Döden är ingen övermäktig fiende
Kapitel 12
Döden är ingen övermäktig fiende
DÖDEN är livets fiende. Vid varje begravning blir det uppenbart att döden är som en kung som verkar besegra alla. (Romarna 5:14) Vissa träd blir över 1.000 år; vissa fiskar blir 150 år; men människan blir bara 70 eller 80 år, innan döden uppslukar henne. — Psalm 90:10.
2 Att bibeln framställer döden som en fiende är befogat. Trots att vi verkar ha en inneboende längtan efter att leva och lära för evigt, så lägger döden beslag på en människa oavsett vad hon kan ha lärt sig, vilka förmågor hon har och hur höga tankar vänner och bekanta än må ha om henne. (Predikaren 3:11; 7:32) Flertalet människor håller med om att döden är en fiende, och de gör förtvivlade försök att fördröja dess seger. Andra söker frenetiskt få ut så mycket som möjligt av livet, innan de är besegrade.
3 Men det har i alla tider funnits människor som har trott på ett liv efter döden. Den grekiske filosofen Platon lärde att vi har en odödlig själ som överlever kroppen. Har vi det? Intresset för detta har på senare tid stimulerats genom berättelser om människor som återupplivats efter att ha varit skendöda och som sedan beskrivit vad de sett bortom dödens dörr. Är de döda vid liv någonstans? Kan döden besegras?
DÖDENS FÖRSTA SEGER
4 Bibeln visar att människan skapades för att leva och inte för att dö. Gud satte Adam och Eva i en underbar trädgård, där de kunde njuta av livet. Han kallade ett av träden för ”livets träd”. Om Adam och Eva hade visat uppskattning och lojalitet mot Gud, så skulle han antagligen ha låtit dem få äta av det där trädet som en symbol av att han gav dem evigt liv. (1 Moseboken 1:30; 2:7—9) Men Adam och Eva valde att vara olydiga mot Gud. Deras synd drog dödsdomen över dem. — 1 Moseboken 3:17—19.
5 För att förstå om döden verkligen är en övermäktig fiende så måste vi undersöka vilka följder dödens seger över Adam och Eva fick. ”Dog” de fullständigt? Eller var den där ”döden” bara en övergång till ett annat slags liv?
6 Efter det att Adam dåraktigt hade syndat stod Jehova fast vid sitt rättvisa och rättfärdiga beslut. Han sade till Adam:
”I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.” — 1 Moseboken 3:19.
Vad betydde detta för Adam, och vad betyder det för oss i denna tid?
7 I den tidigare skildringen om Adams skapelse heter det: ”Gud grep sig an med att dana människan av stoft från marken och att i hennes näsborrar blåsa in livets andedräkt, och människan blev en levande själ.” (1 Moseboken 2:7, NW) Tänk på vad detta betyder. Innan Gud skapade Adam av stoft, så fanns det inte någon Adam. När Adam dog och återvände till stoft, så fanns det inte heller någon Adam. — 1 Moseboken 5:3—5.
ÄR DE DÖDA VID MEDVETANDE?
8 Många människor kanske blir förvånade över tanken att när Adam väl var död, så existerade han inte längre. Men det fastställda straffet för synd — att Adam skulle dö och återvända till stoft — gav ingen antydan om fortsatt liv. Döden är motsatsen till livet, vare sig det gäller människor eller djur. De har samma ”ande” eller livskraft. Så här säger bibeln:
”Det finns en slutlig bestämmelse vad beträffar människors söner och en slutlig bestämmelse vad beträffar djuren, och de har samma slutliga bestämmelse. Såsom den ene dör, så dör den andre; och de har alla blott en ande, så att människan intet företräde har framför djuret. ... De har alla kommit från stoftet, och de återvänder alla till stoftet.” — Predikaren 3:19, 20, NW.
9 Innebär detta att de döda inte har några tankar eller känslor? Predikaren 9:4, 5 (NW) svarar: ”En levande hund har det bättre ställt än ett dött lejon. Ty de levande är medvetna om att de skall dö; men vad de döda angår, är de inte medvetna om någonting alls.” När en person dör ”förgås verkligen hans tankar”; han kan varken känna eller vara verksam. — Psalm 146:3, 4, NW; 31:1817.
10 Eftersom bibeln försäkrar oss om att de döda är utan medvetande och känslor, så innebär detta att döden gör slut på plåga och lidande. Detta visste Job, en trogen Guds tjänare. När han led av en plågsam sjukdom, sade han:
”Varför fick jag ej dö strax i modersskötet? ... Varför funnos knän mig till mötes och varför bröst, där jag fick di? Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila.” — Job 3:11—13.
11 Men har man då inte glömt själen?
12 Bibeln lär kort och gott att din själ är du. Det vi redan har läst i 1 Moseboken 2:7 bevisar detta. Kom ihåg att Gud danade människans kropp av stoft. Sedan gav Gud kroppen liv och den andedräkt som krävdes för att uppehålla livet. Vad blev resultatet? Enligt Guds eget ord blev människan ”en levande själ [hebreiska: neʹfesch]”. (1 Moseboken 2:7, NW) Adam fick inte en själ, och inte heller kom han att ha en själ. Han var en själ. Detta lär bibeln med genomgående konsekvens. Många århundraden senare citerade aposteln Paulus 1 Moseboken 2:7 och skrev: ”Den första människan, Adam, blev till en levande själ [grekiska: psycheʹ].” — 1 Korintierna 15:45.
13 Det hebreiska ordet neʹfesch och det grekiska ordet psycheʹ, som förekommer i dessa bibelställen, har översatts på olika sätt. Som du kan se, så översätter många bibelöversättningar dem med ”själ” i Hesekiel 18:4 och Matteus 10:28. På andra ställen har dessa samma ord i grundtexten översatts med ”varelse”, ”liv” eller ”människa”. Detta är gångbara översättningar av grundtextens ord, och om man jämför dem finner man att själen är skapelsen eller människan själv, inte någon osynlig del av människan. Bibeln använder samma ord i grundtexten om djur, vilket visar att de också är själar eller har liv såsom själar. — 1 Moseboken 2:19; 3 Moseboken 11:46; Uppenbarelseboken 8:9.
14 Som en själ kunde Adam eller kan vem som helst av oss äta och känna hunger och trötthet. I den hebreiska grundtexten säger bibeln att själar gör allt detta. (5 Moseboken 23:24; Ordspråksboken 19:15; 25:25; NW) I samband med att Gud förbjöd israeliterna att arbeta en viss dag, så klargjorde han en annan viktig sak om själen; han sade: ”Vad en vilken som helst själ beträffar, som kommer att utföra något slags arbete just på den dagen, så skall jag förgöra den själen ur hans folk.” (3 Moseboken 23:30, NW) Bibeln visar alltså — här och på många andra ställen — att en själ kan dö. — Hesekiel 18:4, 20, NW; Psalm 33:19.
15 Att vi känner till sådana här bibliska sanningar kan hjälpa oss att rätt bedöma historier på senare tid om skendöda människor (man kunde inte upptäcka några pulsslag eller någon hjärnverksamhet) som återupplivats och som sedan berättade om hur de hade svävat utanför sin egen kropp. Det är möjligt att de kan ha haft hallucinationer framkallade av medicinering eller av syrebrist i hjärnan. Antingen detta är den hela och fulla förklaringen eller inte, så vet vi bestämt att det inte var någon osynlig själ som lämnade kroppen.
16 Om de döda är fullständigt omedvetna och det inte finns någon ”själ” som svävar i väg från kroppen, då kan det inte heller finnas något brinnande helvete i beredskap för de ondas själar, eller hur? Men ändå lär många kyrkosamfund att de onda skall plågas efter döden. Många människor har med rätta blivit upprörda, när de har fått reda på sanningen om de döda, och de har frågat: ”Varför sade inte vår religion oss sanningen om de döda?” Hur reagerar du själv? — Jämför Jeremia 7:31.
VAD HAR DE DÖDA FÖR FRAMTID?
17 Om omedvetenhet i döden vore allt människor hade att se fram emot, då vore döden en övermäktig fiende. Men bibeln visar att den inte är det.
18 Efter döden är graven en människas omedelbara framtid. De språk på vilka bibeln skrevs hade ord för det ställe där de döda befann sig; mänsklighetens gemensamma grav. På hebreiska kallades det scheol. På grekiska kallades det hades. I somliga biblar har dessa ord översatts med sådana uttryck som ”graven”, ”avgrunden”, ”dödsriket” eller ”helvetet”. Oavsett hur dessa uttryck har översatts, så är deras betydelse i grundtexten inte ett varmt ställe där man plågas, utan de omedvetna dödas grav. Vi läser:
”Allt vad din hand finner att göra, gör det med all din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i scheol [helvete, 1541 års översättning; dödsriket, 1917 års översättning], den plats dit du går.” — Predikaren 9:10, NW.
Aposteln Petrus försäkrar oss om att även Jesus kom till graven, till scheol, hades, dödsriket eller helvetet, när han dog. — Apostlagärningarna 2:31; jämför Psalm 16:10.
19 En död människa kan naturligtvis inte förändra sin situation. (Job 14:12) Finns det då ingen annan framtid än omedvetenhet i döden? För somliga är detta allt som finns. Bibeln lär att de människor som Gud fullständigt förkastat kommer att förbli döda för evigt. — 2 Tessalonikerna 1:6—9.
20 De forntida judarna trodde inte att det fanns någon framtid bortom döden för de människor som var oerhört onda. Judarna begravde inte ens sådana människor. De kastade i stället liken i en dal utanför Jerusalem, där eldar hölls brinnande för att man skulle göra sig av med avskräde. Detta var Hinnoms dal eller Gehenna. Jesus hämtade en illustration från den här sedvänjan. Han lät Gehenna symbolisera fullständig tillintetgörelse utan några som helst framtidsutsikter. (Matteus 5:29, 30) Han sade till exempel:
”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i gehenna.” — Matteus 10:28.
Jesu ord ger oss emellertid orsak att hoppas att många som har dött kommer att leva igen i framtiden och således besegra döden.
SEGER GENOM UPPSTÅNDELSE
21 Något av det viktigaste, som har skett i historien, var när Gud uppväckte Jesus Kristus till liv, sedan denne hade varit död i flera dagar. Jesus blev en levande andevarelse, precis som han hade varit innan han kom till jorden. (1 Korintierna 15:42—45; 1 Petrus 3:18) Jesus visade sig för hundratals människor efter sin uppståndelse. (Apostlagärningarna 2:22—24; 1 Korintierna 15:3—8) Dessa vittnen var villiga att riskera livet för tron på Jesu uppståndelse. Jesu uppståndelse bevisar att döden inte är någon övermäktig fiende. Det är möjligt att segra över döden! — 1 Korintierna 15:54—57.
22 Det kan också bli fler segrar över döden. Människor kan komma tillbaka till mänskligt liv på jorden. Jehova, som inte kan ljuga, försäkrar oss i sitt ord ”att det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga [människor som kände till och gjorde Guds vilja] och de orättfärdiga [sådana som inte utövade rättfärdighet]”. — Apostlagärningarna 24:15.
23 Vi kan lita på Guds förmåga att återuppväcka människor till mänskligt liv. På film eller videoband kan människor bevara en persons utseende, röst och manér. Skulle då inte Gud kunna göra mycket mer än så? Hans minne är mycket mer omfattande än någon film eller något band; han kan därför exakt återskapa dem som han önskar uppväcka. (Psalm 147:4) Han har redan bevisat detta. Bibeln innehåller många berättelser om hur Gud använde sin Son till att uppväcka döda människor. Du kan läsa två av dessa spännande skildringar i Johannes 11:5—44 och Lukas 7:11—17. Människor i det flydda som tillbad Gud hade all anledning att se fram emot den tid, då Gud skulle komma ihåg dem och uppväcka dem. Det kommer att bli som att väcka upp dem ur en omedveten sömn. — Job 14:13—15.
24 Dessa uppståndelser i det flydda måste ha gjort släktingar och vänner överlyckliga. Men dessa uppståndelser besegrade döden endast tillfälligt, för så småningom dog dessa uppväckta igen. De ger oss i alla fall en spännande förhandsglimt, för bibeln pekar på en kommande ”bättre uppståndelse”. (Hebréerna 11:35) Den kommer att bli många gånger bättre, eftersom de som kommer tillbaka till liv på jorden inte behöver dö igen. Detta innebär en mycket större seger över döden. — Johannes 11:25, 26.
25 Det bibeln säger om hur Gud kan och skall besegra döden visar sannerligen hans kärleksfulla intresse för människorna. Detta bör hjälpa oss att förstå Jehovas personlighet, och det bör dra oss närmare honom. Dessa sanningar hjälper oss också att vara balanserade, eftersom vi är skyddade mot den sjukliga dödsfruktan, som tar så hårt på många människor. Vi kan till och med ha det lyckliga hoppet att — när döden är besegrad genom uppståndelsen — återigen få träffa våra avlidna släktingar och dem vi har hållit av. — 1 Tessalonikerna 4:13; Lukas 23:43.
[Frågor]
Varför bör vi undersöka ”fienden” döden? (Job 14:1, 2) (1—3)
Hur kom döden över mänskligheten? (4, 5)
Vad innebar ”döden” för Adam? (6, 7)
Vilka bibelställen kan du ange för att belysa om de döda är medvetna eller ej? (8—11)
Vad är en ”själ” enligt bibeln? (12, 13)
Kan en själ dö, och vilka slutsatser leder det till? (14—16)
Vad händer med en människa efter döden? (17—20)
Hur är seger över döden möjlig? (21, 22)
Varför kan framtiden bli spännande? (23—25)
[Ruta på sidan 117]
”Det är anmärkningsvärt att vi i Nya testamentet inte kan finna att helveteselden hörde till det som man ursprungligen predikade. Det finns vissa saker i Nya testamentet som tyder på att det slutliga ödet för dem som inte tar emot Guds erbjudande om frälsning kan bli tillintetgörelse snarare än evigt straff.” — ”A Dictionary of Christian Theology”, utgiven av Alan Richardson.
[Bild på sidan 114]
STOFT
ADAM
STOFT
[Bild på sidan 119]
Lasarus’ uppståndelse visar att döden kan besegras
