Kapitel 18

Finns det något gott i alla religioner?

NÄR religion kommer på tal, säger människor ofta: ”Det finns något gott i alla religioner” eller: ”De olika religionerna är bara olika vägar som leder till Gud.”

² Det är inte svårt att förstå varför människor kan finna något gott i de flesta religioner, för i regel talar de om kärlek, och de lär att det är fel att mörda, stjäla och ljuga. Religiösa grupper har sänt ut missionärer till att förestå sjukhus och hjälpa de fattiga. Och särskilt under de senaste två hundra åren har de varit med om att översätta och sprida bibeln, och på så sätt har fler människor kunnat få nytta av Guds ord. (2 Timoteus 3:16) Men för vår egen skull bör vi fråga: Hur betraktar Jehova och Jesus Kristus de olika religionerna?

DEN RÄTTA VÄGEN — EN SMAL VÄG

³ Somliga människor, som menar att det finns något gott i alla religioner, tycker att det är inskränkt att tro att Gud inte skulle godkänna flertalet människor oavsett deras religion. Men Jesus, som kände och återspeglade sin Faders tänkesätt, hade en annan uppfattning. (Johannes 1:18; 8:28, 29) Ingen av oss skulle rimligtvis  vilja beskylla Guds Son för att vara trångsynt. Tänk på vad han sade i bergspredikan:

”Gå in genom den trånga porten; därför att bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in genom den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” — Matteus 7:13, 14.

⁴ Vad krävs det då för att vara på den smala vägen och ha Guds godkännande? Somliga människor, som är inne på den moderna liberala eller ekumeniska linjen, kanske svarar: ”Gör bara det som är gott och undvik att göra andra något ont” eller: ”Du behöver bara ta emot Jesus som din Herre.” Men Jesus sade att det krävs mycket mer än så:

”Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himmelriket, utan den som GÖR MIN FADERS VILJA, hans som är i himlarna. Många skall säga till mig på den dagen: ’Herre, Herre, ... utförde [vi inte] många kraftgärningar i ditt namn?’ Och likväl skall jag då bekänna för dem: Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.” — Matteus 7:21—23.

⁵ Det är sant att Jesus varnade för att sätta sig till doms över andras obetydliga fel och brister. (Matteus 7:3—5; Romarna 14:1—4) Men han visade genom sitt eget exempel att i en så viktig fråga som religion måste man troget hålla sig till bibeln och göra Faderns vilja. Jesus fördömde sedvänjor och läror som var i strid med Guds ord. Varför? Därför att han visste att djävulen använde religionen till att vilseleda människor. (2 Korintierna 4:4) Satan har alltid använt sig av lögnen, men han för fram den på ett sätt som gör den tilltalande. (1 Moseboken 3:4, 5; 1 Timoteus 4:1—3) Även bland till bekännelsen kristna finns det religiösa ledare som går djävulens ärenden. (2 Korintierna 11:13—15) Deras läror ger en vrångbild av Jehovas kärleksfulla och generösa handlingssätt. Är det då underligt om Jesus avslöjade religiösa ledare,  vars läror gick stick i stäv med bibeln? — Matteus 15:1—20; 23:1—38.

⁶ Många människor har på sätt och vis ärvt sin religion. Andra följer bara med strömmen. Men trots uppriktighet kan detta få en människa att slå in på den breda vägen ”som leder till tillintetgörelse”. (Johannes 16:2; Ordspråksboken 16:25) Aposteln Paulus (som också kallades Saulus) hade varit så nitisk i sin religion att han till och med hade förföljt de kristna. Men för att få Guds godkännande måste han omvända sig till en ny form av tillbedjan. (1 Timoteus 1:12—16; Apostlagärningarna 8:1—3; 9:1, 2) Senare blev han inspirerad att skriva att vissa mycket religiösa människor hade ”nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap”. (Romarna 10:2) Har du exakt kunskap om Guds vilja, så som den kommer till uttryck i bibeln? Handlar du därefter?

⁷ Ta inte lätt på detta, kanske genom att mena att även om du inte riktigt är på den rätta vägen, så kommer Gud att visa förståelse för dig utan att du behöver göra några förändringar. Bibeln förklarar att det är Guds vilja för människor att ”komma till exakt kunskap om sanningen” och sedan leva i enlighet med den. (1 Timoteus 2:3, 4; Jakob 4:17) Gud förutsade att i de ”yttersta dagarna” skulle många människor ha ”en yttre form av gudaktig hängivenhet” men visa ”sig falska när det gäller dess kraft”. Han befallde: ”Från dessa skall du vända dig bort.” — 2 Timoteus 3:1—5.

HUR VET MAN?

⁸ Trots att tillbedjan måste vara i enlighet med exakt kunskap för att behaga Gud, så avslöjar en undersökning att de flesta kyrkor lär sådant som är i strid med bibeln.  (Romarna 10:2) Kyrkosamfunden håller till exempel fast vid den oskriftenliga läran att människan har en odödlig själ. (Hesekiel 18:4, 20, NW; se sidan 115.) ”Men är den läran så farlig?” kanske någon undrar. Kom ihåg att Satans första lögn var att synden inte skulle medföra död. (1 Moseboken 3:1—4) Även om ingen nu kan undgå döden, så underblåser ändå läran om att människan har en odödlig själ Satans lögn. Den har fått milliontals människor att inlåta sig på ett kusligt umgänge med demoner, som utger sig för att vara de dödas själar. Och läran gör bibelns sanning om en kommande uppståndelse meningslös. — Apostlagärningarna 24:15.

⁹ Detta berör också uppförandet, för många religioner godkänner eller understödjer helgdagar och seder som grundar sig på tron på den odödliga själen. Alla helgons dag och andra liknande helgdagar blandar in sedvänjor som hämtats från icke-kristna religioner.

¹⁰ Också i fråga om andra helger, till exempel julen, har man blandat ihop icke-kristen och namnkristen religion. Gud befallde de kristna att fira minnet av Jesu död — inte hans födelse. (1 Korintierna 11:24—26) Och bibeln visar att Jesus inte föddes i december, som är en kall och regnig månad i Israel. (Lukas 2:8—11) Du kan slå upp nästan vilket uppslagsverk som helst och se att man valde den 25 december därför att den dagen redan var en romersk helgdag. Sir James Frazer konstaterar:

”På det hela taget äro emellertid likheterna mellan ... [jul och påsk] och de hedniska festerna alltför stora och alltför många för att vara tillfälligheter. ... [Prästerna] förstod ju klart att kristendomen, om den skulle erövra världen, var tvungen att släppa efter på sin grundares alltför stränga principer och en smula utvidga den trånga port, som leder till frälsningen.” — Den gyllene grenen.

¹¹ Hur skulle en människa, som uppriktigt älskar Jehova, kunna hålla fast vid trosuppfattningar och sedvänjor som grundar sig på en kompromiss med hednisk tillbedjan,  sedan hon har lärt känna sanningen? Somliga människor kanske menar att det inte är så farligt med dessa läror och sedvänjor. Men bibeln säger tydligt: ”Lite surdeg får hela degen att jäsa.” — Galaterna 5:9.

KRIG OCH MORAL

¹² Jesus Kristus nämnde något annat som hjälper oss att identifiera den religion som Jehova godkänner. Han sade till sina lärjungar: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35) I de flesta kyrkor talar man om att visa kärlek, men uppmanar man verkligen människor att visa samma slags kärlek som Jesus gjorde?

¹³ Som vi redan har sett, så levde de kristna under det första århundradet i överensstämmelse med den profetiska beskrivningen i Jesaja 2:4: ”Då skola de smida sina svärd till plogbillar. ... Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.” (Se sidorna 166, 167.) Vilken ståndpunkt har då kyrkorna och prästerskapet intagit? Av egen erfarenhet vet många män att kyrkorna har godkänt och välsignat krig — katoliker dödar katoliker, och protestanter dödar protestanter. Därigenom har man sannerligen inte följt Jesu exempel. Det är intressant att lägga märke till att det var de judiska religiösa ledarna som rekommenderade att man skulle döda Jesus, därför att de påstod att nationella intressen stod på spel. — Johannes 11:47—50; 15:17—19; 18:36.

¹⁴ En annan sak som hjälper oss att avgöra om en religiös grupp har Guds godkännande eller ej är att ta reda på om den upprätthåller Guds moralnormer och inte bara ser genom fingrarna med onda gärningar. Jesus försökte  hjälpa av synd nedtyngda människor, till exempel drinkare och skökor. Hans lärjungar skulle göra detsamma. (Matteus 9:10—13; 21:31, 32; Lukas 7:36—48; 15:1—32) Och om en människa som redan hade blivit kristen syndade, så kunde andra kristna hjälpa henne genom att söka återföra henne till Guds ynnest och andlig styrka. (Galaterna 6:1; Jakob 5:13—16) Men vad hände då om en människa bedrev synd utan att ångra sig?

¹⁵ Så förhöll det sig med en man i Korint. Paulus skrev:

”Sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan. ... ’Avlägsna den onde mannen ur er krets.’” — 1 Korintierna 5:11—13.

Jehovas vittnen följer de anvisningar Gud ger i fråga om detta. Om någon syndar grovt och vägrar att ta emot hjälp och inte vill överge sitt omoraliska handlingssätt, då måste en sådan person uteslutas ur församlingen. Detta kanske  kan få honom att vakna till besinning. Men hur det än är med det, så skyddar det här tillvägagångssättet dock uppriktiga församlingsmedlemmar, som trots sin ofullkomlighet försöker att upprätthålla Guds normer. — 1 Korintierna 5:1—8; 2 Johannes v. 9—11.

¹⁶ Men du kanske känner till kyrkobesökare, som öppet bedriver synd och som på grund av sin rikedom eller framskjutna ställning kanske rentav blir föremål för speciella hedersbetygelser i sin kyrka. Genom att vägra att följa Guds befallning att utesluta förhärdade syndare får kyrkorna andra att tro att det inte gör något om de också syndar. (Predikaren 8:11; 1 Korintierna 15:33) Gud kan inte godkänna dem som frambringar sådan frukt. — Matteus 7:15—20; Uppenbarelseboken 18:4—8.

ATT STANNA KVAR PÅ LIVETS VÄG

¹⁷ När du väl har funnit ”den väg som leder till liv”, måste du fortsätta att studera bibeln för att stanna kvar på den. Försök att läsa bibeln varje dag; utveckla en längtan efter att göra det. (1 Petrus 2:2, 3; Matteus 4:4) Detta kommer att göra dig ”rustad för allt gott verk”. — 2 Timoteus 3:16, 17.

¹⁸ Detta goda verk innebär bland annat att leva efter Guds moralnormer och att vara vänlig och hjälpsam mot andra; särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron. (Jakob 1:27; Galaterna 6:9, 10) Jesus var sådan. Förutom att han föregick med gott exempel i moraliskt avseende, så botade han sjuka, gav de hungriga mat och tröstade de bedrövade. Och framför allt undervisade och styrkte han sina apostlar. Även om vi inte kan göra efter hans underverk, så kan vi alltefter våra möjligheter ge praktisk hjälp åt andra. Detta kan få somliga att förhärliga Gud. — 1 Petrus 2:12.

 ¹⁹ Men det goda verk som Jesus utförde inbegrep mer. Han visste att det bästa man kunde göra för andra var att hjälpa dem att lära känna vilken tillbedjan som Gud godkänner och att undervisa dem om Guds uppsåt med sitt rike. Detta kunde hjälpa dem att uppnå målet evigt liv i lycka. — Lukas 4:18—21.

²⁰ Nutida kristna bör också sträva efter att vara vittnen för Jehova. De kan vittna genom sitt goda uppförande, vilket inbegriper att hjälpa andra och att bevara sig själva ”utan fläck från världen”. (Jesaja 43:10—12; Jakob 1:27; Titus 2:14) De kan också föra de ”goda nyheterna” direkt till människornas hem och vara ihärdiga i detta verk, tills Gud säger att det är fullbordat. (Lukas 10:1—9) Önskar du inte hjälpa dina medmänniskor, bland annat din familj, att få lära känna den tillbedjan som Jehova godkänner? Då bör du också vara med om att offentligen ge uttryck åt din tro; att du gör det kan hjälpa andra att finna vägen till liv. — Romarna 10:10—15.

[Frågor]

Varför bör vi ta reda på om det finns något gott i alla religioner? (1, 2)

Vilken uppfattning hade Jesus om religion, och varför? (3—5)

Varför är det så viktigt att vi har exakt kunskap? (6, 7)

Hur strider vissa vanliga läror och sedvänjor mot bibeln? (8—11)

Hur skiljer sig den sanna kristendomen från kyrkorna i fråga om krig? (12, 13)

Vilken ståndpunkt intar den sanna kristendomen när det gäller att hålla fast vid Guds moralnormer? (14—16)

Hur kan man stanna kvar på livets väg? (17, 18)

Vad måste de kristna mer göra, som är av livsviktig betydelse? (19, 20)

[Ruta på sidan 173]

”VÄRDERINGAR OCH VÅLD I AUSCHWITZ”

Den polska sociologen Anna Pawelczynska konstaterade i sin bok ”Values and Violense in Auschwitz” (Värderingar och våld i Auschwitz) att Jehovas vittnen i Nazisttyskland ”gjorde passivt motstånd på grund av sin tro, som är emot allt krig och alla våldshandlingar”. Med vilket resultat? Hon förklarar:

”Denna lilla grupp fångar var en stark ideologisk styrka, och de vann sin strid mot nazismen. Den tyska gruppen av denna sekt var med sitt aldrig sviktande motstånd som en liten ö mitt i en terroriserad nation. Och med hjälp av denna samma oförfärade anda fungerade de i Auschwitzlägret. De lyckades tillvinna sig sina medfångars ... , fångfunktionärernas och till och med SS-officerarnas respekt. Alla visste att inget Jehovas vittne skulle utföra en befallning i strid mot sin religiösa tro.”

[Bild på sidan 175]

Befinner du dig på den breda vägen ...

... eller på den smala vägen?