Kapitel 2

Helig ande i verksamhet i den osynliga himmelska världen

1. Varför är det viktigt för oss att veta hur helig ande har verkat i den osynliga himmelska världen?

MÄNNISKAN är nog särskilt intresserad av hur Guds heliga ande verkar i den synliga, materiella världen som människan är bekant med. Men det som har inträffat i den osynliga, himmelska världen har i hög grad påverkat mänskliga angelägenheter. Hur helig ande skall sättas i rörelse i den nära framtiden, i vår egen generations tid, hänger intimt samman med vad som inträffar i den osynliga världen och är synnerligen viktigt för människan. Därför bör vi önska förstå hur helig ande verkar i ett sådant sammanhang, som är av så stor vikt för oss nu.

2. På vilket sätt visar Psalm 104:29, 30 hur beroende mänskligheten är av den osynliga himmelska världen?

² Även om nutidsmänniskan, präglad av tidsandan, är ovillig att erkänna det, så är likväl mänskligheten beroende av den osynliga himmelska världen. Om Gud, Skaparen, skulle vända bort sitt ansikte från oss på jorden, bli ”död” för oss, så att säga, vad skulle det då bli av oss? Den bibliske psalmisten hade rätt, när han sade  till Gud: ”Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen. Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.” (Psalm 104:29, 30) Det som människan i första hand bör studera är således inte människan själv, utan Skaparen, Gud. I den mån som det behagar Gud att för oss uppenbara något om den osynliga himmelska världen är det detta som huvudsakligen förtjänar att studeras av oss.

3. Varför skulle det vara kortsynt och oförnuftigt av oss att mena att Gud vistas i himmelen alldeles ensam och utan passande omgivning?

³ Låt oss alltid komma ihåg att ”Gud är en Ande”, eller: ”Gud är ande” (1917). (Johannes 4:24) I överensstämmelse med detta vistas han i en andevärld. Alldeles ensam och utan passande omgivning? Visst inte! Det skulle vara kortsynt och oförnuftigt av oss att mena att Gud bara kan skapa materiella ting, som är synliga för oss, och att han inte också har skapat ting i den osynliga himmelska världen. Sådana ting som tillhör en högre värld bör ha en natur eller uppbyggnad som är högre än det materiella skaparverk som vi människor är en del av.

4. Varför är man i den osynliga himmelska världen inte beroende av vår sol för att ha ljus?

⁴ När vi tänker på alla de förunderliga, sköna ting som Gud har berikat den här materiella världen med, fylls vi av vördnad när vi försöker tänka på alla de underbara, härliga ting som han har skapat i den andliga världen. Där uppe är man inte alls beroende av vårt solsystems sol för att ha ljus. Där finns ingen natt! De ljusspridande solarnas skapare är själv en himmelsk sol, en ljuskälla. Bokstavligt och bildligt, i moraliskt avseende, är det sant att ”Gud är ljus och i gemenskap med honom finns inget mörker alls”. (1 Johannes 1:5) Långt före den utsagan av bibelskribenten Johannes hade  psalmisten förklarat att Skaparen var lika välkommen som dagens solljus, när han skrev: ”Jehová, Gud, är sol och sköld; nåd och ära giver Jehová; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.” — Psalm 84:1211, Åkeson.

5. Vad slags personer har Gud hos sig i den osynliga himmelska världen, och hur är de olika oss människor?

⁵ Det är inte bara förnuftigt att tro så, utan bibeln själv vittnar om att Gud hos sig i den osynliga andevärlden har förnuftsbegåvade personer med andlig natur. Dessa kan han stå i direkt kontakt med. De kan se honom, alldeles som han ser dem. Eftersom de till sin uppbyggnad är av högre, övermänsklig natur, smälter de inte, sönderdelas, förintas de inte, så snart de får se honom. De kan stå i direkt kontakt med honom och tjäna i hans personliga närvaro. (Lukas 1:19) Det var inte till änglar, utan till människor, som Gud sade: ”Mitt ansikte kan du dock icke få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” (2 Moseboken 33:20) Detta sade Gud rentav till sin profet Mose.

6. Hur blev, enligt Uppenbarelseboken 4:11, dessa andar till, som var Guds umgänge i andevärlden?

⁶ Hur blev dessa andar till, som var Guds umgänge i andevärlden? Tänk efter: hur blev det första människoparet till? Vi skall ta det svar som gavs av dem som bibelskribenten Johannes såg i en syn och som sågs tillbedja Gud i himmelen. Vi citerar här deras ord: ”Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot priset och äran och makten! Ty du har skapat allting, och därför att du ville det, kom det till och blev skapat.” — Uppenbarelseboken 4:11, Hedegård.

7, 8. Vad sade Jesus, den dag han uppstod från de döda, att en ande inte har, och vad gjorde han med den kropp som han visade sig i?

⁷ Gud gjorde det första människoparet till kött och  blod. Tidigare hade Gud gjort sin himmelska umgängeskrets till andar, med en natur som är överlägsen människans. Den dag, då Jesus Kristus uppstod från de döda, sade han något som klargör den här saken. Han visade sig för sina lärjungar i ett låst rum i Jerusalem. För att kunna göra detta framträdde han i en materialiserad kropp lik den han hade då han dog, men de menade att de såg en ande. Vad sade han då till dem? Detta: ”En ande har inte kött och ben, alldeles som ni ser att jag har.” — Lukas 24:36—39.

⁸ Sedan den uppståndne Jesus hade samtalat med dessa häpna lärjungar, försvann han. Han dematerialiserade eller upplöste den där klädda människokroppen. Han tog inte med sig denna kropp och kläderna på den in i andevärlden. Hade det varit möjligt för honom att göra det, skulle det ha betytt att en ande eller person i himmelen faktiskt har kött och ben, åtminstone i den förhärligade Jesu Kristi fall. — 1 Korintierna 15:50.

9. Till vad för något skapade Gud från början dem som skulle vara hans himmelska umgänge?

⁹ Av allt detta framgår det att Herren Gud från början gjorde dem som skulle vara hans himmelska umgänge till andar. Han överförde inte människoskapelser av kött, blod och ben från vår jord till att hålla honom sällskap i den osynliga himmelska världen. Den kristne aposteln Paulus beskriver vad slags personer det var som Gud skapade direkt i himmelen: ”Han gör sina änglar till andar och sina offentliga tjänare till en eldslåga.” (Hebréerna 1:7) Här citerade aposteln Paulus psalmisten David, när han talar om Jehova Gud såsom den som ”gör sina änglar till andar, sina tjänare till en förtärande eld”. (Psalm 104:4, NW) Således vittnar Guds eget skrivna ord om att han har förmåga att skapa andeskapelser såväl som människoskapelser.

10. Hur antyder orden i 1 Moseboken 1:26 att andeskapelserna blev till före människoskapelserna?

 ¹⁰ Andeskapelserna blev till före människoskapelserna. Guds egna ord som uppenbaras för oss i bibelns första kapitel vittnar om detta. Vi läser där: ”Och Gud sade: ’Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.’” (1 Moseboken 1:26) När nu Gud sade: ”Låt oss göra människor [människan, 1878 års sv. övers.; Åkeson; NW] till vår avbild, till att vara oss lika”, talade han inte till sig själv som om han vore en ”två i en” gud eller en ”tre i en” gud. Han talade till åtminstone en annan himmelsk person, särskild eller tydligt åtskild från honom, och inbjöd denna person, denna ande, att förena sig med honom i att frambringa en jordisk, mänsklig skapelse.

11. Hur antyder orden i Job 38:1—7 att det fanns mer än en person som var med Gud vid tiden för människans skapelse?

¹¹ Men vid tiden för mannens och kvinnans skapelse fanns det mer än en person eller ande som var förbunden med Gud. Det fanns personer, andar, som Gud hade skapat redan före jordens skapelse. Den trogne Job i Us’ land fick sin uppmärksamhet fäst vid detta förhållande, då Gud sade till honom: ”Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd. Vem har fastställt hennes mått — du vet ju det? ... Och vem var det, som lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?” (Job 38:1—7) Detta inträffade många tusen år innan tiden var nådd för det slutliga skedet på Guds sjätte skapelsedag, då Gud skapade mannen och kvinnan. (1 Moseboken 1:27—31) Följaktligen  var dessa ”Guds [jublande] söner” inte skapelser som först hade varit på jorden som människor och därefter förflyttats till Guds närvaro i himmelen. De var från början av sin tillvaro Guds andeskapelser. Gud befolkade inte himlarna med före detta jordinvånare.

12. I vilket förhållande står människor till änglar, om man jämför deras tillvaro och förmågor?

¹² Dessa ”Guds [gudalika] söner” är människan överlägsna. Sedan psalmisten David erkänt Guds höghet långt över himlarna, sade han därför vidare: ”Vad är en dödlig människa, att du kommer ihåg henne, och en jordemänniskas son, att du tar dig an honom? Du företog dig också att göra honom litet mindre än de gudalika.” (Psalm 8:5, 64, 5, NW) Vilka är dessa ”gudalika”? De är änglar. När bibelskribenten gör en tillämpning av Psalm 8:65, säger han nämligen, i Hebréerna 2:6—9: ”Du gjorde honom lite ringare än änglar.” Vad tillvaro och förmågor beträffar står människan således oföränderligt på ett lägre plan än dessa ”Guds söner”, dessa himmelska änglar.

SAMMANKOMSTER AV ANDEVARELSER I HIMMELEN

13. Var finner vi den första skildringen av himmelska sammankomster, och vem presiderade vid dem?

¹³ Då och då förekommer det sammankomster av dessa ”Guds söner”, och Gud, den Högste, presiderar över dem. Han har uppenbarat detta för oss i sitt skrivna ord. De tidigaste rapporter vi finner om sådana himmelska sammankomster är upptecknade i de två första kapitlen i Jobs bok. ”Och en dag hände det”, under förra delen av Jobs levnad, ”då Guds söner kommo att inställa sig inför Jehova, att ock Satan kom med dem. Och Jehová sade till Satan: ’Varifrån kommer du?’ Och Satan svarade: ’Ifrån att genomströva jorden och fara omkring  därpå.’” Några verser längre fram, i nästa kapitel, talas det om en andra sammankomst då Jehova kom tillsammans med sina himmelska söner, och återigen drar den ande, den person, som kallas Satan fördel av tillfället. (Job 1:6, 7, Åkeson; Job 2:1, 2) Sådana sammankomster, som är osynliga för våra ögon, är betydelsefulla, och Gud, den Allsmäktige, upprätthåller ordningen vid dem. Alla närvarande måste inför honom avlägga rapport om var de har varit och vad de har gjort. Också den individ som kallas Satan måste visa aktning, fastän han är vad hans namn brännmärker honom för att vara — Jehova Guds särskilt framträdande motståndare.

14. Vad slags himmelsk sammankomst omnämns i Hebréerna 12:22, 23?

¹⁴ Om sådana sammankomster av ”Guds [ande]söner” i himmelen läser vi vidare, i Hebréerna 12:22, 23: ”Ni”, hebreiska kristna, ”har kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem, och myriader änglar, i allmän sammankomst.” Alla dessa myriader änglar, som förblir trogna mot sin himmelske Fader och vägrar att efterlikna Satan, utgör en Guds familj, en stor himmelsk familj.

15. Hur hänvisar Paulus till en sådan himmelsk familj i Efesierna 3:14, 15, och i vilket förhållande står alla familjemedlemmarna till varandra?

¹⁵ Bibelskribenten Paulus hänvisar till denna himmelska familj. När Paulus skriver till kristna, som erkänner Jehova Gud som sin himmelske Fader, säger han: ”På grund av detta böjer jag mina knän för Fadern, som varje familj i himmel och på jord har att tacka för sitt namn.” (Efesierna 3:14, 15) Varje familj har sin far att tacka för sitt namn, och den bör motsvara detta namns värdighet och värde. Eftersom ”Guds [himmelska] söner” bara har en enda Fader, är de alla bröder.

16. Vilken himmelsk sammankomst såg profeten Mika en syn av under senare delen av 900-talet f.v.t.?

 ¹⁶ Någon gång under senare delen av 900-talet före den vanliga tideräkningens början hölls det en himmelsk sammankomst. Den israelitiske profeten Mika såg en syn av den. Mika redogjorde för synen inför två allierade kungar, Ahab och Josafat, med dessa ord: ”Hör nu Jehovás ord. Jag såg Jehová sitta på sin tron och hela den himmelska hären stå till höger och till vänster om honom. Och Jehová sade: ’Vem vill förleda Ahab, att han drager upp och faller vid Ramot i Gilead?’ Och den ene sade så, och den andre sade så. Då gick anden [en ande, 1541 års sv. övers.; NW] fram och ställde sig inför Jehová och sade: ’Jag vill förleda honom’” — 1 Konungaboken 22:19—21, Åkeson.

17. Av vad slags personer bestod den här, som då stod på ömse sidor om Gud?

¹⁷ Lägg märke till att ängeln som gav förslag om den framgångsrika metoden att förleda den onde kung Ahab att dra ut och möta sin undergång i strid kallas ”en ande”. Detta vittnar om att hela ”hären” till höger och till vänster om Gud också är andar, ja, förnuftsbegåvade andeskapelser. De skiljer sig från oss människoskapelser.

18, 19. Vilka domstolsförhandlingar i himmelen, fastställda att hållas nu på 1900-talet, fick Daniel se i en syn?

¹⁸ Är vi människor i dag klara över att det för länge sedan har fastställts att domstolsförhandlingar skulle komma att hållas i himmelen nu på 1900-talet? Profeten Daniel fick genom ett underverk se en syn av detta, medan han som fånge var slav i Babylon för mer än två tusen fem hundra år sedan. Hans skildring av vad han fick se lyder så:

¹⁹ ”Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde  djur, övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt. ... Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal [den gamle av dagar, Åkeson; NW] satte sig ned. ... Tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna. ... Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” — Daniel 7:7—14.

20. Vilken himmelsk son av Gud är det som äras så högt som denne som i Daniels syn kallas för ”en människoson”?

²⁰ Finns det någon annan andeson av Gud i himmelen som äras så högt som denne som framträder i Daniels syn såsom ”en människoson”? Nej! Vem är han då? Psalmisten identifierar honom. I Psalm 89:27, 2826, 27 säger han: ”Han skall kalla mig så: ’Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.’ Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.” Detta Jehovas uttalande syftar inte på kung David, som Gud ingick ett förbund med om ett evigt rike i Davids kungliga ätt, inte heller på Davids kunglige efterträdare, Salomo. Ingen av dessa kungar var sin fars förstfödde son. (Psalm 89:29—3828—37; 2 Samuelsboken 7:4—17) Senare faktiska förhållanden visar att Jehova i profetiska ordalag syftade på sin egen ”förstfödde” i himmelen, den Son som hade varit hos honom under obestämd tid innan Jehova Gud skapade människan.

21. Hur besvarar orden i Uppenbarelseboken 3:14 frågan om Gud hade en himmelsk hustru vid den tid då han frambringade sin ”förstfödde” son?

 ²¹ Helt naturligt skulle någon kunna fråga: Hur kunde Gud ha en förstfödd son, när han inte hade någon hustru i himmelen vid den tiden? Till svar på den frågan hänvisar vi till vad den som bevisade sig vara denne ”förstfödde” själv sade. I bibelns sista bok, i Uppenbarelseboken 3:14, återges hans ord: ”Detta säger Amen, det trogna och sanna vittnet, Guds skaparverks början.” Det var den uppväckte, förhärligade Herren Jesus Kristus som uttalade dessa ord. Han är ett troget och sant vittne och far inte med osanning om den här saken. Han säger själv att han är ”Guds skaparverks början”. Således kunde Gud inte ha någon kvinna före denne som han först skapade.

22. Vad sade Jesus att Gud är för honom, fastän han är ett skaparverk?

²² Fastän Jesus är ett ”skaparverk” och inte barn av en mor, talar han likväl ständigt om Gud som sin egen Fader. (Uppenbarelseboken 3:21; 14:1) Han talar också om sin Fader såsom den som är hans egen Gud. Enligt Uppenbarelseboken 3:12 säger han: ”Den som segrar, honom skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och ... jag skall skriva på honom min Guds namn och namnet på min Guds stad.” Detta stämmer överens med vad han på sin uppståndelsedag sade till Maria Magdalena nära den tomma graven: ”Bege dig till mina bröder och säg till dem: ’Jag far nu upp till min Fader och er Fader och till min Gud och er Gud.’” (Johannes 20:17) Detta inträffade den 16 Nisan år 33 v.t., på tredje dagen efter det att han med hög röst hade ropat på tortyrpålen, som han blivit hängd på för att dö: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”  Och, till sist: ”Fader, i dina händer anförtror jag min ande.” — Matteus 27:46; Markus 15:34; Lukas 23:46; Psalm 22:21; 31:65.

GUDS ”ENFÖDDE SON”

23. Vilken plats i Guds skaparverks inbördes ordning intar Jesus Kristus, eftersom han är Guds ”enfödde Son”?

²³ Vad var det Jesus Kristus sade att han själv var, då han talade till den judiske styresmannen Nikodemus? Detta: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) När han talade om sig själv såsom Guds ”enfödde Son”, identifierade han sig såsom Guds ”förstfödde”. Guds verk att ensam och direkt skapa någonting ur ingenting började och slutade med denne ”förstfödde”, ”enfödde Son”. Förutom att Jesus kallar sig ”Guds skaparverks början” använder aposteln Paulus en liknande benämning om honom, då han säger: ”Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av all skapelse.” (Kolosserna 1:15) Sedan Gud hade skapat ”den förstfödde av all skapelse”, var således alla de ting som fick tillvaro efteråt andra skapelser. När Gud skapade alla dessa andra ting, tog han sin ”enfödde Son” i sin tjänst.

24. Med hjälp av vem blev alla andra ting skapade av Gud, enligt Kolosserna 1:15, 16 och Johannes 1:1—3?

²⁴ Aposteln Paulus bekräftar denna tankegång, då han först talar om ”den förstfödde av all skapelse” och sedan säger: ”Därför att med hjälp av honom skapades alla andra ting i himlarna och på jorden, de synliga tingen och de osynliga.” (Kolosserna 1:16) Nu kan vi förstå aposteln Johannes’ ord i Johannes 1:1—3: ”I början var Ordet [grekiska: Logos], och Ordet [Logos] var hos  Gud, och Ordet [Logos] var en gud. Denne var i början hos Gud. Allting blev till genom honom, och utan honom blev alls ingenting till.” I bibelns sista bok, som också har skrivits av Johannes, säger han oss att den förhärligade Jesus Kristus bär titeln ”Guds Ord”, inte Gud, Ordet: ”Och det namn han kallas vid är Guds Ord [Logos].” — Uppenbarelseboken 19:13.

25. Varför och på vilket sätt var Logos ”den främste” (1917)?

²⁵ Han som kallas ”Guds skaparverks början” blev tilldelad värdigheten och rätten som Guds ”förstfödde”, ”enfödde Son”. Som den ”förstfödde” Sonen var han den främste, överlägsen alla Guds framtida söner. (Kolosserna 1:18) Detta inbegrep att hans himmelske Fader förenade honom med sig i att frambringa alla andra ting som fått tillvaro i himmel och på jord.

26. Varför kallas inte de andeskapelser, som blev till med hjälp av Logos, för hans söner?

²⁶ När Ordet eller Logos togs till hjälp för att ge tillvaro åt alla dessa ”Guds [oräkneliga] söner”, måste helig ande från Gud, hans Fader, kraftfullt ha verkat på honom och genom honom. Den var med honom och verkade på hans vägnar. Det sätt, på vilket den verkade, måste då ha varit sådant som det var längre fram, när han blev en fullkomlig människa på jorden och botade sjuka genom att utföra underverk. Därför sade han att han drev ut demoner med hjälp av Guds ande. (Lukas 11:20; Matteus 12:28) Eftersom Jehova Guds ande också var verksam med hjälp av Logos uppe i himmelen, betraktade dessa ”Guds söner”, som blev till genom honom, inte honom, utan Jehova Gud, som sin skapare och Fader. De kallas inte Logos’ söner. De benämns ”Guds söner”, ”den sanne Gudens söner” (NW). — Job 1:6; 2:1; 38:7.

27. Till vem sade Gud: ”Låt oss”, vid människans skapelse, och varför var han den rätte att säga detta?

 ²⁷ Nu står det alltså fullt klart att när Gud på sin sjätte skapelsedag sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att våra oss lika”, talade han till sin ”förstfödde”, till ”sin enfödde Son”. (1 Moseboken 1:26—31) Gud kunde också ha sagt ”Låt oss” till denne Son när Gud hade för avsikt att skapa de himmelska änglarna, keruber och serafer inbegripna. Det var Jehova Gud som i sin egenskap av den Högste och alltings Skapare hade att besluta om vad som skulle bli till. Änglarna skulle vara hans söner. Som blivande Fader avgjorde han när han skulle ha flera himmelska andesöner. Hans ande var den enda verksamma kraft medelst vilken det kunde ges tillvaro åt ytterligare ting.

28. Vilka ”Guds söner” såg Adam och Eva vid ingången till lustgården, sedan de drivits ut ur den, och vad var det som påverkade det ständigt svängande svärdet som fanns där?

²⁸ Längre fram visade sig några av ”Guds [kerub]söner” vid ingången till Edens lustgård. Varför det? Jo, det första människoparet, Adam och Eva, gjorde uppror mot Gud och blev utdrivna ur sitt paradisiska hem. Därför sattes keruber vid ingången till lustgården för att hindra de båda syndarna att vända tillbaka in i den och söka upphäva verkan av dödsstraffet. (1 Moseboken 3:24) Det som Adam och Eva såg var materialiserade keruber. Det ”svärd, som beständigt svängde runt” (NW) vid ingången till lustgården, hölls helt visst i rörelse av Guds heliga ande för att oheliga människor skulle hållas utanför.

29. Vilken grupp av ”Guds söner” såg Jesaja i en syn, och av vilket slag var de som Hesekiel såg längre fram?

²⁹ På 700-talet f.v.t. såg profeten Jesaja i en syn ännu en grupp av ”Guds söner”, kallade serafer. Dessa serafer stod beredda att tjäna Jehova Gud i hans tempel.  (Jesaja 6:1—7) Gott och väl ett hundra femtio år senare fick profeten Hesekiel, som befann sig i Babylon, en syn där han såg flera av ”Guds [kerub]söner”. — Hesekiel 1:1—25; 9:3; 10:1—20; 11:22.

30, 31. Vad antyder att keruberna förflyttar sig med stor hastighet när Gud sänder ut dem i något uppdrag, och med vilken regering är de förbundna?

³⁰ Keruberna, som också kallas ”livsväsen” (Åkeson) eller ”levande skapelser” (NW), måste förflytta sig med stor hastighet när Gud sänder ut dem i något uppdrag. Som svar på en vädjan till Gud om hjälp heter det därför att ”han kom ridande på en kerub och kom flygande, och han kom ilande på en andes vingar”. — Psalm 18:1110, NW.

³¹ I andevärlden måste tydligtvis oerhörda avstånd tillryggaläggas på kort tid. Avståndet hindrade inte att kung Hiskia i Jerusalem fick snar hjälp, sedan han gått upp till templet i en tid av stor fara för nationen. Han bad: ”O härskarors Jehova, Israels Gud, som har säte på keruberna, endast du är den sanne Guden för jordens alla riken.” (Jesaja 37:14—37; v. 16 enl. NW) Keruberna lyder under Jehova Gud som om han hade sitt säte över dem; och de kommer att vara förbundna med hans rike som skall ge skyndsam lindring åt hela mänskligheten i dess yttersta nöd. Helt i överensstämmelse med detta välsignade faktum är de inledande orden till den profetiska psalmen: ”Jehova själv har blivit konung. Må folken darra. Han sitter på keruberna. Må jorden skälva.” (Psalm 99:1, NW; också Psalm 80:21) Jehovas överlägsna ställning i förhållande till keruberna framgick också av detaljer i förbindelse med förbundsarken som profeten Mose blev befalld att tillverka. — Hebréerna 9:5.

32. Hur angavs Jehovas ställning i förhållande till keruberna av detaljer i förbindelse med den gyllene arken som tillverkades av Mose?

 ³² I denna gyllene ark eller kista förvarades heliga föremål. Den hade ett lock, över vilket det fanns två gyllene keruber med vingar som var utbredda för att övertäcka nådastolen, som också kallades försoningslocket. När denna ark sattes in i det allraheligaste i tabernaklet eller templet, visade sig ett mirakulöst ljus (schekinaljuset) ovanför kerubernas vingar. (2 Moseboken 25:10—22; 2 Konungaboken 19:15) Det var alltså som om Jehova tronade ovanför keruberna och gav föreskrifter därifrån. Mose berättar om vad han själv upplevde i förbindelse med detta, när han skriver: ”Och när Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom, hörde han rösten tala till sig från [ovan från, Åkeson; NW] nådastolen ovanpå vittnesbördets ark, från platsen mellan de två keruberna; där talade rösten till honom.” — 4 Moseboken 7:89.

EN OSYNLIG PLATS FYLLD AV VERKSAMHET

33. Varför måste himmelen vara en plats av ännu större verksamhet än den som pågår över hela jorden i dag?

³³ Himmelen är inte något lättingsland, där man kan tänkas sitta och dingla med benen på randen av ett moln som sakta seglar framåt. Där finns den mest verksamma personen i hela tillvaron, den centrala källan till all dynamisk energi! Hans heliga ande genomströmmar såsom en verksam kraft hela den osynliga himmelen. Verksamheten bland dem som bebor denna värld och tjänar Jehova måste vida övergå all den verksamhet som pågår över hela jorden i dag. Avstånd, ofattbart mycket större än de som kan mätas här på jorden eller härifrån till månen, måste tillryggaläggas i tjänsten för universums Suverän, Jehova Gud. Oräkneliga är de ting som skall utföras,  förutom att man måste ägna uppmärksamhet åt vår jämförelsevis ringa planet, jorden. Måtte vi inte göra oss blinda för all himmelsk verksamhet, bara därför att våra svaga ögon inte kan se den bokstavligt. Vi har all grund att se den med trons ögon. — Hebréerna 11:1, 27.

34, 35. Hur uttryckte sig psalmisten David, då han erkände de himmelska änglarnas överlägsna förmågor, och vilken lärdom kan vi människor ta av deras handlingssätt?

³⁴ Enligt Herren Guds uppsåt för hans himmelska söner ett mycket verksamt liv. De kan åstadkomma mycket, mycket mer än vi människor kan. De är övermänskliga. Deras kraft kan vi inte mäta. Enligt bibelns historiska skildring har de, med hjälp av helig ande, kunnat göra ting som vetenskapen inte kan förklara.

³⁵ David erkände deras övermänskliga förmåga, då han vände sin uppmärksamhet mot dem och sade: ”Välsigna Jehova, o ni hans änglar, mäktiga i kraft, som fullgör hans ord, genom att lyssna till hans ords röst. Välsigna Jehova, alla ni hans härskaror, ni hans tjänare, som gör hans vilja.” (Psalm 103:20, 21, NW) När dessa härskaror av himmelska änglar gör Jehovas vilja, ger de jordemänniskan ett utmärkt exempel att efterlikna. Om sådana oerhört kraftfulla övermänskliga skapelser inte anser sig för goda i sig själva att tjäna sin skapare, då bör vi bräckliga, kortlivade människor här nere inte vara så självgoda och egenkära att vi gör uppror mot Jehova Gud och inte känner det minsta ansvar inför honom. Det är långt bättre för oss att välsigna honom.

36. Hur kommer helig ande till uttryck överallt i himlarna, och varför skall enheten där uppe aldrig störas?

³⁶ Helig ande från Gud kommer till uttryck överallt i himlarna när hans enfödde Son, hans keruber, hans serafer och alla hans änglar kärleksfullt tjänar honom, den ende levande och sanne Guden. Hans ande, som  alla dessa lojala har fått del av, alstrar bland dem en ”andens enhet i fridens sammanhållande band”, för att citera Efesierna 4:3. Alla samarbetar de under den högste Guden, Jehova. Genom sin endräktiga tjänst i mångfalden av sina plikter ägnar de honom i själva verket sin tillbedjan. Denna enhet i tjänst och tillbedjan skall aldrig störas, inte ens av demoner.

37. Vem tar ledningen i himmelen i att tillbedja och tjäna Gud, och hur gavs det uttryck åt uppskattning av detta i Johannes’ syn enligt Uppenbarelseboken 5:11—14?

³⁷ Det är Jehovas ”förstfödde”, hans ”enfödde Son”, som tar ledningen i att utföra denna orubbligt lojala tjänst för Gud och i att tillbedja honom. Han var en gång villig att tjäna som offerlamm här på jorden. De trogna himmelska härskarorna uppskattar detta slag av självuppoffring i lika hög grad som vi kristna gör. Detta bekräftas av den himmelska scen, som aposteln Johannes fick se i en syn och som fullbordas nu på 1900-talet. Den beskrivs så här:

”Och jag såg, och jag hörde en röst av många änglar runt omkring tronen och de levande skapelserna och de äldste, och antalet av dem var tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen, och de sade med hög röst: ’Lammet som har blivit slaktat är värdigt att ta emot makten och rikedom och vishet och styrka och ära och härlighet och välsignelse.’ Och varje skapelse som är i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allting i dem, hörde jag säga: ’Honom som sitter på tronen och Lammet tillhör välsignelsen och äran och härligheten och makten till evig tid.’ Och de fyra levande skapelserna började säga: ’Amen!’ och de äldste föll ner och tillbad.” — Uppenbarelseboken 5:11—14.

38. Vilket val har vi att träffa, med tanke på denna syn, och i vilket fall kommer vi att gynnas med helig ande?

³⁸ Hur är det då med oss som nu befinner oss på jorden, ja, på jordens yta och ännu inte ”under jorden” i gravar? Vi har ett val att träffa. Skall vi ta del i att uppfylla  denna profetiska syn genom att förena oss med de tio tusen gånger tio tusen heliga änglarna och ge tillbörlig ära åt Guds lammlike Son och ge vårt hjärtas hängivenhet åt honom som sitter på tronen, Jehova Gud? Om vi helt frivilligt väljer att göra detta, då kommer vi — i likhet med de härliga himmelska härskarorna — att gynnas med helig ande från varje fullkomlig gåvas givare, Jehova Gud. — Jakob 1:17.

[Frågor]