En församling smord för att förkunna det messianska riket
Kapitel 6
En församling smord för att förkunna det messianska riket
1. Vilka frigör om världsfrälsning var aktuella för två tusen är sedan?
I DENNA tid ställs vi ansikte mot ansikte med frågor av världsomfattande betydelse. De har med vissa frågor att göra som vi skulle ha ställts inför, om vi hade levt för inemot två tusen år sedan, i Mellersta Östern. Där och då var dessa frågor av världsomfattande betydelse, därför att de kretsade kring en världsfrälsare, en Messias! Tiden var då kommen för honom att framträda för första gången. Människor som var intresserade av detta förväntade honom därför. Skulle han, när han framträdde, bli hälsad med glädje av hela människovärlden? Eller skulle han göra dem missräknade genom att utföra vad han fått i uppdrag att utföra vid den tiden? Vilka skulle låta sig övertygas om att han var den Messias, som utförde exakt vad den Heliga skrift förutsade om honom, och fördenskull villigt följa honom som sin ledare? Vilka skulle inte stöta sig på honom utan dras till honom? Vilka dras nu, i vår tid, till den världsfrälsande Messias, och hur sker det?
2. a) Vilken uppgift skulle den främste av Guds kvinnas ”säd” fullgöra? b) Vilka skulle de andra av kvinnans ”säd” komma att vara, och av vem skulle de bli lärda?
2 För att vi skall ha en pålitlig vägledning i denna tid, så låt oss tänka på att den sanne Messias skulle vara den främste av Guds kvinnas ”säd”, vars framträdande hade förutsagts, och att han skulle bli stungen i hälen av den store ormen, Satan, djävulen. ”Kvinnan”, sädens moder, är Guds hustrulika himmelska organisation som består av heliga andeskapelser, ”den sanne Gudens [ängla]söner”. Kvinnans utlovade ”säd” består av söner till henne, och denna säds främste medlem är Messias, under det att de andra är hans andliga efterföljare. Med avseende på dessa ringare medlemmar av kvinnans ”säd” riktas dessa ord i Jesaja 54:13 (NW) till den symboliska ”kvinnan”: ”Och alla dina söner skall vara personer som blir lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.” Dessa ”söner” skulle, som sig bör, bli lärda av kvinnans himmelske äkta man, Jehova, sädens Fader. — Jesaja 54:5.
3. På vilka tillämpade Jesus ordet ”söner” i Jesaja 54:13, och hur blir dessa nu undervisade utan att läraren är synlig?
3 Den främste medlemmen av kvinnans ”säd”, Jesus Kristus, gjorde en tillämpning av dessa ord, som är riktade till kvinnan i Jesaja 54:13. I vilket sammanhang? Det var när Jesus talade till judar som inte dragits till honom såsom Messias och därför knotade mot honom. Jesus sade: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom; och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen. Det är skrivet hos profeterna: ’de skall alla vara lärda av Jehova.’ Var och en som har hört ifrån Fadern och har lärt, han kommer till mig.” (Johannes 6:44, 45) Jehova är naturligtvis inte den synlige läraren för någon enda av oss, men han har sörjt för en inspirerad lärobok åt oss. Tack vare den och tack vare att hans heliga ande är i verksamhet undervisar han oss om hur det verkligen förhåller sig med den messianska säden och ”kvinnan”, hans kvinna. På det sättet har han dragit de ringare av denna ”säd” till dess främste medlem, Messias, och bildar en församling.
4. Hur skilde sig, så långt fram som under tredje året av Jesu offentliga verksamhet, apostlarnas uppfattningar från folkets gängse uppfattningar om vem Jesus var?
4 Vid den tid vi nu talar om, under tredje året av Jesu offentliga verksamhet, borde judarna ha kommit till en bestämd slutsats om vem denne undergörare var i Guds uppsåt. Hur många av dem visade att de höll på att bli ”lärda av Jehova” med avseende på hans Messias? Det var läglig tid för Jesus att fråga sina apostlar om detta:
”Han frågade dem och sade: ’Vem säger folkskarorna att jag är?’ Till svar sade de: ’Johannes döparen; men andra: Elia, och åter andra: att en av de forntida profeterna har uppstått.’ Då sade han till dem: ’Ni då, vem säger ni att jag är?’ Till svar sade Petrus: ’Guds Smorde.’ I ett strängt tal till dem tillsade han dem då att inte tala om detta för någon, men han sade: ’Människosonen måste utstå många lidanden och bli förkastad av de äldste och de främsta prästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen.’” — Lukas 9:18—22; jämför Markus 8:27—32.
5. Vad sade Jesus till Petrus, sedan Petrus svarat på Jesu fråga, enligt Matteus 16:16—19?
5 Aposteln Matteus’ skildring är mera detaljrik i den här saken. Det heter: ”Till svar sade Simon Petrus: ’Du är den Smorde, den levande Gudens Son.’ Jesus svarade och sade till honom: ’Lycklig är du, Simon, Jonas son, eftersom kött och blod inte har uppenbarat det för dig, utan min Fader som är i himlarna. Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och hades’ portar skall inte bli den övermäktiga. Jag skall ge dig himmelrikets nycklar, och vad du än måtte binda på jorden kommer att vara något som har blivit bundet i himlarna, och vad du än måtte lösa på jorden kommer att vara något som har blivit löst i himlarna.”’ — Matteus 16:16—19.
6. Vad är det som visar att Petrus inte missuppfattade Jesu ord om ”klippan”, och vem sade Paulus att ”klippan” var?
6 Dessa lovord till Petrus vittnar om att han var en som blivit lärd av Jehova och hade lärt av Honom. Därför drogs han till Jesus och kom till honom såsom den Smorde, Messias eller Kristus. Petrus’ namn betyder ”sten” eller ”klippblock”. Men detta betydde inte att han var den ”klippa” eller berghäll som Jesus skulle bygga sin församling på. Ordet ”klippa” syftade inte heller på den bekännelse som Petrus hade gjort: ”Du är den Smorde [Kristus], den levande Gudens Son.” ”Denna klippa” var Jesus själv. Petrus missuppfattade inte Jesu ord. Han gjorde aldrig anspråk på att vara denna ”klippa” (grekiska: petra), vilket framgår av 1 Petrus 2:4—10 Vidare finner vi att aposteln Paulus, vars skrifter Petrus erkände såsom en del av den inspirerade Skriften, skrev: ”För de [israeliterna i öknen] brukade dricka av den andliga klippa som följde dem, och den klippan var liktydig med den Smorde”, Kristus. — 1 Korintierna 10:4; 2 Petrus 3:15, 16.
7, 8. a) Vilken felaktig uppfattning hade apostlarna om vad Messias’ rike skulle vara? b) Åt vem skulle ”himmelrikets nycklar” ges, men på vem skulle församlingen byggas?
7 När Jesus talade till sina apostlar om riket, tänkte de på ett rike med en regering som skulle ha säte i Jerusalem, där kung David hade härskat. De förväntade av Jesus att han i egenskap av Messias skulle upprätta sin regering i Jerusalem, som efterträdare till kung David. Att de tänkte så framgår av vad de sade till Jesus efter hans uppståndelse från de döda: ”Herre, återställer du riket åt Israel i denna tid?” (Apostlagärningarna 1:6) Under någon tid, före pingsten år 33, förstod de inte att det rike som tillhörde den uppståndne Kristus skulle vara övermänskligt och skulle härska över mycket mera än Israels jordiska nation. Eftersom det förhöll sig så, var det helt i sin ordning att Jesus, sedan Petrus hade bekänt att Jesus var den Smorde eller Kristus, skulle föra in samtalet på himmelriket.
8 Jesus Kristus skulle ge ”himmelrikets nycklar” åt Petrus. (Matteus 16:19) Men församlingen skulle han bygga på en kunglig ”klippa”, den messianske kungen. Och såsom ”hades’ portar” inte skulle bli klippgrunden övermäktiga, utan Jesus Kristus skulle uppväckas ur graven på tredje dagen, så skulle dessa ”hades’ portar” inte bli Messias’ församling övermäktiga. Också den skulle uppväckas från de döda.
FÖRSAMLINGENS OSYNLIGE HJÄLPARE
9. Kristi efterföljare skulle föras samman till att utgöra vad för något, och vad skulle de likväl också vara, i likhet med det forntida Israel?
9 I olikhet med Kristi apostlar förblev Israels nation förvirrad i fråga om vem Jesus var i Jehovas uppsåt. Detta ledde till att enskilda israeliter, som tog emot honom såsom Messias eller Kristus, skulle föras samman till att utgöra en ny nation. Denna nation skulle vara en församling lika mycket som det forntida Israel hade varit. Dess medlemmar skulle utgöra en församling av förkunnare av den messianske kungen och hans rike!
10. Hur framhöll Petrus i 1 Petrus 2:8—10 detta överraskande faktum, och vad inbegrips i de ”dygder” som skall förkunnas vitt och brett?
10 Detta överraskande faktum fick aposteln Petrus lära sig såsom en av dem som blev ”lärda av Jehova”. Något av det sista han skrev till medtroende var dessa ord: ”Till detta var de [icke troende israeliter] också bestämda. Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petrus 2:8—10) Till de ”dygder”, som kännetecknar denne underbare Gud, hör hans förmåga att fullborda sitt uppsåt med avseende på sin Messias trots all deras fiendskap som skulle förkasta hans Son såsom Messias. De som är hans ”folk till att vara en särskild egendom” är pliktiga att lovprisa Jehova för hans messianska rike. — Jesaja 43:21.
11, 12. Varför lovade Jesus att sända sina lärjungar en ”hjälpare”, och vad sade Jesus om hjälparen?
11 En sådan förpliktelse skulle den nya heliga nationen inte kunna fullgöra i egen kraft mitt i en fientlig värld. Jesus visste detta och sade därför till sina trogna apostlar, innan han blev gripen och bortförd av sina fiender: ”Jag skall inte lämna er värnlösa. ... Men hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära er allting och påminna er om allt vad jag har sagt er.” Och vidare: ”När hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, skall denne hjälpare vittna om mig; och ni i er tur skall vittna, därför att ni har varit med mig från det att jag började.” — Johannes 14:18, 26; 15:26, 27.
12 Jesus tillfogade också: ”Om jag inte går bort, skall hjälparen alls inte komma till er; men om jag går min väg, skall jag sända honom till er. ... När denne kommer, sanningens ande, skall han vägleda er in i hela sanningen, för han skall inte tala av egen ingivelse, utan vad han hör skall han tala, och han skall ge till känna de kommande tingen för er. Denne skall förhärliga mig, eftersom han skall få av det som är mitt och skall ge det till känna för er. Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han får av det som är mitt och ger det till känna för er.” — Johannes 16:7, 13—15.
”HJÄLPAREN”, DEN HELIGA ANDEN, KOMMER
13. I vems namn skulle den utlovade ”hjälparen” ges, och detta åt dem som utövade tro på vems namn?
13 Inte fullt fem hundra år innan Jesus Kristus gav detta löfte åt sina apostlar, upptecknade ståthållaren Nehemja i Jerusalem följande bön beträffande Guds handlingssätt med israeliterna: ”Du översåg med dem i många år och fortsatte att bära vittnesbörd mot dem genom din ande med hjälp av dina profeter.” (Nehemja 9:30, NW) Och nu, under Jesu, Messias’, fysiska frånvaro från sina lärjungar, skulle samma ande, Jehova Guds ande, komma till deras hjälp. Den skulle bara ges dem i Jesu namn. Den skulle bara ges åt dem som skulle tro att Jesus var namnet på den sanne Messias. När gavs den första gången?
14, 15. a) Vad lovade Jesus sina lärjungar, som var annorlunda än Johannes’ dop, såsom en höjdpunkt mot slutet av de fyrtio dagarna efter sin uppståndelse? b) Vilken fråga kunde uppstå om detta utlovade dop?
14 Under fyrtio dagar efter Jesu uppståndelse från de döda, söndagen den 16 Nisan år 33, var Jesus kvar här på jorden, även om han var osynlig. Då och då materialiserade han sig i mänsklig gestalt, liksom heliga änglar hade gjort i forna tider, för att ge sina lärjungar bevis för att han verkligen hade uppstått från de döda, men som en ande. Vid dessa framträdanden talade han med dem och ”berättade om de ting som gällde Guds rike”. (Apostlagärningarna 1:1—3) Några av apostlarna hade varit Johannes döparens lärjungar. Och nu, på fyrtionde dagen, den dag Jesus Kristus for till himmelen, skapade han stor förväntan bland sina lärjungar, då han sade till dem att ”Johannes visserligen döpte med vatten, men ni skall döpas i helig ande inte många dagar härefter”. (Apostlagärningarna 1:4, 5) När Johannes hade döpt ångerfulla judar, hade detta varit ett dop som symbol av deras sinnesändring och ånger över de synder de hade begått mot Guds lag genom Mose.
15 Detta dop i vatten kan ha gett dem en känsla av befrielse jämte ett gott samvete. Men hur skulle det påverka Jesu lärjungar att de skulle ”döpas [nedsänkas] i helig ande”? Det borde stimulera dem, sätta liv i dem, eftersom Guds heliga ande är hans heliga, osynliga verksamma kraft. — Matteus 3:11.
16. Vad skulle den heliga anden stimulera dem att göra, enligt Jesu ord i Apostlagärningarna 1:6—8?
16 Vad skulle Guds heliga ande, när den kom, stimulera mottagarna av den att göra? Kort före sin himmelsfärd sade Jesus till sina lärjungar: ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:6—8) I dessa ord finns svaret på vår fråga: Stimulera mottagarna av helig ande till att avge ett världsomfattande vittnesbörd om att Jesus är den Smorde, Messias eller Kristus.
17. Under vilka omständigheter uppfylldes Jesu löfte till sina lärjungar på femtionde dagen från hans uppståndelse?
17 Jesu Kristi himmelsfärd inträffar. Så går det tio dagar. Den femtionde dagen från hans uppståndelse är inne! I Jerusalem firar man den judiska veckohögtiden eller pingsten (som betyder ”femtionde” med hänsyftning på en dag). Tidigt på morgonen har omkring ett hundra tjugo lärjungar samlats, inte i templet med dess feststämning, utan i en övre sal, avvaktande. ”Plötsligt kom från himmelen ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en framfarande styv bris, och det uppfyllde hela huset, där de satt. Och tungor såsom av eld blev synliga för dem och blev fördelade, och en satte sig på var och en av dem, och de blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål, alldeles som anden förunnade dem att uttala sig.” — Apostlagärningarna 2:1—4.
18, 19. Vilken profetia började uppfyllas den pingstdagen, enligt vad Petrus förklarade, och hur lång tid var det då sedan den uttalades?
18 Äntligen, mer än åtta hundra år efter det att profetian i Joel 2:28—32 uttalats, hade den nu börjat uppfyllas. Häpna judar samlades för att iaktta fenomenet. Några anklagade lärjungarna för att vara druckna. Dristigt sade aposteln Petrus till dem:
19 ”Nej, detta är vad som var sagt genom profeten Joel: ’”Och i de yttersta dagarna”, säger Gud, ”skall jag utgjuta något av min ande över varje slag av kött, och era söner och era döttrar skall profetera och era unga män skall se syner och era gamla män skall drömma drömmar; och även över mina slavar och över mina slavinnor skall jag i de dagarna utgjuta något av min ande, och de skall profetera. Och jag skall ge förebud uppe i himmelen och tecken nere på jorden, blod och eld och rökdis; solen skall förvandlas till mörker och månen till blod, innan Jehovas stora och glansfulla dag kommer. Och var och en som anropar Jehovas namn skall bli frälst.”’” — Apostlagärningarna 2:16—21.
20. Vilket dop ägde då rum, och vem var det Petrus identifierade såsom det redskap som utfört döpandet?
20 Dop i helig ande hade ägt rum, alldeles som Jesus hade utlovat. Att anden sägs ha blivit utgjuten stämmer överens med det förhållandet att den är lik en vätska som används för dop eller nedsänkning. Vi kan påminna oss att Gud gav Johannes döparen ett tecken med avseende på Jesus, som skulle vittna om att ”denne är det som döper i helig ande”. (Johannes 1:33) Helt i enlighet med detta förhållande identifierade aposteln Petrus den förhärligade Jesus Kristus såsom Guds redskap till att utgjuta den heliga anden över dessa första kristna. Så här sade Petrus ytterligare till de judiska pingstfirarna: ”Denne Jesus har Gud uppväckt, vilket vi alla är vittnen om. Därför, eftersom han blev upphöjd till Guds högra sida och mottog den utlovade heliga anden från Fadern, har han utgjutit detta som ni ser och hör.” — Apostlagärningarna 2:32, 33.
21. Hur kunde Petrus säga att de såg och hörde det som den förhärligade Jesus gjutit ut?
21 De såg och hörde hur helig ande var i verksamhet, i det att de såg tungor såsom av eld över lärjungarnas huvuden och hörde lärjungarna på mirakulöst sätt tala främmande språk.
22. Vad var det ytterligare som ägde rum med Jesu lärjungar, i likhet med vad som ägde rum med Jesus efter hans dop i vatten?
22 Men det var mera än bara ett dop av Jesu lärjungar i helig ande som hade ägt rum då på pingstdagen. De hade också blivit smorda med helig ande. Liksom Jesus blev smord med helig ande efter sitt dop i vatten och därmed blev Kristus eller den Smorde, så skedde detta också med hans lärjungar. De blev smorda med det som de blev döpta i.
23. Hur fick lärjungarna dessutom ett sigill på sig, såsom det förklaras av Paulus i 2 Korintierna 1:21, 22?
23 Dessutom fick de genom denna ande ett sigill på sig till tecken på det andliga arv de skulle komma att få. Detta stämmer med vad aposteln Paulus sade till den kristna församlingen i det forntida Korint i Grekland: ”Den som garanterar att ni och vi tillhör Kristus och den som har smort oss, det är Gud. Han har också satt sitt sigill på oss och har som pant på vad som skall komma gett oss anden, i våra hjärtan.” — 2 Korintierna 1:21, 22.
24. Vad skrev aposteln Johannes längre fram om smörjelsen, i 1 Johannes 2:20, 27?
24 Aposteln Johannes, som var med då helig ande blev utgjuten vid pingsten, förstod vad som hade skett. Därför skrev han till medtroende: ”Ni har en smörjelse från den helige; alla har ni kunskap. Och vad er beträffar: den smörjelse som ni har fått från honom, den förblir i er, och ni har inte behov av att någon undervisar er, utan såsom smörjelsen från honom undervisar er om allting, och den är sann och är ingen lögn, och alldeles som den har lärt er, skall ni förbli i gemenskap med honom.” — 1 Johannes 2:20, 27.
FÖDELSE GENOM HELIG ANDE
25. För att en döpt kristen skall få utsikt till ett himmelskt arv, vilket slags påverkan av helig ande måste han då erfara?
25 Det finns ännu ett drag i denna verksamhet som Guds verksamma kraft utövar. Jesus antydde vad det var, då han sade: ”Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds rike.” (Johannes 3:3, 5) En kristen med utsikt till ett himmelskt arv måste efterlikna sin Herre Jesus genom att bli döpt i vatten. På detta sätt symboliserar han överlämnandet av sig åt Jehova Gud, till att göra Guds vilja. (Matteus 28:19, 20) Men helig ande måste också verka på honom. Varför? Därför att, som aposteln Paulus skriver i 1 Korintierna 15:50, ”kött och blod inte kan ärva Guds rike, inte heller ärver förgängligheten oförgängligheten”.
26. Vilket förhållande, som de smorda står i till Gud, talar aposteln Johannes om, sedan han skrivit om smörjelsen?
26 Om lärjungarna skall ha utsikt att komma in i Guds himmelska rike, måste de ”födas” ”på nytt” och således bli Guds andliga söner. Liksom i Jesu eget fall är det Guds andlige son som blir smord med helig ande. Det förklarar varför den smorde aposteln Johannes, sedan han talat om smörjelsen, fortsätter med att säga, i 1 Johannes 3:1—3:
”Se vad slags kärlek Fadern har gett oss, så att vi skulle kallas Guds barn; och sådana är vi. Fördenskull har världen inte kännedom om oss, eftersom den inte har lärt känna honom. Ni älskade, vi är nu Guds barn, men ännu har det inte gjorts uppenbart vad vi kommer att vara. Vad vi vet, det är att närhelst han görs uppenbar kommer vi att vara honom lika, eftersom vi skall se honom alldeles som han är. Och var och en som har det hoppet sig förelagt, han renar sig alldeles som denne är ren.”
27. Hur framgår det av Johannes 1:11—13 att mänskliga föräldrar ingenting har att göra med att en kristen ”föds på nytt”?
27 Mänskliga föräldrar har ingenting att göra med att en person ”föds på nytt”. På grund av egen övertygelse måste en människa ta emot Jesus som Messias och följa honom såsom den som blivit smord av Gud till att vara kung i det himmelska messianska riket. Sedan beror det på Guds vilja om han låter en sådan efterföljare till Kristus födas av helig ande. Det är inte mänskliga föräldrar, utan Gud, som ger upphov åt barn för himmelen. Detta är vad aposteln Johannes säger. Så här lyder Johannes’ ord: ”Han”, dvs. Jesus Kristus, vid den tid då han kom till den judiska nationen för nitton hundra år sedan, ”kom till sitt eget hem, men hans eget folk tog inte emot honom. Men så många som tog emot honom, åt dem gav han myndighet att bli Guds barn, eftersom de utövade tro på hans namn; och de föddes inte av blod eller av en köttslig vilja eller av mans vilja, utan av Gud.” (Johannes 1:11—13) Genom att Gud ger upphov åt dem, föder dem, blir de hans andliga söner. De avlas inte av Gud i en mors sköte.
”EN NY SKAPELSE”
28. Vem är det som bestämmer att Gud skall ha andliga barn, och hur utgör dessa i viss mening ”en förstling av hans skapelser”?
28 Bestämmer inte mänskliga föräldrar själva om de skall ha barn av sitt eget kött och blod? Jo! Likaså bestämmer Gud om vem han skall föda till att vara hans andlige son med ett himmelskt arv. ”Därför att han har velat det, har han frambringat oss genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av hans skapelser.” Så skriver lärjungen Jakob till kristna som han kallar ”de tolv stammarna som är kringspridda”. (Jakob 1:1, 18) När det gäller jordbruk, är det en ”förstling”, förstlingsfrukten, av en ny gröda som överlämnas åt Gud såsom något heligt och något som tillhör honom. Vilka utgör då den andliga förstlingsfrukten? De som den himmelske Fadern föder enligt sin egen vilja och genom ”sanningens ord”. Dessa tar han ut ur den mänskliga familjen för att de skall vara en himmelsk skara, himmelrikesklassen.
29. Vad är enligt 1 Petrus 1:3, 4 nödvändigt för att en kristen skall kunna få inträde i himmelriket?
29 Till samma förstlingsklass skrev den kristne aposteln Petrus: ”Ni har ... fått er givet en ny födelse, inte genom förgänglig säd, utan genom oförgänglig, genom den levande och bestående Gudens ord.” (1 Petrus 1:23) ”En ny födelse”, en pånyttfödelse, är nödvändig för att en kristen till slut skall få inträde i himmelriket. Därför skriver Petrus: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader; i överensstämmelse med sin stora barmhärtighet har han nämligen gett oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obesudlat och aldrig förbleknande arv. Det är förvarat i himlarna åt er.” — 1 Petrus 1:3, 4; läs också 1 Johannes 3:9.
30, 31. a) Vilket rop till Gud uppstämmer de som har fått ”adoptionen som söner”? b) I vilket förbund befinner sig de som har en sådan adoption, och vilket slags nation utgör de?
30 Till kristna i den romerska provinsen Galatien, som hade fått ”adoptionen som söner”, skrev aposteln Paulus: ”Eftersom ni nu är söner, har Gud sänt ut sin Sons ande in i våra hjärtan, och den ropar: ’Abba, Fader!’ Så är du då inte längre slav utan son; och om du är son, är du också arvinge genom Gud.” — Galaterna 4:5—7.
31 Kristnade judar var, liksom Paulus själv, inte längre slavar under lagförbundet, som profeten Mose hade varit medlare för. De var nu Guds andliga söner och befann sig i ett ”nytt förbund”, som Jesus Kristus, en större profet än Mose, var medlare för. Detta nya förbund frambringar vad det gamla mosaiska lagförbundet inte lyckades frambringa, nämligen ”ett rike av präster och ett heligt folk”, ”en helig nation” (NW). (2 Moseboken 19:5, 6; Hebréerna 8:6—13; 1 Timoteus 2:5, 6) Den heliga nation som befinner sig i det nya förbundet är därför ett andligt Israel, som består av kristna som är judar eller israeliter invärtes. De har blivit omskurna i sina hjärtan, inte utvärtes på köttet. Vi kan läsa om detta i Romarna 2:28, 29.
32. Varför känner vi, enligt orden i 2 Korintierna 5:16—18, ingen kristen, inte ens Kristus själv, efter köttet?
32 När alla dessa nya drag, som gäller Guds andliga söner, läggs fram för oss, kan vi då alls förvåna oss över att aposteln Paulus talar om ”en ny skapelse”? Nej! Det är bara logiskt av honom att göra det. Aposteln Paulus utgår ifrån att Jesus Kristus har blivit uppväckt från de döda som en himmelsk andlig Son av Gud och säger därpå: ”Därför känner vi från och med nu ingen [kristen] efter köttet. Även om vi har känt Kristus efter köttet, känner vi honom nu verkligen inte längre så. Följaktligen, om någon är i gemenskap med Kristus, är han en ny skapelse; de gamla tingen har försvunnit, se, nya har blivit till. Men allting är från Gud.” — 2 Korintierna 5:16—18.
33. Krävs det omskärelse på köttet för att man skall vinna inträde i himmelriket, och om det inte gör det, vad är då verkligen nödvändigt?
33 Av allt detta följer att köttslig omskärelse av en person, som är köttslig avkomling av patriarken Abraham eller som är naturlig jude, inte är något som krävs av oss för att vi skall vinna frälsning genom den Smorde, Messias eller Kristus. Vad är då verkligen nödvändigt i deras fall som förväntar att komma till himmelen? Den inspirerade aposteln Paulus svarar med dessa rättframma ord: ”Varken ett omskuret tillstånd eller ett oomskuret är någonting, men en ny skapelse är någonting. Och alla som vill vandra ordningsfullt efter detta rättesnöre, över dem vare frid och barmhärtighet, ja över Guds Israel.” (Galaterna 6:15, 16) Hela detta ”Guds Israel” är en ”ny skapelse”.
34. Vad gjorde man i församlingen i Antiokia för att få den dispyt avgjord som gällde om köttslig omskärelse var ett krav för evig frälsning?
34 I dag kanske somliga personer, som är omskurna i köttet, bestrider dessa ord av den inspirerade aposteln Paulus, en kristnad jude. Men även under sexton år efter Jesu Kristi död, uppståndelse och himmelsfärd fanns det sådana som gjorde gällande att det var nödvändigt med omskärelse i köttet för att vinna evig frälsning. Detta inträffade i Antiokia i Syrien, där Kristi lärjungar först kom att kallas kristna. (Apostlagärningarna 11:26) Vad skulle man då göra? Församlingen i Antiokia skickade i väg Paulus och hans missionärskamrat Barnabas och några andra, för att de skulle ”bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem angående denna dispyt”. (Apostlagärningarna 15:1, 2) Därför kom det till stånd en rådsförsamling av apostlarna och de äldste i församlingen i Jerusalem, för att de skulle fatta ett beslut som gällde om de som trodde på Kristus och som inte var judar behövde omskäras utvärtes på köttet.
35. Vad hade helig ande med det beslut att göra, som rådsförsamlingen i Jerusalem meddelade, och hur löd beslutet?
35 Slutligen, efter en hel del dryftande och sedan vittnesbörd i saken hade lagts fram, hänvisade lärjungen Jakob till de synnerligen tillämpliga orden i Amos 9:11, 12, som var inspirerade av Guds heliga ande och som redan höll på att uppfyllas under den heliga andens ledning. Uppenbarligen utgjorde detta Guds heliga andes anvisning om att en utvärtes omskärelse på köttet inte var nödvändig för hedniska troende, som hade tagits ut ur nationerna för Jehovas namn. Utan tvivel hade Guds heliga ande åter kallat fram detta avgörande skriftställe i Jakobs minne, och likaså vägledde den honom då han gav förslag om de framträdande punkter som borde tas med i den resolution som rådsförsamlingen i Jerusalem skulle avge. Så här löd rådsförsamlingens beslut:
”Den heliga anden och vi själva har ... förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt. Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång. Må ni få vara vid god hälsa!” (Apostlagärningarna 15:3—29; 21:25)
Det slogs alltså fast att vad som var nödvändigt för kristna, om de skulle vinna ett himmelskt arv, inte var utvärtes omskärelse på köttet, utan att den kristne var en ”ny skapelse”.
36. Vilket uppdrag är det den av anden pånyttfödda församlingens plikt att fullgöra, bemyndigade som dess medlemmar är av sin smörjelse, och vad undervisar Jehova dem fördenskull om?
36 Då, under första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, gladde sig de kristna troende över detta beslut som rådsförsamlingen i Jerusalem hade fattat. Vi själva i denna tid kan alltjämt glädja oss över samma inspirerade beslut. Av den Heliga skrift förstår vi att den av anden pånyttfödda kristna församlingen såsom en ”ny skapelse” är smord med Jehovas ande, liksom den främste medlemmen av denna församling, Jesus Kristus, är. Därför är det nu denna församlings uppgift att göra vad denna smörjelse bemyndigar medlemmarna att göra, nämligen ”att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka”. Jesus Kristus själv drog sig inte undan förpliktelsen att göra detta utan blev ett föredöme för alla sina efterföljare. (Jesaja 61:1—3) Som Guds andliga söner blir de lärda av Jehova, undervisade om vad de skall förkunna såsom ”glädjens budskap” eller ”goda nyheter” (NW) från honom. (Jesaja 54:13) Genom sin Sons, Jesu Kristi, trogna föredöme och ord lär Jehova den kristna församlingen att de livsfrälsande nyheter som skall förkunnas för alla och envar är de goda nyheterna om Guds messianska rike.
[Frågor]
