16—21, där det heter:

 ”Och han kom till Nasaret, där han hade fostrats upp; och enligt sin vana på sabbatsdagen gick han in i synagogan, och han reste sig för att läsa. Då räckte man honom profeten Jesajas rulle, och han öppnade rullen och fann det ställe där det var skrivet: ’Jehovas ande är över mig, eftersom han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigivning för de fångna och återställelse av synen för de blinda, till att sända i väg de förtryckta såsom frigivna, till att predika Jehovas godtagbara år.’ Därmed rullade han ihop rullen, räckte tillbaka den till ordningsmannen och satte sig; och allas ögon i synagogan var spänt riktade på honom. Därpå började han säga till dem: ’I dag har detta skriftställe som ni just hörde blivit uppfyllt.’”

33. Vad gällde de ”goda nyheter” som Jesus fått i uppdrag att förkunna, och i vilken utsträckning hade han sänts att förkunna dem?

³³ Vilken storartad levnadsbana utmålade inte Jesajas profetia för Jehovas Smorde! Hur barmhärtigt skulle inte Jehovas verksamma kraft, som han blivit smord med, verka genom honom! Under hela den återstående tiden av tre år, som hans messianska tjänst på jorden varade, fullgjorde han kärleksfullt detta profetiska uppdrag från Gud. De ”goda nyheter” som han förkunnade för de fattiga var budskapet om Guds messianska rike. Till en andligen hungrig folkskara som ville hålla honom kvar sade han: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds rike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” — Lukas 4:43.

34. Vilka följde Jesus på hans predikofärd från ort till ort?

³⁴ Längre fram i skildringen heter det: ”Kort därefter gav han sig ut på en färd från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds rike. Och de tolv [apostlarna] var med honom, och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och krämpor: Maria, den så kallade Magdalena,  ur vilken sju demoner hade farit ut, och Johanna, hustru till Kusas, Herodes’ betrodde man, och Susanna och många andra kvinnor, som betjänade dem med sina tillhörigheter.” — Lukas 8:1—3.

35. Hur utvidgade Jesus evangeliserandet?

³⁵ Jesus nöjde sig inte med att själv kungöra Guds rikes goda nyheter, utan han sände också ut lärjungar till att utföra likadant predikande. Sedan hans tolv lärjungar i mer än ett år hade övats genom att arbeta tillsammans med honom, sändes de ut på egen hand för att kungöra riket. I Lukas 9:1, 2 får vi veta: ”Sedan kallade han samman de tolv och gav dem makt och myndighet över alla demonerna och att bota sjukdomar. Och så sände han ut dem att predika Guds rike och att läka.” Följande år ökade Jesus den evangeliserande styrkan med sjuttio andra: ”Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände ut dem två och två framför sig till varje stad och ort, dit han själv stod i begrepp att gå. Sedan började han säga till dem: ’... Och varhelst ni kommer in i en stad och man tar emot er, så ät de ting man sätter fram åt er, och bota de sjuka i den och säg ständigt till dem: ”Guds rike har kommit er nära.”’” — Lukas 10:1—9.

36. Vad skulle stå bakom dessa evangelieförkunnare när de skulle komma att vittna inför styrande myndigheter, och varför har fördenskull predikandet av det messianska riket varit oemotståndligt i vår tid?

³⁶ Guds verksamma kraft stod bakom den smorde Jesus, då han utförde sitt predikoverk. Den skulle också stå bakom dessa evangelieförkunnare som Jesus sände ut. Den skulle inte svika dem när de skulle bli kallade inför styrande myndigheter. Jesus sade: ”Bli då inte bekymrade för hur eller vad ni skall tala; ty vad ni skall  tala, det kommer att ges er i den stunden; det är ju inte bara ni som talar, utan det är er Faders ande som talar genom er.” (Matteus 10:18—20; Lukas 12:11, 12) Detta skulle gälla förkunnarna av Guds rikes goda nyheter också under ”avslutningen på tingens ordning”, där vi nu befinner oss. (Matteus 24:3, 9—14) Tack vare att Guds ande står bakom predikandet av det messianska riket, som nu är upprättat i himlarna och vars styrelse är lagd i händerna på den Smorde (Messias) Jesus, har människor inte lyckats undertrycka predikoverket. — Markus 13:10—13.

37. Vilken händelse, som visar att Jesu läkande förmåga inte dämpades av religiöst motstånd, är omtalad i Lukas 5:17—26?

³⁷ Eftersom Jesus inte hade sin smörjelse från människor, utan från sin himmelske Fader, gick han ”igenom landet och gjorde gott och läkte alla som var förtryckta av djävulen; eftersom Gud var med honom”. (Apostlagärningarna 10:38) Illvilligt motstånd från religiösa ledare dämpade inte den kraft som var i verksamhet för att utföra underverk. Om en framträdande händelse heter det: ”Under en av dagarna höll han på att undervisa, och där satt fariséer och laglärare, som hade kommit från varje by i Galileen och Judeen och från Jerusalem; och Jehovas kraft var där, så att han kunde göra människor friska.” Trots dessa religiösa ivrares fientliga hållning botade Jesus en hjälplös lam man, och de oerhört imponerade människorna sade: ”Vi har sett märkliga ting i dag!” — Lukas 5:17—26.

38. Åt vem gav Jesus äran för sina underverk, och för vilken synd varnade han sina motståndare, som anklagade honom på falska grunder?

³⁸ Jesus gav äran för sina underverk, då han botade sjuka, åt honom som verkligen svarade för dem. Till dem som anklagade honom för att vara i förbund med  Satan, djävulen, som de kallade ”Beelsebub, demonernas härskare”, sade således Jesus: ”Det är med hjälp av Guds ande som jag driver ut demonerna.” Följaktligen varnade han motståndarna med orden: ”Hädelse mot anden skall inte förlåtas. Vemhelst ... som talar mot den heliga anden, det skall inte förlåtas honom, nej, varken i denna tingens ordning eller i den som skall komma.” Motståndarna hade begått denna oförlåtliga synd genom att illvilligt tillskriva djävulen vad som så uppenbart varit underverk som skett tack vare att Guds heliga ande varit i verksamhet. — Matteus 12:24—32.

KALLAD ”GUDS SON” ”EFTER HELIGHETENS ANDE”

39. Vad hade judarnas hebreiska skrifter på förhand gett till känna om vad Messias skulle få uppleva, helt i strid med den gängse judiska uppfattningen?

³⁹ Då, på Jesu tid, hade man felaktiga uppfattningar om vad slags person Messias skulle vara och vilken levnadsbana som utstakats för honom. Jesu motståndare såg inte att det i deras egna hebreiska skrifter var skrivet att Messias först måste lida enligt Guds vilja, ända till döden. Som den främste av ”hennes [dvs. Guds kvinnas] säd” skulle han bli stungen ”i hälen”. (1 Moseboken 3:15) Sedan de hebreiska profetiorna hade uppfyllts i fråga om detta, framhöll aposteln Petrus för en skara judar i templet i Jerusalem att det förhöll sig så: ”På detta sätt har Gud uppfyllt det som han på förhand gav till känna genom alla profeternas mun: att hans Smorde skulle lida.” — Apostlagärningarna 3:18.

40. Vad sade Jesus till sina apostlar som visar att han visste att Messias måste lida och dö?

⁴⁰ Av de hebreiska skrifterna visste Jesus att Messias måste lida och dö. Fastän Jesu apostlar erkände honom  som Messias, väckte han likväl häpnad hos dem genom att säga att han måste lida en vanärande död. När aposteln Petrus gjorde invändningar mot en sådan tanke, sade Jesus till honom: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på, eftersom du inte tänker Guds tankar utan människors.” Jesu förelöpare, Johannes döparen, fick genom fiender lida vad de än ville göra med honom, och Jesus sade: ”På det sättet är Människosonen också bestämd att lida genom dem.” — Matteus 16:21—23; 17:12, 13.

41. Hur betraktade man under första århundradet församlingen av Kristi lärjungar, på grund av det sätt Jesus dog på?

⁴¹ Slutligen blev Jesus dödad som om han varit en hädare mot Gud och en uppviglare mot romarväldet. Detta har visat sig vara en stor sten att snava på för såväl judar som hedningar, vad beträffar deras villighet att erkänna Jesus som den utlovade Messias. Mer än tjugofem år senare beskrev judar i Rom sin syn på sammanslutningen, församlingen, av Jesu lärjungar, då de sade till den fängslade aposteln Paulus: ”Det är oss faktiskt bekant om den sekten att den blir motsagd överallt.” — Apostlagärningarna 28:22.

42. Vad måste de kristna, med utgångspunkt från Skrifterna, bevisa om Messias, såsom fallet var med aposteln Paulus?

⁴² Följaktligen blev det nödvändigt för de kristna att bevisa att Jesu död på en tortyrpåle utanför Jerusalem inte alls rubbade tron på att han var den Heliga skrifts utlovade Messias, utan i stället faktiskt bevisade att han var den sanne Messias eller Kristus, Guds Smorde. Låt oss till exempel se på fallet med aposteln Paulus i synagogan i Tessalonika i Macedonien: ”Enligt sin vana gick Paulus in till dem, och under tre sabbater resonerade han med dem och utgick då från Skrifterna, och han  förklarade och bevisade genom hänvisningar att det var nödvändigt för den Smorde att lida och att uppstå från de döda, och han sade: ’Denne är den Smorde, denne Jesus, som jag nu förkunnar för er.’” (Apostlagärningarna 17:1—3) Flera år senare stod aposteln Paulus som fånge inför den romerske landshövdingen Festus och hans gäst, kung Agrippa, för att lägga fram sin sak. När Paulus nådde höjdpunkten i sitt försvar, sade han:

”Eftersom jag ... har erhållit den hjälp som kommer från Gud, fortsätter jag till denna dag att vittna för både små och stora, men jag säger inget annat än vad profeterna såväl som Mose har sagt skulle komma att inträffa, nämligen att den Smorde skulle lida och att han, som den förste att bli uppväckt från de döda, skulle komma att förkunna ljus både för detta folk och för nationerna.” — Apostlagärningarna 26:22, 23.

43. Vilket Guds underverk blev Paulus ett vittne om, och hur påvisar Petrus varför detta var Guds största underverk?

⁴³ Paulus hade blivit ett vittne om uppståndelsen, vilket han dristigt förkunnade inför Festus och Agrippa. (Apostlagärningarna 26:12—18) Också i 1 Korintierna 15:3—8 bar Paulus vittnesbörd om att det, före hans egen omvändelse, var ”mer än fem hundra bröder” som varit ögonvittnen till att Jesus blivit uppväckt från de döda. Jesu Kristi uppståndelse från de döda på tredje dagen av sin död visade sig vara Guds största underverk. Men Gud hade den dynamiska energi som behövdes för att utföra det. Varför var det så? Aposteln Petrus antyder varför det var så, när han skriver: ”Kristus själv dog ju en gång för alla med avseende på synder, en rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra er till Gud, i det han blev dödad i köttet men blev gjord levande i anden. I detta tillstånd begav han sig också av och predikade för andarna i fängelse.” — 1 Petrus 3:18, 19.

44. Som vad hade Jesus, enligt Petrus, gjorts levande?

 ⁴⁴ Vad menade Petrus? Detta: Att Gud, den Allsmäktige, inte uppväckte Jesus som en människa utan uppreste honom som en ande, en oförgänglig, mot döden säker, odödlig ande.

45, 46. a) Vad förklarades Jesus vara, sedan Guds ande hade kommit ner över honom vid Jordan? b) Efter vad förklarades Jesus vara Guds Son genom sin uppståndelse från de döda?

⁴⁵ Jesu kropp av kött hade blivit sådd i döden, som ett slaktoffer, över vilket Gud förfogade. Därför upprestes Jesus till himmelskt liv med en härlig ”andlig kropp”, beklädd med odödlighet, för att aldrig dö på nytt. (1 Korintierna 15:42—54) Tidigare, den dag då Jesus blev döpt i vatten, hade Gud fött honom med hjälp av sin heliga ande till att från den stunden vara en andlig Son av Gud med utsikt till ett himmelskt arv. Gud vittnade då om Jesu födelse, när han talade från himmelen och meddelade att den smorde Jesus var hans älskade, godkände andlige Son. (Matteus 3:13—17) Men den dag då Jesus blev uppväckt ur döden, förklarade Gud honom vara en fullständigt född ande-Son av Gud. Därför skriver Paulus:

⁴⁶ ”Guds goda nyheter, som han förut har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, nyheterna om hans Son, som efter köttet härstammade från Davids säd, men som efter helighetens ande med kraft förklarades vara Guds Son [hur?] genom en uppståndelse från de döda — ja, Jesus Kristus, vår Herre.” — Romarna 1:1—4.

47. Hur talar Paulus i Efesierna 1:19—21 om det överväldigande i Guds underverk, då han uppväckte Jesus?

⁴⁷ Aposteln Paulus vittnar om det överväldigande i Jehovas underverk, då han uppväckte Jesus Kristus som  en odödlig ande, och skriver vidare: ”Den är i överensstämmelse med verksamheten hos hans styrkas makt, den styrkas, varmed han har verkat i den Smordes fall då han väckte upp honom från de döda och satte honom på sin högra sida i det himmelska, högt över varje regering och myndighet och makt och herradöme och varje namn som nämns, inte bara i denna tingens ordning, utan också i den som skall komma.” — Efesierna 1:19—21; Filipperna 2:5—11; 1 Petrus 3:21, 22.

48. Vem är ”kvinnan” som avses i 1 Moseboken 3:15, och vilket sår läkte Gud genom att uppväcka Jesus?

⁴⁸ När den himmelske läkaren, Jehova, utförde denna underbara handling som bestod i Jesu Kristi uppståndelse, läkte han det sår som den store ormen, Satan, djävulen, med hjälp av sin onda jordiska organisation hade tillfogat kvinnans ”säd ... i hälen”. (1 Moseboken 3:15) ”Kvinnan” i denna Guds hemlighet var inte synderskan Eva eller den judiska jungfrun Maria, utan det var Guds hustrulika himmelska organisation av heliga andeskapelser. Ur denna organisation kom Guds enfödde Son för att tjäna här på jorden som den utlovade Messias. — Jämför Galaterna 4:25, 26.

49, 50. Vad kan den främste av Guds kvinnas ”säd” nu göra på grund av sin ställning, och vad är det som vi med iver väntar på skall komma genom honom?

⁴⁹ Den främste av Guds kvinnas ”säd” är nu i den ställningen att han kan söndertrampa huvudet på den store ormen, Satan, djävulen, och krossa honom och hela hans ”säd”. Vi behöver inte längre, vare sig vi är judar eller hedningar, spana efter att den sanne Messias skall komma i köttet till vår jord. Han kom verkligen och fullgjorde sin uppgift på jorden under första århundradet av den vanliga tideräkningen. (1 Johannes 4:2; 2 Johannes v. 7) Nu har han belönats med härlighet i himmelen.  Han är en andlig Messias eller Kristus, som kan göra långt mycket mera än en jordisk, mänsklig Messias eller Kristus.

⁵⁰ All ära skall gå till Jehova Gud, som smorde sin Son Jesus ”med helig ande och kraft” till att vara den värdefulle Messias! Med iver väntar vi på de stora eviga välsignelser som är utlovade att komma hela mänskligheten till del genom den förhärligade andlige Messias eller Kristus, Guds Smorde! — Apostlagärningarna 10:38; 1 Moseboken 22:18.

[Frågor]