Hur helig ande verkade på människor i forna tider
Kapitel 4
Hur helig ande verkade på människor i forna tider
1. Hur vederlägger bibeln i sig själv såsom en bok dem som förnekar att det finns något sådant som helig ande?
MATERIALISTISKT sinnade nutidsmänniskor påstår förgäves att det inte finns något sådant som helig ande. En produkt av dess verkan på människor i forna tider finns fortfarande ibland oss, ja världen utöver. Denna produkt har överlevt människors och nationers bemödanden att undanröja den. Vad är det? En oförstörbar bok som kallas bibeln eller den Heliga skrift. Trots våldsamt motstånd från människors och demoners sida har denna heliga bok fått den största spridningen av alla böcker som skrivits av människor. Det finns män och kvinnor som är beredda att med själva livet försvara denna bok.
2. Varför är bibeln inte annorlunda än andra böcker vad beträffar de händer som använts till att skriva den?
2 Bibeln är obestridligt annorlunda, när den jämförs med vilken som helst annan bok. Varför det? Inte däri att den har skrivits av vanliga, ringa människor. Ingen påstår att bibeln har skrivits av andra händer än sådana som tillhörde dem som var bara människor. Men vad slags människor var de? Hade deras litterära verk dem själva som enda ursprung? De rätta svaren betyder en hel del.
3—5. a) Vad har bibeln att säga oss om hur den skrevs? b) Hur bekräftar Petrus detta i 2 Petrus 1:15—21?
3 Bibeln själv underrättar oss om att de sextiosex mindre böcker som ingår i den skrivits av människor. Bibeln själv talar om för oss vad slags människor dessa skrivare var. Av den framgår det också vilken osynlig kraft det var som förmådde dessa människor att utföra skrivarbetet. Det var ande bakom dem när de skrev. Denna ande skall inte förbindas med Satan, djävulen, för han har i alla tider varit inriktad på att vilseleda hela den bebodda jorden. Anden bakom nedskrivandet av bibeln var inte den ande som står bakom den nuvarande gamla ordningen. Men vad det slags människor beträffar som utförde skrivarbetet och vad den ande beträffar som drev dem att skriva, så låt oss ta del av följande kortfattade framställning av aposteln Petrus, en den sanna kristendomens martyr:
4 ”Jag vill också vid varje tillfälle göra mitt yttersta för att ni, efter min bortgång [som martyr], själva skall kunna föra dessa ting på tal. Det var ju inte slugt uttänkta osanna historier vi gick efter då vi gjorde er bekanta med vår Herre Jesu Kristi kraft och närvaro, utan vi hade kommit att vara ögonvittnen till hans storhet. Han fick nämligen från Gud, Fadern, ära och härlighet, när ord sådana som dessa framfördes till honom av den storslagna härligheten: ’Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.’ Ja, dessa ord hörde vi framföras från himmelen medan vi var tillsammans med honom på det heliga berget.
5 Följaktligen har vi det profetiska ordet mer befäst; och ni gör väl i att vara uppmärksamma på det såsom på en lampa som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i era hjärtan. Ni vet ju först och främst detta, att ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning. Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” — 2 Petrus 1:15—21.
6. Vilken bekräftelse har vi av det som Petrus säger om Kristi förklaring, och vad är det som gör hans två brev till inspirerade skrifter?
6 Petrus själv blev en av dessa människor som skrev och talade ord från Gud, ”under det att de drevs av helig ande”. På grund av detta avgav Petrus ett trovärdigt vittnesmål om vad han och apostlarna Jakob och Johannes, såsom ögonvittnen, hade sett och hört när Jesus Kristus blev förhärligad, förklarad, inför dem på ett högt berg i Palestina. Tre andra av Kristi lärjungar har gett oss en skriftlig redogörelse för denna Jesu Kristi förklaring, som inträffade några månader före hans våldsamma död utanför Jerusalems murar. (Matteus 17:1—9; Markus 9:2—9; Lukas 9:28—36) Petrus’ vittnesmål bekräftas således av pålitliga människor. I bibeln har vi två brev som bär Petrus’ namn och som skrivits av honom, en människa; men detta gör inte hans brev till skrifter av rent mänskligt fabrikat. Helig ande stod bakom Petrus’ brev. Följaktligen var de inspirerade av Jehova Gud, källan till helig ande.
7. Hur visade Petrus med sina ord i 2 Petrus 3:15, 16 att han räknade Paulus’ skrifter som en del av den inspirerade bibeln?
7 I sitt andra brev skriver Petrus något som visar att han räknade aposteln Paulus’ skrifter som en del av de inspirerade bibliska skrifterna. Petrus sade: ”Betrakta dessutom vår Herres tålamod som frälsning, alldeles som också vår älskade broder Paulus, efter den vishet som är honom given, skrev till er, när han talar om dessa ting, såsom han också gör i alla sina brev. I dem finns det emellertid en del svårfattliga ting, som de oupplysta och obefästa förvränger, såsom de gör också med de övriga skrifterna, till sin egen tillintetgörelse.” (2 Petrus 3:15, 16) I våra dagar finns det kritiker som hävdar att det var bara en människa (Paulus) som skrev dessa brev, och därför är de en människas påfund. Sådana kritiker förvränger Skriften, ”till sin egen tillintetgörelse”.
8. Vad sade Paulus i 2 Timoteus 3:16, 17 om Skriften, skriven av människor som skrev och talade ord från Gud?
8 Med avseende på den Heliga skrift, skriven av människor som skrev och talade ord från Gud, hade aposteln Paulus detta att säga: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud [ordagrant: Gud-andad (theópneustos) och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” — 2 Timoteus 3:16, 17 och Kingdom Interlinear (Rikets mellanradiga översättning).
9. Vad kunde Paulus, genom hänvisningar till dessa skrifter, bevisa om grundvalen till sann kristendom?
9 Paulus själv var en sådan duglig gudsmänniska. Han var mycket välbevandrad i de forntida hebreiska skrifterna. Med hjälp av hänvisningar till dessa inspirerade skrifter kunde Paulus ge bevis för den gudagivna grundvalen till sann kristendom. — Apostlagärningarna 17:3.
10. Varför har bibliska profetior hållit på att uppfyllas ända fram i vår tid, fastän människor inte har vetat hur Gud skulle förverkliga sina profetior?
10 Det finns ett skäl till att bibliska profetior fortfarande går i uppfyllelse, också nu på 1900-talet. Skälet är att dessa profetior inte utgör förutsägelser av blott och bart människor, som försöker göra privata utläggningar om den fortsatta utvecklingen av händelser och förhållanden i världen. Med bibelns profetior är det något helt annat. De är av Gud, eftersom de har uttalats genom människor som var honom hängivna. Gud förverkligar sina profetior fastän människor är ovetande om hur Gud gör det. Detta gav Petrus eftertryck åt, då han talade till en skara judar i templet i Jerusalem och sade: ”På detta sätt har Gud uppfyllt det som han på förhand gav till känna genom alla profeternas mun: att hans Smorde skulle lida ... som himmelen i sanning måste behålla hos sig intill tiderna för återställelsen av alla de ting som Gud har talat om förr i tiden genom sina heliga profeters mun.” (Apostlagärningarna 3:18—21) Bibeln innehåller profetior från den Gud som inte ljuger, även om han talade med hjälp av profeter.
11. Hur betonade Petrus, då han talade till församlingen av ett hundra tjugo lärjungar i Jerusalem, att Guds profetior helt enkelt måste slå in?
11 Eftersom de bibliska profetiorna kommer från Gud med hjälp av hans heliga ande, måste de helt enkelt slå in. Detta betonade också Petrus, då han sade till en församling av omkring ett hundra tjugo lärjungar till Kristus i Jerusalem: ”Män, bröder, det skriftställe måste uppfyllas som den heliga anden på förhand uttalade genom Davids mun angående Judas, som blev vägledare åt dem som grep Jesus.” — Apostlagärningarna 1:15, 16.
12. Hur framhävde Petrus och andra lärjungar i gemensam bön att Psalm 2:1, som skrivits av David, hade besannats?
12 Senare bad Petrus och hans medlärjungar en gemensam bön som framhävde hur en annan profetia av David hade besannats. Apostlagärningarna 4:24, 25 lyder: De höjde ”endräktigt sina röster till Gud och sade: ’Suveräne Herre, du är den som har gjort himlen och jorden och havet och allting i dem och som genom helig ande har sagt genom vår förfader Davids, din tjänares, mun: ”Varför tog nationerna till att larma och hade folk fåfänga ting i sinnet?”’” (Psalm 2:1) Dessa kristna i första århundradet insåg alltså att de heliga hebreiska skrifterna var en produkt av Guds heliga ande som verkade på människor i forna tider.
13. a) Vem skulle, enligt 2 Samuelsboken 23:1—3, få äran för de delar av de hebreiska skrifterna som sammanställts av den smorde David? b) Vad var det som svarade för uppfyllelsen av profetiorna genom David?
13 Eftersom psalmisten David är direkt namngiven här, skulle vi kunna fråga: Hur reagerade han inför att få tala och skriva sådant som blev till en del av de heliga hebreiska skrifterna? Han tar inte åt sig äran för det som han har skrivit och som har bevarats såsom särskilt värdefullt och viktigt också för oss i dag. Detta bekräftas av följande citat, som gäller denne smorde kung över hela Israel och som har bevarats åt oss i 2 Samuelsboken 23:1—3 (NW): ”Och dessa är Davids sista ord: ’Davids, Isais sons, uttalande och den raske mans uttalande, som blev högt upphöjd, Jakobs Guds smorde och Israels melodiers ljuvlige. Jehovas ande var det som talade genom mig, och hans ord var på min tunga. Israels Gud sade, till mig talade Israels klippa.’” Det som möjliggjorde att profetiorna genom David besannades var således inte någon långtgående framsynthet och speciell förmåga hos honom till privata utläggningar. Guds ande som verkade på David och Guds manövrering av händelser och förhållanden svarade för uppfyllelserna.
14. Hur angav Jesaja och Jeremia — förutom David — att de delar av bibeln som de har skrivit inte hade dem själva som enda ursprung?
14 David är inte ensam om att bekänna att de delar av bibeln som han skrivit ner inte var något litterärt verk med honom själv som enda ursprung. Andra profeter, vars inspirerade böcker är bevarade i bibeln, erkänner uppriktigt att det var Jehova Guds ord som kom till dem. Jesaja inleder till exempel sin viktiga profetiska bok med att säga: ”Jesajas, Amos’ sons, syn, som han såg angående Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas’ och Hiskias, Juda kungars, dagar: Hör, o himlar, och låna ditt öra, o jord, ty Jehova själv har talat.” (Jesaja 1:1, 2, NW) Jeremia börjar sin viktiga profetiska bok med orden: ”De ord som talades av Jeremia, Hilkias son, en av prästerna som var i Anatot i Benjamins land, som Jehovas ord kom till i Josias, Amons sons, Juda kungs, dagar, i trettonde året av hans regering.” — Jeremia 1:1, 2, NW.
TAPPERHET I FORNA TIDER MED HJÄLP AV HELIG ANDE
15. Hur har helig ande, som svarade för att bibeln blev skriven, visat sig mäktigare än stora militära ledares svärd?
15 Ingen må föraktfullt fnysa åt de ting som blivit till genom helig ande i form av heliga skrifter. Den penna som sattes i rörelse av Guds heliga ande i bibelskribenters hand har visat sig vara långt mäktigare än det svärd som svingades av Caesar, av Napoleon Bonaparte, av Adolf Hitler. Ja, helig ande har kunnat utföra ting som varit mycket märkligare än att skriva med bläck och penna. Det finns många belägg för att människor i forna tider visade stor tapperhet med hjälp av denna väldiga kraft från den osynlige allsmäktige Guden.
16, 17. a) När Mose räckte ut staven över Röda havet, varifrån utgick då den dynamiska energi som kunde klyva havets vatten? b) Hur bestyrker Jesaja 63:11—14 det rätta svaret?
16 Låt oss ta skribenten av bibelns fem första böcker, Mose, som exempel. För så länge sedan som år 1513 f.v.t. stod han på Röda havets västra strand. Han räckte ut staven i sin högra hand över havet. Och se! Vattenmassorna delade sig och gjorde det möjligt för israeliterna att gå över, innan de förföljande egyptierna kunde hinna upp dem. Utgick det någon dynamisk energi från Mose som åstadkom detta underverk? Omöjligt! Inte från profeten Mose, utan från den himmelska källan till all dynamisk energi kom den oemotståndliga kraft som kunde klyva de väldiga vattenmassor som spärrat vägen för israeliterna att fly undan en stor fara. (2 Moseboken 14:21—15:21) När de som utgör Jehovas folk i dag blir tuktade och befinner sig i nöd, är därför rätta tiden inne för dem att påminna sig vad Jehova gjorde i forna tider och att ställa frågan:
17 ”’Var är Han som förde dem upp ur havet med sin hjords herdar [Mose och Aron]? Var är Han som i honom ingöt sin egen heliga ande? Han som lät sin [styrkas] sköna arm gå vid Mose högra sida; Han som klöv vattnen [i havet] framför dem, för att göra sig själv ett till obestämd tid bestående namn; Han som lät dem gå genom de svallande vattnen, så att de, likt en häst i öknen, inte snubblade? Såsom när ett djur självt går ner till dalslätten, så började Jehovas själva ande skaffa dem ro.’ Så ledde du ditt folk för att göra dig själv ett skönt namn.” — Jesaja 63:11—14, NW.
18. Hur är samme Gud nu på 1900-talet beredd att, på liknande sätt, göra sig ”ett skönt namn”?
18 Dessa verser ur Jesajas profetia syftar tillbaka på den tid då Mose folk befriades ur sin träldom under forna tiders egyptier. Då, på våren år 1513 f.v.t., gjorde Gud sig ett oförgängligt namn, ett oförlikneligt skönt namn. Men nu, på 1900-talet, har tiden också kommit för samme Gud ”att göra” sig själv ”ett skönt namn”. I långt härligare omfattning skall han nu utföra en räddningsaktion som svarar mot den han utförde vid Röda havet. Lyckliga skall alla de människor vara, för vilka Guds namn, Jehova, då skall bli ”skönt”.
19. Enligt vilken egenskap hos Mose skedde detta, som Hebréerna 11:29 antyder?
19 Låt oss därför inte underskatta den dynamiska energin hos Jehovas heliga verksamma kraft. Den är lika kraftfull i dag som den var för tre tusen fem hundra år sedan. Profeten Mose underskattade inte dess styrka. Han trodde på den gudomliga källan till denna undergörande ande. Vad som skedde, det skedde enligt Mose tro: ”Genom tro gick de genom Röda havet såsom på torrt land, men då egyptierna vågade sig ut i det, blev de uppslukade.” (Hebréerna 11:29) På detta sätt gavs tydliga bevis på att Gud belönar dem som utövar tro på honom. (Hebréerna 11:6) Läs också skildringen i 4 Moseboken 11:16, 17, 24—29 om den trogne Mose och anden.
20, 21. a) Varför måste de som i forna tider bevisade sig tro på Gud ha haft ett mått av helig ande? b) Vilka tre män av tro omtalas i Hebréerna 11:4—7, och vad sägs det där om dem?
20 Tro är en del av ”andens frukt”. Det får vi veta i Galaterna 5:22, 23. Tydligtvis måste de som bevisar sig tro på Gud ha ett mått av hans ande. En ofullständig lista över trons män och kvinnor, som levde i forna tider, finner vi i Hebréerbrevet, kapitel 11. De utgör en del av ”en så stor sky av vittnen som omger oss”. (Hebréerna 12:1) Listan över dessa vittnen går tillbaka ända till det första omtalade vittnet för Jehova Gud, nämligen Abel, en yngre bror till Adams och Evas son Kain. Det fanns andra vittnen för Jehova under tiden före den världsomfattande syndafloden (2370/69 f.v.t). Namnen på tre av Guds, den Högstes, vittnen före denna flod ges i Hebréerna 11:4—7. Vi läser:
21 ”Genom tro frambar Abel åt Gud ett värdefullare offer än Kain, genom vilken tro han fick det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud vittnade om hans offergåvor; och genom den talar han ännu, fastän han är död. Genom tro blev Enok förflyttad för att inte se döden, och han stod ingenstans att finna därför att Gud hade förflyttat honom; före sin förflyttning fick han nämligen det vittnesbördet att han hade behagat Gud väl. Utan tro är det för övrigt omöjligt att behaga honom väl, ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom. Genom tro visade Noa, sedan han hade fått gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg, gudaktig fruktan och byggde en ark till räddning för sitt husfolk; och genom denna tro domfällde han världen, och han blev arvinge till den rättfärdighet som är en följd av tro.”
22. Varför framgår det av förhållandena att var och en av dessa män uppenbart hade ett mått av helig ande?
22 Abel, Enok och Noa är särskilt namngivna därför att de var de främsta i att utöva tro. Men vi kan också nämna Noas hustru och tre söner och tre sonhustrur, som gick in i arken tillsammans med Noa och blev bevarade genom den världsomfattande syndafloden. (1 Petrus 3:19, 20) Abel måste ha haft ett mått av helig ande, för han hade en av dess frukter, nämligen tro. Det är utom all fråga att Enok (Hanok), Jereds son, också hade ett mått av helig ande, för efter vad vi läser i Judas, verserna 14 och 15, använde Gud Enok till att frambära den första i skrift bevarade profetia som uttalats av en människa. (1 Moseboken 5:18—24) Noa blev också använd som en Jehovas profet. Han var en ”rättfärdighetens predikare”. (2 Petrus 2:5; 1 Moseboken 9:24—29) Vem kan förneka att Noa visade stor tapperhet mitt i en värld av ogudaktiga människor? Men han utförde inte sin om mod vittnande bedrift i egen kraft. Bakom honom stod Guds heliga verksamma kraft.
23, 24. a) Vilken egenskap utövade Gud medan Noas ark höll på att byggas? b) Vad föresatte Gud sig, enligt 1 Moseboken 6:1—3, och varför?
23 På Noas tid var Guds ande också verksam gentemot människorna. Denna tid, då arken byggdes, präglades av ”Guds tålamod”, (1 Petrus 3:20) Gud utövade en hel del självbehärskning, fördragsamhet, och detta medgav att egensinniga människor kunde ändra sinne då de såg arkbygget och hörde Noa predika rättfärdighet. Men hos vilka fann Guds andes verksamhet gensvar? Bara hos Noa och hans hustru och deras söner, Sem, Ham och Jafet, samt dessas tre hustrur. Gud hade inte för avsikt att för beständigt göra speciella ansträngningar till förmån för människor och så att säga kämpa med dem för deras egen fördels skull. I 1 Moseboken 6:1—3 får vi veta vad Gud föresatte sig och vilka de jordiska omständigheter var, under vilka han fattade denna föresats:
24 ”Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, sågo Guds söner, att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i. Då sade HERREN: ’Min ande skall icke bliva kvar i [vara verksam gentemot, NW] människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.’”
25. Vad skulle Gud göra, när tiden var utlupen, för att ge människosläktet en start på nytt?
25 Hur avskyvärda var inte dessa hybridalstrande äktenskap mellan ”den sanne Gudens [materialiserade] söner” (NW) och ”människornas döttrar”! En vändning hade skett i händelseutvecklingen, och detta fick inte fortsätta för beständigt! Det var vad Gud föresatte sig. Således skulle hans ande bara i ett hundra tjugo år till ta sig uttryck i tålamod, som den dittills hade gjort gentemot människosläktet. När den tiden var utlupen, skulle han åstadkomma en ofantlig förändring! Tålamodets tygel, som länge hållit honom tillbaka, skulle inte längre få hejda honom. Blandäktenskapen mellan materialiserade andar (änglar) och kvinnor av kött skulle sluta i en världsomfattande syndaflod som skulle begrava själva bergstopparna! Noa och hans familj av en ren, obefläckad människostam, som befann sig i den väldiga, vattentäta, flytande arken, skulle i trygghet leva igenom denna ofantliga översvämning för att ge människosläktet en start på nytt. Världen av ogudaktiga människor skulle inte längre få oroa, bedröva Guds ande. Han skulle inte medge att de förskonades från straff. — Lägg märke till Efesierna 4:30; Jesaja 63:10; Hebréerna 10:29.
26, 27. a) Vilket annat byggnadsprojekt understödde Gud mer än åtta hundra är efter det att Noa byggt arken? b) Hur står sig Noas ark vid en jämförelse med det heliga tabernaklet och dess förgård?
26 Genom dessa gudfruktiga människor, som överlevde och som var av en icke hybridiserad människostam, gav Gud således den mänskliga familjen en ny, rättfärdig start. För detta syfte hade Gud understött Noas byggnadsarbete. Mer än åtta hundra år senare understödde Gud ett annat byggnadsprojekt av betydelse. Enligt den lagsamling som gavs profeten Mose på Sinai berg krävde Gud att man skulle bygga ett heligt tabernakel.
27 Vid detta heliga sammankomsttält skulle de tolv stammar som Mose folk bestod av, Israels nation, regelbundet församlas med sin Gud, och hans präster skulle utföra tjänst genom att frambära syndoffer till försoning för hela nationen. Detta tabernakel och dess omhängnade förgård var inte något så ofantligt byggnadsverk som Noas ark hade varit. Noas ark var så stor att det kunde ha fått rum nio förgårdar i den, tre förgårdar lika tabernaklets på var och en av de tre våningarna i Noas ark. Byggandet av Noas ark krävde en hel del ingenjörskicklighet, som Gud kunde förläna Noa och hans söner. Israels tabernakel krävde konstfärdighet.
28. Hur är det uppenbart av orden i 2 Moseboken 31:1—6 att Gud med sin ande understödde byggandet av tabernaklet?
28 Eftersom Gud påbjöd att Israels tabernakel för tillbedjan skulle uppföras, understödde han byggandet av det. På vilket sätt? Svaret finner vi i 2 Moseboken 31:1—6 (NW), och lägg märke till hänvisningarna till Guds verksamma kraft:
”Och Jehova fortsatte att tala till Mose och sade: ’Se, i sanning kallar jag vid namn Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam. Och jag skall uppfylla honom med Guds ande i vishet och i förstånd och i kunskap och i allt slags konstskicklighet, till att tänka ut mönster, till att arbeta i guld och silver och koppar och till att arbeta med stenar för att infatta dem och till att arbeta i trä för att framställa alla slags alster. Vad mig beträffar, se, tillsammans med honom sätter jag i sanning Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och i hjärtat hos envar med ett vist hjärta lägger jag i sanning vishet, för att de verkligen må göra allt vad jag har befallt dig.’”
Den konstförfarne hantverkaren Besalel blev alltså uppfylld av Guds ande.
29, 30. a) Tack vare vilket stöd från Gud kunde tabernaklet relativt snabbt fullbordas? b) När och hur fick Besalel och Oholiab se bevis på Guds godkännande av deras arbete?
29 Med en sådan energirik kraft från källan till all dynamisk energi som stöd åt arbetarna var det säkert och visst att uppförandet av det heliga tabernaklet och arbetet med dess inredning och alla tillbehör skulle fullföljas. När månåret var till ända, var allt färdigt att föras samman och tabernaklet att sättas upp. Andra Moseboken 38:22, 23 beskriver hur detta spännande arbete fullbordades: ”Och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, förfärdigade allt vad HERREN [Jehova] hade bjudit Mose, och till medhjälpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, en man kunnig i snideri och konstvävnad och i konsten att väva brokigt med mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn.” För Besalel och Oholiab måste det nya månårets första dag (1 Nisan 1512 f.v.t.) ha varit en dag då de kände sig glada och tillfreds. Den dagen sattes ”sammankomsttältets tabernakel” (NW) upp på Jehovas befallning, och Besalel och Oholiab fick se ett underverk:
30 ”Molnskyn började övertäcka sammankomsttältet, och Jehovas härlighet uppfyllde tabernaklet.” (NW) Detta bevisade för Besalel och Oholiab att de hade utfört sitt arbete väl och att Jehova godkände det. Hans ande hade verkat genom dem. — 2 Moseboken 40:1—34.
31, 32. a) Hur länge tjänade detta tabernakel Guds syfte? b) Hur vet vi att helig ande understödde uppförandet och fullbordandet av Salomos tempel?
31 Detta sammankomsttältets tabernakel bestod och tjänade sitt syfte i 485 år, tills kung Salomo fullbordade ett tempel i Jerusalem år 1027 f.v.t. och invigde det såsom en plats där Gud skulle tillbedjas.
32 Uppförandet av detta tempel, som Davids son Salomo byggde, hade också Guds andes stöd. David fick nämligen genom inspiration den arkitektoniska planritningen till denna nya byggnad. Om detta läser vi i 1 Krönikeboken 28:11—19: ”Alltsammans är mig beskrivet av Jehovás hand, som har undervisat mig, huru allt bör göras efter beskrivningen” (Åkeson), den ”arkitektoniska planritningen” (NW). När detta praktfulla tempel invigdes på Moria berg i Jerusalem, gav Jehova uttryck åt sitt godkännande av den nya byggnaden, som var avsedd för tillbedjan av honom: ”Då uppfylldes huset självt med en molnsky, själva Jehovas hus, och prästerna kunde på grund av molnskyn inte stå och göra tjänst, ty Jehovas härlighet uppfyllde den sanne Gudens hus.” — 2 Krönikeboken 5:13, 14, NW.
33. Vad är det då som står bakom ren tillbedjan av Gud?
33 Ja, det är viktigt att vi har detta klart för oss: Helig ande står bakom Jehovas rena tillbedjan. Den är en mycket verksam kraft som gynnar dem som utövar och stöder den rena tillbedjan av den ende sanne Guden. Belysande exempel på detta finner vi från den tid då särskilt utvalda domare regerade över Israel i det utlovade landet.
ANDENS HÄPNADSVÄCKANDE VERKSAMHET DÅ DOMARNA REGERADE
34. Hur verkade helig ande genom domaren Otniel?
34 Därför att israeliterna vände sig ifrån den rena gudsdyrkan, råkade de in under den syriske kungens förtryckande välde. ”Och Israels söner började ropa till Jehova om hjälp. Då uppreste Jehova en frälsare åt Israels söner, för att han skulle frälsa dem, Otniel, Kenas’ son, Kalebs yngre bror.” Vad hände nu? ”Jehovas ande kom nu över honom, och han blev Israels domare. När han drog ut i strid, så gav Jehova Kusan-Risataim, Syriens kung, i hans hand, så att hans hand blev Kusan-Risataim övermäktig. Därefter hade landet ingen ofred på fyrtio år.” — Domarboken 3:9—11, NW.
35. Hur verkade helig ande i domaren Gideons fall?
35 Med tiden blev förhållandena sådana att de krävde att Jehova skulle uppresa en annan domare för att rädda sitt folk Israel. ”Och hela Midjan och Amalek och österlänningarna samlades som en man och började gå över och lägra sig på Jisreels lågslätt. Och Jehovas ande insvepte Gideon, så att han tog till att blåsa i hornet, och abiesriterna kom att kallas samman efter honom.” (Domarboken 6:33, 34, NW) Jehova använde därpå denne man av tro och gav en märklig seger åt sitt folk, en seger som omtalas senare i den bibliska historien. — Jesaja 9:4—6; 10:26; Psalm 83:10—139—12; Hebréerna 11:32, 33.
36. Vad uträttade helig ande genom domaren Jefta?
36 Gång på gång blev den heliga verksamma kraften från Jehova intensivt verksam på troende människors vägnar, och dessa använde han till att utföra ting som blivit mycket omtalade i historien. Det kom en tid då de förtryckta israeliterna stod öga mot öga med de aggressiva ammoniterna i en strid. ”Jehovas ande kom nu över Jefta, och han företog sig att gå fram genom Gilead ... till Ammons söner.” (NW) Domaren Jefta var mycket ivrig att vinna seger till Jehovas lov och pris, och därför avgav han ett högtidligt löfte som kom att stå honom dyrt. Så använde då Jehova honom till att kuva ammoniterna. — Domarboken 11:29—12:7.
37. Vem uppreste Jehova till att frälsa israeliterna ur filistéernas hand och med hjälp av vad skedde det?
37 Ganska många år senare förtryckte filistéerna i särskilt hög grad israeliterna. Därför sörjde Gud för att en ovanlig människa kom att födas. Det var Simson, och han skulle ”göra en begynnelse till att frälsa Israel ur filistéernas hand”. Därför fick han stöd av Guds verksamma kraft. ”Med tiden började Jehovas ande driva på honom i Mahane-Dan mellan Sorga och Estaol.” (NW) Det var således inte på grund av Simsons egna fysiska förmågor som han visade sig vara den starkaste människa som någonsin funnits på jorden. — Domarboken 13:5, 25.
38. Vad gjorde Simson då han stötte på ett rytande lejon, och hur gick han till väga då filistéerna handlade ojust för att kunna gissa hans gåta?
38 En gång, då Simson ensam var ute på vandring, kom plötsligt ”ett ungt lejon rytande emot honom”. Hur gick det för den obeväpnade Simson? ”Då blev Jehovas ande verksam på honom, så att han slet itu det, alldeles som man sliter itu en killing av hankön, och han hade inget alls i sin hand.” (NW) Kort därefter lurade filistéerna honom i samband med en gåta, så att han skulle få stora kostnader. Men det var filistéerna som fick stå för dem. Åter hände det att ”Jehovas ande blev verksam på honom, så att han gick ned till Askelon [i Filistéen] och slog ned trettio av deras män och tog vad han drog av dem och gav utrustningarna åt uttydarna av gåtan”. (NW) — Domarboken 14:5—19.
39. Vad hände då israeliterna överlämnade Simson, som de bundit med nya rep, till filistéerna?
39 Inte ens nya rep visade sig vara för starka för Simson, när han, bunden, blev överlämnad till de illvilliga filistéerna. ”Jehovas ande blev verksam på honom, och repen som var om hans armar blev liksom lintrådar som har blivit svedda av eld, så att hans fjättrar smälte bort från hans händer. Han fann nu ett fuktigt käkben av en åsnehingst och räckte ut handen och tog det och gick åstad och slog ned tusen man med det.” — Domarboken 15:11—15, NW.
40, 41. Hur gick det till att Simson dödade fler filistéer vid sin död än han hade dödat under sin tid som Israels domare?
40 Guds största gärning som blev utförd genom Simson mot de filisteiska tillbedjarna av den falske guden Dagon var den sista, den slutgiltiga. Av den framgick det att Guds ande inte förtröttas och försvagas.
41 Simson, som blivit förrådd av kvinnan Delila och fått ögonen utstuckna av filistéerna, stod mellan två pelare i Dagons tempel i Gasa i Filistéen. Här, på denna fördelaktiga plats, ”fattade Simson i de båda mittelpelare som huset vilade på och tog fast tag mot dem; han fattade i den ena med högra handen och i den andra med vänstra. Och Simson sade: ’Må jag nu själv dö med filistéerna.’ Sedan böjde han sig framåt med sådan kraft, att huset föll omkull över hövdingarna och allt folket som fanns där. Och de som han så dödade vid sin död voro flera än de som han hade dödat, medan han levde.” — Domarboken 16:23—30.
42. Tillsammans med vilka omnämns Simson i Hebréerna 11:32—34?
42 Simson finns med i förteckningen över de människor i forna tider som hade den tro på Gud som är en frukt av hans ande. ”Och vad mera skall jag säga?” Så frågar skrivaren av bibelboken Hebréerna i kapitel elva, och han svarar: ”Tiden skulle ju inte räcka till för mig, om jag fortsätter med att berätta om Gideon, Barak, Simson, Jefta, David såväl som Samuel och de andra profeterna, som genom tro nedkämpade kungariken, övade rättfärdighet, erhöll löften, stoppade till gapet på lejon, dämpade eldens kraft, undkom svärdets egg, gjordes starka från att ha varit svaga, blev tappra i krig, jagade härar av främlingar på flykten.” — Hebréerna 11:32—34.
JEHOVAS SMORDE
43. Vilken förändring inträffade med David genast efter det att Samuel smort honom med olja i Betlehem?
43 Ett bemärkt namn som skrivaren av Hebréerna omnämner är det som bars av David, son till Isai från Betlehem. När David var en tonårig herdepojke, blev han av profeten Samuel smord med olja såsom den som var utnämnd till kung över alla tolv stammarna i Israel. Vad hände genast efter det att han blivit smord? ”Jehovas ande började vara verksam på David alltifrån den dagen. Senare stod Samuel upp och gick sin väg till Rama. Och själva Jehovas ande vek från [den då regerande kung] Saul.” (1 Samuelsboken 16:13, 14, NW) I hopplös förtvivlan vände sig slutligen den otrogne kung Saul till ett andemedium, för att hon, om möjligt, skulle sätta honom i förbindelse med de döda. Kort därefter dog han i strid med filistéerna.
44. Hur handlade Gud med David, sedan kung Saul dött i strid?
44 Vad David beträffar, så tillträdde han småningom det kungadöme som han av Samuel hade blivit smord att regera över. Den Gud som han orubbligt tillbad bemyndigade honom att utföra stora bedrifter, ja, att bland annat lägga hela det utlovade landet under sig. Och inte nog med det. Gud inspirerade honom också att uttala och nedskriva profetior. Han visade sig vara en sann profet, och därför läser vi att ”det skriftställe måste uppfyllas som den heliga anden på förhand uttalade genom Davids mun”. — Apostlagärningarna 1:16; 4:24, 25.
45. Till vem går lovprisningen för alla dessa trons bedrifter, och vilken händelse fick Serubbabel och översteprästen Josua fira, som en bekräftelse av orden i Sakarja 4:6?
45 Lovprisningen för alla de enastående bedrifter, som utfördes av dessa människor i forna tider, måste gå till den outtömliga dynamiska energins Gud. Dessa bedrifter inbegriper nedskrivandet av de inspirerade hebreiska skrifternas trettionio böcker, från Första Moseboken till Malaki. I Sakarjas profetiska bok finns några uppmuntrande ord, riktade till ståthållaren Serubbabel, som fick i uppdrag att i Jerusalem återuppbygga det tempel som hade förstörts av babylonierna år 607 f.v.t. Orden till återuppbyggaren av templet löd: ”’Inte genom någon militär styrka, inte heller genom makt, utan genom min ande’, har härskarornas Jehova sagt.” (Sakarja 4:6, NW) Med något mycket mäktigare bakom sig än militär styrka eller någon annan fysisk kraft mötte ståthållaren Serubbabel och hans medarbetare, översteprästen Josua, tappert fiendens motstånd, och så fick de privilegiet att fira fullbordandet av ett helt återuppbyggt Jehovas tempel i Jerusalem år 515 f.v.t.
FÖRHANDSGLIMTAR AV BEDRIFTER I VÅR TID
46. På vilket sätt är de mänskliga bedrifter som utfördes med hjälp av helig ande något mer än historiska verkligheter?
46 De uppmuntrande orden till Serubbabel gavs under inspiration mer än fem hundra år före den vanliga tideräkningens början. Men de är lika betydelsefulla för oss i dag som de var då för länge sedan, på profeten Sakarjas tid. Varför det? Därför att vi tror på Jehova som den gudomliga källan till övermänsklig dynamisk energi. De om tapperhet och tro vittnande bedrifter, som den allsmäktige Guden utförde genom att hans heliga ande verkade på män och kvinnor i forna tider, är mer än historiska verkligheter. De var också förhandsglimtar av bedrifter som han skulle åstadkomma från den tid då hans Messias, hans Smorde, skulle framträda och ända fram till vår egen generation.
47, 48. a) Hur var den mans födelse ovanlig, som presenterade Messias, vars framträdande förutsagts? b) Vad skulle Messias’ förelöpare uppfyllas av ända från sin mors liv, och vad skulle han göra?
47 Messias, vars framträdande blivit förutsagt, presenterades för nitton hundra år sedan av en annan man, vars själva födelse också var märklig. Hans födelse kunde inte tillskrivas normala fortplantningsförmågor hos hans föräldrar. De var förbi den ålder då man sätter barn till världen. Deras fortplantningsförmågor måste återupplivas för att de skulle kunna frambringa sitt enda barn, en son som fadern, prästen Sakarias, skulle ge namnet Johannes.
48 När ängeln Gabriel meddelade att den mycket efterlängtade sonen skulle komma, sade han till Sakarias i templet: ”Han skall uppfyllas av helig ande ända från sin mors liv; och många av Israels söner skall han få att vända åter till Jehova, deras Gud. Därtill skall han gå framför honom med Elias ande och kraft, för att vända fäders hjärtan åter till barn och de olydiga till de rättfärdigas praktiska vishet, för att göra redo åt Jehova ett berett folk.” — Lukas 1:5—17; jämför Malaki 4:5, 6.
49. Skulle alltså den sanne Messias presentera sig själv eller presenteras av någon annan, och hur?
49 Den sanne Messias, som skulle presenteras av en sådan förelöpare, fick inte vara någon ärelysten person som låtsades vara Messias och som anmälde sig själv för Israels nation, en person som gick runt och slog på trumma för sig i avsikt att locka en skara människor att följa sig. (Jesaja 42:2—4) Nej, han skulle på tillbörligt sätt presenteras för dem som spanade efter Messias, och detta av en man som var sänd av Gud och hade Guds stöd. — Jesaja 40:3—5; Johannes 1:6, 7.
50. Vad skulle hända, sedan Messias hade kommit, enligt Joel 2:28—32?
50 Sedan Messias hade kommit skulle den spännande profetian i Joel 2:28—32 (NW) bli uppfylld: ”Och därefter skall det ske att jag skall utgjuta min ande över varje slag av kött, och era söner och era döttrar skall i sanning profetera. Vad era gamla män beträffar, skall de drömma drömmar. Vad era unga män beträffar, skall de se syner. Och även över tjänare och över tjänarinnor i de dagarna skall jag utgjuta min ande. Och jag skall ge förebud i himmelen och på jorden: blod och eld och rökpelare. Solen själv skall vändas i mörker och månen i blod, innan Jehovas stora och fruktansvärda dag kommer. Och det skall ske att var och en som anropar Jehovas namn skall komma undan i trygghet; ty på Sions berg och i Jerusalem skall de undkomna finnas, alldeles som Jehova har sagt, och bland de överlevande, som Jehova kallar.”
51. a) Vilka frågor är det hög tid att vi ställer, med tanke på Joels profetia? b) Varför bör man nu anropa Jehovas namn?
51 Det är nu hög tid att fråga: Vilka är det som får vad Jehova lovade utgjuta över varje slag av kött? Dessa måste profetera på grund av drivkraften hos det som utgjuts. Deras profeterande sker i rätt tid, eftersom det måste föregå och förutsäga ankomsten av ”Jehovas stora och fruktansvärda dag”. Människor som fäster avseende vid detta profeterande kan få höra till de undkomna. De kan vara bland de ”överlevande”. Av alla omständigheter i vår tid sedan 1914 att döma tycks ”Jehovas ... dag”, som ligger framför oss, i sanning bli stor och fruktansvärd. Önskar vi ”komma undan i trygghet”? I så fall är det tillrådligt att vi ”anropar Jehovas namn”, ja honom vars ande står bakom den kommande nya ordningen.
[Frågor]
