Det blod som verkligen räddar liv

Vissa saker framgår tydligt av det som hittills sagts. Trots att många människor betraktar blodtransfusioner som livräddande är de förbundna med många risker. Varje år dör tusentals människor på grund av blodtransfusion. Oerhört många fler blir mycket sjuka och drabbas av långvariga konsekvenser. Så även rent fysiskt är det nu förståndigt att följa bibelns befallning att avhålla sig ”från blod”. — Apostlagärningarna 15:28, 29.

Patienter skyddas mot många faror, om de begär blodfri läkarvård. Kunniga läkare som har antagit utmaningen att tillämpa detta på Jehovas vittnen har utvecklat en standardmetod  som är säker och effektiv, vilket framgår av många medicinska rapporter. Läkare som ger vård av hög kvalitet utan blod kompromissar inte när det gäller högt värderade medicinska principer. De visar i stället respekt för patientens rätt att få reda på risker och fördelar, så att han kan göra ett insiktsfullt val när det gäller vad som skall ske med hans kropp och hans liv.

Vi är inte naiva i denna fråga, för vi inser att inte alla kommer att instämma i detta tillvägagångssätt. Människor är olika när det gäller samvete, etiska principer och syn på medicinska frågor. Det ligger alltså i sakens natur att andra, däribland en del läkare, kan finna det svårt att acceptera en patients beslut att avhålla sig från blod. En kirurg i New York skrev: ”Jag kommer aldrig att glömma vad som hände för 15 år sedan, när jag som ung läkarkandidat stod vid en sjuksäng med ett Jehovas vittne som förblödde till följd av ett sår på tolvfingertarmen. Patientens önskan respekterades, och inga transfusioner gavs, men jag kan fortfarande komma ihåg den fruktansvärda uppgivenhet jag kände som läkare vid det tillfället.”

Han ansåg utan tvivel att blod skulle ha varit livräddande. Men året efter det att han skrev detta rapporterade The British Journal of Surgery (oktober 1986) att blödningar i mag-tarmkanalen innan blodtransfusionerna kom i bruk hade ”en dödlighet på bara 2,5 procent”. Sedan det blivit praxis att ge blodtransfusioner ”rapporterar de flesta stora undersökningar en dödlighet på 10 procent”. Varför en fyra gånger så hög dödlighet? Forskarna framkastade: ”Tidig blodtransfusion tycks kasta om kroppens normala reaktion på blödning, som innebär att koagulationsförmågan ökar, och följden blir att förnyad blödning i stället underlättas.” När vittnet med det blödande magsåret vägrade blod, kan hans val i själva verket ha gjort hans utsikter att överleva så stora som möjligt.

Samme kirurg tillade: ”Tidens gång och arbetet med att behandla många patienter har en benägenhet att förändra ens perspektiv, och i dag finner jag att förtroendet mellan en patient och hans läkare och skyldigheten att respektera en persons önskemål är av långt större betydelse än den nya medicinska tekniken som omger oss. ... Det är intressant att finna att uppgivenheten nu har gett vika för en känsla av vördnad och djup respekt för just denne patients orubbliga tro och beslutsamhet.” Läkaren sade till slut: ”Det påminner mig om att jag som läkare alltid bör respektera en patients personliga och religiösa önskemål oberoende av mina känslor eller av konsekvenserna.”

Du kanske redan har insett något som många läkare mer och mer inser till följd av ”tidens gång och arbetet med att behandla många patienter”. Till och med på det finaste sjukhus med den allra bästa läkarvård är det ändå så att människor dör förr eller senare. Med eller utan blodtransfusioner dör de. Vi åldras allesammans, och livets slut närmar sig. Det är inte fatalistiskt. Det är realistiskt. Döden är en faktisk verklighet.

Vittnesbörden visar att människor som inte bryr sig om Guds lag om blodet ofta omedelbart eller längre fram drabbas av olika skador. Några dör rentav av det blod de har  fått. De som överlever har inte vunnit evigt liv. Blodtransfusioner räddar alltså inte liv varaktigt.

De flesta människor som av religiösa och/eller medicinska skäl vägrar blod men tar emot alternativ medicinsk behandling klarar sig mycket bra. De kan på så sätt förlänga sitt liv med många år — men inte för evigt.

Att alla människor är ofullkomliga och så småningom dör för tanken till den centrala sanningen om vad bibeln säger om blod. Om vi förstår och sätter värde på den sanningen kommer vi att inse hur blod verkligen kan rädda liv — vårt liv — för beständigt.

DET ENDA BLOD SOM ÄR LIVRÄDDANDE

Som tidigare framhållits sade Gud till hela mänskligheten att man inte får äta blod. Varför inte det? Därför att blod representerar liv. (1 Moseboken 9:3—6) Han förklarade detta ytterligare i den lagsamling som gavs åt Israel. När lagsamlingen stadfästes, användes blodet av offrade djur på ett altare. (2 Moseboken 24:3—8) Lagar i den samlingen grundade sig på att alla människor är ofullkomliga. De är syndiga, som bibeln uttrycker det. Gud sade till israeliterna att de, förmedelst djuroffer som frambars åt honom, kunde erkänna behovet av att få sina synder överskylda. (3 Moseboken 4:4—7, 13—18, 22—30) Det var visserligen vad Gud begärde av dem på den tiden, inte vad han begär av sanna tillbedjare i våra dagar. Men ändå har det mycket stor betydelse för oss nu.

 Gud själv förklarade den princip som låg till grund för dessa slaktoffer: ”Allt kötts själ [eller liv] är i blodet, och jag har gett er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Ty blodet är det som bringar försoning, genom själen som är i det. Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall förtära blod.” — 3 Moseboken 17:11, 12.

Vid den forntida högtid som kallades försoningsdagen tog Israels överstepräst in blod av offrade djur i den allraheligaste delen av templet, centrum för tillbedjan av Gud. Att han gjorde det var ett symboliskt sätt att be Gud att överskyla folkets synder. (3 Moseboken 16:3—6, 11—16) Dessa offer undanröjde i själva verket inte all synd, och därför måste de upprepas varje år. Men detta bruk av blod kom att utgöra ett meningsfullt mönster.

En viktig lära i bibeln är att Gud till slut skulle tillhandahålla ett enda fullkomligt offer som fullständigt skulle kunna försona synderna för alla troende. Detta kallas lösenanordningen, och den grundar sig på den förutsagde Messias’ eller Kristi offer.

Bibeln jämför Messias’ uppgift med det som skedde på försoningsdagen: ”När Kristus kom som överstepräst för de goda ting som har blivit till genom det större och fullkomligare ... [tempel] som inte är gjort med händer, ... gick han, nej, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in till den heliga platsen [himmelen] och vann en evig befrielse för oss. Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts sker det ingen förlåtelse.” — Hebréerna 9:11, 12, 22.

Det framgår alltså tydligt varför vi måste ha Guds syn på blodet. I överensstämmelse med sin rätt som Skapare har han bestämt vad som är det enda som det får användas till. Det kan ha varit till nytta för israeliternas hälsa i forna tider att de inte förtärde något djurblod eller människoblod, men det var inte det som var viktigast. (Jesaja 48:17) De måste undvika att uppehålla livet med blod, inte i första hand därför att det skulle vara ohälsosamt att handla annorlunda, utan därför att det var oheligt i Guds ögon. De skulle avhålla sig från blod, inte därför att blod var orent, utan därför att det var dyrbart när det gällde att uppnå förlåtelse.

Aposteln Paulus förklarade angående lösen: ”Med hjälp av honom [Kristus] har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser, efter hans oförtjänta omtankes rikedom.” (Efesierna 1:7) Det grekiska ord som finns i grundtexten där bör översättas ”blod”, och ett antal bibelöversättningar gör fel när de sätter in ordet ”död” i stället. Läsare skulle därför kunna förbise betoningen av vår Skapares syn på blodet och det värde som offer som han har förknippat med det.

Bibelns tema kretsar kring det förhållandet att Kristus dog som ett fullkomligt lösenoffer, men däremot inte förblev död. I överensstämmelse med det mönster som Gud gav på försoningsdagen blev Jesus upprest till himmelen för att ”träda inför Guds person för oss”. Han frambar där värdet av sitt offerblod. (Hebréerna 9:24) Bibeln betonar att vi måste undvika varje handlingssätt som skulle innebära att vi trampade på Guds Son och ansåg hans blod för att vara av allmänt värde. Endast på så sätt kan vi bevara ett gott förhållande till Gud och åtnjuta frid med honom. — Hebréerna 10:29; Kolosserna 1:20.

ÅTNJUT LIV, RÄDDAT GENOM BLOD

När vi förstår vad Gud säger om blodet får vi den största respekt för dess livräddande värde. Den Heliga skrift beskriver Kristus som den som ”älskar oss och som har löst oss från våra synder medelst sitt eget blod”. (Uppenbarelseboken 1:5; Johannes 3:16) Ja, genom Jesu blod kan vi vinna fullständig och varaktig förlåtelse för våra synder. Aposteln  Paulus skrev: ”Därför skall vi, sedan vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, så mycket mera genom honom frälsas från vreden.” Det är på så sätt varaktigt liv kan räddas genom blod. — Romarna 5:9; Hebréerna 9:14.

Jehova Gud gav för länge sedan den försäkran att genom Kristus kunde ”alla folk på jorden välsigna sig”. (1 Moseboken 22:18) Den välsignelsen innebär också att jorden återställs till ett paradis. Då kommer de troende människorna inte längre att hemsökas av sjukdom och åldrande, eller ens av döden. De kommer att åtnjuta välsignelser som vida överträffar den tillfälliga hjälp som medicinsk personal nu kan erbjuda oss. Vi har fått det underbara löftet: ”Han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:4.

Hur förståndigt är det då inte att vi tar till hjärtat allt som Gud förväntar och begär av oss! Det innefattar också att lyda hans befallningar angående blodet och inte missbruka det ens i medicinskt syfte. Vi kommer då inte att leva bara för stunden. I stället kommer vi att visa vår stora respekt och aktning för livet, också vår framtida utsikt till evigt liv i mänsklig fullkomlighet.

[Ruta på sidan 25]

Guds folk vägrade att uppehålla livet med blod, inte därför att det var ohälsosamt att göra det, utan därför att det var oheligt, inte därför att blod var orent, utan därför att det var dyrbart.

[Bild på sidan 24]

”Med hjälp av honom [Jesus] har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser.” — Efesierna 1:7

[Bild på sidan 26]

Att liv räddas med hjälp av Jesu blod öppnar vägen till hälsa och evigt liv i ett jordiskt paradis